Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Mordet på behandlingshemmet Miklagården

Mordet på behandlingshemmet MIKLAGÅRDEN

Miklagården är ett av de behandlingshem där socialtjänsten ofta placerar barn och ungdomar som de har tvångsomhändertagit med tillämpning av LVU.
På söndagsförmiddagen den 16 januari 2005 hittades en 15-årig pojke mördad på den muslimska begravningsplatsen, Strandkyrkogården, i södra Stockholm. Mordoffret var intagen på behandlingshemmet Miklagården som ligger några hundra meter från kyrkogården. Fallet bevisar återigen att barn och ungdomar som "vårdas" av det offentliga löper stora risker för sin hälsa och utveckling - och även att misshandlas till döds. Det här fallet påminner om mordet på Thomas Mickelsen som slogs ihjäl av två kamrater på en skolgård i Bjuv 1995.

En serie artiklar publicerade i Expressen.se den 16 januari - 26 april 2005.

 

 

Pojken lämnades att dö på kyrkogården

Av Anders Fallenius

På söndagsförmiddagen den 16 januari hittades en 15-årig pojke mördad på Strandkyrkogården i södra Stockholm. Kroppen låg öppet på den muslimska begravningsplatsen.
Mordoffret var intagen på behandlingshemmet Miklagården – några hundra meter från kyrkogården.
26 april 2005


 

15-åring åtalad för mord på jämnårig
Av Expressen.se/TT

De två pojkarna retades och bråkade men umgicks dessemellan.
En sen kväll i januari mördades den ene pojken brutalt av den andre och hans kamrat.
På måndagen åtalades den 15-årige kamraten för mord.

25 april 2005

 

Mordmisstänkta pojkar skyller på varandra
Av Expressen/TT

De två pojkar som misstänks för mordet på en 15-åring i Skrubba skyller dådet på varandra.
Polisen fruktar nu att hamna i en ny "Lindomesituation", erfar TT.
31 januari 2005

 

15-åring häktad för mord
Av TT

En 15-årig pojke häktades på onsdagen av Stockholms tingsrätt på sannolika skäl misstänkt för mord på en jämnårig.
Tingsrätten valde att gå på åklagarens linje trots att det är mycket ovanligt att häkta en så ung person.

20 januari 2005

 

15-åringen rymde för att gå på fest
Av Anders Fallenius

Den 15-årige pojken hade bestämt att han skulle gå på fest med två kamrater.
Därför stack han från behandlingshemmet Miklagården.
Det slutade med att 15-åringen mördades av sina kamrater – på en kyrkogård invid hemmet.
18 januari 2005

 

Pojke hittad mördad på kyrkogård
Av Linda Vikström och TT

15-åringen kom till behandlingshemmet för att starta ett nytt liv. I går hittades han ihjälhuggen på den intilliggande kyrkogården.
17 januari 2005

 

15-årig pojke misstänkt för mord på jämnårig
Av EXPRESSEN.SE/TT

En 15-årig pojke hittades på söndagen mördad på en muslimsk begravningsplats vid Strandkyrkogården i södra Stockholm. Två jämnåriga kamrater har gripits och en av dem är misstänkt för mordet.

16 januari 2005

 

 

 

 

 

 

Dubbelmordet på behandlingshemmet i Svenljunga

En serie artiklar i Aftonbladet.se och Göteborgs-Posten.se fr o m den 15 mars 2004

 

 

Inte mammas fel om barnet blir mördare

Av Germund Hesslow

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Jur. kand., med.lic., Siv Westerbergs begäran om utfående av fosterhemsavtal - Inlaga till Kammarrätten i Göteborg

 

 

JUR. KAND., MED. LIC., SIV WESTERBERGS BEGÄRAN TILL KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG OM UTFÅENDE AV ALLMÄN HANDLING

 

 

 

Kammarrätten i Göteborg

Avd 6

Box 1531

401 50 Göteborg

 

 

                                                               

 

Ang mål med Er beteckning 3276-2001 r 7 ang utlämnande av allmän handling från skol-och fritidsnämnden i Helsingborg rörande Å och S K.

 

Jag får härmed komplettera tidigare ingivet överklagande.

 

Jag yrkar att beslutet ändras så att hela akten utlämnas till mig utan något som helst undantag.

 

Som grunder och utvecklande av talan får jag , utöver det jag anfört då målet rörande utlämnande av akten tidigare var anhängigt i kammarrätten (före återförvisningen till skol-och fritidsnämnden), anföra följande.

 

När vissa delar undantagits från utlämnande vet man ju som klagande ej innehållet i det som undantagits. Av beslutet synes dock framgå att det  rör sig om förhållandena i fosterhemmen och då framför allt den ekonomiska ersättning   som fosterhemmen erhåller och erhållit för tvångsvården av S.

 

Kammarrätten har i en nyligen avkunnad dom, nämligen dom den 19 september 2001 i mål nr 4525-2001 (klagande AG) beslutat att uppgift om vilken ersättning fosterföräldrar erhåller kan lämnas ut. Kammarrätten har i det målet grundat sitt ställningstagande på att ingen enskild kan lida men av att uppgiften lämnas ut.

 

Jag tillämpar samma resonemang i rubricerade mål. Om SK:s nuvarande och tidigare fosterföräldrar får och fått en ersättning som står i rimlig proportion till det arbete de utför med vård av fosterbarnet och de kostnader de har för fosterbarnet kan dessa fosterföräldrar inte rimligen lida men av om uppgiften lämnas ut.

 

Om å andra sidan någon av dessa fosterföräldrar, två fostermödrar och två fosterfäder, fått eller får en ersättning för arbete och kostnader, som är orimligt hög, kommer saken i ett annat läge. De riskerar då att  - när beloppen ej längre är sekretessbelagda -  socialmyndigheten inser att den kommer att utsättas för kritik på grund av dessa orimliga utbetalningar. Fosterföräldrarna löper risken att beloppen sänkes till skälig nivå och att de, fosterföräldrarna, därmed får minskade inkomster av fosterbarnet SK och därmed lider men.

 

 I en sådan situation  måste kammarrätten göra en avvägning mellan intresset av att uppgifter om fosterföräldrarnas orimligt höga ekonomiska ersättning lämnas ut och fosterföräldrarna därmed riskerar att lida ekonomisk skada och väga detta mot det tvångsomhändertagna barnets och dess föräldrars intresse  av att uppgiften lämnas ut. Det men barnet och dess föräldrar lider av att uppgiften inte lämnas ut måste vägas mot det men fosterföräldrarna kan lida om uppgiften lämnas ut.

 

Om det är så att fosterföräldrarna har en orimligt hög ersättning, en ersättning, som är så hög att de såsom lågutbildad arbetskraft inte kan beräknas få en ens tillnärmelsevis lika hög ersättning i ett vanligt lönearbete, innebär detta en uppenbar risk för synnerligen negativa effekter för både S och Å K. Den orimligt höga ersättningen  innebär en risk att dessa fosterföräldrar agerar på sådant sätt att de inte skall riskera att tvångsvården av barnet upphör och de därmed skall  mista fosterbarnet och därmed även mista den ekonomiska ersättningen för barnet.

 

 Det är ju väl känt att fosterbarn, som under  fosterbarnsvården tillåtits hålla en tät och nära kontakt med sina biologiska föräldrar, när de uppnått den åldern att de kan taga egna initiativ, i stor utsträckning bestämt påyrkar att få flytta hem till sina biologiska föräldrar. Den äkta föräldrakärlek, som barnet möter hos sina biologiska föräldrar jämför barnet med de kärlekslösa omsorger, grundade på ekonomiska drivkrafter, som fosterföräldrarna har om barnet. Barnet finner då att det hellre vill växa upp med den äkta och varma föräldrakärleken hos de kanske ekonomiskt inte så välbeställda biologiska föräldrarna än i det kärleksklösa men (genom fosterbarnsersättningen!!) ekonomiskt bättre ställda fosterhemmet.|  Och barnet påyrkar då att få flytta hem till sin biologiska familj. Om socialmyndigheten och fosterföräldrarna vägrar barnet detta är det ganska vanligt att barnet flyr från (socialmyndighetens ord för detta är "rymmer från") fosterhemmet och beger sig till de biologiska föräldrarna. Efter  polishämtning, åtföljd av 3-4 nya flyktförsök och 3-4 nya polishämtningar brukar enligt min erfarenhet socialmyndigheten ge upp och låta LVU-vården upphöra och barnet får stanna hos  sina biologiska föräldrar.

 

Cirka hälften av alla fosterhemsplaceringar havererar ju, inte så få just på grund av att barnet flyr från fosterhemmet hem till sin biologiska familj.

 

När barnet, under inflytande av de  biologiska banden mellan föräldrar och barn, flyr fosterhemmet och enligt ovan fosterhemsvården upphör , upphör även utbetalningarna av pengar till fosterföräldrarna. Eftersom flertalet fosterföräldrar rekryteras bland låg-och  mellaninkomsttagare betyder förlusten av fosterbarnsersättningen oftast en synnerligen väsentlig sänkning av fosterfamiljens  levnadsstandard. Inte så få fosterföräldrar har tagit fosterbarn just för att bereda sig själva och sina egna biologiska barn en hög materiell levnadsstandard med ridhästar, bilar, utlandsresor med mera. Denna standard sänkes drastiskt och omedelbart den dag fosterbarnsinkomsterna försvinner.

 

Nyssnämnda är flertalet fosterföräldrar väl medvetna om. De flesta fosterföräldrar är också väl medvetna om att enda effektiva sättet att förhindra att fosterbarnet efter några år påyrkar att få flytta hem till sin biologiska familj (och har barnet nått en viss ålder och är ett barn som besitter en viss handlingskraft kan inga polishämtningar i längden hindra barnets hemflyttning!!!) är att fosterfamiljen ser till att bryta banden mellan fosterbarnet och dess biologiska föräldrar. Och denna brytning åstadkommer fosterföräldrarna  effektivt genom att till socialmyndigheten hävda att  de iakttagit att barnet blir oroligt när det har träffat sina biologiska föräldrar  och tar skada av att träffa sina biologiska föräldrar och att umgänget därför bör begränsas och bara ske högst ett par gånger per år.

 

Och grundat på dessa fosterföräldrarnas påståenden om oro(!?)  hos barnet beslutar socialmyndigheten och domstolarna att starkt begränsa umgänget. Detta trots att det framgår både av förarbeten till Lag om vård av unga (LVU) och av domar mot Sverige i Europadomstolen i Strasbourg i LVU-mål att  när det gäller tvångsomhändertagna barn bör socialmyndigheten hela tiden arbeta för en återförening mellan föräldrar och barn.

 

 

Men om barnet bara får träffa sina föräldrar ett par timmar om året och då under övervakning lär barnet inte känna de biologiska föräldrarna på ett sådant sätt att föräldrar- barnrelationen  kan återskapas och bibehålles.

 

En återförening mellan fosterbarnet och dess biologiska föräldrar omöjliggöres genom att barnet kommer att säga att det vägrar flytta hem till sina földrar eftersom dessa är för barnet helt främmande personer!!

 

Den orimligt höga fosterbarnsersättningen leder enligt  ovan till att en återförening med den biologiska familjen omöjliggöres och därmed till obotlig skada för barnet.

 

Om den orimligt höga fosterbarnsersättningen  hemlighålles genom sekretessbeläggning kan  barnets föräldrar inte på något sätt verka för att endast skälig ersättning skall utbetalas och barnets liv ej styras av fosterföräldrarnas vinstintresse.

 

Därmed tar föräldrarnas och barnets intresse av att uppgiften skall lämnas ut över och uppgiften bör lämnas ut och kammarrätten bör bifalla mina yrkanden.

 

 

Den kontroll som  utövas av  socialvårdstjänstemännen  rörande fosterbarnsersättningens rimlighet  eller överhuvudtaget av de ekonomiska transaktionerna  kring ett tvångsomhändertaget barn är absolut ej tillräcklig.  Att socialvårdstjänstemän kan tänkas vara inblandade på ett olämpligt sätt i ekonomiska transaktioner kring barn visas av bifogade artikel ur tidningen Metro av den 12 oktober 2001 med rubriken "Kidnapparhärva växer". Jag citerar ur artikeln " -----En av de anhållna är socialsekreterare i en sörmländsk kommun och är misstänkt för att genom inblandning ha tjänat pengar. Hon misstänks för mutbrott och grovt tjänstefel.--- "

 

Det är nödvändigt att det tvångsomhändertagna barnets föräldrar och rättsliga vårdnadshavare har full insyn i  alla ekonomiska transaktioner kring barnet för att kunna gripa in om oegentligheter förekommer, som kan leda till skada för barnet.

 

Fosterföräldrarnas intresse av sekretess måste vägas mot den skada barnet lider av sekretessbeläggning.

 

Intresset av att uppgifterna lämnas ut, även om det skulle leda till ekonomiskt men för fosterföräldrarna, måste av kammarrätten vägas mot det mycket starka intresse som barnets föräldrar och rättsliga vårdnadshavare har av att få ut uppgifterna.

 

 Rent allmänt vill jag framhålla att vad beträffar betydelsen för den enskilde av att uppgifter om hans/hennes ekonomi sekretessbelägges har sådan sekretessbeläggning inte alls lika stor betydelse ur integritetssynpunkt för den enskilde som sekretessbeläggning av exempelvis uppgifter om sjukdomar.

 

I Sverige gäller ju ( i motsats till i många andra länder) att jag såsom enskild person  med hänsyn till offentlighetsprincipen utan någon som helst svårighet (och utan att ens behöva uppge syftet med min förfrågan) kan få uppgift från en statlig eller kommunal myndighet om vilken lön, vilken övertidsersättning och vilka traktamenten och eventuella övriga ekonomiska förmåner en namngiven offentliganställd tjänsteman har och har haft. Eftersom en betydande procent av den förvärvsarbetande svenska befolkningen  numera är offentliganställd är det alltså en mycket stor grupp personer, som inte alls har något skydd för uppgifter om sina inkomster och övriga ekonomiska förmåner förknippade med arbetet.

 

För undvikande av missförstånd vill jag framhålla att jag personligen är utomordentligt nöjd med den svenska offentlighetsprincipen härvidlag. Jag finner det ur rättssäkerhetssynpunkt oerhört viktigt att allmänheten har fri insyn i hur den offentliga sektorn använder skattebetalarnas pengar. Denna rätt till insyn från allmänheten  är ju också viktig ur preventionssynpunkt när det gäller att förhindra att tjänstemän tillskansar sig oskäliga ersättningar från sin offentliga arbetsgivare.

 

I Sverige (i motsats till i många andra länder) kan jag som enskild person (utan att ens behöva uppge syftet med min förfrågan) från skattemyndigheten få uppgift om namngiven persons taxerade inkomst och beskattningsbara förmögenhet.

 

Jag kan också utan svårighet få uppgifter om vilken eller vilka fastigheter en enskild person äger.

 

Flertalet svenskar har alltså inte  skydd  mot utlämnande av  de mest väsentliga uppgifterna rörande den personliga ekonomin.

 

Man frågar sig då varför just fosterföräldrar, som ju får sin ekonomiska ersättning  från den offentliga sektorn (skattebetalarnas pengar!!) för både arbetet och kostnaderna beträffande fosterbarnet, skall få förmånen (?) att få uppgifter om sina  ekonomiska villkor sekretessbelagda.

 

Enlig min uppfattning föreligger tvärtom extra stor anledning att icke sekretessbelägga uppgifter om de ekonomiska villkoren för fosterföräldrar.

 

De tvångsomhändertagna barnen är administrativt frihetsberövade. De  är genom frihetsberövandet utsatta för ett av de mest ingripande åtgärderna i sitt liv, som en person kan utsättas för av en stat.

 

När det gäller övriga frihetsberövade personer i Sverige förekommer det mig veterligt överhuvudtaget inte att det fortlöpande frihetsberövandet verkställes av och hos privatpersoner (fosterföräldrar) utan verkställigheten sker på kommunala och statliga  institutioner. Personer som dömts till fängelsestraff avtjänar sina straff på fängelser i  statlig regi, personer som är föremål för psykiatrisk tvångsvård är frihetsberövade på i offentlig regi drivna mentalsjukhus och personer som är frihetsberövade enligt smittskyddslagen tvångsvårdas aldrig någonsin på privata sjukhus utan på i offentlig regi drivna sjukhus.

 

För frihetsberövade personer är i ett fritt och demokratiskt land rättssäkerhetsaspekterna oerhört viktiga. Det är oerhört viktigt att den frihetsberövade hela tiden har möjlighet kontrollera att inga olagliga eller ovidkommande saker, såsom privatpersoners vinstintresse, styr hans/hennes möjligheter till frigivning eller möjlighet till permissioner. Det vore ju förödande för rättsäkerheten om exempelvis ett fängelse i all hemlighet höjde lönen för den fångvaktare, som  kommer med påståenden om att en fånge misskött sig och därmed ej skall beviljas permissioner eller villkorlig frigivning. Om en sådan fångvaktare  fick högre lön eller andra extra ekonomiska förmåner skulle givetvis frestelsen bli oerhört stor för övriga fångvaktare att konstruera diffusa påståenden om misskötsamhet hos en fånge.

 

 

Genom att allmänheten inklusive de personer som berörs har möjlighet till full insyn i vad som betalas till exempelvis fångvaktare  förhindras effektivt ett sådant system där enskilda tjänstemän har ekonomisk vinning av huruvida frihetsberövandet fortsätter eller inte.

 

Givetvis skall även full insyn finnas i vad fosterföräldrar, som bedriver tvångsvård i sitt hem, får i betalning.

 

 

I socialmyndighetens utredning  om ett fosterhem inför placeringen av ett barn  finns oftast uppgifter om fosterföräldrarnas hälsotillstånd, bostadsförhållanden med mera, alltså saker som rör fosterföräldrarnas privatliv.

 

Jag menar emellertid att även dessa uppgifter bör lämnas ut. Den person eller familj, som till sitt hem och sin bostad förlägger en verksamhet ( i det här fallet tvångsvård), som betalas och sanktioneras av stat och kommun, får finna sig i att därvid ge upp en del av rätten till privatliv. Om vederbörande ( i det här fallet fosterföräldrar) inte vill ge upp en del av rätten till privatliv, bör de avstå från   att taga emot fosterbarn i sitt hem. Och därmed även avstå från betalningen för fosterbarnen!!

 

Jag vill anföra några jämförande exempel.

 

Polis eller socialmyndighet eller annan myndighet har i Sverige ingen som helst allmän rätt att oombedda komma in i persons eller familjs hem för att exempelvis hålla  en allmän inspektion av bostadens standard. Men den pensionerade läkare, som  efter pensioneringen vill driva en liten privatmottagning  några timmar i veckan och vill slippa kostnaden för att hu hyra en mottagningslokal och därför förlägger denna läkarmottagning till vardagsrummet i sin bostad (jag känner till flera sådana fall) får finna sig i att Socialstyrelsen får en allmän inspektionsrätt av hans/hennes vardagsrum!!! Och får finna sig i att inspektionsrapporten blir allmän handling, ej sekretessbelagd. Om läkaren inte vill ha den inskränkningen i sitt privatliv, alltså att en tjänsteman från Socialstyrelsen när som helst, förhandsanmäld eller oanmäld, har rätt att inspektera hans/hennes vardagsrum, får läkaren avstå från att ha privatmottagning!! Eller kosta på sig att hyra en separat mottagningslokal!! 

 

Nästa exempel: I Sverige har polisen ingen som helst allmän rätt att stoppa en gående person på gatan och kräva att denna underkastar sig ett utandningsprov och/eller ett blodprov för att undersöka eventuell alkoholpåverkan. Men en person, som använder sig av den rätt att framföra motorfordon,  som innehav av körkort medför, får finna sig i att under bilfärden bli stoppad i en rutinkontroll och, om polisen så finner lämpligt, underkasta sig   utandningsprov eller blodprov. Om personen anser sådant integritetskränkande får han/hon avstå från att överhuvudtaget köra bil!! Vissa rättigheter medför också skyldigheter!!!

 

Nästa exempel: I Sverige kan en privatperson ej åläggas att mot sin vilja underkasta sig regelbundna hälsokontroller i form av läkarundersökningar. Men den person, som innehar erforderligt flygcertifikat och valt som yrke att vara pilot inom trafikflyget, måste underkasta sig regelbundna läkarundersökningar (vars resultat arbetsgivaren har rätt att ta del av!) för att få fortsätta  att utöva sitt yrke. Anser han/hon detta alltför integritetskränkande, får han/hon avstå från att vara pilot inom trafikflyget.

 

Jag menar att de personer, som väljer att tjäna pengar på tvångsvård av fosterbarn i sitt hem,  måste ur rättssäkerhetssynpunkt finna sig i att deras hälsotillstånd och hemförhållanden icke längre får vara sekretessbelagda.

 

För fosterbarnet är det fullständig katastrof när sådana saker rörande fosterhemmet  sekretessbelägges. Bland mina västsvenska LVU-fall har jag ett fall där följande inträffade: Ett handikappat förskolebarn tvångsplacerades i en fosterfamilj med fyra egna barn. Fosterhemsutredningen sekretessbelades. Den biologiska modern märkte grava missförhållanden i fosterhemmet. Den handikappade pojken lämnades utan tillsyn, fick ej läkarvård när han var sjuk, uppvisade oförklarliga  blåmärken och så vidare. Modern påtalade saken upprepade gånger hos socialmyndigheten, som emellertid muntligen försäkrade att att allt var bra i fosterhemmet. En midsommardag när modern reste till fosterhemmet för att besöka sin son mötte hon en polisbil på väg från fosterhemmet. När hon kom fram fanns ingen av fosterföräldrarna hemma. En granne, som fanns i huset, lämnade henne (den helt osanna)  uppgiften att fosterföräldrarna rest för att besöka en släkting, som hastigt insjuknat. Den handikappade fosterpojkens biologiska mor fann uppgiften egendomlig. Hon ringde därför polisen och frågade vad som pågick, varför polisbilen varit i fosterhemmet. Av polisen fick hon beskedet att följande hade inträffat: På midsommarnatten  hade den kraftigt berusade fosterfadern, i närvaro av barn och fosterbarn, misshandlat den likaledes berusade fostermodern så svårt att hon fruktade för sitt liv och ringde polisen. Polisen kom och fann ett totalt kaos i hemmet, grep den berusade fosterfadern och förde honom till polisarresten. Den av misshandeln illa tilltygade fostermodern fördes till sjukhus!!! Senare har vi fått veta att socialmyndigheten vid placeringen av den handikappade pojken i fosterhemmet väl  kände till att fosterfadern hade så svåra alkoholproblem att han till och med varit på alkoholistanstalt!!!

 

Det är helt oacceptabelt att sekretessbelägga någon del av fosterhemsutredningar eller ekonomiska transaktioner med fosterföräldrar.

 

Vad beträffar rubricerade fall utgör tvångsomhändertagandet av barnet SK ett justitiemord. Bakom flertalet justitiemord ligger som bekant en medicinsk feldiagnos. I det här fallet led barnet SK av en ovanlig sjukdom, som heter temporary brittle bone disease och som av svenska läkare feldiagnosticerades som misshandelsskador.

 

Forskningen kring sjukdomen temporary brittle bone disease fortsätter. Det är min förhoppning att det inom de närmaste åren skall ha kommit fram biokemiska bevis för denna sjukdom; biokemiska bevis som utgör fullgoda bevis för att det var den sjukdomen barnet SK led av och inte alls misshandelsskador.

 

Barnet SK:s  biologiska mor ÅK har uppdragit åt mig att försöka åstadkomma resning i målet om tvångsomhändertagandet. Jag har för avsikt att fortsätta försöken att få resning till dess en resningsansökan bifalles. Jag följer forskningen på områder temporary brittle bone disese. Den dag denna forskning kommit tillräckligt långt är jag övertygad om att vi får bifall till vår resningsansökan. Den dagen, vare sig det sker medan SK fortfarande är barn eller efter det SK blivit vuxen, är SK givetvis berättigad till ett mycket högt skadestånd från svenska staten för att hennes barndom blivit förstörd genom att hon tvingats växa upp i olika fosterhem istället för hos sin biologiska familj. Det är då viktigt att vi har klara papper på alla de  ekonomiska transaktionerna och övrigt som skett med SK under tvångsvården. Eftersom myndigheter i  vissa fall får förstöra handlingar efter tio år är det viktigt att vi då har kvar alla papper i vår ägo, för att kunna påvisa vilket extra stort lidande SK tillfogats helt i onödan genom att ekonomiska  drivkrafter varit inblandade i barnets tvångsvård.

 

Vad i övrigt beträffar mitt arbete med resningsansökan för min klient, ÅK, som drabbats av ett justitiemord, är det väl känt att man i sådant arbete måste "vända på varje sten" för att nå framgång. I det läget är det helt oacceptabelt att överhuvudtaget någonting i detta ärende är sekretessbelagt för mig och min huvudman ÅK.

 

Göteborg den 12 oktober 2001

 

 

Siv Westerberg

Jur.kand., med.lic.

 

 

Tillbaka till Pågående Rättsfall

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Granska socialsekreterarna!

Granska socialsekreterarna!

Av "Jenny"

 


Artikeln är tidigare publicerad som insändare i Expressen, "TV i går", den 28 januari 1999, dagen efter SvT-dokumentären om hur en socialsekreterare i Stockholm och hennes chef med välvilligt bistånd av förlossningspersonal och olika läkare beslagtar Christina Ekmans nyfödda son och därefter splittrar deras familj.

 

 

 

Såg dokumentären "Att ta ett barn". Det väckte många känslor hos mig och jag måste ställa frågan:  Hur kan vi acceptera  att  det  här händer 1999?

Att en stackars mor, utan några som helst bevis, blir berövad sitt barn på BB på grund av att någon socialsekreterare har gjort bedömningen att hon inte är lämplig, eftersom de antar att hon tar droger och att hon inte har någonstans att bo.  

 

Förmodligen så beror det på att hon vägrar ratta in sin i ledet, kanske är det hon som är minst tokig eftersom hon vågar gå emot socialens uppsatta regler.

 

Att sedan socialsekreteraren sitter och använder en massa svordomar i tv och dessutom uppenbart ljuger om att de inte visste om att barnet skulle tvångsomhändertas utan mammans vetskap med ord som "… fan, barnet kan ju vara döfött, sånt händer...", gör att jag mister allt för­troende för den sociala verksam­heten.

Det kan inte va­ra en slump att folk vägrar gå och söka hjälp hos so­ciala instanser när man träffar på sådana omänskliga människor som saknar all empati for de drabbade.

 

Barnet togs ifrån modern som tvångsomhändertogs till sluten avdelning på psyket. Pappan som hade jobb och levde ihop med mamman fick aldrig självklart ta hand om bar­net, utan ha sitt eget barn på prov på ett hem. Ett villkor var att han skulle hålla sig ifrån modern till barnet.

 

Där går hon bostadslös och fråntagen babyn på lösa grunder och hennes kille som hon levde ihop med vågar inte ta kontakt, rädd för att mista vårdnaden om barnet.

 

Min fråga är: Är det socialens uppgift att splittra en familj och låta en nyförlöst kvinna släpas upp till psyket för att hon inte rättar in sig i ledet?

 

Nej, fy sjutton, en granskning av socialse­kreterarna vore på plats. Jag trodde att de fanns till för att hjälpa! Och kom nu inte och säg att ni hänvisar till sekretessen, för bakom den kan ni inte gömma er hur länge som helst, utan en utredning vore på sin plats så att man kan plocka bort dem som är klart olämpliga - och det är man nar man sitter och svär i tv och far med osanning.

 

Det är dags alt vi börjar reagera! Så här får människor inte behandlas i Sverige 1999.

 

 

Fallet Christina Ekman - "Att ta ett barn"

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

BARNHEMSUNGAR

 

 

BARNHEMSUNGAR

 

barnhemsungar

 

 

 

barnhemsungar

 

 

 

Berättelsen om de två småpojkarna Sändh och deras mamma är ingen idyllisk skildring. Det var en kärv tid för en ensam, fattig mor som kämpade för att hålla ihop sin familj och skapa ett drägligt liv. För barnen Bengt och Rustan blir det ideliga uppbrott från hälsingebyn, från kyffena i Göteborgs och Hagalunds kåkstäder och tillbaka till det hemska barnhemmet Vidkärr. Det är en markligt ljus bok denne trotzige trubadur skrivit. Här finns intet spår av bitterhet trots ett stundtals outhärdligt hårt barnaliv. Nära och levande växer ett svenskt fyrtiotal fram med barnhemstanter, hästskjutsar, ölkaféer och timmerflottare, allt sett genom barnets okuvliga och nyfikna ögon. Barnhemsbarn är en bok som berört mig starkt, det är en barndomsskildring full av liv, klarsyn och överlevnadskunskap.

 

Finn Zetterholm

 

ASTREVA UPPSALA

 

Tryck: Nya ScandBook Falun 1991

ISBN 91-87772-06-X

 

 

Böcker

 

Artiklar

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

NKMR:s begäran till länsstyrelsen om utredning av Västrumsgårdens psykologer

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter

NKMR

För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna

 

 

2004-01-20

 

Länsstyrelsen i Kalmar län

Malmbrog. 6,

391 86 KALMAR

 

 

Ärende: Begäran om utredning

 

Undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand, ordförande i NKMR, begär härmed att länsstyrelsen i Kalmar län i egenskap av tillsynsmyndighet för Västrumsgården AB skall utreda om i vilken omfattning andra barn och föräldrar som utretts och/eller vårdats på Västrumsgården lidit skada genom felaktiga psykologbedömningar eller osakliga framställningar i utredningar. Jag begär i synnerhet att följande två utredningar skall granskas:

 

1 - Utredningen gällande Anneli Ljungqvist och hennes son daterad 2001-12-20, undertecknad av Charlotte Lindvall, består av tolv (12) sidor.

 

2 - Utredningen gällande Mounir och Rabie Geblaoui daterad 2000-08-23 är undertecknad av Annelie Waldau.*)

 

Bakgrund

Socialstyrelsen har den 16 december 2003 fattat beslut i ärende angående granskning av legitimerade psykologen/psykoterapeuten Paul Bergman (dnr 42-11291/02) med anledning av ett flertal anmälningar föranledda av TV-programmet "Uppdrag granskning" som sändes den 10 december 2002 om tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av Karin och Lars Holmgrens son, Carl. Paul Bergman var/är verksam vid Västrumsgården AB. Socialstyrelsens beslut innebär att Bergman anmäls till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd med yrkande om föreskrift av treårig prövotid.

 

Socialstyrelsens skarpa kritik mot Paul Bergman ger vid handen att även andra utredningar som har emanerat från detta företag under de senaste åren skall granskas.

 

I egenskap av jurist och ordförande i NKMR har jag kommit i kontakt med åtskilliga fall där barn och föräldrar har skickats till Västrumsgården AB - ett sk behandlings- och utredningshem - av olika socialnämnder för utredning under de senaste åren. I samtliga fall som jag kommit i kontakt med har socialnämnderna skridit till ett tvångsomhändertagande av barnet med därav följande familjesplittring.

 

 

*) För övrigt gift med den av Socialstyrelsen så hårt kritiserade Paul Bergman.


Det är bekant att socialtjänsten är behandlingshemmens huvudsakliga uppdragsgivare.

Det är också bekant att behandlingshemmens personal levererar utredningar som är skräddarsydda för att passa in på den åtgärd som socialtjänsten avser att vidta gentemot den utredda familjen. Med andra ord, socialtjänsten beställer de utlåtanden som de vill ha och behandlings-/utredningshemmen levererar enligt beställning. Detta är min erfarenhet och den delas av andra jurister som arbetar med LVU-mål.

 

För rättsäkerhetens skull - och inte minst för de inblandade barnen och deras föräldrar - är det därför viktigt att utreda ovan angivna två utredningar samt huruvida fler beslut fattats på grunder av felaktiga utredningar förmedlade av Västrumsgården AB. Besluten är ju som bekant av livsavgörande betydelse för de här barnen och deras föräldrar.

 

Jag emotser skriftlig bekräftelse på att ni mottagit denna anmälan samt uppgift om diarienummer och skriftligt besked om vilka åtgärder min anmälan föranleder från er sida.

 

Olofstorp, dag som ovan

 

 

 

Ruby Harrold-Claesson,

Jur. kand,

Ordf. i NKMR

www.nkmr.org

 

 

 

Tillbaka till anmälningar & beslut

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter