Hellre ett nackskott än fosterhem!
Av Peter Lindberg, Anebybo
|
Medan Peter Lindberg skrev sin artikel har media rapporterat att en 17-årig yngling som var dömd till tvångsomhändertagande och placering på ett behandlingshem, hängt sig sedan han hade omhändertagits av polis på socialförvaltningens order. |
24 fosterbarn står nu bakom den stämning som kommer att lämnas in mot myndigheterna i Stockholms stad.
Det är 24 som orkar. Det är ännu fler som hört av sig till mig som inte gör det, som bara vill berätta om det helvete de gått igenom som fosterbarn. Jag har också fått samtal från föräldrar som fått sina barn omhändertagna idag.
Stackars barn. Frågan är om det inte vore bättre att ge dem en kula och en pistol så de kan skjuta sig direkt. Det tycker jag, allvarligt talat!
Efter TV-dokumentären "Stulen barndom" trädde jag fram och berättade om min uppväxt som fosterbarn i Småland. Det satte igång en lavin. Det är nästan kaos. Människor hör av sig från hela Sverige och vill berätta hur de har haft det som fosterbarn. Det är knappt man kan tro att det är sant, att det finns så många som har haft det så djävligt.
För mig och de andra 23 är målsättningen att få ihop så många fosterbarn som möjligt att ställa sig bakom en stämningsansökan mot myndigheterna som lät det här ske. Som sagt, just nu är vi 24 stycken och jag hoppas att det kommer fler och vi avvaktar lite till med stämningsansökan.
Fasansfulla historier
Det krävs så otroligt mycket för att våga ta steget och berätta vad man upplevt som fosterbarn. För många är det vad man klarar. Att gå vidare, ut i offentligheten är något helt annat
De klarar inte av det, de vill bara berätta vad de varit med om. En kvinna som har kontaktat mig har varit placerad på 30 fosterhem. Fem år gammal sattes hon på tåget i Stockholm och släpptes av i Skillingaryd med en adresslapp på ryggen. Där fick hon vänta. Fosterföräldrarna hade tagit fel på dag.
En annan kvinna berättar att hon fick det rätt bra på sitt fosterhem, men hennes systrar hamnade fel. Båda tog livet av sig, 18 och 20 år gamla.
Ytterligare en kvinna från Värmland mår så dåligt att hon inte ens kan åka in över gränsen till Småland längre.
Det verkar inte som det finns något slut på eländet. Det bara fortsätter och fortsätter. Jag kan inte annat än jämföra fosterbarnshanteringen som en rensning. Inte etnisk rensning, men social sådan. De tog barnen från dem som fanns längst ner på samhällsstegen och gjorde oss till fjärde klassens människor. Vi som inte var värda någonting. Man behandlar inte ens djur på det sättet.
Tickande bomb
Bland samtalen som jag får från fosterbarnen från förr finns också samtalen från dem som drabbats idag. Samtalen kommer från föräldrarna som fått sina barn omhändertagna av en eller annan anledning.
Det värsta av allt är att myndigheterna inte verkar ha lärt sig någonting. Visst finns det barn som far illa i hemmen och som förmodligen skulle kunna få det bättre att komma därifrån. Men barnen måste ha kvar kontakterna med sina biologiska föräldrar.
En 30-årig kvinna ringde och berättade om en som hamnade i ekonomiska problem och
sökte hjälp hos de sociala myndigheterna. Det slutade med att de tog hennes flicka. Det hände för fyra år sedan och hon har inte fått träffa sitt barn sedan dess. Fattar man inte vad det är man håller på med? Myndigheterna skapar ju tickande bomber av de här barnen. Vi tog livet av oss själva, dagens fosterbarn kommer att skjuta först och
fråga sen.
Responsen som jag har fått sedan jag berättade om mitt liv har varit enorm, inte minst från andra som varit med om det och liknande som jag har upplevt.
Men jag har inte hört ett dugg från vare sig politiker eller socialarbetare. Ingen har ringt och velat prata med mig. Men vad vet jag om det här? Jag är ju bara en enkel korvhandlare!
Hennes son hängde sig i jeansen
17-årig pojke hängde sig på toalett i poliscell
Av TT och Joakim Svensson
Pojke hängde sig i cellen
Av Eva Lindström-Ejdeholt
Powered by AIS