Swedish

Välj ditt språk

Christina Lundin är journalist på Lerums Tidning. Artikeln är tidigare publicerad i LT onsdagen den 26 februari 1997. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som pågick mellan den 26 februari - 5 mars 1997 med anledning av Striptease-programmet den 23 februari 1997 samt uppföljningen den 2 mars 1997 om socialtjänstens i Lerums kommun handläggning av tvångsomhändertagandet av de två små bröderna. Artikelserien återges här med författarens benägna tillstånd.

Måtte det gå bra för småkillarna

Av Christina Lundin

Två små pojkar ska omhändertas av samhället. Socialnämnden i Lerum säger att det är nödvändigt, men kan inte tala om varför.

Anledningen är sekretess och tystnadsplikt. Tanken är att människor som utsätts för samhällets ingripande inte ska hängas ut mer än nödvändigt.


Men pappan till pojkarna ger en TV-reporter rätt att gå in i de sekretessbelagda handlingarna. Det är bara det att handlingarna inte bara handlar om honom, utan också om hans barn och barnens mamma... Och barnens mamma vill inte lätta på sekretessen. .

Over en natt blir familjens öde hela svenska folkets angelägenhet. Vem kan undgå att bli upprörd när det handlar om små oskyldiga barn som är offer?

Frågan är bara vem som är boven? I TV-programmet är det mycket enkelt. Steg för steg får vi genom bilder och intervjuer pusslet lagt framför våra ögon. Det är som i sagans värld - svart och vitt, ont och gott.


Men frågan är om verkligheten är så enkel. En viktig pusselbit saknas. Mamman? Den ena frågan föder den andra. Hur kan myndighetspersoner på högt uppsatta poster i samhället vara så korkade? Upprördheten växer.

En del låter det stanna vid det. Andra känner att de måste få utlopp för sin ilska. Brev och telefonsamtal där man talar om för "bovarna" vad man egentligen tycker. Eller insändare och anmälningar med en förhoppning om att få veta lite mer.


Men problemet är där igen - sekretessen.

- Det som allmänheten vill veta kan vi inte lämna ut på grund av sekretess, förklarar socialnämndens ordförande och säger att TV-reportern medvetet har förvanskat bilden för att göra ett "scoop".

Men frågan är om ordförandens åsikter har något värde? Tror någon på hans ord idag efter 45 minuters exponering i TV-rutan?


Janne Josefsson kallas grävande reporter av vissa och sensationsjournalist av andra. Han gjorde ett nedslag i Lerum och rörde om rejält. Han gjorde ett likadant i Billdal för några år sedan och påverkade genom detta utvecklingen i och bilden av ett helt samhälle.

Då hängde massmedia på. Den här gången har det varit märkligt tyst.


Att vara journalist betyder att man ska undersöka verkligheten alla sidor av verkligheten.

Journalistik är att granska, väcka opinion, visa på skeenden och ta fram fakta - alla fakta.

Sedan är det alltid upp till den intelligenta läsaren, lyssnaren eller tittaren att alldeles själva bilda sig en uppfattning om vad han eller hon tror är riktigt och sant.

Verkligheten har många sidor. Frågan är om det finns en enda sanning.

Måtte det bara gå väl för de två små killarna.

Hotelsebrev och JO-anmälningar.

Går det till så här i Lerum?.

Lögn eller sanning.

Beslutet om tvångsvård upphävt av socialnämnden i Lerum.

Fallet Frank i Lerum - En studie i hur socialarbete ej skall bedrivas.

Powered by AIS