Tjänstemän bör kunna åtalas

Tjänstemän bör kunna åtalas

Av Ruby Harrold-Claesson

(Tidigare publicerad i Fria Ord, Göteborgs-Posten 1997-01-26. Sid. 4)

I GP den 8 jan. anklagade riksdagens andre vice talman, Görel Thurdin, de sociala myndigheterna för myndighetsförtryck och rättsövergrepp gentemot medborgarna. Jag instämmer i denna kritiken. Görel Thurdin, som också är ordförande för Rädda Barnen, begränsar sig emellertid till socialförsäkringsfrågor. Jag finner att samma kritik kan riktas mot de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna vad gäller barnavårdsärenden.

Sverige har uppnått stor ryktbarhet internationellt på grund av tvångsomhändertagande av barn. Sverige har blivit fällt åtskilliga gånger i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna just för att ha ingripit i och splittrat enskilda familjer genom tvångsomhändertagande av deras barn - till skada både för barnen och deras föräldrar.

Görel Thurdin omtalade vidare att politikerna "tar inte ansvar för att rätta till myndigheternas felaktiga beteende". Denna sanning är känd inom Sverige och även utomlands. I ett särskilt yttrande till domen i "Olsson 2" uttalade sig tre domare i Europadomstolen, Pettiti, Matscher och Russo, kritiskt över de sociala myndigheternas allsmäktiga ställning i Sverige och över regeringens oförmåga eller ovilja att utöva kontroll över socialarbetarna. I ytterligare en fällande dom mot Sverige - Erikssonmålet - uttalade sig den norska delegaten i Europakommissionen Gro H Thune enligt följande: "Jag finner det mycket underligt att en socialnämnd i det svenska systemet i praktiken kan strunta i och även motarbeta en dom från Regeringsrätten utan att någon påföljd utdöms."

En lagändring måste ske som gör att felande sociala tjänstemän och andra yrkeskategorier som bryter mot medborgarnas mänskliga rättigheter och som utsätter folk för myndighetsförtryck och rättsövergrepp - särskilt i barnavårdsärenden - kan åtalas. Och straffet för ett sådant brott skall alltid vara fängelse! Socialtjänstemännen bör dessutom omedelbart avsättas från sina tjänster.

Detta låter kanske drastiskt, men verkligheten för de tvångsomhändertagna barnen och deras biologiska föräldrar är ett livslångt lidande. Politikerna inom stat och kommun måste ta ansvar för den misshushållning med de mänskliga och ekonomiska resurserna som socialtjänstemännen gör sig skyldiga till i barnavårdsärendena.