Artiklar

Anmalan_socialkontoret_stockholm_m_fl

 

JO-ANMÄLAN

Anmälare:

Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand., ordförande i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheterna (NKMR); Box 8077, 424 12 Olofstorp

Peter Klevius, Antropolog, Andra v.ordf. i NKMR. Adress: Landsvägen 11, 172 39 Sundbyberg

Siv Westerberg, Jur. kand., Med. lic. styrelseledamot i NKMR. Adress: Skårsgatan 45, 412 69 Göteborg.

Anmäler härmed;

Socialsekreteraren Margit von Seth
Socialsekreteraren Karin Olsson
Psykiatern Mirjam Talvik-Lofti
Gynekologen S. Abelin-Törnblom

samtliga har varit engagerade i den händelse, som tilldrog sig i samband med Christina Ekmans förlossning den 15 sept. 1998 på Kvinnokliniken, Karolinska Sjukhuset i Stockholm.

Undertecknade anmälare får härmed anhålla om att Justitieombudsmannen måtte utreda huruvida

ovanstående personer förfarit rättsenligt eller gjort sig skyldiga till mycket grovt myndighetsmissbruk och synnerligen svikligt förfarande gentemot Christina Ekman i samband med hennes förlossning den 15 sept. 1998 på Kvinnokliniken, Karolinska Sjukhuset.

Saken är av sådan allvarlig beskaffenhet att Justitieombudsmannens ingripande synes påkallat. Frågan är av så allvarlig art

att JO bör anmäla samtliga inblandade till åtal för tjänstefel alternativt ålägga dem disciplinära åtgärder för deras klandervärda handlingar.

 

Bakgrund

Den 27 jan. 1999 sändes i TV 2 i serien "Dokument inifrån" under titeln "Ätt ta ett barn" en ingående skildring av Christina Ekmans livsöde och mångåriga kontroverser med de sociala myndigheterna i Stockholm.

Detta ledde till att Christina Ekman två timmar efter födelsen av sitt första barn berövades detta barn och senare själv med polishjälp blev tvångsintagen på psykiatrisk klinik. Redan efter två dagar efter att ha fått sprutor för att stoppa mjölksekretionen återfördes Christina Ekman till Gyn.-avd. för fortsatt vård, då hon var sydd i underlivet.

Visserligen hade Christina Ekman enligt sociala myndigheter redan tidigare haft konflikter med socialen "hon vägrade att samarbeta" som termen lyder, vilket i själva verket betyder att hon vägrat att totalt underkasta sig givna direktiv.

Christina Ekman hade tidigare blivit vräkt från sin bostad på grund av utebliven hyra och hade under vintern före förlossningen bott jämte den blivande barnafadern först i ett campinghus för en billig penning. Enligt campingföreståndaren fanns inget som helst att anmärka på paret. När våren kom flyttade paret över i ett tält, eftersom campingplatsen skulle hyra ut stugan till turister.

Christina Ekman i TV skildras visserligen som en något udda person, djupt kränkt av sina tidigare mellanhavanden med "det sociala" men hon verkade fullt klar och redig, renlig och proper och fri från allt missbruk. Vad som är särskilt upprörande i detta fall är det försåtliga sätt, som kvinnan frånluras sitt barn. Vare sig före eller efter förlossningen nämndes med ett enda ord att kvinnan ej skall få behålla sitt barn, något som hon själv hela tiden tar för en självklarhet. Efter att efter förlossningen lagts några sekunder till modern tas barnet med någon alldaglig förevändning från henne för att sedan för modern för alltid vara försvunnet. Med andra ord barnet berövas helt den första modersmjölken under den första livsavgörande veckan och därtill all kontakt med sin biologiska mor.

Enligt svensk lag och artikel 3 i FN.s Barnkonvention skall barnets bästa komma i främsta rummet, vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner eller dylikt. Likväl berövades det lilla barnet sin moders mjölk, hennes värme och trygga famn.

Socialarbetarnas åtgärd att genom tvång skilja Christina Ekman och hennes nyfödda son åt stämmer således ej överens med skyldigheten att bara se till barnets bästa. Deras agerande måste därför betraktas som ett gravt myndighetsmissbruk. Personalen på sjukhuset inklusive läkare och "socialen " har uppenbarligen varit i maskopi för att stjäla barnet från sin biologiska mamma, som hållits helt utanför.

Högst klandervärt är vidare att efter en tio minuters läkarundersökning med polishjälp föra denna nyligen förlösta kvinna till psykiatrisk tvångsvård. Det hela är ett klart uttryck för den hämndreaktion, som "socialen" iscensätter gentemot en person, som ej helt vill underkasta sig. På ett bättre sätt kan ej begreppet myndighetsmissbruk skildras.

Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen skall vården get i samråd med patienten. Vid tidpunkten för förlossningen var varken modern eller barnet föremål för tvångsvård. Förlossningsläkaren kände till de ondsinta planer som psykiatrin och socialmyndigheten hade mot mor och barn. I det läget hade det ålegat förlossningsläkaren att informera modern om dessa planer. Alldeles särskilt som modern tydligt sagt ifrån att hon ej ville ha med psykiatrin att göra.

Psykiatern har begått grovt tjänstefel när hon byggt sitt vårdintyg huvudsakligen på andrahandsuppgifter. Tio minuters undersökning av en för läkaren tidigare okänd patient är helt otillräckligt för att grunda ett frihetsberövande. Modern saknade bostad. Det hade ålegat socialtjänsten att skaffa den gravida kvinnan en lägenhet, en ingalunda omöjlig uppgift om socialmyndigheten går i borgen för hyran gentemot hyresvärden. Vi kan ej frigöra oss från misstanken att de bägge socialsekreterarna, som frustrerats av att Christina Ekman värnade om sin integritet och vägrade den totala underkastelse under socialsekreteraren (som av socialsekreteraren benämnes "samarbete") avsiktligt provocerat fram situationen att modern skulle vara bostadslös vid barnets födelse. Dessa socialsekreterare skulle då kunna taga ut sin hämnd på denna uppstudsiga kvinna genom att fråntaga henne barnet.

Rätten till privat och familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som garanteras envar av såväl FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 12) som den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 8). Likaledes garanterar artikel 16 i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna envar vuxen människa rätten att bilda familj med den som han eller hon själv väljer. Artikel 16:3 föreskriver: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten."

Således är det ett grovt myndighetsmissbruk och rättighetskränkning att på sätt som skedde utså splittring mellan moder och barnafader. De kom ju tidigare tydligen mycket väl överens och klarade att vara ihop på några få kvadratmeter i en campingstuga. Mannen hade försatts i en utpressningsituation; fadern fick acceptera, och gjorde det också, att bo med barnet på ett barnhem under förutsättning att han hindrade den biologiska modern att träffa sitt barn. Annars skulle också han mista sitt barn, som sålunda skulle mista bägge sina föräldrar. Dylikt grovt myndighetsmissbruk hos socialsekreteraren måst beivras och stoppas.

På grund av vad vi sålunda anfört yrkar vi om

  • Att Justitieombudsmannen måtte vidta en omsorgsfull granskning huruvida ovannämnda personer,
socialsekreterarna Margit von Seth och Karin Olsson samt psykiatern Mirjam Talvik-Lofti och gynekologen S. Abelin-Törnblom var för sig och/eller i samråd förfarit rättsenligt vid handläggning av ovan angivna ärende, samt att disciplinär påföljd skall utmätas för det fall att JO finner att angivna personer kränkt den lilla familjens mänskliga rättigheter. Att Justitieombudsmannen måtte anmäla psykiatern Mirjam Talvik-Lofti och gynekologen S. Abelin-Törnblom till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för utredning huruvida de uppfyllt sina skyldigheter enligt lag och förordning, samt att disciplinär påföljd skall utmätas för det fall att HSAN skulle finna att angivna personer brustit i sin tjänsteutövning.
  • Ruby Harrold-Claesson
    Jur. kand.
    Ordf. i NKMR

Peter Klevius
Antropolog
2:a V. Ordf. i NKMR


Siv Westerberg
Jur. kand., med.lic.
Styrelseledamot i NKMR

 

Fallet Christina - Att ta ett barn

Tvångsomhändertagande av nyfödda barn

JO's beslut

Tillbaka till JO-index

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter