DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNAS
DAG
Av John-Olof Larsson, samhällskritiker och debattör
John-Olof Larsson är samhällskritiker och flitig debattör. Han och hans familj är själva offer för LVU. Artikeln är tidigare publicerad under pseudonym "Piplarsson" i Göteborgs-Postens diskussionsforum "Fria Ord", sektionen Socialt och samhälle, och i Norra Västerbotten (norran.se) insändarsektionen "Politik" den 10 december 2002. Göteborgs-Posten ändrade titeln till "Tvångsomhändertagande av barn". Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.
|
Media och granskningsprogrammen har under den
senaste tiden uppmärksammat barn som far illa i samhället. Barn som är
omhändertagna genom en lagstiftning som benämns LVU (lagen om vård för unga)
har blivet granskade i media.
Vad är det för människor och tjänstemän som kretsar kring barn under LVU?
Man påstår sig utgå från det lilla barnet och barnets bästa. Barnen blir kanske
placerade i något fosterhem eller behandlingshem och det är kommunens
socialnämnd med dess socialsekreterare och socialchefer, som föreslår LVU
omhändertagandet. Barn- och ungdomspsyk brukar ge utlåtanden i de olika fallen.
Länsrätt dömer slutligen till LVU omhändertagandet. Tillsyningsenheterna och
socialkonsulenterna vid Länsstyrelser och samt Socialstyrelsen har till uppgift
att vården skall fungera vid LVU.
MEN HUR HAR DET BLIVET??
Man har visat hur sociala myndigheters utredningar i samband med LVU är
bristfälliga och stundom uppbyggda och sammanställda på rena lögner. Avsikten
har varit att svartmåla föräldrarna och att använda sig av en pedagogik som
fått följden att barnfamiljerna har splittrats och skadats för livet.
Misshandel och vanvård är omänskligt både för de direkt utsatta barnen och de
föräldrar som måste se på, på grund av patologiska farliga lagar som t.ex. LVU.
Den stress man utsätts för när man ser och förstår att sina barn bli
misshandlade psykiskt och fysiskt liknar jag vid den grymmaste av tortyr. I
vårt lilla land Sverige kan man larma om barn som far illa av LVU tills man
blir totalt utbränd utan att social myndighet bryr sig.
Hur stort är mörkertalet med självmord hos barn som blivet omhändertagna och
hur stort är mörkertalet där föräldrarna tar sina liv eller blir allvarligt
sjuka p.g.a. LVU?
Är det inte märkligt att när man vädjar om FN-konventionens mänskliga
rättigheter och barnkonvention när man ser barn far ruskigt illa av LVU att
svaret blir skriftligen från Länsstyrelsen att : Konventionen om de mänskliga
rättigheterna inte gäller i svensk lag ??
Varför skriver jag om detta undrar Du kanske som debattör? Svaret är enkelt,
jag har fått nog av att se och uppleva detta lidande och jag är själv drabbad
som förälder och har nästan gått under som människa och blivet totalt utbränd
av att ingen lyssnade och brydde sig.
Jag har sett listorna med protester mot de låga straffen för barnmisshandel och
dödande av barn och är enormt engagerad i dessa frågor beroende på att jag fick
mina barn misshandlade både före och under LVU. Ett barn har avlidet vid 24 års
ålder i Epilepsi och personalen förstod inte han behövde sjukvård. Det andra
barnet såg ut som ett lik taget från något dödsläger när LVU-behandlingen var
klar trots alla larmrapporter. Det tredje barnet bröt man ner identiteten på
och våldtog barnet i själen. Det var en jobbig grej att ta sig igenom med
sorgearbetet….
Utbränd och själv skadad för livet är priset man får betala som förälder.
Hur många hade inte larmat kring de här barnen och varför brydde man sig inte?
Varför sände man ut handlingar om att FN-Konventionen och Barnkonventionen inte
gäller i svensk lag? Var det bara för att jag var en vanlig svensk pappa till
de här barnen och som pappa räknas man inte och kan inte älska sina barn? Men
alla grannar då som också reagerade? Varför? Och varför lyssnade man inte?
Varför behandlas man som något som katten dragit in och luktar illa? Varför
undanhöll man alla rapporter om hur det faktiskt var med barnen? Varför
lyssnade man inte på barnet när det uppgav det blivet slagit så det hade fått
blodränder på kroppen? Varför tvingade man det nu skadade barnet att mot sin
vilja besöka modern när ändå barnet springer och gömmer sig och inte vill?
Varför dömde man mig till 3 års villkorlig dom med ett års skyddstillsyn och
till nästan 7000 Kr i böter för att jag ringde 24 mil från kommunen och skällde
ut en omplacerad socialchef och en biträdande socialchef när jag larmade att de
gör fel mot barnen och talar om för dom att detta kommer dom black om foten?
Tänk att ni bara kunde finna på en pappa som älskade sina barn och som aldrig
varit straffad tidigare!!
Jag har skrivet många debattartiklar i dagstidningarnas nätutupplagor och
tillskrivet samliga partipolitiska ordförande i ett öppet brev om hur det går
till med LVU, och väntar fortfarande på svar !!
Sociala myndigheter bryr sig inte om barnmisshandel, de använder LVU för att
skada och experimentera med barn och deras biologiska familjer blir behandlade
som försöksråttor i ett farligt sjukt system. Prof. i kriminologi Jerzy
Zarnecki och Anders Carlberg chefen för fryshuset samt Kerstin Wigsell från
Socialstyrelsen har bekräftat i TV-program att samhället misslyckats och
poängterar vikten av att makthavarna måste förstå detta.
Jag har under många år skrivet och försökt få fram i ljuset vilket systemfel
LVU är. Jag har försökt berätta vad det kostar samhället i form utav mänskligt
lidande med söndermonterade familjer, på grund av en farlig social
ingenjörskonst som kan liknas vid den värsta form av sterilisering och
lobotomi. De samhällsekonomiska konsekvenserna av detta systemfel är
astronomiska och borde vid en konsekvensanalys ge politikerna hicka.
När det gäller lagstiftning så borde man skärpa möjligheten till att i första
rummet komma åt misshandeln innan den får så katastrofala följder som vi nu
oftast ser. Lagstiftaren kommer annars bara att få erfara att dessa typer av
misshandel kommer att fortgå och vad nytta gör lagen när barnet redan har fått
skador för livet eller kanske rentav dött?
Om lagarna skall skrivas om borde man också i första rummet även inbegripa
tjänstemanna-ansvaret så att institutioner med vårdande uppgifter har klara
direktiv vad som gäller. Tjänsteman som direkt eller indirekt skadar barnen
t.ex. genom underlåtenhet eller döljande av rapporter samt genom sekretesslagen
mörkar övergrepp och misshandel borde vara åtkomliga för lagen och utmätbara
för stränga straff och inte som nu då vi har en makt- och tjänstemannavälde
utan ansvar.
Till sist tycker jag att sociala myndigheter gjort sig skyldiga till stora
försummelser mot FN-Konventionen och Barnkonventionen på ett barbariskt
omänskligt sätt som kan liknas med vad man gjorde under den forna Sovjettiden
och som har sitt ursprung i rasbiologiska metoder.
Varje dag påminns jag om vilket systemfel LVU är. Några exempel: Polisen i
Småland slog larm om knarkmissbruk i behandlingshemmet, paret som bedrev
behandlingshemmet var knarkcentral….
Flickan som nu senast tände på flera varuhus i Skåne var också offer för LVU,
omhändertagen och inte sedd av de så kallade behöriga myndigheterna….
Granskningsprogrammen i TV har i mångfald visat de falska utredningarna som
socialtjänsten gör. Barn har dött och misshandlats i sina fosterhem trots enorma
larmrapporter… Jag kan göra listan hur lång som helst och visa hur man
fullständigt missar barns rop på hjälp och där underlåtenheten att värna barnen
många gånger finns inom socialtjänsten.
***
LVU är ett brott mot de Mänskliga Rättigheterna
det är ett systemfel som skadar barnen och bryter ner deras identitet och där
skadorna också leder till döden. LVU torterar föräldrarna till utbrändhet och i
många fall driver dom till självmord.
LVU är ett system som bedrivs av människor med mycket rymligt samvete.
LVU kommer att behandlas i kväll den 10 december 2002 av TV- programmet Uppdrag
Granskning
Tortyr utan redskap. Av Gudrun Larsson
Skadelig barne"vern" i Sverige og Norge. Av Marianne Haslev Skånland
Omsorgsovertakelse
er ikke barnevern. Av Sverre Kvilhaug
Eva Aminoff och den mörka sidan av Sverige. Av Mikko Niskasaari
Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling? Av Peter Klevius
LVU. Barnmisshandel i lagens namn. Av Ulla Wall
LVU, ett hot mot demokratin? Av Göran Grauers
Powered by AIS