NKMR:s svar

Fallet Simeon - En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn

NKMR:s svar

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR

För skydd av Familjers Rättigheter i de Nordiska länderna

Ordf. Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand., Ströms väg 37, S-424 71 OLOFSTORP, Sverige.

Tel. (+) 46 - 31 - 70 20 385, Fax. (+) 46 - 31 - 70 25 242, Org.nr 855102-0053

Pg. 444 88 81 -5

Domänadress: https://www.nkmr.org.

2002-04-29

Eva Andersson & Andreas Berglund

KÅGERÖD

eva.a@

andreas.b@

Angående: Era e-mails och faxbrevet 2002-04-29

Bästa Eva Andersson & Andreas Berglund,

Jag har läst Era förtvivlade rop på hjälp och jag måste informera Er om att Ni är "bara" ytterligare några personer som har råkat i klorna på socialtjänsten.

Jag har fått domen från länsrätten och jag har läst igenom den. Det är uppenbart att de unga tu är barn själva och för närvarande saknar förmåga att ta hand om sin lille Simeon. Men, ett tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering enligt gällande socialtjänstpraxis är en permanent åtgärd, dvs, de kommer inte att få tillbaka barnet oavsett hur bra deras liv blir i framtiden. Socialtjänsten flyttar inte ett tvångsomhändertaget barn tillbaka till sin familj och släkt inte ens efter några veckor. Då ursäktar de sig med att barnet inte ska störas, utan han ska få tillfälle att knyta an. Och när han har knutit an till fosterhemmet, då vill de inte flytta på honom eftersom det vore skadligt för honom. Men så resonerar de aldrig när de vill flytta ett barn från sin familj till en fosterhemstillvaro.

Enligt den lagändring i 22 § 4:de stycket Socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1998 skall mor- och farföräldrar eller andra släktingar utredas på samma sätt som dem som socialtjänsten utser som familjehem till LVU-ade barn.  Men, det är ju socialtjänstens personal som bestämmer vem som är lämplig att utöva vårdnaden om ett barn. De vet ju bäst, eller så tror de i alla fall.

Av domen och Era brev framgår att socialtjänsten har avbrutit den utredning som de hade påbörjat angående Era möjligheter att bli fosterhem för Simeon. Detta saknar stöd i lag. Det är dock svårt att tvinga dem att återuppta utredningen. Men, nu är socialens personal nöjda att de har uppfyllt lagens bud. De har påbörjat en utredning. Nu kan ingen klandra dem för att inte ha utrett barnets släkt. Tror de, visst!

Ni har två möjligheter under de rådande omständigheterna:

1 - överklaga till kammarrätten och hoppas på att de ska ändra länsrättens beslut.

Det här alternativet är värdelöst eftersom Länsrätten har ju beslutat att domen ska gälla omedelbart. Simeon blir utplacerad under tiden ni väntar på att målet ska komma upp i kammarrätten och en ändring där är inte att räkna med. Pojken riskerar att ta skada av separationen och det är Ert ansvar att skydda honom.

2 - Ni kan ansöka om att få adoptera Simeon. Det gäller att agera utan dröjsmål. Ni blir utredda av "Familjerätten" som egentligen är en del av socialen. Blir Ni godkända som adoptivföräldrar till Ert barnbarn, finns det ingen anledning varför han ska bo i fosterhem. Detta alternativ tar tid, men Ni kan ansöka om att tingsrätten tar upp målet med förtur.

Hoppas att det här svaret kan vara till nytta. Hör gärna av Er, så att jag får veta hur Ni ska göra.

Välkomna att bli medlemmar i NKMR. Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka.

Olofstorp dag som ovan.

Med vänlig hälsning

Ruby Harrold-Claesson

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

PS. I början av 1971 födde en 12 årig flicka i Göteborg ett barn. Hon hyllades som en hjälte. Tidningarna skrev spaltmeter om henne och TV gjorde en uppföljning när barnet fyllt 12 år. Då var det ingen som ens tänkte tanken att tvångsomhänderta och fosterhemsplacera hennes barn. Vad har hänt sedan dess? Jo, det har kommit mycket pengar inom socialtjänsten. Eftersom socialtjänstens personal viftar med mantrat "barnets bästa" kan socialnämnden godta att betala 10 000 kr/dygn för att vårda ett barn. Se min artikel på NKMR:s artikelsida "Tvångsplacering av barn är synnerligen lukrativ.".

Dens.