Barnhandel i socialstatens regi
Om oegentligheterna inom barnomhändertagandeindustrin.
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordf. i NKMR
|
Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.
|
För ett par veckor sedan hade Ekoredaktionen en serie reportage om socialtjänstens bristande kontroll över kvalitén på de s k familjehemmen och institutionerna där de placerade tvångsomhändertagna barn. Av reportagen framgick att Ekot hade varit i kontakt med ett stort antal kommuner och ställt frågor angående rekrytering av fosterhem. På många platser svarade man att man helt förlitar sig på de privata förmedlingsbyråerna som vuxit fram, företag som alltså vem som helst kan starta, även dömda pedofiler.
Socialsekreterarna genomförde inga egna undersökningar av fosterhemmen och ofta kunde ett utsatt barn överlämnas till en familj som socialsekreteraren hade träffat en enda gång vid ett föranmält besök.
I ett Ekoreportage, som återfinns på Sveriges Radios hemsida rapporteras om en utfrågning av Tomas Brandell, socialchefen i Håbo kommun. Där säger Brandell att man brukar nöja sig med att åka och träffa det blivande familjehemmet.
"Träffa dem naturligtvis, ja, sedan gör man överenskommelse, men vi gör inte om själva utredningsförfarandet", enligt citatet i artikeln.
Enligt lagen skall politikerna i socialnämnden fatta beslut om att placera ett barn i ett visst fosterhem. Det är socialnämnden fattar det formella beslutet, men socialtjänstens personal som är de reella beslutsfattarna. Faktum är att socialnämnden, som ju består av lekmän, inte får någon insyn i tvångsomhändertagandeärendena mer än en snabb föredragning strax före nämndsammanträdena. Politikerna i socialnämnderna är endast till för att ge legitimitet åt socialsekreterarnas beslut om vilka åtgärder som skall vidtas mot barn och deras föräldrar. Politikerna i socialnämnderna utövar heller inte någon kontroll över hos vilka de utsatta barnen placeras.
"Det är ju inte bara skrämmande utan i så fall är det ju rent lagstridigt. Kommunerna har ju ansvar för de barn som placerar alltid ansvariga. Det är ju en fråga som inte kan delegeras från en socialnämnd. Då är det väl politiker som så att säga blir förda bakom ljuset eller som inte heller vet vad de gör", sade Lena Översjö som arbetat med upphandling av vård för barn. Hon tycker det är skrämmande att politikerna inte kontrollerar hos vilka de utsatta barnen placeras.
Men, praxis har alltid varit att socialsekreterarna skall arbeta helt utan socialnämndens insyn. Nutidshistoria förtäljer om det öde som drabbade socialnämnden i stadsdelen Bergsjön i Göteborgs kommun hösten 1997. Yrkesinspektionen utfärdade vitesföreläggande mot socialnämnden pga att de kränkte socialsekreterarna i deras yrkesutövning. Kränkningarna uppgavs huvudsakligen bestå i att socialsekreterarna vid föredragning av klientärenden i sociala utskottet har råkat ut för: ständiga återremisser och krav om rapporter; ändring av föreslagna beslut; kritik av handläggare i enskilda ärenden; enskilda handläggare beskylldes för att göra ett dåligt arbete om människor med grav psykisk, social eller missbruksproblematik inte rehabiliterades så att de kunde avskrivas inom socialtjänsten; krav på att barn som var placerade utanför det egna hemmet ovillkorligen skulle återförenas med föräldrarna, och det var handläggarnas uppgift att möjliggöra detta under alla omständigheter; krav på att vård enligt 2 § LVU skulle upphöra då föräldrarnas beteende, som förorsakat vården, upphört.
Socialnämnden i Bergsjön arbetade enligt socialtjänstlagens bud men yrkesinspektionen godkände inte det. Med detta för ögonen är det inte konstigt att politikerna inte vågar kontrollera socialsekreterarnas arbete.
Problemet med privata bolag som förmedlingsbyråer för fosterhem uppmärksammades redan 1998 av jur. kand. med. lic Siv Westerberg i Göteborg. Hon arbetade med ett fall där Mariestads kommun har placerat ut barnet i ett fosterhem via ett aktiebolag. Siv Westerberg ansåg att dessa bolag bedrev handel med barn och det inte fanns lagstöd för det. Socialtjänstlagen föreskriver ju att fosterbarn inte får förmedlas.
Bolagens verksamheter har utvidgats eftersom det finns gruvligt mycket pengar att tjäna där. Företaget Baggium är en av de största förmedlingsbyråerna.
Gisela Forsberg-Wallin är chef för bolagets familjehemsenhet och även hon anser att om man ser till barnens bästa, så borde socialtjänsten granska bolagets utredningar bättre.
– Ibland kan man ju ha funderingar på att kommunen kanske har lite för dåligt material om man ser det i ett samhälleligt perspektiv med detta sättet som vi jobbar på. Visst kan man väl ibland önska att någon skulle granska arbetet bättre, säger hon.
Vem som helst kan starta förmedling
I Ekot rapporterade man att vem som helst kan starta en förmedling som tar fram och utreder familjehem till socialtjänsten. Av reportaget framgick också att när Ekots reporter ringde runt till myndigheterna och utgav sig för att vara en dömd pedofil som satt i fängelset och ville starta en sådan förmedling mötte det inte några hinder. Dessa uppgifter föranledde att Anders Nyman, expert i den utredning som regeringen tillsatte för ett år sedan att granskar socialtjänstens arbete med barn, meddelade att utredningen nu skall granska förhållandena kring förmedlingsbyråerna.
Förmedlingsbyråerna är mycket lukrativa och de senaste åren har det dykt upp flera bolag som kringgår lagen. Bolagen skaffar sig nämligen ett tillstånd för att bedriva en institution, men använder också tillståndet till att placera barn i familjehem. Eftersom familjerna då formellt är en del av institutionen behöver socialtjänsten inte utreda familjerna.
Så sörjer socialtjänsten för de tvångsomhändertagna barnens säkerhet i rättsstaten Sverige. Detta är ett grovt svek mot barnen eftersom de riskerar att utsättas för stora övergrepp. Det är också ett stort svek mot Sveriges skattebetalare eftersom barnomhändertagandeindustrin slukar flera miljarder skattekronor varje år.
Pedofiler i fosterhemsindustrin
Sveriges Radios reportage
Rapport: Fosterbarnsförmedling.
Chefen för familjehemsbyrån Lars Lilled anmäld till åklagare
Jurist ifrågasätter fosterhemsbolags laglighet
Av Ruby Harrold-Claesson
Socialsekreterare idkar handel med andras barn
Powered by AIS