Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Kammarrätten i Stockholm - Beslut om prövningstillstånd

 

 

KAMMARRÄTTEN MEDDELAR PRÖVNINGSTILLSTÅND

 

 

KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM

Sid 1 (1)

PROTOKOLL

2001-03-14 Föredragning i Stockholm Mål nr 1173-2001

Aktbilaga 3

Avdelning 5

Rotel 3

 

RÄTTEN

lagmannen Marja Regner

kammarrättsrådet Kerstin Belfrage, referent

 

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE

kammarrättsnotarien Anders Nilsson

 

KLAGANDE

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, Box 8077, 424 12 Olofstorp

 

MOTPART

Datainspektionen, Box 8114, 104 20 Stockholm

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Stockholms län beslut den 29 januari 2001 i mål nr 9590-00

 

SAKEN

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204); nu fråga om prövningstillstånd

 

___________________________________

 

Målet föredras, varefter kammarrätten fattar följande

 

BESLUT

 

Kammarrätten meddelar prövningstillstånd.

 

Beslutet får enligt 33 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte överklagas.

 

Anders Nilsson

 

Protokollet uppvisat färdigt och beslut meddelat den 26 mars 2001

 

Postadress Besöksadress Telefon Telefax

Box 2302 Birger Jarls torg 13 08-7003800 08-14 98 89

 

 DI-tillsynsärende

Den anonyma anmälan

DI-författningssamling

NKMR:s yttrande

DI-beslut 2000-05-19

NKMR:s begäran om besvärshänvisning

DI:s brev 2000-05-25

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

Personuppgiftslagen - Siv Westerbergs föredrag inför kristdemokraternas riksdagsutskott

Komplettering av NKMR:s talan i länsrätten

Länsrätten i Stockholm beslut 2001-01-29

NKMR:s överklagande av Länsrättens beslut

Datainspektionens yttrande 2001-05-07 till Kammarrätten i Stockholm

Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och Yttrandefriheten

Tillbaka till Huvudsidan

Datainspektionens beslut

  • Datainspektionen 2000-05-19

     

    Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR
    Att. Ruby Harrold-Claesson
    Box 8077
    424 12 OLOFSTORP

     

    Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204)

    Datainspektionen har genom ett klagomål uppmärksammats på att Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter (NKMR) på webbplatsen www.nkmr.org, under en s.k. SÖK-tjänst, har publicerat bl.a. namn och bild på barn som har tvångsomhändertagits med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

    Av den information som NKMR lämnar på webbplatsen framgår bl.a. följande. Den aktuella SÖK-tjänsten har nyligen inrättats och riktar sig till föräldrar vars barn har tvångsomhändertagits och i vissa fall även placerats i, för de biologiska föräldrarna, hemliga fosterhem. Ändamålet med behandlingen är att de biologiska föräldrarna skall kunna få information om var barnen befinner sig och/eller hur barnet har det i fosterhemmet.

    NKMR har i ett yttrande till Datainspektionen gjort gällande att lagstöd finns för den aktuella publiceringen och därvid bl.a. anfört att behandlingen har skett med de ifrågavarande personernas samtycke.

    Datainspektionens bedömning

    Enligt 21 § personuppgiftslagen är det, oavsett samtycke, förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om bl.a. administrativa frihetsberövanden. Av lagens förarbeten framgår att härmed bl.a. avses att någon har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

    Datainspektionen konstaterar att NKMR, genom den aktuella SÖK-tjänsten, behandlar personuppgifter i strid med 21 § personuppgiftslagen. Frågan om samtycke saknar därför betydelse i ärendet.

    Det förhållandet att uppgifterna dessutom har gjorts allmänt tillgängliga via Internet, innebär att behandlingen även strider mot förbudet i 33 § personuppgiftslagen att föra över personuppgifter till tredje land.

    Vad NKMR i övrigt har anfört i sitt yttrande, föranleder inte Datainspektionen att göra någon annan bedömning när det gäller lagligheten av behandlingen.

    Datainspektionen förutsätter att NKMR beaktar vad som ovan har sagts och omedelbart upphör med den aktuella behandlingen av personuppgifter om tvångsomhändertagna barn. Med hänsyn till förfarandets allvarliga karaktär avser Datainspektionen att översända ärendet till polismyndighet för kännedom och eventuell åtgärd. I och med denna åtgärd kan tillsynsärendet avskrivas.

     

    BESLUT

    Datainspektionen avskriver ärendet.

    Beslut i ärendet har fattats av generaldirektören Ulf Widebäck i närvaro av tillsynsdirektören Britt-Marie Wester, datarådet Hans-Olof Lindblom samt byrådirektören Katarina Högquist, föredragande.

    Ulf Widebäck

    Katarina Högquist

     

    DI-tillsynsärende

    Den anonyma anmälan

    DI-författningssamling

    NKMR:s yttrande till DI

    Tillägg till information om NKMR:s SÖK-tjänst

    Tillbaka till Huvudsidan

NKMR:s begäran om besvärshänvisning från Datainspektionen

 

 

  •   

NKMR:s begäran om besvärshänvisning

Eftersom Datainspektionen den 19 maj 2000 ålade NKMR att omedelbart upphöra med vår "SÖK-Tjänst" utan att meddela besvärshänvisning för överklagande, begärde vi besvärshänvisning.

 

 

                • 2000-05-24

                   

                              • Datainspektionen
                                Katarina Högquist
                                Box 8114
                                104 20 Stockholm

                                 

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204)

Dnr 741-2000

 

Ärende: Begäran om besvärshänvisning

I anledning av det av Er kommunicerade beslutet daterat 2000-05-19 vari anförs att "Datainspektionen förutsätter att NKMR beaktar (...) och omedelbart upphör med den aktuella behandlingen av personuppgifter om tvångsomhändertagna barn" begär undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., att Datainspektionen skall lämna besvärshänvisning.

Olofstorp, dag som ovan.

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR

 

DI-tillsynsärende

Den anonyma anmälan

DI-författningssamling

NKMR:s yttrande

DI-beslut 2000-05-19

Tillbaka till Huvudsidan

Kammarrätten i Stockholm - Beslut om återförvisning till Länsrätten

KAMMARRÄTTEN BESLUTAR ATT ÅTERFÖRVISA NKMR:s ÖVERKLAGANDE AV DATAINSPEKTIONENS BESLUT TILL LÄNSRÄTTEN FÖR SAKPRÖVNING

 

 

                                        BESLUT

 

KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
                               2002-01-23                            Avdelning 5

                                                                                                            Mål nr 1173-2001

Medddat i Stockholm

 

 

 

 

KLAGANDE                                      Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter 855102-0053

                                                            Box 8077

                                                            424 12 Olofstorp

 

 

MOTPART                                        Datainspektionen

                                                            Box 8114

                                                            104 20 Stockholm

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE      Länsrättens i Stockholms län beslut den 

                                                            29 januari 2001 i mål nr 9590-00 (se bilaga)

 

 

 

SAKEN                                               Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) - PUL

 

 

 

 

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter (NKMR) yrkar i första hand att kammarrätten, med andring och undanröjande av länsrättens beslut, måtte göra en sakprövning av Datainspektionens föreläggande av den 19 maj 2000. I andra hand yrkas att kammarrätten återförvisar Datainspektionens beslut till angivna myndighet för fattande av ett överklagbart beslut.

 

Till stöd för sin talan anför NKMR bl. a. följande. Genom länsrättens avvisningsbeslut av överklagandet av Datainspektionens föreläggande/ beslut frånhänds NKMR rätten till en sakprövning huruvida SÖK-tjänsten omfattas av personuppgiftslagen. Föräldrar till onödigt tvångsomhändertagna och av socialtjänsten gömda barn berövas yttrandefriheten att genom NKMR:s SÖK-tjänst be allmänheten om hjälp att få uppgifter om sina bortrövade och gömda barn. NKMR, såsom juridisk person, nekas rätten till en rättvis rättegång och förvantas finna sig i en myndighets godtyckliga ingripande mot dess verksamhet.

 

Datainspektionen (DI) anför i svaromål bl.a. följande. Inspektionen ser gärna att beslutet av den 19 maj 2000 sakprövas och har darfbr inte någon invändning mot att kammarrätten återförvisar målet till länsrätten för prövning i sak. DI:s beslut innehåller en uppmaning till NKMR att omedelbart upphöra med sin behandling av personuppgifter om tvångsomhändertagna barn. Detta far ses som ett påbud och enligt inspektionens uppfattning har beslutet en sådan verkan mot NKMR att det bör kunna överklagas. Beslutet är visserligen ett avskrivningsbeslut men i praktiken innebär det ett förbud för NKMR att fortsätta den aktuella behandlingen av personuppgifter såvida NKMR inte önskar få ännu mer ingripande myndighetsbeslut mot sig. Det är inte någon lyckad situation om NKMR för att få sin sak prövad måste fortsätta att bryta mot personuppgiftslagen till dess DI fattar ett nytt beslut vid vite eller ansöker om utplånande av personuppgifterna hos länsrätten eller till dess att polismyndigheten gör någon form av ingripande. Beträffande NKMR:s alternativa yrkande vill DI framhålla att inspektionen såsom självständig förvaltningsmyndighet själv avgör vilka beslut som skall fattas. För närvarande synes det dock inte aktuellt med något mer ingripande myndighetsbeslut, eftersom de i målet aktuella uppgifterna har tagits bort från webbplatsen.

 

 

SKÄL

 

Någon generell lagreglering av frågan om besluts överklagbarhet finns inte i svensk rätt. Däremot har frågan behandlats i praxis och doktrin. Även i samband med tillkomsten av den nu gällande förvaltningslagen (SFS 1986:223) diskuterades om man i denna lag borde införa en bestämmelse om när ett beslut kunde överklagas.

 

Departementschefen kom fram till att så inte borde ske och hänvisade till den praxis som fanns. Han konstaterade att praxis innebär flera viktiga inskränkningar i överklagbarheten och att det för överklagbarhet förutsattes att beslutet hade någon inte alltför obetydlig verkan för parter eller andra. (prop. 1985/86:80 s. 45 - 48)

 

"Enligt 45 § PUL skall tillsynsmyndigheten genom påpekanden eller liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse om myndigheten konstaterar att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas på ett olagligt sätt. Går det inte att få rättelse på något annat sätt eller är saken brådskande, får myndigheten vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att fortsätta att behandla personuppgifterna på något annat sätt än genom att lagra dem.

 

Datainspektionen har i beslutet den 19 maj 2000 funnit att NKMR genom sin SÖK-tjänst behandlar personuppgifter i strid med 21 § PUL och att behandhngen även strider mot förbudet i 33 § PUL att föra över personuppgifter till tredje land samt har uppmanat NKMR att upphöra med den aktuella behandlingen av personuppgifter. Beslutet är inte av den karaktären att det klart kan slås fast om det är fråga om ett beslut som får överklagas eller inte. Uppmaningen till NKMR att omedelbart upphöra med den aktuella behandlingen av personuppgifter, i förening med dels påpekandet om förfarandets allvarliga karaktär dels möjligheten för DI att ingripa med ett vitessanktionerat förbud, gör dock att beslutet får ses som ett påbud som sakligt sett ligger nära ett formligt föreläggande att efterleva lagstiftningen (jfr RÅ 1996 ref 43). Tilläggas kan att NKMR med anledning av DI:s beslut vidtagit åtgärd och tagit bort de aktuella uppgifterna från webbplatsen.

 

 

Med hänsyn till det anförda och till den betydelse som beslutet har för NKMR finner kammarrätten att Dl:s beslut bör anses överklagbart. Länsrätten hade således inte bort avvisa NKMR:s överklagande.

 

 

BESLUT

 

Kammarrätten upphäver länsrättens avvisningsbeslut och visar målet ater till Länsrätten i Stockholms län för prövning av Nordiska Kommitténs för Mänskliga Rattigheter överklagande av Datainspektionens beslut den 19 maj 2000.

 

 

 

 

Marja Regner       Kerstin Belfrage        Heléne Lövung

 

 

DI-tillsynsärende

Den anonyma anmälan

DI-författningssamling

NKMR:s yttrande

DI-beslut 2000-05-19

NKMR:s begäran om besvärshänvisning

DI:s brev 2000-05-25

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

Personuppgiftslagen - Siv Westerbergs föredrag inför kristdemokraternas riksdagsutskott

Komplettering av NKMR:s talan i länsrätten

Länsrätten i Stockholm beslut 2001-01-29

NKMR:s överklagande av Länsrättens beslut

Datainspektionens yttrande 2001-05-07 till Kammarrätten i Stockholm

Kammarrätten meddelar prövningstillstånd 

Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och Yttrandefriheten

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

Charlotts_jo_anmalan

 

  • JO-anmälan mot chefen för Socialtjänsten i Mariestad samt föreståndaren för institutionen Fristaden Allgott, Box 87, 532 21 Skara samt mot rektor vid grundskolan i Skara.

     

     

Den här anmälan till Justitieombudsmannen har gjorts av Charlott Johansson, 14 år som är tvångsomhändertagen enligt LVU pga påståenden om incest. Hennes far dömdes och har avtjänat ett två och ett halvt års fängelsestraff.

Till anmälan har bifogats Jur. kand. med. lic Siv Westerbergs artikel Children as primary losers when sexual abuse is falsely alleged: Two swedish cases. JO har beslutat att utreda anmälan och den har fått Diarienummer 2874/99

 

  •  Till Justitieombudsmannen.

    Jag får härmed begära att JO beträffande de av mig här nedan numrerade och understrukna punkterna undersöker huruvida myndighetens och tjänstemännens agerande verkligen är i överensstämmelse med svensk lag och i överensstämmelse med de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har undertecknat. Och jag får härmed begära att JO omedelbart vidtager åtgärder för att hjälpa mig slippa leva under så kränkande och förnedrande förhållanden som de förhållanden jag nu tvingas leva under på Fristaden Allgott.

    Först får jag kort presentera mig själv. Jag heter Charlott Johansson och mitt personnummer är 840716-3925. Jag har alltså nyligen fyllt 15 år. Jag är en skötsam flicka, som aldrig har begått några straffbara handlingar. Jag har aldrig haft några som helst missbruksproblem. Jag vill inget hellre än att få leva ett normalt liv och i lugn och ro få sköta mitt skolarbete.

    Mina föräldrar är skötsamma personer, som bor i ett eget trivsamt, hus på landet med en stor trädgård. De älskar mig mycket och de vill inget hellre att vår familj skall fä leva ett normalt liv tillsammans.

    Jag är emellertid sedan flera år tvångsomhändertagen enligt LVU, Lag om vård av unga. Anledningen till tvångomhändertagandet framgår av bifogade artikel med titeln "Children as Primary Losers When Sexual Abuse i Falsely Alleged: Two Swedish Cases".

    Första hälften av artikeln handlar om mig och jag kallas i artikeln för Lisa.

    Jag tvångsplacerades först på en barnpsykiatrisk klinik. Därefter tvångsplacerades jag i en fosterfamilj, som tröttnade på mig efter ett par år och avsade sig med omedelbar verkan att ha mig som fosterbarn. Jag fördes då till ett barnhem, Solsidan (!) i Skara, som fungerade ungefär som ett barnfängelse med lästa dörrar och en "terroristsluss" vid ingången. När jag var tretton år tvångsplacerades jag i ett aktiebolag(!!!). Detta aktiebolag driver en verksamhet som består i andrahandsuthyrning av fosterbarn till ett antal fosterfamiljer.

    Punkt 1:

    Jag vill att JO undersöker om sådan handel med barn och ett aktiebolags förmedling av fosterbarn i ekonomiskt vinningssyfte är i överensstämmelse med svensk grundlag och internationella konventioner.

    Av aktiebolaget tvångsplacerades jag hos en familj i Stenum utanför Skara. Denna fosterfamilj hade ett litet eget barn. Det var för mig uppenbart att de tagit mig som fosterbarn enbart för att kvinnan i familjen skulle ha en inkomst och ändå kunna vara hemmafru och sköta sitt eget barn. Jag utnyttjades som arbetskraft i fosterfamiljens hushåll och lantbruk. Fosterfadern var därtill anställd i ladugården på en lantbruksskola. Det hände att han beordrade mig att följa med till hans arbetsplats för att där. utan betalning utföra det arbete som han var anställd och avlönad för att sköta.

    Jag utsattes i detta fosterhem för ständiga hotelser framför allt från fosterfaderns sida. Exempelvis att om jag inte gjorde som han sade skulle han "stycka" min katt. Jag hade nämligen fått en katt av min mamma; en katt som jag tycker mycket om. Denna katt har dessa mina före detta fosterföräldrar nu helt olagligt lagt beslag på själva och vägrar lämna tillbaka till mig.

    Punkt 2:

    Jag vill att JO granskar om det är i överensstämmelse med svensk lag att fosterföräldrar som (om än via ett aktiebolag som bedriver andrahandsuthyrning av fosterbarn) betalas med allmänna medel kan få lägga beslag på ett fosterbarns egendom (min katt) utan att socialmyndigheten eller annan myndighet ingriper och skyddar barnets rätt till sin egendom.

    En annan hotelse från fosterfaderns sida var att "jag behöver bara knäppa med fingrarna så flyttas Du till ett annat fosterhem." Hur illa jag än tycker om dessa fosterföräldrar så hade jag av socialmyndigheten flyttats mellan så många olika platser att jag kände att jag inte orkade med ytterligare ett nytt fosterhem. Det var alltså en för mig mycket otäck hotelse. Jag ber JO jämföra detta med slavägarnas i Nordamerika hotelser mot uppstudsiga negerslavar: "Om Du inte lyder så säljer jag Dig!"

    Den behandling jag utsattes för i detta fosterhem och de ständiga hotelserna var så förfärliga att jag inte stod ut. I augusti 1998 nödgades jag fly. Jag lyckades gömma mig ett par, tre månader. Det blev dock mycket svårt för mig att befinna mig på flykt. Jag var ju bara 14 år och var utan pengar. Jag höll telefonkontakt med mitt föräldrahem så att de åtminstone skulle veta att jag levde. Jag förstod att om jag tog min tillflykt till mitt föräldrahem skulle polisen finna mig där och återföra mig till det förfärliga fosterhemmet.

    Under senhösten 1998 såg jag mig dock ingen annan utväg än att söka min tillflykt till mitt föräldrahem. Jag längtade ju också mycket efter mina föräldrar och min lillebror. När jag varit några dagar i mitt föräldrahem kom polisen och med brutalt våld släpade ut mig. Jag fördes till Fristaden Allgott. Där hölls jag helt inlåst under en vecka under vilken vecka jag helt förvägrades att gå utomhus och helt förvägrades skolgång. När mina föräldrar fick kännedom om att jag förvägrades skolgång tog de kontakt med myndigheterna och krävde att jag skulle få gå i skolan och då fick jag äntligen återupptaga min skolgång.

    Punkt 3a:

    Är det tillåtet att hålla ett 14-årigt tvångsomhändertaget barn, ett barn som icke är tvångsomhändertaget på grund av sitt eget beteende, inlåst i en vecka utan möjlighet till utomhusvistelse? (Såvitt jag vet har även häktade personer rätt till en halvtimmes utevistelse varje dag.)

    Punkt 3b:

    Är åtgärden att vägra ett skolpliktigt barn skolgång i överensstämmelse med svensk lag?

    När jag äntligen fått återupptaga min skolgång tog mina föräldrar kontakt med rektorn i den grundskola jag gick i Skara och begärde att jag omgående skulle få stödundervisning så att jag kunde få hjälp att taga igen det som jag kunskapsmässigt förlorat under min flykt undan de olidliga förhållandena i fosterhemmet. Rektorn anordnade då ett möte med socialvårdens tjänstemän och mina fosterföräldrar. Till detta möte blev mina föräldrar inte kallade. Vid mötet beslöts att jag inte skulle få någon stödundervisning.

    Punkt 4:

    Är rektorns åtgärd att vägra samarbeta med mina föräldrar (som är mina rättsliga vårdnadshavare) och vägra mig, en elev i behov av stödundervisning, sådan stödundervisning i överensstämmelse med svensk lag?

    Efter en kort tid på Fristaden Allgott återfördes jag till fosterhemmet i Stenum. Fosterföräldrarna behandlande mig nu ännu sämre än förut. Vid flera tillfällen nödgades jag fly och tog då min tillflykt till mitt föräldrahem. Där hämtades jag efter några dagar av polisen med brutalt våld och återfördes till fosterhemmet. Vid ett tillfälle, då jag förtvivlat gråtande klamrade mig fast vid min mor då polisen kom, slog en av poliserna ner min mor och släpade sedan ut mig till polisbilen.

    Ett annat tillfälle då jag nödgades fly var natten till julafton 1998. Socialmyndigheten och fosterföräldrarna vägrade mig nämligen att besöka mina föräldrar på julafton. Det blev för mycket för mig. Natten till julafton lyckades jag smyga mig ut sedan fosterföräldrarna somnat. Jag vandrade hela natten på landsvägarna i kyla, mörker och regn. När jag slutligen på morgonen nådde mitt föräldrahem var jag helt utmattad, genomvåt och genomfrusen. Ett par dagar senare kom polisen och återförde mig med våld till fosterhemmet i Stenum.

    Fosterföräldrarnas behandling av mig blev allt värre. I mars 1999 nödgades jag ånyo fly undan förhållandena i fosterhemmet. Jag visste nu att om jag sökte min tillflykt till mitt föräldrahem så skulle polisen omedelbart ingripa med förnyat våld mot mig. Ej heller vågade jag ringa mina föräldrar av rädsla för telefonavlyssning. Detta ledde till att under flera månader visste inte mina föräldrar om jag levde eller var död. När jag flydde i mars 1999 var det fortfarande kallt och vinter och om jag somnat av utmattning en natt utomhus skulle jag ha frusit ihjäl.

    Jag lyckades hålla mig gömd i cirka tre månader.

    Polisen fann mig i juni 1999. Jag fördes nu med polisvåld till Fristaden Allgott och nu började det helvete, som fått mig att skriva till JO.

    Jag nämnde inledningsvis att jag är en skötsam flicka som aldrig gjort något straffbart och aldrig haft några missbruksproblem. Övriga på Fristaden Allgott intagna barn och ungdomar är sådana som är kriminellt belastade och /eller har missbruksproblem och/eller har grava psykiska störningar. En pojke får sådana fruktansvärda vredesutbrott att jag blir helt livrädd och inte vågar gå utanför mitt rum när han får sina utbrott. En flicka har så allvarliga psykiska störningar och är så olycklig och deprimerad att hon gjort upprepade självmordsförsök på Fristaden Allgott genom att skära sig i armarna och har stora märken i armarna. Tyvärr är ju ett dylikt beteende "smittsamt". Så en dag när jag var helt förtvivlad över att vara en inlåst fånge på Fristaden Allgott (Fristaden Allgott är ingenting annat än ett barnfängelse) skar jag mig själv i armen i självmordssyfte. Omedelbart efteråt ångrade jag mig. Den nyssnämnda psykiskt sjuka flickan hjälpte mig att stilla blodflödet och plåstrade om mig. Ingen av personalen brydde sig på något sätt om min skada och ingen hjälpte mig till läkarvård.

    Jag kan tillägga att jag under min tre månader långa flykt undan missförhållandena i fosterhemmet våren 1999 gick ner sju kilo i vikt (jag var normalviktig före flykten). Jag hade ju inte pengar till mat. Ingen på Fristaden Allgott eller socialförvaltningen har sett till att jag fått läkarundersökning eller läkarvård för denna anmärkningsvärda viktminskning.

    Eftersom jag är inlåst och förbjuden att gå utanför anstaltens staket (och för övrigt inte har några pengar) kan jag inte själv på egen hand söka läkarvård.

    Punkt 5:

    Är det i överensstämmelse med svensk lag att socialförvaltningens personal och Fristaden Allgotts personal underlåter att tillse att ett barn i behov av läkarvård får läkarvård?

    Jag hade alltså förlorat sju kilo i vikt. Jag är 15 år och växer fortfarande. Trots detta förvägras jag på Fristaden Allgott att få ta mig en smörgås när jag är hungrig. Det är endast tillåtet att äta vid de fasta måltiderna. En växande tonåring som utsatts för en lång hungerperiod har behov av att få ta sig en extra smörgås när hon är hungrig.

    Punkt 6: Är åtgärden att kategoriskt neka ett hungrigt tvångsomhändertaget barn mat i överensstämmelse med svensk lag och av Sverige undertecknade internationella konventioner?

    Det allra värsta är dock att jag på Fristaden Allgott hålles inlåst och är förbjuden att ha kontakt med omvärlden.

    Liksom andra barn och tonåringar har jag behov av att umgås med kamrater. Jag hålls emellertid inlåst och dygnet-runt-bevakad på Fristaden Allgott. Jag är alltså förbjuden att ha kontakt med andra barn och ungdomar än de misskötsamma, kriminella och/eller psykiskt störda ungdomar, som bor på Fristaden Allgott.

    Eftersom jag inte vill vara isolerad helt från andra människor har jag inget annat val än att umgås med dessa medfångar. En del av dessa medfångar har eller har haft narkotikaproblem. Jag vet att sådant tyvärr är mycket "smittsamt". Jag vet att personer med narkotikaproblem och alkoholproblem oftast har en stark önskan att vederbörandes vänner och bekanta också skall knarka och supa. Jag är livrädd att jag, isolerad från möjlighet att umgås med normala och skötsamma ungdomar, skall dragas in i medfångarnas missbruksproblem.

    Punkt 7:

    Är det i överensstämmelse med svensk lag att läsa in en skötsam tvångsomhändertagen tonåring (jag), som icke är tvångsomhändertagen på grund av sitt eget beteende tillsammans med barn och ungdom med problem med kriminalitet och/eller missbruk och/eller psykiska störningar??

    Jag hålls alltså inlåst, det vill säga jag är icke tillåten att gå utanför Fristaden Allgott och dess fängelsegårdsliknande trädgård utan att vara åtföljd av en av personalen som fångvaktare. Det märkliga är att de övriga fångarna tilläts att utan vakt gå utanför anstaltens område, exempelvis gå till det närbelägna samhället. Jag som är den enda psykiskt normala och skötsamma fången hålls däremot under oavbruten bevakning.

    Punkt 8:

    Tillåter svensk lag att en skötsam tonåring hålls fängslad på detta sätt?

    Jag hindras inte bara från att träffa andra människor utan jag hindras även från att ha telefonkontakt med andra människor. Till att börja med tilläts jag inte ens att ha telefonkontakt med mina föräldrar annat än i viss mycket begränsad utsträckning. Efter några dagar släpptes dock detta förbud och jag tillåts att ha telefonkontakt med mina föräldrar och med min jurist, men inte med några andra människor, inte ens med min egen bror.

    Mina föräldrar är medlemmar i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Ett par norska damer, som också är medlemmar i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter (den ena till och med ledamot av styrelsen för Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter) hade fått kännedom om hur jag hölls fången på Fristaden Allgott. De ville tala med mig och ringde därför till Fristaden Allgott och bad att få tala med mig. Bägge uppgav när de framställde denna begäran sina namn och vem de var. Den ena är universitetsprofessor. Den andra är änka efter en norsk stortingspresident. Bägge förvägrades att tala med mig under motivering att jag endast var tillåten att ha telefonkontakt med mina föräldrar och med representanter för socialförvaltningen!!!

    När den norska universitetsprofessorn ringde första gången och bad att få tala med mig fick hon endast till svar att jag inte var inne; således icke beskedet att det ej var tillåtet att tala med mig. (jag var på en påtvingad och bevakad utflykt med personal och medfångar). Hon frågade då när jag återkom och fick besked att jag återkom vid 18-tiden. Hon bad att få framfört en hälsning till mig på vilket Fristaden Allgott-tjänstemannen, som svarade i telefonen, sade " ja". Denna hälsning framfördes aldrig till mig. Först när jag senare på kvällen vid ett telefonsamtal med min mamma fått veta att den norska professorn sökt mig omtalade personalen att hon ringt. Någon hälsning framfördes dock icke. Den norska professorn ringde ånyo efter klockan 18. När hon då bad att få tala med mig fick hon beskedet att jag icke var tillåten att taga emot telefonsamtal. Jag hade mycket gärna velat tala med henne men det fick jag alltså inte göra. Inte heller fick jag tala med den norska stortingspresidentänkan. Personalen talade inte ens om att hon ringt utan det fick jag veta vid telefonsamtal med min mamma.

    Punkt 9

    : Med tanke på att yttrandefriheten och meddelarfriheten är grundlagsskyddade vill jag att JO undersöker om det är i överensstämmelse med svensk lag att hindra min telefonkontakt med omvärlden och även genom inlåsning av mig och dygnet-runt-bevakning av mig hindra mig helt från kontakter och telefonkontakter med andra människor än Fristaden Allgotts personal och mina medfångar?

    Så vill jag taga upp de bedrövliga hygienska förhållandena på Fristaden Allgott. Mina medfångar är ju misskötsamma och psykiskt störda personer som ideligen spottar överallt. Man får alltså vara försiktig var man går och vad man tar i för dessa äckliga spottloskor finns överallt.

    Varje fånge har eget rum (eller skall man kalla det cell?). Men vi nödgas dela badrum och toalett. Jag nödgas dela badrum och toalett med fyra-fem andra fångar. Eftersom ju frekvensen av smittsamma sjukdomar av typen aids och hepatit är långt högre bland misskötsamma ungdomar än bland vanliga skötsamma ungdomar är detta att dela toalett och duschrum med medfångarna en utomordentligt otäck hälsofara. Man tycker ju att dessa toaletter och badrum rimligen borde städas varje dag av specialutbildad städpersonal med skyddshandskar och skyddskläder.

    Men så är inte alls fallet. De städas endast en gäng per vecka. Och då är det vi barnfångar som beordras att göra detta utan någon form av skyddsutrustning. Vi beordras turas om med detta hälsofarliga arbete.

    Jag vill framhålla att jag inte har något emot att städa mitt eget rum. Och om jag hade eget badrum och egen toalett skulle jag gärna städa dem. Men att beordras att städa toaletter efter andra fångar finner jag orimligt. Jag är visserligen tvångsomhändertagen. Men jag är inte av någon domstol dömd till straffarbete!!

    Punkt 10:

    Är det i överensstämmelse med svensk lag att ett omyndigt barn, som icke är dömt för något brott, på detta sätt utnyttjas som arbetskraft och tvingas städa toaletter efter andra fångar?

    Vi barnfångar på Fristaden Allgott får 30 kronor i veckan i veckopeng. Jag är ju tvångsomhändertagen så mina föräldrar får inget barnbidrag för mig utan det lägger socialmyndigheten beslag på. Dessa trettio kronor i veckan är alltså det enda jag har och det är ju verkligen inte någon stor summa.

    Nu har emellertid Fristaden Allgotts personal ett eget system där de utdömer böter. Om man kommer försent till frukosten (den är klockan 8.15 och det är ju ändå sommarlov, då andra skolbarn passar på att sova på morgnarna) så innehålles 15 kronor av veckopengen. Om man utan lov går utanför anstaltens staket utdömes också 15 kronor i böter.

    Dessa 30 kronor veckan är min enda egendom som jag disponerar över.

    Punkt 11

    : Är ett dylikt bötessystem, där jag kan berövas de enda pengar jag förfogar över, godtyckligt tillämpat av anstaltens personal (som icke är någon domstol och vars beslut ej kan överklagas) i överensstämmelse med svensk lag? (Vad sker med dess bötespengar för övrigt? Stoppar någon dessa i egen ficka? Hur och till vem redovisas dessa bötespengar?)

    Jag vill sluta med följande. JO kanske undrar över varför jag inte JO-anmäler att jag överhuvudtaget är tvångsomhändertagen, varför jag tvångsplacerats på Fristaden Allgott och så vidare. Avsiktligt tar jag inte tagit upp dessa punkter i min JO-anmälan. Jag befarar nämligen, att om jag gjorde det, skulle JO "dribbla " bort hela ärendet med att förklara att jag och mina föräldrar hänvisas till att överklaga besluten till domstol. Men det har jag och mina föräldrar redan gjort utan framgång.


    Därför tar jag i denna min JO-anmälan upp enbart saker som varken jag eller mina föräldrar har möjlighet enligt svensk lag att klaga på till domstol.

    Den situation jag tvingas leva under, dygnet-runt-bevakad och isolerad från kontakt med normala människor, är helt olidlig för mig och helt ohållbar. Jag hemställer därför att JO omedelbart ingriper och hjälper mig. Jag erinrar om det välkända förhållandet att hittills har ingen diktaturstat haft problem med att rekrytera fångvaktare till koncentrationslägren. Och hittills har ingen stat, som tillämpar dödsstraff, haft svårigheter att rekrytera bödlar.

    När människor ges okontrollerad makt (som ju vakter i koncetrationsläger får) så missbrukas den praktiskt taget alltid.

    Jag ber JO skydda oss barnfångar från sådan här godtycklig maktutövning och ber JO omedelbart ingripa.

    Jag befarar att brev från JO till mig kommer att beslagtagas av personalen. Jag får därför be JO att brev till mig adresseras till min jurist, som har lovat att vidarebefordra breven till mig. Brev till mig frän JO skall alltså inte adresseras till Fristaden Allgott utan skall adresseras till Charlott Johansson c/o Jur. kand. Siv Westerberg, Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB, Skårsgatan 45, 412 69 Göteborg.

    Skara den 27 juli 1999

    Med vänlig hälsning

    Charlott Johansson

    *********

    Den som vill göra en anmälan till Justitieombudsmannen skall skriva till:

    JO
    Riksdagens Ombudsmän
    Box 16 327
    103 26 Stockholm

     

    Söktjänst Charlott

    Incesthysterin och domstolarna

    Sexualhysterin

    Hemligheter och minnen

    Rättsröta vid behandling av misstänkta för sexualbrott 

     

     

     

     

     

     

     

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter