Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Tjejboendet i Örebro

Tjejboendet i Örebro
I åtta månader under 2009 granskade länsstyrelsen Tjejboendet i Örebro, men redan för två år tidigare fick Örebro kommun kritik för missförhållandena.

. Beslutet kom i november 2009. Rapporten innehåller uppgifter som borde få chefer och politiker att sätta i halsen.
Läs vad ungdomar och personal på Tjejboendet har berättat för länsstyrelsen

En serie artiklar i Nerikes Allehanda 2009-11-20 -- 2010-01-11



Trots all kritik: Tjejboendet ska inte utvärderas
Av Tina Enström & Emma Patel

På Tjejboendet som drivs av Örebro kommun placeras gång på gång tjejer som inte borde vara där. Konsekvenserna blir allvarliga. Det visar NA:s granskning.

Nerikes Allehanda, na.se - 2010-01-11


Höga krav på utsatta tjejer
Av Emma Patel & Tina Enström

14 sidor med text beskriver vad tonårstjejerna ska klara av innan de får en egen lägenhet. NA har granskat programmet som tonårstjejerna måste följa på Tjejboendet, Örebro kommuns stödboende för tonårstjejer.

Nerikes Allehanda, na.se - 2010-01-10


Sofie placerades fel – gång på gång

Av Tina Enström & Emma Patel
Det var så uppenbart att Sofie inte passade på Tjejboendet, ett stödboende för tonårstjejer som drivs av Örebro kommun. Ändå placerades hon gång på gång där, visar NA:s granskning.

Nerikes Allehanda, na.se - 2010-01-09


Allvarlig kritik mot tjejboende - men ord står mot ord

Av Tina Enström

En del tjejer som bor på Tjejboendet har alldeles för stora problem – för att socialtjänsten vill spara pengar. En del får inte heller det stöd de behöver – för att socialtjänstens personal inte kommer överens om vem som ska betala. Det står i länsstyrelsens beslut.

Nerikes Allehanda, na.se - 2009-11-20


Kritik mot tjejboende på Norr

Av Tina Enström

På Tjejboendet i Örebro bor tonårstjejer med alldeles för stora problem. Personalen har inte resurser att hjälpa dem, enligt flera personer inom socialtjänsten. Trots att Örebro kommun redan för två år sedan fick kritik för just detta.

Nerikes Allehanda, na.se - 2009-11-20, uppdaterad 2010-01-08


En tjejs berättelse

Av Tina Enström
Tonårstjejen vädjar om hjälp. ”Jag klarar inte det här.” Hon har vuxit upp med knarkande föräldrar som slog henne, hon har försökt ta självmord. När hon bryter mot reglerna på Tjejboendet blir hon avstängd en vecka och tvingas bo hos sina föräldrar.

Nerikes Allehanda, na.se - 2009-11-20


Länsstyrelsens rapport


 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Tillbaka till Huvudsidan

TILLSÄTT EN FAMILJEMINISTER

 

  • Tillsätt en familjeminister

    Av Ulla-Britt Hagström

     

     

Ulla-Britt Hagström är Riksdagsledamot i bostadsutskottet och ordförande i Kristdemokratiska kvinnoförbundet.

I Norge har man tillsatt en familjeminister genom vilken barnen han föra sin talan,

skriver Ulla-Britt Hagström (kd).

Artikeln som publicerades på Göteborgs-Postens debattsida den 16 november 1998 återges här med författarens benägna tillstånd.

 

  • Sverige behöver en slagkraftig familje- och bostadspolitik. Ett led i det arbetet är att tillsätta en familjeminister. En viktig fråga för familjeministern blir bland annat boendet och den stora gruppen hemlösa, skriver Ulla-Britt Hagström (kd).

     

    D

    e politiska strömningar som under senare år påverkat utformningen av familje- och boendepolitiken i vårt land har i stor utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa synsätt tonar ned familjens och den lilla gemenskapens betydelse. När familjen trängs undan blir samhället tufft och hårt. Att skolbarn känner sig utlämnade tillsammans med våldsutvecklingen bland ungdom har rättmätigt hamnat i fokus i debatten. Ytterst är detta tecken på en snedvriden och undanskuffad familjepolitik. Familjens betydelse för ett samhälle i välfärd måste bli huvudfrågan på den politiska arenan. Det är också hög tid att sluta nedvärdera tjänster i hushållen.

    Många stressade hushåll vill gärna köpa "vita hushållstjänster". Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket, men det är kvinnor som mest utför det obetalda arbetet.

     

    Det måste finnas ett uttalat stöd för familjen

    Tystnaden om familjens betydelse har varit massiv i såväl statsministerns regeringsförklaring som i propositioner och riksdagsbeslut. Det är inte märkligt att barn och ungdomar känner sig utlämnade och villrådiga. Familj, boende och konsumtion är starkt förknippade områden. Statsministern borde tänka om och tillsätta en familje- och bostadsminister med uppgift att ge olika familjekonstellationer som makar, gifta med barn, sambos med barn, ensamstående föräldrar, flergenerationsboenden och så vidare en framskjuten position i samhället.

    I Norge finns en familjeminister som bevakar familjens intressen. Genom detta departement kan också barnen föra sin talan. I stället tillsatte statsministern ett "superdepartement" för tillväxtfrågor utan att skicka med någon näringspolitik. Bostadsfrågorna inordnades under fyra departement, finans-, justitie-, miljö- och socialdepartement. Det framgår helt tydligt att familjens viktiga grundförutsättningar helst splittras av statsministern.

     

    Uppmuntra diskussion

    Det måste finnas ett uttalat stöd för familjen. Samhället förlorar på att inte ge uppskattning för familjens ansvar, för familjens osjälviska kärlek. Kristdemokraternas huvudbudskap är "Mera tid för barnen". Detta kan göras möjligt genom en familjepolitik som märks i praktiken. Vårt förslag är bland annat att ge bättre valfrihet för småbarnsföräldrar genom ett rejält vårdnadsbidrag. Ett sätt är att ge ekonomisk möjlighet till "sextimmarsdag" för småbarnsföräldrar. En väg är att uppmuntra tonårsföräldrar att diskutera värderingar med sina barn. En värdekommission behöver tillsättas för att stimulera värderingsfrågor. Familje- och bostadsministern har en viktig uppgift i att informera om och se till att Barnkonventionen följs. Familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst skapar också bäst en boendemiljö som främjar en harmonisk uppväxt för barn och ungdomar. I familjekretsen, i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa förutsättningarna för formandet av solidariska och demokratiska människor. Därför är det inte rimligt att villaboende enligt regeringens förslag beskattas hårdare än andra boendeformer. Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall alltid göras i samband med utveckling av bostadsområden. Föräldrar behöver mer tid för barnen. Äldre behöver få känna att de betraktas med värdighet och respekt. Den enskildes rörelseutrymme måste tillgodoses. Vi kan inte tillåta oss att bli "brickor" i ett generellt välfärdssystem. Familje- och bostadsministerns uppgift är här att garantera valfrihet i boendet. Här får heller inte glömmas FN:s standardregler för tillgänglighet för personer med funktionshinder. Barn med olika handikapp är särskilt beroende av samhällets stöd.

    Vissa delar av bostadspolitiken har skapat segregation. Detta har lett till en historielöshet för människor där de sociala banden dragits undan och delaktigheten undergrävts. En stor anonymitet har blivit följden i flertalet bostadsområden. I segregationens spår följer en omfattande social utslagning och drogproblem, genom anonymitet och brist på delaktighet i den lokala utvecklingen. En familje- och bostadsminister kan göra mycket mot det hårda, könsfömedrande språk som många skolor för en omöjlig kamp emot. Klotter med främlingsfientlighet och kvinnoförneting är ett annat område att ta tag i. Över huvudtaget måste nyttan av en samlad familje- och bostadspolitik bli intressant i den politiska diskussionen.

     

    Fler kvinnor är bostadslösa

    Det är ovärdigt att i ett välfärdsland acceptera att en stor grupp människor är bostadslösa, varav ett stort flertal är hemlösa. Uteliggare börjar bli en allt vanligare syn, även utanför storstäderna. En ökande grupp av dessa är kvinnor med psykiska funktionshinder.

    De stimulansmedel regeringen satsar till kommunerna om tio miljoner per år är inte tillräckligt för att lösa detta stora problem. Dessutom är det frivilligt för kommuner eller ideella organisationer att söka dessa medel. De siffror som redovisas för hemlösa i kommunerna är dessutom lägre än det verkliga antalet. Stora uppföljningsinsatser måste göras i kommunerna för att garantera den enskildes rätt till ett hem. Här kan en familje- och bostadsminister göra en stor insats.

    Flerbarnsfamiljer har fått det sämre. Vi kan inte nöja oss med att endast 60 procent av antalet hushåll med hemmavarande barn kan ge varje barn ett eget rum. Kristdemokraterna har med skärpa markerat att neddragningarna av bostadsbidragen drabbat barnfamiljerna för hårt.

    Kritiken gäller reglerna för individuella inkomstgränser och begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan som infördes i januari 1997. Båda dessa besparingar drabbade barnfamiljer, ensamstående och egnahemsägare alltför hårt. Särskilt orättvist blev det i de familjer där en av makarna var hemarbetande. Dessa missförhållanden måste snabbt rättas till.

    Det är inte rimligt att de viktiga familje- och bostadsfrågorna splittras på finans-, social-, justitie- och miljödepartementen. Sverige behöver en slagkraftig familje- och bostadspolitik. Kristdemokratiska kvinnoförbundet vädjar till statsminister Göran Persson att tänka om och tillsätta en familje- och bostadsminister.

     

    Inrätta ett särskilt departement för barn och ungdom

     

    Tillbaka till Artikelindex

Till Minne av Margit Eliasson

Till Minne av Margit Eliasson

Margit, vän och fd styrelsemedlem i NKMR

 

till_minne_av_margit_eliasson

Margit Eliasson håller föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 12 juni 1998

 

Kära Margit, det är alltid så svårt att ta farväl av en god och trogen vän och medkämpe. Margit, språkrör för Mormorsupproret och styrelsemedlem i NKMR, och jag ordf. i NKMR, har kämpat sida vid sida för barns och deras föräldrars och släktingars mänskliga rättigheter: deras rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. Rätten till skydd för sitt privat- och familjeliv är en rättighet som garanteras i FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s Barnkonvention.

 

Margit var styrelsemedlem i NKMR i ett år. Hon avgick pga. att hon hade fått sin första hjärtinfarkt. Margit blev styrelsemedlem i NKMR sedan hon vilandeförklarade sitt uppdrag som språkrör för Mormorsupproret, som hon ledde med stor framgång i minst tio år. Det var Margit och hennes Mormorsuppror som 1997 gav Sveriges barn rätten - en rätt som sedan urminnestider är naturlig för barn i alla andra länder i världen - att få bo hos sina egna mor- och farföräldrar och andra släktingar om de skulle förlora sina föräldrar.

 

Margit var en av föredragshållarna på NKMR:s första symposium i Göteborg i juni 1998. Jag vill å styrelsens och medlemmarnas i NKMR vägnar framföra ett stort TACK till dig Margit för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn, de som tvångsomhändertas helt i onödan av de sociala myndigheterna och placeras hos vilt främmande människor trots att de har mor- och farföräldrar och andra släktingar som gärna skulle vilja ta hand om dem.

 

Kära Margit, jag saknar redan din trevliga stämma när du ringer och säger "Hej Ruby, det är Margit". Det var signalen på att det var något spännande på gång. Du brukade ringa och tipsa om intressanta fall av onödiga barnomhändertaganden och om mor- och farföräldrars och andra släktingars kamp mot myndigheternas onödiga ingripanden i deras barns, barnbarns eller släktingbarns liv. Du brukade också ringa och tipsa om intressanta tidningsartiklar som jag kunde länka till NKMR:s hemsida. Om artiklarna inte fanns på Internet gav du mig artikelförfattarnas namn och telefonnummer så att jag kunde kontakta dem för att utverka deras tillstånd att publicera deras artiklar direkt på NKMR:s hemsida.

 

Du har tystnat som vän, medkämpe och tipskälla, Margit, men du har inte försvunnit ute i tomma intet. Du har lämnat tydliga spår i Sveriges nutidshistoria genom dina frivilliga engagemang som språkrör för Mormorsupproret och som styrelsemedlem i NKMR.

 

Än en gång vill jag framföra ett stort TACK till dig Margit för din vänskap och för ditt ovärderliga arbete för Sveriges olycksbarn.

 

Jag tackar dig Margit att jag har haft förmånen av att ha lärt känna dig, träffa Lennart, Carina och din dotterson Dennis.

 

Din vän,

 

Ruby Harrold-Claesson

Jur. kand

Ordf. i NKMR

www.nkmr.org

2007-04-15

 

 

Margit Eliasson. Presentation av NKMR:s styrelsemedlem 2004

 

Mormorsupproret

 

Mormorsupproret
Av Margit Eliasson och Margareta Palm.
Föredrag vid NKMR:s symposium den 12 juni 1998

 

Barnets bästa ...
Av Margareta Palm & Margit Eliasson

 

Mormor tar tingsrätten till hjälp för att få träffa sitt barnbarn
Av Margit Eliasson

 

Socialen skrämmer släkten till tystnad
Av Katarina Lagerwall

 

Kommunen skänkte bort vårt barnbarn
Av Katarina Lagerwall

 

Till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan

Tillämpningen av LVU - Ett hot mot demokratin

 

 

Tillämpningen av LVU

Ett hot mot demokratin

Av Göran Grauers

 

Göran Grauers är en flitig debattör i olika samhällsfrågor, i synnerhet i frågor om socialtjänstens tillvägagångssätt vid tvångsomhändertagande av barn. Artikeln är tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten, Lördagen den 14/10 2000. Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

Osakliga och dåliga LVU- utredningar slinker igenom socialnämnderna. Resultatet blir alltför ofta en dom som tar barnen från föräldrarna. Nu måste en nämnd tillsättas som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar när föräldrarna eller barnen begär det, anser GÖRAN GRAUERS.

 

1 KAP 9 § REGERINGSFORMEN säger att alla har rätt till en saklig, objektiv utredning som beaktar allas lika rätt inför lagen. Detta är alltså en grundlagsskyddad rättighet, tillika skyldighet från den utredande myndigheten.

I 1 kap 1 § Regeringsformen kan vi också läsa att Den officiella makten skall utövas under lagarna. Den officiella makten kan aldrig bli större än när en myndighet tar enskilda medborgares barn. Den här makten kan lätt missbrukas om den tillåts leva ett liv utanför gällande lagar. Det finns nämligen inget effektivare sätt att tysta obekväma än att ta deras barn och detta händer i Sverige.

 

Bristfälliga utredningar


Ett flertal utredningar, inklusive de från socialstyrelsen, har visat att socialtjänsternas utredningar är mycket bristfälliga och sällan lever upp till kraven på saklighet och objektivitet.

Det här är allvarligt, men det finns en instans som borde kunna stoppa det felaktiga förfarandet och det är socialnämnderna. Det måste vara socialnämndernas absoluta ansvar att inte släppa igenom utredningar som brister i saklighet och objektivitet. Problemet är att nämnderna saknar kompetens eller snarare - man har missuppfattat sin mycket viktiga roll som granskare. Nämndens politiker förväntas kritisera välutbildade socionomer från socialtjänsten och det är svårt. Lättare då att "lita på dem som kan". Det är förklaringen till att utredningar godtas utan att de överhuvudtaget gåtts igenom. Det enda socialnämndens ledamöter möjligen tittar på är socialtjänstens slutsatser, alltså inte det material och den utredning som ligger till grund för dessa. Dessutom är underlaget normalt sett så stort att det i de flesta fall skulle ta nämndens ledamöter minst en dag att läsa in. Det har man inte tid med utan väljer att ta till sig vad socialsekreterarna påstår.

Socialnämnderna brister alltså i sin bevakning av att utredningarna följt grundlagen.

 

För dåligt insatta



Om man följer en bristfällig utredning genom den lagliga processen är det lätt att se att systemet måste förbättras. En dålig utredning passerar socialnämnden och kommer till länsrätten. Länsrätten måste förutsätta att utredningen följer 1 kap 9 § och att den kritiskt granskats av socialnämnden. Utredningen väger alltså redan tungt hos länsrätten. I länsrätten sitter socialtjänsten, normalt representerad av två socialsekreterare och ibland en jurist. Barnens advokat utses av länsrätten och det råder inget tvivel om att länsrätten bara anlitar advokater som den kan samarbeta med, och som lika lätt som socialnämnden köper socialtjänstens undermåliga utredning. Advokaterna är rättshjälpsjurister och den tid de får för ett ärende, tillåter dem heller inte att tillräckligt sätta sig in i ärendet. Att länsrätter och rättshjälpsmyndigheten stoppar kritiska och obekväma jurister och advokater finns det belägg för.

När föräldrarna själva står inför länsrätten har kanske också de en rättshjälpsjurist som fått 10 - 15 timmars betalt för att sätta sig in i ärendet. Han är alltså inte insatt och dåligt påläst.

 

Svårt få prövningsrätt


Resultatet kan bli ett en grundlagsvidrig utredning som inte är med sanningen överensstämmande bli en dom som bara går att överklaga till kammarätten, där förhållandena blir liknande. Det går att begära prövningsrätt i regeringsrätten men detta beviljas ytterst sällan i LVU- ärenden.

När domen väl vunnit laga kraft är den inte överklagbar utan föräldrarna måste bevisa att de inte längre gör vad de anklagats för, för att kunna få tillbaka sina barn. Hur kan man bevisa att man inte längre gör något man aldrig tidigare gjort, utan bara osakligt anklagats för att ha gjort.? Det går visserligen att begära resning hos regeringsrätten men endast 1 av 100 fall beviljas resning.

Jag har under många år agerat ombud åt människor som fått sina barn omhändertagne under LVU. Jag har läst många utredningar och hittills aldrig läst en som varit saklig och objektiv.

 

Tillsätt granskningsnämnd


När vi tillåter ett myndighetsutövande att ta dessa former blir myndigheten i sig ett större hot emot demokratin än alla nynazister i landet. När myndigheten inbegriper sig i oegentligheter som leder till att enskilda medborgare orätt förlorar sina barn är rättssäkerheten i det demokratiska landet helt satt ur spel.

Att ett sådant här förfarande drabbar oskyldiga föräldrar råder det inget tvivel om, men det allvarliga är att det också drabbar barnen som orätt skiljs från sina föräldrar, släkt och vänner. De förlorar sin identitet.

Vi måste snarast tillsätta en nämnd som objektivt och sakligt kan granska socialtjänstens utredningar på begäran från föräldrar eller barnen. Samma typ av nämnd som registernämnden.

 

Göran Grauers

Stora Forsa.

 

LVU, ett hot mot demokratin?

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling?

Tillbaka till Artikelindex 

 

 

 

Tchad-barnen: Kommentar till affaren med barnen i Tchad

Kommentar till affären med barnen i Tchad

Av Siv Westerberg, jur. kand., med. lic

 

 



 
Jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, är en av grundarna för NKMR.

Kommentaren är skriven för NKMR:s hemsida.

För mer information vg se Siv Westerberg

 

 

 

 

 

Det omtalas i artikeln att europeiska värdfamiljer väntade och att många av de europeiska familjerna hade betalat 10 000-tals kronor för att delta. Det omtalas vidare att möjligheterna att senare adoptera barnen utmålades i mer eller mindre direkta ordalag.

 

Detta påminner ju mycket om hur svenska socialvårdstjänstemän agerar när de tar barn med stöd av LVU och barnen är små. Svenska socialarbetare säger till tilltänkta fosterföräldrar fullständigt sanningslöst att det rör sig om barn som mer eller mindre har övergivits av sina föräldrar. Vidare sägs det att prognosen för att deras föräldrar någon gång skall kunna få tillbaka barnen är så dålig att fosterfamiljen kan räkna med att få adoptera barnet. Sådant attraherar ju framförallt ofrivilligt barnlösa par som på det sättet kan få ett adoptivbarn gratis.

 

 

 

Tchad-barnen
En sammanställning av artiklar i olika media 2007-10-26 --

 

Tillbaka till Artiklar

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter