Fallet Gudrun: Nu får Gudrun se sina egna journaler

Nu får Gudrun se sina egna journaler
Av Jennie-Lie Kjörnsberg, reporter




Jennie-Lie Kjörnsberg är fd reporter på Länstidningen Östersund, LTZ.
Artikeln är tidigare publicerad i LTZ den 9 mars 2006,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=310627&avdelning_1=101&avdelning_2=136. Den ingick i en serie av fyra artiklar publicerade om fallet Gudrun, men den är inte längre tillgänglig på tidningens hemsida.

Artikeln återges här med författarens och tidningschefens benägna tillstånd.

 

 


SVEG LT
Efter LT:s artikel gick det fort. Nu har kvinnan i Härjedalen fått sina handlingar från ungdomstiden i fosterhem ­ den journal som hennes födselkommun först inte kunde hitta.

­ Det gick väldigt snabbt efter artikeln. Jag ringde i måndags och fick papperna i går, säger Gudrun Larsson som nu inte längre känner behov av att vara anonym.

Med posten kom en bunt handlingar, drygt en centimeter tjock. Tidigare hade Gudrun bara fått ett papper och en förklaring från kommunen att man inte hittade resten av journalen, som man börjat leta efter strax före jul. Men nu tror Gudrun att hon har fått alla sina papper. Framför allt handlar det om korrespondens mellan fosterhemmet och Barnavårdsnämnden.

­ Jag blev överraskad över att de inte hade skrivit något positivt, bara en massa negativt. Det står ingenting om hur hårt vi jobbade utan bara hur dåliga vi var. Men det kan man inte tro när man läser betygen från arbetsplatserna ­ där var det högsta betyg. Likaså i skolan, där hade jag stora A i uppförande. Det verkar som om fosterhemmet gärna ville smutskasta dem som var omhändertagna, för de fick ju pengar för oss, säger Gudrun Larsson.

Enligt henne betalade Barnavårdsnämnden 500 kronor i månaden för varje fosterhemsbarn, utöver barnbidraget. Dessutom kvitterade fosterhemmet ut pengar som skulle gå till kläder och i enstaka fall taxiresor. Men det är ingenting som Gudrun minns att hon tagit del av.

­ Att jag har blivit omhändertagen, det stämmer. Men annars bliv man väldigt förvånad när man läser de här papprena, det är bara nedvärderande. Det värsta är att de har varit så falska, för vi fick uppfattningen när vi var där att de tyckte att det var så bra att vi var där.

När Gudrun som 16-åring började på pappersfabrik drog fosterhemmet också halva lönen, berättar hon.

­ Så egentligen fick jag själv betala mitt omhändertagande. Dessutom arbetade jag gratis för dem på gården.

Gudrun Larsson har skumläst sina handlingar men det kommer att dröja innan hon tagit till sig allt som står skrivet om henne. Många minnen kommer upp till ytan, inte minst den abort hon i 14-årsåldern fick gå igenom utan bedövning.

Ändå tycker hon att det känns skönt att ha fått dokumentation på en del av sina upplevelser eftersom många förut har viftat bort hennes berättelse som påhitt.

­ Huvudsaken är att man kommer fram till lite själv så att man inte tror att man var så dålig. Många gånger var det fosterhemmet som svärtade ner en, säger Gudrun Larsson som i dagarna flyttat från Härjedalen


Fallet Gudrun. Socialtjänsten "hittade" inte hennes journaler
Artiklarna är publicerade i Länstidningen Östersund den 25 februari och 9 mars 2006

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter