Barnhems-
och fosterbarn går samman i ny förening
Ska minimera möjligheterna till vanvård
Av Petra Östgård
|
|
SÄVSJÖ
Mamman klarade inte av att ta hand om barnen så Kent Sändh och hans bror Bengt
hamnade på Sveriges största barnhem, Vidkärrs barnhem. Anja E Tyni kom som
krigsbarn från Finland och hamnade hos en fosterfamilj i Småland. Båda utsattes
för ständig misshandel.
I helgen var de med och bildade Samhällets styvbarn, föreningen för barnhems-
och fosterbarn.
Föreningen ska verka för att ge upprättelse åt de barn som vanvårdats på
svenska barnhem och fosterhem, men som också utsatts för myndighetsmissbruk och
behandlats dåligt av vårdnadshavare, som utsetts av myndigheterna. Föreningen
ska också verka för att nutida och framtida vanvård av barn undviks. Så står
det bland annat i stadgarna.
– Föreningens första målsättning är att åstadkomma ett regelsystem som
minimerar möjligheterna till övergrepp och vanvård inom barnavården. Föreningen
ska stödja dem som enskilt eller i grupp väcker skadeståndskrav, berättar Kent
Sändh.
Isolering
Det är han som är initiativtagare till föreningen.
– Uppmuntrad av Anja och Ylva Mortens på P1, säger han.
Det var i P1 som han medverkade i för ett par veckor sedan och berättade om
upplevelserna han varit med om och sedan dess har telefonen ringt och ringt. Än
fler ringde i går, efter att föreningen nu bildats.
Det skedde på gamla Vidkärrs barnhem, där Kent bodde i fem, sex år. Barnhemmet
var det största i Sverige mellan åren 1935–1976. Många som bodde här upplevde
enligt Kent Sändh en helvetes plåga.
Själv misshandlades han och hamnade på isolering några gånger.
– Fjärde gången de låste in mig var jag fem år gammal. Jag var dömd att vara
där i 14 dagar, berättar han.
Han fick ligga med sele på sig i en säng mitt i rummet, utan leksaker. När modern upptäckte vad de gjorde med sonen kontaktade hon media och det blev stor uppståndelse.
Splittrade familjen
Han och brodern Bengt hamnade på samma barnhem men på olika avdelningar. Snart
ansåg man att de kom för nära varandra och skickade Bengt till ett barnhem i
Stockholm.
– Mig skickade de till Kalmar medan vår mor bodde kvar i Göteborg. Vilken
grymhet!
Trots det lidande som han och brodern fick vara med om, så är det moderns
känslor som plågar honom mest.
– Min mor såg allt detta men kunde inte göra någonting.
Kent Sänd menar att 50 procent av de som kom till barnhemmet gick vidare till ungdomsvårdsskolor och fängelser, blev narkomaner och alkoholister. Självmordsfrekvensen är hög och många har psykiska problem.
Frivilligt men ändå inte
Till Vidkärr kom vanliga arbetarbarn med dåligt fungerande boendeformer.
– 100 procent var arbetarbarn. Fem procent av barnen i Göteborg hamnade på
barnhem, berättar Kent.
Hans pappa hade stuckit och mamman arbetade för att försörja dem. Hon anställde barnflickor för att ta hand om barnen. De struntade i sin uppgift och när Kent en dag hittades ute vid en spårvagn i bara pyjamasen kom barnavårdsnämnden.
Mamman fick skriva på att hon frivilligt lämnade ifrån sig barnen.
På så vis skull hon få besöka dem varje söndag.
Skrev hon inte på frivilligt skulle hon inte heller få träffa sina barn. Alltså
skrev hon på.
Föreningen ”Samhällets styvbarn” har i sina stadgar skrivit in att den ska
verka för en lagstiftning som medför att barn inte ska kunna
tvångsomhändertas innan de sociala myndigheterna kan visa att man med alla
resurser försökt stödja familjen för att lösa problemen i hemmet.
– Även när man tar till tvångsomhändertagning som en sista utväg, måste
myndigheterna göra allt för att försöka pussla ihop familjen igen, säger Kent.
Han har inte heller inte mycket till övers till fosterfamiljer, som han
menar tar hand om barnen för den höga ekonomiska ersättningens skull. Skippa
eller sänk ersättningen, så får man familjer som tar emot barnen av ideella
skäl i stället, menar han.
Anja
vet hur det är att bo i fosterhem
Av Petra Östgård
Fd
barnhems- och fosterhemsbarn har bildat en stödförening
Av Ruby Harrold-Claesson
Powered by AIS