Retorikfallet_uppsats

RETORIKFALLET

FÖRFÖLJANDE STRATEGIER I ETT LVU-ÄRENDE

 

 

 

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Varje år omhändertas barn och ungdomar, som därmed separeras från föräldrarna, med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Samhället har enligt samma lag ett särskilt ansvar för barn och ungdom.

Socialnämnden kan erbjuda föräldrar och barn stöd och hjälp i frivilliga former enligt socialtjänstlagen (SoL). Som komplement till SoL finns LVU som gäller vård utan samtycke.  Såväl placeringar enligt SoL som LVU ska enligt socialstyrelsen ”så långt som möjligt vara tidsbegränsande och behandlingsinriktade med återförening som mål.” (SoS rapport 1990:24)

Ett beslut om vård enligt LVU är en starkt emotionell upplevelse för barnet och föräldrarna. Det innebär en begränsning i föräldrarnas bestämmanderätt över barnet. Därför är det oerhört viktigt att inga misstag begås från socialtjänstens sida. 

En utredning som ligger till grund för ett LVU-beslut måste vara saklig, opartisk och sanningsenligt framarbetad. Regeringsformen 1 kap 9§ utgör grunden för detta.

Att omhänderta ett barn kan starkt påverka utredaren känslomässigt. För att utredarens personliga engagemang inte skall påverka eller störa arbetet krävs att arbetet följer vissa regler. Utredningsarbetet bör ske med kritisk-saklig utredningsmetodik, där ett antal grundkriterier måste uppfyllas. Exempel på kriterier är tydlighet, frågeställning, relevanta uppgifter, källredovisning, precisering, undvikande av känsloladdat språk, etiska övervägande till skydd för enskilda människor, etc. (jfr. Edvardsson, 1996)

När dessa kriterier inte följs kan osakliga och partiska utredningar uppstå, som präglas av bevisfabrikation  i syfte att påverka och övertala läsaren, och att stödja utredarens egna syften. Bristfälliga utredningar kan leda till att felaktiga eller olämpliga beslut tas, som förstör familjens framtid. 

 

1.2 Syfte & definition

Syftet med denna uppsats är att kritiskt granska 6 tjänsteutlåtanden i ett LVU-ärende, för att undersöka eventuell förekomst av förföljande strategier i handläggningen, och i så fall definiera och undersöka dem, samt se om ärendet uppfyller de krav på saklighet och opartiskhet som regeringsformen 1 kap 9§ föreskriver.

 

Jag använder mig av Edvardssons (1996, s. 173) definition av begreppet förföljande strategier; ”mot personer och grupper riktade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”

Jag framhåller även Jäderqvist m.fl. (1994, s.2) vidareutveckling av begreppet förföljande strategier; ” att det i viss mån kan vara  ett medvetet handlingssätt då man har ett motiv t.ex.  omhändertagande, kontroll, makt, repressalier eller annat motiv. Man utför ett målstyrt arbete som hämtar sin näring ur konflikter. Osakligheten beror inte bara på okunskap, lapsus, fabulering, god tro osv, utan det finns något eller några motiv att vara osaklig.”

 

1.3 Tidigare forskning om förföljande strategier.

Tidigare forskning påvisar att förföljande strategier förekommer inom terapeutiskt och socialt arbete ( se t.ex. Edvardsson 1989).

 

Hollander (1985) fann i sin undersökning av 352 omhändertagandefall av barn, att utredningarna bestod av stora mängder material. Som helhet dominerades materialet av negativ information och av information från olika myndigheter. I de allra flesta fall hade utredningarna karaktären av pläderingar för ett omhändertagande, och att mängden negativa fakta om familjen och barnet var stort. Referenser av positiv art saknades ofta eller bedömdes inte som viktiga. Läkarintyg och intyg från barnpsykiatrisk expertis fanns med i de flesta fallen och hade en central betydelse.

 

Edvardsson (1989) har studerat förföljande strategier i ett omhändertagandefall i socialt och psykiatriskt arbete. Ett betydande antal varierande förföljande strategier framkom. Edvardsson fann att utredaren på osakliga och vaga grunder tillskrev klienten missbruksproblem, aggressiva beteenden och patologiserade klienten. Han fann även fundamentala och systematiska brister, liksom att klientens resurser och perspektiv ignorerades.

 

Junttila m.fl. (1994) fann i sin granskning av ”Fallet Daniel” ett 15-tal förföljande strategier. Några strategier var tydligare än andra, som t.ex. syndabocksstrategin, att utredaren får modern att framstå som orsaken till problemen och även till myndigheternas misslyckande med att hjälpa modern och sonen. Det framkom att historiskt negativt material användes ofta, likaså negativ urvalsstrategi, att utredaren i huvudsak valt att framföra negativ information om modern. Det framkom även att klientperspektivet ignorerades, och att kompetensöverskridande bedömningar gjordes.

 

Jäderqvist m.fl.(1994) fann i sin analys av en utredning gällande ett omhändertagande enl LVU, två huvuddrag hos ett 20-tal strategier. Det ena innebar att framhäva myndighetens eget kunnande. Att det är myndigheternas verklighet som gäller, vilka ofta utgår från triviala tecken. Det andra huvuddraget var att få modern att framstå som en inkompetent förälder.

Uppsatsskrivarna anser att situationer och händelser provoceras fram på olika sätt av myndigheterna. Provokationerna gör att klienten beter sig på olika sätt, som sedan kan användas emot denne.

 

Gunnarsson m.fl. (1995) har kritiskt granskat tolv LVU-utredningar och jämfört dessa. Detta gjordes för att se om de uppfyller SoL:s, FL:s intentioner, samt om de uppfyller RF:s krav på saklighet och opartiskhet. Resultaten visade att liknande brister förekom i alla utredningarna.

 

Jansson och Rönnbäck (1995) fann i en kritisk granskning av en utredning som låg till grund för ett omhändertagande enligt LVU, 42 förföljande strategier. Följande åtta huvuddrag framgick av handlingsmönstret;

-Myndigheten vet bäst

-Svartmåla föräldrarna

-Få barn och föräldrar att framstå som vårdbehövande

-Driva igenom och kvarhålla fattade beslut

-Ignorera lagar och förordningar

-Förstöra för familjen viktiga relationer

-Påverka läsaren

-Ignorera elementära saklighetsaspekter

Genomgående i materialet var att klientperspektivet ignorerades, att negativt material om klienten framhölls och positivt material undanhölls.

 

Stenberg (1995) fann i sin kritiska granskning av en LVU-utredning 18 förföljande strategier som utnyttjades mot klienten. Hon fann att strategin ignorering av klientperspektivet var vanligast. Författaren anser att uppkomsten av bristfälliga utredningar beror på kommunikationskollaps mellan klient och myndigheter, ångest hos utredaren samt att fenomenet ”groupthink” förekommer inom den sociala myndigheten.

 

Rönnbäck (1996) fann i sin kritiska granskning av ett LVU ärende 92 förföljande strategier/handlingsmönster. Författaren fann att utredningarna utmärktes av en massiv negativ nedskrivning av fadern, inga frågeställningar, inga resursanalyser, inget hypotes tänkande, fixering av ett enda vårdalternativ, etc.

Rönnbäck delade in strategierna i 8 huvuddrag, vilka är Myndigheten vet bäst, Svartmåla föräldern, Få barnen och föräldrarna att framstå som vårdbehövande, Maktmissbruk, Ignorera lagar och förordningar, Psykiskt barnmisshandel, Förstörande av viktiga relationer, Påverka läsaren, och Ignorera elementära saklighetsaspekter.

 

Skog (1996) fann 10 förföljande strategier i sin granskning av ett LVU-ärende. Strategin makten definierar verkligheten framträdde som den mest centrala. Han delade in de olika strategierna som användes för att vidmakthålla maktställningen i tre grupper. Dessa är;

·      ”Myndighetens förstärkande”, som innehåller strategier som används för att framhålla myndighetens definition av verkligheten som riktig och väl underbyggd.

·      ”Undanhållande”. Genom att undanhålla viktiga faktauppgifter, får de negativa uppgifterna om klienten evidensstatus.

·      ”Fabricerande”, för att framhålla att myndigheten vet bäst, fabriceras data fram genom olika förföljande strategier.

 

Eriksson och Wiesel (1997) undersökte hur attributioner används inom förföljande socialt arbete. De fann tre huvuddrag för hur attributioner, förföljande strategier och teorin om monsterföräldrar samverkar. Författarna menar att attributioner används för att skapa monsterföräldrar och förföljande strategier används emot monsterföräldrarna. Attributionerna används som verktyg inom förföljande strategier.

 

2. METOD

2.1 Urval/presentation

Jag har valt att granska ett ärende från en socialförvaltning angående ett LVU-omhändertagande. Genom min handledare fick jag kontakt med en advokat, vars klient är en ensamstående mor. Hennes barn har omhändertagits enligt LVU 6 §. Godkännande erhölls från både klienten och advokaten för att granska klientens ärende.

Ärendet inleddes 1990-10-29 och är fortfarande aktuellt. Det material som har använts består av tjänsteutlåtanden, socialtjänstens aktanteckningar, domslut, domslutsöverklaganden,

läkaruttalanden, intyg, socialjournaler, sammanträdesprotokoll, diverse skrivelser från t.ex.

överläkare, psykolog, advokat, ombud, klienten själv, etc.

Jag har kritiskt granskat 6 tjänsteutlåtanden inklusive bilagor angående ansökan

om vård enligt LVU 6 §, yttranden till kammarätt, övervägande av reglering i umgängesrätt, och klientens begäran av upphörande av vård.

Jag har koncentrerat mig på att granska socialtjänstens utredningar, men använder även

bilagor som referens, när så behövs.

Först presenteras definitioner på de funna förföljande strategierna. Sedan följer ett avsnitt som visar hur strategierna konkret tillämpas, innehållande citat från tjänsteutlåtandena och övrigt material.

Granskning av materialet gjordes utifrån ett kritiskt utredningsmetodiskt perspektiv.

En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att ej ta ställning om huruvida ansökan om vård med stöd av LVU är rätt eller fel.

 

 

2.2 Tillvägagångssätt

Först gjordes litteratursstudier. Då erhölls grundläggande kunskaper om den lagliga aspekten, som t.ex. RF:s krav på saklighet och opartiskhet, SoL:s, LVU:s  och FL:s (Förvaltningslagen) intentioner, etc. Jag sökte kunskap om de psykologiska metoder som används vid förföljande strategier, och olika psykologiska fenomen som kan ligga till grund för att en bristfällig utredning uppstår.

Tidigare forskning studerades, bl.a. definitioner på tidigare funna strategier.

Sedan gick jag systematiskt igenom tjänsteutlåtandena för att se om förföljande arbetssätt hade bedrivits. Markeringar gjordes på vad som kunde anses vara förföljande strategier. Markeringarna jämfördes sedan med tidigare funna förföljande strategier.

Det framkom att flera tidigare funna förföljande strategier förekom i materialet, men även att tidigare ej funna förföljande strategier existerade.

Genom ytterligare ett flertal genomgångar sorterades de funna strategierna ut ur utredningsmaterialet.

Slutligen avidentifierades materialet p.g.a. hänsyn till de berörda.

 

2.3 För- och nackdelar med metoden

En forskningsmetodisk fördel har varit tillgången till materialet under hela arbetets gång, och därigenom möjligheten att kunna kontrollera eventuella osäkerheter.

Kontakten med ombudet och klienten, är också en fördel ur upplysningssynpunkt.

Fördelaktigt är att uppsatsskrivaren ej har kunnat påverka texterna. Därmed undviks bl.a. förväntanseffekter och intervjuffekter.

Vid intervju, enkät, m.m. inverkar i regel subjektiva metodiker på datagenereringen, men sådant föreligger ej vid text-data av detta slag, för utredarna torde ej ha förutsett att texten skulle studeras av en psykologistuderande.

En nackdel är att ej kunna veta vilka eller hur många uppgifter som är felaktiga eller undanhålls. Urval av textmaterialet kan innehåller subjektiva moment, och andra undersökare kanske skulle tolka annorlunda. Även vissa tankefel kan ha påverkat analysen. Anspråk på att vara uttömmande gällande olika perspektiv eller förklaringar görs ej.

 

3. TEORETISKA PERSPEKTIV

3.1 Saklighetsperspektiv

Edvardsson (1996) framhåller att utredningsarbete skall göras med kritisk-saklig utredningsmetodik, och inte med subjektiva, osakliga och partiska procedurer.

”Bristfälliga utredningar kan leda till felaktiga och olämpliga beslut med höga kostnader mänskligt och ekonomiskt som följd. Rättssäkerheten sätts ur spel och människors förtroende för myndigheterna undergrävs av låg kvalitet på utredningarna.” (s.8)

Barn drabbas hårt i bristfälliga utredningar fastän det oftast talas om att man gör det för att skydda barnen. Därför menar Edvardsson (1996, s.9) att en kritisk-saklig utredningsmetodik bör medföra vinning för alla parter. Fundamenten för denna är;

·      Grundlagen, RF 1 kap 9§, där bl.a. likhet inför lagen, liksom saklighet och opartiskhet vid myndighetsutövning föreskrivs. Utredningsarbete och utredningstexter måste följa dessa krav.

 

·      Socialtjänstlagen, där det bl.a. framhålls att helhetssyn, tillvaratagande av klientperspektivet, frigörelse och utveckling av resurser,  att åtgärder sker i samförstånd med klienten, och respekt för enskildes integritet och självbestämmande, bör ingå i utredningsarbetet.

·      Av nästan alla forskare vedertagna grundprinciper finns inom kritisk-vetenskaplig metodik, som även bör gälla för utredningsverksamhet. Bland dessa krav kan nämnas; ”Tydlighet, angivande av syfte och/eller frågeställning, angivande av teoretiska antaganden och definitioner, redovisning av metod, relevanta uppgifter, tillförlitlighet, precisering, noggrannhet, kontroll, källredovisning, källkritik, allsidighet, systematik, respekt för och markering av osäkerhet, förankring i konkreta data, logiska sammanhang, övervägande av olika tolkningar eller förklaringar, hypotesarbete( dvs. arbete med påståenden på försök), prövning för respektive emot hypoteser med lika ansträngning, öppen redovisning av underlag och av tankeleden fram till slutsatser och bedömningar, pågående kritisk diskussion om metoder-resultat-slutsatser, undvikande av känsloladdat språk samt etiska

     överväganden till skydd för enskilda människor.”

 

·      Tillvaratagande av kritisk information, innebär att man i utredningsarbetet inte undviker att ta upp missförhållanden, felkällor etc, i myndigheters arbetssätt och agerande. ” Texterna får inte vara partiska till myndigheternas förmån.”

 

·      Psykologisk forskning  har tagit fram ett flertal teorier och resultat angående t.ex. minne, förväntans- och påverkningsfaktorer, beslutssituationer, tänkande, gruppnormer, maktförhållanden.  Dessa talar om hur vi människor (inklusive utredare) uppfattar och fungerar i olika situationer. Det finns åtskilliga forskningsresultat angående varseblivningsfel, minnesfel, tankefel etc, som kan påverka vid beslutsfattande.

 

·      Källkritiken är en viktig utgångspunkt för utredningsarbete, där den ”historiska situationen kring uppkomsten av materialet beaktas och bl.a. tendentiöst material betraktas som otillförlitligt.

 

·      Vid utsageanalys är grundtanken ”att studera psykologiska faktorer kring hur viktiga utsagor uppkommer och förändras.” ( Se Trankell 1963)

 

·      Diskursiv psykologi ”beaktar hur människors underliggande motiv och aktuell situation inverkar vid t.ex. erinring och uppgiftslämnande. Enligt den teorin är minnet interaktivt, dvs. Vi lämnar olika versioner beroende på vem och i vilken situation vi minns.”

 

·      Logik och sannolikhetsteori innehåller principer som t.ex. att vissa fakta måste föreligga för att man ska kunna hävda att något är gällande, och att sannolikheter inte kan vändas i motsatt riktning mot den de konstateras gälla.

 

·      Språkfilosofi, semantik och propagandateori beskriver hur språkliga påverkningsfaktorer kan leda till felaktigt tänkande. (Se Andersson & Furberg, 1984; Hayakawa,1973)

 

·      ”Ekologin, dvs. De omgivande kulturella, samhälleliga, politiska, organisatoriska och grupp-psykologiska sammanhangen, t.ex. beträffande värderingar, föreställningar om verklighet och människosyn (se t.ex. Alversson, 1983; Edvardsson, 1988). Utredarens egna tankar, värderingar, erfarenheter och känslor - är en viktig del av ekologin. Den kan kallas psykoekologi. ”

 

·      Etiskt rimliga arbetssätt. Respekt måste föreligga för den /de som utredningen skall belysa, eftersom provokationer och ibland även ett destruktivt handlingssätt förekommer i samband med utredningsarbete.

 

Trankell (1963, s.127) förklarar ”formell strukturanalys”, dvs att man undersöker den tillgängliga informationens struktur, och granskar den med hänsyn till dess möjligheter att ge en meningsfull och motsägelsefri helhetsbild av den bakomliggande verkligheten.

Trankell framhåller två kriterier för tolkningsbedömning;

”Om en tolkning lämnar en väsentlig del av det föreliggande informationen oförklarad, kan denna tolkning inte anses ge säkerställd, riktig beskrivning av den bakomliggande verkligheten.”

Om alla tolkningar måste avvisas p.g.a. det första kriteriet, är det en fingervisning på att viktig information  ännu saknas, eller att den insamlade informationen har blivit felanalyserad.

För att en tolkning skall kunna accepteras enligt Trankell, måste den även uppfylla den andra kriteriet;

”Om en tolkning skall accepteras som en säkerställt riktig beskrivning av den bakomliggande verkligheten, måste den vara ensam om att ge en restlös och rimlig förklaring till den föreliggande informationen.”

Trankell framhåller att den formella strukturanalysen aldrig kan visa hur någonting har gått till exakt, utan dess huvuduppgift är ”framförallt ett instrument, med vars hjälp vi kan avvisa teorier och hypoteser, som bygger på falska eller otillräckliga premisser.”

 

Naess (1981, kap. 6) ställer upp 6 huvudnormer för saklighet. Om en text bryter mot någon av dessa normer kan den betraktas som osaklig.

·      Norm 1, tendentiöst prat vid sidan av ämnet;

”Man bör hålla sig till ämnet (även om man tror att det kan skada ens egna intressen). (..) Ens eget inlägg måste ha tillräcklig relevans och hållbarhet bedömt från den egna ståndpunkten.”

·      Norm 2, tendentiösa referat;

Ett uttalande som i en allvarligt menad diskussion avser att återge en åsikt bör vara neutral i förhållande till alla ståndpunkter.

·      Norm 3, Tendentiös mångtydighet;

”Ett inlägg bör inte vara av den arten att det föreligger stor risk för missförstånd från åhörarnas sida.”

·      Norm 4, Tendentiös användning av förhastade slutsatser;

”Man skall inte tillskriva en person åsikter utan att tala om att personen i fråga sannolikt skulle protestera, eller utan att ange på vilka grunder man tillskriver personen åsikter som han säger att han inte har.”

·      Norm 5, Tendentiösa beskrivningar;

”En beskrivning (rapport eller teori) bryter mot huvudnorm fem om den utelämnar en del fakta och framhäver andra eller på annat sätt ger en framställning som gör att läsaren får en skev eller direkt felaktig bild av det som framställs, och detta tjänar sändarens intressen.”

·      Norm 6, Tendentiöst utnyttjande av sammanhanget;

”Inlägg bör göras på ett neutralt sätt under neutrala betingelser.”

Alla 6 normerna har hög relevans vid LVU-utredningar. Att hålla sig neutral, att vara tydlig och ej undanhålla relevanta fakta, är en förutsättning för att en utredning ska bli saklig och opartisk. Därför bör tillämpning av dessa normer föreligga vid utredningsarbeten, bl.a. utifrån RF:s intentioner angående saklighet och opartiskhet.

 

 

3.2 Utredningsperspektiv

Det är i socialt arbete väldigt viktigt med saklighet, kompetens, kunskap och självkännedom, och detta är speciellt viktigt vid handläggning och utredning. ”Utredande innebär avancerat tänkande, inte bara återgivande av material.” (Edvardsson, 1996, s.21)

Edvardsson (1996, s.11) betraktar utredandet som en process i vilken frågor och hypoteser framarbetas, och data för att besvara dem skapas, prövas, analyseras och tolkas.

”För att något skall betecknas som >>utredning<<, >>utredningsarbete<<, eller >>utredningstext<<, bör vissa grundläggande krav på saklighet vara uppfyllda. Annars rör det sig om något annat, t.ex. skvaller, impulshandlingar, slarviga noteringar, ett klippkollage av uppgifter, en partsinlaga eller en propagandatext.”

Edvardsson förklarar vidare de mest grundläggande kraven man skall ställa på en utredning;

 

Bakgrundsfakta  och bakomliggande perspektiv skall framgå tydligt.

 

Syfte och/eller frågeställningar (ev hypoteser) skall vara tydligt angivna.

 

Saklig metodik, som rimligt svarar mot respektive frågeställning skall användas och skall beskrivas så väl att den kan upprepas.

 

Relevanta uppgifter i förhållande till frågeställningen/arna skall användas.

 

Helhetssyn enligt socialtjänstlagens intentioner skall tillämpas.

 

Tillförlitlighet, dvs uppgifterna skall ha en rimlig tillförlitlighet och kända felkällor och påverkningsfaktorer skall specificeras.

 

Källor och de material som utredaren har använt skall finnas så tydligt redovisade att kontroller kan genomföras.

 

Daterade uppgifter, ofta är det även betydelsefullt att ange klockslag.

 

Källkritik och kontroll skall tillämpas, t.ex. skall hänsyn till klassiska källkritiska frågor som närvaro i tid och rum , tendentiöst material, psykologiska faktorer som förutfattade meningar, förväntan, förvrängd varseblivning (perceptuell distortion), konflikter, vänskap, minnesfel etc.

 

Precisering, dvs. Uppgifterna skall vara så preciserade att de är meningsfulla.  Ett viktigt krav är att inträffade situationer kan preciseras utifrån frågor som ”vem/vilka, vad, var, när, hur, hur ofta, hur länge?

 

Hypotestänkande skall användas, dvs alternativa hypoteser ställs upp och prövas mot respektive kriterier eller för respektive emot med lika ansträngning.

 

Logik, dvs slutsatser och bedömningar skall logiskt sammanhänga med det presenterade grundmaterialet. Medger materialet alternativa tolkningar skall dessa redovisas.

 

Förutsättningslöshet, dvs arbetet får inte innebära att utredaren eftersträvar att ensidigt leta och redovisa material som bekräftar en för handsuppfattning.

 

Oberoende, dvs utredaren måste förbli oberoende vid konflikter mellan parter.

 

Väsentligt material för frågeställningen får aldrig undanhållas.

 

Saklig grund får inte fabriceras, förändras eller fabuleras. Uppgifter skall innehålla saklig grund.

 

Osäkerhet som utredaren bedömer finns, skall markeras språkligt.

 

Känsloladdade ord skall undvikas av utredaren själv - däremot kan uppgiftslämnare, om det är relevant, refereras.

 

Bestyrkan, dvs allt material i en utredningstext skall vara bestyrkt av respektive personkälla. Kollektiv underskrift kan aldrig accepteras.

 

Beroenden, konflikter, jäv, skvaller etc som stör utredningen och snedvrider texten skall inte förekomma.

 

Normala mänskliga variationer måste visas hänsyn. Utredaren får inte utifrån sina personliga eller sin grupps värderingar antyda att vissa normala variationer är bättre eller sämre än annat.

 

Öppenhet, dvs materialet skall införskaffas öppet i förhållande till den/dem som är föremål för utredningen.

 

Klientperspektivet är nödvändigt, dvs de personer som är i fokus i en utredning skall ges så mycket utrymme de själva önskar för att lägga fram det de anser vara relevant- muntligt eller skriftligen.

 

Barnperspektivet skall noga beaktas, dels genom att barnet ner till 4.5 års ålder kan intervjuas, dels indirekt genom tillförlitliga uppgifter från andra personer om barnet, dels teoretiskt genom att empirisk forskning om separationseffekter, barns behov, föräldrarkontakt m.m. noga beaktas.

 

Resursanalys, människors egna resurser och nätverksresurser skall tas fram och redovisas. Utredningsarbetet skall inriktas på hur resurserna kan utvecklas.

 

Utredarens eget beteende, dvs inverkan av utredarens eget agerande och av utredningsprocessen för uppkomsten av beteenden, symtom, och motagerande skall beaktas vid analys av uppgifter.

 

Principen om icke kontaminering. Utredningsarbetet får inte kontamineras (blandas ihop) med utredarens egna förutfattade meningar, ogrundade föreställningar, egna känslor som ”oro”, etc.

 

Etiska krav på utredningsarbete och språkliga uttryck i utredningar.

 

Allsidighet och sakligt språk skall eftersträvas. En utredning vid myndighetsutövning får inte konstrueras bedrägligt i övertalande syfte, t.ex. genom ensidigt urval av uppgifter eller genom medvetet undanhållande av resursanalys och alternativa tolkningar.

Att störande inverkan inte förekommer, dvs en utredare måste vara medveten om ekologins och den egna psykoekologins störande inverkan på sitt eget tänkande.

 

Edvardsson (1996, s.15) betonar att det är viktigt att vara uppmärksam på det mänskliga totalsammanhanget kring en utredningsprocess, för att vara medveten och ha kontroll på omgivningens (ekologins) påverkan. Edvardsson betraktar samhället som ett makt och intressefält, där starka aktörer som t.ex. massmedia, regering, domstolar, bestämmer vilka tankemönster och värderingar som dominerar, vilket påverkar och stör utredningsarbetet.

En vanlig föreställning hos utredare, som enligt socialpsykologisk forskning är grovt felaktig, är att utredaren antas inte alls påverka den/dem som utreds. Alla tecken som uppkommer genom utredarens påverkan, kan genom denna uppfattning tolkas som vad som helst utredaren vill påvisa, anser Edvardsson.

 Edvardsson påpekar ett problem vid utredningsarbete som är att selektiv användning av lagtexter, JO-yttranden och allmänna råd från socialstyrelsen förekommer mot klienten, men ej för klienten, vilket gör att en utredning blir snedvriden.

 

Edvardsson (1996, s.19) påpekar att utredningstexter i t.ex. sociala utredningar, barnpsykutredningar, i stor utsträckning utmärks av ”utredningsmetodisk naivism”. Vilket innebär att kritisk medvetenhet om egna metoder och tankescheman saknas. Att utredarens egna känslor och tyckanden blandas in i utredningstexterna. Tolkningar är naiva och långsökta, och görs för att passa den slutsats som utredaren vill nå, och alternativa tolkningar övervägs inte. Ur metodsynpunkt framstår dessa utredningar som ”Naivistiska klippkollage”, enligt Edvardsson. Fenomenet innebär att utredningarna saknar frågeställningar, att uppgifter av skiftande kvalitet planlöst insamlas, för att senare sättas ihop till en utredningstext.

 

3.3 Lagens perspektiv

Regeringsformen konstituerar de grundläggande reglerna för sociala myndigheternas verksamhet. RF 1 kap 9§ fastslår följande; ” Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Socialtjänstens grundläggande mål beskrivs i 1§ SoL, där de grundläggande värderingar såsom demokrati, jämnlikhet, solidaritet och trygghet framgår. All verksamhet skall bygga på respekt för människors självbestämmande rätt och integritet. Detta framförs under 9§ SoL ; ”Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med andra organisationer och föreningar.”

I SoL 51§ framgår följande; ” Vad som har kommit fram vid en utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.”

Norström och Thunved (1996, s.142) påpekar: ”Dokumentationen av vad som har framkommit vid en utredning bör begränsas till vad som behövs vid en riktig bedömning av ärendet och dess handläggning. Onödiga uppgifter om klienternas personliga förhållanden skall undvikas. Vidare bör man inte i onödan dokumentera subjektiva värderingar rörande klienterna och deras personliga förhållanden.”

 

”Av bestämmelserna i 7§ förvaltningslagen framgår bl.a. att en myndighet skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Socialtjänstens dokumentation skall därför utformas på sådant sätt, att den ärendet berör kan ta del av och förstå utredningen.” (Allmänna råd, 1994:3, s.59)

Allmänna råd från socialstyrelsen (1994:3, s.59) fastslår även följande; ”Utredningens innehåll skall vara relevant. Endast uppgifter som rör det aktuella ärendet får finnas med. (…) En utredning skall vara trovärdig. Det innebär, att inga sakuppgifter skall finnas med som inte kan styrkas. (…) För att lämpliga vårdinsatser skall kunna ges fodras att det finns en allsidig och  noggrann utredning. En insats skall inte påbörjas utan att utredning gjorts om familjen och en bedömning visat att den förslagna insatsen är den lämpligaste för barnet.”

De s.k. miljöfallen, inriktas på att belysa i vilken utsträckning barnets grundläggande behov blir uppmärksammade och tillgodosedda av föräldrarna, och om det finns en påtaglig risk att den unge skall skadas. Bedömningen av nuvarande och framtidssituation (prognos), skall göras utifrån faktiska förhållanden. Erfarenheter och samtliga faktorer skall sammanvägas, såväl psykologiska och medicinska som juridiska. En nyanserad beskrivning av relationen mellan föräldrarna och barnet skall göras, och resurser, utvecklingsmöjligheter och familjens nätverk skall likväl som riskfaktorer belysas i utredningen.

” I utredningen skall man kunna skilja på sådana uppgifter som utgör kontrollerbara fakta (”hårddata”) och sådana uppgifter som utgör bedömningar, antingen andras bedömningar eller egna.” (s.64)

 

LVU

Lagen om vård för unga (LVU) är ett komplement till SoL, i de situationer när de frivilliga insatser som kan ges med stöd av SoL inte räcker till . Dvs lagen tillämpas först när det visar sig att det inte går att få samtycke till den vård som anses nödvändig för barnet, enligt socialtjänsten.

Beslutet om vård enligt LVU fattas av Länsrätten efter anmälan via socialnämnden, och behandlingstiden får ej överstiga fyra veckor. Ett beslut om vård med stöd av LVU innebär att föräldrarnas bestämmanderätt över barnet begränsas i den omfattning som behövs för att vården skall kunna genomföras.

Omedelbart omhändertagande kan göras när direkt fara för barns liv och hälsa föreligger. Detta innebär att socialnämnden kan, utan att invänta beslut från länsrätten, placera barn i ”säkrare miljö”. När ett barn omhändertas placeras det i ett jourhem. Vid längre tids omhändertagande placeras barnet i ett sk familjehem.

”Socialnämnden skall regelbundet och minst var 6:e månad enligt 28 § SoL och 13 § andra stycket LVU överväga om vården behöver fortsätta när det gäller barn som beretts vård med stöd av 6 och 12 §§ SoL eller 2 § LVU (miljöfall).”

(allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:3, s.65)

 

3.4 Barnperspektiv

”Socialtjänstlagen skall tillgodose barnets vårdbehov och eventuella insatser ska göras för barnets bästa. Barnet kan inte själv kräva sin rätt med stöd av lagen men socialnämnden företräder barnet och tar på sig vårdansvaret för de barn som omhändertas och placeras utanför föräldrahemmet.” (Hagbard & Esping, 1992, s.19)

 

Hollander (1985, kap. 6) påpekar att en vagt formulerad lag och utförliga handlingsregler, utgör ingen garanti för att barns behov och barns bästa tillgodoses. Hon menar att det behövs en utförlig och mer preciserad lagstiftning för att underlätta tillämpningen, och för att minska risken för att fel barn omhändertas.

Hollander förklarar vidare att studien av ett antal barnavårdsärenden har tydliggjort vikten av att bevis- och tolkningsproblem i barnavårdsärenden uppmärksammas; ”Det kan inte anses tillräckligt att konstatera att det finns dokumenterade missförhållanden i hemmet. Fakta angående sambanden mellan dessa missförhållanden och ”faran” för barnets hälsa och utveckling måste klarläggas.”

De olika parterna i ett LVU-mål kan ha olika förutsättningar. Hollander (1985,s.299) förklarar:

”Både föräldrar och barn har en svag ställning i barnavårdsmål. Det är knappast brist på formella rättsäkerhetsgarantier som kan förklara detta, utan partssammansättningen som präglar dessa mål. De enskilda parterna, föräldrarna och barnen, är svaga socialt och ekonomiskt. De känner inte till rättsreglerna och vet inte hur de ska agera strategiskt.”

Hollander (1985) fann i sin avhandling att fakta i barnavårdsmålen handlade huvudsakligen om vårdnadshavaren, i allmänhet modern, och om dennes brister. Bevisfrågorna koncentrerades kring dessa fakta, medan få faktorer i barnets miljö redovisades. Hollander  påpekar att fakta om barnen var genomgående få och stod inte i överensstämmelse med de krav på analys av barnets vårdbehov och prognos om utvecklingen som lagstiftningen ställer. En slutsats Hollander gör, är att lagstiftningen snarare är en tvångslag för föräldrarna, än en lag till barnets fördel.

 

Heap (1983, s.156) påpekar: ”Enligt barnavårdslagen är det nämndens uppgift att bedöma de förhållande barn lever under, bedöma om de innebär en fara för barnets hälsa och utveckling. Nämndens behandling har emellertid präglats av bevisföring, medan barns totala situation och behov tappats bort.”

Hagbard & Esping (1992, s.20) anser att; ”Den ökande proffessionaliseringen inom barnavården de senaste decennierna medför risker att socialarbetarideal tar över föräldrarnas roll som stilbildare för uppfostran och för bedömningar om barns bästa.”

De menar att den ökande professionaliseringen istället bör inriktas på att söka barnets perspektiv, att man får fram barnets upplevelser och känslor. Det skulle ge en bättre garanti för att barnets intressen och barnets bästa tillvaratas.

 

Anita Cederström (1990; ref. I Holmberg, 1990) har i sin avhandling ”Fosterbarns anpassning-en relationsproblematik”, följt 25 barn som har placerats i fosterhem. Hon menar att det inte är kvaliteten på fosterhemmen som är avgörande för barnens utveckling, utan hur barnens relation till föräldrarna har gestaltat sig. Utgångspunkten för Cederström var att barnens relationer till föräldrarna var helt avgörande för hur de skulle utvecklas i familjehemmet. Detta bevisades även. Resultaten visade att barn vars föräldrar inte hade förmåga att se och acceptera deras behov utvecklades negativt. Bäst gick det för de barn som blivit sedda av föräldrarna och inte indragna i deras inbördes konflikter.

En slutsats Cederström drar är att om man identifierar barnets relation till föräldrarna kan man få en ökad förståelse för barnets situation.

”Klart är dock att man måste lägga större vikt på att försöka förstå den psykologiska situationen som barnet befinner sig i. Dels för att kunna avgöra om en placering i fosterhem överhuvudtaget är möjlig eller om det är andra åtgärder som måste till. Dels för att kunna stödja fosterföräldrarna så att de förstår vad som händer med barnet.”

 

FN:s barnkonvention

” I konventionen om barns rättigheter som antogs av FN 1989 och som Sverige ratificerat sägs i artikel 12.1: Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

2: För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurer, i alla domstols administrativa förfaranden som rör barnet.

I artikel 25 sägs: Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande.” (Hagbard & Esping, 1992, s.16)

FN:s barnkonvention är också tillämplig för omhändertagna barn i familjehem.

 

4. FÖRKLARINGSTEORIER

Edvardsson (1989) utvecklar fyra hypoteser kring uppkomsten av förföljande strategier;

*Yrkesrollsfenomen existerande i samspelet mellan tjänstemän och organisationskultur. Edvardsson menar att det osakliga tänkandet som utredare visar kan vara ett resultat av generella mentala snedvridningstendenser inom organisationskulturer och yrkesroller. Att mentala fixeringar sker vid vissa begrepp som t.ex. ”missbruk, ”aggressivitet”, ”oordning” etc. Socialarbetaren arbetar så mycket med t.ex. missbrukare och deras problem att tankesätten generaliseras utan berättigande även till andra.

*Destruktiv stressinteraktion i samspelet mellan socialarbetare och klient.

Att de strategier som organisationen använt för att reducera sin egen ångest, stressar klienten så att denne beter sig på ett speciellt sätt som ytterligare stressar myndighetspersonerna. En ”ond cirkel” uppstår.

*Ökande irrationell konsensusformering.

Att myndighetspersonerna påverkar varandra till en liknande bedömning, som mycket väl kan vara irrationell eller uppenbart felaktig.

*Kompensation av maktförlust.

Edvardsson menar att då klienten , tjänstemännen uppfattar maktförlust i relation till sin uppfattning om hur mycket makt han bör ha, uppkommer kompenserande agerande, rationellt eller irrationellt, t.ex. förföljande strategier.

 

Det juridiska området i utredningssammanhang avgör/beslutar hur LVU-fall ska falla ut. Detta område ”tillåter” brister, möjliggör och rättfärdigar förföljande strategier.

” Benneche och Dahl menar att det är möjligt att barn omhändertas på oberättigade eller felaktiga grunder även om besluten är juridiskt oantastliga. Som stöd för detta påstående visar de att myndigheter uppfattar lagens sociala målsättning och lagens intentioner på mycket olika sätt. Lagens målsättning är därför en osäker garanti för att barns intressen bevakas.” (Hollander, 1985, s. 53)

Så kallade expertutlåtanden väger tungt i utredningsammanhang. Dessa utlåtanden granskas och ifrågasätts sällan, dvs kritiskt tänkande används sällan.

 

Hollander (1985) fann i sin undersökning av 352 st barnavårdsmål, att utredningarna var omfattande och exakta när det gällde föräldrarnas situation, men avsevärt mer begränsade när det gällde barnen själva. Hon framför en tolkning av varför sociala myndigheters beslut eller förslag till beslut sällan ifrågasattes av förvaltningsdomstolarna. Tolkningen bygger på det faktum att utredande socialarbetare och andra barnavårdsexperter har ett så avgörande inflytande att lekmän och jurister i socialnämnden och förvaltningsdomstolar inte kan påverka utgången, eller ha en välgrundad avvikande uppfattning. Hollander framför även en annan tolkning som innebär att enigheten kan förklaras av att ”experter är mer benägna att omhänderta barn för samhällsvård därför att de definierar konflikten i barnavårdsärenden huvudsakligen som en konflikt mellan föräldrar och barn.”( s.343)

 

Claezon (1987) skriver i sin avhandling om socialsekreterarens dilemma. Hon menar att socialsekreteraren kan känna ångest, att denne upplever att samhället begär att ett arbete utförs, samtidigt som denne nekas adekvata resurser. Att denna situation uppstår kan bero på att socialsekreterarna tilldelas för många barnavårdsärenden, att de får arbeta under hård tidspress, brist på handledning, organisationens brist på resurser, etc. Claezon menar även att socialsekreteraren påverkas av klientens fientliga känslor, vilket kan leda till att denne själv känner ”otillåtna” känslor, och genom projektiv identifikation förs känslorna över till klienten och förstärker den negativa bilden av denne. ”Klienten blir den farliga , opålitliga och aggressiva personen som vill andra människor illa- och denna bild växer fram inom socialsekreteraren som själv ”vill så väl”.” (s.136)

 

Moxnes (1987) har i sin fallbeskrivning kommit fram till att det inom organisationer och byråkratin förekommer ångest bland medlemmarna. Ångesten skapas av de som innehar en makt- eller statusposition. Hög status hänger samman med trygghet. Ångesten är störst hos de människor som befinner sig längst ner i statushierarkin. Att se socialsekreteraren långt ned på den hierarkiska stegen i socialförvaltningens organisation, är inte omöjligt ur denna synpunkt. Moxnes förklarar att de som drabbas av ångest skapar sociala försvarsverk och försvarsmekanismer för att skydda sig mot ångesten. Exempel på några försvarsmekanismer är kategorisering och förnekande av klientens betydelse, motstånd mot förändring, diagnostisering och patologisering, skapandet av syndabockar, etc.

 

Skapandet av syndabockar är en allmän förekommande social försvarsmekanism. Syndabockar är samhällets, organisationens och familjens avledare av ångest. Syndabockar kan utses för att avleda uppmärksamheten från det egentliga problemet.

”Att vara syndabock innebär att utan egen förskyllan bli drabbad av andras vrede för att de skall slippa att känna sig skyldiga.” (Moxnes, 1987, s.121)

 

Genom användning av olika strategier vid dokumentation kan man få klienter att framstå som avvikande i olika avseenden. Angelöw och Jonsson (1990, kap.7) understryker att avvikande beteende är socialt konstruerat, skapat av omgivningen och inflytelserika samhällsgrupper, som innehar makt att bestämma vilka beteenden som skall åtnjuta respekt och anseende, respektive fördömande och negativa sanktioner. Dvs vilka beteenden som ska betraktas som avvikande. En form av avvikande beteende har att göra med skapandet av syndabockar och mobbning.

”Att ett förföljande arbetssätt uppkommer kan bero på att samhället har svårt att förlika sig med och tolerera avvikare.

Makt och intressefält styr mycket av socialtjänstens arbete. Den grupp som har makten sätter upp reglerna. Makten definierar verkligheten. Politiker sätter upp direktiv för organisationen, både arbetsmässigt och ekonomiskt.” (Jäderqvist m.fl., 1994, s.39)

 

Hayakawa (1973, s.216) påpekar: ”Människorna är så funtade, att de med nödvändighet måste organisera sin verksamhet så, att det uppstår beteendemönster som är mer eller mindre enhetliga inom en och samma socialgrupp”. Hayakawa förklarar vidare att när människor vant sig med sin institution, får de till slut en känsla av att deras institution representerar det enda rätta och riktiga sättet att utföra saker och ting.

 

Grupptänkande (groupthink) är en tankeprocess som kan inträffa i väl sammansvetsade grupper. Grupptänkande innebär att den enskilda individen slutar själv tänka kritiskt. Gruppen söker enighet snarare än kvalitet i arbetsprocessen. Om det inom en organisation finns en stark gruppsammanhållning, så leder den till en hög frekvens av grupptänkande, vilket i sin tur leder till att stora defekter uppstår i beslutsfattandet.

 

 

 

 

 

Janis (1972, s.174) har i sin grupptänkandeteori tagit fram åtta huvudsymtom för grupptänkande. De olika symtomen delas in i tre större grupper (maintypes);

Grupp 1: Överskattning av gruppen

Symtom 1; En illusion av osårbarhet, som delas av de flesta medlemmarna i gruppen,        skapar överdriven optimism som sporrar till extrema risktaganden.

Symtom 2; En gemensam icke ifrågasatt tro på gruppens inneboende moral, ger medlemmarna i gruppen en benägenhet att ignorera etiska eller moraliska konsekvenser vid deras beslutsfattanden.

Grupp 2: Trångsynthet

Symtom 3; Kollektiva försök att rationalisera, för att avsiktligt kunna bortse från varningar eller annan information, som kan ifrågasätta gruppens beslut.

Symtom 4; Stereotypa syner på rivaler / fiender som alltför elaka för att kunna uppriktigt förhandla, eller att de är för svaga och dumma för att kunna strida emot gruppens avsikter.

Grupp 3: Press mot likformighet

Symtom 5; Självcensur på avvikelser från gruppens samstämmighet, som reflekterar varje gruppmedlems benägenhet att minimera för sig själv betydelsen av sina egna tvivel och motargument.

Symtom 6; En delad illusion om enighet som gäller bedömningar som anpassas till majoritetens syn. Denna illusion resulterar delvis från självcensur av avvikelser, som påverkas av det falska antagandet att tystnad betyder samtycke.

Symtom 7; Direkt press mot en medlem som uttrycker starka argument mot någon av gruppens stereotyper, illusioner eller överenskommelser. Det klargörs att denna typ av avvikelser strider mot vad som förväntas av lojala gruppmedlemmar.

Symtom 8; I gruppen framträder självutnämnda ”mindguards” (tankevakter). Dessa gruppmedlemmar skyddar gruppen från ogynnsam information som skulle kunna splittra gruppens gemensamma självbelåtenhet angående effektiviteten och moralen i deras beslut.

 

Alla åtta huvudsymtomen behöver inte vara närvarande för att grupptänkande skall uppstå. Konsekvenserna av grupptänkande visas av att gruppmedlemmarna inte uppmärksammar relevant information som kan tvinga dem att ändra uppfattning. Janis tar upp sju symtom som visar på bristfälligt beslutsfattande i en grupp:

·      otillräcklig granskning av alternativ. Gruppens diskussion begränsas till ett få antal alternativa handlanden, oftast endast två.

·      Otillräcklig granskning av objektivitetsgraden. Gruppen undersöker inte att objektiviteten finns i beslutsprocessen.

·      Misslyckande av att undersöka riskerna med gruppens valda beslut.

·      Misslyckande i att omvärdera i början förkastade alternativ. Gruppmedlemmarna ignorerar att undersöka tidigare förkastade handlingsalternativ.

·      Dålig informationssökning. Gruppen ignorerar informationskällor som t.ex. experter på det aktuella området.

·      Selektiva fördomar (bias) i informationsbearbetningen. Detta framkommer av att gruppmedlemmarna väljer ut information från expertutlåtanden, massmedia, oberoende kritiker, etc. De väljer bort information som inte stödjer gruppens beslut och ”policy”.

·      Misslyckande i att utarbeta eventuellt nödvändiga alternativa planer. Gruppen använder för lite tid till att fundera fram alternativa tillvägagångssätt, om den utvalda planen skulle bli förhindrad.

 

 

 

Attributionsteorin handlar om hur vi människor kommer till insikt om oss själva och andra för att förstå varandra bättre. Vi tillskriver orsaker (attribuerar) till varför saker händer, varför människor beter sig som dom gör. Vi tillskriver en person egenskaper, motiv, som kan utgöra orsaken till en handling, eller så tillskriver vi en persons omgivning orsaker som kan förklara dennes beteende.

Enligt attributionsforskningen tillskriver vi ofta inte orsaker rationellt. Ett attributionsfel som är vida känt, kallas för det ”fundamentala attributionsfelet”.

”Vi har en påfallande tendens att överskatta personliga faktorers roll, och att underskatta situationens/omgivningens påverkan, när vi ska beskriva andras beteende.”

(Smith, 1993, s.342, översättning från engelska.)

 

Det finns inom kognitiv psykologi och forskning mängder av beskrivna tankefel. Några av dessa verkar finnas i utredningssammanhang, och kan medverka till uppkomsten av förföljande strategier.

Smith ( 1993, s.342) tar upp ett tankefel som kallas ”Confirmation bias”; ”people are often unwilling to challenge their cherished beliefs. Instead, they are prone to fall into a trap called confirmation bias, they tend to look for evidence that will confirm hat they currently believe rather than looking for evidence that tests their beliefs.”

 

Edvardsson (1996, s.98) tar upp flera tankefel som kan inverka vid utredningar:

·      Perceptuell distortion, innebär att man tycker sig se och höra sådant som förväntas, trots att verkligheten är annorlunda. T.ex. att klienter uppfattas som aggressiva när de ifrågasätter.

 

·      Imperfecta enumeratio, är ett förbiseendefel som innebär att man gör en ofullständig uppräkning och därmed inte beaktar vissa faktorer, hypoteser, tolkningar, beslutsalternativ, etc.

 

·      Kontextuell implikation, innebär att man överlåter till läsaren att göra den tolkning som sammanhanget antyder.

 

·      Generalisera utifrån enstaka data.

 

·      Dekontextualisering, innebär att situationsinformationen skalas bort (eller undanhålls) och leder till att beskrivningen får en helt annan betydelse för läsaren.

 

·      Basfrekvensfelet, innebär att man bortser hur vanligt ett fenomen är i den aktuella populationen. Därmed kan vanliga och triviala fenomen, t.ex. kritiska kommentarer, hur stökigt någon har det, göras betydelsefulla i en viss kontext.

 

·      Implicita sammanbandsantaganden, att man gör sammanbandsantaganden som saknar saklig grund. 

 

·      Det moraliska tankefelet, t.ex. att man gör  en oberättigad lögnanklagelse.

 

·      Mentalt tillgänglighetsfel, att man genom erfarenhet och utbildning har begrepp och möjligheter lätt tillgängliga i minnet. En utredare kan genom att blanda in lätt tillgängliga erfarenheter, egna föreställningar, värderingar, som inte har med det aktuella fallet att göra, skapa vaneföreställningar.

·      Extrema likformighetskrav, innebär att man bortser från normala variationer eller att man fixerar sig vid medelvärden eller ideal. Socialtjänstkulturen kan ha dessa som står i direkt strid med biologisk, psykologisk, och sociologisk kunskap om den normala variationen mellan människor.

 

·      Doktrinen om nollpåverkan. Konkret kan det innebära att utredare uppfattar inte att de själva (och andra inblandade) är med att påverka den de bedömer.

 

·      Oberättigad slutsats- ”Non sequitur”, innebär att man drar slutsatser fastän det fattas någon eller några premisser.

 

·      Felslut av begärelse (fallacia libidinis), innebär att utredaren via otillräcklig underbyggnad och felaktiga resonemang, språkliga glidningar och associationer, når fram till den önskade slutsatsen.

 

·      ”Overconfidence” (övertro på egen bedömning). Osäkra påståenden kan uttalas kategoriskt utan angivande av osäkerhetsmarkörer och nyanseringar.

 

·      Grandiositetsfelet, innebär att man höjer någon över kritisk granskning.

 

·      ”Secret evidence”-felet, innebär att man håller evidensen hemliga. Saknas evidens föreligger fabulering eller lögn.

 

·      Lösningsfixering, innebär att man använder samma gamla lösning och tillämpar den på olikartade problem.

 

·      ”Bolstering” (överdrivande av vissa förhållande) och ”deemphasizing” (dämpning eller undanhållande av vissa förhållanden). Dessa fenomen uppkommer när man osakligt tillrättalägger utredningar, så att den lösning man fixerat sig vid skall bli tillämplig.

 

Edvardsson (1996, s.119) tar upp ett beteende som han kallar ”kontrollpsykos”, vilket innebär att; ”extrema kontrollförfaranden utvecklas mot människor på svag eller motsägande saklig grund.”

Kontrollpsykos kan vara en orsaksbakgrund till uppkomsten av ett förföljande arbetssätt. Edvardsson menar att det är olika tankefel som ligger bakom beteendet. Som t.ex. paranoiafel, att utredaren skapar felaktiga föreställningar om föräldrars farlighet, uppblåsningsfel, att små incidenter används som argument för att öka kontrollinsatserna, förväxlingsfel, att utredaren har en oförmåga att skilja på sina egna och organisationens behov av kontroll, respektive barnets behov.

 

Minnet påverkas av olika faktorer vilket kan leda till att minnesfel uppstår. Vårt arbetsminne kan hålla ca 7+/-2 informationsenheter samtidigt. (jfr  Ashcraft, 1994, kap.4)

Sjöberg (1978, s.112) påvisar forskningsresultat som visar att våra bedömningar påverkas av mängden information.

”Antalet ledtrådar förefaller ha den effekten att ju fler ledtrådar man presenterar, desto större blir osäkerheten i bedömningarna. Samtidigt tycks emellertid den subjektiva konfidensen i bedömningarna öka drastiskt.”

Det är en stor skillnad mellan upplevd och faktisk bedömningsförmåga när informationsmängden ökar. Detta ger en fingervisning om hur mångfalden av informationer, (korrekta, diffusa, felaktiga) i sociala utredningar upptas och tolkas av en utredare.

 

Edvardsson (1996, s.159) menar att underförstådda tabun eller yttrandebegränsningar förekommer hos utredare. Ett av skälen till att utredningstexter ser ut som de gör, verkar vara att det existerar ett tabu mot kritiskt tänkande inom socialtjänst och vårdorganisationer. Detta yttrar sig i att klienter som framför kritik patologiseras, istället för att kritikens innehåll begrundas. Edvardsson förklarar vidare:

”Det verkar också finnas ett starkt tabu mot att i utredningstexter i vart fall kritiskt granska den egna och andra myndigheters agerande. (..) Genom tabun uppkommer felaktiga tolkningar samt stor risk för felaktiga bedömningar.”

 

En annan möjlig orsaksbakgrund till förföljande strategier är klientens beroendeförhållande till socialsekreteraren. Sunesson (1981, s.70) påpekar att socialarbetarnas ideologi kan påverka klientarbetet ”genom att socialarbetaren omedvetet behandlar klienten på det sätt som han ”bör” behandlas, efter hans status som arbetare, utslagen , fattig eller ensam.(..) Detta kan få effekter som innebär en förstärkning av en beroendeposition, något som antagligen är helt omöjligt att undvika i dagens socialhjälparbete.”

Sunesson menar vidare; ”Att ha att göra med människor innebär i socialvården att man behandlar vederbörande som ”klient”, dvs man placerar honom mer eller mindre automatiskt i en beroende, förbarnsligad och framförallt underordnad position.” (s.83)

 

Edvardsson (1984,1986) menar att socialtjänsten som organisation skapar och vidmakthåller teknologisk rationalitet. Detta leder bl.a. till att resurstänkandet överbetonar samhälleliga insatser och bortser från människors egna resurser och de informella nätverkens resurser. Klienter ses som objekt och inte som människor, vilket konkret visas av att problemanalyser, klientperspektiv och resursbeskrivningar är bristfälliga.

 

Edvardsson (1986) menar att socialtjänsten starkt påverkas av medvetandeprocesserna i ekologin, dvs myndigheter, företag, allmänhet, starka intressegrupper, etc. Det råder ett komplicerat växelspel och maktförhållande mellan socialtjänstorganisationen och andra organisationer i samhället. Genom detta förhållande förs det över tankemönster, föreställningar och värderingar från det omgivande samhället som inte alltid är lämpliga.

 

5. FÖRFÖLJANDE STRATEGIER

 Här definieras olika förföljande strategier som framkommer i handläggningen av ”Retorikfallet”.

Edvardsson (1996, s.173) definierar begreppet förföljande strategier som  ” mot personer och grupper riktade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”

Strategierna är inte hierarkiskt ordnade utan grupperade efter hur lika de är varandra. Hur strategierna konkret tillämpas kommer att framgå i senare avsnitt med utdrag ur utredningarna.

 

5.1 Retorisk strategi

Strategin innebär att utredaren bedriver osakliga resonemang som innehåller vaga påståenden, tolkningar och slutsatser om klienten och dennes situation , som syftar att påverka läsaren. Utredaren har en vältalighet som får läsaren att undgå att ifrågasätta vad som ligger bakom resonemangen. Utredarens resonemang liknar en propaganda-text.

 

Det ursprungliga syftet med retorikkonsten var att utöva kontroll och styrning, att övertyga och påverka människor. Möijer (1989, s.78) tar upp  allmänna regler, ”talstrategier”. Om man följer dessa får man möjlighet att styra andras tankar och känslor i bestämd riktning. Möijer beskriver olika retoriska strategier som t.ex.;

·      Om talaren sätter sig in i problemen, kan han möta åhörarna i deras egen föreställningsvärld. ”En medveten taktik är att förstora upp hoten utifrån, utnyttja åhörarnas rädsla för att situationen skall förändras till det sämre. En talare brukar då först svartmåla och skapa krismedvetande eller rädsla. Sedan visar talarna effektfullt på positiva förändringar.”

·      ”Talaren använder volymökande stildrag, t.ex.  upprepningar av olika slag, vilka framhäver betonar och förstorar.”

·      Magiska ord (med märklig stark verkan), medryckande bilder, och uppseendeväckande definitioner spelar en viktig roll i all retorik.(...) Talaren påverkar lyssnaren genom att utnyttja ordens olika värde- eller känsloladdning. Talet präglas då av ett starkt syfte att påverka lyssnarna i en viss riktning. Även poler och motpoler i ordförrådet utnyttjas för att göra utsagan tydlig.”

·      ”Talaren kan förtiga eller framhålla särskilda uppgifter, göra ett särskilt faktaurval, vilket starkt kan påverka lyssnarnas uppfattning om det som skildras. Ett annat effektivt sätt att påverka är att använda sig av generaliseringar, dvs uttala sig allmängiltigt.”

 

”Vid propaganda och reklam används den s.k. urvalsprincipen (Andersson & Furberg, 1973; Ryding, 1980), dvs. Ensidigt urval av information förmedlas utifrån propagandasyftet och för syftet störande information undanhålls. Effekten förstärks genom mottagarens egna associationer och känslor. Genom något lite motsägande information kan en text dessutom framstå som skenbart objektiv. Urvalsprincipen tillämpas tyvärr i många sociala och barnpsykiatriska utredningar.” (Edvardsson, 1996, s.43)

Utredaren får en slags makt över läsaren där hon kan manipulera läsaren att tolka texten på det sätt som hon vill att den ska tolkas. Edvardsson (1984, s.132) påpekar att ”Språk, fraser, retorik kan maskera maktutövning och möjliggöra maktutövning.”

Den retoriska strategin kan delas in i flera olika delstrategier, vissa mer vanliga och större än andra. Strategierna återges ej i hierarkisk ordning;

 

5.1.1 Antydningsstrategi

Denna strategi innebär att man antyder något som man vill få fram i texten , utan att tala i klarspråk och utan att ange saklig grund för uttalandet. Texten är utarbetad så att läsaren omedvetet kan dra den slutsats som utredaren vill, och att läsaren upplever det som att hon ej blir påtvingad utredarens slutsats. Detta leder till att läsaren ej är kritisk mot sitt ”egna” subjektiva resonemang.

Melin och Lange (1995, s.50) beskriver en argumentationstyp som de kallar ”den argumenterande karaktären”. Vad som menas är att texten innehåller ingen formulering av teser och att ingen egentlig argumentering förs. ” Tekniken går ut på att man från en prestigefylld utredning framställer fakta som gagnar den egna uppfattningen och att man låter knorren peka ut riktningen för läsarens ”spontana” tolkning.”

Den beskrivna argumentationsmetoden framkommer i det analyserade materialet genom antydningsstrategin.

Edvardsson (1996, s.44) framhåller ” att påstå att det föreligger tecken på missbruk, ångest, psykisk störning, relationsproblem, sexuellt utnyttjande etc. utan att klargöra evidens är propaganda, inte utredande.”

Det finns två tankefel som genom antydningsstrategin arbetar tillsammans. Den ena är kontextuell implikation, som innebär att författaren ej skriver ut någon egen tolkning utan överlåter åt läsaren att göra den tolkning som sammanhanget antyder. Den andra är tankefelet imperfecta enumeratio, dvs genom ofullständig uppräkning beaktas inte vissa faktorer, hypoteser etc. (jfr Edvardsson, 1996, s.98)

 

5.1.2 Positiv - negativ argumentationsstrategi

Den här strategin innebär att utredaren genom sin argumentation försöker få sig själv att framstå som förstående för känslor klienten har, och situationer denne hamnar i. Argumentationen är positiv. Sedan följer negativ information om klienten, som ej kan visas förståelse för att denne ligger utanför ramen för hur man beter sig i en viss situation som utredaren för fram, argumentationen är negativ. Utredaren använder sig av läsarens känslor i övertalningssyfte.

Möijer (1989, s.50) påpekar; ”För övertalning (när riktiga argument saknas) tillgrips ibland personargument ( som angriper personen istället för frågan), fallargument (generaliseringar, allmängiltiga påståenden som endast gäller ett fåtal fall), statusargument ( som vädjar till någons prestige), och majoritetsargument (som stödjer sig på ”den stora massans” sätt att tänka och handla).”

Edvardssons (1996, s.119) kommentar till en utredares resonemang i ett sakkunnigyttrande passar in här; ” Principen är att säga något negativt, när något positivt sagts.”

Ivemyr och Lindwall  (1995) poängterar; ”Argumentera innebär att övertyga någon om att något är sant.(…) Faktisk kunskap är inte nödvändigt. Det går bra att gömma sig bakom fina formuleringar. Genom retorik ( vältalighet) kan man få en person att anse något hon/han tidigare inte insåg.”

 

5.1.3 Förstärkningsstrategi

Junttila, m.fl.(1994, s.28) definierar denna strategi;” som att man använder sig av ord som i sammanhanget ytterligare förstärker det negativa budskapet.”

Genomgående i utredningarna förekommer att utredarna redovisar ett negativt urval av uppgifter vad gäller klienten och hennes situation. Flera av uppgifterna är förstärkta med negativt värdeladdade ord. Exempel på förstärkningsord är ”mycket orolig”, ”reagerade mycket starkt”, ”aldrig”, ”alltför”, ”tydliga tecken”, ”helt personlighetsförändrad”, ”tappat all behärskning” etc. (exemplen är tagna ur utredningarna).

Andersson och Furberg (1984, s.140) påpekar; ” Med ett värdeladdat ord förmedlar jag till adressaten att enligt min åsikt finns skäl att hysa en viss känsla eller inta en viss hållning.”

Genom upprepning av förstärkningsorden kan de omvandlas till sanningar för mottagaren.

Möijer (1989, s.50) påpekar; ”Värdeladdade ord, abstrakta och andra vaga uttryck kommer väl till pass i påverkande syfte, eftersom de uppfattas så olika av skilda människor.”

 

5.1.4 Negativ synonymstrategi

Strategin innebär att man i övertalningssyfte beskriver en situation med flera synonymer, där

de andra synonymerna ej tillför någon ny information till läsaren. Orden har liknande innebörd och förstärker det negativa budskapet.

Strategin innehåller en upprepningsteknik med drag av parallellism. Melin och Lange (1995, s.154) förklarar; ”Parallellism är en slags innehållslig upprepning som innebär att samma

tanke eller föreställning upprepas och språkligt varieras två eller flera gånger på något olika sätt.”

Liljestrand (1993,s.85) menar att innebörden i uttrycken ofta är synonym, för de upprepningar som innehåller parallellism.

Negativ synonymstrategi innebär även redundans, att om man i en text kan förutse vad som följer är fortsättningen överflödig. Liljestrand ( 1993) förklarar att en text med hög redundans innehåller många ofunktionella upprepningar, preciseringar och rättelser, som ur informationsynpunkt är onödiga.

 

5.1.5 Repetitiv strategi

Jansson & Rönnbäck (1995,s.65) definierar denna strategi; ” som att man genom strategisk upprepning av vissa ord får en propagandaeffekt på det som sägs. Detta kan jämföras med förslagna annonsörer som genom upprepad reklam förmår människor att uppleva att de har behov av just annonsörernas varor.”

Edvardsson (1989, s.7) menar att ”värderingar och tyckanden omvandlas liksom inom massmedia, genom upprepningar till sanningar.”

Liljestrand (1993, s.82) påpekar att om icke-litterär text innehåller upprepningar betraktas det vanligen som ett fel. ” Generellt kan om alla upprepningar sägas att de är redundanta drag som inte tillför texten något innehållsmässigt nytt.”

I Ivemyrs och Lindvalls (1995) uppsats framkom det att repetivitet förekom i hög utsträckning i de 20 LVU-utredningar som de granskade. ”Gemensamt för förstärkningsord, sakuppgifter och fraser är att samtliga övervägande används i negativa sammanhang. Förstärkningsord används i 629 negativa sammanhang jämfört med 199 positiva.” Författarna menar att repetivitet används i utredningar för att förstärka och lyfta fram uppgifter som stödjer ett omhändertagande av barnet.

Liljestrand och Arwidson (1993, s.97) menar att ; ” Många gånger kommer upprepningar till därför att texten är felplanerad och dåligt genomtänkt. Läsaren kan då ha svårt att veta om det är något nytt som meddelas- särskilt om det andra gången formuleras i lite annorlunda ordalag.”

 

5.1.6 Hammarstrategi

En variant på repetitiv strategi är hammarstrategin. Strategin innebär att utredaren stereotypt och omfattande upprepar sin negativa uppfattning om klienten, för att kunna påverka läsarens uppfattning om klienten. Utredaren har ”favoritord” för att beskriva klienten. Utredaren försöker ”hamra” in sin åsikt i läsaren. Strategin ger en additiv effekt.

Skillnaden mellan repetitiv strategi och hammar strategi, är att ur hammarstrategin framkommer utredarens speciella och personliga uppfattning om klienten genom beskrivande favoritord som utredaren har. Ex på ord ur Retorikfallet är ”anmärkningsvärt”, ”särartad”, ”starkt negativ”, ”psykisk obalans”, ”psykiska problem”, ”extrema aggressivitet”, etc. Utredaren kan även ha favoritmeningar som t.ex. ”plötsliga aggressiva utfall” och  ”plötsliga och starka aggressiva utfall”.

Möijer (1989, s.50) framhåller att vid argumenterande språkstil används upprepningar ”för att befästa (hamra in) åsikter och värderingar.”

 

5.1.7 Multiminus-strategi

Strategin innebär att utredaren beskriver flera negativa egenskaper som hon uppfattar att klienten har, utan att tidigare ha preciserat, eller utan att precisera vidare, vad hon menar.

 

Ur det analyserade materialet framkommer det att en utredare presenterar en underförstådd sammanfattning av ”allt” negativt klienten har gjort och ”alla” negativa sidor klienten har, för att sedan komma till en slutsats. ”Slutsatsen” gör att utredaren har en ursäkt för att göra en sammanfattning av allt negativt hon har om klienten. En annan möjlig orsak till utredarens resonemang kan vara att uppgifterna är föranledda av att slutsatsen bestäms på förhand.

 

5.1.8 Kontraststrategi

Strategin innebär att man framställer texten så att kontraster mellan olika förhållanden uppstår, för att senare utnyttja dessa kontraster för sitt eget ändamål. Utredarens  argumentation  har svart-vit -karaktär. (Se t.ex. Edvardsson, 1996b)

Strategin kan tänkas uppkomma från att socialtjänsten har ”vi och dom” mentalitet.

 

5.1.9 Strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer

Strategin innebär att utredaren  överlag använder osäkerhetsmarkörer vid positiv uppgift om klienten, men ej vid negativ uppgift.

Med osäkerhetsmarkörer menas ord som ”förfaller”, ”möjligen”, ”kanske”, ”upplevs”, ”verkar”, ”troligtvis”, etc. Osäkerhetsmarkörer kan även användas som skydd för att föra fram generaliseringar och värderingar om personer. Edvardsson (1996,s.176) ger ett exempel där utredaren skriver att ”pojken verkar aggressiv”. Osäkerhetsmarkören finns med, men risken finns ändå att läsaren tappar bort osäkerhetsmarkören i minnet och behåller generaliseringen.

 

5.1.10 Generaliseringsstrategi

Strategin innebär att man använder sig av kategoriska påståenden, som kan innehålla ord som alltid, allt, aldrig, ingen etc. Den innebär även att utredarens uppfattning om klienten i en, eller några få, speciella situationer generaliseras till att gälla för flera andra situationer som klienten befunnit sig i. Detta är inte sakligt acceptabelt.

”En text kan vara mycket vag, undvika att beskriva enskilda händelser och innehålla tvärsäkra generaliseringar med ord som >aldrig<, >alltid<, >ständigt<, >varje gång<, >är<, >inget<, >hela<. Detta är fabuleringstecken . Verkligheten är sällan så monoton.” (Edvardsson, 1996,s.34). Edvardsson påpekar även att generaliserande uttalanden ofta görs utan att läsaren får veta grunderna.

 

5.1.11 Strategin triviala uttalanden i negativ kontext

Strategin innebär att utredaren placerar in ett trivialt uttalande i ett för klienten negativ kontext. Konsekvensen blir att texten ger läsaren en underförstått negativ innebörd beträffande klienten. Det triviala uttalandet behöver ej ha någon anknytning med texten det står i, men kan ändå ge en negativ bild av klienten.

 

5.2 Patologiseringsstrategi

Edvardsson (1993, s.20) definierar denna strategi som; ”Att försöka få en person att framstå som psykiskt störd, som vårdbehövande, som en som ”mår dåligt”, som starkt känslomässig, som irrationell/dum, som aggressiv,  som paranoid etc.”

 

” Genom att definiera andra människor som ”sjuka” eller ”avvikande” behöver vi inte längre ta dem så allvarligt. Vi kan med lätthet undgå det obehag som andras åsikter väcker inom oss genom att avskriva den andre som ”onormal” eller ”sjuk”. ( Moxnes,1987 s.115)

Edvardsson  (1989, s.23) påpekar; ”Att ha möjlighet att kunna tolka allt som tecken på patologi, både ett visst beteende, dess motsats och allt däremellan medför naturligtvis att alla som råkar ut för den patologiserande strategin kan påvisas vara ”störda”. Det faktum att den också är teoretiskt svårgenomtränglig med en imponerande terminologi gör den till ett utomordentligt medel för förföljelse och maktutövning.”

Möijer (1989, s.30) påpekar att fackspråk missbrukas, medvetet eller medvetet. ”En del experter använder facktermer för att imponera på mottagarna eller ibland rent av för att vilseleda. andra använder avancerat fackspråk p.g.a. bekvämlighet eller obetänksamhet.”

Ur det analyserade materialet framkommer det att utredarna ibland använder ”fackspråk” för att ge mer styrka till patologiseringen av klienten, utan angiven saklig grund.

Det framkommer även att en utredare försvarar sitt beslut om att skriva att klienten har det stökigt hemma, med att skriva att det är av extrem art. Edvardsson  (1991) påpekar att det finns olika faktorer som t.ex. stökighet hemma, klädsel, språk, som skärper en socialbyrås uppmärksamhet, och kan leda till negativa bedömningar om klienten. Faktorn stökighet i hemmet kommer ofta upp som argument i utredningar.

Genomgående i utredningsmaterialet framgår det att utredarna framställer klienten som aggressiv, särartad, psykiskt sjuk och vårdbehövande på flera olika sätt. Ur utredarnas handlingsätt framkommer patologiseringsstrategin,  som är en övergripande strategi med flera olika delstrategier.

 

5.2.1 Strategin att patologisera kritik

Strategin innebär att utredaren ser klientens kritik mot denne och socialtjänsten, som uttryck för psykisk störning, aggressivitet, att klienten är särartad, etc.

Strategin att patologisera kritik strider mot svensk grundlag, (Regeringsformen 2 kap 1§), enligt vilken alla medborgare har frihet att uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Edvardsson (1991, s.181) förklarar att om klienten uppträder kritiskt eller aggressivt mot socialtjänstemän så leder det ofta till skärpt uppmärksamhet och diverse negativa tankar och diskussioner hos dessa. Han förklarar vidare, att det anses ofta att den som är kritisk och verbalt aggressiv är dels psykiskt störd och dels olämplig att omhänderta sitt eget barn. Edvardsson  anser att det inte finns några sakliga belägg för dessa resonemang.

 

5.2.2 Terapistrategi

Strategin innebär att man påstår att en person behöver genomgå terapi, utan att ange saklig grund för påståendet, eller redovisa yrkeskompetens för att göra ett sådant påstående. En okritisk läsare påverkas lätt av att en person använder sig av ”psykoterapitermer” och fackspråk, och bryr sig därför inte om att undersöka närmare hur uppgiften har uppstått.

 

5.2.3 Särartsstrategi

Denna strategi innebär att utredaren framställer klienten som ”särartad”, ”extrem”, ”svårförutsebar”, ”oberäknelig”, etc. utan att ange saklig grund för detta.

Strategin torde ha förekommit inom 1600-talets häxprocesser och kan ses även i psykiatriska läroböcker och resonemang. Strategin bortser från att individen integrerar med situationer.

 

5.2.4 Plötslighetsstrategi

Strategin innebär att utredaren beskriver klientens beteenden  kategoriskt som ”plötsliga”, ”intensiva” etc. Beskrivningen får en negativ innebörd. Att beskriva en person som ”plötslig” kan underlätta att få personen att framstå som ”särartad”.

 

5.2.5 Strategin förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet

Den här strategin innebär att man tillskriver individen orsaken till en händelse utan att se till situationens inverkan.

Smith (1993, s.607) förklarar att människor har en påfallande tendens att överskatta personliga faktorers roll och att underskatta situationens påverkan, när vi ska förklara andras beteende. Tendensen är så kraftig och genomgripande att den kallas ” the fundamental attribution error”.

I ”Retorikfallet” beskriver en utredare klienten som aggressiv ett flertal gånger, utan att ha sett till de situationsfaktorer som kan ha påverkat hennes beteende.

” Vid det fundamentala attributionsfelet ( tillskrivningsfelet; se t.ex. Hewstone, 1989) kan situationsfaktorer göras om till individegenskaper. Detta är ett synnerligen vanligt fenomen.” (Edvardsson, 1996, s.99)

 

5.2.6 Syndabocksstrategi

Strategin innebär att utredaren m.fl. använder klientens personlighet och beteende som orsak till många av de problem som har uppstått. Allt ansvar läggs på klienten medan utredaren kan bortförklara sina egna och andras misstag.

Moxnes (1987, s.121) förklarar; ” Att vara syndabock innebär att utan egen förskyllan bli drabbad av andras vrede för att de skall slippa känna sig skyldiga. Bara syndabocken själv och den som står utanför det sociala spelet kan se syndabockens oskuld.” Moxnes hänvisar till Jaques som menar att skapandet av syndabockar har sin grund i att man projicerar den dåliga sidan av sig själv på andra.

 

5.2.7 Icke-förekomststrategi

Strategin innebär att utredare m.fl. nämner situationer mm som inte ha inträffat. Argumentationen ger en antydan att det funnits en grund för att misstänka klienten. Strategin består av två delstrategier.

 

a)Icke-brist argumentationsstrategi.

Innebär att utredaren nämner brister som klienten inte har. Argumentationen ger en antydan om att det funnits en grund för att misstänka klienten för detta. Utredarens inställning till klienten har påverkat argumentationen.

 

b)  Icke-beteende argumentationsstrategi.

Strategin innebär att utredaren nämner olika beteenden/handlingar klienten inte har gjort eller haft.

 

5.3 Döljande strategi

Strategin innebär att man medvetet eller omedvetet döljer information och undviker preciseringar, vilket leder till att viktiga fakta ej når läsaren och kan då ej påverka läsarens uppfattning. Läsaren ges en falsk bild av utredningen. (jfr Edvardsson, 1996b)

Naess (1981, kap. 6) påpekar i sin tredje huvudnorm för saklighet att uppgifter inte får vara sådana att läsaren kan missförstå författarens budskap eller att läsaren kan tolka dem på annat sätt än författaren. Om man bryter mot denna norm kan uppgifterna betraktas som osakliga. Edvardsson (1996, s.43) betonar; ”Det är viktigt att urvalet av situationer och material är balanserat utifrån grundlagens krav på saklighet och opartiskhet. Positiva omständigheter får inte undanhållas.”

Janis och Mann (1979, s.58) tar upp fem mönster för tankeprocesser vid beslutsfattande. Ett av mönstren heter defensivt undvikande( ”defensive avoidance” ) . Detta innebär att man ignorerar tillgänglig information som kan avslöja nackdelar hos det valda alternativet.

Döljande strategin är en övergripande strategi med flera delstrategier.

 

 

5.3.1 Strategin ignorera klientperspektivet

Junttila m.fl.(1994, s.40) definierar strategin ignorera klientperspektivet;

”Klientperspektiv innebär att man tar tillvara klientens uppfattningar, erfarenheter, idéer, förslag, egna känslor, resurser, nätverk mm. Att ignorera klientperspektivet får klienten att framstå som ett objekt.”

Edvardsson (1996, s.59) betonar; ”Klientperspektivet är nödvändigt för problemlösning samt för att tillgodose opartiskhet, saklighet, demokrati, rättssäkerhet och etik i utredningarna. En praxis, där klienternas synpunkter inte tillskriver något större värde, är destruktivt och ett uttryck för elitistiskt > vi-och-dom< tänkande.”

Ignorering av klientperspektivet framkommer i den analyserade texten, t.ex. när utredarna inte har kritiskt granskat materialet, inte har källredovisat uppgifter, och inte har övervägt alternativa tolkningar eller förklaringar. Utredarna har även ignorerat klientens version av olika händelser och situationer. Edvardsson (1991,s.168) tillskriver tillvaratagande av klienters uppfattningar, erfarenheter, kritik, idéer och förslag stor betydelse. Han poängterar att sådan information i stor utsträckning ignoreras i dagens sociala arbete.

 

5.3.2 Vaghetsstrategi

”Denna strategi innebär att vag och opreciserad information förs fram i utredningen. Utredaren vid ett ärende måste enl. RF 1 kap 9 § iaktta saklighet. Han/hon får ej ta med vaga eller osakliga påståenden i sin utredning som lämnar läsaren till att tolka materialet på sitt eget sätt utan måste vara tydlig i allt så att inga onödiga missförstånd sker.”

(Stenberg, 1995, s. 30)

Vaghetsstrategin innehåller vad Naess (1981,s.105) kallar ”tendentiös mångtydighet”; ” Ett inlägg bör inte vara av den arten att det föreligger stor risk för missförstånd från åhörarnas sida.” Naess (s.115) framhåller även att ; ” missbruk av språket, speciellt genom utnyttjande av brister i precisering, bereder väg för alla vanliga former av osaklighet. Just i fråga om precisering är det också lättast att bekämpa osaklighet. Därför är preciseringsmetoden av stor betydelse.”

 

5.3.3 Strategin successiv dämpning

Genom sättet att skriva kan man göra en successiv dämpning i texten. Konkret kan det innebära att utredaren skriver om texten så att betoningen på den aktuella frågan inte blir så framstående.

Genom strategin successiv dämpning kan en utredare göra dekontextualisering, dvs situationsinformationen skalas bort eller undanhålls, vilket kan leda till att beskrivningen får en helt annan betydelse för läsaren. Edvardsson (1996, s.99) framhåller; ”Dekontextualiserad information leder till felaktiga tolkningar och felaktiga bedömningar. Dekontextualisering används ofta för propagandasyften (bl.a. i socialtjänstens utredningar).”

 

5.3.4 Opersonlig strategi

Strategin innebär att man skriver så att subjektet saknas i meningen, eller att subjektet utgörs av ordet ”man”. Konsekvensen blir att läsaren ej vet vem som har gjort uttalandet, har en viss åsikt, etc. Det blir läsarens uppgift att tolka utredarens budskap.

Genom att skriva ”man” får läsaren intrycket att det är flera än en bakom påståendet, vilket kan vara utredarens mening.

Edvardsson (1996,s.32) påpekar ; ” Informationskällor måste utan undantag redovisas av det självklara skälet att uppgifter skall kunna kontrolleras och utsättas för källkritik av andra berörda.(…) En uppgift skall ha angiven personkälla alternativt dokumentkälla. Det skall alltid vara tydligt vilka uppgifter utredaren står för.” Edvardsson framhåller även att ”kan

någon tänkas vilja kontrollera en uppgift bör den vara försedd med källhänvisning som är så utförlig att källan direkt kan sökas upp utan extra efterforskningar.”

 

5.4 Överdrivande strategi

Strategin innebär att man överdriver och tillrättalägger material, händelser etc., omedvetet eller medvetet, för att den egna uppfattningen skall framstå bättre eller/och för att övertala läsaren den egna uppfattningen.

Överdrivande strategin är en övergripande strategi med flera delstrategier.

 

5.4.1 Kvantitativ strategi

”Kvantitativ strategi innebär att utredningen innehåller mycket kvantitativ text. Detta syftar till att försöka få läsaren att uppfatta utredningen som välgjord, omfattande och väl genomarbetad.” (Skog, 1996, s.19)

Strategin används när det finns lite uppgifter som stödjer ett myndighetsingripande.

De analyserade tjänsteutlåtandena innehåller inte några diskussioner som talar för eller emot ett omhändertagande, utan de är ensidigt utformade för ett omhändertagande. Genomgående för alla tjänsteutlåtandena  är att det i huvudsak är negativa fakta som lyfts fram och dokumenteras. Beskrivningen ägnas mest åt egenskaper hos modern där hon framstår som ensam problembärare.

 

5.4.2 Fabuleringsstrategi

Strategin innebär att utredaren har ett underliggande syfte, medvetet eller omedvetet, som gör att denne för fram och tillrättalägger material, så att det uppnår det egna syftet. Konsekvensen blir att utredaren presenterar icke sakligt grundade uppgifter.

Fabuleringsstrategin kan uppkomma genom att utredaren generaliserar, överdriver eller att hon glider från antydningar till att de utges vara säkerställda fakta. I det granskade materialet  framkommer fabuleringsstrategin ett flertal gånger genom att utredaren har förändrat en text allt eftersom den har citerats. Detta tar sig uttryck i att ord har tagits bort, lagts till, byts ut, eller att meningar på andra sätt har förändrats.

Edvardsson (1993,s.20) definierar fabulering som; ” att föra fram felaktiga eller vaga, generaliserande ( och ibland uppenbart orealistiska) uppgifter utan angiven saklig grund och ofta i ett osakligt, tendentiöst sammanhang, ofta dessutom utan källredovisning.”

 

5.4.3 Strategin successiv stegring

Strategin innebär att man genom sättet att skriva gör en successiv stegring i texten. Det kan innebära att man beskriver först en händelse för att utifrån den göra en generalisering. En variant av fabulering är successiv stegring av säkerhet och uppgifter.

 

5.4.4 Lögnstrategi

Strategin innebär att man medvetet för fram ett påstående fastän man vet att det är lögn.

Lögn är en övertalningsteknik( jfr Scharnberg,1996), som innebär att man medvetet vilseleder genom t.ex. att dölja och uppge felaktiga uppgifter.

En fabulerad händelse kan leda till lögn; ”Fabulated versions tend to become increasingly more extreme and comprehensive, as time goes by. The cause derives from the changed adaption level.” ( Scharnberg,1996,s.89)

Lögner kan framföras på olika sätt. Anderberg (1993, s.44) poängterar detta. ” Naturligtvis förekommer också medvetna osanningar. Dels har vi den klara lögnen, som består i att säga något när man vet att så är ej fallet. Men att vilseleda genom att förtiga sanningen kan vara

lika effektivt och framstår för somliga som en gyllene medelväg mellan lögner och obehagliga sanningar. Resultatet är ofta detsamma.”

Deux, Dane  och Wrightsman (1993, s.136) refererar Rosnows förhållanden under vilka det är lättare att tro en lögn. Det första förhållandet inträffar när lyssnarna är generellt osäkra. Lögner är trovärdiga när lyssnare kan använda dem till att lätta tvetydighet och skapa förutsägbarhet. Det andra förhållandet inträffar när lyssnaren upplever personlig oro, och är berörd av ryktets utgång/resultat. Det tredje inträffar om lögnerna innehåller en kärna av sanning, är de mer trovärdiga än helt fabricerade lögner. Slutligen, så är rykten etc. mer sannolikt att bli trodda när åhörarnas grad av inblandning i ryktets utgång är låg. Vilket innebär att ju mindre åhörarna är direkt inblandade i utgången, ju mer sannolikt är de till att tro på en vilseledande kommunikation och vidarebefordra det till de andra.

 

5.4.5 Framföra irrelevant informationsstrategi

Strategin innebär att utredaren framför uppgifter som ej har någon relevans för den aktuella utredningen.

Uppgifterna kan tas fram för att svartmåla klienten eller för att understryka uppfattningen om klienten och de beslut utredaren vill att utredningen ska leda till. Oftast saknas saklig grund för uppgifterna. Det kan först verka som att uppgifterna inte har någon betydelse för det stora hela, men det ger samma princip som talesättet ” många bäckar små…..”

 

5.4.6 Implicit teori strategi

Strategin innebär att man har en teori om någonting utan vetenskaplig grund, och framför det som att det vore sanning.

Edvardsson (1991, s.182) beskriver olika faktorer (t.ex. stökighet i hemmet, att vara kritisk mot socialtjänsten) som skärper socialbyråns uppmärksamhet, och tas med som argument i utredningar. Medan andra faktorer finns dolda i handläggarens huvuden, för att de ej anses lämpliga som argument. ”Inom socialpsykologin talar vi om ”implicita (dolda) personlighetsteorier”, dvs underförstådda, ofta felaktiga föreställningar av typen ” om egenskap X finns, så finns egenskapen Y”. T.ex. ”Om socialbidrag, invandrare, och aggressiv, så far barnet illa.”

Implicita personlighetsteorier torde användas av utredarna i Retorikfallet.

 

5.4.7 Strategin att utnyttja och förstora upp händelser

Edvardsson (1989, s.14)definierar denna strategi såsom; ” att utnyttja relativt triviala händelser, vilkas betydelse förstoras upp p.g.a. att den berörde har kontakt med socialförvaltningen. Annars skulle de knappast föranleda någonting.”

Genom att göra en ofullständig uppräkning och undvika andra faktorer, tolkningar, hypoteser, och beslutsalternativ framkommer endast utredarens uppfattning. Edvardsson kallar detta tankefel för ”imperfecta enumeratio”. Andra sätt som en utredare kan använda för att skapa evidens för sin hypotes är genom s.k. perceptuell distorsion; dvs ”att tycka sig se och höra sådant som förväntas, trots att verkligheten är annorlunda. Blåmärken kan uppfattas större än de är, yttranden uppfattas på annat sätt än sändaren avsett, klienter uppfattas som hotfulla när de ifrågasätter osv.” (Edvardsson, 1996, s. 98)

Edvardsson (1996, s. 98) påpekar att människor ensidigt söker upp och konstruerar sådant som talar för en speciell hypotes, och samtidigt undanhåller motsägande uppgifter (confirmation bias).

 

 

 

5.4.8 Historisk dammsugarstrategi

Jäderqvist m.fl. (1994, s.28)definierar denna strategi som; ”ett målmedvetet sökande efter negativt historiskt material.”

Edvardsson (1996, s. 51) betonar, ” Ofta insamlas triviala negativt värderande uppgifter som har föga med helhetssyn att göra. Att förtryckande fokusera på och blåsa upp små fragment är inte förenligt med värnande om helhet. En viktig dimension i strävan efter helhetssyn är tidsdimensioner (då-nu-framtid/mål). Historien bör inte som i vissa utredningstexter överbetonas och tillåtas bli ett hinder.”

Historik bör finnas med i en utredning, men dessa uppgifter måste då ha relevans för utredningens syfte. Vilseledande, irrelevanta uppgifter som används för att skapa evidens åt utredarens åsikt om klienten tillför ingenting till utredningens uppgift.

 

5.4.9 Röstetalsstrategi

Strategin innebär att man använder sig av ospecificerade ”röster” för att påvisa att det är flera som har uppmärksammat det man beskriver, eller har den uppfattningen som man har. Detta görs utan att saklig grund finns.

Edvardsson (1996b, s.6) påpekar; ”Det är närmast trivialt att konstatera att uppgifter som saknar personkälla eller saknar bestyrkanden inte med anspråk på saklighet och etik kan anföras mot en person.”

 

5.4.10 Förutsättande strategi

Jansson och Rönnbäck (1995) definierar den förutsättande strategin; ”att man förutsätter att något gäller och söker sedan tecken och argument för att få ytterligare stöd för det man förutsätter.” Det kan innebära att utredaren förutsätter att klienten har olika personlighetsdrag, beter sig på olika sätt, etc. utan att ange saklig grund för sina antaganden. Informationen framställs så att läsaren kan uppfatta det som sanning, vilket kan vara  utredarens syfte.

 

5.5 Kontroll och makt strategi

Strategin innebär att myndigheten gör anspråk på att kontrollera klientens hela tillvaro och att myndigheten utnyttjar sin makt mot klienten.

Edvardsson (1986, s.10) refererar Minuchin som tar upp olika kriterier för kontroll och maktutövning i familjen. Minuchin m.fl. fann följande;

- Insnärjdhet, dvs. Klara gränser mellan familjemedlemmar fanns ej. Närheten blir för stor och man lägger sig i och tar ansvar för sånt man inte har med att göra. Gränserna mellan individerna överskrids. Individens livsrum blir för litet. Stängda dörrar och privata sfärer får ej finnas.

 -Överbeskydd, som hindrar utveckling av självständighet, av kompetens och av intressen och aktiviteter utanför familjens trygghet.

-Rigidhet, (stelhet), dvs. När förändring behövs så motarbetas den. Man försöker vidmakthålla status quo.

-Konfliktundvikande, t.ex. genom förnekande eller avledande manövrer, då samstämmighet och harmoni hotas. I normala familjer kan man tolerera olika uppfattningar.

Jag framhåller Edvardsson som menar att dessa kriterier är tillämpliga på större organisationer än familjen, som t.ex. svensk vård- och kontrollbyråkratier. Minuchin m.fl. beskrivning kallas ” leende fascism på familjenivå” av Edvardsson. Han definierar ”leende fascism” som ; ”att med vänliga metoder få människor att lyda och inte vara besvärliga. Den tillhörande motivationen hos utövaren kan variera från stark välmening till medveten cynism”.

 

 

När myndigheter använder sig av total kontroll och maktstrategier mot klienten, tvingas denne till vad Edvardsson kallar för motstrategier, ”dvs offensivt agerande för att skydda sig eller vinna gentemot myndigheterna.” Ex på motstrategier från klienten i Retorikfallet är t.ex. hennes överklagande om upphörande av LVU-vård.

Kontroll- och makt strategin har olika delstrategier.

 

5.5.1 Provokativ strategi

Edvardsson (1996, s.131) förklarar; ”Provokationer är en metod för att under utredningstiden få vuxna att säga och göra saker som sedan kan användas mot dem. Det brukar inte stå i texten hur utredarna eller andra myndighetsföreträdare uppträtt.”

En konsekvens av den provokativa strategin är att den utsatta personen känner sig felbedömd och felbehandlad och därför kan bli förbannad, ledsen etc. Vilket sedan kan anföras emot dem av myndighets personer.

”Myndighetens arbetssätt kan för många människor te sig tämligen aggressivt både vad gäller intrång och genom uppträdande och språk i övrigt.”(Edvardsson, 1989 s.8)

 

5.5.2 Strategin försöka beslå klienten med lögn

Strategin innebär att myndighetspersoner anstränger sig, förbereder sig, och utnyttjar sina maktpositioner för att ”avslöja” klienten med att ljuga, utan att ha saklig grund för sina handlingar.

 

5.5.3 Antidemokratisk strategi

Strategin innebär att utredaren bortser från klientens demokratiska rättigheter och istället anför klientens beteende som bevis för att det föreligger psykiska problem, aggressivitet, etc. hos denne.

”Utredare har inte i ett demokratiskt samhälle rätt att antyda utifrån sina personliga eller sin grupps värderingar att vissa normala variationer, t.ex. att vara idrottsintresserad eller att tycka illa om myndighetspersoner, skulle vara bättre eller sämre än annat. I så fall föreligger ideologisk aktivitet inom utredningsarbetet.” ( Edvardsson, 1996, s.13)

 

5.5.4 Strategin kränkande värderingar och kommentarer

Denna strategi innebär att man framför värderingar och kommentarer som är kränkande för klienten.

Edvardsson (1996, s.14) framhåller etiska krav på utredningsarbete; ”Att skriva in t.ex. negativa, speciellt värdeladdade, uttalanden om någon utan redovisat underlag kan inte anses acceptabelt vare sig ur saklig eller etisk synpunkt.”

”När språket används som ett medel för att påverka våra känslor -när det är affektivt- verkar det kraftigt, nästan som fysiskt våld.” (Hayakawa, 1973, s.88)

 

5.5.5 Inskränkande strategi

Strategin innebär att personer som stödjer klientens ståndpunkt undanröjs genom att deras giltighet inskränks av utredarens argumentation. Strategin innebär även att utredaren söker bevis på att klienten är aggressiv, har psykiska problem, är oförstående, etc. för att sedan hänvisa till de ”funna” bevisen så att klientens åsikters giltighet inskränks.

 

5.6 Myndigheten vet bäst

Här nedan beskrivs fem olika strategier genom vilka det framträder att myndigheterna har en uppfattning om sig själva att de är bättre än klienten, att de vet bäst.

Edvardsson (1989,s.14) upptäckte i sin analys av ett fall att det ej fanns någon som helst erkännande från myndigheten av att uppgifter varit felaktiga eller att bedömningar varit felaktiga eller påpekande om motsägelse. Fastän felaktiga och tvivelaktiga uppgifter med medföljande felbedömningar existerade i den sociala utredningen. Edvardsson påpekar att ingen självkritik från myndighetspersoner förekom och därmed framträder ofelbarhetssyndromet starkt. Att erkänna fel skulle undergräva myten om myndigheternas klokhet.

 

5.6.1 Strategin att betona myndigheters resurser

Jäderqvists (1994, s.15) definierar denna strategi så som; ” man framhåller myndigheters resurser och undanhåller klientens egna.”

Det framkommer ur det granskade materialet att utredarna förbiser klientens resurser, och istället endast tar upp samhällets/ myndigheternas resurser. Edvardsson (1996, s.61) påpekar att; ”Inventering och mobilisering av resurser är viktigare än att bedriva omfattande felsökning och ladda utredningstexter med negativa och triviala uppgifter. Att diskutera resurser med de berörda leder ofta till att resurser mobiliseras hos den berörde eller omgivningen.”

Edvardsson (1986b, s.15) har kommit fram till att; ”resurstänkande är starkt inriktat på externa formella resurser, dvs socialtjänstens ekologi betraktas som viktig i resurshänseende. Resurser hos den enskilda människan och hos hennes sociala närmiljö betraktas som relativt oviktiga.”

”Att utreda människors egna resurser ter sig i ett förföljande sammanhang inte alls så viktigt som att söka dokumentera så mycket brister som möjligt.” (Edvardsson, 1989. S.11)

 

5.6.2 Strategin övertro på sig själv och andra

”I denna strategi har man övertro på sig själv och övertro på andra. Man tror på experter utan att kritiskt granska deras uttalanden och vittnesmål.” (Jansson och Rönnbäck,1995)

 

Ivemyr och Lindwall (1995) påpekar att man inom reklamen ibland använder sig av experters uttalanden för att ge tyngd åt sitt budskap. På samma sätt menar de att läkares och psykologers utlåtanden används i LVU-utredningar för att bekräfta utredarens bedömning.

Möijer (1989, s.76) tar upp begreppet ”auktoritetstro”, dvs att lyssnarna vill se talaren som en auktoritet, med erkänt pålitlig sakkunskap. Det som stämmer överens med lyssnarnas egen uppfattning tas för helt sant.” Det torde även existera hos den som använder strategin övertro på sig själv och andra.

Jansson och rönnbäck (1995,s.24) framhåller Juslin som menar att ”fenomenet övertro är bevisad genom alltför låg träffsäkerhet jämfört med uttalad nivå av självförtroende, t.ex. bara 70% rätt när man var säker till 100%, bara 65% rätt när man var säker till 90 % osv.”

 

5.6.3 Kompetensöverskridande strategi

Jansson och Rönnbäck ( 1995, s.46) definierar denna strategi så som; ” att man ej håller sig till sitt yrkesområde utan uttalar sig inom andra yrkesområden som man saknar kompetens för.”

Edvardsson (1996, s.41) påpekar; ” Tillförlitligheten påverkas också av kompetens. Emellanåt förekommer att utredare utan medicinsk eller klinisk psykiatrisk/psykologisk kompetens gör medicinska bedömningar och kanske till och med sjukförklarar människor. En utredare skall vara vaken över olika tecken på ohälsa, men hänvisa bedömningen till fackmän med lämplig kompetens.”

 

 

När en utredare använder sig av en kompetensöverskridande strategi framkommer öven strategin övertro på sig själv och andra. Utredaren överskattar sin egen kompetens, medvetet eller omedvetet.

 

5.6.4 Moraliserande strategi

Strategin innebär att utredarens underförstådda moral framkommer i texten , och används som argument mot klienten.

” Människor bör i ett demokratiskt samhälle tillerkännas rätt att vara olika, inte bara likriktat anpassade till det öppenhetsideal som några omhuldar.” (Edvardsson, 1989, s.27)

 

5.6.5 Strategin att rättfärdiga sig själv och sitt handlande

Strategin innebär att utredaren/utredarna har insett att de använt kraftigare åtgärder, handlingar än vad som varit nödvändigt och därför försökt att rättfärdiga sig själva genom att smutskasta/ skylla på klienten.

Edvardsson (1993, S.20) framhåller angående socialtjänstemäns dokument ” att organisationspersonal starkt tenderar att skriva in sådant som rättfärdigar det egna handlandet.(…) Motiv som inverkar, men inte är socialt acceptabla, skrivs inte in.”

 

5.7 Upplevelsestrategi

Strategin innebär att utredare, handläggare etc. lägger in sina egna upplevelser, känslor, argument etc. för att övertala läsaren sin egen ståndpunkt. Dessa upplevelser saknar saklig grund. Denna  teknik medger obegränsad bevisfabrikation genom att utnyttja utredarens känsloliv.

 

Edvardsson (1996b) beskriver två olika inriktningar,” Känna-tro-tycka-uppleva” -kultur och skvallerkultur, som ger stöd åt varandra. ” Skvallerkulturen med dess slarviga, muntliga överföring av uppgifter, oprecisa språk samt frånvaro av bestyrkande uppgifter skapar otillförlitliga underlag. Till skvallrets egenskaper hör också dess inriktning på att fabricera negativa uppgifter. ”känna-tro-tycka-uppleva” - kulturen är inte bara en fråga om oprofessionellt ordval. Oftast finns inget rimligt sakligt underlag. Det står var och en fritt i vårt land att ”känna, tycka” etc vad som helst, men det är lämpligt att skilja på relevanta sakförhållanden i en familj och irrelevanta känslor och upplevelser hos en utredare/handläggare. Om en utredare, anmälare etc känner ”oro” för ett barn, så är det inte ett sakförhållande hos familjen utan hos uppgiftslämnaren. Självfallet skall sådant inte stå i journaler eller i socialakter annat än möjligen som ett påpekande om en känslomässig felkälla i utredningsarbetet (men så framställs det aldrig).”

Edvardsson (1991, s.171) påpekar att socialbyråutredningar  och intyg präglas mycket av de rådande pseudoobjektiva skrivsätten; ” Man döljer subjektiviteten och försöker få texten att verka så objektiv och giltig som möjligt, även om det finns både tvivel, starka känslor och värderingar under.”

Upplevelsestrategin har olika delstrategier:

 

5.7.1 Opersonlig upplevelse strategi

Strategin innebär att utredare, handläggare etc framför olika upplevelser till läsaren utan framföra vem som har haft den aktuella upplevelsen.

Edvardsson (1996, s.32) framhåller att ; ”Informationskällor måste utan undantag redovisas av det självklara skälet att uppgifter skall kunna kontrolleras och utsättas av källkritik av andra berörda. (..) En uppgift ska ha angiven personkälla alternativt dokumentkälla.”

” Information som innehåller värderingar saknar sanningsvärde, dvs den kan inte bestämmas av mottagaren som sann eller falsk.” ( Möijer, 1989, s.32)

 

5.7.2 Strategin att tillskriva klienten en upplevelse

Strategin innebär att utredaren /handläggaren tillskriver klienten upplevelser och känslor utan att avge en saklig grund för detta.

Strategin används av utredaren för att denne ska framstå som förstående och som ”bevis” och förklaring till klientens beteende.

 

5.7.3 Strategin att tillskriva klienten negativ inställning

Strategin innebär att utredaren m.fl. tillskriver klienten negativ inställning utan att ange en saklig grund för detta, för att senare använda det mot klienten.

 

 

5.8 Tolkningsstrategi

Strategin innebär att utredaren framför tolkningar utan att avge saklig grund. Utredarens tolkning påverkas av dennes förutfattade meningar, personlighet, tankar etc.

 

”Vi ser fel, hör fel, tolkar fel och minns fel utifrån vad vi redan har inom oss av förutfattade meningar. Känslor, vanemässiga tankemönster osv. och utifrån den sociala omgivningens påverkan ( grupptryck, likformighet, beroende, sk. Snedvridet grupptänkande). ” (Edvardsson, 1993a, s.7)

Anderberg (1993, s.40) tar upp felkällor vid vittnesutsagor. Detta kan jämföras med utredarens tolkningar av händelser och beteenden i en utredning. Han påpekar att tolkningar styrs av tidigare intryck och att ”Det är uppenbart att det fel som sker redan vid seendet respektive lyssnandet och som senare förstärks vid tolkningen ytterligare förvrängs när det hamnar i minnets maskineri.” Anderberg förklarar att förvrängningarna består i huvudsak av ”skärpningar”- de händelser som är väsentliga för betraktaren förstoras, och ”utjämningar”- de händelser som är oväsentliga i personens föreställningsvärld förminskas eller försvinner helt, fastän de -objektivt sett- kan vara väldigt viktiga. ”Dessa fel antar stora proportioner när meddelandet vidareförs.”

Ett av Edvardssons (1996, s.13) grundläggande krav på en utredning är att ”Slutsatser och bedömningar skall logiskt sammanhänga med det presenterade grundmaterialet. Medger materialet alternativa tolkningar skall dessa redovisas. Saknas rimligt underlag skall inte slutsatser/bedömningar avges.”

Strategin har olika delstrategier:

 

5.8.1 Strategin passande tolkning

Janssons och Rönnbäck (1995, s.50) definierar denna strategi så som; ” att man framför tolkningar som passar ens egna åsikter och syften och därmed förbiser andra tänkbara och möjliga tolkningar.

Sjöberg (1989) beskriver olika felkällor vid mänskliga bedömningar; ” Det har visat sig att man påverkas starkt av egna teorier och hypoteser. Några få hypotetiska funderingar tidigt i ett arbete kan komma att helt styra in det fortsatta verksamheten så att man sluter sig för alternativa förklaringar. Tillkommande information nonchaleras eller bortförklaras.”

I strategin passande tolkning förekommer ”bolstering” (överdrivande av vissa förhållanden) och ”deemphasizing” (dämpning eller undanhållande av vissa förhållanden), så att en tolkning utredarna fixerat sig vid skall framstå som den rätta. I den här strategin förekommer det även att utredarna ofta gör tankefelet ”imperfecta enumeratio”, vilket innebär att man gör ofullständig uppräkning/övervägande av faktorer, orsaker, invändningar, tolkningar, lösningar, resurser mm. (jfr Edvardsson, 1996)

 

5.8.2 Teckentolkningsstrategi

Strategin innebär att utredaren ”ser” tecken hos klienten som används som bevis för att dennes hypotes stämmer. Detta framförs utan att saklig grund avges.

 

Edvardsson (1996, s.44) påpekar; ” att påstå att det föreligger tecken på missbruk, ångest, psykisk störning, relationsproblem, sexuellt utnyttjande etc. utan att klargöra evidensen är propaganda, inte utredande.”

Edvardsson (s.89) förklarar den anslutande ”additionsprincipen”; ”Med en tolkning utan saklig grund genom addition av triviala (eller inbillade) tecken är det lätt att >>visa<< vad helst som önskas, t.ex. omognad, psykisk störning, dålig hemmiljö, sexuellt övergrepp. (..) Det går att hitta triviala tecken för alla barn och vuxna, speciellt om man kan påverka dem med t.ex. förväntan, provokationer”.

Edvardsson (1991, s.203) konstaterar ”Ett i många fall populärt sätt att förfölja är att ställa högre krav på föräldrar i kontakt med socialtjänsten än på andra föräldrar. Olika allmänt förekommande, normala fenomen görs om till tecken  och bevis, som anförs mot föräldrarna.”

 

5.8.3 Negativ sammanhangsbetingad tolkning

Edvardsson (1989, s.8) definierar denna strategi: ” En del alldagliga fenomen blir när de beskrivs i en utredning negativt tolkade beroende på sammanhanget och ibland också på att de är beroende på att de är diffusa och kan tolkas på olika sätt. Eftersom utredarna och läsarna är inställda på att söka brister hos berörda personer tas ofta den negativa tolkningen för given.”

 

5.8.4 Negativ prognos strategi

Strategin innebär att utredaren förutspår framtiden negativt för klienten och genom detta får en förklaring till sitt eget beteende.

Edvardsson (1989,s.38) påpekar ”Våra prognoser påverkas av våra värderingar. (..) Avsaknad av elementär kritisk medvetenhet leder till att teorier och hypoteser blir farliga maktmedel.”

Ivemyr och Lindwall (1995) förklarar ett övertalningsknep som kallas ”begging-the-question”, dvs man förutsätter det som ska bevisas. Denna övertalningsteknik torde användas av utredare som utövar negativ prognosstrategi.

 

6 FALLBESKRIVNING

Elizabeth Edner är ensamstående mor till Anne Edner, född 90-02-07. Elizabeth är född och uppvuxen i England. Hon har en äldre dotter som heter Elsie och är född 1967. Elizabeth studerade på universitet när Elsie var liten. På 70-talet flyttade Elizabeth till Sverige, där hon gifte sig med en svensk man. Hon arbetade som engelsklärare för olika studieförbund. Elizabeth studerade även i Sverige på universitetsnivå. Paret skilde sig på 80-talet. 1987 flyttade Elizabeth till Göteborg.

Socialtjänsten i Lundby fick kontakt med Elizabeth i samband med Annes födelse, då kuratorn på kvinnokliniken kontaktade socialtjänsten. Kuratorn hade uppgifter om att Elizabeth tidigare hade vårdats för alkoholproblem och att personalen på kvinnokliniken uppfattade det som att Elizabeth levde isolerat.

 

 

Vid hemkomsten erhöll Elizabeth hemsyster och hemterapi som stöd i föräldrarrollen. Från socialtjänsten bedömdes det som svårt att etablera en positiv och konstruktiv kontakt med Elizabeth.

 

Anne omhändertogs omedelbart i oktober 1990, efter att Elizabeth hade påträffats berusad. Elizabeth och Anne placerades på ett familjebehandlingshem, från vilket de avvek en vecka senare. Elizabeth höll sig oanträffbar för socialtjänsten, under tre veckor. I december fattade socialnämnden beslut om att det omedelbara omhändertagandet skulle upphöra.

I januari 1991 gjordes ett omedelbart omhändertagande av Anne, p.g.a. en anonym anmälan. Anne placerades på ett jourfamiljehem. Socialtjänsten ansåg att Elizabeth var i behov av omfattande behandling och var inte kapabel att ta hand om Anne. I dom 22 februari 1991 beslutades att Anne skulle beredas vård med stöd av LVU av Länsrätten. I juli 1991 påbörjades inskolningen av Anne i ett familjehem.

 

6.1 Aktörer i ärendet

Anne Edner                                                              

Elizabeth Edner                                                           mor till Anne                                                           

Johannes Johannesson                                                 far till Anne

Elsie Edner                                                                   halvsyster till Anne

Aurora Edner                                                               Elizabeths f.d. svärmor

Marianne Svärdsmyr                                                    jourmamma

Eva Skyllerström                                                         familjehemsmoder

Kent Skyllerström                                                       familjehemsfader

Kerstin Svensson                                                         sekreterare på KFUM

Jan Olsson                                                                   Kyrkoherde i Partille

Eva Bäckstöm                                                             förskolelärare

Bryan Morris                                                               generalkonsul, brittiska konsulatet

Agneta Nyström                                                          leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut

Ruby Harrold -Claesson                                              Elizabeths advokat

Marianne Stevik                                                          hemterapeut

Marianne Jacobsson                                                    socialsekreterare, handläggare

Gunilla Malmsäter                                                       socialsekreterare, handläggare

Helén Hansson                                                             socialsekreterare, handläggare

Marco Fredin                                                               1:e soc.sekr, sektionschef

Birgitta Flärd                                                               1:e soc.sekr

Annika Nettelstad                                                        1:e soc.sekr

Bernt Rhodin                                                               ordförande i socialnämnden, Lundby

Ingegerd Salomonssen                                                vice ordförande i sociala utskottet

Berit Abrahamsson                                                     personal, Västans familjebehandlingshem

Berit Sanker                                                                personal, Västans familjebehandlingshem

Ulla-Christin Rubin                                                    socialsekreterare, Birkahemmet

Gunilla Wilhelmsson                                                   psykolog, Birkahemmet

Helen Andrén                                                             terapeut på STAC

Marie Törnbom                                                          kurator, Sahlgrenska sjukhuset

Lisbeth Alverén                                                          familjehemssekreterare

Ingemar Ericsson                                                        socialkonsulent, länsstyrelsen

Kerstin Morgan                                                          överläkare, Partille vuxenpsyk.

Erik Mårtenssen                                                         överläkare, Sahlgrenska sjukhuset

Gunnar Höst                                                               överläkare, barnpsykiatrisk öppenvård

Håkan Elmén                                                              barnläkare, barnavårdscentralen i Lundby

 

6.2 Händelseförlopp

19901029.

Anne omhändertas omedelbart jml §6 LVU. Orsaken enligt socialtjänsten var att Elizabeth hade påträffats berusad. Anne placeras på Kyrkbyns barnhem på kvällen samma dag.

19901107.

Länsrätten fastställer beslutet om omedelbart omhändertagande för Anne.

19901109

Anne och Elizabeth placeras på Västans familjebehandlingshem.

19901115.

Elizabeth avviker med dottern från Västans familjebehandlingshem. Handräckningsbegäran görs till polisen från socialtjänsten.

19901204.

Beslut tas om att upphäva omedelbart omhändertagande jml §6 LVU för Anne.

19910108.

Anne omhändertas omedelbart enligt jml §6 LVU, och förs till Birkahemmet. Anne omhändertas på de grunder som framförs i en jouranmälan  till jourbyrån 19901228.

19910110.

Anne placeras i ett jourfamiljehem.

19910222.

Länsrätten bifaller ansökan om LVU för Anne. Elizabeth och hennes advokat överklagar beslutet.

19910529

Kammarrätten fastställer länsrättens beslut

19910701.

Anne placeras i familjehem hos makarna Skyllerström i Fjärås.

19910826.

Social utskottet beslutar att med stöd av §14 andra stycket att låta reglera umgänget mellan Anne och Elizabeth.

februari 1992.

Elizabeth begär att beslutet skall upphöra alternativt yrkar på att få utökad umgängesrätt med Anne. Begäran avslås och Elizabeth överklagar till Länsrätten

19920505

Länsrätten lämnar Elizabeths begäran utan bifall.

19920807

Tjänsteutlåtande med anmälan om reglering i umgängesrätt enligt 14§ andra stycket LVU, samt anmälan av beslut att inte röja Annes vistelseort för Elizabeth.

19920817

Sociala utskottet beslutar att låta reglera umgängesrätt enligt 14§ kvarstå samt att ej röja Annes vistelseort för Elizabeth.

19930219

Länsrätten lämnar Elizabeths överklagan om reglering i umgängesrätten skall omprövas, utan bifall. Elizabeth överklagar till kammarrätten.

Maj 1993

Socialtjänsten funderar på vårdnadsöverflyttning för Anne till familjehemsföräldrarna.

19930219.

Elizabeths överklagan lämnas utan bifall. Elizabeth överklagar då till kammarrätten.

1993 0916.

Kammarrätten beslutar att umgänge skall ske en gång per månad under en tid av högst 6 timmar.

November 1993.

Elizabeth begär att umgänget skall förändras till att omfatta 3 timmar varannan vecka. Begäran avslås, Elizabeth överklagar inte beslutet.

Juli 1994.

Elizabeth begär att vård enligt LVU beträffande Anne skall upphöra.

19940713

Ordförande i sociala utskottet, Ingegerd Salomonssen, beslutar om förändring av reglering i umgängesrätten mellan Elizabeth och Anne. Från en gång per månad 6 timmar, till ett umgängestillfälle varannan vecka 3 timmar. Elizabeth överklagar beslutet.

September 1994.

Social utskottet beslutar att avslå Elizabeths begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne.

19940927

Vid sammanträde ger stadsdelsnämnden Lundby, socialförvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för vårdnadsöverflyttning.

19941101

En ledamot reserverar sig mot sociala utskottets beslut. Han anser att protokollet har ändrats och att han aldrig har bifallit vårdnadsöverflyttning.

December 1994

Länsrätten avslår Elizabeths överklaganden angående umgängesrätten.

Mars 1995

Elizabeth begär utökat umgänge med Anne.

19950330

Familjehemssekreteraren på hembesök i familjehemmet; ” Vi talar om att det kanske är dags att öppna upp? Vi återkommer till detta- ej direkt neg enl. familjen” (journalblad Anne)

19950906

Elizabeth lämnar in genom sitt ombud jur. kand. Harrold -Claesson, en begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne, alternativt utökat umgänge mellan Elizabeth och Anne.

19951023.

Tjänsteutlåtande angående Elizabeths begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne.

19951114.

Stadsdelsnämnden Lundby, sociala utskottet, beslutar att lämna Elizabeths begäran om att vård  enligt LVU beträffande Anne skall upphöra, utan bifall.

19960308.

Länsrätten beslutar att ej pröva överklaganden i umgängesfrågan då sociala utskottet har fattat nytt beslut i umgängesfrågan den 27 november. Länsrätten beslutar att lämna Elizabeths överklagan angående upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne, utan bifall. Elizabeth överklagar länsrättens beslut till kammarrätten.

19960614.

Tjänsteutlåtande innehållande yttrande till kammarrätten.

 

7. TJÄNSTEUTLÅTANDEN

Nedan citeras text ur de granskade utredningarna för att kunna påvisa funna förföljande strategier jag har funnit. Även andra dokument citeras för att tydliggöra olika strategier. Vilka dokument som menas framkommer av texten. Citaten är kursiverade, och tjänsteutlåtandenas rubriker skrivs ut för att underlätta läsningen. Fler av citaten upprepas genomgående i de olika tjänsteutlåtandena, dessa nämns endast en gång för att undvika upprepning.

 

 

7.1 Tjänsteutlåtande 1990-11-28.

Sociala utskottet, socialsekreterare Gunilla Malmsäter gör en ansökan om vård jml 1§ andra stycket och 2§ LVU beträffande Anne Edner.

Den här utredningen är på 14 sidor, plus fyra intyg. Tjänsteutlåtandet saknar angiven explicit frågeställning och hypotesprövning. Utredarens subjektiva tolkningar blandas in i grunddata, så att tolkningarna framstår som fakta. Klientperspektivet är dåligt tillgodosett. Det görs ingen för- eller emot prövning av olika åtgärder. Det förekommer ingen resursanalys, och endast ett vårdalternativ ges. Källredovisning saknas till en stor del av uppgifterna.

Utredarens åsikt angående Elizabeth framkommer tydligt i texten genom retorisk strategi, vilken även är en av de övergripande strategierna i den här utredningen. Utredaren har en vältalighet som påverkar läsaren i den riktning som hon vill.

En annan strategi som framkommer tydligt i texten är patologiseringsstrategin. Elizabeth framställs som aggressiv, isolerad från omvärlden etc., utan att utredaren beskriver när det har inträffat. Utredaren använder sig av negativ prognostrategi för att understryka att det angivna vårdalternativet är det rätta.

 

”Aktuell situation”

 

”Hon poängterade att hon skött dottern på bästa sätt och låtit henne gå före städning och så vidare.”

Stycket innehåller strategin ignorera klientperspektivet. Här får utredaren det att låta som att det Elizabeth säger inte är speciellt intressant. Det är en nedvärderande nedkortning av ett uttalande.

 

”Vid detta tillfälle var Elizabeth Edner förhållandevis lätt att resonera med, men mycket orolig och hade svårt att koncentrera sig  på en sak i taget.”

I det här stycket ligger en antydan som är svår att se. Slutsatsen läsaren gör är att när Elizabeth är förhållandevis lätt att resonera med är hon mycket orolig och okoncentrerad, hur är Elizabeth när hon är svår att resonera med? Antydningsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer tillsammans. Stycket innehåller även positiv-negativ argumentationsstrategi, som framkommer av att utredaren först skriver ett positivt påstående om Elizabeth, som följs av två negativa påståenden om Elizabeth. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som  ”mycket”.

 

”Då utredaren kom till Elizabeth Edners rum på barnhemmet satt hon i barnets spjälsäng och dottern Anne Edner satt i juniorsängen. Denna situation berörde utredaren och blev något chockerad. Utredaren frågade modern om hon och barnet bytt plats men fick

inget svar.”

Den här uppgiften har ingenting med utredningen att göra, utan tas med för att påvisa något om Elizabeth, genom utredarens irrelevanta känslor. Framföra irrelevant informations strategi och upplevelse strategi framkommer. Utredaren gör ett tankefel när hon blandar in sina egna känslor (berörde, chockerad) i en objektiv utredning, eller i analysen av familjens situation. Tekniken medger obegränsad bevisfabrikation genom att utnyttja utredarens känslor.

 

”Under samtalet växlade Elizabeth i stämningsläge beroende på samtalsämne.”

Det här är en irrelevant uppgift. Vad vill utredaren påvisa? Kommentaren är meningslös p.g.a. vaghet. Utredaren löper stor risk för perceptuell distortion.

 

”Utredaren kontaktade socialkonsulent Ingemar Ericsson på Länsstyrelsen för att diskutera ärendet 1990-11-07. Ingemar Ericsson menade att det var bestickande om Anne Edner skulle vara hemma med modern under helgen.”

Uppgiften innehåller upplevelse strategin och framföra irrelevant information strategin. Det är irrelevant att nämna att socialkonsulenten menat det var bestickande. Språket är otydligt och oprofessionellt. Genom den första meningen implicerar utredaren att det finns något av vikt att diskutera.

 

Elizabeth informeras om att Anne kanske hamnar på jourfamiljehem:

”Elizabeth Edner informerades om de båda alternativen. Hon reagerade mycket starkt på att barnet skulle kunna placeras på jourfamiljehem. Elizabeth Edner blev upprörd och desperat. Hon barrikerade sig på sitt rum med barnet en stund.”

En bit längre ner står:

”Elizabeth Edner var mycket upprörd och aggressiv vid detta tillfälle vilket grundade sig i att hon var helt inställd på att hon skulle åka hem med dottern Anne under helgen. Då alternativet placering på jourfamiljehem lades fram reagerade hon starkt och vågade knappt låta behandlingsassistenten hålla barnet en kort stund.”

De här styckena står på samma sida i utredningen och beskriver samma situation, men utredaren beskriver att Elizabeth reagerar på två olika sätt. Hur sanningsenligt är utredarens redovisning? Det finns inget erkännande av utredaren att denne själv är med och provocerar fram Elizabeths reaktioner. ”Upprörd” och ”reagerade starkt” upprepas, vilket innebär repetitiv strategi. Styckena innehåller den provokativa strategin. Utredaren utnyttjar Elizabeths reaktioner. Om Elizabeth inte hade reagerat ”starkt”, så hade det säkerligen anförts som tecken på hur lite hon bryr sig om barnet. Förstärkningsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer av ord som ” mycket starkt”, ”mycket upprörd”, ”helt inställd”, ”reagerade hon starkt”, ”knappt” och ”kort stund”.

 

”Elizabeth Edner kontaktade också barnläkare Håkan Elmén som hon sökte stöd hos genom att be honom att avstyra en eventuell separation av mor och barn.”

Antydan består av att det är Elizabeth som fått Håkan Elmén att vilja avstyra en separation av mor och dotter, och att Elmén då är partisk när han ger Elizabeth stöd.

 

”Det material som hittills fanns om Elizabeth Edner tydde på att barnet löpte risk att ta skada på grund av att modern i vissa avseenden brast i omsorg om dottern. Inga misstankar fanns dock om ett pågående alkoholmissbruk hos Elizabeth Edner.”

Stycket innehåller vaghetsstrategin, utredaren förklarar inte vilket material eller vilka ”vissa avseenden” som menas, det får läsaren lista ut själv. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Den sista meningen innehåller icke-brist argumentation vilket ger en antydan om att det funnits en grund till att misstänka Elizabeth, varför påpeka något som inte existerar?

 

”På kvällen innan, onsdagen den 14/11-1990 hade Elizabeth Edner varit hemma i sin lägenhet för att uträtta något. Hon kom tillbaka vid 23-tiden i sällskap med en engelsktalande dam. Elizabeth Edner verkade lugn och stabil då hennes sällskap gick därifrån.”

Uppgiften är irrelevant. Utredaren använder sig av osäkerhetsmarkören ”verkade” vid positiv uppgift. Stycket innehåller strategin att framföra irrelevant information.

 

 

 

 

”Elizabeth Edners kontakt med socialtjänsten i Lundby stadsdelsförvaltning”

 

”Kvinnoklinikens personal var osäkra på Elizabeth Edners  möjligheter att vårda sin dotter eftersom hon verkade vara i dålig kondition psykiskt. Hon hade små möjligheter till att få avlastning med praktiska göromål och för att få vila, då hon upplevdes leva isolerat.”

Vilka innebär ”personal”? Det saknas källhänvisning. Upplevelsestrategin framkommer genom ”upplevdes” och ”verkade vara”. Observera tekniken att uppgiften ”osäkra” i sin tur grundas på något som ”verkade vara”, osäkerhetsupplevelsen utgör ett specialfall av upplevelsestrategin.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson fick aldrig någon normal kontakt med Elizabeth Edner. Elizabeth Edner upplevde situationerna då socialsekreteraren var hemma hos henne som hotfulla och fick aggressionsutbrott mot socialsekreteraren så att det inte var möjligt att föra ett normalt samtal.”

. Stycket innehåller patologiseringsstrategin och förstärkningsstrategin, som framkommer genom ord som ”aldrig”, ”inte var möjligt”, ”utbrott” och ”normalt samtal”. Särartsstrategin framkommer när utredaren skriver ”normalt samtal”, Elizabeth framstår som särartad och onormal. Strategin förföljelse genom det fundamentala attributions felet framkommer. Alternativa förklaringar som t.ex. att personkemin mellan utredaren och Elizabeth inte fungerar eller att utredaren provocerar fram Elizabeths beteende, övervägs inte. Hur vet utredaren att Elizabeth upplevde besöken som hotfulla? Strategin att tillskriva klienten en upplevelse framkommer. Utredaren generaliserar genom att hon skriver ”situationerna”, vaghetsstrategin framkommer.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson som var handläggare i ärendet tidigare har inte kunnat etablera en normal behandlingskontakt med Elizabeth Edner. Anledningen till detta har varit att Elizabeth Edner upplevt att socialsekreteraren inte har varit ett stöd utan ett hot mot hennes integritet och självständighet. Elizabeth Edner har uppfattat råd och tips från både socialsekreteraren och hemterapeuten som tillrättavisningar och har då reagerat med aggressivitet.”

Stycket innehåller patologiseringsstrategin som framkommer genom särartsstrategin, strategin tillskriva klienten upplevelser, vaghet, och utnyttja termen ”aggressivitet”. Detta leder till att Elizabeth framstår som aggressiv, onormal, och som en person som ej klarar av att ta emot en vänlig handling som ”råd och tips”. Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren utnyttjat en patologiserande standardterm som ”aggressivitet”. Socialsekreterarens agerande framställs som positivt genom ord som ”stöd”, ”råd och tips”, och orsaken till situationen påläggs Elizabeth och inte hos Marianne Jacobsson.

 

”Socialsekreteraren upplevde att hembesöken hos Elizabeth Edner var till skada för barnet då Elizabeth Edner var aggressiv mot socialsekreteraren. Detta ledde till att socialsekreterare Marianne Jakobsson trappade ner antal hembesök till ett minimum.”

Stycket innehåller upplevelsestrategin, utredarens upplevelse utgör inte saklig grund vilket ger att saklig grund och precisering saknas. Det kan t.ex. ha varit hembesöken som var skadliga för Anne, inte Elizabeths skyddsbeteende gentemot socialsekreteraren. Att besöken kan uppfattas som aggressiva påpekas inte, socialsekreteraren gör tankefelet ”doktrinen om nollpåverkan”. Vad innebär att Elizabeth är ”aggressiv”?, vaghetsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer. Genom att påpeka att socialarbetaren går därifrån gör hon rätt och Elizabeth fel, det finns en antydan att Elizabeth borde förstå att hon skadar barnet, moraliserande strategi och syndabocksstrategin framkommer.

 

”Samtal med Elizabeth Edner”

 

”Anledningen till det planerade hembesöket var den anmälan Kerstin Svensson gjort 1990-10-08”

Uppgiften innehåller fabuleringsstrategin, en fabulerad stegring av tidigare uppgift föreligger. Tidigare i tjänsteutlåtandet skriver utredaren att Kerstin Svensson kontaktade socialsekreteraren på barnavårdscentralen för att göra en förfrågan om Elizabeths möjligheter att få hjälp med hushållssysslor. Anmälan och förfrågan är inte samma sak.

 

”Under de samtal utredaren har haft med Elizabeth Edner har hon varit ömsom resonerande och ömsom aggressiv och fientlig gentemot utredaren och den övriga omgivningen. Hennes labilitet i dessa situationer kan vara präglade av den press hon upplevt då hon känt sig orättvist behandlad och vanmäktig inför att dottern är omhändertagen. Det har varit svårt att stävja Elizabeth Edners aggressiva utfall och att få henne att lyssna till utredarens resonemang.”

Döljande strategi framkommer av att det ej finns någon precisering av vad utredaren menar med ”resonemang”. Strategin tillskriva klienten upplevelser framkommer genom ord som ”press hon upplevt” och  ”känt sig”. Det finns ingen precisering av vilka situationer som menas, vad menar utredaren med ”den övriga omgivningen”? Vaghetsstrategin framkommer. Stycket innehåller patologiseringsstrategin och strategin att patologisera kritik som framkommer av att Elizabeth framställs som labil och så aggressiv och fientlig mot alla, så att det inte går att prata med henne.

 

”Bedömning”

 

”Enligt utlåtandet från Västans familjebehandlingshem har Elizabeth Edner inte bestämda tider för mat och vila för Anne. Elizabeth Edner ammar Anne även då hon inte är hungrig utan också för att trösta henne då hon är gnällig av andra orsaker.”

Moraliserande strategi framkommer genom att utredaren jämför Elizabeths amning med sitt eget underförstådda ideal, och anger inget som helst vetenskapligt stöd för det.

Utredaren och intygsgivarna  använder sig av implicit teori strategin, barn ska ammas enbart på bestämda tider och därför behandlar Elizabeth Anne felaktigt.

Utredaren använder sig av strategin successiv stegring, då det i utlåtandet från Västans familjebehandlingshem står ”Hon ammas ofta och kanske inte bara då hon är hungrig, utan även då hon är gnällig av andra orsaker”. Utredaren har tagit bort osäkerhetsmarkören ”kanske” och lagt till ”för att trösta henne”. Texten kunde lika gärna ur saklig synpunkt skrivits så att Elizabeth fick erkännande för god omvårdnad om barnet.

 

”Elizabeth Edner har psykiska besvär som uttrycker sig i form av nedstämdhet och lättväckt oro. Elizabeth Edner är mycket kritikkänslig och upplever ofta att människor är negativt inställda till henne, enligt Dr Morgan på Partille vuxenpsykiatriska mottagning. De senaste åren har Elizabeth Edner inte vårdats för de psykiska besvären men enligt Dr Morgan har Elizabeth Edner känt att hon misslyckats i sitt liv och då har de psykiska besvären intensifierats.”

Dr Morgan skriver i sitt läkarintyg : ”Pat har sedan ungdomen haft besvär av nedstämdhet och lättväckt oro”. Morgan skriver ingenting om att Elizabeth har ”psykiska besvär som uttrycker sig” i olika former. Utredaren använder sig här av fabuleringsstrategin och strategin successiv stegring för att förstärka intygets patologisering. Morgan skriver ”Hon upplever ofta människor som negativt inställda till henne”, utredaren ändrar ”som ” till ”är”. Morgan skriver vidare:” Under vår kontakt 1986 till 1987 var pat ofta nedstämd. Hon tyckte att livet

kändes slut och att hon hade misslyckats. Hennes psykiska besvär intensifierades.” Utredaren gör sin egen tolkning av texten, och får det att låta som att Elizabeth tycker att hon har misslyckats i livet och därför har de psykiska besvären förvärras.

 Repetitiv strategi framkommer genom att ”psykiska besvär” upprepas tre ggr.

 

”Elizabeth Edners beteende i de situationer hon känner sig pressad utmärks av aggressiva utfall då hon är så upprörd och upptagen av sina egna känslor att det är svårt att överhuvudtaget få samtalskontakt med henne. Socialsekreterare Marianne Jacobsson har upplevt sådana situationer vid hembesök, då hon bedömt att det inte var meningsfullt att försöka påbörja något samtal med Elizabeth Edner.”

Vilka situationer menas? Precisering saknas och vaghetsstrategin framkommer. Stycket innehåller patologiseringsstrategin, som framkommer genom att socialsekreteraren bedömt att det inte  är meningsfullt att prata med Elizabeth p.g.a. att Elizabeth har aggressiva utfall, är upprörd och egocentrisk och är svår att få kontakt med. Strategin att tillskriva klienten känslor utan att avge saklig grund framkommer. Strategin att patologisera kritik framkommer genom att utredaren avvisar Elizabeths kritik med hänvisning att Elizabeth är för ”aggressiv”.

 

”Utredaren har sett Elizabeth Edners beteende under dessa aggressionsutbrott och inte lyckats att få henne att lyssna till ett resonemang. Det har då rört sig om dottern Anne Edners omhändertagande och en eventuell separation av mor och barn.”

Stycket är patologiserande. ”Aggressionsutbrott” kan röra sig om situationsadvekvat reaktion, vaghetsstrategin framkommer. Det är utredarens värderingar av ett beteende.  Generaliserande och värderande begrepp som t.ex. aggressivitet bör ersättas med sakförhållanden. Utredaren bortser från sin egen inverkan, ”doktrinen om nollpåverkan” (jfr Edvardsson, 1996) torde föreligga utredarens tankesätt.

 

”Mönstret i Elizabeth Edners beteende är, enligt utredarens uppfattning, att hennes negativa inställning till människor ofta leder till att varje detalj som uttalas uppfattar Elizabeth Edner som kritik eller anklagelser. Elizabeth blir upprörd av det hon uppfattar som kritik och blir då så aggressiv och hänsynslös i sitt uttryckssätt att hon glömmer bort Anne under tiden.”

Strategin förföljelse genom det fundamentala attributions felet framkommer då utredaren inte överväger alternativa tolkningar till Elizabeths beteende utan drar slutsatsen att det är Elizabeths personlighet som gör att hon reagerar som hon gör, och  att det inte kan bero på situationen.

I utredarens slutsats framkommer även patologiseringsstrategin. Hur vet utredaren att Elizabeth är negativt inställd till människor? Strategin att tillskriva klienten negativ inställning och strategin att tillskriva klienten känslor framkommer.

Saklig grund till uttalandet saknas, då det inte finns några preciseringar av vilka händelser som menas, vaghetsstrategin framkommer. Negativ synonym strategi framkommer genom att utredaren skriver både ”aggressiv” och ”hänsynslös”. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”mönstret i Elizabeths beteende är”.

 

”Elizabeth Edner har under åttitalet haft alkoholproblem som periodvis varit mycket grava så att hon behövt vård för detta. Hon vårdades jml LVM under två månader 1986 på Scheleégården för sin alkoholism.”

Det här nämns tidigare under stycket ”sammanfattningsvis finns följande uppgifter om Elizabeth Edner”, repetitiv strategi framkommer. Strategin att framföra irrelevant information framkommer då  den historiska informationen är irrelevant i sammanhanget och tas med enbart för att påminna och påverka läsaren. Förstärkningsstrategin framkommer genom orden ”mycket grava”. I den sista meningen i stycket repeteras och stegras ”alkoholism”, punkt kunde sättas efter ”Scheélegården”.

 

”Elizabeth Edner har inte uttryckt att hon har insikt i hur hennes berusade tillstånd, den dagen då Anne blev omhändertagen, negativt påverkat dottern.”

Strategin att nämna icke-beteenden, dvs att nämna att beteenden inte har inträffat verkar här uppkommit utifrån en underliggande föreställning från utredarens sida.

 

”Under utredningstiden fram till 1990-11-15 då Elizabeth Edner avvek ifrån Västan bedömde utredaren att Elizabeth Edner inte var benägen att dricka alkohol för att berusa sig.”

Vad menar utredaren? Stycket är svårbegripligt och lämnar läsaren till att tolka innehållet själv. Icke-brist argumentationsstrategi framkommer.

 

” Elizabeth Edner har psykiska besvär som yttrar sig främst i lättväckt oro och stor kritikkänslighet. Hon är negativt inställd till människor i sin omgivning.(….)Utredarens bedömning är att Anne Edner löper risk att ta skada av att modern Elizabeth Edner har psykiska besvär som leder till att Elizabeth  utestänger andra vuxna människor ifrån sin tillvaro.”

Utredaren använder sig av retorisk strategi tillsammans med kompetensöverskridande strategi. Utredaren har inte kompetens att göra den slutsats hon gör, som innehåller negativ prognos strategin. Strategin övertro på sig själv och andra och strategin att tillskriva klienten negativ inställning framkommer. Stycket är ett exempel på patologiseringsstrategin. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”har”, ”är”, etc.

 

”Elizabeth Edners labilitet kan påverka hennes relation till dottern på så sätt att Anne Edner kan komma att leva i otrygghet och osäkerhet då modern inte är kapabel att svara mot de olika krav som barnet ställer i växande ålder. Anne Edner behöver också få möjlighet att få sociala kontakter med utomstående vuxna och även andra barn.”

Varje barn behöver få möjlighet till sociala kontakter, utredaren borde istället påvisa konkreta situationer som gör att inte Elizabeth kan ge sociala kontakter. Retorisk strategi och patologiseringsstrategin framkommer. Ur stycket framkommer strategin övertro på sig själv och andra och strategin kompetensöverskridande. Utredaren skriver ”Elizabeth Edners labilitet”, beträffande vad- gentemot utredaren? Generaliseringsstrategin framkommer. Negativ synonym strategi framkommer genom att utredaren skriver ”otrygghet” och ”osäkerhet”, det andra ordet tillför inget i sak. Stycket är ett exempel på negativ prognos strategi, genom att utredaren använder en ”kan”-teknik för att göra negativa prognoser, med en inriktning på en negativ framtidsmöjlighet.

 

”Anne Edner löper också risk att ta känslomässig skada av att modern Elizabeth Edner har låg tolerans mot människor i allmänhet och lätt drar sig undan och isolerar sig då hon upplever sig kritiserad.”

Det här är utredarens uppfattning, strategin övertro på sig själv och andra framkommer. Negativ prognos strategin framkommer då utredaren gör kompetensöverskridande genom att hon påstår att Elizabeth har låg tolerans mot människor i allmänhet och att det utgör en risk för Anne. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Utredaren säger emot sig själv då hon , gång efter gång skriver att Elizabeth är aggressiv, excentrisk och att hon söker stöd hos personer hon ej känner, och sedan, i det här stycket skriver att Elizabeth lätt drar sig undan och isolerar

sig när hon känner sig kritiserad. Dessutom bör basfrekvensen för att dra sig undan vid kritik vara betydande.

 

Repetitiv strategi framkommer i stycket ”bedömning” p.g.a. att ordet ”risk” förekommer i åtta olika sammanhang, och ordet ”löper” förekommer fem gånger.

 

7.2 Tjänsteutlåtande 1991-01-31.

Det här tjänsteutlåtandet är en ansökan om tvångsomhändertagande av Anne Edner. Utredningen är på 18 sidor, plus ett intyg och fyra utlåtanden. Gunilla Malmsäter är handläggare.

Explicit frågeställning saknas och det görs ingen för- eller emotprövning av olika alternativa åtgärder. Klientperspektivet är dåligt tillgodosett.

Vaghetsstrategin och antydningsstrategin framkommer tydligt i den här utredningen. Utredaren faller ut i resonemang som innehåller lite fakta men mycket av dennes åsikter. Kvantitativ strategi framkommer av att utredaren upprepar mycket från den tidigare utredningen, och att irrelevanta uppgifter har tagits med.

 

”Aktuell situation”

 

”Utredaren hade redan tidigare bokat tid för hembesök hos Elizabeth Edner 1991-01-02, men fått skriftligt meddelande från henne att hon inte skulle vara hemma den dagen. Utredaren gjorde dock två försök till hembesök tillsammans med sektionschef Marco Fredin denna dag men utan resultat.”

Varför görs två försök till hembesök när Elizabeth har meddelat att hon inte ska vara hemma? Stycket innehåller total kontroll och makt strategi och strategin söka beslå klienten med lögn.

 

”1991-01-03 kontaktade utredaren Randi Myhre som hjälpt anmälaren att göra den aktuella jouranmälan avseende Anne Edners hemförhållanden. Myhre uppger att anmälaren berättat att Elizabeth Edner ammade Anne korta stunder trots att hon var onykter. Det fanns ingen mat hemma och anmälaren köpte pizza och var orolig över vad modern skulle göra när barnet skriker.”

I uppföljningsblad Elizabeth står det angående samtalet med Myhre :” Han blev mycket upprörd över förhållandena i hemmet för barnets skull. Elizabeth var onykter och ammade barnet i trettio sekunder , tyckte att det räckte.(…) Mannen bytte blöjor på barnet då han tyckte att det behövdes, han har för övrigt aldrig bytt blöjor på barn förut. Mannen var mest orolig för vad modern gör då barnet skriker då hon själv är onykter och mycket orolig. Han var rädd att hon skulle ”gå över gränsen”. (…) Det fanns inte någon mat hemma så mannen köpte en pizza som barnet fick äta av.”

Jag refererar Bo Edvardsson (1996, s.67); ”Om det står klart att en anmälan är sakligt ogrundad skall den avskrivas. Det är viktigt att en anmälan noga dokumenteras och att de som gör den omgående ombeds göra preciseringar och situationsbeskrivningar.(…) Uppgifter i anonyma anmälningar kan inte tillskrivas värde förrän de kontrollerats på annat tillförlitligt sätt.(…) Anmälarens relation till den anmälde nu och historiskt bör rutinmässigt efterfrågas för att klarlägga om det kan finnas jäv eller dolda motiv.” 

Utredaren använder sig av strategin successiv dämpning då hon skriver om anmälarens version till tjänsteutlåtandet, och gör tankefelet dekontextualisering.

 Strategin ignorera klientperspektivet framkommer genom att Elizabeths version inte finns med i tjänsteutlåtandet. Den här anmälan vägde tungt i beslutet om det omedelbara tvångsomhändertagandet som gjordes 910103 för Anne. 

 

”Det material som hittills fanns om Elizabeth Edner tydde på att barnet löpte att ta risk på grund av att modern i vissa avseenden brast i omsorg om dottern.”

Vaghetsstrategin framkommer genom att stycket inte har någon precisering alls, vilket även gör det till irrelevant information. Stycket hänger inte på något sätt ihop med övrig text i stycket ”aktuell situation”. Antydningsstrategin framkommer genom att utredaren antyder något som läsaren får tolka själv.

 

”Samtal med Elizabeth Edner”

 

”Utredaren framförde vilka orosmoment som finns gällande Anne Edners utveckling. Elizabeth Edners instabila psykiska hälsa och den sociala isolering som Elizabeth Edner uppfattas leva i . Elizabeth Edner förefaller ha en alltför stark symbiotisk bindning till dottern med hänsyn till Annes ålder och att det kan vara ogynnsamt för Anne Edners känslomässiga utveckling.”

Stycket innehåller retorisk strategi som syns genom ord som ”orosmoment”, ” instabila psykiska hälsa”, ”förefaller ha”, ”alltför stark symbiotisk bindning”, ogynnsamt”, känslomässiga utveckling”, vilka tillsammans är  välformulerade för att läsaren ska få slutsatsen att det måste stämma. Inget sägs om vad som konkret avses. Utredaren är kompetensöverskridande då hon ställer en diagnos om symbiotisk bindning mellan mor och dotter, Anne var ett år gammal. Patologiseringsstrategin framkommer ur stycket genom ord som ”orosmoment”, ”instabila psykiska hälsa”, ”sociala isolering” etc. Opersonlig upplevelsestrategi framkommer genom att utredaren skriver ”uppfattas”.

 

”Bedömning”

 

”Det är sannolikt att Anne  Edner löper risk att ta skada av modern Elizabeth Edners psykiska instabilitet, hennes låga tolerans gentemot andra vuxna människor och risken att hon missbrukar alkohol då hon känner sig pressad.”

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Utredaren upprepar det som tidigare har skrivits i tjänsteutlåtandet, genom att använda sig av negativ prognos strategin. Utredaren använder sig av retorisk strategi för att övertala läsaren att tro på det hon skriver. Vad  en ouppmärksam läsare inte lägger märke till, är att utredaren använder sig av tre  osäkerhetsmarkörer. ”Sannolikt löper risk” säger egentligen inte så mycket, liksom  uttalandena ”risk att ta skada av”  och ” risken att hon missbrukar alkohol då hon känner sig pressad” . Vad innebär en ”risk” som grundas på en annan ”risk”? Texten är outgrundlig. 

 

”Det har konstateras att Elizabeth Edner har varit berusad vid tre tillfällen, 1990-10-29, 1990-12-27 och 1991-01-03 att hennes tillstånd kunnat skada Anne Edners hälsa och utveckling. Dessa situationer ligger till grund för de omedelbara omhändertaganden som gjorts.”

Stycket innehåller vaghetsstrategin, som framkommer av att  precisering av vilka situationer som menas saknas, och att uppgiftskällor ej redovisas. En ouppmärksam läsare bryr sig troligen inte om att kontrollera uppgifterna, och kan då inte se lögnstrategin utredaren använder sig av. Det senaste omhändertagandebeslutet togs 910103. I redogörelsen daterad 19910107 skriver utredaren: ”1991-01-04 Kyrkoherden i Partille, Jan Olsson ringer utredaren och berättar att han varit hos Elizabeth Edner kvällen före,(....) Edner var onykter men kunde gå enligt Olsson.(….) Det bedöms utifrån jouranmälan 1990-12-28 samt Olssons iakttagelser 191-01-03 att det finns påtaglig risk för att Anne Edners hälsa och utveckling skadas i hemmet. Med bakrund av ovanstående togs beslut om omedelbart omhändertagande jml §6 1991-01-03.” Utredaren hänvisar till Olssons iakttagelser som till orsak till omhändertagandet, fastän hon fick informationen först dagen efter beslutet om omedelbart omhändertagande hade gjorts.

 

”det finns tydliga tecken på att Elizabeth Edner inte är kapabel att hantera stressituationer och vardagliga motgångar på ett konstruktivt sätt.”

Vilka ”tydliga tecken” ? Stycket är opreciserat och patologiserande. Vaghetsstrategin framkommer. Utredaren generaliserar, vilken saklig grund har utredaren för uttalandet?

 

”Beträffande den känslomässiga relationen mellan Elizabeth och Anne Edner finns en stark och varm kontakt dem emellan. Det som är anmärkningsvärt är att Elizabeth Edner uppfattas använda närheten och kroppskontakten till dottern i stor utsträckning för sitt eget trygghetsbehovs skull. Genom denna starka bindning har inte den grundläggande och tidiga symbiosen för barnet kunnat nedtonas successivt som är normalt för ett barn under andra levnadsåret. Det är sannolikt att den starka symbiotiska bindningen mor och barn emellan kan komma att undertrycka Anne Edner förmåga att utrycka sina egna behov inför modern.”

Här framkommer positiv negativ argumentationsstrategi och patologiseringsstrategin, första biten är positiv som sedan följs av påståendet att Elizabeth utnyttjar deras relation för sitt eget behov. Utredarens slutsats är kompetensöverskridande, då det inte har framkommit i något intyg det utredaren påstår. Vilken saklig grund har utredaren för att göra sin slutsats? utredaren gör en tolkning utan konkret underlag. Stycket innehåller även retorisk strategi. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som ”anmärkningsvärt”, ”stor utsträckning”,  ”starka” och ”sannolikt”.

Utredaren använder sig av negativ prognos strategi när hon påstår att Elizabeths och Annes relation ”kan komma” undertrycka Annes förmåga att uttrycka sina behov inför modern, saklig grund saknas. Genom att utredaren skriver ”uppfattats” använder hon sig av opersonlig upplevelse strategi.

 

”brister i rutiner för mat och vila för barnet är sannolikt ett uttryck för Elizabeth Edners känslomässiga labilitet och detta rubbar barnets möjlighet till en harmonisk dygnsrytm.”

Utredaren är kompetensöverskridande när hon använder sig av strategin passande tolkning och överdrivande strategi. Exempel på andra möjliga tolkningar är att spädbarnet Anne inte ”tillåter” rutiner när hon är vid Västans behandlingshem. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

”Vårdplan”

 

”Beträffande Elizabeth Edners inställning till vård på institution tillsammans med dottern finns motsatta budskap då hon säger att hon helst av allt vill vara med dottern och att det inte spelar någon roll var de är någonstans. Å andra sidan uttrycker Elizabeth Edner att hon inte trivs på institutioner.”

Utredarens tolkning om ”motsatta budskap” är patologiserande och ger bevisfabrikation. Det enda Elizabeth uppges ha sagt om just vård på institution är att hon ”inte trivs på institutioner”.  Det framgår inte att Elizabeth skulle ha inbegripit institutionen i det första refererade yttrandet.

 

 

7.3 Tjänsteutlåtande 1991-04-08

Det här tjänsteutlåtandet är ett yttrande till kammarrätten angående besvär anförda av Elizabeth Edner och hennes ombud. Utredningen är på 19 sidor, plus fem bilagor innehållande tjänsteutlåtandet från 910131, tre intyg från varierande personer, och ett utlåtande. Gunilla Malmsäter är handläggare för den här utredningen.

Klientperspektivet utgörs av en negativ bakgrundsbeskrivning av Elizabeth, och beskrivning av Elizabeths resurser saknas. Problemananlysen utredaren gör är vinklad till att styrka utredarnas uppfattning. Den innehåller irrelevanta, negativa uppgifter om Elizabeth, och utredarens subjektiva , känsloladdade tolkningar. Källkritik saknas föruppgifter och explicit frågeställning görs ej.

De övergripande strategierna är historisk dammsugarstrategi, retorisk strategi och kvantitativ strategi. Utredaren faller ut i långa resonemang där hon använder sig av bl.a. positiv-negativ argumentationsstrategi, patologiseringsstrategi, förstärkningsstrategi, och retorisk strategi.

 

”Elizabeth Edners bakgrund”

 

När Elizabeth överklagade till kammarrätten över länsrättens dom gjorde sociala utskottet ett motdrag genom socialtjänstens hjälp. På två och en halv sida inför utredaren en kompletterande bakgrundsbeskrivning där ”uppgifterna är i huvudsak hämtade från det material som 1986 utgjorde underlag för en ansökan från länsstyrelsen om vård med stöd av LVM för Elizabeth Edner”. På dessa sidor förekommer triviala uppgifter om Elizabeth som kan ha tagits med för att svartmåla Elizabeth. Här tar utredaren med elva år gamla uppgifter, som inte har någon källredovisning och inga uppgifter om vem/vilka som har uppgivit informationen, historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

” Elizabeth Edner reagerar kraftfullt på alkohol, och har uppvisat patologiska alkoholreaktioner. Hon har blivit helt personlighetsförändrad,, aggressiv, utagerande och tappat all behärskning. Hon har betett sig destruktivt och slagit sönder saker.”

Det står inte vem som uppgivit informationen, eller varifrån den har tagits, vaghetsstrategin framkommer. ”helt” och ”all” är fabuleringstecken, och utgör en förstärkningsstrategi. Historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

”Vid några tillfällen förekom uppträdanden i Elizabeth Edners bostad, då hon slog sönder fönsterrutor och andra föremål. Polis tillkallades till hennes bostad vid några tillfällen. Hösten 1985 blev Elizabeth Edner åtalad för att dragit kniv mot en man.”

Jag frågar mig här vad innebär några tillfällen och vilka tillfällen gäller det? Det är vagt formulerat och har inte någon precisering alls. Strategin att framföra irrelevant information och historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

”Elizabeth Edner ringde under denna period runt till sjukhuset, socialnämnden, socialjouren, polisen, samt även nattetid hem till avdelningsläkare och annan personal på sjukhuset.”

Det här är gamla, irrelevanta uppgifter, historisk damsugarstrategi och strategin framföra irrelevant information framkommer.

 

”Elizabeth Edner försökte ta livet av sig med hjälp av tabletter, och fördes tablett- och alkoholförgiftad till Östra sjukhusets intensivavdelning. Från sjukvårdens sida bedömde man sig i det läget uttömt sina resurser att ge Elizabeth Edner erforderlig behandling.”

 

Vem har uttalat sig om sjukvårdens sida ? Källhänvisning saknas. Vaghetsstrategin framkommer genom att precisering saknas.

 

Elizabeth framförde klagomål på handläggningen av hennes ärende hos socialtjänsten i Partille till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

”Länsstyrelsen granskade ärendets handledning, men beslöt 1988-03-28 att avskriva ärendet utan åtgärd. Länsstyrelsen nämner i sitt beslut att ”de svårigheter socialnämndens personal haft i kontakten med Elizabeth Edner har även förelegat vid Länsstyrelsens kontakt med henne”.”

Här tar utredaren upp uppgifter om Elizabeth innan Anne ens är född och lägger det henne till last, historisk dammsugarstrategi framkommer. Påståendet antyder att många ”andra”, inte bara socialtjänsten, utan även länsstyrelsen tycker att Elizabeth ger svårigheter, röstetalsstrategin framkommer. Utredaren använder sig av strategin att framföra irrelevant information och strategin att utnyttja och förstora upp händelser.

 

”Elizabeth Edner har sedan 1987 bott i Göteborg. Så vitt är känt har hon ej haft någon kontakt med psykiatrisk sjukvård under denna tid. Det finns dock mycket begränsade uppgifter om hur Elizabeth Edners förhållanden har varit under denna period.”

Utredaren gör här en antydan att även om det inte finns några uppgifter på att Elizabeth inte har haft kontakt med psykiatrisk sjukvård,  så hade nog Elizabeth problem ändå. Speciellt ordet ”dock” gör den antydningen, överdrivande strategin framkommer.

 

”Aktuell situation”

 

”Wilhelmsson och Rubin menade att man upplevde att Elizabeth Edners reaktioner sammantaget under utredningstiden och under den sistlidna veckan var tecken på att hon var alltför psykiskt instabil för att helt och fullt kunna engagera sig känslomässigt i sitt barn, även på lång sikt. Man ansåg att Elizabeth Edner har extremt stark ångest vissa dagar och då ser hon inte sitt barns behov utan är förblindad i sin ångest.”

Saklig grund saknas, socialsekreterarens och psykologens upplevelser utgör ej saklig grund för att avgöra om Elizabeth kan ta hand om Anne, upplevelsestrategin och patologiseringsstrategin framkommer. Stycket innehåller teckentolkningsstrategi , alternativa tolkningar övervägs ej, t.ex. att Elizabeth är pressad under utredningstiden. Utredaren gör ett metodfel, genom att hon bortser från tiden före utredningen, hur var Elizabeth då?

Stycket innehåller även förstärkningsstrategin, som syns av orden ”extremt”, ”alltför” och ”förblindad”. Negativ prognos strategin framkommer genom att utredaren skriver ”på lång sikt”. Sista meningen innehåller trippelminus och retorisk strategi, (”extremt stark ångest”, ”ser hon inte sitt barns behov”, ”förblindad i sin ångest”).

 

”Detta beteende att elda upp saker in bostaden oroade Rubin och Wilhelmsson ytterligare då det upprepades för tredje gången.”

Wilhelmssons och Rubins oro utgör ingen saklig grund, vilket gör det till irrelevant information. Upplevelse strategin framkommer av texten. Precisering saknas av vilka situationer som menas.

 

”Anne Edner måste , för att främjas i sin emotionella och sociala utveckling, knyta an till vuxna, ställföreträdande föräldrar i en lugn och harmonisk hemmiljö.(...)Elizabeth Edner behöver först genomgå djupgående terapi för att kunna ta hand om sitt barn på ett tillfredsställande sätt.”

Stycket innehåller retorisk strategi och patologiserande strategi. Genom ordet ”måste” framstår det som att det är bråttom att ta Anne från Elizabeth, annars kommer det att gå illa, antydningsstrategi framkommer. Antydningsstrategin framkommer även genom att utredaren antyder att Elizabeth inte kan erbjuda Anne en ”lugn och harmonisk hemmiljö”. Det är inte utredarens uppgift att förutse om Elizabeth behöver terapi eller inte, terapistrategin framkommer.

 

”Wilhelmsson och Rubin menade också att Elizabeth Edner var i så dålig psykisk situation att det var nödvändigt att en läkare bedömde om hon behövde sjukhusvård.”

Så utredaren kontaktade en jourhavande läkare som bedömde att Elizabeth inte var psykotisk och skrev därför inte ut något vårdintyg till Elizabeth. Händelsen är ett exempel på total kontroll- och maktstrategin.

 

”Anne  Edner behöver placeras i familjehem för att få möjlighet att växa upp under trygga och harmoniska förhållanden. Tidsperspektivet är dock oklart då man inte vet hur lång tid Elizabeth Edners egen utveckling mot en mer stabil och trygg person kommer ta i anspråk.”

Utredaren använder sig av antydningsstrategin genom att hon antyder att Anne är inte trygg i Elizabeths vård, utan det är endast socialtjänsten som kan erbjuda Anne ett bra hem.

Stycket innehåller retorisk strategi, genom att utredaren skriver ”trygga och harmoniska förhållanden” och ”utveckling mot en mer stabil och trygg person”, vilka båda innehåller dubbelplus. Det sista citatet innehåller även patologiseringsstrategin, då det antyds att Elizabeth måste utvecklas och att ”man” inte vet hur lång tid det kommer att ta. Opersonlig strategin framkommer av att utredaren hänvisar till ”man”.

 

”Elizabeth Edner var nöjd med att komma till Pensionat Linnea men var labil i humöret och kände sig störd av enkla frågor om hennes namn och adress.”

 Vad vet utredaren om hur Elizabeth känner sig? informationen är patologiserande och strategin tillskriva klienten en upplevelse framkommer. Positiv-negativ argumentationsstrategin framkommer genom att utredaren skriver först ”nöjd”( enkelt plus), för att sedan skriva ”labil” och ”störd av enkla frågor”, (dubbelminus).

 

”Elizabeth Edner ville veta vad som förväntades av henne och på detta svarade utredaren att hon måste bearbeta de brister hon har i sin personlighet, såsom bristen på tillit och förtroende för människor i hennes omgivning. Edner verkade inte mottaglig för utredarens argument då hon var mycket upprörd och ångestfylld.”

Utredaren förklarar syftet med familjehemsplaceringen och att Elizabeth ”måste ” bearbeta sina brister. En normal reaktion på sådan information är att bli upprörd. Det vänder utredaren emot Elizabeth, provokativ strategi och patologiseringsstrategin framkommer.

I uppföljningsblad om Elizabeth står det 910312: ”Jag återkommer till att Elizabeth måste komma tillrätta med sina egna känslomässiga störningar innan hon och Anne kan leva tillsammans”. Utredaren undviker att beskriva hela samtalets gång för att framstå i bättre dager, strategin undanhållande av information och strategin successiv dämpning framkommer. Jag ställer mig även frågan hur utredaren kan komma ihåg så mycket av samtalet, när det som skrivs i utlåtandet inte beskrivs i uppföljningsbladet? Det står ingenting om att Elizabeth inte var mottaglig för utredarens argument, eller förklaringar av vilka personlighetsbrister som menas. Strategin successiv stegring framkommer.

 

 

 

 Samtal mellan utredaren, Lisbeth Alverén, Ulla-Christine Rubin och jourmamman:

”Familjehemmet bör vara kapabelt att tackla umgänget och kontakterna med Elizabeth Edner. Vad gäller att finna en lämplig familj för Anne Edner är det underordnat problem.”

Antydningsstrategin består av att man antyder att Elizabeth ger så stora problem så att finna en lämplig familj åt Anne är mindre viktigt.

 

Om en händelse då Elizabeth låser in sig på en toalett med Anne:

” Då polisen kommer och knackar några gånger på dörren kommer Elizabeth Edner ut tillsammans med barnet. Efter denna dramatiska händelse ställdes besöken in de två efterföljande dagarna för att markera för Elizabeth Edner att hon passerat gränsen för det tillåtna i behandlingen av dottern.”

Myndigheten använder sig av total kontroll- och maktstrategin för att bestraffa Elizabeth genom indragning av besök. Därigenom bestraffas även Anne som inte får träffa sin mor på två dagar.

 

”Utredaren bedömer att Edners upprepande beskrivning av Jacobsson och Steviks klädsel ”de kom i svarta kläder som svarta häxor” är vaneföreställningar som föranletts av Edners starka ångest.”

Det är vanligt att människor lägger in bilder för att kunna beskriva en sak/situation bättre som t.ex. svart som natten, hungrig som en varg. Metaforladdat språk är bl.a. litterärt accepterat, troligen har inte respektive författare ”stark ångest” när de skriver sådant. Här försöker utredaren få det att vara utslag av vanföreställningar, vilket är ett exempel på patologiseringsstrategin. Tanke felet imperfecta enumeratio föreligger, dvs ofullständig uppräkning/ övervägande av orsaker, tolkningar, etc. Överdrivande strategi framkommer av  godtycklig tolkning. Uppgiften innehåller förutsättande strategi , ångest förutsätts föreligga hos Elizabeth.

 

”Övriga kontakter över ovanstående period”

 

” Brittiska generalkonsulatets Bryan Morris har kontaktas av Elizabeth Edner och på olika sätt hjälpt henne att framföra sina åsikter till utredaren och sektionschef.”

Utredaren använder sig av antydningsstrategin. Utredaren antyder underförstått att Morris helt går i Elizabeth spår och inte har någon egen uppfattning och att Elizabeth behöver hjälp att framföra åsikter.

 

”Det som är utmärkande för ovanstående kontakter och även för de samtal utredaren har haft med Birkahemmets personal är att Elizabeth Edner lämnar vissa uppgifter och utelämnar detaljer, till olika personer . Detta har inneburit en risk för att olika personer har kunnat

spelas ut mot varandra på grund av att de ej har haft tillgång till information.”

Här antyder utredaren (antydningsstrategi) att Elizabeth går runt till personer och medvetet döljer information för att hon själv ska komma i bättre dager.

 

”Problemanalys/bedömning”

 

”Den oro för Elizabeth Edners situation som uttrycktes från KK, kombinerat med vad som var känt om Elizabeths bakgrund gjorde att det bedömdes som angeläget att kunna etablera en kontakt med Elizabeth Edner, och att kunna erbjuda henne stöd och bistånd i olika former.”

 

Stycket innehåller upplevelsestrategin, genom att utredaren skriver att Kvinnokliniken kände ”oro”. ”vad som var känt” är ospecificerat och dubbelminus. Dubbelplus förekommer när myndigheten beskriver sig själv, ”stöd”, ”bistånd”. Utredaren använder sig av opersonlig strategi, genom att skriva ”det bedömdes”, subjektet saknas.

 

”Så långt det kan bedömas förefaller Anne Edner vara en normalutvecklad liten flicka, varför det finns anledning att tro att Anne Edners första tid varit bra och välfungerande, och att Elizabeth Edner på ett gott sätt klarat omvårdnaden om dottern.

Det finns dock inslag i Elizabeths sätt att ta hand om dottern och att klara sitt liv som ensamstående mor, som är och har varit anmärkningsvärda, och som föranlett socialtjänstens ingripanden.”

 Utredaren använder sig av positiv-negativ argumentationsstrategi, först kommer den positiva informationen, som direkt följs av negativ information om Elizabeth. Vid den positiva informationen använder utredaren osäkerhetsmarkörer ( ”det kan”, ”förefaller”, ”tro”), men ej vid den negativa. Strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer framkommer. Den sista delen innehåller vaghetsstrategin, då det ej står vilka anmärkningsvärda inslag som menas utan det får läsaren lista ut själv.

 

” Att Elisabeth Edner till en början var starkt negativt inställd till kontakt med socialtjänsten är självklart inte något som kan läggas henne till last. Naturligtvis måste socialtjänsten acceptera att människor ibland ej vill ha kontakt, och att de uppvisar en negativ attityd till tjänstemännen. Vad som är anmärkningsvärt med Elisabeth Edners beteende är hennes starkt aggressiva attityd och hennes plötsliga aggressiva utfall mot handläggande socialsekreterare. Att hennes aggressivitet fått fullt utlopp då barnet funnits i hennes omedelbara närhet, ibland till och med i hennes famn, gör det hela mer anmärkningsvärt.”

I det här stycket fabulerar utredaren då hon skriver att Elisabeth var till en början starkt negativ till socialtjänsten, då Elisabeth både tackade ja till hemsyster och hemterapeut. Utredaren framstår som förstående och att socialtjänsten visst accepterar människors attityder, men att just Elisabeths agerande inte är accepterbart, särartsstrategin och strategin att patologisera kritik framkommer.

Stycket innehåller moralisk strategi, man bör inte vara aggressiv mot tjänstemän och inte i barns närvaro, och hammarstrategi, att utredaren påpekar att Elizabeth är aggressiv tre ggr, ”anmärkningsvärt” två ggr. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som: ”starkt negativ”, ”självklart”, ”naturligtvis måste”, ”anmärkningsvärt ”(2 ggr), ”starkt aggressiva”, ”plötsliga aggressiva utfall”, ”fullt utlopp”, ”till och med”.

Stycket har ingen precisering av vilka händelser som menas eller hur tjänstemännen har agerat, vilket ger döljande strategi. Plötslighetsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”plötsliga aggressiva utfall”.

 

”Elizabeth Edner har senare visat att hon är mycket labil, och att hon kan få plötsliga aggressiva utbrott. Det förefaller vara så att Elizabeth Edner har svårt att styra sina känslor, och att hon därför ibland agerar impulsivt, till exempel med plötslig stark ilska. Detta torde vara ett personlighetsdrag hos henne, som ibland gör det svårt för henne i kontakter med andra människor.”

Utredaren har inte på något sätt visat att detta försvårar kontakten med andra än utredaren, hur vet utredaren detta? Implicit teori strategi framkommer. Patologisering genom plötslighetsstrategin framkommer genom ord som ”mycket labil”, ”plötsliga aggressiva utbrott”, ”svårt att styra”, ”plötslig stark ilska”, ”gör det svårt”, etc.

 

”Ett isolerat liv är inte något som i sig själv utgör någon omedelbar risk för att Anne Edner skulle kunna fara illa (...)I takt med att Anne  Edner blir äldre förändras dock hennes behov, och att hon behöver allt mer ha kontakter med andra barn och vuxna för att utvecklas på ett bra sätt.

Elizabeth Edners sociala isolering och begränsade kontakter med omvärlden framstår som ett särdrag hos henne, och kan kanske även ses som en konsekvens av de svårigheter Elizabeth Edner har och som gör henne till en speciell person med en excentrisk personlighet. Det finns anledning att befara att Elizabeth Edner ej skulle kunna tillgodose Anne Edners behov av självständiga kontakter och relationer till såväl andra barn som vuxna. Ett beskuret och kanske även isolerat socialt liv skulle vara skadligt för Anne Edner och skulle påverka hennes utveckling i negativ riktning.”

Vilken saklig grund finns det till ”det finns anledning”?  Precisering saknas.

Stycket innehåller positiv -negativ argumentationsstrategi då utredaren först skriver att ett isolerat liv inte utgör en risk för Anne, för att senare påpeka att Elizabeths isolerade liv och Elizabeths personlighet är skadlig för Elizabeth Anne.

Stycket innehåller även negativ synonym strategi genom att utredaren skriver ”sociala isolering” + ”begränsade kontakter”(dubbelminus) och ”speciell” + ”excentrisk”(dubbelminus) som förklarar samma fenomen. ”påverka hennes utveckling i negativ riktning” tillför inget i sak som inte ”skadligt för Elizabeth Anne Edner” har gjort. Utredaren använder sig av överdrivande strategi  som samverkar med särartsstrategi, som syns av ord som ”särdrag”, ”speciell”, ”excentrisk”. Utredaren förutsätter helt och hållet att Elizabeth lever ett osocialt liv och att det skadar Anne , vilket ger negativ prognos strategi kopplad till implicit teori strategi. Utredaren erkänner indirekt att hon spekulerar genom att skriva ”kanske” och ”kan kanske”. Utredarens sätt att skriva är ett exempel på retorisk strategi.

 

”Vid flera tillfällen i utredningsmaterialet har det framkommit att Elizabeth Edner ofta haft det mycket rörigt och stökigt i sitt hem . Detta har observerats av såväl socialtjänstens handläggare, som andra människor som besökt Elizabeth Edner.”

Stycket är generaliserande, vilka ”tillfällen” menas, hur många gånger är ”ofta”, vad innebär ”mycket stökigt och rörigt”, vilka är ”andra människor”? Precisering saknas vilket ger vaghetsstrategin. Ord som ”ofta”, ”mycket”, ”såväl” utgör förstärkningsstrategin. ”Vid flera tillfällen” och ”ofta” är dubbelminus. När utredaren skriver både ”rörigt” och ”stökigt” använder hon sig av negativ synonym strategi, det andra ordet tillför föga. Röstetals strategin framkommer genom att utredaren påpekar att andra människor har observerat samma sak som hon. Stycket fortsätter:

 

”Det bör här understrykas att ett stökigt och ostädat hem naturligtvis ej är något som i sig innebär en fara för ett så litet barn som Elizabeth Anne Edner eller är något som skulle kunna utföra grund för ingripande från socialtjänsten.

Det är dessutom så att graden av oordning och hur städat ett hem är ytterst sällan är något som nämns eller kommenteras i sådana här sammanhang. När det påtalas, är orsaken oftast att förhållandena varit av närmast extrem karaktär. I Elisabeth Edners fall får man se det faktum att oordningen i hennes hem påtalas vid flera olika tillfällen, som en signal om att Elizabeth Edner. inte riktigt som andra människor orkar eller klarar att hålla sitt hem i något sånär trivsamt skick, utan att hon periodvis låter det förfalla till en rörighet som andra reagerar på. De bakomliggande orsakerna är svåra att se, men man torde ändock kunna uppfatta det som ett utslag av att Elizabeth Edner är i psykisk obalans.”

 

Stycket innehåller positiv -negativ argumentationsstrategi och strategin att utnyttja och förstora upp händelser. Först urskuldar sig utredaren för att ta upp Elisabeths städning med att förklara att det är av en extrem karaktär och att det annars inte skulle påtalas, vilket ger särartsstrategi tillsammans med hammarstrategin, utredaren hamrar in att Elizabeth är särartad, extrem etc. Sen kommer svartmålningen av  Elisabeth där utredaren använder sig av opersonlig strategi för att understryka att det inte är bara hon som har den uppfattningen, t.ex. : ”får man se det som faktum”, ”men man torde ändock”.

Utredaren påstår att hur städat ett hem är inte brukar tas upp i ”sådana här sammanhang”, här refererar jag Bo Edvardsson ( 1997) som menar att det är vanligt att socialtjänsten tar upp bristande städning i ett hem och att det används mot klienten.

Utredaren använder även negativ synonym strategi, ”stökigt” + ”ostädat”, ”graden av oordning” + ”hur städat ett hem är”,  det andra ordet tillför inget i sak. Andras reaktioner förutom de berörda är ej relevanta i en utredning, därför är ”som andra reagerar på” ej relevant och även ospecificerat, vilka är ”andra”? Röstetalsstrategin framkommer genom att utredaren utnyttjar ”andras” reaktioner och påpeka att det har inträffat vid flera olika tillfällen, för att övertala läsaren sin åsikt.

Till sist lägger utredaren fram att det faktum att Elizabeth, som är ensamstående med ett spädbarn, har det stökigt i lägenheten är ett utslag av att Elizabeth är i psykisk obalans. Det är en kompetensöverskridande godtycklig tolkning och en vag slutsats som leder till att många  av Sveriges befolkning skulle vara i psykisk obalans. Utredaren bortser från basfrekvens över att ha ostädat hemma och alternativa förklaringar.

Vidare föreligger motsägelser i resonemanget, som framkommer av orden ”svårt att se” och ”men man torde ändock”. Vaghetsstrategin framkommer genom att stycket inte har någon precisering av vilka tillfällen eller förhållanden som menas, vilket innebär att saklig grund för tolkningen saknas helt. Även precisering av vad ”stökigt” ”rörigt”, ”städat” trivsamt skick” etc. innebär saknas, vilket leder till att läsaren får tolka det själv. Stycket innehåller moraliserande strategi, som framkommer genom utredarens underförstådda moral som visar sig i texten genom det ”laddade” ordet ”förfalla”.

 

”Under de utredningar som socialtjänsten har genomfört har Elizabeth och Anne Edner observerats tillsammans. Man har konstaterat att det finns en stark och varm känslomässig relation dem emellan. Det har dock uppfattats som att Elizabeth Edner till viss del använder närheten och kroppskontakten med dottern för sitt eget trygghetsbehovs skull, vilket är anmärkningsvärt, och på sikt något som avsevärt skulle kunna försvåra en normal positiv utveckling för Anne Edner.”

Första biten i stycket är positivt , men följs direkt av påståendet att Elizabeth utnyttjar Anne genom att ha en för stark och känslomässig relation dem emellan, positiv-negativ argumentationsstrategi  och patologiseringsstrategin framkommer. Stycket innehåller även en fabuleringsstrategi, då det ej i några intyg har framkommit att Elizabeth använder deras relation för sitt trygghetsbehovs skull - saklig grund saknas. Om utredaren ej tagit det från något intyg är det istället kompetensöverskridande. Jag frågar även vem/vilka är ”man”? Utredaren använder här opersonlig strategi, genom att skriva ”Det har dock uppfattats”, subjektet saknas.

Argumentationen ”på sikt” innehåller negativ prognos strategi. Utredaren framför sin egen tolkning med ord som ”anmärkningsvärt”, upplevelsestrategin framkommer. Ur stycket framkommer strategin successiv dämpning, då ett liknande uttalande står i tjänsteutlåtandet 1991-01-31, men där står det ”i stor utsträckning” istället för ”till viss del”. Vad är det som gör att utredaren har ändrat sig? Ändringen tyder på att den första versionen var fabulerad, eller att utredaren tycker att det är för synligt vad hon vill få fram.

 

”Elizabeth Edners labilitet med plötsliga och starka aggressiva utfall, hennes sociala isolering

 och svårigheter i kontakter med andra människor, hennes oförmåga att sköta sitt hem, samt

 att hon varit berusad utgör sammantaget omständigheter som gör att det finns anledning

att befara att Elizabeth Edner ej är kapabel att ta god vård om Anne Edner. Dessa olika

faktorer som setts som anmärkningsvärda i Elizabeth Edners sätt att vara och sköta dottern,

menar utredaren också måste kopplas till Elizabeth Edners bakgrund och till de psykiska

 problem och svårigheter hon tidigare haft. Utredaren menar att Elizabeth Edners beteende

kan ses som ett utslag av att hennes tidigare problem alltjämt kvarstår, och att hon på intet sätt

har bearbetat eller kommit tillrätta med dem.”

Stycket innehåller Patologiseringsstrategin som framkommer genom ord som: ”plötsliga och aggressiva utfall”(är även ett ex. på plötslighetsstrategin), ”ej är kapabel”, ”oförmåga”, ”psykiska problem och svårigheter”, ”intet sätt har bearbetat”.

Multi-minusstrategin framkommer genom att utredaren tillskriver Elizabeth 6 negativa egenskaper i den första meningen. Utredaren ser det som fakta att Elizabeth  har ”svårigheter i kontakter med andra människor” när det är hennes egen tolkning, (tolkningsstrategi). Utredaren slutsats ”måste kopplas” medger inga andra alternativ, och är kompetensöverskridande.

 

”Det bör här också framhållas att det som ovan anförts om Elizabeth Edner och hennes sätt att ta hand om dottern, i huvudsak är omständigheter som förelåg innan socialtjänstens ingripande i oktober 1990, och vilka närmast föranledde dessa ingripanden. Elizabeth Edners agerande och beteende i dessa delar låter sig ej förklaras av att hon chockats av vad man från socialtjänsten har gjort då man har skiljt Elizabeth och Anne Edner åt.”

Socialtjänsten antyder (antydningsstrategi) att man har ingen som helst inverkan på Elizabeths handlanden efter ingripandet, strategin att rättfärdiga sig själv och sitt handlanden framkommer. Det här torde vara ett motdrag till Elizabeths besvär anförda över länsrättens dom.

 

”Sedan oktober 1990 har socialtjänsten arbetat intensivt i ärendet. Man har på olika sätt försökt gå Elizabeth tillmötes, och därigenom sökt skapa möjligheter till en samverkan med henne.”

Utredaren använder kontraststrategi med självgynnande beskrivning av socialtjänsten (trippelplus för socialtjänsten), varigenom Elizabeth framstår i negativ dager. Detta kan tolkas komma från att socialtjänsten har ”vi och dom” mentalitet.

 

Utredaren förklarar grunderna för ansökan om vård med stöd av LVU, som gjordes efter det att Anne placerades i jourfosterhem:

”Elizabeth Edner har sedan många år tillbaka psykiska problem, vilka idag bland annat tar sig uttryck i en stor psykisk labilitet, med plötsliga starka aggressiva utfall, och en benägenhet att låta sig styras av impulser i sitt beteende. Hon lever socialt isolerad, och har svårigheter i kontakter med andra människor. Hon har periodvis svårigheter att sköta sitt hem, och missbrukar alkohol ibland. Sammantaget framstår Elizabeth Edner som en människa med en stark särpräglad personlighet, och därpå följande svårigheter att anpassa sig i vad som anses som gängse normer. Dessa Elizabeth Edners psykiska problem och särdrag, och hennes periodvisa missbruk utgör omständigheter som får till konsekvens att Elizabeth Edner brister i omsorgen om Anne Edner och att Anne Edners hälsa och utveckling därmed riskeras att skadas. Dessa risker föreligger dels i ett kortsiktigt perspektiv främst då Elizabeth Edner missbrukar och ej är kapabel att ta hand om Anne Edner. En stark påtaglig risk för skada föreligger i ett mer långsiktigt perspektiv, då Elizabeth Edners benägenhet att leva isolerat, hennes plötsliga aggressiva utfall och hennes oförmåga att urskilja och prioritera dotterns behov framför sina egna kommer att få tydliga konsekvenser i Anne Edners liv, ju äldre Anne Edner blir, och ju större behov och krav hon kommer att ha. Sammantaget kan sägas att Elizabeths psykiska problem är av den arten att de kommer att påverka och prägla dotterns liv på ett negativt sätt och att det därmed också föreligger påtagliga risker för att Anne skall skadas.”

Ansökan om vård finns inte med i bilagorna, vilket gör det omöjligt för mig att kontrollera varifrån uppgifterna kommer ifrån ursprungligen. Jag har samtalat med Elizabeths juridiska ombud Ruby Harrold-Claesson 970119, och hon liksom jag förutsätter att det är en sammanfattning frän tidigare material etc. som socialtjänsten har haft tillgång till.

Utredarens  argumentationsstil och användning av retorisk strategi lyser igenom hela stycket där hon gör en sammanfattning av allt negativt hon har och tycker om Elizabeth. Sammanfattningen innehåller flera olika strategier, patologiseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver att Elizabeth är aggressiv, impulsiv, stor psykisk labilitet, att hon ej klarar av att ta hand om Anne, missbruksproblem, att hon lever socialt isolerat etc.

 Multi-minusstrategin framkommer genom att utredaren nämner 17 negativa egenskaper inklusive upprepningar.

Stycket är ett tydligt exempel på plötslighetsstrategin och särartsstrategin. De framkommer av ord som: ”plötsliga aggressiva utfall”(2 ggr), ”impulser”, ”starkt särpräglad personlighet”, ”särdrag”, ”svårigheter att anpassa sig i gängse normer”. Negativ prognos strategi framkommer när utredaren förutspår att Anne riskeras att skadas i ett kortsiktigt perspektiv och att en ”stark påtaglig risk för skada”, och ”påtagliga risker” föreligger av att Elizabeth är som hon är. Utredaren gör tankefelet ”overconfidence”, övertro på egen bedömning.

Stycket innehåller tydliga exempel på förstärkningsstrategin, hammarstrategin och repetitiv strategi, vilka arbetar tillsammans. De framkommer av ord som: ”många år tillbaka”, ”stor psykisk labilitet, starka aggressiva utfall, starkt särpräglad, riskerar, skadas (2 ggr), risker, stark påtaglig, skada”, ”behov ”(2 ggr), ”plötsliga” (2 ggr), ”tydliga konsekvenser”, ”påtagliga risker”, ”svårigheter”(3 ggr), etc. Stycket saknar helt precisering av vilka händelser som menas. Hur vet utredaren att Elizabeth har svårigheter i kontakter med andra människor? Strategin övertro på sig själv och andra framkommer.

 

Elizabeth skulle göra ett studiebesök på ett behandlingshem då hon fick reda på att detta även tog emot HIV-positiva klienter, och hoppade därför av tåget innan avgång:

” Utredaren menar att man måste ha viss tolerans för att sådan information kan vara svår för Elizabeth att ta emot, och att det kan påverka hennes inställning till Södra målen. Utredaren anser dock att denna situation tjänar som ännu ett exempel på att Elizabeth Edner låter sig styras av impulser, och att hon på ett ögonblick omkullkastar det man planerat för under en lång tid.”

Först kommer den positiva informationen att utredaren är förstående, som sedan följs av bevisfabrikation genom implicit teoristrategi, genom att Elizabeths beteende utges vara bevis på impulsivitet och underförstått att Elizabeth är en problemmakare, och då speciellt för den person/er utredaren kallar ”man”.

Utredaren gör tankefelet imperfecta enumeratio(alternativa tolkningar görs ej) i strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning, en alternativ tolkning är att Elizabeth gör en riskanalys.

Stycket innehåller plötslighetsstrategin som framkommer genom ”låter sig styras av impulser” och ” på ett ögonblick omkullkastar”, dvs Elizabeth framställs som svårförutsebar och oberäknelig. Att Elizabeth inte vill vistas på ett hem med sin ettåriga dotter där det finns HIV-positiva personer inlagda, ska inte läggas henne till last, då Sveriges befolkning  har åsiktsfrihet, strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Bilden av Elizabeth Edner och hennes problematik har förändrats allt eftersom man kunnat lära känna henne, och se hur hon fungerar själv och tillsammans med dottern. Det har förekommit situationer på Birkahemmet vid umgängestillfällena där Elizabeth Edner agerat märkligt och på ett sätt som inte har varit bra för Anne.

Idag görs från socialtjänsten och från Birkahemmets sida en annan bedömning än den som tidigare förelegat.”

Utredaren specificerar inte vilka situationer som menas, vaghetsstrategi  och retorisk strategi framkommer, vilket gör att läsaren själv får avgöra vad ”märkligt agerande” innebär. Det här förstärker antydan att ju mer ”man” lär känna Elisabeth ju mer förstår man att hon har svåra problem och beteenden som inte är bra för Anne och därför görs det en annan bedömning, Antydningsstrategin framkommer. Att uttrycka ”Elizabeth Edner agerat märkligt” ingår i en hammar strategi som med övriga delar av utredningen får Elizabeth att framstår som psykiskt sjuk, starkt aggressiv och annorlunda.

 

”Elizabeth Edner bedömes vara i behov av omfattande och djupgående terapeutisk behandling för att kunna komma tillrätta med sina egna psykiska problem.”

Det framgår inte i texten vem som gör denna bedömning( opersonlig strategi framkommer), så jag drar slutsatsen att det är utredaren själv som har uttalat sig. Utredaren har inte utbildning för att bedöma vem som ska ha terapeutisk behandling eller ej, eller hur ”omfattande” behovet är, vilket ger kompetensöverskridande och terapistrategin. Stycket innehåller negativ synonym strategi, ”omfattande” och ”djupgående” är synonymer.

 

”Naturligtvis måste det beklagas att vårdplanen förändras, och det är högst förståeligt att Elizabeth Edner reagerar mot detta. Utredaren menar dock att vårdplanens utformning styrts utifrån den kännedom som inledningsvis funnits om Elizabeth Edner och utifrån den bild av hennes problematik som senare vuxit fram, och att den nu förändrade vårdplanen är en konsekvens av den bild av personen Elizabeth Edner och de ytterligare omständigheter som tillkommit och som förändrat bilden av hennes problematik.”

Stycket innehåller positiv negativ argumentations strategi och syndabocksstrategin p.g.a. att utredare först beklagar att vårdplanen ändras, och att hon är förstående för Elizabeths reaktioner, för att sedan  antyda att det är Elizabeths eget fel. Jag antar att doktrinen om nollpåverkan har påverkat utredarens argumentation. Stycket utgör ett exempel på patologiseringsstrategin, och retorisk strategi. Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren förklarar inte vilka ”omständigheter” som menas, eller vad det är för bild av Elizabeth som menas.

 

”Till detta kan läggas det beteende och agerande som Elizabeth uppvisat under den senaste tiden och som utredaren menar understryker ock förstärker den tidigare gjorda bedömningen av att Elizabeth Edner har egna psykiska problem och särdrag som är av allvarlig art, och som kräver  bearbetning för att hon skall kunna fungera på ett bra sätt, så väl själv som i rollen som mor till Anne.”

Utredaren gör kompetensöverskridning när hon avgör vilka psykiska problem som är av allvarlig art och som behöver ”avsevärd bearbetning”, terapistrategin framkommer. Stycket innehåller förstärkningsstrategi och särartsstrategin , genom ord som ”understryker”, ”förstärker”, ”särdrag”, ”allvarlig art” och ”kräver”. Vad innebär ”den senaste tiden”? Precisering saknas.

 

”Självfallet skall det tas i beaktande att en mor påverkas starkt av att ofrivilligt separeras från sitt barn, och att hon därför kan agera i chockat och desperat tillstånd. Det är vad som skulle kunnas beskrivas som normalt och allmängiltigt för de människor som är i liknande situationer som Elisabeth Edner.

Utredaren menar dock att delar av Elisabeth Edners agerande faller utanför det allmängiltiga, och att det istället visar på hennes psykiska problem och särart. Som exempel på detta kan nämnas de situationer då hon har tänt eld på sin lägenhet, att hon ringt sociala utskottets ledamöter och personal på socialkontoret i bostaden och vädjat om att få dottern tillbaka, att hon vid upprepande tillfällen ringt utskottets ordförande Ingegerd Salomonsson, bland annat ett antal gånger under nattetid, och att hon då hon inte fått tag i Ingegerd Salomonsson, bett hennes son om hjälp att få Anne Edner tillbaka, att hon besökt stadsdelskontoret administrativa avdelning för att där be om hjälp för Elisabeth Edner helt okända människor  samt att hon har skickat vykort och brev till utskottets ledamöter, och däri bifogat fotografier på dottern, vilka Elisabeth menar visar på hur illa dottern farit av omhändertagandet.

Detta agerande, som förefaller desperat och gränslöst måste ses som uttryck för Elisabeth Edners särdrag som person.”

I det här stycket framstår utredaren som positiv och förstående till mödrars beteende i omhändertagandefall, men att klientens agerande är för desperat och gränslöst för att kunna ses som normalt, vilket ger  positiv-negativ argumentationsstrategi. I sin förklaring lägger utredaren fram irrelevant information som blir mer godtagbart för att det används som förklaring, retorisk strategi framkommer. Vad menas med ”det allmängiltiga”? Irrelevant information om utredarens uppfattning om Elizabeth. Positiv-negativ argumentationsstrategin är väldigt svår att se, och om man läser snabbt och ouppmärktsamt igenom märks inte svartmålningen av klienten som innehåller förstärkningsstrategin med ord som : ”dock”, ”faller utanför det allmängiltiga”, ”psykiska problem”, ”särart”, ”särdrag”, ”desperat och gränslöst”, (de två sista ingår i negativ synonym strategi).Stycket saknar preciseringar helt, och datum saknas. Stycket innehåller Patologiseringsstrategin (”psykiska problem” , ”faller utanför det allmängiltiga”, ”desperat”, ”gränslöst”) och särartsstrategin (”faller utanför det allmängiltiga”, ”särart”, ”särdrag”).

Stycket innehåller även antidemokratisk strategi, p.g.a. att ledamöterna torde sakna tjänstetelefon och det är en demokratisk rättighet att kontakta politiker. Tanken i texten torde vara att man bör inte utnyttja demokratiska rättigheter eller demokratiskt agera i egen sak, om så sker föreligger psykiska problem och desperat agerande. Även utredarens underförstådda moral -man bör inte be helt okända personer om hjälp, skriva brev till- eller visa familjekort för ledamöter, kommer fram i stycket , (moraliserande strategi).

Utredaren använder sig av strategin förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet, när hon uttrycker att Elizabeths agerande måste ses som uttryck för Elizabeths särdrag som person, och förnekar att det kan ha någonting med socialtjänstens inblandning i Elizabeths situation, eller att det är ett krisbeteende.

 

” Hon har ej vid något tillfälle gett uttryck för en insikt i det behov av vård som socialtjänsten har ansett finns. Elizabeth Edners inställning har istället varit att hon vill gå med på allt för att lugna socialtjänsten, och sett det som viktigt att hon får vara tillsammans med Anne. Elizabeth Edner har även sett socialtjänstens inblandning i hennes liv som en stor del av orsakerna till hennes problem. Ett samtycke grundat på denna inställning är ej ett sådant samtycke som krävs för att vården skall kunna ges på frivillig väg.”

Stycket innehåller inskränkande strategin och strategin rättfärdiga sig själv och sitt handlande,  Elizabeths samtyckes giltighet inskränks, genom att hänvisa till utredarens inställning att Elizabeth inte har någon insikt i det behov av vård som socialtjänsten anser finns. Utredaren förutsätter att den egna ståndpunkten är den riktiga. Strategin övertro på sig själv och andra framkommer. Elizabeths åsikter utnyttjas för att bortdefinera hennes samtycke, strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Utredaren menar vidare att Elizabeth Edner genom sitt agerande kring planerna för vistelse på Södra Målens behandlingshem, visat att det ej är möjligt att sätta tilltro till hennes samtycke. Det finns hela tiden en risk för att överenskommelser bryts hastigt på grund av Elizabeth Edners plötsligt impulsstyrda ändringar i sin uppfattning.”

Döljande strategi  framkommer ur stycket , genom att utredaren inte förklarar varför Elizabeth ändrade sin uppfattning angående vistelse på behandlingshemmet.

 P.g.a. att Elizabeth inte vill vara med sitt barn på Södra målen för att de tar emot HIV-positiva klienter, menar utredaren att det inte är möjligt att sätta tilltro till Elizabeths samtycke. Utredaren utnyttjar Elizabeths åsikter till att ogiltigförklara hennes samtycke, överdrivande strategi och inskränkande strategi samverkar. Hammarstrategin och plötslighetsstrategin  framkommer genom ord som ”bryts hastigt”, ”plötsligt” och ”impulsstyrda”. Utredaren använder sig av strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning. En alternativ tolkning är att Elizabeth gör en problemanalys och att hennes reaktion är en adekvat motreaktion.

 

”Sammanfattning”

 

”Elizabeth Edner har varit föremål för åtskilliga vårdinsatser inom psykiatrin under 1980-talet. Detta har säkert bidragit till att hennes alkoholkonsumtion minskat.”

Stycket innehåller ett tydligt exempel på antydningsstategin. Utredaren antyder att Elizabeth själv inte har bidragit till att hennes alkoholkonsumtion har minskat. Hur vet utredaren detta? Saklig grund för uttalandet saknas.

Utredaren gör tankefelet ”overconfidence” genom att skriva ”säkert” när det är enbart gissningar. Stycket är självgynnande för myndigheten, att Elizabeth ej skulle klara av att minska sin alkoholkonsumtion utan dem. Strategin passande tolkning (för förföljelse) framkommer.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson erbjöd Elizabeth Edner bistånd i olika former, bland annat hemterapeutkontakt. Jacobsson hade för avsikt att genom samtalskontakt stödja Elizabeth Edner i sin föräldrarroll och personligen.. Dessa insatser avböjde dock Elizabeth Edner som menade att hon inte hade behov av personligt stöd eller liknande.”

Vad utredaren inte talar om är att Elizabeth tackade ja till hemsystern som  Marianne Jacobsson erbjöd henne, och att hon även tackade ja till en hemterapeut. Genom att dölja den här informationen framstår Elizabeth i sämre dager än om det hade tagits med.

 

”Jacobsson upplevde att Elizabeth Edner var mycket särartad i sitt beteende och pekar bland annat på hennes extrema aggressivitet och att hon inte tog hänsyn till sitt späda barn då hon gav utlopp för sina starka och negativa känslor.”

Särartsstrategin framkommer genom orden  ”mycket särartad” och ”extrema aggressivitet”. Att ”Jacobsson upplevde”  visar upplevelsestrategin. Stycket innehåller även en kontraststrategi, ”späda barn” utnyttjas som kontrast till förstärkningsstrategin, där Elizabeth utmålas som ett monster, genom ord som ”mycket”, ”extrema”, och ”starka”. Stycket saknar angiven saklig grund och tidshänvisning.

 

”Till grund för denna bedömning ligger att Anne Edner är i behov av att vistas i en lugn och harmonisk hemmiljö där vuxna människor med moget och stabilt känsloliv kan fostra henne. Elizabeth Edner bedöms inte vara kapabel att möta de växande behov som Anne får då hon utvecklas och blir äldre.”

Underförstått kan socialtjänsten ge Anne allt det Elizabeth inte kan ge, och enligt utredaren är det mycket, vilket visar  antydningsstrategi och strategin betona myndigheters resurser. Den här texten innehåller retorisk strategi som liknar mycket jargongen hos politiker som t.ex.: ”växande behov”, ”lugn och harmonisk hemmiljö”, ”behov”,” utvecklas”. Stycket innehåller negativ prognos strategi och negativ synonym strategi, (lugn + harmonisk, moget + stabilt).

En annan strategi som förekommer i stycket är strategin triviala uttalanden i negativ kontext, som lätt ger läsaren en underförstådd negativ innebörd beträffande modern. Varje barn behöver vistas i en lugn och harmonisk hemmiljö, ej enbart Anne, vilket gör det hela till en trivial uppgift i en utredning. Texten innehåller även Patologiseringsstrategin, när utredaren antyder att Elizabeth ej är kapabel att möta barnets behov, och att Elizabeth inte har ett moget och stabilt känsloliv.

 

7.4 Tjänsteutlåtande 1994-11-29.

Tjänsteutlåtandet är angående övervägande av reglering av Elizabeths umgängesrätt med Anne. Utredningen är på fyra sidor. Handläggare för tjänsteutlåtandet är Helén Hansson.

Explicit frågeställning saknas. Tjänsteutlåtandet saknar resursanalys och för eller emot analys. Kontroll och maktstrategin framkommer tydligt i texten.

 

”Elizabeth Edners situation”

 

”Elizabeth började aldrig på Domens konstskola.(...) Eventuellt kan hon börja efter jul i stället men det vet hon inte.”

Stycket innehåller förstärknings strategin när utredaren använder ”aldrig”, och utredaren motsäger sig själv när hon senare påpekar att Elizabeth eventuellt börjar kursen senare.

 

”Anne Edners situation och umgänget mellan Elizabeth och Anne”

 

” Elizabeth skriver mycket vykort till Anne. Familjehemmet brukar samla ihop korten och ge

Anne några i taget.”

Det finns ingen förklaring skriven någonstans varför familjehemmet använder denna maktstrategi. Möjligen är detta ett sätt att fördröja informationen till barnet. Det kan också vara ett sätt att blanda informationen vid samma tillfälle, så att någon viss information inte blir så framträdande. Handlingen är integritetskränkande på  Annes bekostnad, för som det torde ej vara hennes val att få vykorten  i omgångar.

 

 

7.5 Tjänsteutlåtande 1995-10-23.

Tjänsteutlåtandet är angående Elizabeths begäran om att vården ska upphöra, alternativt utökat umgänge. Utredningen är på 20 sidor, plus 7 bilagor. Helén Hansson är handläggare för utredningen.

Utredningen verkar vara ett hopplock av gamla utredningar, innehållande den förra socialsekreterarens åsikter, som blandas ihop med den nya socialsekreterarens åsikter. Utredningen innehåller gamla, irrelevanta uppgifter om Elizabeth och saknar explicit frågeställning.

En övergripande strategi som framkommer i texten är kvantitativ strategi. Utredningen liknar det fenomen Edvardsson (1996, s.19) kallar ”naivistiska klippkollage” som innebär; ”Utredningarna saknar i de flesta fall frågeställning-ar och uppgifter av skiftande kvalitet insamlas, emellanåt ganska planlöst, - och klipps ihop.”

 

”Ärendets utveckling inom socialtjänsten i Lundby fram till juli 1991”

 

”Från socialtjänsten gjorde man bedömningen att det var svårt att etablera en positiv och konstruktiv kontakt med Elizabeth, som pendlade mycket i sinnestämning. Elizabeth var ibland mycket irriterad  vid samtalen med socialsekreteraren och fick ibland plötsliga aggressiva utbrott.”

Stycket innehåller plötslighetsstrategin och patologiseringsstrategin. Stycket saknar saklig grund p.g.a. att det inte finns någon precisering eller tidshänvisning till vilka händelser som menas.

 

”När Anne var ett halvår gammal inkom tre av varandra oberoende anmälningar inom kort tid. Anmälningarna visade på allvarliga brister i Annes hemförhållanden. Anmälningarna gjordes dels av två närstående till Elizabeth dels av en förskolelärare på öppna förskolan. Vid alla tre anmälningstillfällena var Elizabeth onykter och det fanns allvarlig oro för Annes  situation och farhågor för huruvida Elizabeth klarade av att sköta om Anne på ett tillfredsställande sätt. Dessa händelser ledde fram till att Anne omhändertogs omedelbart i oktober 1990.”

Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren inte har någon precisering av vilka som har gjort anmälningarna och när de inträffande. Jag har kommit fram till att det är Eva Bäckström, Aurora Edner och Kerstin Svensson som menas.

Utredaren använder sig av fabuleringsstrategin när hon skriver att Elizabeth var onykter vid de tre anmälningstillfällena. För det första gjorde Svensson en ”förfrågan om Elizabeth Edners möjligheter att få hjälp med hushållssysslor” ( tjänsteutlåtande 1990-11-28) till en socialsekreterare på barnavårdscentralen, en förfrågan är inte samma sak som en anmälan. För det andra står det ingenstans om att Elizabeth har varit onykter vid Kerstins och Elizabeths middag i de fyra tidigare tjänsteutlåtandena eller i det material jag har tillgång till. Det står heller ingenting om att Kerstin Svensson uppgivit ”allvarlig oro för Annes situation” Eller att hon hade ”farhågor för huruvida” Elizabeth skötte om Anne, som stycket antyder. Att inte utredaren förklarar anmälningstillfällena närmare tyder på att överdrivande strategin har använts.

 

”I slutet av december kom det en anmälan till jourbyrån i Göteborg angående Anne och Elizabeth. Enligt anmälaren var Elizabeth  onykter och i dåligt skick. Anmälaren var orolig för Anne.”

Ur stycket framkommer vaghetsstrategin. Det finns ingen precisering av vem som har gjort anmälan, eller när, eller vad den bestod av. Någon har skrivit in ”anonym” före ”anmälan” med en penna.

 

”När planerna sedan tog mer konkret form genom ett studiebesök på Södra Målens behandlingshem drog Elizabeth  ur sista stund. Hon följde inte med när hon och socialsekreteraren skulle resa med tåget till Nässjö.”

Utredaren förklarar inte varför Elizabeth drog sig ur, att hon inte ville vistas med sitt barn där de tar emot HIV- smittade klienter, döljande strategi framkommer.

 

”Med i bedömningen fanns den bild av Elizabeths problematik som alltmer växte fram. Det var främst genom Birkahemmets kontakter med Elizabeth som bilden blev tydlig.

Det stod klart att Elizabeths egna behov var av så omfattande karaktär att en behandling med syfte att stärka hennes modersroll inte var adekvat. Elizabeths behov av behandling ansågs vara av annan karaktär och av en sådan art att hennes egna emotionella behov tillgodosågs. Det ansågs inte gynnsamt för Annes känslomässiga och sociala utveckling att tillsammans med Elizabeth  gå in i en behandling där man arbetar med barnet i fokus.”

Opersonlig strategi framkommer genom att subjekt saknas i många av meningarna, t.ex.: ”ansågs”, ”det ansågs”. Utredaren använder sig av retorisk strategi, som framkommer genom att utredaren t.ex. skriver: ”med syfte att stärka hennes modersroll inte var adekvat”, vad innebär detta? Den sista meningen innehåller retorisk strategi och vaghetsstrategin genom att utredaren påstår att en behandling där man arbetar med barnet i fokus inte är gynnsamt för Anne. Vilken saklig grund har utredaren för att ta den slutsatsen? Även negativ prognos strategi framkommer, det finns en antydan att problemen med Elizabeth ”bara växer”.

 

”Under hela våren agerade Elizabeth ut sin desperation och sökte stöd hos olika personer.(..) Hon ringde också upp olika tjänstemän i förvaltningen för att agera ut sin ilska och besvikelse.”

Stycket är patologiserande, Elizabeth framstår som desperat, aggressiv och att hon inte kan klara sig själv utan kräver stöd av ”olika personer”. Det är utredarens tolkning att Elizabeth ringde ”för att agera ut”- Elizabeths syfte kan ha varit ett annat, strategin passande tolkning och strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Elizabeth Edners uppväxt /familjesituation /boende”

 

”Elizabeths föräldrar tog mycket hand om sitt barnbarn( Elsie) eftersom Elizabeth var upptagen av studier.”

 Det finns en antydan att Elizabeth inte hade tid med sitt första barn. Uppgiften har ingen relevans för den aktuella utredningen. Historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

 

”Elizabeth Edners hälsotillstånd /alkoholmissbruk”

 

”Återigen vård enligt LSPV i maj 1991.”

Stycket förstärks av ordet ”återigen”.

 

”Hon ringde också till en dam i Scarbourough i England och pratade osammanhängande om sitt barn som blivit omhändertaget i Sverige.”

Stycket innehåller strategin framföra irrelevant information och patologiseringsstrategin. Observera att hög basfrekvens torde gälla för osammanhängande talspråk.

 

”Under hela hösten fortsatte Elizabeth att agera desperat ock uppträda kaotiskt och oroligt. Genom sitt agerande uppfattade omgivningen det som att Elizabeth var i dåligt psykiskt skick.”

Hur kan utredaren veta vad omgivningen tycker?  Röstetalsstrategin och vaghetsstrategin framkommer. Förstärkningsstrategin framkommer av ord som ”hela hösten” och ”fortsatte”.

 

”Anne Edners situation och hennes behov”

 

”Anne Edner har, som alla andra barn behov av omvårdnad och trygghet. Hon har behov av stabila vuxna som kan ge kärlek och närhet och ta emot Anne Edners kärlek. Hon behöver vistas i en miljö som ger henne stimulans och uppmuntran så att hon kan utvecklas harmoniskt. Elizabeth Anne Edner behöver också föräldrar som kan sätta gränser på ett kärleksfullt sätt.”

Stycket är ett exempel på retorisk strategi, utredaren beskriver det alla barn behöver. Antydan blir underförstått att Elizabeth ej kan tillfredsställa dessa behov Anne har.

 

”I umgänget med Elizabeth  har Anne  behov av att känna sig trygg. Den tryggheten får hon av sina familjehemsföräldrar.”

Utredaren antyder att Anne inte känner sig trygg tillsammans med Elizabeth, vilken grund har utredaren för att antyda detta?

 

”Umgänget mellan Elizabeth och Anne”

 

”Socialtjänsten i Lundby har, trots de omständigheter som har varit beträffande Elizabeth, med sjukhusvistelser i Göteborgsområdet och på annan ort verkat för att umgänget mellan Elizabeth och Anne har kommit till stånd.(....) Elizabeth har i perioder framfört hotelser mot familjehemmet men familjen har trots det medverkat till att umgänget har genomförts som planerat.”

Stycket är ett exempel på strategin betona myndigheters resurser. Syndabocksstrategin framkommer genom en antydan om att Elizabeth ger problem som socialtjänsten får ta hand om. Vaghetsstrategin framkommer genom att det saknas precisering av vilka händelser/perioder som menas.

Förstärkningsstrategin framkommer av ord som ”trots”, som används två gånger. Döljande strategi framgår av stycket genom att Elizabeths version av anklagelserna om hot inte är med någonstans i tjänsteutlåtandet.

 

”I juli 1994 tillmötesgick socialtjänsten Elizabeth genom att förändra umgänget från en gång per månad sex timmar till varannan vecka tre timmar. Elizabeth hade önskat en sådan förändring sedan en tid tillbaka. Beslutet fattades inte utifrån Annes behov utan uteslutande efter Elizabeths önskemål om tätare umgänge.”

Ur stycket framträder socialtjänstens åsikt att de ”visst” tillmötesgår Elizabeths önskemål. Strategin betona myndighetens resurser framkommer. Hur kan utredaren veta att Anne inte har behov att träffa sin moder tätare?

 

”Bedömning”

 

”Många människor har engagerat sig för Elizabeth och gjort mycket för att hjälpa henne. Många har vänt sig till socialtjänsten för att försöka hjälpa Elizabeth i kontakterna kring Elizabeth Edner. I dag är det, så vitt vi vet, dock så att de flesta av dessa personer inte finns kvar runt Elizabeth.”

Här vill utredaren antyda att Elizabeth har haft stor hjälp utifrån men har på något sätt förlorat den hjälpen på grund av orsaker läsaren får lista ut själv. ”Många människor ” beskriver inte utredaren närmare än att säga att det är personer Elizabeth sökt upp själv, i andra sammanhang, och personer vid vårdinstutioner, vaghetsstrategin framkommer. Om Elizabeth har mottagit hjälp från så många människor så bör utredaren beskriva de tjänsterna, istället för att ignorera klientens resurser.

 

”De senaste läkarintygen, under och efter den rättpsykiatriska vården, har inte på något sätt behandlat frågan om huruvida Elizabeths tillstånd kan bedömas vara sådant att hon kan ta hand om Anne Edner. Intygen visar att Elizabeth har förbättras under den slutna vårdtiden och att förbättringen kvarstått.”

Här undanröjer utredaren giltigheten hos de läkarintyg som framför positiv information om Elizabeth, inskränkande strategi framkommer.

 

”Detta måste enligt socialtjänstens bedömning uppfattas som att Elizabeth även har en bristande insikt i sina psykiska problem samt en bristande tilltro till möjligheten att få behandling för sina problem.”

Förstärkningsstrategin framkommer genom ordet ”måste”. Om Elizabeth ej har insikt i sina psykiska problem, hur kan hon då samtidigt tro att det inte är möjligt att få hjälp till sina problem? Stycket är motsägande.

 

”I kontakterna med Elizabeth Edner visar Elizabeth allt jämt att hon när hon blir upprörd eller råkar i affekt, har svårt för att se till Anne och hennes behov. Hon uppfylls då av sina egna känslor och agerar utifrån det och förefaller att helt glömma Anne. Det finns inte någonting i Elizabeths agerande gentemot socialtjänsten, under senare tid, som tyder på att hon förändrats eller kommit tillrätta med sina svårigheter. Hon är allt jämt uppfylld av omhändertagandet av Anne och de händelser som var då. Det är svårt att föra ett samtal med Elizabeth som snabbt råkar i affekt, blir högljudd och desperat. Det är också viktigt att påpeka att Elizabeths nuvarande stabilitet har pågått en mycket kort period jämfört med den långa tid av psykisk ohälsa hon har bakom sig.”

Utredaren försöker ogiltigförklara Elizabeths läkarintyg om att Elizabeth mår bra, inskränkande strategin framkommer. Förstärkningsstrategin och repetitiv strategi framkommer genom ord som ; ”råkar i affekt”, helt glömma”, ”inte någonting”, ”alltjämt”(2 ggr), ”uppfylld”, ”snabbt råkar i affekt”, ”mycket kort”, ”långa tid”.

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth, genom att utredaren anser att Elizabeth inte kan tillfredsställa Annes behov, att hon är svår att föra ett samtal med, att hon glömmer bort Anne p.g.a. sina egna känslor, att hon råkar i affekt och är desperat, att hon har oförbätterliga svårigheter och har lång psykisk ohälsa bakom sig.

”affekt, ”högljudd” och ”desperat”, utgör trippelminus och beskriver samma beteendenegativ synonym strategi framkommer. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren beskriver Elizabeths beteende i vissa situationer som att det alltid är så.

 

”De läkare som på senare tid har uttalat sig angående Elizabeth har enbart uttalat sig vad gäller umgängesfrågan. Det är från socialtjänsten i sammanhanget viktigt att påpeka att dessa bedömningar har gjorts enbart utifrån Elizabeths situation och behov. Elizabeths behandlande läkare har inte haft någon kännedom om Anne och hennes situation.”

Stycket innehåller strategin rättfärdiga sig själv och sina handlanden och inskränkande strategi. Genom att påpeka att inte doktorerna känner till Annes situation, har socialtjänsten ”rätt” i att ignorera läkarintygen. Läkarna kan ha beaktat ett barns behov av kontakt med sin förälder. Det framhävande ”enbart” kan vara felaktigt.

 

7.6 Tjänsteutlåtande 1996-06-14.

Tjänsteutlåtandet är ett yttrande till kammarrätten angående Elizabeths anförda besvär. Utredningen är på 12 sidor plus tre bilagor. Helén Hansson är handläggare för utredningen.

Explicit frågeställning saknas. Utredarens tolkningar och argument framförs som fakta. Ur utredningen framkommer strategin övertro på sig själv och andra. En familjehemssekreterare och en psykolog får stort utrymme i texten.

 

”Anne Edners förhållanden under vårdtiden”

 

Utredaren refererar ett intyg 950324, från Agneta Nyström, psykolog och terapeut, , begärt av socialkontoret. Psykologen träffar Anne och Eva Skyllerström  i familjehemmet tre gånger under mars månad.

”Agneta Nyström skriver vidare;” Den självklarhet som finns i Anne beteende i hemmet är ytterligare ett tecken på den anknytning som finns till Familjehemmet.” Sammanfattningsvis konstaterar Agneta Nyström att Anne har tillräckliga resurser för att skapa en inre bild av sin biologiska mamma. Anne har enligt Agneta en mycket god anknytning till familjehemmet och hon ger uttryck för en bestämd vilja att bo i familjehemmet. Agneta Nyström tolkar också delar av testresultaten så att Anne behöver få klarhet i var hon hör hemma..”

Varför träffar inte psykologen Anne tillsammans med Elizabeth vid något tillfälle? Det borde vara en självklarhet att psykologen observerar relationen mellan Elizabeth och Anne när de är tillsammans, om det gäller ett intyg angående överflyttning av vårdnaden till familjehemmet. I intyget framkommer det att psykologen ställer frågor om vem Anne tycker mest om, vart hon vill bo etc. till Anne, när Eva Skyllerström är närvarande. Barn i förskoleåldern är lätta att påverka, speciellt med ledande frågor. En till faktor som kan påverka Anne är att familjehemsmodern är närvarande vid intervjun. Jag refererar Anita Cederström(1996, s.205):

”1. Förskolebarn är mer känsliga för suggestion än äldre barn, dvs ju yngre barn ju större känslighet.(…)

3. (…) -Intervjuare som ställer icke-ledande frågor, som inte har en bestämd uppfattning redan från början, dvs utan älsklingshypotes, som inte repeterar slutna, ja/nej- och valfrågor har större möjlighet att få korrekta beskrivningar.

-Intervjuare som är tålmodiga, ickebedömande  och som inte skapar kravsituationer (t ex genom att vissa svar belönas) har störst möjlighet att få korrekta beskrivningar.”

En ledande fråga är formulerad så att det ligger en förväntan om ett visst svar inbyggt i själva frågan. Trankell (1963, s.33) påpekar: ”Vittnet har en benägenhet att rätta sig efter de nyanser i förhörsledarens frågor och uppträdande, som återspeglar den senares förväntningar.”   

 

”Före sommaren hade det varit en period då Elizabeth var arg och irriterad på familjehemsföräldrarna och hon framförde också hot om att döda familjehemsmodern.”

Till vem framfördes hoten, när hände det, vad sades? Vaghetsstrategin framkommer. Elizabeth förnekar anklagelserna om hot, det borde även nämnas. Döljande strategin framkommer.

 

”Elizabeth blir lätt arg och upprörd vid samtalen och drar ibland in Anne i konflikten med familjehemsföräldrarna genom att t.ex. säga till Anne att familjehemsföräldrarna undanhåller brev och telefonsamtal från Elizabeth till henne.”

Elizabeth framstår som en syndabock, att hon utnyttjar sin egen dotter för självändamål. Syndabocksstrategin och moraliserande strategi framkommer. Även patologiserande strategin förekommer, genom att utredaren beskriver Elizabeth som aggressiv och att hon blir lätt upprörd.

 

”De av Elizabeth Edner ytterligare framförda besvären”

 

”Socialtjänsten har ansvar för att försöka åstadkomma ett samarbete med Elizabeth Edner. Elizabeth Edner har emellertid varit negativ inställd till socialtjänsten och har inte aktivt medverkat när socialtjänsten har velat diskutera vården av Anne med henne. Elizabeth har inte accepterat eller förstått grunderna till att Anne omhändertogs, vilket har lett till svårigheter i arbetet runt Anne. Den kritik som Elizabeth Edner framför i sin överklagan får ses som en konsekvens av hennes oförmåga att se sin del i det inträffade.”

Utredaren gör Elizabeth till en syndabock, det är Elizabeths fel att det inte är ett fungerande samarbete mellan socialtjänsten och Elizabeth.

Patologiseringsstrategin framkommer genom att utredaren påpekar att Elizabeth är negativt inställd, oförstående och har en oförmåga att sin del i det inträffade.

Strategin att patologisera kritik  används för att undanröja Elizabeths kritik mot socialtjänsten i sitt överklagande,  vilket ger inskränkande strategi. Precisering saknas av vilka händelser som menas, vilket leder till att saklig grund till utredarens slutsats saknas.

 

7.7 Journalanteckningar och uppföljningsblad.

Här redovisas exempel ur uppföljningsbladen och journalanteckningarna angående Elizabeth och Anne som socialtjänsten har gjort, för att påvisa olika strategier. Vad som är genomgående i materialet är att Eva skyllerströms kommentarer till Elizabeth inte står med utan det är mest Elizabeths språk som kommenteras när samtal mellan dem redovisas, döljande strategi framkommer. Även  några av Eva skyllerströms kommentarer om Elizabeth redovisas, för att påvisa hur Elizabeth smutskastas och framstås som ”galen”.

 

Journalblad Anne

 

910318 Träff på Birkahemmet:

”Framgår att Birkahemmet anser att Liz(smeknamn på Elizabeth) är mycket ”galen”. Hon testar andra hela tiden , har aldrig slagits, är hotfull, oberäknelig, obehaglig, mycket speciell enligt jourmodern.(..) Liz behöver klar gränssättning. Hemlig adress?”

Stycket är ett exempel på patologiseringsstrategin och kontroll och makt strategin.

 

920116 Eva Skyllerström om Elizabeth:

”Eva S säger att hon blir tom i huvudet -Liz pratar oavbrutet om sitt (ältar).”

Citatet är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

 

920203 Ulla-Christin Rubin om Elizabeth:

”och var då kanonfull”

Ett oprofessionellt uttalande av en socialsekreterare.

 

920706 telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Liz Edner har varit värre än någonsin - ringer ofta , mal om allt gammalt (grammofonskiva) - (...) Hon har fått info om vad som hänt - då vände Liz detta mot fam. Självklart att hon tog livet av sig - det kommer Liz också att göra osv.”

Stycket är ett exempel på patologiseringstrategin.

 

921216 Samtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Efter det bråkiga samtalet när luren slängdes på ringde Liz upp igen och då svarade Anne och då kan Liz behärska sig (otroligt).”

Genom kommentaren ”otroligt” smutskastas Elizabeth.

 

930506 Telefon samtal mellan utredare och Birgitta Flärd:

”Birgitta Flärd hade samtal med kurator strax innan och fick besked att hon sällan sett en person som fungerat sämre en Liz.”

Vad menas? Oprofessionell och patologiserande kommentar av en kurator. Vaghetsstrategin framkommer genom att det inte finns några preciseringar alls.

 

940909 Samtal med Heléne Hansson:

”- Liz är härjad-var i gasen. Gick inte att tygla-”

Hanssons kommentarer är oprofessionella och patologiserande gentemot Elizabeth.

 

940921 Telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Fam. Sorterar kort -avstyr kontakter mellan Anne o Liz”

941012

”(familjen väljer när Anne får korten).”

941201

”Liz skriver kort i princip varje dag ( viktigt enl Elsie - samma när hon var liten). Fam Skyllerström reglerar själva.”

Styckena är exempel på kontroll och maktstrategin.

 

950222 Telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Det har gått rätt så bra- Liz har varit ngt deprimerad ( då tycker vi att det går bättre).

950906

”Ibland skrattar Eva och Kent när Liz ringer (för sig själva). Detta var dagens utskällning.”

Det här är exempel på strategin kränkande värderingar och kommentarer.

 

Uppföljningsblad Elizabeth Edner

 

900213 Elizabeth är på BB:

”Vid sammanträffandet med Lis på Sahlgrenska den 13 februari kan jag konstatera att Lis förefaller vara i dåligt psykiskt skick och är negativ och kantig till det mesta.”

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

921112 Telefonsamtal mellan utredare och Helen Andrén:

”Liz har investerat mycket i kampen mot socialtjänsten, ibland förefaller kampen viktigare än allting annat, t o m viktigare än barnet.”

Vad har de för saklig grund för att påstå detta? En alternativ tolkning kan vara att Elizabeth är mån om sitt barn. Strategin kränkande värderingar och kommentarer framkommer.

 

930309 Telefonsamtal mellan utredare och Elizabeth:

”Liz vill diskutera den situation som hon levde i då Anne blev omhändertagen. Efter en stund bedömer jag samtalet som meningslöst, varför jag avslutar och lägga på luren.”

Utredaren använder här strategin kränkande värderingar och kommentarer, när hon uttrycker att deras samtal är meningslöst.

 

”Passfrågan”

Det finns en händelse som framkommer genom journalanteckningar m.m. som visar på makt och kontrollstrategier. Det var 920512 som det först nämns i journalanteckningarna om Anne. Lisbeth Alvéren samtalar med Eva Skyllerström:

”Vi talar om pass. Liz var positiv -skall ordna. Familjen uppmanas att ta i detta i tid. Anne är brittisk medborgare.”

Utredarens uppmaning till familjen är ett klart exempel på makt och kontroll strategin. I journalanteckningen Anne från 940613,  är utredaren på hembesök hos familjen Skyllerström:

”Brittiskt medborgarskap + pass är nyligen ordnat(…) Gott att medb är ordnat, viss tvekan ang Liz förhållningssätt. Fam uppmanas att gömma pass så att Liz ej kan komma åt detta.”

Totalkontroll och makt strategin framkommer ur stycket.

 

Elizabeth gjorde förfrågningar om Annes pass hos socialtjänsten och hos Eva Skyllerström, men fick inte se det förrän 960122, då hon även fick ta emot det.

I uppföljningsblad Elizabeth 960103 står det:

” I dag ringde Liz mig. Hon vill se Annes pass. När jag frågar varför säger Liz att eftersom det är hon som har ansökt om passet så har hon också rätt att få se det. Jag hör mig för med dels Karin Winroth Ganters och dels Anette Larsson på länsstyrelsen. Båda menar att vi bör visa passet. Vi har ingen juridisk rätt att undanhålla passet.”

 

7.8 Intyg

 

Det framgår av det granskade materialet, att flera intyg från varierande personer är beställda av socialtjänsten. Genom dessa intyg framkommer strategin övertro på sig själv och andra. En annan strategi som framkommer är döljande strategi, då positiva intyg om Elizabeth endast nämns förbigående i utredningarna.

 

Annika Nettelstad, 1:e socialsekreterare, begär kompletterande uppgifter av överläkare Erik Mårtensson, och hänvisar till §71 socialtjänstlagen. Hon ställer åtta frågor, exempelvis:

”Har de nämnda psykosliknande impulsgenombrotten, enligt er bedömning, samband med ett aktivt missbruk i Elizabeth Edners fall?

Utredaren ställer en starkt ledande fråga.

 

”Hänger benägenheten till desperation och förtvivlan intimt samman med upplevelsen att bli orättvist behandlad av myndighetspersoner eller är det ett generellt sätt för Elizabeth att handskas med frustration och maktlöshet?

Även det här är ett exempel på en ledande fråga.

 

Läkaren svarar på frågorna, 1995-10-17, förutom de två nämnda. ”De återstående två  frågorna är bedömningsfrågor där jag anser mig sakna underlag för att göra välgrundade sådana och jag kan heller inte se att det föreligger någon sådan skyldighet enligt §71 socialtjänstlagen.”

 

Brev från Marco Fredin, sektionschef, till Ulla-Christine Rubin, socialsekreterare på Birkahemmet, för ett kompletterande intyg. Fredin ställer frågor som;

”-På vilket sätt riskeras Anne att skadas i sin hälsa och utveckling på grund av moderns beteende/personlighet enligt Birkahemmet?

-Vad i Liz beteende uppfattar Birkahemmet som akuta krisreaktioner hos henne respektive brister i personligheten?

(…) Det är kanske lättare för dig att få frågeställningarna på pränt eftersom intyget från Birkahemmet väger tungt i yttrandet till kammarrätten.”

Marco Fredin ställer ledande kompetensöverskridande frågor. Han talar även om att intyget är viktigt, för att öka påtryckningen på Rubin.

 

Gunnar Höst, överläkare i barnpsykiatrisk öppenvård, ger ett intyg efter att ha träffat Anne och fostermodern den 6/7 1993, i 1½ timmes tid:

”Jag anser att man skall vara rädd om den umgängesrätt som nu fungerar. Man kan inte lämna Anne att vara ensam med modern.(…)

Om man ser till hur det gått för Anne, finns det skäl att vara tacksam. Hon fick allt det goda modern var i stånd att ge henne, och när detta tog slut kom hon undan i tid. Det största motståndet mot denna utveckling har kommit från läkarhåll. Den barnläkare som i november på handläggarens begäran undersökte flickan och utfärdade intyg återkom i det följande med två utlåtande där han i starka ordalag varnade för en separation av mor och dotter utan att det framgick att han agerade på begäran av modern.”

Intyget framstår som ett beställningsverk från socialtjänsten. Gunnar höst uttalar sig om relationen mellan Anne och Elizabeth utan att ha träffat dem tillsammans och utan att träffat Elizabeth. Överläkaren smutskastar Håkan Elmén och genom detta framstår Elméns intyg som oväsentliga. Inskränkande strategi och strategin övertro på sig själv och andra framkommer.

 

Uppgifter från familjehemssekreterare Lisbeth Alverén, 1995-10-23, om Anne, inför hemtagningsbegäran från Elizabeth:

”Kontakten mellan Anne och hennes biologiska moder får huvudsakligen betecknas som positiv för Anne, även om nuvarande kontaktfrekvens kan ifrågasättas. Utredaren bedömer att en kontakt högst en gång per månad väl tillgodoser Annes behov.”

Vad gör utredaren sin bedömning på ? Stycket är ospecificerat, vaghetsstrategin framkommer.

 

”Oavsett i vilken psykisk  kondition Liz Edner är så sänder hon omedvetna signaler till Anne om sitt missnöje över sin situation.”

Hur vet utredaren detta? Uttalandet är kompetensöverskridande och ospecificerat.

 

”Periodvis uppvisar Anne oro inför framtiden. Hon ställer frågor och visar på många sätt att hon fått information och tankar som äventyrar hennes trygghet.”

Antydningsstrategin framkommer genom att utredaren antyder underförstått  att det är Elizabeth som har gett Anne den oroande informationen.

 

”det har hänt att Anne tidigare sagt ”Det har Ruby sagt”. Eva Skyllerström har då frågat vem Ruby är. Anne har då svarat ”Hon är den svarta damen”.”

Varför tar utredaren upp det här i ett utlåtande inför en hemtagningsbegäran? Vad vill utredaren påvisa? Stycket är irrelevant.

 

”En tät och oförutsägbar kontakt kan riskera Annes psykiska hälsa och därmed hindra hennes fortsatta utveckling.”

Vad är det som säger att en tätare kontakt måste vara oförutsägbar? Antydningsstrategin framkommer. Stycket innehåller negativ prognosstrategi.

 

 

 

 

8. SLUTDISKUSSION

 

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om det förekommer förföljande strategier i handläggningen av ett LVU ärende samt se om ärendet brister i saklighet och opartiskhet utifrån RF:s krav.

Jag har i min undersökning funnit att förföljande strategier, liksom brister i saklighet och opartiskhet förekommer. Resultatet liknar de som framkommit i tidigare forskning om förföljande strategier. (se Edvardsson 1989, 1991; Jäderqvist m.fl. 1994; Stenberg, 1995;Juntilla m.fl. 1994; Jansson och Rönnbäck, 1995; Skog, 1996; Rönnbäck, 1996).

 

8.1 Sammanfattande analys av förföljande strategier

Granskningens resultat visar 56 förföljande strategier/handlingsmönster. Strategierna är inte fristående från varandra utan överlappar och samverkar. Ur tjänsteutlåtandena framträder två huvuddrag gällande handlingsmönstret hos utredarna. Det ena innerbär att makten definierar verkligheten och det andra är att påverka och övertala läsaren.

 

Makten definierar verkligheten

Handlingsmönstret består av att makten som i detta fall utgör av socialtjänsten, definierar verkligheten.

Myndigheterna (utredarna) tar ej hänsyn till annan information, t.ex. andra myndigheter, klienter, etc. utan utgår från sin egen definition av verkligheten.

Detta leder till att utredaren ignorerar andra myndigheters utredningar, gör egna slutsatser utifrån ologiska resonemang, gör tolkningar utan saklig grund, patologiserar klienter,

gör spektakulära teckentydningar, undviker information som ej stödjer den egna uppfattningen, ignonerar klientperspektivet och klientens resurser, etc.

Det kan även leda till att klienter uppfattas som samarbetsovilliga för att de ej ställer upp på utredarnas förslag, vårderbjudande, etc.

Av detta synsätt framarbetas evidens som stödjer utredarens uppfattning av verkligheten, dvs hennes uppfattning om klienten och dennes situation.

En möjlig tolkning är att utredaren använder sig av förföljande strategier för att kunna vara den som definierar verkligheten.( Se tex Jansson & Rönnbäck, 1995; Skog, 1996 )

 

Påverka och övertala läsaren

Att försöka påverka och övertala läsaren är ett huvuddrag i utredarens handlings mönster. Utredaren försöker påverka läsaren till samma inställning som hon har om klienten och dennes situation. Utredaren undviker preciseringar och situationsbeskrivningar, om det är till gagn för hennes uppfattning om klienten. Utredaren överdriver möjliga negativa konsekvenser, förstorar upp sin egna positiva inverkan, använder propaganda tekniker, generaliserar situationer till sin egen fördel, etc.

Detta handlingsmönster torde utmynna i olika förföljande strategiers uppkomst.

 

”Universaltekniker”

Ur det analyserade materialet framkommer två tekniker som används tillsammans eller var för sig, i samtliga funna strategier. Den ena tekniken är undanhållande. Dvs man undanhåller information för läsaren som är positiv ur klientens synpunkt, och som ej stödjer myndighetens beslut/inställning. Den andra tekniken är fabricerande, dvs utredaren överdriver och fabricerar data i syfte att övertala läsaren att utredarens uppfattning är den rätta, och att rätt beslut har fattats i utredningen.

Teknikerna kompletterar varandra och samverkar. Om en utredare tex undviker källhänvisning och istället hänvisar till att ”man”, ”många”, ”flera”, ”få” etc. anser någonting, så samverkar undanhållande och fabricerande teknikerna till att ge läsaren en missvisande bild av situationen. Om man både använder fabricerande och undanhållande teknik får man en ”dubbel” verkan. Teknikerna kompletterar varandra till att man kan uppnå  hög verklighetsförfalskning. Dvs Undanhållande och fabricerande teknik leder till låg eller hög grad av bevisfabrikation. Bevisfabrikation innebär att man skapar evidens, genom att tex ljuga, fabulera, överdriva, undvika källhänvisningar, etc. för sin egen ståndpunkt. (jfr. Edvardsson, 1996b ). Bevisfabrikation kan i sin tur leda till att en utredning blir partisk, osaklig och bristfällig. Data antyder att ju mindre utredaren har i sak, ju större blir bevisfabrikationen.

 

För att få mer överskådlighet, delas de 56 funna strategierna i 6 större grupper, beroende på deras syfte, och hur lika de är varandra. Dessa är;

·      Påverka läsaren genom språket

·      Patologisera klienten

·      Ignorera saklighetsaspekter

·      kontroll och maktutövning

·      ”Myndigheten vet bäst”

·      ”Känna-tro-tycka-uppleva-tolka”

 

Påverka läsaren genom språket

Gruppen utgörs av 12 förföljande strategier. Alla strategierna används för att genom språket påverka läsaren att inta samma inställning som utredaren själv har. Genom sitt sätt att skriva skapar utredaren en tankestyrning  hos läsaren. Utredaren förtydligar det hon vill ha fram i texten med språklig påverkan. I vanlig litterär text är det inget fel att göra så, men i en utredning ska texten vara saklig och objektiv, och därför ska det undvikas.

Utredarna använder sig av retorik strategi, dvs utredarens vältalighet används för att påverka läsaren i en viss riktning. Genom att antyda viss information styr utredaren därmed utredningen.

Positiv-negativ argumentationsstrategi är en effektiv argumentationsstil som används speciellt av en utredare. Strategin är svår att upptäcka och den använder läsarens känslor i övertalningsyfte. Först beskrivs Elizabeth och hennes situation med positiva termer för att senare svartmålas med ursäkten att hon faller utanför ramen för ”det normala”.

Genom generaliseringsstrategin framkommer det att utredarna använder kategoriska påståenden med ord som ingen, aldrig, alla, alltid etc. i påståendena.

Det förekommer även generaliseringar från en given situation till att det alltid gäller. Elizabeths beteenden i krissituationer generaliseras genom utredarens subjektiva tolkningar, för att gälla för alla situationer.

I strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer snedvrider utredaren material/informationen till sin fördel. Läsaren påverkas av utredarens säkerhet i påståenden, och inges utredarens beskrivna osäkerhet vid positiva uppgifter om Elizabeth.

I den repetitiva strategin upprepar utredaren strategiskt vissa ord och begrepp, och åstadkommer på så vis en propaganda effekt. När en utredare upprepar värderingar tillräckligt mycket kan de förvandlas till sanningar för läsaren. I hammarstrategin använder utredaren favoritord vid beskrivningen av Elizabeth, så att budskapet ”hammras” in hos läsaren.

En av utredararna använder multi-minus strategin i en sammanfattning om Elizabeth.

Hon antas ha flera negativa egenskaper som beskrivs i utredningen. Egenskaperna anges flera gånger utan att det preciseras eller saklig grund anges. Genom att använda triviala uttalanden i för klienten negativ kontext, framstår klienten negativt.

I kontraststrategin har argumentationen en svart-vit karaktär, med syfte att svartmåla Elizabeth. Kontraster mellan olika förhållanden används för detta ändamål.

I negativ synonymstrategi har förstärkningsstrategin utökats så att flera synonyma negativa förstärkningsord används vid beskrivning av Elizabeth.

 

Patologisera klienten

I den här gruppen ingår 8 strategier. Patologiseringsstrategin är den övergripande strategin och används många gånger i utredningsmaterialet. Genom denna strategi framstår klienten/klienterna som hjälpbehövande. Utredarna framställer Elisabeth genomgående i utredningarna som psykiskt sjuk, särartad, impulsiv, och vårdbehövande på olika sätt.

Det underliggande syftet torde vara att påverka läsaren att komma fram till samma slutsats och beslut som utredaren. 

Förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet framkommer av att utredare, kvinnoklinikens personal, familjebehandlingspersonal, etc. har uppmärksammat vissa beteenden hos Elizabeth, men har vid rapporteringen av dessa beteenden helt bortsett från vilken inverkan miljön, situationen, etc. har på Elizabeth. Det framställs på så sätt att det är Elizabeths personliga egenskaper som gör att hon beter sig som hon gör. Ingen hänsyn tas till att de flesta observationerna inte har gjorts i Elizabeth Edners naturliga miljö.

I syndabocksstrategin gör myndigheten klienten till syndabock. Utredaren utpekar Elizabeth som orsak till de problem som uppstår och även till myndigheternas misslyckanden att hjälpa henne.

Särartsstrategin och plötslighetsstrategin samverkar vid utredarnas beskrivning av Elizabeth, och utmynnar i en situation till att medverka vid utredarens användning av terapistrategin.

Ur saklighetsaspekt är icke-förekomststrategin med dess två delstrategier ej acceptabel. Det är irrelevant att nämna situationer, beteenden, egenskaper etc. som en klient inte har eller befunnit sig i, i utredningssammanhang.

I vissa situationer i utredningsmaterialet framkommer det att utredarna ignorerar Elizabeths kritik med hänvisning att hon är aggressiv, impulsiv, psykiskt instabil, etc. Genom att sjukförklara klienten kan utredaren bortförklara klientens kritik med att det är uttryck för psykisk störning. Att patologisera kritik strider mot svensk grundlag.

 

Ignorera saklighetsaspekter

Den här gruppen innehåller 16 strategier, som alla ignorerar elementära saklighetsaspekter, och därigenom strider mot RF 1 kap 9 §.

Genom döljande strategin ger utredaren en falsk bild av den beskrivna situationen.

En av följderna av strategin ignorera klientperspektivet är att framtagandet av viktiga fakta, uppgifter angående klienten uteblir. Utredaren ignorerar klientens önskemål, uppfattningar, erfarenheter, ideér, resurser, nätverk etc. Genom  denna strategi framkommer det att

”Vi och dom” tänkande existerar inom socialtjänsten. Det är ett lagbrott att ignorera

klientperspektivet.

Genom användning av vaghetsstrategin iakttar utredaren inte saklighet. Utredarna uttrycker sig genomgående vagt och opreciserat i utredningsmaterialet, och därmed lämnas läsaren till att tolka materialet på sitt eget sätt.

För att få texten att följa det egna syftet kan utredaren använda strategin successiv dämpning, t.ex. en anonym anmälan beskrivs i utredningen så att den blir mindre uppseendeväckande. Frågan är om den aktuelle utredaren tyckte att anmälan var för osannolik för att läsaren skulle kunna ta den på allvar.

Ett grovt fel som begås i utredningarna är att det ofta saknas tydliga källhänvisningar.

 I opersonlig strategin skriver med utredarna så att subjektet saknas eller utgörs av ”man”. Läsaren kan därmed ej kontrollera innehållet med källan. Utan källor är en utredning förkastlig.

I överdrivande strategin tillrättaläggs material medvetet eller omedvetet, för att det ska stödja det egna syftet. Den kvantitativa strategins syfte är att ge läsaren intrycket att utredarna har gjort ett gediget och omfattande arbete.

Med hjälp av strategierna fabulering och lögn har uttalanden i utredningen ändrats. Fabulering används av myndigheterna för att förstärka deras egna åsikter och tankestyra läsaren.

Strategin successiv stegring är en specialversion av generaliseringsstrategin.

Utredaren förstärker säkerheten av en situations konsekvenser, för att det stödjer utredarens uppfattning och slutsats.

Genom historisk dammsugarstrategi och framföra irrelevant informationsstrategi förs uttalanden/situationer fram  för att smutskasta klienten och manipulera läsaren. Utredarna ignorerar de vedertagna grundprinciperna när det gäller att ta fram endast relevanta uppgifter och följa de etiska kraven, vilket innebär att respektera den/de som är föremål för utredningen.

Speciellt en utredare använder implicit teoristrategin, när hon beskriver Elizabeth och hennes situation. Utredaren framför sina slutsatser om att Elizabeth är isolerad, aggressiv, har svårt i kontakter med andra människor etc. som att det vore sanning.

Vid användandet av strategin att utnyttja och förstora upp händelser framförs olika slags triviala tecken och händelser som evidens för att utredarens, eller referenters, iakttagelser och uppfattningar är de riktiga.

I den förutsättande strategin förutsätts att något gäller och sedan söker man aktivt efter tecken eller argument för att få ytterligare stöd för det man förutsätter. Utredare i det här fallet förutsätter att Elizabeth är olämplig som vårdnadshavare och att det enda alternativet är att familjehemsplacera barnet.

Vid röstetals strategin utnyttjar utredaren ospecificerade röster för att påvisa att det är flera än hon som har dragit samma slutsats. Att enbart hänvisa till ”andra” är sakligt oacceptabelt, och tyder på att utredaren fabulerar.

 

 

Kontroll och maktutövning

Gruppen innehåller 6 strategier som har gemensamt att de alla är handlingsmönster för hur myndighetspersoner utövar makt och gör anspråk på att kontrollera klientens-ernas liv.

Den övergripande strategin är kontroll- och makt strategin som t.ex. framkommer vid en situation då familjehemmet uppmanas att gömma barnets pass så att inte Elizabeth kan komma åt det.

I strategin att försöka beslå klienten med lögn anstränger sig myndighetspersoner  för att

”avslöja” Elizabeth med att ljuga. Vid den provokativa strategin iscensätter man situationer i händelser på olika sätt som får klienten att bete sig på ett sätt som sedan kan anföras emot henne. Elizabeth provoceras av myndighetens krav på hembesök, utredarens missledande beskrivning av henne, och utredarens ibland överlägsna bemötande av henne etc.

I den antidemokratiska strategin ignorerar utredaren klientens demokratiska rättigheter som t.ex. uttrycka sig, och begår därmed ett lagbrott.

Den förekommande strategin kränkande värderingar och kommentarer, visar sig genom t.ex. negativa värderande generaliseringar som kan skada människor. Utredare, referenter, socialsekreterare, m.fl. gör vid flera tillfällen i materialet oprofersionella och nedvärderande uttalande om Elizabeth och hennes situation.

Vid inskränkande strategin avvisar man personer och uppgifter som talar emot myndighetens uppfattning, med att hänvisa till att uppgifterna saknar giltighet i den aktuella situationen. Även Elizabeths åsikter ignoreras med förklaringen att hon är för psykiskt instabil, aggressiv, oförstående, etc. för att förstå sitt eget bästa.

 

”Myndigheten vet bäst”

I den här gruppen ingår 5 strategier som alla går ut på att bevisa att myndigheten ”vet bäst”.

Vid  strategin kompetensöverskridande yttrar sig utredaren över sådant som denna saknar kompetens för. Tillförlitligheten i dessa uttalanden kan i och med detta ifrågasättas.

En möjlig förklaring till kompetensöverskridande kan vara att strategin övertro på sig själv och andra används. Utredaren har en övertro på sin egen bedömning som visas av att man kommer med tvärsäkra yttrande utan att använda osäkerhetsmarkörer eller ange saklig grund. Det är gott om yttrande som saknar förklaringar på hur vederbörande kom fram till sin tolkning.

Även övertro på auktoriteter och experter framkommer av att utredarna tror på allt som sägs av dessa, utan att kritiskt granska deras uttalanden, intyg, vittnesmål, etc. Ett exempel på detta är att en psykolog ges stort utrymme och genomslagskraft i utredningen, efter att ha träffat

familjehemsmodern och Anne under 1,5 timmes tid vid ett tillfälle.

Genom den moraliserande strategin framkommer utredarens underförstådda moral i utredningstexten och används som argument mot klienten. Utredaren förbiser hur vanligt vissa fenomen är bland andra föräldrar och barn, och istället anför dem som stora 

brister i Elizabeths omvårdnadskapacitet. Elizabeths olika beteenden förstoras upp p.g.a. att hon är i kontakt med socialtjänsten.

Inom strategin betona myndigheternas resurser framhålls myndigheternas resurser,  t.ex.. Familjehem, medan klientens och dennes resurser och nätverk tonas ned.

 Det framgår i utredningsmaterialet att utredaren/ utredarna försöker rättfärdiga sig själv och andra, när de inser att  använt kraftigare åtgärder än vad som varit nödvändigt Genom denna strategi smutskastas klienten och påläggs hela ansvaret av konsekvenserna. Myndighetspersonernas inverkan vid uppkomsten av beslut av åtgärd nedtonas.

 

”Känna-tro-tycka-uppleva-tolka”

Den här gruppen innehåller 9 strategier som alla påverkas av utredarens m.fl. egna upplevelser, känslor, argument, tolkningar, förutfattade meningar etc. som skapar osakliga och otillförlitliga underlag. De har även gemensamt att de sällan framställs som utredarens m.fl. egna upplevelser eller tolkningar, utan istället beskrivs som objektiva iakttagelser.

Genom upplevelse strategin lägger utredaren fram egna upplevelser och argument för att övertala läsaren till att inta dennes ståndpunkt. Detta förfaringssätt strider mot RF kap 1 §9 och får inte förekomma i utredningsammanhang.

Genom strategierna att tillskriva klienten en upplevelse och att tillskriva klienten negativ inställning, framställer utredaren sig själv som förstående och skapar egna förklaringar till klientens beteende, som sedan kan användas mot klienten.

Vid opersonlig upplevelse strategi framför utredarens olika upplevelser till läsaren utan att tala om vem som har upplevt vad.

Genom tolkningsstrategin framför utredaren sina  tolkningar utan att avge saklig grund. Tolkningarna påverkas av utredarnas förutfattade meningar och även av perceptionell distortion (förvrängda varseblivningar), dvs utredare m.fl. både ser och hör sådant som de förväntar sig, trots att verkligheten kanske inte alls stämmer med det de tror sig se eller höra.

I strategin passande tolkning befäster utredaren den i förväg fattade slutsatsen och riskerar då att förbise alternativa tolkningar som lätt tappas bort vid en ytlig granskning.

Utredaren överdriver vissa förhållande och undanhåller andra, så att den egna tolkningar skall framstå som den rätta.

I teckentolkningsstrategin förstoras triviala tecken upp och används bl.a. som grund till anmälan. I strategin används ibland additionsprincipen, dvs triviala, inbillade tecken läggs ihop och leder till att det är lätt att ”visa” vad man vill ha fram i sin osakliga tolkning.

Strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning används när utredaren vill påvisa att

Elizabeth styrs av impulser p.g.a. att hon ej ville göra ett studiebesök på ett behandlingshem. En alternativ tolkning är att Elizabeth gjorde en riskanalys och ansåg att det förelåg för många risker med att vistas på ett hem med HIV-smittade personer inlagda.

I negativ prognosstrategi förutspår utredaren att Anne måste vara avskild från Elizabeth för att undvika skador, att Elizabeth varken kan ge Anne en bra framtid eller uppfylla hennes behov. Genom detta handlingssätt får utredaren en förklaring till sina uppfattningar och beteenden.

 

8.1.1 Variationer och likheter mellan tjänsteutlåtandena

Tjänsteutlåtandet 1991-04-08 innehåller flest förföljande strategier. Inte endast p.g.a. av att det är en stor utredning, utan även för att handläggaren är extremt subjektiv i sina förklaringar, tolkningar, som även framförs som att de vore sanningar. Positiv- negativ argumentationsstrategin framkommer tydligt i utredningen och historisk dammsugarstrategi används i stor utsträckning. Handläggande utredare gör även tjänsteutlåtandena 1990-11-28 och 1991-01-31. Alla tre utredningarna kännetecknas av utredarens argumentation. Positiv- negativ argumentationsstrategin framstår tydligt och torde vara en personlig favorit hos utredaren. Utredaren har en  vältalighet som kanske är specifikt för det här LVU-fallet. Retorik-strategierna framkommer tydligt och används genomgående i ärendet. Därav kommer namnet ”Retorikfallet”.

Klientperspektivet är dåligt tillgodosett och källredovisningar saknas genomgående i alla tre utredningarna.

I tjänsteutlåtandena 1994-11-29, 1995-10-23 och 1996-06-14, handlägger en annan socialsekreterare ärendet. Det märks även på framställningen i tjänsteutlåtandena. Klientperspektivet tillgodoses bättre, och det finns vissa antydningar till resursanalys.

Tjänsteutlåtandet 1995-10-23 saknar källredovisningar genomgående. Källorna hanteras naivt och okritiskt. Utredningen utmärks av att flertalet uppgifter är upprepningar från föregående utredningar. Den tidigare handläggarens åsikter blandas ihop med den nya.

Detta resultat får mig att undra hur fallet skulle ha sett ut om handläggarna hade bytt plats. Skulle andra beslut fattats eller andra åtgärder tas? Det går endast att filosofera om.

En möjlig tolkning av skillnaden mellan tjänsteutlåtandena, är att handläggaren är av stor betydelse i utgången av ett ärende. Att utredaren har stor makt att påverka utredningen mot den egna subjektiva uppfattningen.

 

8.2 Uppkomst av ett förföljande arbetssätt

Varför och hur förföljande strategier uppkommer är en frågeställning som jag anser mig otillräcklig för att kunna säkert besvara. Jag kommer här ta upp de teorier som anser bäst kan förklara förföljande strategiers uppkomst.

 

Data tyder på en maktkamp mellan klienten och utredaren. Utredaren utövar makt genom att föra fram och vinkla de uppgifter hon anser väga tyngst för ett omhändertagande. Utredaren kan även bortse från positiva uppgifter om klienten. Klienten kan hota utredarens position, speciellt om klienten är universitetsutbildad, stark och kritisk, och därmed utlösa ett försvarsbeteende hos utredaren. Att få makt över klienten blir viktigare än saklighet. Utredaren försöker kompensera, rationellt eller irrationellt, sin maktförlust, genom att t.ex. ta till förföljande strategier. (jfr Edvardsson, 1989)

 

En möjlig förklaring till uppkomsten av förföljande strategier är att utredaren känner frustation, dvs en känsla som uppstår när ens egna behov, krav eller mål ej blir tillgodosedda, som ibland leder till aggression.

Aggressivitet främjas av personers uppfattning av att ha blivit provocerade på något sätt, och att provokationen var ämnad att provocera. Denna uppfattning förser personen med en grund för klander, fientlighet och för möjlig vedergällning. Genom tankeprocesser kan människor skapa fiender och rättfärdiga aggressivitet mot dem. Sådana tankeprocesser kan få en person med uppfattad hög moral att bete sig aggressivt, (jfr Smith, 1993, kap 19).

Det finns flera olika tankeprocesser som människor använder för att slippa känna skuldkänslor(jfr Smith,1993, s.628), som t.ex.;

-Skapandet av ”moral-self-image” gör att man ser sig själv och sin egen grupp som försvarare av ”det goda”, och genom denna uppfattning rättfärdigar det egna aggressiva beteendet.

-”Diffusion of responsebility”, dvs att gruppen gör ett enhälligt beslut, så att ingen individ i gruppen behöver känna ansvaret för det tagna beslutet.

-Avhumanisering, dvs att man ser på personen som ett objekt utan känslor, och därmed slipper man att känna att man skadar en individ.

-”Att göra offret till djävulen”.

-Skylla allt på offret, dvs att offret själv har orsakat situationen och får därför skylla sig själv.

 

Hur människor attribuerar orsaker, egenskaper m.m. finns det omfattande teorier om. Hur utredarna attribuerar orsaker till Elizabeths situation och person, anser jag påverkar uppkomsten av förföljande strategier.

Att utredarna har gjort det fundamentala attributionsfelet framkommer flera gånger i utredningsmaterialet. Utredarna skapar utifrån sina hypoteser och strategin det fundamentala attributionsfelet en negativ bild av modern och hennes situation.

Även läsaren gör attributioner från texten. Genom förföljande strategier kan utredarna metodiskt påverka läsarens attributioner och överföra sina argument och uppfattningar. Attributionerna blir till verktyg för utredaren att påverka läsaren. Om inte läsaren gör attributioner, så skulle inte förföljande strategier ha någon verkan. (jfr Eriksson & Wiesel, 1997)

 

Angelöw och Jonsson (1990, s.46) förklarar Festingers kognitiva dissonansteori,” Om kognitiv dissonans (disharmoni) uppstår genom att individen t.ex. får ny information, hävdar denna teori att individen söker eliminera eller begränsa verkan genom att lägga till ytterligare kognitioner, ändra redan befintliga, eller agera så att konsonans (harmoni) främjas.”

Data tyder på  att detta fenomen uppstår vid de olika utredarnas informationsbearbetning. Utredarna undviker situationer, tankar och attityder som kan hota uppfattningen att Elizabeth är en dålig moder som ej kan vårda sin dotter. Annars kan utredaren känna tvivel och obehaglighetskänslor.

 

Tankefel (se avsnitt 4) kan uppstå hos utredaren m.fl. i utredningsarbetet. Dessa tankefel torde starkt påverka utredarna och andra att använda förföljande strategier i utredningsarbetet.

 

Speciellt en utredare i det här fallet har en vältalighet som används vid smutskastningen av Elizabeth. Hennes berättarteknik liknar teknikerna som används i reklam och propaganda. I dessa sammanhang används mer eller mindre värdeladdade ord för att t.ex. sälja oss en vara, och expertutlåtanden används för att förstärka budskapet. På samma sätt torde utredarna använder språket för att övertala, och läkarutlåtanden etc. för att bekräfta utredarens bedömning, (jfr. Ivemyr & Lindwall, 1995).

I reklam och propaganda framförs värderingar som är svåra för läsaren att avgöra av om de är sanna eller falska. Andersson och Furberg (1984) beskriver principen om avsändarens vederhäftighet, dvs vi utgår från att avsändaren talar sanning. Principen underlättar för utredaren att använda förföljande strategier. Edvardsson (1996,s.173) konstaterar; ”Det finns alltid en upparbetad retorik som kan rättfärdiga varje slag av förföljelse.”

 

En möjlig tolkning är att grupptänkande förekommer inom socialtjänsten i det här fallet. Några av Janis symtom framgår tydligt i texten;

Symtom 2: utredaren ignorerar etiska och moraliska konsekvenser av sina beslut, vilket tyder på en icke ifrågasatt tro på myndighetens inneboende moral. 

Symtom 4: Utredarna visar på att de har en stereotyp syn på ”fienden” Elizabeth, som förstärks av patologisering, som alltför elak och aggressiv för att uppriktigt kunna vara tillmötesgående.

Symtom 6: Det råder en delad illusion om enighet gällande bedömningar som anpassas till majoritetens syn. Utredaren känner att socialtjänsten står bakom henne. Detta visas av att utredaren undviker information som går emot majoritetens/ utredarens syn.

 

Även Janis symtom som visar på bristfälligt beslutsfattande i en grupp, framkommer i utredningen;

·      Utredaren gör otillräckliga granskningar av alternativa handlanden.

·      Utredaren m.fl. undersöker inte att objektivitet finns med i bedömningarna.

·      Utredaren misslyckas att undersöka riskerna med det valda beslutet.

·      Utredaren ignorerar att undersöka tidigare förkastade handlingsalternativ.

·      Utredaren ignorerar informationskällor som t.ex. en barnläkare, en psykolog, en generalkonsul, etc.

·      Utredarna har fördomar som påverkar informationsbearbetningen. De väljer ut information som stödjer ett omhändertagande av Anne och ignorerar information som inte stödjer deras uppfattning.

·      Utredarna har inga alternativa tillvägagångssätt än att omhänderta Anne.

 

Hög gruppkonformitet kan vara en möjlig förklaring till uppkomsten av förföljande strategier. Konformitet innebär att individuella beteenden, attityder och uppfattningar anpassas till en gruppstandard. Individen vill bli accepterad av gruppen och undvika ett avvisande från gruppen. (Se tex Smith, 1993)

Gruppen på t.ex. en socialbyrå kan ha konformitet som påverkar de enskilda medlemmarnas tankar och handlingar. Normer hur de bör handlägga fallen skapas. Om konformiteten blir för hög kan gruppens normer hindra konstruktivt tänkande. Istället skapas stereotypa tankegångar som påverkar utredningsarbetet. När kritiskt tänkande hindras av en grupps konformitet, är det lättare för utredaren att använda sig av förföljande strategier.

 

Inom organisationskulturer kan flera olika fenomen uppkomma som påverkar uppkomsten och underhållandet av förföljande strategier. Moxnes (1987) har kommit fram till att det inom organisationer förekommer ångest bland medlemmarna. Ångesten skapas av makthavarna, medan det är de längst ner i den hierarkiska stegen som har högst ångest.

För att undvika ångest skapar man sociala försvarsverk och försvarsmekanismer, som t.ex. skapandet av syndabockar.

En socialsekreterare ska vara både ”kontrollant” och ”hjälpare” samtidigt, och det kan vara tanke- och känslomässigt svårhanterligt. Socialarbetare utsätts ofta för hög arbetsbelastning som kan leda till stress. Detta kan leda till att socialsekreteraren och klienten hamnar i en ond ”stress-spiral”, som slutligen kan mynna ut i att den som har mest makt krossar den andre, (jfr. Edvardsson, 1989).

 

I samhället finns olika påverkningsgrupper som t.ex. massmedia , regering, politiska grupper, som alla indirekt påverkar socialarbetarens arbete. Samhället har normer, värderingar, tankemönster som kan störa utredningsarbetet.

Ylander och Larsson-Lindman (1981) och Edvardsson (1986) anser att samhällets utveckling går mot en ökad teknokratisering och avhumanisering. Detta innebär att man ser på individen som objekt snarare än ett subjekt med känslor, åsikter m.m. Det är istället tekniskt och ekonomisk fackkunskap som behövs för att erhålla högre poster i samhällshierarkin. Det teknologiska tankesättet påverkar det sociala arbetet (se t.ex. Edvardsson 1984), och detta kan vara en orsak till att klientperspektivet i utredningar oftast saknas.

 

Nedan sammanfattas mina uppfattningar om möjliga orsaker till varför förföljande strategier används, med hjälp av existerande teorier och av informationen från textanalysen.

Detta görs genom att ställa upp följande hypoteser;

 

”Kompensationshypotesen”

När sakargumenten är få , upprepas de existerande flera gånger i utredningen. Utredarna använder sig av bevisfabrikation för att ge utredningen sken av att vara väl genomtänkt och genomarbetad. Läsaren får intrycket att utredaren har många fler sakargument än det faktiskt finns, (se t.ex. Ivemyr & Lindwall, 1995).

 

”Kommunikationskollapshypotesen”

Samarbetet mellan klient och myndigheter utmynnar från att varit bra till att helt kollapsa. Klienten upptäcker att hon ges en missvisande bild i utredningen, att hennes uttalanden görs om eller undanhålls, vilket leder till att hon känner bitterhet och misstänksamhet mot myndigheterna. Utredaren  uppfattar en motvillighet till samarbete från klientens sida. Detta leder till en ännu negativare syn på klienten som avspeglas i utredningen. En ond cirkel uppstår och kommunikationskollapsen är ett faktum. (jfr Stenberg, 1995)

 

”Grupptänkarhypotesen”

Grupptänkande, tex i form av negativt prat om klienten,  förekommer inom organisationen som hindrar kritiskt tänkande och påverkar uppkomsten av förföljande strategier.

 

”Dissonanshypotesen”

Utredaren känner dissonans när positiv information om klienten framkommer. För att eliminera den känslan, så undviker han sådan informations som ökar dissonansen, och istället överdriver befintlig negativ information om klienten som skapar osakliga evidens för att det fattade beslutet är det rätta. Allt för att konsonans ( harmoni) ska uppstå. (Se Festingers dissonansteori i Smith, 1993)

 

”Hjälphypotesen”

Utredaren känner ett välbefinnande av att få hjälpa till att ”undsätta” utsatta barn

Utredaren gör modern/ föräldrarna till den ”onda faktorn ” som måste elimineras till varje pris. Utredaren tänker på sig själv som den oumbärliga ”räddaren i nöden”, och därför gör han det som måste göras, även om det är felaktigt.

 

”Okunskapsteorin”

Utredaren saknar kunskap vad gäller utredningsmetodik och kritiskt tänkande. (jfr Jansson & Rönnbäck, 1995)

 

”Konflikthypotesen”

Det pågår en maktkamp mellan klienten och utredaren. För att kompensera känslan av maktförlust och för att hämnas på klienten använder utredaren sig av förföljande strategier.

 

”Projektionshypotesen”

Arbete med en LVU-utredning har en ångestframkallande effekt hos utredaren. För att reducera ångesten projiceras den på klienten. (jfr Sivik, 1990)

 

”Arbetssituationshypotesen”

Utredaren har ett krävande , ångestframkallande arbete, av vilket hon känner sig stressad. Tankeprocesserna försämras av stress, och därför kan hon inte genomföra en saklig och objektiv utredning.

 

”Attributionshypotesen”

”Genom processattributionerna blir det tydligt att utredarna inte presenterar personer som kan gynna situationen för aktörerna som utreds. Detta tillvägagångssätt kan tolkas som ett led i utredarnas försök i att få stöd för den egna hypotesen och är en av grunderna till att förföljande  strategier uppkommer.” (Eriksson & Wiesel, 1997, s.38)

 

 

”Meta-kognitiva bristhypotesen”

Förföljande strategier uppkommer av att utredarens attribution, perception och kognition är felaktiga och ger bristande kritiskt tänkande. Dvs utredaren tänker ej kritiskt om egna tankeprocesser, minnen, känslor, handlingar, etc. Aschcraft (1994, s.66) definierar metacognition; ”The term refers to the awarness and monitoring of onés own kognitive system and its functioning.”

Det finns ett förhållande mellan kognitiva processer och metakognitiva processer. Om en persons uppmärksamhet, energi finns i de kognitiva processerna, så är inte personen uppmärksam på egna möjliga tankefel, fördomar, etc. Det uppstår felbalans. Vid god balans mellan processerna utgör metakognitivt tänkande en kritisk kvalitetskontroll av de egna tankarna.

 

En eller flera av dessa hypoteser kan ha giltighet. Det kan variera från fall till fall, och mellan olika utredare. Vissa av hypoteserna är mer spekulativa som t.ex. ”Hjälphypotesen”. De hypoteser jag anser har mest giltighet är ”Kommunikationskolapshypotesen”, ”Dissonanshypotesen”, ”Attributionshypotesen”, och ”Kompensationshypotesen”.

 

8.3 Slutsats

Genomgående i de granskade tjänsteutlåtanden saknas grundläggande utredningsmetodik. Tydlighet, syfte/frågeställningar, preciseringar, klientperspektivet, källhänvisningar, hypotesarbete saknas genomgående, vilket gör att utredningarna tappar sin tillförlitlighet.

Utredningarna brister i att uppfylla de krav på saklighet, objektivitet, och opartiskhet som föreskrivs i RF:s 1 kap 9§ skall föreligga ett beslutsunderlag i utredningen. Handläggningen i ärendet innehåller förföljande strategier.

 

REFERENSLISTA

Allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:3. (1994) Handläggning och Dokumentation inom                                                              Socialtjänsten. Stockholm: Norstedts Tryckeri AB

 

Anderberg, T. (1993). Konsten att argumentera. Nora: Nya Doxa

 

Andersson, J. Furberg, M. (1984). Språk och påverkan. 8:e upplagan. Lund: Bokförlaget Doxa

 

Angelöw, B. Jonsson, T. (1990) Introduktion till Socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur

 

Aschcraft, M. H.(1994). Human Memory and Cognition. 2:nd Ed. New York: HarperCollins    College Publischers

 

Cederström, A. (1996). Forskning om förhör med barn. Sjöström, U. (Red.) Barns utsagor i utredningar vid misstanke om brott. Forskningsrapport. Stockholm: Vittnespsykologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet

 

Claezon, I. (1987) Bättre Beslut-En studie av socialsekreterarens handläggning av omhändertagna barn. Akd. Avh. Umeå: Institutionen för socialt arbete, Umeå Universitet

 

Deux, K. Dane, F.C. Wrightsman, L.S.(1993). Social Psychology in thé 90s. 6:th Ed. Califonia: Brooks/ Cole

 

Edvardsson, B. (1984). Organisatoriska provokationer. Projekt: analys av handläggning inom socialtjänsten. Rapport 14. Örebro; Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986). Medvetandeprocesser vid socialbyråhandläggning. Projekt: Analys av handläggning inom socialtjänsten. Rapport 8. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986a). Informationshantering för vem? Projekt: Informationshantering vid barn- och ungdomsärenden inom socialtjänsten. Rapport B 5. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986b). Medborgarperspektiv på informationshantering i statliga organisationer vid ett fall av sjukfrånvarokontroll- en kritisk studie av den leende fascismen m.m. Projekt: Analys och handläggning inom socialtjänsten. Rapport 42. Örebro: Högskolan i örebro

 

Edvardsson, B. (1989) Förföljande strategier vid ett omhändertagandefall i socialt arbete och barnpsykiatriskt arbete. Göteborg: Institutionen för samhällsvetenskap, Forskningsavd. Göteborgs Universitet

 

Edvardsson, B. (1991) Misshandlad av vem? I Nowacka, E. En bur sökte sin fågel. Halmstad: AB Timbro

 

Edvardsson, B. (1993). En myndighets missbruk av en anmälan enligt § 71 SOL. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B.(1993a). Dagisfallet. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1996) Kritisk utredningsmetodik. Falköping: Liber Utbildning AB

 

Edvardsson, B. (1996a). Professorsfallet. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1996b). Flumfallet. Ett exempel på barnpsykiatriskt s.k utredande. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro:Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1997). Personligt meddelande. Telefonsamtal. 970122.

 

Eriksson, W. Wiesel, H. (1997) Den onda föräldern-attributionsmönster i sociala utredningar. C-uppsats i psykologi. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi, Högskolan i Örebro

 

Gunnarsson, L. Johansson, C. Karlsson, C. (1993) LVU-utredningar en kritisk granskning. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Hagbard, S. Esping, U. (1992) Med barns ögon, om ett barnrelaterat förhållningssätt i familjehemsvård. 2:a upplagan. Kristianstad: Bohlins grafiska

 

Hayakawa, S.I. (1973). Vårt språk och vår värld. 7:e upplagan. Stockholm: Aldus / Bonnier

 

Heap, K.K. (1983) Barn som far illa. Stockholm: Wahlström & Widstrand

 

Hollander, A. (1985) Omhändertagande av barn. Akad.avh. Stockholm: Aktuell Juridik AB

 

Holmberg, B. (1990) Mörk bild av fosterbarnsvården. Psykologtidningen, nr 21 Stockholm: Nordisk bokindustri AB

 

Ivemyr, C. Lindwall, C. (1995) Repetivitet i LVU-utredningar. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen församhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Janis, I.L. (1982) Groupthink. 2:nd Ed. Boston: Houghton Mifflin Company

 

Janis, I.L. Mann, L. (1979) Decision Making. A psycholoical ananlysis of conflict, Choice, and Commitment. New York: The free press

 

Jansson, T. Rönnbäck, B. (1995) Askersundsfallet - förföljande strategier i ett LVU-ärende. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällskunskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

 

 

 

Junttila, I. Rundström, S. Räty, T. (1994) Fallet Daniel - förföljande strategier vid en social utredning. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Jäderqvist, B. Lantz, C. Thelander, I. (1994) Förföljande strategier vid ett omhändertagande fall jml 2§ LVU. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Liljestrand, B. (1993). Språk i text. Handbok i stilistik. Lund: Studentlitteratur

 

Liljestrand, B. Arwidson, M. (1993). Skrivstrategi. 2:a upplagan. Götebotg: Akademieförlaget

 

Melin, L. Lange, S. (1995). Att analysera text. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur

 

Moxnes, P. (1987) Ångest och arbetsmiljö. Hur organisationen påverkar personalen. En fallbeskrivning. Stockholm: Natur och Kultur

 

Möijer, K. (1989). Svensk språkstil - Stil och och stilananlys. 1:a upplagan. Falköping: Ekelundsförlag AB

 

Naess, A. (1981) Empirisk semantik. Uppsala: Esselte Studium

 

Norström, C. Thunved, A. (1996) Nya Sociallagarna. Upplaga 10:1. Göteborg: Norstedts Juridik

 

Rönnbäck, B.(1996)    Arbetsrapport. Opublicerad.

 

Skog, B (1996) Hemangiofallet - förföljande strategier vid ett omhändertagande fall jml 2§ LVU. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Scharnberg, M. (1996). Textual analysis: A scientific approach for assessing cases of sexual abuse v.1: The theoretical framework, the psychology of lying and cases of older children. Stockholm:Almvist och Wiksell

 

Sivik, T. (1990). Dynamisk psykoterapi. Del 2: Diagnos-psykopatologi-behandlingsteknik. Lund: Studentlitteratur.

 

Sjöberg, L. (1978). Beslutsfattande. Psykologiska studier av valsituationer. Stockholm: Natur och Kultur

 

Sjöberg, L. (1989). Psykologen i vittnesbåset. 890103.Svenska Dagbladet

 

Smith, R.E. (1993) Psychology. University of Washington: West Publishing Company

 

SOS-Rapport. (1990). Föräldrar med nedsatt begåvning och deras barn. 1990:24. Stockholm: Socialstyrelsen

 

Stenberg, A. (1995) En kritisk granskning av en LVU-utredning. C-uppsats i psykologi. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi, Högskolan i Örebro

 

Sunesson, S. (1981) När man inte lyckas. Om hinder, vanmakt och oförmåga i socialt arbete.

Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB.

Trankell, A. (1963) Vittnespsykologins arbetsmetoder. Stockholm: Liber

 

Ylander, C. Larsson-Lindman, B. (1981) Makt och rädsla. 8:e upplagan. Stockholm: Askild och Kärnefull

 

 

 

Tvångsomhändertagande av barn enligt LVU
Av Linda Ärlig

The Edner Case

 

The Rhetoric Case

 

Tillbaka till Artiklar