Att
utnämna bocken till (lunda-)trädgårdsmästare
Av Reinhard Helmers, f.d. universitetslektor
|
|
"NY ORDFÖRANDE. Hans Corell har valts till ny ordförande för Raoul Wallenberg institutet för mänskliga rättigheter. ... Från 1984 och tio år framåt var han rättschef för svenska UD och han har också varit Sveriges representant i mål mot Sverige i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg." (LUM NR 2/2006, s.39).
"Löken på Laxen" gav Juridiska Fakulteten genom att dessutom föreslå Corell till sin hedersdoktor (LUM NR 2/2007, s.32)
Han försvarade nämligen rektorsämbetet i Strasbourg som hade fört en hemlig
åsiktsrättegång mot mig som universitetslärare i en långvarig förtals- och
lögnkampanj med starka främlingsfientliga undertoner: Enom till näpst, androm
till varnagel. I brist på hållbara rättsliga argument insinuerade Corell ett
samband med Baader-Meinhof-fallet. Domstolen gillade inte brännvins-advokatyren,
försvaret för rektorsämbetet misslyckades snöpligt och det blev en fällande dom
för brott mot Människorättskonventionen (Eur.Court H.R.Helmers case, decision
23 Nov.1990, SeriesA no.212-A). F.ö. ett märkligt sammanträffande: Östtyska
Stasi antecknade ett falskt, uppdiktat Baader-Meinhof-påstående. Eftersom
BRD-källor är uteslutna, får man fundera över sagans upphov och flödesriktning
- från Lunds Universitet och svenska regeringen till Stasi eller omvänt!
Rättsskandalen har en lång förhistoria; själva traditionen är minst 100 år gammal då Hjalmar Branting skrev "Mörkermän i Lunds Konsistorium". I vart fall följer universitetsledningen än sitt valspråk AD UTRUMQUE PARATA SUM. I mitt fall avfärdade Konsistoriet ex.vis en bunt sakkunnigutlåtanden av danska och tyska kemiprofessorer om mina publikationer med åberopande av en anonym insändare i "Sydsvenskan". Denna anonyma skrift av en högerextremist blev Konsistoriets remissvar till Regeringen och en tydlig maktdemonstration som Regeringen böjde sig för. Så berövades jag olagligen tjänsten som universitetslektor eftersom jag hade blivit placerad i förslagsrum till professur vid ett tyskt universitet. Samtidigt utnämndes en av ledarna för "Nysvenska Rörelsen" och "Karl XII-demonstrant" till juridikprofessor.
Åklagarna skyddade de ansvariga gärningsmännen. Det rättsliga försvaret mot övergreppet förbjöds av undantagslagen 1974:573, som immunförklarade 5000 - 8000 högre ämbetsmän. Den medförde följdriktigt sedan en rättsförvägran genom Högsta Domstolens pre-judikat. Men trots den gällande undantagslagen hade regeringens sändebud i fallet av en 12-årig assyrisk asylsökande försökt bedra Människorättskommissionen med påståendet att denne målsägande hade kunnat lagföra "vilken ämbetsman som helst för vilka gärningar som helst".
I mitt fall uppträdde Corells föregångare Hans Danelius något skickligare inför Människorätts- kommissionen i Strasbourg och försvarade både undantagslagen och Högsta Domstolens rättsförvägrande pre-judikat och därmed hela härvan. Hans djärva juridiska knep blev två:
Danelius lyckades få kommissionen tro att Sveriges HD får befria sig från internationellt obehagliga pre-judikat - här rättsförvägran - genom att några år efteråt samt efter lagens upphävande rentvå sig genom post-judikat och lagförtolkning i efterhand. Så skedde två veckor före den avgörande förhandlingen i Strasbourg, där HD riskerade att dömas för rättsförvägran. HD kände till att talan mot dess pre-judikat var anhängig i Strasbourg. Rättsskipning i omvänd ordning, retroaktiv!
Med framgång inför Människorättskommissionen gjorde
Danelius gällande, att jag såsom åtalande målsägande inför HD borde ha vetat,
hur HD några år senare, efter undantagslagens upphävande och två veckor före
förhandlingen i Strasbourg skulle ändra sitt pre-judikat genom post-judikatet
- Clairvoyance som rättslig grundsats passar kanske väl för ett
universitet som inrättat en professur i parapsykologi !
I den svenska liksom i de flesta europeiska straffrättsordningarna grundas
åtalet på gärningsbeskrivningen icke på rubriceringen
(fr."qualification"), som helt logiskt är en del av domen (jfr. RB
30:3). Danelius däremot förespeglade Människorättskommissionen med stöd av HD:s
post-judikat, att åtalet måste grundas på rubriceringen - på ett
föregripande av en fällande dom!
EXPRESSEN (21.2.1986) avslöjade att för detta geniala, juridiska lagarbete hade Sveriges mest ökände SS-förbrytare och kåkfarare, SS-Obersturmführer Karl Dogger alias herr Borgenstierna varit ett samverkande redskap. Denne - också Carl G.Edquist kallad - var denna gång misstänkt som delaktig i ädelmetallstölder men kom undan ett brottsbeivrande. HD tyckte att Edquist hade köpt det stulna Palladium "i god tro"! Jag hade inte som regeringens "kronvittne", SS-officeraren, rubricerat ämbetsmännens gärningar i mitt målsägandeåtal.
Med en jurist i ledningen, som på det viset försvarat brott mot de mänskliga
rättigheterna, kan det säkerställas att Raoul Wallenberg Institutet inte heller
i framtiden befattar sig med inhemska brott mot de mänskliga rättigheterna.
När Juridiska Fakulteten nu föreslår Corell till hedersdoktor uttrycker den universitetsledningens tacksamhet för dennes djärva - men misslyckade - försvar av rektorsämbetets brott mot den Europeiska Människorättskonventionen.
Några av talrika källor:
RETFÆRD Nr.65, 1994, sid.60, Janne Flyghed: "En svensk
rättsskandal.";
RES PUBLICA 3/85, sid. 147 et seq. "Vittare tvätt på lättare sätt";
FRANKFURTER ALLGEMEINE 30.10.1991, "Schweden hat Menschenrechte verletzt"; TAZ (Berlin) 31.10.1991, "Schweden verstößt gegen Menschenrecht";
DERNIERES NOUVELLES d`ALSACE 30.10.1991, "La démocratie suédoise prise en défaut".
Stephan Wehowsky: "Schattengesellschaft - Kriminelle Mentalitäten in
Europa", Hanser München 1994.
Hög
tid att avskaffa odemokratiska maktstrukturer
Av Lisbeth Lindeborg
Barnmålen blir
skenrättegångar
Av Siv Westerberg
Powered by AIS