Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNAS DAG

DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNAS DAG
Av John-Olof Larsson, samhällskritiker och debattör

 

  

 

John-Olof Larsson är samhällskritiker och flitig debattör. Han och hans familj är själva offer för LVU.

Artikeln är tidigare publicerad under pseudonym "Piplarsson" i Göteborgs-Postens diskussionsforum "Fria Ord", sektionen Socialt och samhälle, och i Norra Västerbotten (norran.se) insändarsektionen "Politik" den 10 december 2002. Göteborgs-Posten ändrade titeln till "Tvångsomhändertagande av barn".

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

Media och granskningsprogrammen har under den senaste tiden uppmärksammat barn som far illa i samhället. Barn som är omhändertagna genom en lagstiftning som benämns LVU (lagen om vård för unga) har blivet granskade i media.

Vad är det för människor och tjänstemän som kretsar kring barn under LVU?
Man påstår sig utgå från det lilla barnet och barnets bästa. Barnen blir kanske placerade i något fosterhem eller behandlingshem och det är kommunens socialnämnd med dess socialsekreterare och socialchefer, som föreslår LVU omhändertagandet. Barn- och ungdomspsyk brukar ge utlåtanden i de olika fallen. Länsrätt dömer slutligen till LVU omhändertagandet. Tillsyningsenheterna och socialkonsulenterna vid Länsstyrelser och samt Socialstyrelsen har till uppgift att vården skall fungera vid LVU.

MEN HUR HAR DET BLIVET??
Man har visat hur sociala myndigheters utredningar i samband med LVU är bristfälliga och stundom uppbyggda och sammanställda på rena lögner. Avsikten har varit att svartmåla föräldrarna och att använda sig av en pedagogik som fått följden att barnfamiljerna har splittrats och skadats för livet.

Misshandel och vanvård är omänskligt både för de direkt utsatta barnen och de föräldrar som måste se på, på grund av patologiska farliga lagar som t.ex. LVU. Den stress man utsätts för när man ser och förstår att sina barn bli misshandlade psykiskt och fysiskt liknar jag vid den grymmaste av tortyr. I vårt lilla land Sverige kan man larma om barn som far illa av LVU tills man blir totalt utbränd utan att social myndighet bryr sig.
Hur stort är mörkertalet med självmord hos barn som blivet omhändertagna och hur stort är mörkertalet där föräldrarna tar sina liv eller blir allvarligt sjuka p.g.a. LVU?

Är det inte märkligt att när man vädjar om FN-konventionens mänskliga rättigheter och barnkonvention när man ser barn far ruskigt illa av LVU att svaret blir skriftligen från Länsstyrelsen att : Konventionen om de mänskliga rättigheterna inte gäller i svensk lag ??

Varför skriver jag om detta undrar Du kanske som debattör? Svaret är enkelt, jag har fått nog av att se och uppleva detta lidande och jag är själv drabbad som förälder och har nästan gått under som människa och blivet totalt utbränd av att ingen lyssnade och brydde sig.

Jag har sett listorna med protester mot de låga straffen för barnmisshandel och dödande av barn och är enormt engagerad i dessa frågor beroende på att jag fick mina barn misshandlade både före och under LVU. Ett barn har avlidet vid 24 års ålder i Epilepsi och personalen förstod inte han behövde sjukvård. Det andra barnet såg ut som ett lik taget från något dödsläger när LVU-behandlingen var klar trots alla larmrapporter. Det tredje barnet bröt man ner identiteten på och våldtog barnet i själen. Det var en jobbig grej att ta sig igenom med sorgearbetet….
Utbränd och själv skadad för livet är priset man får betala som förälder.

Hur många hade inte larmat kring de här barnen och varför brydde man sig inte? Varför sände man ut handlingar om att FN-Konventionen och Barnkonventionen inte gäller i svensk lag? Var det bara för att jag var en vanlig svensk pappa till de här barnen och som pappa räknas man inte och kan inte älska sina barn? Men alla grannar då som också reagerade? Varför? Och varför lyssnade man inte? Varför behandlas man som något som katten dragit in och luktar illa? Varför undanhöll man alla rapporter om hur det faktiskt var med barnen? Varför lyssnade man inte på barnet när det uppgav det blivet slagit så det hade fått blodränder på kroppen? Varför tvingade man det nu skadade barnet att mot sin vilja besöka modern när ändå barnet springer och gömmer sig och inte vill?

Varför dömde man mig till 3 års villkorlig dom med ett års skyddstillsyn och till nästan 7000 Kr i böter för att jag ringde 24 mil från kommunen och skällde ut en omplacerad socialchef och en biträdande socialchef när jag larmade att de gör fel mot barnen och talar om för dom att detta kommer dom black om foten?
Tänk att ni bara kunde finna på en pappa som älskade sina barn och som aldrig varit straffad tidigare!!

Jag har skrivet många debattartiklar i dagstidningarnas nätutupplagor och tillskrivet samliga partipolitiska ordförande i ett öppet brev om hur det går till med LVU, och väntar fortfarande på svar !!

Sociala myndigheter bryr sig inte om barnmisshandel, de använder LVU för att skada och experimentera med barn och deras biologiska familjer blir behandlade som försöksråttor i ett farligt sjukt system. Prof. i kriminologi Jerzy Zarnecki och Anders Carlberg chefen för fryshuset samt Kerstin Wigsell från Socialstyrelsen har bekräftat i TV-program att samhället misslyckats och poängterar vikten av att makthavarna måste förstå detta.

Jag har under många år skrivet och försökt få fram i ljuset vilket systemfel LVU är. Jag har försökt berätta vad det kostar samhället i form utav mänskligt lidande med söndermonterade familjer, på grund av en farlig social ingenjörskonst som kan liknas vid den värsta form av sterilisering och lobotomi. De samhällsekonomiska konsekvenserna av detta systemfel är astronomiska och borde vid en konsekvensanalys ge politikerna hicka.

När det gäller lagstiftning så borde man skärpa möjligheten till att i första rummet komma åt misshandeln innan den får så katastrofala följder som vi nu oftast ser. Lagstiftaren kommer annars bara att få erfara att dessa typer av misshandel kommer att fortgå och vad nytta gör lagen när barnet redan har fått skador för livet eller kanske rentav dött?

Om lagarna skall skrivas om borde man också i första rummet även inbegripa
tjänstemanna-ansvaret så att institutioner med vårdande uppgifter har klara direktiv vad som gäller. Tjänsteman som direkt eller indirekt skadar barnen t.ex. genom underlåtenhet eller döljande av rapporter samt genom sekretesslagen mörkar övergrepp och misshandel borde vara åtkomliga för lagen och utmätbara för stränga straff och inte som nu då vi har en makt- och tjänstemannavälde utan ansvar.

Till sist tycker jag att sociala myndigheter gjort sig skyldiga till stora försummelser mot FN-Konventionen och Barnkonventionen på ett barbariskt omänskligt sätt som kan liknas med vad man gjorde under den forna Sovjettiden och som har sitt ursprung i rasbiologiska metoder.

Varje dag påminns jag om vilket systemfel LVU är. Några exempel: Polisen i Småland slog larm om knarkmissbruk i behandlingshemmet, paret som bedrev behandlingshemmet var knarkcentral….

Flickan som nu senast tände på flera varuhus i Skåne var också offer för LVU, omhändertagen och inte sedd av de så kallade behöriga myndigheterna….

Granskningsprogrammen i TV har i mångfald visat de falska utredningarna som socialtjänsten gör. Barn har dött och misshandlats i sina fosterhem trots enorma larmrapporter… Jag kan göra listan hur lång som helst och visa hur man fullständigt missar barns rop på hjälp och där underlåtenheten att värna barnen många gånger finns inom socialtjänsten.


***

LVU är ett brott mot de Mänskliga Rättigheterna det är ett systemfel som skadar barnen och bryter ner deras identitet och där skadorna också leder till döden. LVU torterar föräldrarna till utbrändhet och i många fall driver dom till självmord.

LVU är ett system som bedrivs av människor med mycket rymligt samvete.

LVU kommer att behandlas i kväll den 10 december 2002 av TV- programmet Uppdrag Granskning

 


Tortyr utan redskap. Av Gudrun Larsson

Skadelig barne"vern" i Sverige og Norge. Av Marianne Haslev Skånland

Omsorgsovertakelse er ikke barnevern. Av Sverre Kvilhaug

Eva Aminoff och den mörka sidan av Sverige. Av Mikko Niskasaari

Utgör LVU en påtaglig risk för barns hälsa och utveckling? Av Peter Klevius

 

LVU. Barnmisshandel i lagens namn. Av Ulla Wall

Svenska LVU-lagen strider mot Europakonventionen och FN's Barnkonvention och är ett brutalt hot mot demokratin. Av Göran Grauers

LVU, ett hot mot demokratin? Av Göran Grauers

Tillbaka till Artiklar

 

Datainspektionens författningssamling

Datainspektionens författningssamling

Ansvarig utgivare: Leif Lindgren

DIFS 1998:3

Datainspektionens föreskrifter om undantag från förbudet rör andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m.;

beslutade den 8 september 1998.

Datainspektionen föreskriver' följande med stöd av 8 § personuppgiftsförordningen (1998:1191).

1 § Utan hinder av förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får sådana personuppgifter behandlas om

            a) behandlingen är nödvändig för att fullgöra en föreskrift på socialtjänstområdet,

            b) behandlingen avser uppgift i anteckningar som förs i fristående skolors elevvårdande verksamhet eller i motsvarande verksamhet hos enskilda anordnare av högskoleutbildning,

c) behandlingen är nödvändig för kontroll av att jävssituation inte föreligger i advokatverksamhet eller annan juridisk verksamhet,

            d) behandlingen avser endast enstaka uppgift som är nödvändig för att rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras i ett enskilt fall, eller

            e) behandlingen avser endast enstaka uppgift som är nödvändig för att anmälningsskyldighet enligt lag skall kunna fullgöras.

Denna författning träder i kraft den 24 oktober 1998.

 

ANITHA BONDESTAM

Ulf Widebäck

 

'Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT nr L 281, 23.11.1995, s. 3 1, Celex 395LO046).

 

DI-tillsynsärende

Anonym anmälan

NKMR:s yttrande till DI

DI beslut

Tillägg till information om NKMR:s SÖK-tjänst

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

Regeringsrättens beslut ang prövningstillstånd

1 (2)

Mål nr 2316-05

REGERINGSRÄTTEN         PROTOKOLL                             Avdelning I

                                                   Dag för beslut

                                                   2007-05-24

                                                   Stockholm

 

 

 

 

 

 

NÄRVARANDE REGERINGSRÅD

Sandström

 

FÖREDRAGANDE och PROTOKOLLFÖRARE

Regeringsrättssekreteraren Olsson

 

KLAGANDE

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, 855102-0053

Ströms väg 37

424 71 Olofstorp

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrättens i Stockholm dom den 30 mars 2005 i mål nr 1872-04

 

SAKEN

Tillsyn enligt personuppgiftslagen; fråga om prövningstillstånd

 

---------------------

 

Målet föredras.

 

Regeringsrätten fattar beslut.

 

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS BESLUT

 

Ett överklagande av en kammarrätts beslut i ett sådant mål som nu är i fråga prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Enligt 36 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Regeringsrätten (punkt 1), eller om det föreligger synnerliga skäl till sådan

 

 

Dok.Id 35657

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Postadress                                Besöksadress                           Expeditionstid                           Telefon

Box 2293                                    Birger Jarls torg 5                     09:00-12:00                                 08-6176200

103 17 Stockholm                                                                         13:00-15:00                                 Telefax

                                                                                                                                                            08-617 62 58


 

 

prövning, såsom att grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag (punkt 2).

 

Regeringsrätten finner inte att det framkommit skäl att meddela prövningstillstånd.

 

REGERINGSRÄTTENS BESLUT

Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

 

 

Marie Olsson

 

Föredraget 2007-05-16

 

Uppvisat och lämnat för expediering 2007-05-24

 

 

 

DI-tillsynsärende

 

Den anonyma anmälan

 

DI-författningssamling

 

NKMR:s yttrande

 

DI-beslut 2000-05-19  

 

NKMR:s begäran om besvärshänvisning

 

DI:s brev 2000-05-25

 

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning  

 

Personuppgiftslagen - Siv Westerbergs föredrag inför kristdemokraternas riksdagsutskott

 

Komplettering av NKMR:s talan i länsrätten

 

Länsrätten i Stockholm beslut 2001-01-29

 

NKMR:s överklagande av Länsrättens beslut

 

Kammarrätten meddelar prövningstillstånd i beslut 2001-03-14

Datainspektionens yttrande 2001-05-07 till Kammarrätten i Stockholm

NKMR:s yttrande 2001-05-29 över Datainspektionens yttrande till Kammarrätten i Stockholm

Kammarrätten beslutar att återförvisa NKMR:s överklagande av Datainspektionens beslut till Länsrätten för sakprövning
beslut 2002-01-23

 

Länsrättens dom 2004-02-05

 

Komplettering av NKMR:s överklagande till Kammarrätten i Stockholm, 2004-05-24

 

Kammarrätten i Stockholm beslutar om prövningstillstånd för NKMR:s överklagande. 2004-10-29

 

Datainspektionens yttrande 2004-12-16 till Kammarrätten i Stockholm                

NKMR:s yttrande 2005-01-12 över Datainspektionens yttrande till Kammarrätten i Stockholm    

 

Kammarrättens dom 2005-03-31 

 

NKMR:s överklagande till Regeringsrätten, 2005-04-11

 

Komplettering av NKMR:s ansökan om prövningstillstånd till Regeringsrätten, 2005-08-19

 

 

Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och yttrandefriheten

Tillbaka till Huvudsidan

 

Datainspektionens yttrande 2001-05-21 till Kammarrätten i Stockholm

 

  • Datainspektionen

     

    YTTRANDE

     

    2001-05-07

    Dnr 572-2001

     

     

    Kammarrätten i Stockholm
    Avdelning 5, rotel 3
    Box 2302
    103 17 STOCKHOLM

     

    Mål nr 1173-2001

     

    Datainspektionen har av kammarrätten anmodats att inkomma med skriftligt svar i målet.

    Kommittén för Mänskliga Rättigheter (NKMR) har i första hand yrkat att kammarrätten med ändring och undanröjande av länsrättens beslut måtte göra en sakprövning av Datainspektionens föreläggande i beslut av den 19 maj 2000. Datainspektionen vill med anledning härav framhålla att inspektionen gärna ser en sakprövning av beslutet och att Datainspektionen därför inte har någon invändning mot att kammarrätten återförvisar målet till länsrätten för prövning i sak.

    Datainspektionen anger i avskrivningsbeslutet av den 19 maj att inspektionen förutsätter att NKMR beaktar Datainspektionens bedömning att behandlingen strider mot 21 § personuppgiftslagen och omedelbart upphör med den aktuella behandlingen av personuppgifter om tvångsomhändertagna barn. Vidare anges i beslutet att Datainspektionen, med hänsyn till förfarandets allvarliga karaktär, avser att översända ärendet till polismyndigheten för kännedom och eventuell åtgärd.

    Beslutet innehåller en uppmaning till NKMR att omedelbart upphöra med sin behandling av personuppgifter om tvångsomhändertagna barn. Detta får ses som ett påbud och enligt Datainspektionens uppfattning har beslutet en sådan verkan mot NKMR att det bör kunna överklagas. Inspektionens beslut är visserligen ett avskrivningsbeslut men i praktiken innebär det ett förbud för NKMR att fortsätta den aktuella behandlingen av personuppgifter såvida NKMR inte önskar få ännu mer ingripande myndighetsbeslut emot sig. Det är inte någon lyckad situation om NKMR för att få sin sak prövad måste fortsätta att bryta mot personuppgiftslagen till dess att Datainspektionen fattar ett nytt beslut vid vite eller ansöker om utplånande av personuppgifterna hos länsrätten eller till dess att polismyndigheten gör någon form av ingripande.

    Beträffande NKMR:s alternativa yrkande vill Datainspektionen endast framhålla att inspektionen såsom självständig förvaltningsmyndighet naturligtvis själv avgör vilka beslut som skall fattas. Det kan dock noteras att det för närvarande inte synes vara aktuellt med något mer ingripande myndighetsbeslut, eftersom de i målet aktuella uppgifterna har tagits bort från webbplatsen.

    Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Ulf Widebäck i närvaro av datarådet Agneta Runmarker, föredragande.

    Ulf Widebäck

    Agneta Runmarker

     

DI-tillsynsärende

Den anonyma anmälan

DI-författningssamling

NKMR:s yttrande

DI-beslut 2000-05-19

NKMR:s begäran om besvärshänvisning

DI:s brev 2000-05-25

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

Personuppgiftslagen - Siv Westerbergs föredrag inför kristdemokraternas riksdagsutskott

Komplettering av NKMR:s talan i länsrätten

Länsrätten i Stockholm beslut 2001-01-29

NKMR:s överklagande av Länsrättens beslut

Kammarrättens i Stockholm - Beslut om prövningstillstånd

Tillbaka till NKMR:s SÖK-Tjänst och Yttrandefriheten

Tillbaka till Huvudsidan

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

 

    •  

      NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

      

NKMR:s förnyade begäran om besvärshänvisning

Eftersom Datainspektionen i brev den 25 maj 2000 meddelade att de översände NKMR:s begäran om besvärshänvisning till länsrätten i Stockholm som ett överklagande av DI:s beslut förnyade vi vår begäran om besvärshänvisning.

 

 

                • 2000-05-31

                   

                              • Datainspektionen
                                Katarina Högquist
                                Box 8114
                                104 20 Stockholm

                                 

    Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204)

    Dnr 741-2000

     

    Ärende: Begäran om besvärshänvisning

    Ref. Brev daterat 2000-05-25 samt telefonsamtal i dag den 31 maj 2000.

    Härmed bekräftar undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordf. i NKMR mottagande av ovan angivet brev daterat 2000-05-25 där det meddelas att "Datainspektionen har uppfattat Er skrivelse som ett överklagande av ovanstående beslut" samt att "skrivelsen har (...) skickats till Länsrätten i Stockholm".

    Samtidigt bekräftar jag telefonsamtalet i dag där jag har påpekat att Ni har missuppfattat min begäran om en besvärshänvisning. En besvärshänvisning är inget annat än en besvärshänvisning. Avsikten med min begäran om besvärshänvisning är för att snabbt få reda på huruvida beslutet är överklagbart eller ej. Jag vill därför göra Dig uppmärksam på det faktum att inga yrkanden har framförts i min begäran om besvärshänvisning.

    Av Dina utsagor framgår att personalen vid Datainspektionen var okunniga om huruvida beslutet är överklagbart eller ej, varför ärendet har översänts till Länsrätten. Men, rent juridiskt skall myndigheten, Datainspektionen, veta huruvida beslut som har fattats i dess myndighetsutövning är överklagbara eller ej. Om sedan Datainspektionen behöver inhämta sakkunskap hos Länsrätten är för NKMR helt ointressant.

    Än en gång begär jag en besvärshänvisning i anledning av det beslut som fattats av Datainspektionen den 19 maj 2000.

     

    Med vänlig hälsning

     

    Ruby Harrold-ClaessonJur. kand
    Ordf. i NKMR

     

    DI-tillsynsärende

    Den anonyma anmälan

    DI-författningssamling

    NKMR:s yttrande

    DI-beslut 2000-05-19

    NKMR:s begäran om besvärshänvisning

    DI:s svar 2000-05-25

    Tillbaka till Huvudsidan

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter