Rolf Edins Föredrag till Mormorsupprorets konferens i Ramsele juli 2001

Rolf Edins föredrag till Mormorsupprorets konferens den 14 - 15 juli 2001

Någonting som gör mig upprörd och samtidigt förtvivlad är de uppgifter vi bombarderas med nästan dagligen om våra ungdomars vanor och beteende.

De begår grövre och grövre brott allt yngre och yngre. Vi har mördare, rånare och våldtäktsmän m fl i en ålder så låg att svensk lagstiftning inte ens kan döma dem för brotten. Det visar sig med all tydlighet att fler ungdomar än n6gonsin saknar all känsla för empati och medmänsklighet.

Någonting har gått fel, ordentligt fel, det är det många som är överens om, men vad som gått fel finns det säkert många olika uppfattningar om.

Man börjar på allvar fundera över om inte den gamla frasen "det var bättre förr" är mer aktuell än någonsin och innehar mer sanning i sig din någonsin. Om vi ser det ur barnens och ungdomamas perspektiv kanske det var bättre förr när den numer föraktade hemmafrun tillika modern var hemma och fanns tillgänglig för barnen under deras första stapplande steg på denna jord.

För dem betydde hon trygghet, kärlek och omtanke och fanns tillgänglig för barnens sorger och glädjeämnen. Samhället och marknadskraftema såg till att degradera rollen som hemmafru till något fult. Ingen kvinna skulle behöva vara hemma och ta hand om sina barn. Tyvärr finns denna inställning kvar hos många än idag men då handlar det mest om ekonomi. En förälder som väljer att vara hemma med sina barn ar inte samhällsekonomisk.

Hon skulle ges moilighet att komma ut i samhället och tjäna egna pengar istället för att parasitera på maken. Ingen skulle behöva vara hemma bara för att man hade barn.

De vuxna skulle göra karriär och tjäna pengar och för att detta skulle vara genomförbart ordnade man med barnomsorg i olika former. Ingen skulle behöva vara hemma bara för att man var förälder. Alla jublade och var glada. Föräldrarna jublade och staten jublade för ju fler som jobbade ju fler betalade skatt. Köpkraften ökade men tyvärr ökade också prisema. Jublet fastnade ganska snart i halsen då många märkte att prisema ökat så mycke att bågge föräldrarna nu var tvungna att arbeta för att det skulle gå ihop.

Det kanske var bättre förr när det bara fanns en och så småningom två kanaler på TVn som sände några timmar om dagen. Då blev familjen liksom tvungna att umgås i större utsträckning och ta del av varandras sorger och glädjedmnen än nu. Umgänget mellan barn och vuxna i allmänhet är viktigt och med föräldrar i synnerhet. Jag har gång på gång stött på ungdomar som har oerhörda besvär med att umgås med vuxna utav den enkla anledningen att de aldrig gjort det. Det beror inte på att de inte velat detta men det har inte funnits några till hands och när jag menar till hands menar jag till hands på barnens eller ungdomamas villkor.

Det kanske var bättre förr när mormor eller farfar satt barnvakt istället för videon. Undersökningar har visat att de som ser mest på video är barn och ungdomar.

De har också visat att Sverige tillsammans med Tyskland per invånare köper och hyr mest film i världen samt att de filmer som hyrs och köps är till en tredjedel grova våldsfilmer, en tredjedel porrfilmer samt resten äventyrs och familjefilmer. Det finns fortfarande forskare som vill hävda att grova våldsfilmer inte påverkar barn negativt och inte har att göra med att barn på våra skolgårdar sparkar ner varandra med sofistikerade karatesparkar. Dessa, vad jag vill kalla skolbänksexperter har förmodligen aldrig varit utanför sitt hem någon gång och sett verkligheten. Datan gjorde sitt intrång i var mans hem och med dem dataspelen. Förbi för evigt är säkert den tiden familjen samlades runt köksbordet, spelade Monopol och umgicks.

Den tekniska utvecklingen sker i en rasande fart men den för egentligen inte människor närmare varandra. Framför allt inte barn och föräldrar. Läste någonstans att föräldrar talar i snitt med sina barn ca 3 minuter om dagen.

Nar jag idag möter en 12 åring som såger "far åt helvete snutjävel" blir jag inte arg. Jag tycker snarare synd om grabben då jag förstår att hans uppväxt varit totalt utan de ingredienser som krävs för att han ska förstd att detta är ingenting man såger till en polis. Blir jag arg är det däremot på min egen generation. Det är faktiskt vårat fel att vi har de ungdomsproblem vi har idag.

Vi har svikit barnen och ungdomarna något fruktansvärt genom att föra en utveckling framåt som bara gagnat de vuxna. Det är ingen hemlighet att vuxenföraktet bland ungdomarna i dag är större tin någonsin. Detta är ingenting vi kan krypa undan för och jag vill påstå att vi inte är värdiga eller gjort oss förtjänta av något annat än förakt. Var fanns mamma när jag var ledsen ? Var fanns pappa när jag behövde hjälp ? Massor med ungar i det här landet har varit och är ensamma till och med mitt i familjen. Ingen har tagit sig den tid det krävs och med värme och engagemang lotsat dem genom de första årens trassligheter. Förebilderna har funnits men ingen har pekat på dem. Vill vi på något sätt få en förändring till stånd måste vi erkänna vårt misslyckande och på nytt sätta barnen i centrum.

Inget barn som fötts till denna jord har bett om att få göra det. Samtidigt är varje barn som föds en resurs för framtiden. Jag kommer säkert att bli anklagad för att moralisera men jag tycker att har man fatt förmånen att få ta hand om och uppfostra en liten ny människa måste den lilla människans behov gå före mina egna. Jag vill inte på något sätt klanka ner på den barnomsorg vi har i Sverige men det finns enligt min mening ingen barnomsorg i världen som kan ersätta en kärleksfull mamma och pappa. Det är varje förälders plikt att vara tillsammans med sina barn så mycket det bara går och det är samhällets skyldighet att se till att det är genomförbart. Vi måste sluta föra en politik som är direkt fientlig gentemot barn och ungdomar.

Vi måste sluta och se barn och ungdomar som problem. Vi måste sluta spara pengar, alltså tjäna pengar, på barn och ungdomar genom olika sparpaket. Vi måste t ex fa stopp på sparandet på undervisningen av våra barn medan vi samtidigt pumpar in miljarder i undervisning till vuxna genom kunskapslyft o s v. De måste upphöjas till resurs och behandlas därefter. Det ska vara en självklarhet att åtminstone de första åren vara

hemma och ta hand om sin nya familjemedlem om man nu vill det.

Detta handlar inte om att någon ska tillbaks till spisen utan att någon ska ha tillgång till en förälder. Jag tycker mig uppleva att fler och fler människor som idag skaffar barn ställer krav på att få vara hemma så mycket som moiligt de första åren. Det är säkert ett resultat av att de inte vill ge barnen den början på livet som de själva kanske fick. Detta måste till varje pris uppmuntras av oss alla . Vi måste lära av historien och historien förtäljer att någonting gått snett. Låt oss erkänna våra misstag och inse att ett litet barn endast har rättigheter och att det är våran skyldighet som vuxna att se till att dessa rättigheter uppfylls.

Familjens roll är större i Europa

Ruby Harrold-Claessons föredrag vid Mormorsupprorets konferens

Tillbaka till Artikelindex