Tvångsvård för överviktiga barn

Kalla Fakta i TV4 visade ett reportage den 5 oktober 2008 om 13-åringe Morgan Ekelund som tvångsomhändertogs och placerades i fosterhem pga att han ansågs av socialtjänsten som för tjock. Efter två år i vårdapparaten kom han tillbaka till sin mor 20 kg tyngre.

Överviktiga barn har länge varit föremål för socialtjänstens intresse. Detsamma gäller magra barn, sjuka och handikappade barn och givetvis också fullt friska barn som lever i helt normala, kärleksfulla förhållanden.

En serie artiklar i olika media, 2004 --

Mamman ska stämma Tomelilla kommun

Av Lollo Bark
Tomelilla. Lo Eklund, mamma till den 16-åring som för två år sedan blev omhändertagen enligt LVU, ska gå vidare och stämma Tomelilla kommun.

Fallet togs upp i Kalla Fakta i söndags med anledning av att kammarrätten, efter mammans överklagan, beslutade att vården enligt LVU skulle upphöra.
Trelleborgs Allehanda, trelleborgsallehanda.se, 2008-10-07

Fratatt Morgan fordi han var for fet

Av Ingrid Indseth

Som 13-åring ble Morgan Ekelund flyttet til fosterhjem fordi han var for tykk.

Da han ble hentet av barnevernet og satt i et hjem for kriminelle ungdommer veide han 128 kilo.
Nå er han tilbake hos sin mor Lo, 20 kilo tyngre.
Verdens Gang, vg.no - 06.10.2008

"Vi har råkat ut för samma sak"

”Det är alldeles för lätt att omhänderta barn idag”, skriver en av de många tittare som ville diskutera socialtjänstens makt.

Många är upprörda efter Kalla faktas program om Morgan Ekelund som tvångsomhändertogs av socialen på grund av övervikt.
TV4.se - 2008-10-06

Kalla faktas program om Morgan Ekelund som tvångsomhändertogs av socialen på grund av övervikt
TV4.se - 2008-10-05


Nyhetsinslag om fallet Morgan

TV4.se - 2008-10-05

"Möt Morgan som den 15-åring han är"

TV4.se - 2008-10-05

"Så här är en bra mor"
Socialförvaltningen i Tomelilla tyckte att mamma Lo brast i sitt ”vuxenstöd”. Här är checklistan som skulle göra Lo till en bättre mor.

Mamman beskylldes för barnmisshandel

När Morgan gick upp i vikt fick hans mamma Lo Ekelund skulden.

TV4.se - 2008-10-05

Straffades för sin övervikt

När Morgan Ekelund är 13 år beslutar socialen att han inte får bo hemma. Han tvångsplaceras i ett familjehem och förbjuds kontakta sin mamma. Orsaken: Han är fet och socialen anser att det är mammans fel.

TV4.se - 2008-10-05

Tomelilla kommun i Tv4:s Kalla fakta

Av Lollo Bark
Kalla Fakta, TV 4, visar nu på söndag klockan 19.20 ett inslag om en ung pojke i Tomelilla kommun som för drygt två år sedan tvångs placerades i ett familjehem. Kalla Fakta menar att placeringen i familjehemmet var ett misslyckande från kommunens sida.

TV teamet var för några veckor sedan i Tomelilla kommunhus och intervjuade Mia Böcker, ordförande i kommunstyrelsens familjeutskott.
Trelleborgs Allehanda, trelleborgsallehanda.se, 2008-10-03

När ska samhället gå in och tvångsomhänderta barn?

13-årige Morgan Ekelund väger 128 kilo. Hans ensamstående mamma får skulden för hans övervikt och Morgan tvångsomhändertas av socialen eftersom det anses mycket skadligt för honom att bo hemma. Men efter två års "vård" har Morgan gått upp nästan 20 kilo till. När ska samhället gå in och tvångsomhänderta barn?

TV4.se - 2008-10-02

Barnfetma undersöks

Av Jan Nyman

18 länder i Europa går samman för att bekämpa fetma-explosionen. Tiotusentals barn ska studeras och totalt satsas 121 miljoner kronor. Göteborg, där andelen feta barn bara ökar, har en stor roll i projektet.
GP, gp.se - 2005-08-30

Feta barn ska tvångsvårdas. Behandlas på svenska sjukhus

Av Claes Petersson

Svenska barn får tvångsvård - för fetma.

Det är följden av att antalet extremt överviktiga barn och ungdomar bara ökar.

-Jag har tappat lusten för allt, säger Anders, 16, som väger 170 kilo.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2005-01-26


5-årig flicka vägde 43 kg - tvångsvårdas

Av Ebba von Essen

Mamman: Jag vill att hon kommer hem

Som 5-åring vägde flickan 43 kg – då ingrep de sociala myndigheterna.

Barnet placerades i ett familjehem och har nu gått ner 8 kilo.
Aftonbladet, aftonbladet.se - 2005-01-26

Överviktiga ungdomar tvångsvårdas

Flera ungdomar med livshotande fetma har tvångsomhändertagits enligt lagen om vård av unga, LVU.
Nu vill flera läkare inrätta ett riksinternat för att rädda dessa tonåringars liv, skriver Svenska Dagbladet.

Expressen 2005-01-25

Femårig flicka omhändertogs - var för tjock

Av Lena Olsson
Den femåriga flickan har varit gravt överviktig i flera år.

När hon vägde dubbelt så mycket som sina jämnåriga placerade kommunen henne i familjehem.

Föräldrarna anses inte klara av att ta hand om sitt barn.

Aftonbladet, aftonbladet.se - 2004-03-11

Parents of obese children to get warning letters
By Sophie Borland

Tillbaka till Artiklar

Tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn. För barnets bästa?

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

I samband med kidnappningen av miljonärsonen, Erik Westerberg, betecknade den franskfödde psykoterapeuten och psykoanalytikern David Benelbaz i Göteborg kidnappning som en tortyr som skapar otrygghet. I Sverige sker dagligen - i det fördolda - kidnappningar och bortföranden av barn och ungdomar med lagens hjälp, dvs genom LVU. Huvudparten av dessa kidnappningar gör inga stora rubriker. Vissa undantag förekommer dock.

Mellan den 9 - 22 november rapporterade GT om fallet med tvångsomhändertagandet av Göteneföräldrarna Endres och Almas tre barn. Redogörelserna för turerna runt omkring hanteringen av barnen upprör alla människor med normala mänskliga känslor och sunt förnuft, som har läst artiklarna. Den behandling som socialarbetarna i Götene har utsatt barnen för är ett solklart fall av administrativ barnmisshandel. Så här får inte socialtjänstens personal - avlönade av skattebetalarnas medel - behandla medborgarnas barn. Obs! Det är inte första gången som Götene kommun utmärker sig i liknande sammanhang. Jag återkommer till detta senare.

Eftersom jag har arbetat i flera år som privatpraktiserande jurist och haft ett antal LVU-mål kan jag upplysa om att svensk socialtjänst uppvisar otaliga liknande fall av maktmissbruk, maktfullkomlighet och illojal maktanvändning vid tvångsomhändertagande och fosterhems- eller institutionsplacering av barn. Fallen har givetvis sina egenheter, men gemensamt för dessa är att socialarbetarnas makt framstår som obegränsad, att socialnämnden visar sig sitta i knäet på tjänstemännen eftersom de inte vågar ifrågasätter de "förslag till beslut" som läggs framför dem, och att förvaltningsdomstolarna framstår som socialtjänstens förlängda armar. Samtliga åberopar de "barnets bästa" för att rättfärdiga illdåden mot barnen.

En ny doktorsavhandling med titel "Barnet och rättsprocessen. Rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård" av jur. kand. Titti Mattsson, visar att barnets rättssäkerhet regelmässigt sätts ur spel i LVU-processer.

Fallet med Endres och Almas barn är dessvärre endast ett i en lång rad av liknande fall. Sverige är ju känt som "Barn Gulag" en benämning som Der Speigl använde redan 1983 i samband med avslöjandena kring fallet Alexander Aminoff.

Det är också viktigt att komma ihåg att Sverige har blivit fällt åtskilliga gånger i Europadomstolen just på grund av tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn. De fällande domarna mot Sverige i Europadomstolen i målen Olsson v. Sverige I (1988) & II (1992), Andersson v. Sverige (1987) Eriksson v Sverige (1989), och alla förlikningarna i ECHR - senast i juni 2000 - har inte förändrat något. Socialtjänstens personal far fram som en stat i staten, och utan någon myndighetskontroll utövar de obegränsad makt - utan ansvar - över barn och deras familjer. Ingen socialarbetare, socialnämnds ordförande eller domare i någon förvaltningsdomstol har fått vidkännas disciplinära påföljder på grund av en fällande dom mot Sverige. Det bör noteras att socialarbetarna i barnevernet i Norge har ett personligt ansvar för åtgärderna som de vidtar mot barn och deras familjer. (Se NOU 2000:12 ).

Att berätta om alla de fall av tvångsomhändertagande av barn som har inneburit misshandel av barnen och deras familjer skulle kräva lika stort utrymme som en doktorsavhandling, så jag begränsar mig till vissa utvalda fall.

Alexander Aminoff-fallet.
I början av 1980-talet kidnappade socialtjänsten i Lidingö kommun tolv-årige Alexander Aminoff i hans skola och förde honom till hemlig adress dagen innan hans mor skulle resa utomlands på ett uppdrag. Hon var journalist och mycket kritisk till den svenska praxis att tvångsomhänderta barn och placera dem i fosterhem. Socialtjänstens hantering av pojken och hans mor fick stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands.

Sven Hessle, sedermera professor i socialrätt, skrev ett inlägg i debatten om tvångsomhändertagandet av Alexander Aminoff som pågick i SvD sommaren 1984. Redaktionschefen vägrade att publicera inlägget, men det har inte gått förlorat för eftervärlden eftersom det finns publicerat i Birgitta Wolf:s bok "Fallet Alexander - Ett beslagtaget barn" och på NKMR:s hemsida på Internet där det också är översatt till engelska och franska.

Sven Hessle skrev följande:

"Det största ingrepp som ett samhälle kan förfoga över mot enskilda medborgare är att frånta en vuxen sitt föräldraskap. Att beröva exempelvis en moder möjligheten att utöva föräldraansvar över sitt barn innebär inte bara att samhället skär av hennes rättigheter att via barnen slå över en brygga mellan historien och de framtida generationerna. Det innebär också att samhället ger barnet budskapet att förneka sin moder, för att istället ta till sig en annan främmande person som sin nya förälder. Att frånta en vuxen föräldraskapet är sålunda en slags dödförklaring av levande personer, vilket riskerar att drabba barnen värst. Det är därför sådana samhällsåtgärder är så sällsynta. Åtminstone i andra länder.
Ett antal fall i den svenska omhändertagandedebatten har väckt internationell uppmärksamhet. En del hävdar att dessa fall hör till undantagen i en i övrigt välfungerande välfärdsstat. Andra hävdar, indignerat att de uppmärksammade fallen är snedvridna, otillräckligt återgivna via lösnummersäljande journalister på föräldrarnas villkor.

Enligt min uppfattning är dessa fall toppen på ett isberg, under vars yta pågår en ideologisk förskjutning i riktning mot förakt för eller likgiltighet inför den ömtåligaste relation som ett samhälle ytterst vilar på, relationen förälder - barn."

Yavarifallet

I april 1988 hade GT en flera dagar lång rapportering kring tvångsomhändertagande av familjen Yavaris barn och deras placering på sjukhus i ett sökande efter bevis på att föräldrarna hade agat sina barn. Upprinnelsen till Yavarifallet, som blev förstasidesstoff i GT och Tidningen Dagen i april 1988, var en anmälan från den kommunala dagmamman till den västsvenska konstnären Birgitta Yavaris fyraåring. Fyraåringen hade frågat dagmamman om hennes pojke skulle få smisk eftersom han hade gjort något jättebusigt. Detta tog dagmamman till intäkt för att Yavaribarnen "misshandlades" i hemmet och hon gjorde en rapport till sin chef som i sin tur gjorde en formell anmälan till socialnämnden i Götene. Ordföranden i socialnämnden beslöt med tillämpning av 6§ LVU om omedelbart omhändertagande av Yavaribarnen.

Modern, Birgitta Yavari, kunde inte följa med sina barn till sjukhuset eftersom hennes man skulle återvända från en resa till Israel samma kväll, och hon hade lovat att hämta honom på flygplatsen i Stockholm. Trots vetskap om detta kunde inte socialnämnden dröja med sina åtgärder. Yavarifamiljens tre barn hämtades av två socialassistenter, omhändertogs omedelbart och fördes till sjukhus där de kvarhölls för läkarundersökning. Ett av barnen var autistiskt och bodde hos en annan familj några mil bort. Även han rycktes upp från sin bostad och fördes till sjukhuset.

En serie läkarintyg visade att inte ens ett blåmärke fanns på något av barnen. Socialnämndens ordförande ville dock inte släppa fallet varför familjen fann det för gott att fly till England med sina tre barn. Yavarifallet blev föremål för fyra JO-anmälningar. JO uttalade sig kritisk till handläggningen av fallet men ingen prickades. Familjen emigrerade sedan till USA.

Utländska föräldrar

I såväl Götenefallet som i de andra här redovisade fallen finns en utländsk förälder. Frågan är om utländska föräldrar är mer utsatta än svenska vad gäller tvångsomhändertagande av deras barn. Svaret är ja. Antalet utländska barn som är fosterhemsplacerade står inte i proportion till antalet utlänningar i Sverige.

Massoud Kamali, professor i sociologi vid Uppsala universitet och författare till boken "Varken familjen eller samhället", har sett många exempel på att utländska barn har omhändertagits utan att det egentligen funnits skäl till ett omhändertagande. Han menar att socialsekreterarna ser barnen som integrerade och genom dem försöker påverka familjen att acceptera svenska normer. Barnet hamnar i ett svenskt fosterhem eller på en institution. Men de vill helst av allt komma hem.

Sedan strax före valet i september 2002 har åtskilliga reportage visats om främlings- och invandrarfientlighet. Om dessa attityder också genomsyrar socialtjänstens sätt att hantera barns och deras familjers rätt till privat- och familjeliv innebär det en stor fara för svensk demokrati och socialt liv.

Endres och Almas barn - särskilt de två yngsta - har farit illa i socialbyråkraternas kansli i Götene. Det är absolut nödvändigt att barnen befrias från stället där de har gömts och att de omgående återförenas med sina föräldrar. Det är också viktigt att de felande socialarbetarna och samtliga i nämnden - och förvaltningsdomstolarna - som inte har reserverat sig mot beslutet om tvångsomhändertagande och placering av barnen på hemlig ort utan möjlighet till ett normalt umgänge med sina föräldrar och sina nära och kära, skall dömas till långa fängelsestraff och kännbara böter för det lidande som de har åsamkat barnen och familjen.

BARNAROV.
Av Sven-Erik Berg

Kampen om barnen. Götenefallet
En serie artiklar i Göteborgs Tidningen (GT)

Många barn i motbjudande geschäft.
Av Anita Ankarcrona

LVU måste bli tydligare.
Av Mikael Storåkers

Lagtexten öppnar för socialbyråkratins psykologer.
Av Lennart Hane

Om välgörenhetens villkor.
Av Lennart Hane

Må barna vernes mot barnevernet?
Av Åge Simonsen

Sverige nonchalerar umgängesrätten.
Av Siv Westerberg

Tjänstemän bör kunna åtalas.
Av Ruby Harrold-Claesson

Envis förälder riskerar sitt barn.
Av Lennart Sjöberg

Advokat Lennart Hanes skrivelse till justitieministern och socialministern angående skadestånd för LVU-offren.

Tillbaka till Artiklar

Tvångssterilisering - De icke önskvärda
Svt 2004-08-13

SVT repriserar den flerfaldigt prisbelönade dokumentären De icke önskvärda, om ett mörkt kapitel i svensk historia. År 1921 instiftade Sverige världens första rasbiologiska institut i Uppsala. Journalisten Agneta Bernárdzon och fotografen Gardar Sjödin har gått igenom brev och fotografier bevarade från institutets tid. De har också letat upp några av de tio tusentals svenskar som tvingades klä av sig, mätas och fotograferas för att delas upp i olika rastyper. Rashygien var ett av de främsta skälen till att 63 000 svenskar steriliserades mellan 1935 och 1975.

Vi behandlades som apungar. Vi fick klä av oss medan alla stod och tittade och vi var så rädda för att bli fotograferade, säger Sara Andersson som gick i Nomadskolan i Arjeplog.

Ann-Britt Helander, vars hela släkt blev fotograferad och registrerad, berättar:
- Jag minns läkaren som sade att en same inte fick gifta sig med en svensk för att det inte skulle bli något önskvärt resultat.

De rashygieniska tankegångarna är djupt förankrade i den svenska naturvetenskapen sedan flera hundra år tillbaka, vilket också var en av anledningarna till att Sverige 1921 fick världens första rasbiologiska institut. Ett institut som har fått stå som förebild för liknande inrättningar i andra länder, exempelvis Tyskland.

Orden rashygien och rasbiologi är ofta förknippat med en stark olustkänsla eftersom vi vet hur det användes av Adolf Hitler och nazismen under andra världskriget. Men hur många känner till att Carl von Linné var bland de första i världen med att dela in mänskligheten i olika rastyper och tillskriva dem mentala karaktärsdrag utifrån sitt utseende? Anders Retzius, en annan svensk vetenskapsman med världsrykte, införde begreppet långskallar och kortskallar samtidigt som han delade in människorna i olika raser efter skallens form. Retzius hade en omfattande kraniesamling och fick bland annat hjälp av prästen Lars Levi Laestadius med att plundra gravar, halshugga kroppar och skända barnlik för att komma åt de åtråvärda kranierna.

I kvällens program avslöjas också att personer i alla samhällssikt stödde de rasbiologiska idéerna, inte minst bland den svenska kultureliten. Anders Zorn, Carl Larsson, Selma Lagerlöf och Ellen Key var några av de personer som skänkte pengar eller på annat sätt uppmuntrade Herman Lundborg, chef för Rasbiologiska institutet med starka nazistiska sympatier.

Det svenska steriliseringsprogrammet som lyftes fram i offentlighetens ljus 1997 anses idag vara ett av de mest omfattande och skoningslösa i världen. 93 procent av de steriliserade var kvinnor där det i vissa fall räckte med att de ansågs "asociala" eller "sexuellt opålitliga".

- Jag kan aldrig känna mig stolt över Sverige eftersom jag var en av de där som skulle försvinna, säger Barbro Lysén som tvingades till sterilisering och abort när hon var i sjätte månaden.

Filmen De icke önskvärda är gjord av Agneta Bernárdzon och sändes första gången i SVT den 29 augusti 2002. Sedan dess har den vunnit flera priser, bland annat vid den vetenskapliga filmfestivalen UNICAJA i Spanien samt i Barents tv-filmfestival.

De icke önskvärda

Eugenics and the Welfare State
Norway, Sweden, Denmark, and Finland
Gunnar Broberg, Nils Roll-Hansen

63 000 steriliserade. Ingen mer ersättning längre. Är debatten över?

Av Birger Hjelm

Recension av boken ”Förädlade Svenskar”
Recensent: Birger Hjelm 

TVÅNGSSTERILISERING/TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE AV BARN

Tvångssterilisering i går, tvångsomhändertagande av barn i dag
Av Susanna Svensson

Tillbaka till Artiklar

Tvångsomhändertagande av utländska barn

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

I Metro den 23 november fanns följande notis: Kvinna misstänks för barnarov. Av notisen framgår att en 40-årig kvinna från Älvsjö är misstänkt för att ha försökt smuggla ut sina tre barn ur landet. "Barnen är omhändertagna av socialtjänsten", skriver Metro. Kvinnan greps av gränspolisen i Malmö lördagen den 18 november och anhölls efter förhör. Hon släpptes fri av en häktningsdomstol i Malmö dagen innan Metro skrev om fallet, enligt nättidningen 24-timmar. Ärendet har överlämnats till åklagarmyndigheten i Stockholm. Åklagarens teori är att kvinnan tänkte ta med sig sina barn till El Salvador.

Döms kvinnan för barnarov (BrB 4:1) är straffet för detta brott fyra till tio år. Döms hon för egenmäktighet med barn (BrB 7:4 andra stycket) som är omhändertagna enligt LVU är straffet sex månader till fyra år. Obs! Både kvinnan och hennes tre barn är utländska medborgare.

Frågor som obetingat infinner sig är följande:

1 - Varför vill svenska myndigheter hindra denna utländska föräldern - och andra utländska föräldrar - vars barn torde utgöra en onödig belastning på den kommunala budgeten att ta sina tvångsomhändertagna barn och lämna Sverige? Endast angivna myndigheter torde kunna besvara denna fråga.

2 - Vilka intressen blir tillfredsställda av att kvarhålla den utländska modern som inte vill annat än att lämna Sverige tillsammans med sina barn? Vilka intressen blir tillfredsställda av att skicka tillbaka hennes barn till fosterhem, åtala henne och döma henne till fängelse för barnarov alt egenmäktighet med barn som ger fyra till tio år resp. sex månader till fyra år? I varje fall inte den utländska kvinnans och hennes barns!

3 - Vem är det som i rent mänsklig synpunkt begår brottet "barnarov" eller "egenmäktighet med barn" egentligen? I varje fall är det inte den utländska modern.

På min juridiska byrå och i egenskap av ordf. i Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter - NKMR - har jag kommit i kontakt med åtskilliga fall där utländska barn tvångsomhändertagits och föräldrarna har hindrats ta med sig sina barn när de vill lämna landet. Har Sveriges myndigheter verkligen en sådan makt över - och ett sådant ansvar för - utländska barn vars föräldrar vill lämna Sverige och återförena sina familjer med de övriga släktingarna i hemlandet? Detta torde vara ett allvarligt brott mot folkrätten.

Det är dags att alla tänkande svenska skattebetalarna gör uppror mot detta flagranta slöseri med våra skattepengar.

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR

Kvinna misstänks för barnarov

Invandrarföräldrar råkar oftast illa ut

Tillbaka till Artikelindex

Artikelarkiv