Siv Westerberg (1932–2026) – En storhet har gått ur tiden

Till minne av Siv Westerberg (1932–2026)

Den 12 maj 2026 avled NKMR:s grundare, jur. kand. och medicine licentiat Siv Westerberg. Med hennes bortgång har en av Nordens mest betydelsefulla människorättsförsvarare lämnat oss. Hennes livsgärning sträckte sig från Floby i Västergötland till Europadomstolen i Strasbourg, men hennes drivkraft förblev densamma genom hela livet – att försvara den enskilda människan.

Siv Inga-Britt Westerberg, född Öman, hade sina goda rötter i Floby utanför Falköping. Där formades mycket av den person hon senare skulle bli. Hennes far arbetade inom bankväsendet och Siv berättade ofta om sina minnen från uppväxten och om besöken hos farbror Arvid och faster Hulda Öman, som drev den välkända lanthandeln Aspenäs. Där mötte hon människor från alla samhällsskikt och utvecklade tidigt den människokännedom och rättskänsla som skulle följa henne genom livet.

De västgötska rötterna följde henne genom hela hennes livsgärning. Hos Siv fanns en jordnära människosyn, en stark arbetsmoral, självständighet och en ovanligt klar känsla för rätt och fel. Från Floby gick vägen vidare till medicinen, juridiken, svenska domstolar och Europadomstolen, men hennes engagemang för den enskilda människan förblev detsamma.

Som läkare blev Siv känd för sitt stora engagemang för sina patienter. Hon hade en ovanlig arbetskapacitet, ett närmast fotografiskt minne och en förmåga att snabbt ta till sig och bearbeta stora mängder information. Där andra såg begränsningar såg Siv möjligheter att hjälpa fler människor. Många patienter sökte sig till henne därför att de upplevde att hon lyssnade, förstod och tog deras problem på allvar.

Men hennes läkargärning kom också att föra henne in i konflikt med myndigheterna. Siv ansåg att människor som saknade arbetsförmåga hade rätt att bli sjukskrivna och få den hjälp de behövde. När hennes sätt att utöva läkaryrket ifrågasattes och hon förlorade sin legitimation blev det en avgörande vändpunkt i hennes liv. Det som kunde ha brutit ned en annan människa blev istället början på en ny livsgärning.

Händelserna väckte hennes intresse för juridiken och för frågor om rättssäkerhet, myndighetsutövning och den enskilda människans möjligheter att få rätt mot samhällets starka institutioner. Hon hade länge varit intresserad av juridik, men nu beslöt hon sig för att själv skaffa de kunskaper som krävdes för att förstå och utmana systemen.

Mitt i livet påbörjade hon juridikstudierna i Lund. Med make, familj och tre barn tog hon sig an en utmaning som de flesta skulle ha tvekat inför. Hennes ovanliga begåvning, disciplin och arbetskapacitet visade sig snart. Det som normalt krävde omkring nio terminers studier genomförde Siv på endast tre terminer. Juridiken blev inte bara en ny utbildning utan ett redskap i hennes fortsatta kamp för rättvisa.

De som arbetade med Siv vittnade ofta om hennes fotografiska minne och hennes häpnadsväckande snabbtänkthet. Hon kunde sätta sig in i omfattande akter på mycket kort tid, minnas detaljer, datum, utlåtanden och rättsliga argument samt snabbt identifiera den avgörande punkten i ett mål. Även långt upp i åren behöll hon sin skärpa och sin förmåga att finna lösningar där andra såg problem.

Siv Westerberg kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika jurister inom sitt område. Hennes namn blev särskilt känt genom framgångarna i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Genom sina processer bidrog hon till att stärka skyddet för familjeliv, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i Sverige. Hennes arbete visade att även den enskilda människan kunde få rätt mot staten när grundläggande rättigheter hade kränkts.

Ett av de mest uppmärksammade målen var Olsson-målet, där hon företrädde en familj vars barn hade omhändertagits. Framgången i Europadomstolen fick stor betydelse för utvecklingen av svensk rätt och bidrog till att ge Europakonventionen en mer framträdande plats i diskussionen om familjers och barns rättigheter.

Utöver sitt arbete som jurist och människorättsförsvarare var Siv även författare, föreläsare och opinionsbildare. Genom böcker, artiklar, föredrag och debattinlägg dokumenterade hon rättsfall, analyserade rättssäkerhetsfrågor och bidrog till den offentliga debatten. Hennes bok Straff utan brott – en berättelse om en oskyldigt dömd ung man speglar hennes livslånga engagemang mot rättsövergrepp.

För Siv räckte det emellertid inte att vinna enskilda mål. Hon såg behovet av att skapa ett forum där jurister, forskare, yrkesverksamma och engagerade medborgare kunde samlas kring frågor om mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Tillsammans med likasinnade kollegor i Norden arbetade hon därför för att skapa en oberoende organisation som kunde föra dessa frågor vidare.

I detta arbete kom hon att samarbeta nära med bland andra jur.kand. Ruby Harrold-Claesson. De förenades i övertygelsen att mänskliga rättigheter måste gälla även när myndigheter ingriper i familjelivet och att rättssäkerheten aldrig får sättas åt sidan.

Den 30 november 1996 grundades Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, NKMR, på Christiansborg i Köpenhamn av Siv Westerberg tillsammans med Ruby Harrold-Claesson. Organisationen byggde på de principer som låg Siv varmast om hjärtat: oberoende från politiska, ekonomiska och religiösa intressen samt en kompromisslös strävan efter rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter. Under årtionden kom NKMR att bli en betydelsefull röst i debatten om familjeliv, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i Norden.

För NKMR var Siv mer än en grundare. Hon var organisationens drivande kraft, mentor, inspiratör och kunskapskälla. Generationer av jurister och människorättsengagerade har fått vägledning, uppmuntran och stöd genom hennes arbete.

Trots sina framgångar förlorade Siv aldrig kontakten med sina rötter. Bakom den internationellt kända juristen och människorättsförsvararen fanns alltid Siv Öman från Floby – präglad av sin uppväxt, sin nyfikenhet på människor och sin starka känsla för rättvisa.

Från Floby till Europadomstolen blev hennes livsresa ovanlig. Men den röda tråden var densamma genom hela livet: att stå på den enskilda människans sida när makten blivit för stor och att aldrig acceptera att rättssäkerheten sätts åt sidan.

För många var Siv Westerberg juristen, läkaren eller människorättsförsvararen. För NKMR var hon något mer. Hon var organisationens själ och en ständig påminnelse om varför kampen för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet aldrig får upphöra.

På styrelsens, medlemmarnas och våra vänners vägnar riktar vi vårt djupaste tack till Siv Westerberg.

Vi kommer att minnas henne med respekt, värme och stor tacksamhet.

Ära vare hennes minne.