NKMR:s brev till folkhälsoministern ang. tillsättande av en oberoende granskningskommission

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

NKMR

För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna

NKMR.s brev till folkhälsoministern angående tillsättande av en oberoende granskningskommission

2007-09-06

Folkhälsominister
Statsrådet Maria Larsson
Regeringskansliet
Rosenbad 4
103 33 STOCKHOLM

 
Bästa Maria Larsson,

Undertecknade, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordf. i NKMR, och jur. kand. med lic Siv Westerberg, har med allra största intresse sett ditt framträdande i Aktuellt i SvT den 21 augusti 2007 i samband med Göran Johansson och han medarbetares delrapport: "Utredningen om vanvård i den sociala barnavården". Vi noterar med tillfredsställelse att du har lagt en proposition i riksdagen som ska hjälpa omhändertagna barn att komma till tals.

Dessvärre ligger inte problemet bara i det faktum att tvångsomhändertagna, fosterhemsplacerade barn inte får komma till tals samt att deras - och andras - klagomål om misshandel och vanvård inte tas på allvar. Det stora problemet är själva myndighetsutövningen, det som ledde fram till tvångsomhändertagande av barnen. Huvudparten av tvångsomhändertagandena saknar grund. Vi bifogar här en skrivelse "Barn tvångsomhändertas utan saklig grund" som vi, tillsammans med 22 andra advokater och jurister inkl. en fd åklagare och ett hyresråd tillika fd kammarrättsråd, skickade till Justitiekanslern den 2 maj i år.

Med anledning av din reaktion inför utredningsresultatet vill jag lämna samma förslag som vi framförde till fd folkhälsominister Morgan Johansson, att utredningen ska utsträckas till förhållandena under 1980 - 2000-talen eftersom, dessvärre förhåller det sig så att precis samma missförhållanden som förekom då förekommer idag i de svenska behandlingshemmen och fosterhemmen. De svenska fosterhemmen idag är ju om möjligt en ännu mer sluten värld än vad de gamla var. Och man bör observera att den absoluta majoriteten av de personer som idag tar fosterbarn gör det enbart för ekonomisk vinnings skull eftersom det i många fall utbetalas skyhöga arvoden till dessa fosterföräldrar och detta attraherar ju människor som är minst sagt olämpliga att vara fosterföräldrar.

Vår organisation, NKMR, har grundats för att skapa opinion mot onödiga tvångsomhändertaganden av barn. Vår erfarenhet är att cirka 90 procent av de tvångsomhändertaganden enligt LVU som sker idag är helt omotiverade. Det handlar inte alls i dessa 90 procent av fallen om några föräldrar som är missbrukare eller som misshandlar sina barn. Det handlar om helt vanliga familjer där en socialsekreterare av någon anledning förargat sig på en familj och hämnas genom att ta initiativ till tvångsomhändertagande av barnen.

Vi har åtskilliga vittnesmål från sådana olyckliga föräldrar och olyckliga barn om de grava missförhållanden som finns i dagens fosterhem. Det är mycket vanligt att barnen utsätts för ren vanvård i form av psykofarmaka när de är deprimerade och drabbas av ångest[1], att de inte får tillfreds­ställande mat, kläder, läkarvård eller skolgång. Ofta används också fosterbarnen som arbetskraft av fosterföräldrarna.

Vi har många vittnesmål om hur barnen i fosterhem utsätts för grov fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp från fosterföräldrarnas sida eller från fosterföräldrarnas vuxna eller halvvuxna barns sida. När de biologiska föräldrarna förstår att allt inte står rätt till och förstår att barnet vanvårdas och misshandlas i fosterhemmet så försöker de vända sig till polisen, till social­myndigheten och till JO. Men vår erfarenhet är att sådana anmälningar nästan alltid avskrivs utan någon utredning värd namnet. Enda resultaten av sådana anmälningar brukar bli att socialmyndigheten ytterligare inskränker barnens umgängesrätt med sina biologiska föräldrar i syfte att hindra att barnet berättar om missförhållandena i fosterhemmet.

Vi är mycket tacksamma för att du har lagt en proposition i riksdagen. Men vi vädjar till dig att du även skall vidta åtgärder som syftar till att snabbt minska det stora antalet helt onödiga tvångsomhändertaganden av barn och vi vädjar till dig att du verkar för omedelbara åtgärder för att snarast återföra alla dessa barn som har tvångsomhändertagits utan att saklig grund föreligger, tillbaka till de biologiska föräldrarna. Vi erinrar dig om att Sverige är dömt upprepade gånger i Europadomstolen för kränkningar av föräldrars och barns mänskliga rättigheter just när det gäller vad Sverige gjort med dessa barn efter det tvångsomhändertagandet har skett. Fosterbarnsvården i Sverige och de många onödiga tvångsomhändertagandena av barn i Sverige är en skamfläck för Sverige och vi hoppas att du aktivt verkar för att stoppa den här oseriösa fosterbarnsverksamheten.

Vår organisation ställer gärna upp med exempel på grava missförhållanden i fosterhem eftersom vi är övertygade om att du kommer att få helt oseriösa svar om du frågar socialsekreterarna. Den enda utredning som de brukar vidta när vi lämnar in anmälan om vanvård eller misshandel i fosterhemmet är att fråga foster­föräldrarna om de vanvårdat eller misshandlat barnet, vilket dessa fosterföräldrar givetvis alltid förnekar. Men vi har alltså föräldrar som kan berätta om hur de sett blåmärken på sina barn och hur större barn berättat om mycket grov misshandel i fosterhemmen.

Eftersom Göran Johanssons utredning av vanvården av de numera vuxna fosterbarnen förväntas ta ytterligare ett eller två år i anspråk föreslår vi att det borde tillsättas en oberoende kommission som ska granska förhållandena för dagens tvångsomhändertagna och fosterhems- eller institutionsplacerade barn. Det brådskar. Än är det inte för sent att rädda de åtskilliga tusentals barn som idag far illa i de sociala myndigheternas kanslier och fosterhemmen från att få sina liv förstörda. De ska inte behöva vänta ytterligare två eller flera decennier för en utredning som ska betecknas som "en mörk historia". Fakta finns idag.

Den oberoende kommissionen som vi föreslår ska tillsättas bör - i likhet med den kommission som utredde Tsunamikatastrofen - bestå av pensionärer eller personer som närmar sig slutet av sin karriär som därigenom inte känner sig bundna av att undvika besvärliga och obehagliga sanningar. Till ledamöter i en sådan kommission vill vi rekommendera fd lagmannen i Solna Tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, prof. em. Jacob W. F. Sundberg och fil. dr. leg psykolog Lena Hellblom Sjögren, docent Bo Evardsson och journalisterna Göran Skytte och Tomas Svedberg.

Vi vore tacksamma om du med några rader ville bekräfta att du mottagit det här brevet och lämna oss besked om vilka åtgärder vårt brev föranleder från din sida.

Med vänlig hälsning

Ruby Harrold-Claesson                                          Siv Westerberg

Ruby Harrold-Claesson                                            Siv Westerberg

Jur.kand.,                                                                 Jur.kand., med.lic.

Ordf. i NKMR                                                         Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB

www.nkmr.org                                                         Skårsgatan 45

                                                                                 412 69 Göteborg

                                                                                 Medlem i NKMR och en av

                                                                                 grundarna av NKMR

NKMR:s brev till Socialförsäkringsministern ang. utredningskommissionen m m

Stulen barndom.
Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden.
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004

Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s Symposium i Göteborg, juni 2003

Tillbaka till NKMR:s brev angående granskning av tvångsvården

Till Artikelindex