Artiklar

Forelasning_farliggorande_av_foraldrar_av_lena_hellblom_sjogren

 

Farliggörande av föräldrar

Av Fil Dr., leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren.

 

 

Föredrag hållet på NKMR:s informationsafton om LVU för jurist- och medicinstuderande i Göteborg 11 nov. 1998.

 

 

Vad är det som gör att vi uppfattar en person som farlig? Vi kan själva ha blivit skrämda av den personen, eller vi kan hört andra som blivit det. Eller vi kan ha fått information om att det är en farlig person. Förhandsinformation om att en person är farlig påverkar hur vi uppfattar den personen.

Experimentellt har man visat att ett fotografi av samma person uppvisat i två olika grupper med olika information om den avfotograferade personen hade en mycket stark påverkan. Den ena gruppen fick veta att fotot var av en sjökapten som räddat många liv. Den andra gruppen fick veta att det var ett foto av en seriemördare. Efteråt fick de olika gruppmedlemmarna dels beskriva den person de sett på fotografiet, dels göra en bild som de mindes fotot. Det blev helt olika utslag.

Kan föräldrar vara farliga för sina barn? Ja, då de själva är så drogade, berusade eller så psykiskt sjuka så att de inte kan ta hand om barnen, grovt försummar, kränker eller utsätter barnet för övergrepp. Barn kan i sådana fall tas om hand med stöd av LVU, som till sin karaktär är både en skyddslag och en vårdlag.

"§2 Vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. "

Formuleringen "annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas" innebär att barn med stöd av lagen kan tas om hand på godtyckliga grunder, t.ex. därför att en förälder görs till en farlig person för sitt barn. Om ett sådant fall skall jag berätta genom att visa er autentiska dokument från olika tidpunkter i den farliggörandeprocess som går att konstatera. En viktig begränsning är att jag ej studerat hur pappan i detta fall agerat eller behandlats på något systematiskt sätt. Framställningen handlar om farliggörandet av barnets mamma.

 

Först lite bakgrund:

Ann och Åke var gifta, längtade efter barn. Ann blev gravid, men under graviditeten blev det problem och efter deras dotter Emmas födelse separerade de. De träffades så att Åke fick träffa Emma, men problemen dem emellan växte. Ann bad de social myndigheterna om hjälp att få avlastning, men fick inte det. Konflikten mellan henne och Åke fördjupades. Ann flyttade med Emma och fick enligt egen uppgift skyddad adress. Föräldrarnas lämplighet som vårdare för sitt barn utreddes genom att hela den splittrade familjen lades in på barnpsykiatrisk klinik.

 

Första barnpsykiatriska utredningen 1994

Emma, 2 år och 7 månader, hennes mamma Ann och hennes pappa Åke vistades under tiden 11 januari- 7 februari 1994 på en avdelning på X-sjukhusets barn- och ungdomspsykiatriska klinik.

De observationer som nedtecknats av förskolläraren är genomgående negativa vad gäller mamma Ann och genomgående positiva vad gäller pappa Åke. De är också mestadels negativa vad gäller den lilla drygt tvååriga Emma. Observationerna har tillfällig karaktär, är spekulativa samt motsägelsefulla, de har gjorts utifrån en förutfattad mening.

Det som också är slående är att den som observerat inte synes ha relaterat sina observationer av Emma till några normdata av hur barn i Emmas ålder brukar bete sig.
Jag ska ge några exempel:


Tillfälligt:

"Emma tar kontakt med för henne, helt främmande människor på ett distanslöst krävande sätt- Exempel: Första dagen då jag möter Emma rusar hon skrattande fram, ger mig en boll och kräver min uppmärksamhet." (sid 1)


Motsägelsefullt:

"För Emma tycks det inte heller spela någon roll om personen är för henne känd eller okänd, då personerna är utbytbara." 1 ... / (sid 1)

"Då Ann försöker lämna rummet reagerar Emma med oro, ilska och skrik. Jag har då ingen möjlighet att lugna Emma då hon är direkt avvisande mot mig och springer gråtande efter Ann." (sid 1)

 

Om läkarens sammanfattande text och vårdplanen:

När avdelningsobservationerna sammanfattades av läkaren Anna Lundh beskrevs Emma som "beteendestörd" och mamma Ann som olämplig mamma, problemförnekande och ej tillräckligt hjälpsökande. Här ett citat som illustrerar utdömandet av mamman, till vilket ingen konkret grund finns i de observationer som redovisats:

"Ann har trots sin uppenbara angelägenhet om flickan ingen fungerande empati med flickans autonoma behov, och hon synes uppleva sig och flickan som en psykisk enhet, Ann har en manifest medvetenhet om flickans beteendestörning men visar inget behov av att ta hjälp från omgivningen. Ann har alltid rationaliserade förklaringar till sitt eget och flickans beteende."

Pappan däremot ansågs ej ha visat "några tecken på olämplighet som förälder" (citerat från del 2 sid 4). Ann beskrevs äter som otillräknelig:

"Observationsmaterialet rörande flickan och fadern visar adekvat kvalitet och vi har i detta sammanhang inte sett något av det beteende som Ann beskrivit." (sid 3 del 2)

Bedömningen mynnade ut i att familjen skulle observeras ytterligare på utredningshem för att man därefter slutgiltigt skulle bedöma föräldrarnas "vårdkapacitet." (del 2 sid 5)

 

Vårdplan

Den "vårdplan" som därefter upprättades i november 1994 gav Ann, som var Emmas vårdnadshavare, ej sitt samtycke till. "Vården" innebar att hennes dotter skulle tas ifrån henne, till ett "kvalificerat familjehem" för "en längre tids placering."

Förutsättningar för "vårdens upphörande" angavs:

"att Emma erhållit en stabilitet, mognad och tilltro till sin omgivning och att den bedöms som varaktig.
att Ann uppnått varaktig stabilitet och mognad och insikt om Emmas behov. att Ann varaktigt kommit till insikt och lärt sig behärska situationer där hon lätt hamnar i psykisk insufficiens. att Ann erhållit varaktig stabilitet och mognad i relation till andra människor."


De observationer av Emma som redovisats visar ej att flickan fram till och med dessa observationer brustit i "stabilitet, mognad och tilltro till sin omgivning." Enligt den upprättade planen skulle hon, skild från sin mor, utveckla det sagda ~ och då när relationen brutits på ett tvångsmässigt sätt skulle "vården" kunna upphöra, förutsatt att Emmas mamma av socialtjänstemän, psykologer med flera kunde bedömas ha uppfyllt de förutsättningar som ovan formulerats.

 

Andra barnpsykiatriska utredningen

Emma hade varit tre månader i det "kvalificerade familjehemmet" när socialtjänsten ånyo begärde en barnpsykiatrisk utredning (begäran inkom 27 mars 1995). Emma, 4 år fick åka till BUP och bedömas av psykolog vid fyra tillfällen (12,13,15 och 21 september 1995) - och däremellan plötsligt träffa sin mamma med "samtliga handläggare från BUP medverkande." Den observationen ägde rum den 19 september 1995.

Tidigare abstrakta uppfattningar om Anns brister upprepades, men några belägg för att observationerna hade något konkret underlag gavs ej, undantaget att Ann använt "abstrakta ord":

"Vid observationen av modern och Emma noteras att modern har mycket bristande förmåga att anpassa sig till Emmas åldersnivå. Hon använder ord som är abstrakta och visar inte någon förmåga till inkänning i Emma, hon är inte lyhörd för barnets önskningar och behov. Modern kränker också Emmas integritet i leken men däremot kan vi inte observera några fysiska kränkningar. En del värme mellan mor och dotter kan observeras. Vi uppfattar även som att Emma är den som får sätta gränser gentemot modern."

Tidigare uppfattningar om Åkes fördelar i jämförelse med Ann upprepas också (sid 3):

"Vid observation av Emma och fadern gemensamt uppfattar vi att fadern har god förmåga att möta Emma på åldersadekvat nivå. Emma och fadern leker tillsammans och vi uppfattar att ett fint samspel föreligger. Fadern är lyhörd för Emmas önskningar och behov och sätter även en del gränser för henne på ett adekvat sätt. Emma och fadern kramas på ett normalt och avspänt sätt."

Omdömena repeteras stereotypt. Ingen empati uttrycks i dessa "observationer", som är förutsägbara utifrån de bilder som skapats av Ann som en olämplig mamma, som inte kan möta sin dotter åldersadekvat - samt av pappan som kan det.

Om Emma och modern kramats på ett spänt sätt kan det bero på den pressade och stressande situationen: en kort samvaro under observation av alla "handläggare från BUP", på att Ann är utdömd som mamma, eller på att Emma varit mer bunden till sin mamma, som hon levt med, än till sin pappa som hon träffat då och då.

Åke spelar ut Ann, visar sitt gillande över tvångsplaceringen och vinner därigenom egna fördelar:

"Fadern uttrycker även sin lättnad över att Emma blivit familjehemsplacerad då han varit mycket oroad över hennes situation p g a moderns bristande föräldraförmåga."

Slutsatserna från BUP X-stad innebär ett livslångt utdömande av Emmas båda föräldrar, samt något som måste betraktas som tvångsadoption. Överläkaren, kuratorn och psykologen rekommenderar något som inte finns enligt gällande svensk lag (i utlåtandet från den 5 oktober 1995, min kurs.):

"Vi bedömer det som helt uteslutet att någon av de biologiska föräldrarna skulle kunna axla föräldraskapet. Vi rekommenderar därför en uppväxtplacering i nuvarande familjehem och även överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna."

Utan att något underlag redovisats har strax ovan dessa slutsatser formulerats :

"Emma är en 4-årig flicka som farit mycket illa under sina första levnadsår. Hon uppvisar mycket tydliga tecken i sitt beteende på att ha varit utsatt för sexuella gränsöverskridanden och har även muntligt uttalat att sådana gränsöverskridanden ägt rum." Inga tecken finns som på något entydigt sätt kan förknippas med sexuella övergrepp, än mindre med det som diffust benämns "sexuella gränsöverskridanden." Är det Anns försök att hjälpa sin dotter i samband med avföringsproblemen då hon var liten som åsyftas? Är "tecknet" att Emma onanerat? Det är inget tecken på något annat än normal barnsexualitet. Jag fortsätter citera ur "slutsatser":

"Emma har åsamkats stora skador vad gäller sin personlighetsutveckling. Hon har nu i en trygg och stabil miljö utvecklats i positiv riktning men vi bedömer att hon har en skör och ömtålig personlighet med stor risk för framtida psykiska besvär och även negativ personlighetsutveckling."

Socialtjänstens utredningar av Emma och deras tvångsplacering av henne långt bort från sin mamma, har förmodligen skadat Emmas personlighetsutveckling.

Att förutsäga framtida psykiska besvär går att göra utifrån den forskning som finns och som visar att fosterhemsplacerade barn kan få sådana - och många andra besvär. Men BUP-utredarna synes helt oorienterade om denna forskning (se bilaga). De är övertygade om att det är Emmas mamma som är skadlig för henne:

"Vi bedömer att kontakten med biologiska modern är så påfrestande för Emma att den ytterligare bör begränsas till förslagsvis en timme per besökstillfälle högst en gång per manad. Vi föreslår även att besöken tillsvidare förläggs i neutral miljö d v s utanför familjehemmet för att ytterligare begränsa risken för gränsöverskridande från moderns sida och även minska den psykiska pressen på Emma. Modern och Emma får under inga omständigheter lämnas ensamma varför en tredje person hela tiden måste vara närvarande."

Hur den "psykiska pressen på Emma" skulle bli mindre genom att moderns farlighet förstärks för Emma, så som dessa rekommendationer innebär, går ej att förstå. Tvärtom måste det bli en ökad psykisk press på Emma att ta avstånd från sin mamma. Då blidkas fosterhemsföräldrarna, vilka Emma är helt utlämnad till genom de tvångsåtgärder som vidtagits.

Trots att det av allt att döma är socialtjänstens tvångsingripande mot Emma och hennes mamma som gett Emma de största skadorna, och trots att inga som helst garantier finns för att de avlönade personer som nu tar hand om Emma kommer att göra det tills hon blir vuxen, argumenterar BUP-personalen för att det är dessa som skall ha alla föräldrarättigheter och Emmas föräldrar inga :

"En absolut förutsättning för att Emma ska kunna fortsätta att utvecklas i positiv riktning och i möjligaste mån reparera de personlighetsmässiga skador hon ådragit sig, är att hon kan garanteras trygghet och stabilitet. Hon bör under inga omständigheter utsättas för ytterligare separationer vilket skulle få en förödande inverkan på hennes personlighetsutveckling med irreparabla psykiska skador som följd och risk för utvecklande av psykisk ohälsa."

Läkare, kurator och psykolog på BUP, uttalar sig med säkerhet om att Emma skulle få psykiska problem om hon fick återförenas med en eller båda sina föräldrar.

Tredje barnpsykiatriska utredningen på en tredje barn- och ungdomspsykiatrisk klinik

Emma inlagd fyra veckor, därav en vecka med mamman, en vecka med pappan, Emma fick gå tio gånger till en psykolog. Sex nya vuxna var med och utredde Emma och hennes föräldrar.

"Den aggressivitet som kommer till uttryck är av anal sadistisk karaktär. Emmas sätt att relatera i en ostrukturerad situation utmärks fortfarande av tendens till distanslöshet. Hon tar mycket ansvar för relationen. Hon styr och ställer. "

Betyder alla dessa ord någonting? Vad i så fall? Är Emma både distanslös, ansvarstagande och styr och ställer? Vad betyder det i så fall att vara "distanslös"? Det är mycket oklart. Oklarheten ökar om vi läser vidare, jag citerar fortsättningen:

"I en strukturerad situation svarar hon däremot upp mot det som begärs av henne på ett tillagsinställt sätt. Försvarsstrukturen är stel och bräcklig. Emma är således en normalbegåvad flicka, men med en skör personlighetsuppbyggnad. Hon kämpar med att upprätthålla kontroll och struktur. För fortsatt positiv utveckling är det av synnerligen stor vikt att Emma bereds varaktig relation med vuxna som har förmåga att skydda henne, samt förmåga att bekräfta och stötta hennes egna gränser."


Mamman anses inte vare sig kunna eller vilja "skydda" sitt barn, med hänvisning till att hon sagt - och vid en stadsvandring tydligen visat - att Emma bör klara av lite farofyllda situationer. Under den tid Ann tilläts få ta hand om Emma finns inga uttalade farhågor för att hon inte förmådde skydda sitt barn.


Psykologen dömer ut Emmas mamma till förmån för familjehemsföräldrarna (som får "professionell handledning" av BUP), jag citerar från sid 5:

"Utifrån Emmas egen struktur samt observationerna i samband med samvaron med föräldrarna bedöms det som viktigt att Emmas fortsatta kontakt med föräldrarna äger rum utanför familjehemmet, men tillsammans med familjehemsföräldrarna. Umgängestillfällena bör vara korta, välstrukturerade och glesa."

Att "det bedöms" enligt ovan (det är väl psykologen som gör denna bedömning?) kan på intet sätt motiveras med att det är det bästa för Emma.


I denna utredning finns, liksom i de övriga två utredningarna, spekulativa och insinuerande anmärkningar. Ett exempel är läkaren som återger att Emma när hon undersökte henne i underlivet sa:

'det gör ont i musen när du trycker där.' Detta ansåg läkaren vara anmärkningsvärt och skrev att hon under sina 20 års arbete med barn aldrig hört ett barn yttra sig på liknande sätt. Uttrycket som återges som något Emma, då 4 år skulle ha sagt, kan vara något Emma hört någon vuxen i hennes nya omgivning säga och som hon lärt sig och upprepar. Hennes mamma använde som nämnts ordet "pullan" som benämning för det som ovan kallats "musen."


Undersökningen gjordes den 25 september 1995. Emma hade då varit tvångsplacerad i nästan två år - och om hon hade ont någonstans kan det inte ha något samband med hennes mamma - eller pappa. Däremot hade det varit relevant att utreda om någon i Emmas nya miljö gjort Emma illa.


Observationerna av fosterföräldrarna och Emma är återgivna med positivt värdeladdade ord. Det framhålls att båda "hyser varma känslor för Emma." Det gör av materialet att döma Emmas föräldrar också, annars skulle de inte kämpa så hårt om att få behålla sitt barn - eller åtminstone få behålla en kontakt med sitt eget barn. Fostermamman har en uppfattning i saken vilken återges (sid 10, min kurs)

"NN:s (fostermammans) grundinställning är att barn ska vara hos sina föräldrar men anser att när det gäller Emma bör hon få slippa, då hon farit illa och fått slita så hårt. NN har en förhoppning att Emma så småningom skall få en inre förmåga att kunna hålla sina personliga gränser. Hon uppfattar att besöken av föräldrarna stört Emmas utveckling därvidlag. "

Fostermamman uttalar således att den flicka hon har vården om mot betalning bör få "slippa" kontakt med sin mamma. Denna inställning påverkar Emma på ett mycket negativt sätt. Men det tolkas av fostermamman och de experter som understödjer henne mot Emmas mamma - som att det är mamman som har en negativ inverkan på Emma.

Ann kan ha uppträtt olämpligt, aggressivt och frånstötande gentemot olika hjälpare, myndighetspersoner, fosterföräldrar med flera. Detta kan emellertid inte förväxlas med hur hon i praktiken är som mamma till Emma.' Det sker emellertid genomgående, här exemplifierat med utdrag ur den sammanfattande bedömningen från den tredje utredningen:


"Biologmoderns relation till Emma är påtagligt destruktiv. Biologmodern är oförmögen att skydda Emma mot faror. Vad värre är, biologmodern har en egen teoretisk idé om att Emma inte skall skyddas, att Emma far direkt illa av att skyddas./.../ Biologmodern måste hindras från att psykologiskt invadera familjehemmet. Ett ex på sådant invaderande är hennes underkännande av de skor familjehemmet köpt till Emma. Biologmoderns telefonsamtal till Emma måste helt upphöra. Varje sådant telefonsamtal innebär nämligen ett intrång på Emmas gränser, där hon måste kämpa för att freda sig mot moderns intrång."


Ovan benämns en mors vilja att åtminstone få tala med sitt barn i telefon som "moderns intrång" som barnet måste "kämpa för att freda sig mot." Om de avlönade föräldrarna kunde svälja sin motvilja mot Emmas mamma och acceptera att Emma har ett behov av sin mamma skulle inte Emma behöva "kämpa för att freda sig mot moderns intrång."

Länsrättens dom 9 december 1994

Saken: Beredande av vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

Ur "domskäl"

/ ... /"Sjukhuset föreslog en dygnet-runt vård av Emma och Ann för observation och konkret avlastning samt motivationsarbete med modern. De rekommenderade även en vuxenpsykiatrisk bedömning av Ann. Sociala distriktsnämnden beslutade den 11 februari 1994 att inleda en utredning enligt 50 § socialtjänstlagen och att söka vidta åtgärder enligt sjukhusets bedömning. 1 ... /

I slutet av mars tog Ann upp att hon önskade en kontaktfamilj. Då Ann framställde många reservationer i anslutning härtill bedömde sociala distriktsnämnden uppdraget som omöjligt. Dessutom bedömdes Ann ha så stora behov för egen del att en kontaktfamilj inte var en tillräcklig insats för Emma. Distriktsnämnden sökte därefter förmå Ann att placera Emma i familjehem."

"Länsrätten gör följande bedömning

Med hänsyn till vad som framkommit av utredningen om Ann Karlssons förhållanden och till den barnpsykiatriska utredning som X-sjukhuset företog under januari-februari 1994 rörande framför allt Anns och Emmas relation föreligger det sådana brister i omsorgen om Emma att det finns en påtaglig risk för att Emmas hälsa och utveckling kan komma att skadas. Emma är därigenom behov av vård.

Fråga uppkommer då huruvida behövlig vård kan tillgodoses med samtycke av Ann Karlsson. Hon har tidigare medgetts hjälp i form av stödinsatser från socialförvaltningen, barnavårdscentralen och PBU. Insatser har dock inte visat sig tillräckliga. Länsrätten ifrågasätter inte Anns vilja att söka komma till rätta med sina förhållanden, men anser ändå med hänsyn till vad som framkommit i målet att frivilliga insatser inte kan anses tillräckliga. Förutsättningarna för LVU är därmed uppfyllda och sociala distriktsnämndens ansökan skall därmed bifallas."


Dom i länsrätten den 7 maj 1996

Saken: Umgängesrätt enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

"Distriktsnämnden beslutade den 14 februari 1996 att begränsa umgänget mellan Ann Karlsson och Emma till att ske en timme i månaden i neutral miljö med en tjänsteman närvarande. Ann Karlsson har överklagat beslutet och yrkat att hon medges umgängesrätt med sin dotter var fjärde vecka under fem timmar. Hon accepterar att en tjänsteman från socialtjänsten är närvarande vid besöken. Sociala distriktsnämnden har omprövat beslutet utan att ändra uppfattning. "


Överläkaren som förhörts refereras på följande sätt i domen:

" XX är oerhört bekymrad för Emma. Flickan har blivit helt ödelagd under sina första levnadsår. Det är viktigt att hon undviker fortsatta kränkningar. Det finns risk att Emma kommer att få bestående men. Hon är oerhört sexuellt utagerande för att vara så liten och XX har aldrig tidigare träffat ett barn som så tydligt och öppet agerat ut ett sexuellt beteende. Den 6 mars berättade familjehemsmodern att Emma efter umgänget uppvisat psykotiska drag och onanerat. Hon är ett barn i riskzonen för psykisk sjukdom. Hon har fått störningar genom både arv och miljö. Ann Karlsson älskar sin dotter och Emma gillar sin mamma. Det skall därför finnas kvar ett umgänge. Emma är dock alltför skör just nu. Vid umgängestillfällena måste hon arbeta hårt på att behålla sin personlighet gentemot mamman. Ett umgänge utöver en timme en gång per månad skulle idag skada Emma."


Länsrätten gjorde följande bedömning:

"Mor och dotter har givits möjlighet till visst umgänge under tiden. För närvarande utgörs umgänget av en timme i månaden i neutral miljö i närvaro av en tjänsteman. Av Emma Karlssons reaktioner efter besökstillfällena framgår att dessa innebär en oerhörd påfrestning för henne. Både företrädare för socialtjänsten och barnpsykiatrin har dock gjort den bedömningen att ett visst umgänge mellan mor och dotter är viktigt. Mot bakgrund härav finner länsrätten att distriktsnämndens beslut är väl avvägt med hänsyn till vad Emma för närvarande orkar med.

Även om ett utökat umgänge i familjehemmet, enligt Ann Karlssons önskan, kan bidra till att avdramatisera besöken finns det för närvarande inte skäl till annat umgänge än det som nämnden bestämt. Ann Karlssons överklagande skall därför lämnas utan bifall."


Dom i kammarrätten den 3 juli 1996

Saken: Umgängesrätt enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

"Anna Karlsson yrkar att hennes umgängesrätt med dottern Emma skall utökas till fem timmar var fjärde vecka. Till grund för sin talan anför hon att hon inte delar sociala distriktsnämnden och länsrättens bedömning att det föreligger en risk för att Emmas hälsa och utveckling äventyras om umgänget mellan henne och dottern utökas i yrkad omfattning.

Sociala distriktsnämnden avstyrker bifall till överklagandet och anför bl.a. att kontakten med Ann Karlsson är påfrestande för Emma och att hon för närvarande inte klarar längre umgänge med Ann Karlsson än en timme i månaden. "

Under Domskäl anförs:

"Det antecknas att umgängesrätten av nämnden är bestämd till en timme per månad i neutral miljö med en socialtjänsteman närvarande.

Nämnden har som skäl för sin inställning bl.a. anfört. Emma visar efter umgänget med föräldrarna ett mycket sexualiserat beteende, särskilt efter moderns besök. Detta gäller även de två umgängestillfällen Ann Karlsson haft med Emma efter länsrättens dom. Emma blir psykiskt trött, vilket yttrar sig i att hon förlorar 'kontakten med verkligheten särskilt efter faderns besök. Emma är glad när hon träffar modem och det är bättre att Ann Karlsson och Emma träffas än att umgänget upphör helt. Grunden för att umgängesrätten begränsats till en timme är att det är vad Emma orkar med på grund av sina reaktioner efter umgängestillfällena."


Orsakssambandet som påstås gälla kan starkt ifrågasättas.

Kammarrätten beslutade att Emma skulle få träffa sin mamma "tre timmar var fjärde vecka på i övrigt oförändrade villkor."

Det påpekades att utredningen av Emmas reaktioner efter umgängestillfällena var bristfällig eftersom det endast var familjehemmets uppgifter.

 

Dom i länsrätten den 21 mars 1997

Saken: Umgängesrätt enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

"Dåvarande distriktsnämnden beslutade den 18 december 1996 att, med stöd av 14 § andra stycket 1. LVU, begränsa umgänget mellan Ann Karlsson och Emma till att ske utanför familjehemmet en timme åt gången, två gånger om året i närvaro av en tredje person samt familjehemsföräldrarna. Det beslutades att begränsningarna av umgänget även skulle gälla all form av telefonkontakt.

Ann Karlsson har överklagat beslutet och yrkat att hon medges rätt till umgänge med sin dotter tre timmar var fjärde vecka samt att hon skall ha möjlighet att ringa cirka en gång per vecka."

I domen hänvisas till den sammanfattande läkarbedömningen efter den senaste barnpsykiatriska utredningen. Jag citerar:

"/ ... / Biologmoderns relation till Emma är påtagligt destruktiv. Biologmodern är oförmögen att skydda Emma mot faror. Vad värre är biologmodern har en egen teoretisk idé om att Emma inte skall skyddas, att Emma far direkt illa av att skyddas. Biologmodern saknar förmåga att se Emma som en egen individ. Hon ser sig själv och Emma som en enhet, beskriver att det finns 'osynliga band' mellan dem, och hon tillskriver Emma sina egna känslor och behov och till och med sina egna somatiska krämpor. I en sådan relation som den vi ser mellan biologmodern och Emma skulle Emma aldrig kunna utvecklas till en fungerande, psykiskt frisk vuxen.


Vår gemensamma bedömning är således att Emma aldrig kan flytta tillbaka till biologmodern. Familjehemmet måste få mandat att fullt ut upprätthålla Emmas gränser. Det är nödvändigt att familjehemmet får vara psykologiska föräldrar också i realiteten. Biologmodern måste hindras från att psykologiskt invadera familjehemmet. Ett exempel på sådant invaderande är hennes underkännande av de skor familjehemmet köpt till Emma. Biologmoderns telefonsamtal till Emma måste helt upphöra. Varje sådant telefonsamtal innebär nämligen ett intrång på Emmas gränser, där hon måste kämpa för att freda sig mot moderns intrång."

"Länsrätten gör följande bedömning

Socialnämnden skall verka för att den som vårdas med stöd av LVU så långt som möjligt får behovet av umgänge med föräldrarna tillgodosett. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården får dock nämnden besluta om inskränkningar i umgänget.

Det skall följaktligen göras en intresseavvägning mellan behovet av umgänge med föräldrarna och ändamålet med vården. I avvägningen är det barnets intresse som skall komma i första hand.

Emma, som nu är fem år gammal, har under i stort sett hela sin levnad varit föremål för utredning inom socialtjänsten och barnpsykiatrin. barnpsykiatrisk utredning rörande henne har skett på Xa -sjukhuset 1994, på BUP i X-stad 1995 och nu senast i november 1996 på BUP i Y-stad. Den sammantagna barnpsykiatriska utredningen ger klart vid handen att Emma har ett behov av skydd mot psykiska påfrestningar. Vidare måste antas, på grundval av det senast avgivna utlåtandet, att Emmas psykiska hälsa utsätts för fara om inte kontakten med modern avsevärt begränsas.

Inskränkningarna i umgänget, enligt det nu överklagade beslutet överensstämmer med rekommendationen i det senaste barnpsykiatriska utlåtandet. Vad Ann Karlsson anfört till stöd för sitt överklagande och vad som framkommit i övrigt utgör inte tillräckliga skäl att frångå det som sålunda, av barnpsykiatrisk expertis, bedömts vara nödvändigt för Emmas bästa. Överklagandet kan därför inte bifallas."


Dom i kammarrätten den 19 juni 1997

Saken: Begränsning av umgänge enligt 14 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) m. m.

"Ann Karlsson yrkar att hennes umgängesrätt med dottern Emma utökas till tre timmar var fjärde vecka samt att hon ges möjlighet att kontakta Emma per telefon en gång per vecka. Ann Karlsson anför bl.a. att de beslutade umgängesrestriktionerna strider mot lagstiftarens intentioner vid tillkomsten av LVU, mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och mot FN:s 16 barnkonvention.

Stadsdelsnämnden bestrider bifall till överklagandet."

"Kammarrätten gör följande bedömning.

Syftet med vården måste vara att på sikt återförena mor och barn. För att det ändamålet överhuvudtaget skall få en chans att realiseras krävs att de i någorlunda rimlig utsträckning får träffas. Det nu gällande extremt glesa umgänget måste ur den synvinkeln betraktas som orimligt och leder tvivelsutan till att kontakten på sikt helt upphör mellan mor och barn, vilket strider mot lagstiftarens intentioner.

Skulle ett definitivt åtskiljande bli aktuellt, vilket tydligen är den barnpsykiatriska expertisens uppfattning, - de närmare skälen därför är redovisade i länsrättens dom -, måste nämnden ansöka om överflyttande av vårdnaden om Emma hos allmän domstol.

Dessförinnan synes det enligt kammarrättens mening som om en umgängesrätt som ligger i linje med kammarrättens tidigare ställningstagande är den mest ändamålsenliga. Det kan inte anses ha framkommit någonting i utredningen som i nuläget lägger hinder sådan umgängesfrekvens på i övrigt oförändrade villkor. Enligt kammarrättens mening är en sådan uppfattning i den aktuella frågan väl förenlig med lagstiftningen.

Av rättsfallet RÅ 1993 ref 72 framgår att telefonrestriktioner skall användas med försiktighet. Att totalförbjuda modern att hålla kontakt med sin dotter via telefon står enligt kammarrätten inte i överensstämmelse med den hållning som intagits i rättsfallet."


Tillbaka till Artikelindex

Till Rapport från informationsafton

Till Pågående rättsfall

Till NKMR's Huvudsida

 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter