De minns
åren på pojkhemmet med vånda
Johnny
Lindén och Kenny Modig berättar om tiden på Skärsbo
Av Pär-Uno Ström, redaktör
|
|
Tv-dokumentären om övergrepp mot barnhemsbarn under 50-, 60- och 70-talen har väckt starka känslor. I programmet Dokument inifrån granskades bland annat pojkhemmet Skärsbo utanför Alingsås.
– En institution där slag och bestraffningar hörde till vardagen, berättar
Johnny Lindén, en av hundratals pojkar som bodde där. I dag är Johnny en
medelålders man som hoppas på upprättelse. Det gör även Kenny Modig efter tre
år på samma hem.
Skärsbo var bara en i raden av landets många barnhem på den tiden. I Dokument
inifrån och inslaget om Stulen barndom speglade journalisten Thomas Kanger
förhållandena både i Sverige och Norge. I grannlandet har en landsomfattande
granskning av barnhemmens verksamhet mellan 1945 och 1980 gjorts. Det har
resulterat i att regering och storting bett barnhemsbarnen om ursäkt för den
misshandel de utsattes för. Mycket talar för att liknande kommer att ska i
Sverige. Efter tv-programmet med bland annat intervjuer med sex män som bott på
Skärsbo har folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson sagt att han
är angelägen att få reda på vad som hänt och att ge utsatta möjlighet att föra
fram sina berättelser. Regeringen ryggar inte för frågan om ekonomisk
ersättning, men först måste de veta hur kontrollen av barnhemmen såg ut. Slag,
bestraffningar, sexuella övergrepp är uppgifter från ett 40- tal män som bodde
på Skärsbo 1955–75, och som har skakat om bilden av barnhemmen. SVT:s
debattforum på internet visar också att åtskilliga reagerat på behandlingen.
Föreningen Samhällets styvbarn välkomnar nu granskningen men uttrycker
samtidigt oro. Socialstyrelsen hade ett övergripande ansvar på den tiden. Nu
ska de granska sig själva och föreningen är rädd för att det inte grävs
tillräckligt djupt. Göteborgaren Johnny Lindén var tio, elva år när han bodde
på Skärsbo i början på 60-talet. År han minns som mörka och kärlekslösa.
– Det har präglat mitt liv, säger Johnny när vi sammanstrålar vid Högsbo kyrka.
Hit brukar Johnny gå för att träffa David Stenfelt, diakon i församlingen, och
en vän han anförtrott sig åt.
JOHNNY Lindén växte upp i ett arbetarhem i
Göteborg. I slutet av 1950-talet skilde sig föräldrarna. Det var en av
anledningarna till att han placerades på barnhem. Mamman saknade
yrkesutbildning och ansågs ha svårt att försörja familjen. Johnny var också ett
energiskt barn. Fram till 16-årsåldern bodde han på olika barnhem, bland annat
Vidkärrshemmet i Göteborg, Sveriges största barnhem som lades ner 1976. Här har
boende också berättat om misshandel och sexuella övergrepp, men det som främst
etsat sig fast i minnet på Johnny är Skärsbo utanför Alingsås.
– Här var extremt militärisk ordning. Föreståndaren styrde allt med järnhand.
Ingen i personalen vågade säga emot honom.
Misshandel, fysiskt som psykiskt, förekom enskilt och inför andra. Vi
visiterades nakna när vi tvättat oss på kvällen. Det kändes oerhört kränkande,
berättar Johnny, som också har en minnesbild av vårdare som försökt få pojkar
att slå varandra.
Under tv-dokumentären framkom även sexuella övergrepp mot en pojke.
– Han hade blivit inkallad till kontoret. Där fick han också ta av sig tröjan
och blev slagen. När spår sedan syntes på kroppen efter misshandeln nekades han
permission för att anhöriga inte skulle se det. En annan pojke ska fått
bröstbenet inslaget medan en tredje fått ett slag åt örat så han tappade
hörseln, berättar Johnny.
Huvudman för Skärsbo var barnavårdsnämnden inom socialtjänsten Göteborg, vilket innebar att det under dessa år var tonårspojkar från Göteborg som bodde där. De flesta var i 14–15- årsåldern.
FÖR FLERA av Johnnys kamrater har livet varit hårt även fortsättningsvis och inneburit en för tidig död. Om detta har med Skärsbo att göra låter han vara osagt, men vistelsen där var knappast något som hjälpte de som redan hade det svårt.
Att en staty till minne av Vidkärrs barnhem sedan rests med en inskription att
”här har många barn mött kärlek och omtanke och fått en god start i livet” är
rent osmakligt, menar Johnny. Ett hån mot många barnhemsbarn.
– Sanningen är i stället den att flertalet gick vidare till ungdomsvårdsskolor,
fängelser, psykiatriska klinker, blev narkomaner eller tog livet av sig.
Själv beskriver sig Johnny som en person som haft svårt att finna ro i livet
även om han inte fastnat i svårare laster och har klarat sin försörjning.
För Kenny Modig, som tillbringade tre år på Skärsbo i början av 1970-talet, har
livet också varit tufft. Skolan gick inte så bra. Han var ett livligt barn och
placerades mot sin vilja på barnhem.
– Det är bra att förhållandena äntligen kommer fram. Det var grymt för oss barn
på Skärsbo. Det var självmordstankar varje dag. Jag grät när jag såg filmen på
tv, berättar Kenny.
EN GÅNG hade han glömt att borsta tänderna.
– Det fick personalen reda på eftersom de kollade om tandborsten var våt. En
vårdare slet då upp mig ur sängen, drog mig till handfatet och tryckte ner
tandkrämstuben i halsen. Jag spydde som en katt, men vårdaren slog och
skrattade åt mig. Han kastade sedan en nyckelknippa i huvudet så det började
blöda. En annan gång kastade de in mig i en spegel, som gick i tusen bitar och
så blodvite uppstod.
– Föreståndaren fick också för sig att jag stulit pengar. Jag nekade eftersom
jag fått dem av mamma, men det trodde han inte på. I stället slog han mig i
magen och ryggen tills jag sa att jag stulit dem. Detta är bara några episoder
hur det gick till på Skärsbo på 1970-talet. Här fanns ingen vård. Det var
sadism och övergrepp mot försvarslösa barn i en verksamhet utan insyn men där
ledningen ville ge en positiv bild utåt, berättar Kenny Modig, i dag 47 år. Han
lever ett lyckligt familjeliv i Mölndal med fru och fyra barn.
Pär-Uno Ström
0322 - 67 00 48
LÖPSEDELN: Fd anställd på Skärsbo:“FÖRLÅT!”
Nya vittnesmål om hårda tag Pdf-fil
”60-talets Skärsbo är inget jag är stolt över”
Föreståndarens närmaste man ber om
ursäkt
Barn blir inlåsta i isoleringscell
Barn och unga kränktes på Ekbacken
Powered by AIS