Kräver skadestånd för inlåst son              
Nyhetsnotis i Göteborgs-Posten

falkenberg: Föräldrarna till den pojke som låstes in på ett behand­lingshem i Falkenberg kräver nu kommunen på 2,4 miljoner kronor i skadestånd.

Pojken låstes in vid fyra tillfallen på en avdelning som kallas "Mysen^". Detta för att han skulle lugna ner sig.

Föräldrarna ställer sig flera frågor i det dokument, som skickats till Falkenbergs kommun. Bland annat undrar föräldrarna vad mer deras son varit utsatt för.

Socialchefen i Falkenberg, Sergio Garay:

- Vi ställer oss inte på något sätt till det här skadeståndsanspråket. Nu ska vi få hjälp med att värdera det här kravet. Föräldrarna har nu också fått hjälp av BO, Barn- och elevombudet, som är deras juridiska ombud.



Felicias liv

Barnfängelser, i Sverige?
Av Siv Westerberg

Child prisons, in Sweden?
By Siv Westerberg

Eva Aminoff och den mörka sidan av Sverige
Av Mikko Niskasaari
 

Omhändertagande och mänskliga rättigheter
Av J. P. Roos

Rättsstaten åter!
Av Brita Sundberg-Weitman

Rättsäkerhet eller psykologi
Av Lennart Hane

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

Varför dog Daniel, 14 år?  En berättelse om fosterhem, socialvård och maktutövning

Av Maciej Zaremba

Tillbaka till Artikelindex

Tillbaka till Huvudsidan

Köpt vård bakom minus på socialförvaltningen

Socialen i Nässjö ligger back med 7,5 miljoner i år
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

"Nu slår det ökande supandet och drogmissbruket igenom hos individ- och familjeomsorgsnämnden. Kostnader för socialbidrag ökar, fler Nässjöbor vårdas på institution för sitt missbruk och rekordmånga barn är omhändertagna på grund av missförhållanden."

Så inleder Smålands-Tidningen nyhetsartikeln (31/8) Individ- och familjeomsorgen går back med 7,5 miljoner i år. Innehållet i artikeln kom kanske som en överraskning för många av kommunens invånare. Men, de som har följt utvecklingen inom socialtjänsten under de senaste årtiondena vet att nästan alla kommuner i Sverige har budgetunderskott. Anledningen till underskottet ligger huvudsakligen inom den sociala sektorn och beror på köpt vård.

Samtidigt vägrar socialtjänstens personal och socialnämnderna att tillämpa gällande lag dvs. att placera barn hos släktingar, som ofta är villiga att ta hand om barnen utan betalning och som dessutom ger dem det viktigaste av allt - KÄRLEK.

En notis som jag saxade ur Svenska Dagbladet den 11/8-04 lyder:
"Den nya lagen från 1999 om att barn som ska fosterhemsplaceras i första hand ska få bo hos släktingar fick inget genomslag. Särskilt inte i Skåne där länsstyrelsen i en uppföljande rapport konstaterar att kommunerna inte följer lagen.
Ingen förändring har skett sedan lagen infördes, skriver Metro Malmö
Totalt är antalet anhöriga fosterföräldrar lika litet som när lagen infördes för fem år sedan."

Alla vet vi att "blod är tjockare än vatten", men likväl diskriminerar socialtjänstens personal mot barns nära anhöriga, när myndigheterna anser att det förekommer problem hos föräldrarna. Socialtjänsten bestämmer vilka som är lämpliga att utöva vård av barn. Dessa väljs oftast bland kadrer med nära anknytning till socialtjänstens personal.

Media i Sverige rapporterar ofta om oegentligheter inom socialtjänsten. För några veckor sedan rapporterade Ekoredaktionen om socialtjänstens bristande kontroll över kvalitén på de s k familjehemmen och institutionerna där de placerade tvångsomhändertagna barn. Betalningen var rundlig, oavsett hur dålig verksamheten var.

I artikel i Göteborgs-Posten med titel Familjehemmen behöver stöd (december 1997) förordade en riksdagsledamot och en socionom mer pengar och bättre förmåner till familjehemsföräldrarna. Den svensk-tyska matematikern Birgitta Hellwig skrev en replik där hon ifrågasatte varför inte motsvarande stöd gavs till barnens föräldrar. Göteborgs-Posten vägrade att publicera hennes artikel, men den finns att läsa på Internet.

Alkohol- och drogmissbruk och arbetslöshet anges som anledningen varför Nässjös budget spräcker. Men dessa problem är ju ett resultat av något annat. Arbetslösheten beror på lågkonjunkturen, bristfällig utbildning eller dyl. och alkohol- och drogmissbruk beror inte enbart på den ökade tillgängligheten men också på att folk mår dåligt av en eller annan anledning. Fd barnombudsmannen Louise Sylvander föreslog i en Ekointervju i juni 1994 att LVU-lagen borde ses över så att man lättare kunde omhänderta barnen till de arbetslösa. Hon menade att föräldrarna mådde dåligt pga arbetslösheten och passade på sina barn mycket mera och "misshandlade" barnen. Skulle då barnen eller deras föräldrar må bättre om deras familjer splittrades genom tvångsingripanden? Svaret är nej.

Socialtjänsten har blivit utsatt för hård kritik i flera decennier. Kritiken har gällt hur myndigheten har behandlat barn och deras föräldrar och även ekonomin i fosterhemsindustrin.

Ingen har väl glömt artiklarna som SmT publicerade för några år sedan om miljonrullningen mellan Nybro kommun och fosterhemsparet Qvist i Sävsjö. Det var visserligen inte Nässjö kommun som betalade de generösa fosterhemsarvodena på 10 000 kr/dygn, men vi ska inte förledas att tro att socialen i Nässjö inte tar bra hand om sina fosterfamiljer.

Som ordf. i NKMR får jag mycket information om tillståndet i Sveriges kommuner och i våra grannländer. Jag kan därför informera SmT:s läsare om att problemen med budgetunderskott är de samma i Sverige som i Danmark och Norge. Men, den norska barne- og familjeminister Laila Dåvøy har tagit konsekvensen av de rådande missförhållandena och varslar om radikala ändringar i barnevernet (socialtjänsten). I fortsättningen ska barn inte längre tas bort från sina hem utom som en allra sista utväg. Också, de ska inte tvingas bo på institution längre än sex månader. Varför? Institutionerna har spelat ut sin roll, säger hon. Barnen blev kvar för länge och behandlingen fungerade inte. Dåvøy säger rakt ut: vi har många exempel på hur illa det har varit att barnen var placerade under alltför lång tid. Hon medger också att det råder inget tvivel om att kompetensen har varit för dålig på många håll. (VG 7/9-04).

Trots den massiva kritiken mot socialtjänsten t o m från Kerstin Wigzell, fd generaldirektör vid Socialstyrelsen, har det inte kommit några direktiv från regeringen. Det är därför hög tid för politikerna inom Nässjö kommun att föregå med gott exempel och se över hur tjänstemännen inom socialtjänsten förleder dem att använda skattebetalarnas pengar.

Sluta slösa Götene

En av flera Götenebor som tappat förtroende för socialnämnden

Så mycket kostar Götenefallet skattebetalarna
Av Tomas Svedberg

Socialnämnden i Kumla går back med drygt fyra miljoner
Av Ruby Harrold-Claesson

Socialen lät underskottet skena iväg

Revisorer riktar kritik i rapport

Av Robert Owen

Konkurs hotar SDN-Bergsjön

Familjehemmen behöver stöd?

Av Birgitta Hellwig

Behandlingshemmet Solhem i Sävsjö

En serie artiklar i Smålands Tidningen

Privilegierade fosterföräldrar
Av Siv Westerberg

Fosterbarn som god butikk
Av Siv Westerberg 

Socialen struntar i lagen om släktingplacering

Av Margit Eliasson

Blod är tjockare än vatten
Av Hans Hjortsjö

Tillbaka till Artiklar

Köttfärs värdesätts högre än människor
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

Hela Sverige häpnade och upprördes över Janne Josefssons reportage om ICA-handlarnas hantering av köttprodukterna i Uppdrag granskning den 5 december 2007. Efter Uppdrag gransknings avslöjande har fyra olika kommuner polisanmält de ICA-butiker som fuskat med märkningen av kött.

Livsmedelsinspektör Daniel Selin i Nacka kommun uttalar att myndigheten tar mycket allvarligt på avslöjandena i programmet och att det är tydligt att misstankar finns om att brott har begåtts. Han överlämnar dock åt polis och åklagare att fatta beslut om man ska gå vidare. Bildbevisen är ju otvetydiga och redan dagen efter programmet inledde åklagaren en förundersökning. Eftersom de undersökta brotten har förövats inom den privata sektorn kan vi räkna med åtal och fällande domar.

Men inom den offentliga sektorn - som ju finansieras med skattebetalarnas medel - väcks inga åtal för felbehandlingar och regelrätta brott begångna av myndighetspersoner.

Uppdrag granskning - och andra samhällsprogram och tidningar - har under flera decenniers tid rapporterat om socialtjänstens göranden och låtanden i fråga om tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn. Jag vill gå tillbaka så långt som till mitten av 1950-talet då journalisten Lillemor Holmberg och tidskriftsutgivaren Jan Gillberg rapporterade om Vetlandafallet som handlade om tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av familjen Blomqvists fem barn. Statsrådet Ulla Lindström förklarade vid ett inspelat samtal, att "den här familjen är ju tattare och håller ihop som en klan!"

Därefter har de granskande journalisterna producerat åtskilliga reportage om den misshandel och vanvård som de sociala myndigheterna - med välvilligt bistånd av domarna i förvaltningsdomstolarna - utsätter barn som de tvångsomhändertar och placerar i fosterhem eller institutioner. Övergreppen sker genom tillämpning av LVU; en lag som hävdas ge vård och skall vara för barns bästa. Förutom de ovannämnda vill jag ge några hedersomnämnanden till Marianne Spanner, Bo-Göran Bodin, Hannes Råstam, Tomas Svedberg, Eva Gidlund, Carin Stenström, Maria Andersson och Jacob Rudolfsson och givetvis Janne Josefsson. Listan kan göras betydligt längre.

Granskningsprogrammen och tidningsreportage om Carl i Oskarshamn, Rabie Gueblaoui också i Oskarshamn, Fidaie Muchichi i Motala, Tommie Karim och hans son Mario, ungdomarna på Ekbacken, syskonen på flykt från Folåsa, m fl har fått känslorna i svall men fallet Louise i Vetlanda fick hundratals människor att demonstrera och kräva socialchefens avgång. Polisanmälningar mot de sociala myndighetspersonerna leder dock aldrig till åtal eftersom åklagarna anser - slentrianmässigt - att brott ej kan styrkas. Så ock i fallet Louise.

ICAs huvudkontor har lovat bot och bättring på grund av avslöjandena kring de granskade butikernas hantering av köttprodukterna. De vill ju återfå sina kunders förtroende. I annat fall får de lägga ner sin verksamhet. Men Sveriges regering har inte vidtagit några åtgärder för bot och bättring av den hantering som de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna har utsatt barn och deras föräldrar för - trots åtskilliga fällande domar i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Myndigheternas felbehandlingar och övergrepp på barn och deras föräldrar skadar dem för livet, ja även dödar.

 
Det behöver inte sägas att det upplevs som mycket stötande och strider mot det allmänna rättsmedvetande att rutinerna skall ändras för ett kilo felbehandlat köttfärs men inte för tiotusentals felbehandlade barn som växer upp till trasiga människor och som kommer att utgöra socialens, psykklinikernas och fångvårdens framtida klientel.

Vi kan lugnt konstatera att köttfärs värdesätts högre än människor.

Visst är Sverige fantastiskt.

Köttfärs och människor

Tillbaka till Artiklar

KÖNSKRIGET - KRIGET MOT FAMILJEN?

Könskriget - del 2

I TV-dokumentären Könskriget - del 2 visar Evin Rubar rötterna till dagens allvarliga samhällsproblem. Extrema feminister har under de senaste åren haft ett avgörande inflytande över svensk politik och forskning. Med hjälp av politiker som förra jämställdhetsministern Margareta Winberg har extremfeministernas åsikter förvandlats till sanningar: Den som inte håller med riskerar att bli utfryst och motarbetad. I könskriget tycks alla medel vara tillåtna. Frågan är vem som får betala: männen eller kvinnorna själva? Journalisten Evin Rubar har granskat extremfeminismen inifrån. Programmen innehåller bland annat intervjuer med ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt och fd jämställdhetsminister Margareta Winberg.

Den rabiata inställningen som regeringens företrädare ger uttryck för i Könskriget - del 2 påminner i mycket om systemets "svårförklarade avoghet gentemot familjen" (citat Gun Helsvik och Beatrice Ask) särskilt i fråga om de tiotusentals fall av onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn.

I en gemensam artikel med titeln "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" skriven av justitieministern Gun Hellsvik och skolministern Beatrice Ask publicerad under "Brännpunkt" i Svenska Dagbladet söndagen den 5 september 1993, anser författarna att Sverige behöver en ny familjepolitik.

Ministrarna skriver:

"Sedan några år tillbaka finns en gryende samhällsdebatt om moraliska och etiska frågor. (...) Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort.

Det finns vissa grundläggande idéer som vi tror att de flesta människor i vårt land i princip instämmer i: Vuxna människor har ett ansvar att lära de yngre vad som är rätt och fel. Föräldrar har ett särskilt sådant ansvar gentemot sina barn.....Unga människor som överträder normer måste lära sig att ta konsekvenserna av detta och kunna räkna med att möta en fast reaktion. Staten skall på alla sätt underlätta för föräldrar och bl a lärare att fullgöra sina fostrande uppgifter.

Avoghet mot familjen

Det har allt sedan 60-talet hos socialdemokraterna funnits en svårförklarad avoghet mot familjen och en ovilja att låta skolan fullgöra sin viktiga normförmedlande roll. Föräldrar fick veta att de "snöpte barnen i deras utveckling. De fick klart för sig att barnen mådde bäst om de togs om hand av pedagogiskt utbildad personal i offentliga institutioner...Föräldrarna ansågs alltså okunniga och närmast till skada för barnen...."

Könskriget - könskamp

Extrema feminister har under de senaste åren haft ett avgörande inflytande över svensk politik och forskning. Med hjälp av politiker som förra jämställdhetsministern Margareta Winberg har extremfeministernas åsikter förvandlats till sanningar: Den som inte håller med riskerar att bli utfryst och motarbetad.

SvT 2005-05-22

Extremfeminism är dagens motsvarighet till häxtro
Av Jan Guillou

Likheterna mellan medeltidens häxtro och nutidens är ändå ganska stora. I båda fallen spelar exempelvis barnvittnesmål en avgörande roll. Förr menade man att barn inte kunde ljuga om någonting så märkligt som att flyga till Blåkulla och ha sexorgier med Djävulen. I dag menar statens favoritexpert i ämnet, professor Eva Lundgren i Uppsala, att hon inhämtat ett stort antal barnvittnesmål om de överallt i landet pågående barnoffren inom manliga nätverk av satansdyrkare.

Aftonbladet 2005-06-12

Tillbaka till Artiklar