Fallet Simeon - Farmors rop på hjälp - Forts

Fallet Simeon - En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn

 

Farmors rop på hjälp - forts.

Av Eva Andersson & Andreas Berglund, Kågeröd

 

 


Eva Andersson och Andreas Berglund, Kågeröd, är föräldrar till en yngling som blivit far vid 15 års ålder. Genom e-mail tog de kontakt med NKMR med redogörelsen om vad de hade blivit utsatta för.

Här följer deras egenhändiga berättelse om hur socialtjänsten i Svalöv tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade deras lille sonson. Svaren från NKMR:s ordf. jur. kand. Ruby Harrold-Claesson publiceras också.

Berättelsen återges här med författarnas benägna tillstånd.

NKMR:s kommentar.

Det unga paret kunde välja att göra abort eller föda barnet, men enligt det rådande samhällssystemet får inte välja att ta hand om sitt barn - inte ens med hjälp av barnets farföräldrar, som kan och är villiga att bistå dem i syfte att hålla familjen samlad.

 

 

From: "Eva Andersson" <eva.a@  >
To: "Ruby Harrold-Claesson" <Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.>
Subject: Re: Hjälp oss !
Date: Tue, 30 Apr 2002 00:12:30 +0200
X-Mailer: Microsoft Outlook Express 6.00.2600.0000


Hejsan

 

Denna dag känns som en mardröm.

Vi min sambo, jag (farmor) till lille Simeon, våra barn M pappa till gossen , A2 , V , J och hans flickvän P, C  som har egen familj M2 sambon, S 2,5 år och Lilla P 7 dagar gammal

Alla är vi förkrossade vi som förstår det.

Min sambo Andreas och Jag har en härlig familj våra fem barn är helt underbara Våra barnbarn är en som solljuset fast det är molnigt, det skänker alltid värme.

Vi är en enda stor familj min stora son bor i samma by som vi. Vi träffas ofta nästan varje dag, för vi älskar varandra och alla trivs tillsammans.

Hos oss finns mycket skratt och bus och vi talar med varandra känns något fel tar vi upp.

Vi sätter oss vid bordet och pratar ut.

Vi kramas min stora son C 21 år kommer alltid och kramar mig och säger att han älskar mig.

Allt detta vill vi ge Simeon.

Varför tycker socialen att detta är fel ?

 

Simeons mamma A har gjort enorma framsteg som mamma och klarar mycket själv . Med stöd och hjälp kommer A att klara Simeon perfekt, hon är en mjuk och glad tjej.

A är idag förkrossad hon har nog inte förstått allting men idag sa hon till mig att hon inte tänkt lämna Simeon ifrån sig.

Även Simeons advokat håller med om att A och Simeon inte ska skiljas åt. Simeon har varit med sin mamma i 5,5 månader nu och har klara band till sin mamma.

En separation mellan dem är katastrofalt för Simeon enligt min mening.

Min sambo Andreas och M samt As pappa Lennart var nere på ett möte idag kl 17:00 på Klövergården i Lund.

I morse ringde soc och sa att mötet var idag och att vi skulle få träffa Simeons fosterföräldrar som också skulle vara där.

Alltså mötet fick vi veta idag samma dag.

Jag själv klarade inte att vara med då vår son V 6 år hostar otroligt mycket och är förskyld.

As mamma (mormor till Simeon) hade ingen chans att hinna ner då hon bor 35 mil bort.

Jag tror inte ens att soc brydde sig om att informera henne om det. För då jag ringde henne sa hon inget om att soc hade ringt henne.

Givetvis blev Simeons mormor otroligt ledsen över att hon inte kunde vara med.

Får socialen verkligen agera på detta sätt ?

A är alltå nu tvingad till att flytta med Simeon på torsdag till den nya familjen.

Där ska A få vara med  och bo under en vecka sedan ska de bli färre och färre besök.

Till slut ska alltså mitt barn barn bo hos denna familjen som redan har 4 familjeplacerade barn och de bor 4 mil från oss.

Vår M pappan är helt förstörd, han gråter och är otroligt arg.

Det känns som om inget fungerar längre.

Alla frågor som jag och min sambo försöker att svara på från V 6 år

- Varför kan inte Simeon vara här hos oss ?

- Men mamma du kan ju vara mamma till oss vi får ju bo hos dig varför får inte Simeon det ? frågar A2 som är 11 år.

Hur ska man säga, vi vill ju inte att de ska må dåligt.

Den 26:e talade min sambo med Ingrid Dahl på soc och talade om för henne att vi ville ha en tid med henne och tala om allting som vi kände. Hon svarade då att det skulle komma ett möte nere på Klövergården.

Någon tid fick vi inte.

Idag när min sambo kom till mötet fick han inte tala om vad han kände för det var inte det som mötet handlade om.

Mötet handlade enbart om Simeons inskolning till den nya familjen.

Allting som vi vill ska vi ta upp i överklagan vi får inte komma till tals på något annat sätt.

Vi har även ändrat oss lite gällande att ta hand om Simeon vi är beredda att ta hand om både Simeon och mamma A.

Min sambo sa det till Ingrid Dahl idag på mötet men vi fick ingen respons för detta heller.

A vill inte lämna sin son ifrån sig.

Vad kan hon göra ?

Som läget är nu

Är det jag och Andreas

M

A

A föräldrar L och R

As stödkontakt nere på Klövergården Karin

Simons Advokat

M och As advokat

ALL VI ÄR ENIGA OM ATT SIMEON OCH A INTE SKA SKILJAS PÅ.

ALLA UTOM KARIN AS STÖDKONTAKT OCH SIMEONS ADVOKAT ÄR ENIGA OM ATT SIMEON OCH A SKA BO HOS OSS.

SIMEONS ADVOKAT SER INTE TILL VILKET FAMILJEHEM HAN OCH A SKA PLACERAS PÅ UTAN BARA ATT DE SKA PLACERAS I SAMMA FAMILJEHEM

Kan vi stoppa att Simeon placeras hos den nya familjen tills överklagan är färdig ?

 

Jag och min sambo tänker polisanmäla Socialen.

Hur långt tror ni man kan komma med det ?

 

Anser ni att Socialen har gjort något brott då det gäller mänskliga rättigheter ?

 

Om A och M vill skriva över vårdnaden på Andreas och mig skulle det hjälpa ?

 

Om vi nu skulle gömma undan Simeon vad händer då ?

 

Hur ordnar jag ett psykutlåtande gällande hur Simeon kan må av att inte få vara med sin mamma ?

 

Vet ni hur långt tid det kan ta innan en överklagan tas upp i nämnden ?

Finns det något sätt att akutstämpla det ?

 

Det som vi ser som absolut akut är att Simeon inte placeras hos den nya familjen, detta får absolut inte ske.

För då kommer inte Simeon därifrån igen.

Hur gör vi för att vinna tid innan familjeplaceringen sker.

Finns det paragrafer eller undantagsregler eller .......

 

Just nu känns allting mörkt men vi har tänkt att sätta ut det i tidningen samt ta kontakt med Kalla Fakta.

Vi kan inte tänka oss tanken bara att bli av med vårt barnbarn.

Jag och min sambo var med redan nere vid förlossningen vi körde dock hem och lät M vara kvar.

Jag blev jätteglad över att få barnbarnet Simeon.

A och Simeon firade jul med hela familjen och även Nyår.

Nu sedan 8 helger tillbaka har vi träffat Simeon och A varje Söndag.

Det är alltså 2 månader varje helg.

Simeon känner igen oss och skrattar och visar tydligt att han trivs.

Våra barn sitter som spikade vid hans sida och Simeon får verkligen uppmärksamhet och han gillar det och sträcker gärna sig lite extra eller skrattar högt.

Kramar och kel får han i överflöd han älskar att dra i mitt långa hår samtidigt som han håller sin kind mot min.

Jag klarar inte att vara utan Simeon.

Han har blivit som mitt eget barn och bara tanken av att han ska bo med någon annan gör att det känns som om jag ska gå sönder inuti.

 

Nu ska jag gå och lägga mig mer blir det inte

Sova går inte.

Jag kan bara gråta

Solen kommer nog aldrig att lysa över oss.

Tack för att ni finns hoppas ni kan ge er tid att svara på våra frågor

Tack på förhand

Från Eva & Andreas

 

 

Tillbaka till Fallet Simeon

 

Tillbaka till Rättsfall