Vardagsmat i rättsstaten Sverige
Vardagsmat
i rättsstaten Sverige
Av Ruby
Harrold-Claesson, jur. kand.
Inlägget nedan är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i Metro den 2 juli 2001, som uppföljning av inlägget Vem orkar bryr sig om barnslaveriet? och de efterföljande diskussionsinläggen. Länken till Metro försvann sedan Metro lagt ned sin diskussionskolumn.
Inlägget publiceras på NKMR:s hemsida för att påminna om att vi ska städa framför vår egen dörr innan vi vill kritisera andra. |
Ove
Mollviks replik på mitt inlägg visar att det finns en del människor som är
vakna för rättsövergreppen mot barn som sker i detta samhälle. Dessvärre finns
det allt för många som antingen gräver ner huvudet i sanden eller
externaliserar problemen. De som externaliserar säger "titta där" -
de säger aldrig "titta här". Ingen bör dock tro att vi i NKMR inte
bryr oss om de kränkningar av mänskliga rättigheter som händer runt om i
världen. En närmare granskning av NKMR:s hemsida visar att vi rapporterar
rättsövergrepp mot barn och deras familjer vare sig dessa övergrepp sker i
Australien eller USA.
Tvångssteriliseringarna i Sverige som
upphörde 1976 "uppdagades" under sena 1990-talet av Gunnar Broberg m fl.
i "Eugenics and the Welfare State" och i Marja Runcis
doktorsavhandling. Skandalen kring tvångssteriliseringarna blev ett faktum och
en internationell mediahändelse i och med Maciej Zarembas artikelserie i DN.
Tvångsomhändertagande av barn är en fortsättning av de forna praxis att
tvångssterilisera "olämpliga". Det är fortfarande staten och dess
institutioner som bestämmer vem som är lämplig att vara föräldrar. Men,
tvångsomhändertagande av barn får inte tigas ihjäl i decennier för att sedan om
20 eller 50 år bli föremål för forskning och lama ursäkter och små skadestånd
från regeringen!
T-Rex
Jag vill be dig hålla dig till fakta. Det
var jag som ledde barnslaveridebatten in på det inhemska spåret om
tvångsomhändertagande av barn. Det var dock inte jag som exemplifierade med
fallet Alexander Aminoff. Själv vill jag hänvisa till artiklarna skrivna av
journalisten Charlotte Palmefors vid Nerikes Allehanda i Linköpingsfallet
"Jurist JO-anmäler socialen - Barnen hanteras som en vara".
Det är beklagligt att så många människor
är omedvetna om att kränkningar av barns mänskliga rättigheter är vardagsmat i
rättsstaten Sverige.
Vem orkar bryr sig om
barnslaveriet?
Av Ruby Harrold-Claesson
Tre inlägg i Metrodebatten
Av Ove Mollvik
Vårdinspektionen: Ny tillsynsmyndighet
Vårsinspektionen: Ny tillsynsmyndighet
Tillsynsutredningen föreslår nu inom kort att en helt ny myndighet, Vårdinspektionen, ska ansvara för all tillsyn. Hittills har tillsyn av vårdinrättningar ombesörjts av länsstyrelserna, Socialstyrelsen och i viss mån kommunerna och Statens institutionsstyrelse, SIS, för tillsyn inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ansvarar dessutom för tillsynen inom hälso- och sjukvården.
Tillsynen har varit undermålig eller obefintlig jfr Lst i Kalmar granskning av vanvård och misshandel av LVU-ade barn på Ekbackens behandlingshem. Artiklar i Dagens Nyheter och dn.se 2007-10-19
Ny myndighet
ska sköta all tillsyn
Av Kari Molin
Behandlingshem där ingen tillsyn har gjorts på mer än tio år. Hem för funktionshindrade som aldrig inspekterats. Flickan Louise i Vetlanda som for illa i många år. Trots många sådana larmrapporter har inte mycket hänt.
Dagens Nyheter, dn.se - 2007-10-19
Förslagen
från tillsynsutredningen
DN
I dag ansvarar de 21 länsstyrelserna, Socialstyrelsen och i viss mån kommunerna och
Statens institutionsstyrelse, SIS, för tillsyn inom socialtjänsten.
Socialstyrelsen ansvarar dessutom för tillsynen inom hälso- och sjukvården.
Ansvarsfördelningen är i dag oklar och regler tolkas olika
över landet. Dessutom har en del dubbla roller, som SIS som ansvarar för
tillsynen av sina egna hem.
Dagens Nyheter, dn.se - 2007-10-19
Varafallet: Far nekad umgänge - begick självmord
Varafallet: Far nekades umgänge - begick
självmord
En
far i Vara kommun begick självmord våren 2011, sedan han nekades umgänge med
sin tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade dotter. Beskedet om umgängesbegränsning
lämnades - i telefon - av en socialsekreterare. Fallet har utretts av
socialstyrelsen, som har bedömt att socialnämnden i Vara kommun brustit
allvarligt i sin myndighetsutövning. Ordföranden i socialnämnden, Stefan
Westergren, anser dock inte att handläggarna har gjort fel.
Artiklarna är publicerade i Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 14 juli 2011 --
”Tjänstemän
ska inte klandras”
Av Mats Rosqvist
Efter Socialstyrelsens beslut om
kritik, som grundade sig på att myndigheten bedömt att socialnämnden i Vara
kommun brustit allvarligt i sin myndighetsutövning, sade socialnämndens
ordförande, Stefan Westergren, att det inte var någon tvekan om att man gjort
fel.
Formuleringen ska dock förstås som att han accepterar Socialstyrelsens beslut, och inte att han själv anser att handläggarna har brustit i sitt arbete.
Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 12 september 2011
Socialnämnden
i Vara får allvarlig kritik
Nyhetsnotis i Nya Lidköpings-Tidningen
Socialnämnden i Vara brast allvarligt i sin
myndighetsutövning när man begränsade en mans umgänge med sitt
familjehemsplacerade barn. Det har Socialstyrelsen nu kommit fram till. Fallet
fick ett tragiskt slut när mannen tog livet av sig.
Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se -
4 september 2011
JO vill ha utredning om självmord
Av Mats Rosqvist
Justitieombudsmannen
har anmodat Vara kommun att komma in med en utredning av det ärende när en man
begick självmord efter att ha fått ett negativt besked per telefon.
Kommunen ska lämna ett yttrande den 5 september.
Det är den nu avlidne mannens far som via sitt juridiska ombud gjort en anmälan
till JO.
De tragiska händelserna som ligger till grund för anmälan utspelade sig tidigt
i våras.
Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 14 juli 2011
Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till NKMR:s Huvudsida
Varbergs tingsrätts dom om örfilen på GeKå
NY DEBATT OM BARNUPPFOSTRAN
Varbergs tingsrätts dom om örfilen på Ge-Kå:s parkeringsplats.
En serie artiklar publicerade i olika tidningar den 14 - 18 oktober 2004.
Bakgrund
I början av oktober 2004 (Mål nr B 701-04) frikände Varbergs tingsrätt en styvfar
som hade gett sin 15-åriga styvdotter en örfil. Styvpappan och den 15-åriga
styvdottern grälade om en dvd-skiva som flickan ville köpa, men fick inte köpa.
Flickan spottade styvpappan i ansiktet.
Den 45-åriga styvfadern tappade behärskningen, slog henne med öppen hand i
ansiktet och puttade omkull henne i en snödriva. Varbergs tingsrätt ogillade
åtalet.
Här följer ett litet utdrag ur tingsrättens dom,
som ansluter sig till yttrandet från en av remissinstanserna till agalagen:
" (...)
Det kan därför inte undvikas att en vårdnadshavare i även de mest harmoniska
familjeförhållanden nödgas till ett visst fysiskt tvång för att till exempel
fullfölja en tillsägelse eller att barnet far illa".
Slutklämmen är att örfilen inte var en kroppslig bestraffning utan en
befogad tillrättavisning.
Domen har överklagats. Det ska bli intressant att se hovrättens dom.
Diskussionerna lär fortsätta.
Rätt att slå sitt barn i pedagogiskt syfte
Tingsrätt godkänner pedagogisk örfil
Pappan gav sin tonåriga styvdotter en örfil. Sedan
knuffade han till henne så att hon satte sig i en snödriva.
Slog styvdotter - friad av rätten
"Örfilen var harmlös och befogad"
Det är tillåtet att örfila uppstudsiga barn.
Det anser tingsrätten i Varberg och friar en man som slog sin styvdotter.
Schlagerkungen försvarar aga mot uppstudsiga barn
Tingsrättens dom väcker livlig debatt
Styvpappan som slog styvdottern friades
Örfilen utanför Gekås blev en riksnyhet och skapade debatt.
- Jag ska överklaga, säger Magnus
Larsson, kammaråklagare.
Vad är barnaga?
Av Lena Hellblom Sjögren
Agalagshyckleriet
Av Lennart Hane
Sweden's
smacking ban: more harm than good
By Robert E Larzelere
När föräldrar blir offer
Av Ruby Harrold-Claesson
Var kommer barnen in?
Var kommer barnen in?
Av Tryggve Emstedt, advokat
Tryggve Emstedt,
Gävle, är advokat sedan 1987 och specialiserad på s k LVU-ärenden. Han är
ordförande i Länderkommittén och sedan "alltid" suppleant i NKMR. Artikeln är också publicerad i Arbetarbladet, Gävle, den 26 juli 2010, under titeln "Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar" Den återges här med författarens benägna tillstånd. |
Vi befinner oss i valtider. Alla partier vill så mycket. Alla skall de värna om
just oss. En grupp man verkligen man borde kämpa för är barnen. Kanske de mest
utsatta när det verkligen gäller. Gör vi det? Värnar vi om att implementera
barns rättigheter uttryckt i Barnkonventionen i svensk lag? Om vi gjort det,
hur tillämpas den i så fall? Har familjesplittring någon betydelse för
lagstiftaren och dess tillämpare?
Efter att ha haft att göra med socialnämnder i 30 års tid måste jag erkänna att
det är något av det mest skrämmande som finns. En stat i staten som påstår sig
vara barnens försvarare och som raskt ingriper - i vissa fall - när påstådd
vanvård uppdagas och sedan skapar rent koncentrerat kaos.
Tvångsomhändertagande av barn är mycket vanligare i Sverige än i många andra
länder. Många gånger kan en liten konflikt mellan mor och dotter leda till en
socialanmälan och omedelbart omhändertagande och sedan är cirkusen igång. Vad
hade man kunnat göra för att förhindra ingripandet med tvång? Hade man haft ett
medlingsinstitut med barnens bästa i centrum och gärna en liten grupp kopplad till
socialtjänsten, rädda barnen och barnpsykiatrin så skulle antagligen många
omhändertagande sakna värde och stoppas i sin linda. Nu tvångsomhändertar man
och sedan gör man oftast allt för att bryta ner kontakten mellan barn och
biologiska föräldrar. Samhället spelar ett oerhört högt spel och våra domstolar
ställer upp på det här spelet tragiskt nog. Det finns inga egentliga maktmedel
för att få till stånd ett fungerande umgänge med hjälp av domstol. Det
överlämnas till socialnämnden/förvaltningen och barnen hamnar helt i händerna
på socialtjänstens tankar om hur man skall "skydda barnet" från sina
egna föräldrar. Höga principer har man alltid men trots det blir det så ofta
"pannkaka" av ingripandet.
Ett annat område som tangerar ovanstående är att man har gemensam vårdnad och
plötsligt får den enskilde föräldern för sig att mamman eller pappan är
farlig och kan utsätta barnen för fara. Man lämnar in en polisanmälan och sedan
en ansökan om att få vårdnad överförd till sig.
Man väljer inte att först låta domstol och sociala tycka till utan man behåller
helt enkelt barnet/barnen egenmäktigt. Tar sig själv rätt och sedan är cirkusen
igång.
Den behållande föräldern behöver inte oroa sig för polis, man behöver inte oroa
sig för sociala som man ofta har stöd från innan man behåller barnet med tvång.
Som ett brev på posten får man sedan ett snabbyttrande från socialnämnden som
talar om att polisanmälan är inlämnad (denna skrivs nästan alltid av) och sedan
kan tingsrätt lugnt besluta om att den andre föräldern skall få ensam vårdnad
om barnet innan polisanmälan är färdigutredd.
Det är beklämmande att år efter år se hur det här spelet upprepar sig. Se att
samhället inte kan skydda barnen. Inte kan ordna en jour i varje kommun som
direkt går ut och medlar inom 24 timmar och ser till att ingen behåller barn
med tvång. Behöver barn skydd så får det tas upp i domstol senare men barnen
skall inte gå miste om rätten till umgänge med den andre föräldern. Det här är
en sjukdom i samhället och ett svaghetstecken som i sin tur riskerar att leda
till allvarliga överloppshandlingar när den ena föräldern vill svara med samma
medicin som den som behöll barnet. Hämta hem barnen och gömma dem för den andre
föräldern. Att det här skulle vara till fördel för barnet kan vi glömma.
Hade vi samma synsätt på snabbhet när det gäller att skydda barn som när det
gäller att gripa-anhålla-och häkta för brott så hade kanske vi haft en annan
ordning. Nu är det bara ett av alla dessa områden i samhället som inte fungerar
och politikerna verkar i vanlig ordning inte ha kunskapen och inte förmågan att
skapa en förändring. Tragiskt nog ser man allt oftare kollegor som själva gör
allt vad som står i deras makt för att inte ställa upp på barnet utan bara på
sin förvirrade klients önskan att trycka till sin f d partner.
Gävle den 22 juli 2010
Samhället
står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar
Av Tryggve Emstedt, Arbetarbladet, arbetarbladet.se - 2010-07-26
Erfarenheter av 30 års arbete med LVU
Av Tryggve Emstedt, nkmr.org - 2010-01-11
Några andra artiklar av Tryggve Emstedt
Begränsa
socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt
Till
tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt
Tvångsomhändertagande
av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt
Att
tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt