LVU - Skador / Trauma

LVU – Skador / Trauma

Av John-Olof Larsson

Efter att ha sett TV4-programmet ”Tryggare kan ingen vara” sitter jag här nästan förstummad och har svårt att skriva. Programmet var skakande och man blir starkt känslomässigt berörd så man har svårt att samla tankarna av hur det har varit och hur det fortfarande är år 2003.

Jag som drabbad förälder och pappa till omhändertagna barn slutar aldrig att förvåna mig i dessa evighetsfrågor hur LVU i modern tid användas på ett sätt som skadar mer än gör nytta. Tänk dig ett kirurgiskt operationsteam som fortsätter med sin operationsmetodik och skadar eller dödar de flesta av vårdtagarna, skulle detta få fortsätta?

Nej! Det skulle ifrågasättas av varje engagerad förnuftigt tänkande människa, det skulle säkert helt naturligt avbrytas och operationsmetodiken skulle förbjudas och om det vore möjligt skulle en ny operationsmetodik efter genomgång och analys användas som då inte skadar.

Som vårdtagare (LVU) kan man aldrig acceptera skada. I den gamla läkaretiken var det ett axiom att inte skada, men hur har det blivet med omhändertagna barn och deras föräldrar? Ofta kan barn omhändertagas på psykodynamiska grunder där man med hjälp av sin kristallkula säger att barnet kanske i framtiden kan skadas.
Men när dessa barn som nu är under LVU-behandling skadas både psykiskt och fysiskt och går under som socialt varande människor då tystnar husbondens röst i bruset av sekretess.

Principen påminner om att vi skall genomgå en svår canceroperation eftersom att vi någon gång i framtiden annars kan få denna elakartade sjukdom. Efter att man sedan opererat och skadat högst vitala fungerande organ och skadat dej med en trauma så får du ett papper på att nu är behandlingen avslutad undertecknad av någon dräng till husbonden.

TV4-programmet ” Tryggare kan ingen vara ” har visat att man måste sluta lyssna på husbondens röst eftersom Moder Svea och husbonden är värre än de sämsta föräldrar.

Säkert kommer nu en period med debunking och där man vill få fram i ljuset hur dåliga många föräldrar är och hur duktigt socialen agerar. Detta som en följd av medias engagemang på hur det blivet med omhändertagna barn.

När det gäller LVU-ingripande så är det bara toppen av ett isberg som visats på TV och granskningsprogrammen eftersom ca 18000 barn varje år är omhändertagna enligt socialstyrelsen. Denna siffra kan jämföras med invånarantalet av en medelstor stad i Sverige.. Alla andra fall då, som inte fick denna publicitet och som mörkas och där familjerna blivet utsatt för smutts och pajkastning och där man fått livslångt helvetiskt lidande? Hur skall man förklara detta när man så godtyckligt kan tillämpa LVU?

Varför har vi så ofta missat vad som händer under LVU när de unga är omhändertagna med bifall av alla experterna? Borde det inte redovisas vilka BEHANDLINGSRESULTAT man fått och vad detta kostar samhället? Jag vill minnas att det finns rapporter på att barn som lever i riskfamilj inte har sämre prognos än jämfört med standardfamilj, har någon sett rapporten?

LVU-Omhändertagen betyder att unga skall vårdas och vara för barns bästa. Jag har några frågor som anknyter till LVU-frågor

Är DET VÅRD OCH FÖR BARNS BÄSTA NÄR:

1. Barn förlorar sitt ursprung?

2. Barn får narkotika problem i foster eller behandlingshem?

3. Barn blir Barnarbetare och utnyttjas som drängar och uppassare?

4. Barn blir sjuka av omhändertagandet och avlider?

5. Barn får sina föräldrar smutskastade av fosterhemmet?

6. Barn blir utsatta för psykisk och fysisk misshandel och skriver om rop på hjälp och ignoreras?

7. Barn räknas som färdigbehandlade när de fått skador och traumata för livet?

8. Barn göms undan för sina föräldrar?

9. Barn ser ut som tagna från koncentrationsläger när LVU avslutats?

10. Barn utvecklar kriminalitet eller tar sitt eget liv eftersom det inte blir sett?

11. Barn inte får tillsyn av någon opartisk tillsynsmyndighet?

12. Barn som är LVU-Omhändertagna meddelas faller utanför FN och Barnkonventionen?


Är det inte hög tid att utvärdera LVU och utsatta barns situation i det nya samhället?
Har inte samhällsstrukturen förändrats och förändras så dramatiskt att en nationell analysgrupp behöver tillsättas för att utreda vad som gått snett eftersom att samhället misslyckats med sin familjepolitik och förmågan att värna om barnen och dess nätverk? Är inte hela LVU-lagen och Socialtjänstlagen ur tiden och som det visat sig i det nya samhället istället ett utnyttjande av barn för ekonomisk profitering? Varför respekteras inte FN-konventionen och Barnkonventionen genom LVU och Socialtjänstlagen? Borde inte denna nationella analysgrupps sammansättning rekryteras ur grupper som inte är politiskt och fackligt bundna och som har praktisk erfarenhet istället för som nu ur de traditionella etablissemangen, där man inte förstår och ser vilka misstag man begår?

Efter att ha skrivet flera långa debattartiklar på tidningarnas Internetupplagor, efterlyser jag ett forum för hur det har blivet för oss föräldrar. Vi som tvingas med bakbundna händer genomlida familjesplittringen och på åskådarplatts tvingas se på hur barnen skadas mer och mer och, socialen tillåts gömma sig bakom sekretessen. När vi slår larm till socialen, blir vi tolkade som att vi hotar. (eftersom att socialen har ångest och är medvetna att dom skadar). Man tvingas böta höga belopp och får långa straff av tingsrätt, som trotts allt bara finner att man aldrig tidigare varit straffad eller någonsin har haft alkohol eller drogproblem.

Hur har det blivet? Hur gick det med LVU?

Med vänlig hälsning

Jan-Olof Larsson

Tryggare kan ingen vara?

Tortyr utan redskap. Av Gudrun Larsson

Tillbaka till Artiklar