Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

JO:s beslut ang. 17-årig pojkes suicid

17-ÅRIG POJKES SUICID - JO:S-BESLUT

 

 

 

BESLUT

-JO-                                                                 

                                              Datum               Dnr                 Sid

Justitieombudsmannen            2006-01-24      322-2006          1(1)

Kerstin André                                                         

 

Siv Westerberg

Skårsgatan 45

412 69 GÖTEBORG

 

Er anmälan till JO

 

Ni har i en anmälan till JO begärt att JO ska granska hur "de socialvårdstjänstemän" och eventuellt andra myndigheter eller tjänstemän som står under JO:s tillsyn har hanterat ett visst s.k. barnavårdsärende. Er anmälan är grundad på uppgifter i tre tidningsartiklar.

 

Er anmälan ger inte anledning till antagande att det är påkallat någon åtgärd från min sida.

 

Ärendet avslutas.

 

Kerstin André

 

                                           Linn Pantzar

 

 

 

 

 

_______________________________________________________________
Postadress                    Gatuadress                            Telefon              Texttelefon        Telefax           Webbplats

Box 16 327                     Västra Trädgårdsgatan 4    08-786 40 00       08-786 61 15       08 21 65 58     www.jo.se

103 26 STOCKHOLM

 

 

 

Siv Westerbergs JO-anmälan med anledning av 17-årig pojkes suicid

 

Hennes son hängde sig i jeansen

Av Tommy Schönstedt

 

17-årig pojke hängde sig på toalett i poliscell
Av TT och Joakim Svensson

 

Pojke hängde sig i cellen
Av Eva Lindström-Ejdeholt

 

Artiklar

 

Tillbaka till Justitieombudsmannen

 

 

NKMR - Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

 

index

 

 

indexindexindexindexindexindex

 

Vad är NKMR?

Varför NKMR?

ADRESS TILL NKMR




NKMR:s symposium & årsmöte, 25 augusti 2012


NKMR tilldelas diplom av Samfunnsmagasinet för en lång kamp för den enskilde individen.

 

Justitiekanslern och rättssäkerheten i Sverige

 

 

NKMR:s brev angående tillsättande av en oberoende granskningskommission

 

 

EUROPAKONVENTIONEN - NORDISKA VERSIONER

 

 

FN:s BARNKONVENTION

 

 

CHARTER OF THE RIGHTS OF THE FAMILY

 

 

En ny handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

 



Samling av Docent Bo Edvardssons granskningar av sociala utredningar


 

DISKUSSIONSFORUM

 

 

VARNING FÖR SOCIALTJÄNSTEN

 

 

Alvheims tio bud

 

 

Håndbok for klientutvalg og barnevernsofre

 

 

Ulike emner fra psykologi med fokus på foreldre

 

 

ANSLAGSTAVLAN

 


TILL MINNE

 

ARTIKLAR

ARTIKLAR II

ARTIKLAR III

ARTIKLAR IV

ARTIKELARKIV
Tidigare publicerade artiklar

 

 

SÖK-tjänst

 

NKMR:s SÖK-tjänst och Yttrandefriheten

 

 

Pressmeddelanden

 

 

Rättsfall

 

 

Rapporter och Brev

 

 

Böcker, avhandlingar, uppsatser, recensioner och bokannonser

 

 

EUROPADOMSTOLEN

 

 

   United Nations - Petitions and Complaints

 

 

NÖDROP TILL NKMR

 

 

 Justitieombudsmannen - anmälningar och beslut

 

 

Riksrevisionsverket - anmälningar och beslut

 

 

Länkar



SPONSOR

F S DATA

 

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Sidan skapad 1997-11-15
Uppdateras regelbundet

Rättsskandal: Den skandalösa rättvisan

Rättsskandal: Den skandalösa rättvisan
Av Sven-Erik Berg, Nordmaling   



 

 

1994 tvångsomhändertog de sociala myndigheterna i Nordmalings kommun
Sven-Erik Bergs nyfödda dotterdotter, Tina. Hon placerades i fosterhem, under täckmanteln: "barnets bästa". Tina placerades hos ett barnlöst par. Det visade sig ganska snart att socialarbetarna tillvaratog den barnlösa fosterhemsmoderns intressen genom tvångsomhändertagande av Tina. Tina hade blivit utsatt för en förtäckt adoption. Detta var en illojal tillämpning av LVU. Lagen om vård av unga - LVU - kom inte till för att ge socialarbetarna makten att avhjälpa sina barnlösa väninnors barnlöshet, utan den är avsedd som en skyddslag för utsatta barn.

Sven-Erik Berg demonstrerade utanför socialkontoret. Han polisanmäldes och Umeå tingsrätt dömde honom för förtal av socialarbetarna. Läs hans redogörelse för "Tinafallet" och begrunda de rättsövergrepp som de sociala myndigheterna utsatte den obemedlade ensamstående mamman för.

Med anledning av övergreppen vid Umeå tingsrätt mot Sven-Erik Berg, beslagtar Kronofogden sedan snart tio (10) år tillbaka delar av hans och hans hustrus lön/pension varje månad. Här har man så att säga beskurit familjens möjligheter att driva frågan om upprättelse. Det finns helt enkelt inte ekonomiska möjligheter därtill.

 

Hittills har Sven-Erik Berg varit i kontakt med alla kända myndigheter/instanser som rimligtvis kan ha någon makt att ingripa (tillsynsmyndigheter, "granskande program" vid TV samt ett stort antal tidningar, såväl nationellt som internationellt). Några har visat visst intresse, men menar att det är för omfattande - det skulle bli svårt att beskriva på ett sätt som gör det överskådligt för läsaren.

Nedan följer en kort och koncis redogörelse för de svenska myndigheternas rättsövergrepp och förföljelse av morföräldrarna som ville skydda sin dotterdotter från livet som fosterbarn.

Redogörelsen publiceras här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 



 

Umeå tingsrätt har lyckats med konststycket att få mig dömd för förtal.

 

I grunden beror detta på att jag avslöjat och anmält grovt tjänstefel.

 

Eftersom jag av allt att döma inte kunde fällas på sakliga grunder, har åklagare och övrig personal vid tingsrätten tydligen ansett sig behöva:

 

·        åsidosätta domarreglerna (Efter ens talan må ingen dömas)

 

·        bryta mot Domstolsverkets normer (I ett visst skede av förhandlingarna skall den tilltalade avge sin version av vad som inträffat, vilket förvägrats mig). Sedan står det i protokollet: ”Båda parter är hörda”

 

·        strunta i Europakonventionen (beträffande allas likhet inför lagen samt allas rätt till en objektiv och rättvis rättegång)

 

·        agera vid sidan om de befattningsbeskrivningar som normalt skall styra respektive individers agerande vid rättslig instans

 

·        att strunta i åklagares objektivitetsplikt

 

 

 

     Utöver ovan nämnda lag-/regelvidrigheter kan nämnas;

 

·        att sanningen har friserats på ett och annat ställe i protokollen

 

·        att tingsrätten har funnit anledning att håna mig i texten

 

·        att åklagaren/tingsrätten har ”råkat tappa bort” de skriftliga bevis som talar till min fördel.

 

·        att endast motpartens förhör finns inspelat. Hur bevisa felen ?

 

·        att aktuell åklagare har läst ”mellan raderna” i en skriven text och där funnit budskap, insinuationer och påståenden som är ”mycket kränkande för min motpart”.


 

M.m, m.m.  RÄTTVISA ?   Blää !!

Ansvarig åklagare: Annika Öster.



Att förre JK, Göran Lambertz ger det här förfaringssättet sin välsignelse innebär bara att skandalen är fullbordad. Lambertz har, i egenskap av rikets högste juridiska tjänsteman, i uppsatsen/föredraget ”Rättshaverister – problem eller utmaning”, kränkt och hånat mig och andra som vågat anmäla de övergrepp vi utsatts för inom rättsväsendet. Han har klassat oss som mer eller mindre psykiskt störda och därtill delat in oss i klasserna a – f.

 

 

 

 

 

TINAFALLET
Av Sven-Erik Berg

BARNAROV
Av Sven-Erik-Berg

Myndighetsmaffian
Av Sven-Erik Berg

Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft
Av Anita Ankarcrona


Tjänstemän bör kunna åtalas
Av Ruby Harrold-Claesson

Tillbaka till Artiklar

 




NKMR:s begäran till Socialstyrelsen om utredning av Västrumsgårdenspsykologer


Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

NKMR


För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna

 

 


 

2004-11-19

 

 

 

Socialstyrelsen
10630 STOCKHOLM

 

 

 

 

 

Ärende: Begäran om utredning

 

Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordförande i NKMR, begär härmed att Socialstyrelsen skall vidta en granskning Västrumsgården AB och därvid utreda i vilken omfattning andra barn och föräldrar som utretts och/eller vårdats på Västrumsgården lidit skada genom felaktiga psykologbedömningar eller osakliga framställningar i utredningar. Jag begär i synnerhet att följande utredningar skall granskas:

 

1 - Utredningen gällande Anneli Ljungqvist och hennes son daterad 2001-12-20, undertecknad av Charlotte Lindvall, består av tolv (12) sidor.

 

2 - Utredningen gällande Mounir och Rabie Geblaoui daterad 2000-08-23 är undertecknad av Annelie Waldau.*)

 

3 - Utredningen gällande Gisela Djerf som gjordes av Charlotte Lindvall under perioden 2001-08-21 - 2001-12-20, i det numera beryktade Götenefallet.

 
 

Bakgrund

 

Socialstyrelsen har den 16 december 2003 fattat beslut i ärende angående granskning av legitimerade psykologen/psykoterapeuten Paul Bergman (dnr 42-11291/02) med anledning av ett flertal anmälningar föranledda av TV-programmet "Uppdrag granskning" som sändes den 10 december 2002 om tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av Karin och Lars Holmgrens son, Carl. Paul Bergman var/är verksam vid Västrumsgården AB. Socialstyrelsens beslut innebär att Bergman anmäls till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd med yrkande om föreskrift av treårig prövotid.

 

Socialstyrelsens skarpa kritik mot Paul Bergman ger vid handen att även andra utredningar som har emanerat från detta företag under de senaste åren skall granskas.

 

I egenskap av jurist och ordförande i NKMR har jag kommit i kontakt med åtskilliga fall där barn och föräldrar har skickats till Västrumsgården AB - ett sk behandlings- och utredningshem - av olika socialnämnder för utredning under de senaste åren. I samtliga fall som jag kommit i kontakt med har socialnämnderna skridit till ett tvångsomhändertagande av barnet med därav följande familjesplittring.

 

*) För övrigt gift med den av Socialstyrelsen så hårt kritiserade Paul Bergman.

 


Det är bekant att socialtjänsten är behandlingshemmens huvudsakliga uppdragsgivare.

 

Det är också bekant att behandlingshemmens personal levererar utredningar som är skräddarsydda för att passa in på den åtgärd som socialtjänsten avser att vidta gentemot den utredda familjen. Med andra ord, socialtjänsten beställer de utlåtanden som de vill ha och behandlings-/utredningshemmen levererar enligt beställning. Detta är min erfarenhet och den delas av andra jurister som arbetar med LVU-mål.

 

För rättsäkerhetens skull - och inte minst för de inblandade barnen och deras föräldrar - är det därför viktigt att utreda ovan angivna två utredningar samt huruvida fler beslut fattats på grund av felaktiga utredningar förmedlade av Västrumsgården AB. Besluten är ju som bekant av livsavgörande betydelse för de här barnen och deras föräldrar.

 

 

Jag emotser skriftlig bekräftelse på att ni mottagit denna anmälan samt uppgift om diarienummer och skriftligt besked om vilka åtgärder min anmälan föranleder från er sida.

 

 

Olofstorp, dag som ovan

 

 

Ruby Harrold-Claesson,

Jur. kand,

Ordf. i NKMR

 www.nkmr.org

 

 


 

 

 

Tillbaka till anmälningar & beslut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NKMR tillskriver UNICEF och Världskongressen

 

 

 

 


NKMR tillskriver FN:s generalförsamling

 

och

 

Världskongressen för Familjerätt i Bath, England

Med anledning av den numera inställda UNICEF toppmöte i New York den 19-21 september 2001 på temat barnens situation i världen har NKMR kommunicerat FN:s generalförsamling det förtryck som åtskilliga tiotusentals barn och deras familjer och släktingar utsätts för i de nordiska länderna - Danmark, Finland, Norge och Sverige  -genom onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av familjernas barn. NKMR har också sänt en kommuniké till "The 2001 World Congress on Family Law and The Rights of Children and Youth" i Bath, England den 20 – 22 september 2001.

I kommunikéerna har NKMR påpekat att lagarna om tvångsomhändertagande av barn, som av de nordiska riksdagarna och regeringarna satts på plats såsom skyddslag för utsatta barn och "för barnens bästa", har givit upphov till institutioner som framstår som forum för förtryck, förnedring och förföljelse av barn och deras föräldrar och släktingar. I stället för att ge hjälp och skydd åt behövande och utsatta barn har vi bevittnat förekomsten av onödiga omhändertaganden och förtäckta adoptioner iscensatta och genomförda av socialarbetarna med stöd av de politiskt tillsatta nämnderna. Dessa åtgärder mot barnen och deras familjer görs genom illojal tillämpning av de s k skyddslagarna.

 

 

 

En allvarlig följd av den illojala lagtillämpningen är att rättssäkerheten för de drabbade barnen och deras föräldrar och släktingar är satt ur spel. I Sverige, i strid med föresatserna i såväl socialtjänstlagen som LVU och angivna lagarnas förarbeten vilka anger att ett tvångsomhändertagande skall vara "tidsbegränsat och med den slutgiltiga återförening av familjen som mål", genomför fosterföräldrarna - med socialarbetarnas goda minne och samhällets skydd också ett systematiskt och omfattande umgängessabotage i syfte att fjärma barnen från sina föräldrar, syskon och övriga släktingar. Därigenom utsätts barnen för PAS (parental alienation syndrome), som är svårt emotionellt traumatiserande för barnen samtidigt som föräldrarna drabbas av anpassningssvårigheter och andra trauman till följd av förlusten av sina barn.Detta utgör ett enormt slöseri med skattebetalarnas medel och ett oförsvarbart slöseri med mänskliga ressurser.

 

 

 

NKMR:s uppfattning är den att varken de politiska nämnderna, kontrollorganen, dvs länsstyrelserna och justitieombudsmannaämbetena, åklagarna, domstolarna eller regeringarna i de nordiska länderna ingriper till skydd för barnen och deras familjer. Norges delegat i Europakommissionen, Gro Hillestad Thune, framförde liknande åsikter i fallet Eriksson v. Sverige, där Sverige dömdes av Europadomstolen för kränkningar av familjen Erikssons Artikel 8 rättigheter. NKMR har också poängterat att domarna i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna avfärdas och negligeras av de sociala myndigheterna och förvaltningsdomstolarna - och av berörda regeringarna eftersom fällande domsr inte leder till disciplinpåföljder för felande tjänstemän. Sveriges regering, t ex, har betalt skadeståndsbeloppen som Europadomstolen har dömt Sverige att betala till de kränkta familjerna. Så sent som den 20 juni 2000 tvingades svenska regeringen betala 2,1 miljoner kronor i samband med en förlikning med familjen Lindelöf, Stockholm, vars klagomål till Europadomstolen blivit förklarat admissibelt. Trots fällande domar i Europadomstolen och höga skadestånd har vi inte sett någon ändring i myndigheternas praxis.

Våra erfarenheter i NKMR visar att barnen som drabbats av tvångsomhändertagande - och deras familjer - far illa i välfärdsinstitutionernas kanslier. Vi vet också att barnen far illa i de hem och institutioner där de tas emot för samhällets "vård". Dessa barn berövas sin identitet, sina rötter och skydd från kränkningar och övergrepp. De blir utsatta för misshandel och andra övergrepp - såväl fysisk som psykisk och sexuellt. Rapporter till välfärdsinstitutionernas personal, kontrollorgan och polis avfärdas såsom lögner och förtal. Barnens situation blir ännu mer prekär efter en sådan anmälan.

 


Ännu värre blir det för de utländska barnen som tvångsomhändertas och placeras i fosterhem. Förutom förlusten av sin identitet, sina rötter och skydd från kränkningar och övergrepp berövas dessa barn också sin kultur och sitt språk. Detta utgör inte enbart kränkningar av den av Artikel 8 av den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna garnterade rätten till respekt för privat- och familjelivet, utan kränkningar av Artiklarna 3, 8, 9, 10, 12, 16 och 32 av FN:s Barnkonvention.

 

 

 

I Sverige har åtskilliga föräldrar - såväl svenska som invandrare – funnit sig tvungna att "kidnappa" tillbaka sina tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn och fly från landet i syfte att hålla sina familjer samlade. Vissa olyckliga föräldrar har upptäckts då de försökt passera landets gränser med sina administrativt frihetsberövade barn, arresterats och häktats och deras barn har blivit återförda till fosterhemmen.

 


I kommunikéerna har NKMR skarpt kritisera de fyra nordiska länderna för att förvaltningsdomstolarna inte följer lagen såsom respektive lagstiftare föreskrivit vilket har lett att de tvångsomhändertagna barnen alltför ofta berövas rätten till sina föräldrar och sin släkt. På grund av livliga och ihärdiga protester från Mormorsupproret införde Sverige i januari 1998 en lag varigenom mor- och farföräldrar och andra släktingar skall utredas i fall ett släktingbarn anses behöva ges vård och boende utanför sitt föräldrahem. Likväl fortsätter socialarbetarna att placera de tvångsomhändertagna barnen hos främmande människor och i främmande miljöer - således en diskriminering av barnens släktingar. Aftonbladet den 19 juli 2001 berättade historien om Ingrid och Staffan Nilsson i Kumla vars enda barnbarn har onödigt tvångsomhändertagits och fosterhemplacerats hos ett barnlöst par - således en förtäckt adoption.

Trots åtskilliga fällande domar i Europadomstolen fortsätter onödiga tvångsomhändertaganden av barn i de nordiska länderna. NKMR har därför vädjat till UNICEF och The World Congress att tillse att det en gång för alla måste fastslås att barn har rätt till sina föräldrar och släktingar - och att familjerna har rätt till sina barn.

 

 

 

Olofstorp, den 14 september 2001

 

 

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand
Ordf. i NKMR

 

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

 

Communiqué to United Nations General Assembly

 

Communiqué toThe 2001 World Congress on Family Law and The Rights of Children and Youth

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter