Kritik_mot_fosterhemsplacering
Kritik mot fosterhemsplacering
Notisen är införd i Göteborgs-Posten lördag den 17 juli 1999, sid. 4. Den återges här för att visa effekterna av tvångsomhändertaganden av utländska barn. Artikel 2 i Tilläggsprotokollet till den Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna ålägger Staten att respektera föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn enligt sin egna religiösa tro. Artikel 8 i FN:s Barnkonvention garanterar barnet rätten till sin identitet. |
GÖTEBORG:
En rad muslimer i Göteborg protesterar mot att en somalisk flicka från Göteborg har placerats hos en ickemuslimsk familj i Trollhättan. I ett brev till stadsdelsnämnden i Biskopsgården kräver de att flickan omedelbart flyttas till en muslimsk familj där hon kan få rätt uppfostran och stöd. De reagerar också mot att ingen av de muslimska föreningarna i Göteborg, ett 40-tal, kontaktades eller erbjöds att ta hand om flickan innan hon placerades i fosterhem. (TT)Till Chefen för familjehemsverksamheten i Biskopsgården idkar handel med barn
Kräver skadestånd för inlåst son
Kräver skadestånd för inlåst son
Nyhetsnotis i Göteborgs-Posten
Nedan följer en nyhetsnotis publicerad i Göteborgs-Posten - 2010-06-07. |
falkenberg: Föräldrarna till den pojke som låstes in på ett behandlingshem i
Falkenberg kräver nu kommunen på 2,4 miljoner kronor i skadestånd.
Pojken
låstes in vid fyra tillfallen på en avdelning som kallas "Mysen".
Detta för att han skulle lugna ner sig.
Föräldrarna
ställer sig flera frågor i det dokument, som skickats till Falkenbergs kommun.
Bland annat undrar föräldrarna vad mer deras son varit utsatt för.
Socialchefen i Falkenberg, Sergio Garay:
- Vi ställer oss inte på något sätt till det här
skadeståndsanspråket. Nu ska vi få hjälp med att värdera det här kravet.
Föräldrarna har nu också fått hjälp av BO, Barn- och elevombudet, som är deras
juridiska ombud.
Felicias liv
Barnfängelser, i Sverige?
Av Siv Westerberg
Child prisons, in Sweden?
By Siv Westerberg
Eva Aminoff
och den mörka sidan av Sverige
Av Mikko Niskasaari
Omhändertagande och
mänskliga rättigheter
Av J. P. Roos
Rättsstaten åter!
Av Brita Sundberg-Weitman
Rättsäkerhet
eller psykologi
Av Lennart Hane
Skandalen på
barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford
Varför dog Daniel, 14 år? En berättelse om fosterhem, socialvård
och maktutövning
Köpt vård bakom minus på socialförvaltningen
Köpt vård bakom minus på socialförvaltningen
Socialen i Nässjö ligger back med 7,5 miljoner i
år
Av Ruby
Harrold-Claesson, jur. kand.
|
"Nu slår det
ökande supandet och drogmissbruket igenom hos individ- och
familjeomsorgsnämnden. Kostnader för socialbidrag ökar, fler Nässjöbor vårdas på
institution för sitt missbruk och rekordmånga barn är omhändertagna på grund av
missförhållanden."
Så inleder Smålands-Tidningen nyhetsartikeln (31/8) Individ- och
familjeomsorgen går back med 7,5 miljoner i år. Innehållet i artikeln kom
kanske som en överraskning för många av kommunens invånare. Men, de som har
följt utvecklingen inom socialtjänsten under de senaste årtiondena vet att
nästan alla kommuner i Sverige har budgetunderskott. Anledningen till
underskottet ligger huvudsakligen inom den sociala sektorn och beror på köpt
vård.
Samtidigt vägrar socialtjänstens personal och socialnämnderna att tillämpa
gällande lag dvs. att placera barn hos släktingar, som ofta är villiga att ta
hand om barnen utan betalning och som dessutom ger dem det viktigaste av allt -
KÄRLEK.
En notis som jag saxade ur Svenska Dagbladet den 11/8-04 lyder:
"Den nya lagen från 1999 om att barn som ska fosterhemsplaceras i första
hand ska få bo hos släktingar fick inget genomslag. Särskilt inte i Skåne där
länsstyrelsen i en uppföljande rapport konstaterar att kommunerna inte följer
lagen.
Ingen förändring har skett sedan lagen infördes, skriver Metro Malmö
Totalt är antalet anhöriga fosterföräldrar lika litet som när lagen infördes
för fem år sedan."
Alla vet vi att "blod är tjockare än vatten", men likväl
diskriminerar socialtjänstens personal mot barns nära anhöriga, när
myndigheterna anser att det förekommer problem hos föräldrarna. Socialtjänsten
bestämmer vilka som är lämpliga att utöva vård av barn. Dessa väljs oftast
bland kadrer med nära anknytning till socialtjänstens personal.
Media i Sverige rapporterar ofta om oegentligheter inom socialtjänsten. För
några veckor sedan rapporterade Ekoredaktionen om socialtjänstens bristande
kontroll över kvalitén på de s k familjehemmen och institutionerna där de
placerade tvångsomhändertagna barn. Betalningen var rundlig, oavsett hur dålig
verksamheten var.
I artikel i Göteborgs-Posten med titel Familjehemmen behöver stöd
(december 1997) förordade en riksdagsledamot och en socionom mer pengar och
bättre förmåner till familjehemsföräldrarna. Den svensk-tyska matematikern
Birgitta Hellwig skrev en replik där hon ifrågasatte varför inte motsvarande
stöd gavs till barnens föräldrar. Göteborgs-Posten vägrade att publicera hennes
artikel, men den finns att läsa på Internet.
Alkohol- och drogmissbruk och arbetslöshet anges som anledningen varför Nässjös
budget spräcker. Men dessa problem är ju ett resultat av något annat.
Arbetslösheten beror på lågkonjunkturen, bristfällig utbildning eller dyl. och
alkohol- och drogmissbruk beror inte enbart på den ökade tillgängligheten men
också på att folk mår dåligt av en eller annan anledning. Fd barnombudsmannen
Louise Sylvander föreslog i en Ekointervju i juni 1994 att LVU-lagen borde ses över
så att man lättare kunde omhänderta barnen till de arbetslösa. Hon menade att
föräldrarna mådde dåligt pga arbetslösheten och passade på sina barn mycket
mera och "misshandlade" barnen. Skulle då barnen eller deras
föräldrar må bättre om deras familjer splittrades genom tvångsingripanden?
Svaret är nej.
Socialtjänsten har blivit utsatt för hård kritik i flera decennier. Kritiken
har gällt hur myndigheten har behandlat barn och deras föräldrar och även
ekonomin i fosterhemsindustrin.
Ingen har väl glömt artiklarna som SmT publicerade för några år sedan om
miljonrullningen mellan Nybro kommun och fosterhemsparet Qvist i Sävsjö. Det
var visserligen inte Nässjö kommun som betalade de generösa fosterhemsarvodena
på 10 000 kr/dygn, men vi ska inte förledas att tro att socialen i Nässjö inte
tar bra hand om sina fosterfamiljer.
Som ordf. i NKMR får jag mycket information om tillståndet i Sveriges kommuner
och i våra grannländer. Jag kan därför informera SmT:s läsare om att problemen
med budgetunderskott är de samma i Sverige som i Danmark och Norge. Men, den
norska barne- og familjeminister Laila Dåvøy har tagit konsekvensen av de
rådande missförhållandena och varslar om radikala ändringar i barnevernet
(socialtjänsten). I fortsättningen ska barn inte längre tas bort från sina hem
utom som en allra sista utväg. Också, de ska inte tvingas bo på institution
längre än sex månader. Varför? Institutionerna har spelat ut sin roll, säger
hon. Barnen blev kvar för länge och behandlingen fungerade inte. Dåvøy säger rakt
ut: vi har många exempel på hur illa det har varit att barnen var placerade
under alltför lång tid. Hon medger också att det råder inget tvivel om att
kompetensen har varit för dålig på många håll. (VG 7/9-04).
Trots den massiva kritiken mot socialtjänsten t o m från Kerstin Wigzell, fd
generaldirektör vid Socialstyrelsen, har det inte kommit några direktiv från
regeringen. Det är därför hög tid för politikerna inom Nässjö kommun att föregå
med gott exempel och se över hur tjänstemännen inom socialtjänsten förleder dem
att använda skattebetalarnas pengar.
En av flera Götenebor som tappat förtroende för socialnämnden
Så mycket kostar Götenefallet skattebetalarna
Av Tomas Svedberg
Socialnämnden i Kumla går back med drygt fyra miljoner
Av Ruby Harrold-Claesson
Socialen lät underskottet skena iväg
Revisorer riktar kritik i rapport
Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö
En serie artiklar i Smålands Tidningen
Privilegierade fosterföräldrar
Av Siv Westerberg
Fosterbarn som god butikk
Av Siv Westerberg
Socialen struntar i lagen om släktingplacering
Blod är tjockare än vatten
Av Hans Hjortsjö
Köttfärs värdesätts högre än människor
Köttfärs värdesätts högre än människor
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand
|
Hela Sverige häpnade och upprördes över Janne Josefssons reportage om
ICA-handlarnas hantering av köttprodukterna i Uppdrag granskning den 5 december
2007. Efter Uppdrag gransknings avslöjande har fyra olika kommuner polisanmält
de ICA-butiker som fuskat med märkningen av kött.
Livsmedelsinspektör Daniel Selin
i Nacka kommun uttalar att myndigheten tar mycket allvarligt på avslöjandena i
programmet och att det är tydligt att misstankar finns om att brott har
begåtts. Han överlämnar dock åt polis och åklagare att fatta beslut om man ska
gå vidare. Bildbevisen är ju otvetydiga och redan dagen efter programmet
inledde åklagaren en förundersökning. Eftersom de undersökta brotten har
förövats inom den privata sektorn kan vi räkna med åtal och fällande domar.
Men inom den offentliga sektorn - som ju finansieras med skattebetalarnas medel
- väcks inga åtal för felbehandlingar och regelrätta brott begångna av myndighetspersoner.
Uppdrag granskning - och andra samhällsprogram och tidningar - har under flera decenniers tid rapporterat om socialtjänstens göranden och låtanden i fråga om tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn. Jag vill gå tillbaka så långt som till mitten av 1950-talet då journalisten Lillemor Holmberg och tidskriftsutgivaren Jan Gillberg rapporterade om Vetlandafallet som handlade om tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av familjen Blomqvists fem barn. Statsrådet Ulla Lindström förklarade vid ett inspelat samtal, att "den här familjen är ju tattare och håller ihop som en klan!"
Därefter har de granskande journalisterna
producerat åtskilliga reportage om den misshandel och vanvård som de sociala
myndigheterna - med välvilligt bistånd av domarna i förvaltningsdomstolarna -
utsätter barn som de tvångsomhändertar och placerar i fosterhem eller
institutioner. Övergreppen sker genom tillämpning av LVU;
en lag som hävdas ge vård och skall vara för barns bästa. Förutom de ovannämnda
vill jag ge några hedersomnämnanden till Marianne Spanner, Bo-Göran
Bodin, Hannes Råstam, Tomas Svedberg,
Eva Gidlund, Carin
Stenström, Maria
Andersson och Jacob
Rudolfsson och givetvis Janne
Josefsson. Listan kan göras betydligt längre.
Granskningsprogrammen och tidningsreportage om Carl i Oskarshamn, Rabie Gueblaoui också i Oskarshamn, Fidaie Muchichi i Motala, Tommie Karim och hans son Mario, ungdomarna på Ekbacken, syskonen på flykt från Folåsa, m fl har fått känslorna i svall men fallet Louise i Vetlanda fick hundratals människor att demonstrera och kräva socialchefens avgång. Polisanmälningar mot de sociala myndighetspersonerna leder dock aldrig till åtal eftersom åklagarna anser - slentrianmässigt - att brott ej kan styrkas. Så ock i fallet Louise.
ICAs huvudkontor har lovat bot och bättring på grund av avslöjandena kring de granskade butikernas hantering av köttprodukterna. De vill ju återfå sina kunders förtroende. I annat fall får de lägga ner sin verksamhet. Men Sveriges regering har inte vidtagit några åtgärder för bot och bättring av den hantering som de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna har utsatt barn och deras föräldrar för - trots åtskilliga fällande domar i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Myndigheternas felbehandlingar och övergrepp på barn och deras föräldrar skadar dem för livet, ja även dödar.
Det behöver inte sägas att det upplevs som mycket stötande
och strider mot det allmänna rättsmedvetande att rutinerna skall ändras för ett
kilo felbehandlat köttfärs men inte för tiotusentals felbehandlade barn som
växer upp till trasiga människor och som kommer att utgöra socialens,
psykklinikernas och fångvårdens framtida klientel.
Vi kan lugnt konstatera att köttfärs värdesätts högre än
människor.
Visst är Sverige fantastiskt.
Könskriget - Kriget mot Familjen?
KÖNSKRIGET - KRIGET MOT FAMILJEN?
I TV-dokumentären Könskriget - del 2 visar Evin Rubar rötterna till dagens allvarliga samhällsproblem. Extrema feminister har under de senaste åren haft ett avgörande inflytande över svensk politik och forskning. Med hjälp av politiker som förra jämställdhetsministern Margareta Winberg har extremfeministernas åsikter förvandlats till sanningar: Den som inte håller med riskerar att bli utfryst och motarbetad. I könskriget tycks alla medel vara tillåtna. Frågan är vem som får betala: männen eller kvinnorna själva? Journalisten Evin Rubar har granskat extremfeminismen inifrån. Programmen innehåller bland annat intervjuer med ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt och fd jämställdhetsminister Margareta Winberg.
Den rabiata inställningen som regeringens företrädare ger uttryck för i Könskriget - del 2 påminner i mycket om systemets "svårförklarade avoghet gentemot familjen" (citat Gun Helsvik och Beatrice Ask) särskilt i fråga om de tiotusentals fall av onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn.
I en gemensam artikel med titeln "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" skriven av justitieministern Gun Hellsvik och skolministern Beatrice Ask publicerad under "Brännpunkt" i Svenska Dagbladet söndagen den 5 september 1993, anser författarna att Sverige behöver en ny familjepolitik.
Ministrarna skriver:
"Sedan några år tillbaka finns en gryende samhällsdebatt om moraliska och etiska frågor. (...) Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort.
Det finns vissa grundläggande idéer som vi tror att de flesta människor i vårt land i princip instämmer i: Vuxna människor har ett ansvar att lära de yngre vad som är rätt och fel. Föräldrar har ett särskilt sådant ansvar gentemot sina barn.....Unga människor som överträder normer måste lära sig att ta konsekvenserna av detta och kunna räkna med att möta en fast reaktion. Staten skall på alla sätt underlätta för föräldrar och bl a lärare att fullgöra sina fostrande uppgifter.
Avoghet mot familjen
Det har allt sedan 60-talet hos socialdemokraterna funnits en svårförklarad avoghet mot familjen och en ovilja att låta skolan fullgöra sin viktiga normförmedlande roll. Föräldrar fick veta att de "snöpte barnen i deras utveckling. De fick klart för sig att barnen mådde bäst om de togs om hand av pedagogiskt utbildad personal i offentliga institutioner...Föräldrarna ansågs alltså okunniga och närmast till skada för barnen...."
Extrema feminister har under de senaste åren haft ett avgörande inflytande över svensk politik och forskning. Med hjälp av politiker som förra jämställdhetsministern Margareta Winberg har extremfeministernas åsikter förvandlats till sanningar: Den som inte håller med riskerar att bli utfryst och motarbetad.
SvT 2005-05-22
Extremfeminism
är dagens motsvarighet till häxtro
Av Jan Guillou
Likheterna mellan medeltidens häxtro och nutidens är ändå ganska stora. I båda fallen spelar exempelvis barnvittnesmål en avgörande roll. Förr menade man att barn inte kunde ljuga om någonting så märkligt som att flyga till Blåkulla och ha sexorgier med Djävulen. I dag menar statens favoritexpert i ämnet, professor Eva Lundgren i Uppsala, att hon inhämtat ett stort antal barnvittnesmål om de överallt i landet pågående barnoffren inom manliga nätverk av satansdyrkare.
Aftonbladet 2005-06-12