NKMR:s kommentar:

Barnavårdsnämndens separation av systrarna hade lika gärna kunnat sluta i en större tragedi än att de har fått träffas efter 87 långa år. Deras återförening var ingalunda självklar, eftersom en av dem - eller båda - kunde ha dött utan att någonsin få veta om den andras existens.
Socialtjänsten, som myndigheten heter idag, trots vetskap om skadorna som blir följden, fortsätter att tvångsseparera syskon och placerar dem i olika familjer och gör dem till främlingar för varandra. Dylika ingripanden i familjers liv med tvångsseparation av barnen från varandra och från deras föräldrar och deras släktingar är ödesdigra för Familjeinstitutionen, som ju är grundstenen i varje civiliserat samhälle.