Swedish

Välj ditt språk

 

Invandrarbarn tas från sina föräldrar
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

Jur. kand Ruby Harrold-Claesson är ordf. i NKMR. Denna artikel är skriven för NKMR:s hemsida

 

 Det blir allt vanligare att barn med utländsk bakgrund omhändertas av socialtjänsten. Tendensen är densamma över hela Sverige. Utländska föräldrar och deras barn är mycket utsatta. Dels behärskar de inte språket, de kan inte systemet och de saknar nära anhöriga som kan rycka in och hjälpa dem. Föräldrarna accepterar också att låta placera sina barn "frivilligt" under socialtjänstens hotelser om tvångsåtgärder.

Forskning visar att omhändertagandena ofta sker på lösa grunder och saknar stöd i socialtjänstlagen. Framför allt är det två typer av fall där omhändertagandena visar sig vara omotiverade.

Det ena gäller barn under tio år. Där leder socialtjänstens bristande förståelse för vad de anser är ett avvikande beteende till att åtskilliga grundlösa omhändertaganden görs.

I invandrartäta områden inträffar det att det springer många barn ute på kvällarna. Svenskarna förstår inte att det finns många vuxna som har barnen under uppsikt och att föräldrarna hela tiden vet var barnen är.

I det andra fallet handlar det om äldre barn som vill leva vad de tror är ett svenskt liv. När föräldrarna säger nej vänder sig ungdomarna till socialtjänsten med uppdiktade historier om att de misshandlas. Forskning visar att socialtjänsten kan låta sig utnyttjas av ungdomar som vill slippa föräldrarnas förhållningsregler. Flera invandrarorganisationer bekräftar uppgifterna.


Ungdomar utnyttjar socialen i bråk med föräldrarna
Således utnyttjar ungdomarna socialen i bråk med sina föräldrar. Barnen har fått lära sig att socialen ger dem frihet från stränga föräldrar, men ingen talar om för barnen vilka konsekvenskerna kan bli. Resultatet blir att allt fler barn och ungdomar med utländsk bakgrund omhändertas av socialtjänsten. Men det görs ofta på lösa grunder.

Därför far många barn illa i Sverige. Bland infödda svenskar råder det i stort sett samstämmighet om att det är de sociala myndigheternas skyldighet att gripa in och omhänderta utsatta barn när ingen annan lösning finns.

Enligt socialtjänstlagen får barn omhändertas mot familjens vilja om de antingen vistas i vad socialtjänstens personal betraktar som en skadlig hemmiljö (miljöfall) eller om de beter sig på ett sätt som är skadligt för dem själva (beteendefall). Därtill kommer "annat förhållande i hemmet" som andra lagliga skäl för att tvångsomhänderta barn.


Individprincipen kontra familjeprincipen
Bland invandrarna med andra värderingar och andra kulturmönster vill man lösa familjeproblemen utanför de offentliga myndigheternas kanslier. Detta är ett uttryck för närhetsprincipen.

Närhetsprincipen innebär att den sociala organisationen sätter större tilltro till sådana traditionella institutioner som familjen, släkten och inte minst till den oberoende kyrkan. Allt skall, enligt denna princip, lösas på lägsta möjliga nivå inom samhället. Om det finns möjlighet att klara av ett problem inom det civila grannskapet bör det lösas där eftersom det blir billigare och flexiblare och garantera de civila livsformers fortbestånd till skillnad från lösningar inom den offentliga apparatens kanslier.

De flesta EU-länderna - och det absoluta flertalet av världens länder - utgår från familjeprincipen, närhetsprincipen och subsidiaritetsprincipen.

Familjeprincipen innebär att familjen är erkänd av lagen som den bas som är till för att tillfredsställa individens behov. Barnuppfostran och gränssättningsproblematiken är en familjeangelägenhet. Familjeförhållandena är reglerade genom lagstiftningen, och lagen bekräftar föräldrarollen samt understryker de sedan urminnes tider gällande förhållanden mellan föräldrar och barn.

Individprincipen genomsyrar svensk sociallagstiftning. Detta innebär att individen står i centrum, utan andra lojaliteter och skyldigheter än mot staten - den starka staten - som ger medborgaren olika förmåner. Därmed kan man köpa sig fri från ansvar för sina närmaste. Individprincipen ger staten starkt inflytande över medborgarna. Barnet ses som en individ, inte som en del av en familjeenhet.


Onödiga omhändertaganden av invandrarbarn
Massoud Kamali, professor i sociologi och författare till boken "Varken familjen eller samhället", har sett många exempel på att barn har omhändertagits utan att det egentligen funnits skäl till ett omhändertagande.

Två typer av fall kan identifieras: Dels handlar det om mindre barn, upp till ungefär tio år. Där är det föräldrarnas, ur svenskt perspektiv, avvikande sätt att uppträda som enligt samstämmiga uppgifter provocerar socialtjänsten att omhänderta barnet.

- I Rinkeby springer många barn ute på kvällarna. Svenskarna förstår inte att det finns många vuxna som har koll på dem och att föräldrarna hela tiden vet var barnen är. Detta framgår av en intervju som en journalist gjorde med Rashid Abdi Mohammed på Somaliska riksförbundet.

I den andra typen av fall handlar det om äldre barn, ofta i yngre tonåren, som sägs manipulera systemet för att få leva som de tror att jämnåriga ungdomar med svensk bakgrund lever. Föräldrarna säger nej. Då vänder de sig till socialen och berättar de har blivit misshandlade hemma. Det har varit en grov överdrift, men när de påstådda missförhållandena kommer till de sociala myndigheternas kännedom fortsätter ärendet att leva ett eget liv. Det spelar ingen roll att barnen är säger att de har farit med osanningar, är ångerfulla och vill ta tillbaka anklagelserna mot sina föräldrar. Konsekvenserna kan bli ödesdigra för barnen och deras föräldrar och påverka deras liv för all framtid.

Det är normalt att skrika åt barn i de flesta av världens kulturer, Sverige likaså. Det är också vanligt att föräldrar tar handgripligen i barnen för att hindra dem från att skada sig själva eller andra. Man kanske drar dem i armen. Detta skall dock inte missuppfattas som att föräldrarna och barnen inte älskar varandra och att det finns en stor innerlighet dem emellan. Det är dock så att speciellt tonåringar är mycket medvetna om att det är förbjudet att slå barn i Sverige, eftersom de har blivit undervisade i sina rättigheter i skolan och överallt i samhället.

Masoud Kamali menar att socialsekreterarna ser barnen som integrerade och genom dem försöker påverka familjen att acceptera svenska normer. Barnet hamnar i ett svenskt familjehem eller på en institution. I många fall ångrar de sig och vill komma hem.

Milinko Mijatovic, talesman för SIOS (Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige), som journalisten hade intervjuat bekräftar bilden:

- Myndigheterna vill rädda barnet och det ska vara en svensk räddning. De tar för lätt på de oskrivna regler som gäller inom familjekretsen. Trots de problem familjen har finns det ofta en social struktur eller en släktstruktur som man skulle kunna använda sig av.

Andra personer som journalisten talade med var Saied Tagavi på Iranska riksförbundet och Alamgir Hossain på Bangladeshs kulturförening. I intervjun med journalisten anger han att han känner till ett par fall där barn med iransk bakgrund har omhändertagits utan att det har funnits skäl. Han tror att en av förklaringarna står att finna i personalsammansättningen inom socialtjänsten.

- Där arbetar mest svenskar och mest kvinnor som har gått den gamla socionomutbildningen utan ett mångkulturellt perspektiv, säger Saied Tagavi.

Alamgir Hossain på Bangladeshs kulturförening bekräftar att även familjer med bangladeshisk bakgrund har drabbats. Han menar att skolan har en del av ansvaret:

- Barn lär sig mycket om sina rättigheter i skolan. De lär sig att de kan ringa till polisen men de lär sig inget om familjens känsloliv. De lär sig inte att det är mamma och pappa som älskar dem, inte någon från socialtjänsten.


Kostnader för samhället
Tvångsomhändertagande av barn är mycket kostsamma för samhället. För yngre barn är det inte ovanligt att fosterhemsersättningen kan överstiga 20000 kr/mån. För äldre barn kan fosterhemsersättningen uppgå till 10 000 kr/dygn eller 3,65 miljoner kr/år. Ett sådant fall uppdagades i februari 2002 i det s k Sävsjöfallet. Vistelse i behandlingshem och institutioner kostar 3 000 - 5 000 kr/dygn. Det görs sällan någon uppföljning av den "vård" som ungdomarna får i dessa institutioner och vården utvärderas inte.

Kostnaderna för utländska barn torde inte skilja sig nämnvärt från de som svenska barn betingar.

Myndigheternas syn på frågan
Socialstyrelsen behandlar problemet i sin rapport 1998:5. Där skriver Socialstyrelsen att det är vanligt att ett omedelbart omhändertagande följs upp av frivillig vård eller ingen vård alls. Det kan tolkas som att det görs många omotiverade akuta ingripanden.

Tvångsomhändertaganden av barn med utländsk bakgrund är vanligare i områden där det inte bor så många invandrare än i de så kallade invandrartäta områden, skriver Socialstyrelsen vidare. I rapporten påpekas att det kan vara en signal på att många omhändertaganden bottnar i bristande kulturkompetens hos socialtjänsten.

På Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för socialtjänsten, har man fått in ett antal klagomål från föräldrar som känner sig kränkta. På länsstyrelsen menar man dock att socialtjänsten anstränger sig för att ta hjälp av personal med kunskap om den aktuella kulturen när det gäller svåra ärenden. Därmed inte sagt att detta görs i alla ärenden. Invandrarorganisationerna - och drabbade invandrarföräldrar - har uppfattningen att det här är ett stort problem och att det borde kartläggas och lösas.

Många föräldrar med utländsk bakgrund är idag medvetna om risken för att deras barn ska tas ifrån dem. Enligt Masoud Kamali ger det barnen ett farligt övertag. Åtskilliga föräldrar blir hotade av sina barn för att få sin vilja igenom.

- Se hur många invandrartjejer som är ute på stan på kvällarna, hårt sminkade. Både de och deras föräldrar vet att om föräldrarna säger emot kan tjejerna omhändertas. Och så klagar polisen över att invandrarföräldrar inte håller reda på vad deras barn gör.


Tvångsomhändertagande av barn i historiskt perspektiv
Barn har omhändertagits på felaktiga grunder förr i Sverige. Resandefolket, mer kända som tattarna, har under historiens lopp fråntagits många barn av skäl som liknar de som Masoud Kamali och invandrarorganisationerna pekar på. Ofta användes hotelser om att barnen skulle tvångsomhändertas för att tvinga de "oönskade" att flytta från området där de bodde.

För barnen som blev omhändertagna blev separationen från den biologiska släkten permanent. Skadan av att bli fråntagen sina föräldrar och sin släkt har också uppdagats i åtskilliga rapporter om de koreanska barnen som adopterades till svenska familjer under 1970-talet. Åtskilliga har haft psykiska problem och självmord är inte ovanligt bland dem.

Ett mycket uppmärksammat fall av systematiskt tvångsomhändertagande av barn har uppdagats under 1990-talet. Det gäller tvångsassimileringen av aboriginerbarnen i Australien en praxis som upphörde under 1970-talet. FN har dömt ut denna praxis och betecknat den som "Genocide" dvs. folkmord.

Men hur stort är problemet med att barn med utländsk bakgrund omhändertagits på felaktiga grunder idag? Faktum är att ett stort antal av de föräldrar som ringer och skriver till NKMR är av invandrarbakgrund.


Hemflyttning
Ytterligare ett stort problem är att utländska föräldrar vars barn har tvångsomhändertagits och fosterhemsplacerats får inte ta sina barn - som också är utländska medborgare - med sig när de vill lämna Sverige. Inte heller tillåter de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna de utländska barnen att idka umgänge med sina föräldrar i sina egna hemländer.

Frågan som obetingat inställer sig är vilket intresse de svenska skattebetalarna har att betala den kostsamma fosterhemsvården av dessa utländska barn vars föräldrar vill lämna Sverige och ta sina barn med sig.


Fallet Helena Lufuma. Av Helena Lufuma

Kafka i Tensta. Av Ulf Sandmark

 De stulna barnen. Av Agneta Didrikson

 Kritik mot fosterhemsplacering.

Tvångsomhändertagande av utländska barn. Invandrarföräldrar råkar oftast illa ut. Av Ruby Harrold-Claesson

Eva Aminoff och den mörka sidan av Sverige. Av Mikko Niskasaari

Feliciafallet - Debattserie om tvångsomhändertagande av ett barn. Av Assi Olgasdotter m fl

För barnens bästa - Ompröva dessa felaktiga beslut! Av Susanna Svensson

Tänk om de tar barnen! En undersökning som DN har gjort antyder att utländska barn omhändertas bl. a av kulturella skäl.
Av Katarina Bjärvall

"Vi förstår inte det här landet"
Av Katarina Bjärvall

Kvinna misstänkt för barnarov. TT notis

Tvångsomhändertagande av utländska barn. Av Ruby Harrold-Claesson

The Edner Case

Till Rättsfall

Tillbaka till Artikelindex

 

 

 

Powered by AIS