Var kommer barnen in?
Av Tryggve Emstedt, advokat
Tryggve Emstedt,
Gävle, är advokat sedan 1987 och specialiserad på s k LVU-ärenden. Han är
ordförande i Länderkommittén och sedan "alltid" suppleant i NKMR. Artikeln är också publicerad i Arbetarbladet, Gävle, den 26 juli 2010, under titeln "Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar" Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
Vi befinner oss i valtider. Alla partier vill så mycket. Alla skall de värna om
just oss. En grupp man verkligen man borde kämpa för är barnen. Kanske de mest
utsatta när det verkligen gäller. Gör vi det? Värnar vi om att implementera
barns rättigheter uttryckt i Barnkonventionen i svensk lag? Om vi gjort det,
hur tillämpas den i så fall? Har familjesplittring någon betydelse för
lagstiftaren och dess tillämpare?
Efter att ha haft att göra med socialnämnder i 30 års tid måste jag erkänna att
det är något av det mest skrämmande som finns. En stat i staten som påstår sig
vara barnens försvarare och som raskt ingriper - i vissa fall - när påstådd
vanvård uppdagas och sedan skapar rent koncentrerat kaos.
Tvångsomhändertagande av barn är mycket vanligare i Sverige än i många andra
länder. Många gånger kan en liten konflikt mellan mor och dotter leda till en
socialanmälan och omedelbart omhändertagande och sedan är cirkusen igång. Vad
hade man kunnat göra för att förhindra ingripandet med tvång? Hade man haft ett
medlingsinstitut med barnens bästa i centrum och gärna en liten grupp kopplad till
socialtjänsten, rädda barnen och barnpsykiatrin så skulle antagligen många
omhändertagande sakna värde och stoppas i sin linda. Nu tvångsomhändertar man
och sedan gör man oftast allt för att bryta ner kontakten mellan barn och
biologiska föräldrar. Samhället spelar ett oerhört högt spel och våra domstolar
ställer upp på det här spelet tragiskt nog. Det finns inga egentliga maktmedel
för att få till stånd ett fungerande umgänge med hjälp av domstol. Det
överlämnas till socialnämnden/förvaltningen och barnen hamnar helt i händerna
på socialtjänstens tankar om hur man skall "skydda barnet" från sina
egna föräldrar. Höga principer har man alltid men trots det blir det så ofta
"pannkaka" av ingripandet.
Ett annat område som tangerar ovanstående är att man har gemensam vårdnad och
plötsligt får den enskilde föräldern för sig att mamman eller pappan är
farlig och kan utsätta barnen för fara. Man lämnar in en polisanmälan och sedan
en ansökan om att få vårdnad överförd till sig.
Man väljer inte att först låta domstol och sociala tycka till utan man behåller
helt enkelt barnet/barnen egenmäktigt. Tar sig själv rätt och sedan är cirkusen
igång.
Den behållande föräldern behöver inte oroa sig för polis, man behöver inte oroa
sig för sociala som man ofta har stöd från innan man behåller barnet med tvång.
Som ett brev på posten får man sedan ett snabbyttrande från socialnämnden som
talar om att polisanmälan är inlämnad (denna skrivs nästan alltid av) och sedan
kan tingsrätt lugnt besluta om att den andre föräldern skall få ensam vårdnad
om barnet innan polisanmälan är färdigutredd.
Det är beklämmande att år efter år se hur det här spelet upprepar sig. Se att
samhället inte kan skydda barnen. Inte kan ordna en jour i varje kommun som
direkt går ut och medlar inom 24 timmar och ser till att ingen behåller barn
med tvång. Behöver barn skydd så får det tas upp i domstol senare men barnen
skall inte gå miste om rätten till umgänge med den andre föräldern. Det här är
en sjukdom i samhället och ett svaghetstecken som i sin tur riskerar att leda
till allvarliga överloppshandlingar när den ena föräldern vill svara med samma
medicin som den som behöll barnet. Hämta hem barnen och gömma dem för den andre
föräldern. Att det här skulle vara till fördel för barnet kan vi glömma.
Hade vi samma synsätt på snabbhet när det gäller att skydda barn som när det
gäller att gripa-anhålla-och häkta för brott så hade kanske vi haft en annan
ordning. Nu är det bara ett av alla dessa områden i samhället som inte fungerar
och politikerna verkar i vanlig ordning inte ha kunskapen och inte förmågan att
skapa en förändring. Tragiskt nog ser man allt oftare kollegor som själva gör
allt vad som står i deras makt för att inte ställa upp på barnet utan bara på
sin förvirrade klients önskan att trycka till sin f d partner.
Gävle den 22 juli 2010
Samhället
står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar
Av Tryggve Emstedt, Arbetarbladet, arbetarbladet.se - 2010-07-26
Erfarenheter av 30 års arbete med LVU
Av Tryggve Emstedt, nkmr.org - 2010-01-11
Några andra artiklar av Tryggve Emstedt
Begränsa
socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt
Till
tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt
Tvångsomhändertagande
av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt
Att
tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt
Powered by AIS