Välj ditt språk
Välj ditt språk
Karlskoga Tidning den 22 juli 1999. Replik av Torbjörn Karlgren till avdelningschefens insändare i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
Det är svårt att svara på Birgitta Perssons inlägg och orsaken är att hon svarar som en politiker.
"Det jag kan kommentera om Adrians situation idag är att grunden för att placera honom i ett familjehem inte är att hans mamma sökt socialbidrag till en hyra" skriver Birgitta.
Nejvisst.
Vem har påstått det? I varje fall inte jag.
Däremot har jag skrivit att utredningen om omhändertagandet började när Eva besökte socialen den 26 maj.
För att citera utredningen under rubriken "Anledning till utredning":
"990526 sökte Eva upp socialförvaltningen och ansökte om hjälp i form av boende på kvinnohuset. Hon beskrev sin situation som rörig, hon visste inte vad hon ville på längre sikt, hon riskerar att bli vräkt då hon har en hyresskuld. Socialtjänsten bedömde att Eva hade svårigheter att trygga Adrian och att det, därigenom förelåg en fara för hans hälsa och utveckling varför en utredning jml 50§ SoL inleddes".
Precis som jag skrivit.
Inte sant
Hon påstår att jag "väljer att utesluta det som handlar om Adrian, Adrians behov av skydd och Adrians rättigheter till en god omsorg" och att "genom att inte redovisa helheten i materialet framställer Torbjörn Karlgren socialtjänsten som en skrämmande och maktfullkomlig myndighet"
Det är inte sant.
Det som sägs i utredningen om Adrian har redovisats i mina artiklar. Har socialtjänsten mer att anföra angående honom så finns det i så fall inte i Håkan Stenholms utredning.
Ingen har kunnat belägga att Adrian farit illa.
Det har i så fall inte redovisats - och då är det lika illa.
Men det är ett klassiskt knep att krypa bakom sekretessen och mumla om att "det finns mer, jojo". Jag är tämligen övertygad om att alla som läser hela utredningen kommer fram till ungefär samma sak.
Redovisas inte
I den korta, summariska utredningen anges nämligen inte värre saker om Adrian än att han är distanslös och gått i blöta blöjor.
"Karlskoga Tidnings artiklar försvårar och riskerar enligt min mening socialtjänstens målsättning att skapa goda uppväxtvillkor för barn i Karlskoga" skriver Birgitta Persson och beklagar.
Det är nästan fånigt.
Som Birgitta Persson skriver är LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, till för att skydda barn i Sverige från "misshandel, vanvård och olika former av utnyttjande".
Det är en god målsättning.
Problemet i det här fallet , Adrian, är ju bara att ingen påstått att han är misshandlad, inte heller att han är utnyttjad och ingenstans i materialet framgår att han är vanvårdad.
Två gånger om
Ändå är han elva månader gammal (på lördag) tvångsomhändertagen två gånger om av socialens tjänstemän och politiker.
Jag har mina personliga åsikter i det här fallet.
De är emellertid inte intressanta.
Men med den makt som socialtjänst och socialpolitiker har över enskilda medborgare och dessutom ofta över grupper och människor som redan i utgångsläget är svaga - så är det viktigt att syna och visa vad man använder den makten till.
Det är jag glad över att ha gjort i fallet med Adrian och hans mamma.
Nidbild av socialnämndens arbete.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Karlskoga Tidning den 14 juli 1999. Detta är den tredje artikeln i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
Politikerna är i händerna på tjänstemännen när barn ska tvångsomhändertas.
- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson. Det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.
Diskussionen har aktualiserats av fallet där Eva Stendahls tio månaders baby tvångsomhändertogs. Ingegärd Bennysson, ordförande när beslutet fattades, erkänner att man i allmänhet går på tjänstemännens förslag.
- Man kan ändra lite grann på beslutet, göra någon korrigering.
Samtidigt säger Håkan Stenholm, socialsekreteraren som gjort utredningen:
- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt. Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.
"Vi måste ju lita på tjänstemännen"
"Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande l hemmet finna en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas".
Så lyder paragraf 2 i lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, den paragraf utifrån vilken Adrian tvångsomhändertogs förra veckan.
Det är just "eller något annat förhållande i hemmet" som är det väsentliga.
- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen, konstaterar socialsekreteraren Håkan Stenholm.
I två dagar har Karlskoga Tidning beskrivit hur det gick till när Eva Stendahls tiomånaders son Adrian tvångsomhändertogs två gånger efter ingripande från socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga.
Tvångsomhändertagandet kom efter en utredning som startades när Eva sökte ekonomisk hjälp för en hyresskuld och avlastning.
Två veckor efter det datumet kom det första tvångsomhändertagandet. Adrian togs tillIrmagården i Säffle och Eva följde med. Under fyra veckor skulle de observeras.
Samma dag som hon kom hem därifrån, förra måndagen, fattade en politiker, Sonia Schaank, beslutet att tvångsomhänderta Adrian igen. Nu placerades han i ett familjehem i en grannkommun.
Förra tisdagen fastställde de fem närvarande politikerna i socialnämndens sociala utskott tvångsomhändertagandet som om cirka tre veckor ska prövas i länsrätten.
Ordförande vid mötet vad Ingegerd Bennysson (s) som ersatte Bengt Johansson, den ordinarie ordföranden, som är på semester.
- Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, säger hon. Det kan jag inte av sekretesskäl.
Vad vet ni när ni ska fatta ett beslut?
- Vi har utredningen och eventuella andra handlingar och redogörelser av de berörda om de är närvarande.
Hur ofta har ni sådana här ärenden?
- Det kan väl hända att vi har något per sammanträde. Mötet i tisdags om det här fallet var ett extrainsatt möte.
Hur vet du att ni fattar rätt beslut?
- Det vet vi inte.
Utan?
- Det är jättesvårt. Men vi måste ju lita på tjänstemännen och lyssna på de berörda.
- Det kan vara långa diskussioner.
Har det hänt att ni inte har gjort som utredaren vill?
- Man kan ändra lite grann på beslutet. Och lite grann har jag nog varit med om att vi ändrat, gjort någon liten korrigering.
"Någon liten korrigering", alltså.
I övrigt följer politikerna det som socialens utredare föreslår, alltså.
Utredningen i det här fallet gjordes av socialsekreteraren Håkan Stenholm.
- Visst finns det ett tolkningsutrymme i lagen och det måste det finnas i en sådan typ av lag, säger han.
- Det är ju därför det är så bra att det sker en prövning i länsrätten efter att politikerna beslutat.
Vad ligger till grund för ett beslut?
- Den utredning som är gjord och eventuella tillägg. Samt parternas berättelser.
Men vad är utgångspunkten för om ni som socialförvaltning ingriper eller ej?
- När det är små barn är det deras miljö, när det är större deras eget beteende.
- Och LVU, lagen om vård av unga, är det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper.
När tar man till den lagen och dess tvångsmedel?
- När barnets behov och miljö är sådana att inget annat hjälper.
"Det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" var alltså vad socialförvaltningen i Karlskoga använde mot Eva - 14 dagar efter att hon själv sökt hjälp.
Det går snabbt.
Ibland.
Och enkelt.
Dag 1 ett besök på socialen, samma dag utredningsstart som den berörde inte får kunskap om.
Två veckors "utredande" och ett tvångsomhändertagande, föreslaget av en tjänsteman, godkänt av en politiker.
Fastställt av länsrätten kort därefter utan att Evas juridiska ombud är med.
Fyra veckor på institution för att observeras.
Hem.
Nytt tvångsomhändertagande samma dag, beslutar en politiker på förslag av samma tjänsteman.
Fastställt av politikerna, fem stycken, dagen därpå.
- Sådant här är aldrig enkelt, säger Håkan Stenholm.
- Men vi som tjänstemän får en viss erfarenhet av att göra sådana här bedömningar.
Gör ni aldrig fel?
- Gör vi fel så kommer vi att backa totalt.
- Det finns ingen prestige i sådana här ärenden.
Om tre veckor, cirka, kommer Eva Stendahls fall upp i länsrätten.
Då avgör den om socialförvaltningen och politikerna i Karlskoga handlat rätt.
- Vi har en skyldighet att se till barnets bästa och att försöka stötta och hjälpa familjen, säger socialnämndens ordförande Bengt Johansson (s).
Tycker du att de utredningar ni gör är bra?
- Ja, jag tycker det är ett fylligt material och att materialet är genomarbetat.
- Men det gäller att de som jobbar med det här är objektiva.
Därför att ni som politiker är i händerna på socialtjänstemännen?
- Som politiker kan jag känna mig utlämnad till tjänstemännen.
Nu har du varit socialnämndens ordförande sedan nyår. Det innebär att du ett antal gånger ensam fått fatta beslut när tjänstemän bett om ett ingripande med tvångsmedel. Har du alltid varit överens med dem?
- Jag har sagt ja till tjänstemännen i de fall som varit aktuella.
Ja, på en beskrivning jag får om ett krisläge av något slag.
"Krisläge"?
Tja.
Naturligtvis är det ofta det. Men den fråga man ställer sig i Eva Stendahls fall är naturligtvis:
varför uppstod krisläget exakt när själv gick till socialen för att be om hjälp och avlastning?
Varför ifrågasatte inte socialförvaltningen henne som mamma innan just datumet?
Och hur kunde Eva Stendahl sedan på två veckor hamna i den situationen att socialnämnden fick ta till det som är "det sista samhället har att ta till när inget annat hjälper" som Håkan Stenholm uttrycker saken.
På två veckor...
Bengt Johansson, hur vet du att du tar rätt beslut?
- Jag tror inte att jag kan säga det idag. De beslut som fattats nu under våren kanske vi får vänta några år innan vi ser resultatet av.
- Och det ligger ju i sakens natur att när vi ingriper på det här sättet så blir det svart eller vitt, det finns inget mellanting.
Resultatet ser vi bara i ett längre perspektiv.
Till sist:
26 maj i år gick Eva Stendahl till socialen för att få ekonomisk avlastning och hjälp.
9 juni tvångsomhändertog socialen hennes tio månaders son efter ett beslut av socialnämndens ordförande.
5 juli fattade en ledamot ett nytt beslut tvångsomhändertagande.
6 juli, dagen därpå, fastställde sociala skottet beslutet.
På sex veckor gick Eva Stendahl från ensamstående mor till att bara vara ensam.
Du svarar som en politiker, Birgitta .
Nidbild av socialnämndens arbete.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Karlskoga Tidning den 13 juli 1999. Detta är den andra artikeln i artikelserien om socialtjänstens i Karlskoga tvångsomhändertagande av Adrian. Artiklarna återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
Av Torbjörn Karlgren, Karlskoga
Det har nu gått åtta dagar sedan socialen i Karlskoga för andra gången tvångsomhändertog Adrian, tio månader.
Grunden?
En ifrågasatt utredning med påståenden om allt från neddragna persienner och för få lampor till blöjor som är för blöta.
- Eva Stendahl fick 1,5 timme på sig att försvara sig och sitt barn.
Sedan fattade fem politiker beslutet att omhänderta honom - och kom fram till att Adrian behöver "växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans".
Ingen av dem har träffat honom.
Neddragna persienner, för få lampor och en blöt blöja
Så här gick det till när politikerna tvångsomhändertog Adrian
Eva fick sin son Adrian, tio månader, tvångsomhändertagen. Det berättade vi om igår.
I tisdags fattade fem politiker beslutet vid ett extra möte.
Tvångsomhändertagandet av Adrian var ett så viktigt beslut att det inte kunde vänta. Så här gick det till.
Det är sommar, sol och semester när socialnämndens sociala utskott samlas för möte tisdagen den 6 juli. Det skulle egentligen inte vara något möte, sista ordinarie sammanträdet var i mitten av juni men nu har man kallats in extra.
Det märks att det är semestertider. Utskottet, som normalt har sex ledamöter, är bara fem till antalet denna dag och räknar man ordinarie ledamöter så är bara hälften närvarande. Med utskottet behöver bara ha fyra politiker på plats för att kunna ta beslut.
Med på mötet är socialdemokraterna Ingegerd Bennysson som fungerar som ordförande i Bengt Johanssons frånvaro, Roy Olsson och Margaretha Öhrn.
Dessutom vänsterpartisterna Sonia Schaank och Kenneth Wachenfeldt.
Efter ett två timmar långt möte, där Eva Stendahl varit med de första tre fjärdedelarna och utskottet och socialsekreteraren Håkan Stenholm sedan diskuterat beslutar utskottet att enligt lagen om vård av unga omedelbart tvångsomhänderta hennes tio månader gamle son Adrian.
Med sig för att göra denna bedömning har sociala utskottet en utredning på fem A4-sidor, författad av socialsekreteraren Håkan Stenholm, och ett förslag till beslut.
Eva försöker få politikerna att förstå att hon klarar av Adrian utmärkt och att hon ska få behålla honom hemma, helt enkelt att livet ska fortsätta som tidigare.
Efter att Eva och hennes morfar (som varit med som stöd) fått lämna möteslokalen för att vänta utanför fortsätter mötet.
- Det kändes så ... meningslöst, säger Eva efteråt. Det är ju socialen som påstår saker om mig och ändå är utredaren tyst under hela tiden jag är med.
- Så lägger han fram sitt när jag har gått ut.
- Jag kunde lika gärna ha varit hemma istället för att sitta där och tala om hur förtvivlad jag var.
Hur är det då med Adrian, den tiomånaders pojke som sägs stå i centrum av det här ärendet?
Socialens tjänstemän har träffat honom vid tre kortare tillfällen.
Utredaren, Håkan Stenholm, skriver:
"Utredaren uppfattar Adrian som en mycket lättillgänglig pojke. Han är väldigt glad och är lätt att locka till skratt. Han verkar hel och ren förutom att socialtjänstens personal vid några tillfällen iakttagit att han gått för länge med blöt blöja. Han är distanslös på så sätt att han tyr sig till vem som helst".
Aha!
Här har vi något.
(Den där blöta blöjan kan vi ju glömma. Hittills har inget barn växt upp på denna jord utan att gå för länge med blöt blöja mellan varven).
Felet med Adrian är uppenbarligen att han är öppen på så sätt att han "tyr sig till vem som helst".
Utredningen fortsätter:
"Detta är anmärkningsvärt med tanke på att ett tio månaders litet barn normalt reagerar inför främmande människor".
Vad blir slutsatsen?
Jo:
"Adrian tyr sig inte mer till sin mamma än till någon annan. Ett exempel på detta är när utredaren besökte Irmagården. Under samtal med Eva och personal låg Adrian och sov i sin vagn en bit ifrån. Han vaknade och en personal gick fram för att ta upp honom. Adrian lät sig glatt tas upp av denne och han blev sedan nersatt på golvet. Han efterfrågade inte Eva trots att hon fanns i rummet".
Socialförvaltningen i Karlskoga tycker inte om Adrians far. Han har en fängelsedom han avtjänat, han har dömts för olaga hot och misshandel av sin förra fru - en dom han inte accepterat och som nu ligger hos Europadomstolen.
Men:
Eva och pappan har inte bott ihop.
Eva har ensam vårdnad om Adrian.
Ändå tar utredningen pappan som ursäkt för att ta Adrian från Eva.
Ett exempel:
"Eva har vid ett flertal tillfällen visat sig omdömeslös, när hon är ute sent på nätterna och att hon söker upp pappan tillsammans med Adrian och till och med lämnar Adrian hos pappan".
Till saken hör att det inte finns något beslut om att Adrian och pappan inte ska få umgås.
- Men kräver socialen att det ska vara så så får jag väl acceptera det, säger Eva.
- Bara jag får Adrian tillbaka.
Eva då?
Vad har socialen mot henne som mor?
"Eva är mycket upptagen med sitt känsloliv och pratar mycket om detta och hon ger intryck av att vara psykiskt labil på så sätt att hennes reaktioner på händelser inte är adekvata. Till exempel så har Eva haft en önskan om att Adrian skall ha tillgång till sin far och när detta inte gått att genomföra har hon reagerat väldigt starkt".
Mer?
"Hon har vid ett flertal tillfällen tillsammans med Adrian sovit över hos olika kompisar och varit ute sent på kvällarna. När utredare påtalat det olämpliga i detta har Eva menat att hon har gjort det för att hon skall må bra och när hon mår bra gör Adrian det också."
Sedan återkommer Adrians "distanslöshet".
"Socialtjänsten har iakttagit att Adrian är distanslös dvs han vänder sig lika glatt till vem som helst. Eva tycker detta är en bra egenskap".
Utredaren konstaterar också att persiennerna i Evas lägenhet varit neddragna dagtid samt att det "funnits få fungerande lampor".
Socialtjänsten försöker, två dagar efter Evas besök, att "i flera dagar komma i kontakt med Eva och Adrian utan resultat".
Utredningen säger att Adrians pappa berättat att Eva sökt upp honom - med Adrian - vid tolvtiden på natten för att få honom att vara barnvakt.
- Det har jag aldrig sagt, säger pappan.
Enligt utredningen har pappan "också uppgivit att han sett Eva med Adrian vid halv ett-tiden på natten en helgkväll för cirka två veckor sedan utanför en nöjeskrog. Han ringde vid detta till polisen då han tyckte att det var olämpligt".
- Aldrig, säger han. Det har inte hänt och jag skulle aldrig ringa polisen och säga något sådant.
- Speciellt inte som jag var orolig över att de skulle ta Adrian efter att Eva varit hos socialen och bett om hjälp.
Sammanfattning om Adrian?
"Socialtjänstens bedömning är att det föreligger en risk för hans hälsa och utveckling pga moderns bristande omsorgsförmåga. Denna oförmåga tar sig uttryck i att modern är mycket självupptagen och då Inte förmår att se Adrians behov. Modern har också Visat sig omdömeslös i att låta Adrian vistas i olämpliga miljöer".
Detta leder till att Adrian behövs tas om hand:
"Socialtjänsten har genom frivilliga insatser försökt ge Eva stöd i föräldrarollen. Dessa insatser har varit verkningslös då Eva avbrutit dem eller hällt sig undan".
Alltså:
"Adrian behöver växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans. Han behöver omgående påbörja en anknytningsprocess. Dessa behov bedöms han få tillgodosedda genom en familjehemsplacering. Då modern inte samtycker till erforderlig vård och för att säkerställa densamma måste den ges med stöd av 2§ LVU".
2§ LVU säger:
"Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas".
I protokollet från socialnämndens sociala utskott, beslutet om Eva och Adrian, står följande:
"Adrian uppvisar idag ett beteende som tyder på att han inte har någon eller en mycket svag anknytning till sin moder. Socialtjänsten bedömer att Adrian omgående behöver få knyta an till en omsorgsperson för att eliminera att hans känslomässiga utveckling allvarligt riskeras att skadas. Vidare bedöms Adrian vara i behov av att fä växa upp i en miljö där han får trygghet, kontinuitet och stimulans. Dessa behov bedöms han få tillgodosedda genom en familjehemsplacering. Samtycke till den föreslagna vården föreligger inte".
Nej,
Det gör inte det.
Eva vill ha Adrian hemma hos sig.
Hon säger till politikerna att det som står i utredningen inte är sant.
Påpekar att utredaren bara träffat Adrian några få gånger.
Säger att socialtjänsten missförstått hennes begäran om hjälp och att hon hände.
Sociala utskottet beslutar enhälligt att tvångsomhänderta Adrian,
En aspekt i ärendet är denna:
En av de fem ledamöterna i socialautskottet denna dag är Sonia Schaank, vänsterpartist.
Det är hon som tagit beslutet tagit innan, på måndagen, att Adrian omedelbart skulle placeras i familjehem.
Schaank har ensamt fattat beslutet.
Varför just Sonia Schaank?
Tja, ordföranden Bengt Johansson var på semester.
Vice ordföranden Ingegerd Bennysson hade ledig dag och när mobiltelefonen ringde hann hon inte svara.
Istället fick Håkan Stenholm tag i Sonia Schaank och eftersom hon var den förste politiker han fick tag i så blev det hon som fick fatta beslutet.
Nu, dagen efter, sitter hon på sociala utskottets möte och ska rösta om huruvida hon tycker att det beslut hon själv tog dagen innan var riktigt.
Det visar sig att hon tycker det.
En annan aspekt:
Håkan Stenholm, utredaren som är socialsekreterare, är också oppositionsråd för vänsterpartiet och sitter i kommunfullmäktige.
Med sig, vid hembesöken hos Eva, har han en annan socialtjänsteman, Ing-Marie Lycke.
Hon sitter också i fullmäktige för vänsterpartiet.
Det gör även Sonia Schaank, Schaank som på Stenholms fråga skriver under det akuta beslutet om tvångsomhändertagande.
Kenneth Wachenfeldt?
Han är ordförande för vänsterpartiet i Karlskoga.
Ett fall som Adrian är naturligtvis svårt, svårt att beskriva.
Men vad man än tycker och tror finns ett antal punkter som ingen ifrågasätter.
* Fram till den 26 maj lever Eva Stendahl som ensamstående mor med sonen Adrian, tio månader, utan att någon ifrågasatte.henne.
* Den 26 maj går hon till socialen för att få ekonomisk hjälp och hjälp med avlastning.
* Detta gör att socialen inleder en utredning som två veckor senare leder till det första tvångsomhändertagandet och sex veckor senare till att Adrian placeras i familjehem.
* På sex veckor går Eva från att vara vanlig mamma till att mista sitt barn och bara få träffa honom vid planerade besök.
Idag är det den 13 juli.
Det är en vecka och en dag sedan Adrian tvångsomhändertogs av samhället för andra gången.
- Nu, det är ju en så fin tid med Adrian, säger Eva. Han börjar gå, får tänder, pratar ... - Jag hade en riktig vardag med mitt barn och mådde bra innan allt det här hände. - Det är allt jag vet.
Politikerna: "Vi måste lita på tjänstemännen".
Du svarar som en politiker, Birgitta.
Nidbild av socialnämndens arbete.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Göran Grauers är aktiv i Vår sak och medlem i NKMR. Insändaren är publicerad den 5 augusti 1999 och är föranledd av Torbjörn Karlgrens artikelserie i Karlskoga Tidning om fallet med tvångsomhändertagandet av Eva Stendahls son, Adrian. insändaren återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
Av Göran Grauers
Jag vill börja med att ge Torbjörn Karlgren och Karlskoga Tidning en eloge för artiklarna om Adrian. Jag är ombud åt många föräldrar som fått sina barn LVU-omhändertagna.
Jag är medlem av nordiska kommittén för mänskliga rättigheter och arbetar i organisationen "Vår sak" och har därigenom insyn i ett mycket stort antal omhändertaganden.
Situationen är inte bättre någonstans i vårt land än den är i Karlskoga, men hade pressen vågat ta tag i det här problemet som Karlskoga Tidning och Torbjörn Karlgren vågat, så är jag övertygad om att vi sett snara förbättringar inom tillämpningen av LVU. Bo Edvardsson på Örebro universitet begärde i förskningssyfte in 400 slumpvis utvalda LVU-utredningar och han kom fram till att endast en fick med nöd och näppe godkänt.
De andra var så bedrövliga att de borde vara åtalbara. Bo Edvardsson har också forskat i hur Sverige efterlever barnkonventionen, och även det är mycket beklämmande läsning och ger socialtjänsterna landet runt ett skriande underbetyg.
Birgitta Persson, avdelningschef, socialtjänstens individ- och familjeomsorgsavdelning i Karlskoga, ojar sig över att Torbjörn Karlgren framställer socialtjänsten som en skrämmande maktfullkomlig myndighet. Jag är villig att ta steget än längre.
Jag jämför socialtjänsten med en förlegad avart från den gamla stasitiden i Östtyskland och jag vill å det bestämdaste varna människor för att beblanda sig med socialtjänsten i Sverige idag.
Jag håller med Torbjörn Karlgren att Birgitta Persson svarar som en politiker. Hon svamlar iväg i ordbajs som hon vill folk skall tro, men det finns inget i det hon säger som stämmer överens med verkligheten.
Birgitta Persson beklagar artiklarna eftersom hon befarar att de kan leda till att Karlskogas invånare drar sig för att be om socialtjänstens stöd. Hon beklagar inte med ett ord all den oegentlighet och faktiskt rena brott som begåtts i utredningen runt Adrian och hans mor.
Grundlagarna. i det här landet gäller även socialtjänsten.
För att ändra grundlagen behöver vi två oberoende majoritetsbeslut i riksdagen med riksdagsval emellan. Utredningen om Adrian och hans mamma visar att Karlskoga socialtjänst och socialnämnd struntar i våra grundlagar. De anser sig stå över dessa. Detta beklagar inte Birgitta Persson eller berör med ett enda ord.
Flera av de ombud jag själv känner har på olika sätt hotats eller försökt hindras av socialtjänster för att fullfölja de insatser de gör för den enskilde individen. Själv har jag indirekt hotats med att om jag inte slutar "lägga näsan i blöt" så kan man komma att ta mina barn nästa gång.
Detta leder otvivelaktigt tankarna till Ost, och socialtjänsten är med det ett större hot mot demokratin och rättssäkerheten än de nynazistgrupper som idag härjar i landet.
Om det finns någon som tvivlar på det jag skrivit går det bra att titta in på NKMR:s hemsida www.nkmr.org eller rekvirera, för att nämna några få, Hemangionfallet, Askersundsfallet eller Linköpingsfallen. från Örebro Universitet.
Läs gärna Bo Edvardssons forskning om Barnkonventionen också. Slutligen vill jag säga att NKMR, genom att skicka olika fall till FN, fått FN:s barnkommitté att i höst komma att granska Sverige för just sådana övergrepp som begåtts mot Adrian och hans mamma.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)Birgitta Persson är avdelningschef, socialtjänstens individ- och familjeomsorgsavdelning i Karlskoga. Denna insändare är tidigare publicerad i Karlskoga Tidning den 22 juli 1999. Artikelserien och insändare återges här med författarens och redaktionens benägna tillstånd.
Av Birgitta Persson
Sverige finns en skyddslagstiftning för barn, LUV - lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, Lagen syftar till att skydda barn i Sverige från misshandel, vanvård och olika former av utnyttjande. Karlskoga Tidning har i ett antal artiklar skrivit om Adrian, 10 månader, och hans mamma efter det att socialnämnden i Karlskoga har fattat beslut om Adrian med stöd av denna lag.
Adrians mamma har gett Karlskoga Tidning tillgång till socialtjänstens utredning och annat material om Adrian. I artiklarna väljer Torbjörn Karlgren att utelämna del av socialtjänstens utredningar. Genom att inte redovisa helheten i materialet framställer Torbjörn Karlgren socialtjänsten som en skrämmande och maktfullkomlig myndighet. Karlgren väljer att utesluta det som handlar om Adrian, Adrians behov av skydd och Adrians rättigheter till en god omsorg.
Vilket ansvar har Karlskoga Tidning för att korrekt beskriva vad som händer i svåra ärenden som i exemplet Adrian?
Beslut om att skilja barn från sina föräldrar fattas några få gånger varje år i Karlskoga kommun. Dessa beslut är alltså svåra och dramatiska. Dessa beslut är omgärdade av stor rättssäkerhet. En tjänsteman utreder barnets situation varefter förtroendevalda politiker fattar då nödvändiga besluten. Dessa beslut prövas sedan av Länsrätten i Örebro län och i så gott som alla ärenden även av Kammarrätten. Både barn och föräldrar har rätt till juridiska biträden som ska se till att alla rättigheter tillgodoses.
Adrians situation kommer med andra ord att granskas och bedömas i flera olika instanser.
Det jag kan kommentera om Adrians situation idag är att grunden för att placera honom i ett familjehem inte är att hans mamma har sökt socialbidrag till en hyra. Varken Adrian eller några andra barn har eller kommer att omhändertas i Karlskoga kommun på grunder som beskrivs i Karlgrens artiklar.
Jag beklagar dessa artiklar då jag befarar att de kan leda till att Karlskogas invånare drar sig för att be om socialtjänstens stöd i livssituationer då detta behövs. Vem vågar att be om hjälp med ett ständigt skrikande spädbarn eller en knarkande tonåring om man tror att risken då är stor att man mister sitt barn?
Socialtjänsten har idag en öppen och lättillgänglig verksamhet där barn och föräldrar på enkla sätt kan komma i kontakt med socialtjänsten och be om stöd och hjälp. Utvecklingen i Sverige såväl som i Karlskoga har lett fram till ett ökat behov av stöd till barnfamiljer i olika svåra situationer.
Karlskoga Tidnings artiklar försvårar och riskerar enligt min mening socialtjänstens målsättning att skapa goda uppväxtvillkor för barn i Karlskoga. Jag beklagar detta!
Vilket ansvar tar Karlskoga Tidning för att barns rättigheter tas på allvar i Karlskoga?
Du svarar som en politiker, Birgitta.
Nidbild av socialnämndens arbete.
Tragedier vid tvångsomhändertaganden.
Oenig länsrätt sade nej till Eva.
Ingen rök utan eld, säger länsrätten.
Tack för artiklarna om Adrian.
Skriv en kommentar (0 Kommentar)