Feliciafallet - Föräldrar kan tvingas adoptera bort sina barn

Föräldrar kan tvingas adoptera bort sina barn

Kvinna VEMS ÄR FOSTERBARNEN?

Av Christina Vallgren, journalist

 

För Felicia, 5, är framtiden oviss. Ska hon bo kvar hos sina fosterföräldrar sedan fem år eller ska hon börja ett alldeles nytt liv med sin biologiska mamma?

 

 

 


Av Christina Vallgren är journalist på Aftonbladet Kvinna. Artikeln är tidigare publicerad den 1 september 2000. Den ingår i en serie artiklar av samma författare som publicerades som uppföljning till
Cecilia Zadigs och Maria Trädgårdhs TV-dokumentär om femåriga Felicia som var fosterhemsplacerad hos en familj i Heby.


Efter Kvinnas artiklar om femåriga fosterflickan Felicia hörde många läsare av sig. De berättade om stora brister i hanteringen av tvångsomhändertagna barn.

I artikeln nedan finns en del påståenden som används när barn skall återförenas med sina föräldrar efter tvångsomhändertagande - men inte beträffande tvångsseparationen från den biologiska familjen. T ex :

1 - "Att föräldrar efter lång tid vill ha hem sina barn ger ofta upphov till djupt tragiska situationer. Särskilt om barnen var så små när de placerades att de inte minns och känner igen föräldern."
Omvänt kan man skriva följande: "Det ger upphov till djupt tragiska situationer när barn har tillbringat hela sina liv med sina föräldrar och plötsligt rycks upp från sin invanda miljö för placering bland främlingar."

2 - "Och så kanske det har gått för fort. Uppbrottet från en familj till en okänd tillvaro måste få ta tid. Vi talar nog om månader, men det beror mycket på situationen. Det finns ju också andra hänsyn att ta. För skolbarn kan det till exempel vara viktigt att inte byta skola mitt i en termin eller ett läsår."
Detta borde också gälla för socialtjänsten. Socialtjänsten tar aldrig sådana hänsyn till barn när de tvångsomhändertas och placeras i fosterhem.

 

 

 

 

 

Expert: Man måste fatta långsiktiga beslut för de minsta fosterbarnen


Femåriga Felicia har varit fosterbarn sedan hon var tio månader. Nu vill hennes biologiska mamma hämta hem henne. - Att föräldrar vill ha hem sina barn efter så lång tid kan ge upphov till djup tragik, säger Bo Vinnerljung, Socialstyrelsens expert.

Vilken är fosterbarnens rätt? Är det rätten att få stanna hos sin fosterfamilj? Eller är rätten att återvända hem? - I Sverige har vi inte haft några lagliga möjligheter att låta barn bli adopterade mot föräldrarnas vilja. Det är möjligt att vi behöver tänka om där, säger Bo Vinnerljung, fosterbarnsforskare på Socialstyrelsen.

Bo Vinnerljung vill att samhället ska skapa mer hållfasta konstruktioner för att ge barn i fosterhem en mer stabil uppväxt.
- Det gäller framför allt barn som är små när de placeras, säger Bo Vinnerljung. Barn ska inte behöva bo i fosterhem år efter år utan att man har fattat ett långsiktigt beslut: Ska barnet växa upp i fosterhemmet eller ska det tillbaka till sin biologiska familj?

 

- Att föräldrar efter lång tid vill ha hem sina barn ger ofta upphov till djupt tragiska situationer. Särskilt om barnen var så små när de placerades att de inte minns och känner igen föräldern.


- Ta till exempel föräldrar som dömts till ett långt fängelsestraff. Det enda de tänkt på när de suttit i fängelse är att få återförenas med sina barn. Det gör dem inte till knepiga personer, säger Bo Vinnerljung.


- Men det finns inga givna svar. Allt det här är en fråga för politikerna. Det handlar om moral. Vad är rimligt? Vad är inte rimligt?


Gunvor Andersson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, har 20 års erfarenhet av forskning kring fosterbarn. Hon tycker inte att tvångsadoption är rätt väg att gå.


- Nej, i några enstaka fall kan det finnas anledning att flytta över vårdnaden.


Men den möjligheten finns redan, säger hon.


- Vi vet att det är viktigt för barn att hålla kontakt med sin familj. Om man flyttar över vårdnaden till fosterfamiljen minskar socialtjänstens ansträngningar att få samarbetet mellan fosterfamiljen och de biologiska föräldrarna att fungera. Om det sedan skulle hända något i fosterfamiljen står barnet där ensamt.

Gunvor Andersson tycker att dokumentärfilmen om Felicia och hennes familjer väcker många frågor.


- Innan man började prata om hemgång, borde Felicia ha fått se sitt nya hem. "Hit ska du flytta", "Här är telefonen", "Här är din säng". En femåring har ett så konkret tänkande.


- Och så kanske det har gått för fort. Uppbrottet från en familj till en okänd tillvaro måste få ta tid. Vi talar nog om månader, men det beror mycket på situationen. Det finns ju också andra hänsyn att ta. För skolbarn kan det till exempel vara viktigt att inte byta skola mitt i en termin eller ett läsår.


Gunvor vill att fler fosterbarn som varit placerade länge ska få tillgång till båda sina familjer. Bland de barn hon följt var det en väldigt vanlig önskedröm.


- I lagen står det att barn har rätt till föräldrar, nära släktingar och andra betydande personer. Det skulle man kunna ta fasta på och ge barnet umgängesrätt med fosterfamiljen. Åtminstone under en övergångsperiod.


Fotnot: Felicia heter egentligen något annat.

 

 

 

Feliciafallet - Rättsövergrepp mot barn och föräldrar

 

Vems är fosterbarnen?

 

Feliciafallet - Diskriminering av invandrarföräldrar

 

Feliciafallet - Debattserie om tvångsomhändertagande av ett barn
Av Assi Olgasdotter m fl
  

 

 

NKMR:s remissyttrande till Justitiedepartementet över SOU 2000:77 - Omhändertagen.  

 

Tillbaka till Artiklar 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter