Svalövs kommun - Överskott i kassan?
Svalövs kommun har brottats med ett galopperande budgetunderskott sedan 2004. Av informationsbladet från Svalövs kommun, publicerat i september 2005 framgår följande:
Svalövs kommun planerade för ett överskott på 2,0 Mkr i budgeten för 2005. Den senaste delårs­rapporten pekade dock på ett kraftigt ne­gativt resultat och man räknade med en årsprognos på mi­nus 4,2 Mkr, vilket innebar 6,2 Mkr sämre än budgeten, sade kommunens ekonomichef Jan Bengtsson. Prognosen innebar att kom­munen inte klarade det statliga balanskravet och att man därmed var tvungen att förbättra re­sultatet med minst 4,2 Mkr. För att klara den totala budgeten beslutade kommunsty­relsen under våren om olika sparåtgärder för nämnderna. Alla måste hjälpa till och dra sitt strå till stacken - var budskapet.

Kommunens ekonomiska problem kan tillskrivas social­nämnden som förutspåddes ett underskott på 7,5 Mkr. Underskottet beror främst på ökade institu­tionsplaceringar inom in­divid- och familjeomsorg och även p g a  fosterhemsplaceringar. Enligt Svalövs kommun broschyr tog man ett statligt lån på 10 miljoner kronor under 2005.

Frågan måste därför ställas - Finns det ett överskott i kassan i Svalövs kommun?

Svalövs kommun - Överskott i kassan
Av Anna Söderquist

Svalövs kommuns bokslut för 2005 visar ett överskott på 1,7 miljoner kronor. Men efter det att man gjort avdrag för reavinster, som staten kräver, hamnar man på 400 000 kronor.

Helsingborgs Dagblad/Svalöv 2006-02-03

Budgetunderskott i Svalövs kommun

Svalövs kommun: Kommunens ekonomiska läge

Nämnderna måste spara

Tillbaka till Artiklar

Stulen barndom. Förhållandena i forna barnhem skall granskas - äntligen!

Söndag den 27 november 2005 kl 20.00, dvs på bästa sändningstid, sände SVT2 redaktionen Dokument inifrån reportaget "Stulen barndom" där det berättades att cirka 100 000 svenskar har någon gång i sitt liv suttit på barnhem. Många av de numera vuxna fd tvångsomhändertagna barnen präglas än idag av det som hände under den tiden. I Stulen barndom granskas förhållandena på barnhemmet Skärsbo i Alingsås, där flera hundra pojkar satt i olika perioder fram till för några årtionden sedan.

"Staten måste ge barnhemsbarnen en oförbehållsam ursäkt för de övergrepp de utsatts för", säger socialförsäkringsminister Morgan Johansson.

Dokument inifrånreportaget har nu lett till att regeringen nu initierar en kartläggning för att de som har haft samhället som fostrare ska få upprättelse, och eventuellt skadestånd.  Socialminister Morgan Johansson utesluter inte att kartläggningen kan leda till en debatt liknande den som fördes kring tvångssteriliseringarna på 90-talet.

Men som vanligt är Sverige sent ute. Redan i augusti 1998 skrev Advokat Lennart Hane ett brev till justitieministern och socialministern med begäran om skadestånd till barn och föräldrar som har drabbats av tvångsomhändertagande.

I Storbritannien granskades förhållandena för fd tvångsomhändertagna och tvångsplacerade barn 1996 - 1998 sedan en s k whistle-blower hade rapporterat egna iakttagelser och berättelser från några som hade varit drabbade. The Waterhouse Report publicerades år 2000. 

I Norge år 2001 begärde fd tvångsomhändertagna och tvångsplacerade barn i Bergens kommun upprättelse och skadestånd för det lidande de åsamkades under åren de hade staten som förälder. I samband med detta initiativ har Befring-utvalget gjort en landsomfattande undersökning av förhållandena för fd tvångsomhändertagna och tvångsplacerade barn. Utvalget har funnit att barnen vanvårdades generellt. Politikerna och domstolarna hävdade preskription men saken är överklagad i högre rätt. Hittills har några få fått skadestånd genom förlikningar.

På Irland har regeringen satsat miljarder på att kompensera före detta barnhemsbarn. Det har gjorts omfattande utredningar av vad som hände när katolska kyrkan systematiskt utsatte barn för övergrepp. Det finns åtskilliga rapporter och utredningar. Alla som varit på vissa institutioner är berättigade till skadestånd. Beloppen varierar mellan 50 000 kronor och 3 miljoner kronor. Genomsnittligt har man betalat ut cirka 600 000 kronor per person efter ansökningar till "Redress board" som efter tre års arbete stängs den 31 december 2005. Överlevare och deras barn och fruar får också ekonomiskt stöd via statliga organet NOVA. Det kan handla om utbildningar och fritidsaktiviteter. Dessutom har statministern offentligt bett om ursäkt. Detta är såvitt jag vet inte känt i Sverige men det är naturligtvis av högsta intresse för oss som driver de här frågorna.

Det är glädjande att Morgan Johansson anbefaller en utredning av de tvångsomhändertagna och tvångsplacerade barnens liv som ödelades för 30 eller fler år sedan. Men NKMR anbefaller en granskning av förhållandena för de barn som är tvångsomhändertagna och tvångsplacerade idag. Fallet Daniel Sigström utreddes av Justitieombudsmannen men inget åtal väcktes mot de felande myndighetspersonerna. Åtskilliga andra fall av vanvård av barn - i nutid - t ex Götenefallet och Kågerödsfallet m. fl. finns på NKMR:s hemsida.

Dokument inifrån: Stulen barndom
Producent: Thomas Kanger
 Slag, godtyckliga bestraffningar och kärlekslöshet var vardagen för många av de mer är 100 000 svenskar som någon gång i sitt liv suttit på barnhem. Många präglas än idag av det som hände och kräver upprättelse.

För två månader sedan tog Kent Sänd, bror till trubaduren Bengt Sändh, sitt liv. Bara tre veckor innan Kent Sänds våldsamma och uppmärksammade död, intervjuades han av SVT:s Dokument inifrån. I intervjun berättar han om de övergrepp han utsattes för på barnhemmen där han växte upp.
SvT 2005-11-27

Läs Nettdebatten

Kent tog sitt liv efter tv-intervju

Av Olle Castelius

Berättar om den tuffa uppväxten på barnhem - blev slagen hela tiden

Kent Sänd berättar i en tv-intervju som sänds i morgon kväll om hur han torterades på ett barnhem.
Tre veckor efter inspelningen tog han sitt liv.
Aftonbladet 2005-11-27

Samhällets styvbarn har en chans att få upprättelse

Av Robert Holender

Socialstyrelsen ska utreda de systematiska kränkningar och övergrepp som förekommit inom barnavården under åren 1950­–1980. Det beslutar regeringen i dag. –Jag utesluter inte en ekonomisk kompensation för drabbade, säger socialtjänstminister Morgan Johansson.
DN 2005-12-07

Fosterbarn kan få skadestånd
Av Anna-Lena Haverdahl

När Peter Lindberg var tre år omhändertogs han av det sociala och sattes på ett barnhem. Som sjuåring skickades han till en bondefamilj där han tvingades arbeta som lagårdsdräng. Peter Lindberg, som i dag är 55 år, vet fortfarande inte varför han omhändertogs av samhället.

SvD 2005-12-08

Övergrepp vid barnhem ska utredas

Vittnesmål om övergrepp och kränkningar på barnhem under 1950-, 60-, och 70-talen ska nu utredas av Socialstyrelsen.

Slag och bestraffningar som en del av vardagen och flera fall av sexuella övergrepp.
Berättelserna från ett fyrtiotal män som i olika perioder mellan 1955 och 1975 bott på barnhemmet Skärsbo utanför Alingsås har skakat om bilden av den svenska sociala barn- och ungdomsvården.
TV4 2005-12-08

Uppgifter om övergrepp på barnhem ska utredas
Pressmeddelande från regeringen

Under senare tid har uppgifter förekommit om kränkningar och övergrepp inom den sociala barnavården under åren 1950-1980. Regeringen har därför i dag gett Socialstyrelsen i uppdrag att bedöma omfattningen av regelbundna eller systematiska kränkningar, övergrepp och vanvård vid institutioner inom den sociala barnavården under dessa år

Socialdepartementet 2005-12-08

Norges offentlige utredninger - NOU 2000: 12 - Barnevernet i Norge
Tilstandsvurderinger, nye perspektiver og forslag til reformer

Barnevernet i Norge - BEFRINGUTVALGET
Av Sverre Kvilhaug

Residential Institutions Redress Act, 2002

Skandalen på barnhem i Wales
Av Kerstin Lindman-Strafford

Advokat Lennart Hanes skrivelse ang. skadestånd för LVU-offren

Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden.
Föredrag av Kent Sänd vid NKMR:s symposium i Göteborg den 5 juni 2004

Till Artikelindex

"Styvföräldrar misshandlar oftare barn till döds"

På 35 år dödades 258 barn av sina föräldrar i Sverige, visar ny undersökning.

Av Hans Temrin & Johanna Nordlund

258 barn under 16 år dödades av sina föräldrar under åren 1965 till 1999. ­Tjugotre av barnen - nio procent - ­misshandlades till döds. Styvbarn dödas oftare av ­misshandel än barn som dödas av sina biologiska ­föräldrar, visar en ny undersökning från Stockholms universitet. Över hälften av de 258 barnen dödades i samband med en ­konflikt ­mellan föräldrarna, som ­vårdnadstvist eller skilsmässa. De flesta av de här barnen dog i samband med ett ­utvidgat självmord där förövaren tog eller försökte ta livet av sig. De män som dödat sina barn tog ofta livet även av partnern. ­Ingen kvinna dödade däremot partnern i samband med att hon dödade barnen, ­skriver docent Hans Temrin och doktorand Johanna Nordlund vid Stockholms universitet.

Att barn dödas väcker alltid starka känslor, speciellt när offret misshandlas på ett sådant brutalt sätt som i det aktuella fallet med Bobby. Sådana handlingar väcker också en önskan att förstå och förklara, inte minst för att kunna förhindra att andra barn drabbas. Hur vanligt är det då att barn dödas av sina föräldrar och vilka orsaker finns det till detta?

Vi har kartlagt alla fall där barn under 16 år dödats av sina föräldrar i Sverige under åren 1965-1999. Totalt dödades 258 barn i 200 fall under dessa 35 år, det vill säga i genomsnitt sju barn per år. Mer än hälften av offren var under fem år (59 procent, 151 barn).

Antalet barn som dödas av sina föräldrar under den undersökta tidsperioden, var dock något färre de sista åren.

Vi har också undersökt under vilka omständigheter föräldrar dödat sina barn. Att, som i Bobbys fall, föräldrarna grovt misshandlat barnet till döds utgjorde endast en liten del av brotten i vårt material.

Tjugotre av de 258 offren, eller nio procent, dödades av grov misshandel.

I det aktuella fallet har det rapporterats att Bobby dödades av både sin styvfar och sin biologiska mor.

Vi har nio fall totalt där styvföräldrar dödat styvbarn under den studerade tidsperioden. Totalt är alltså 3,5 procent av offren styvbarn, vilket inte är en överrepresentation sett i förhållande till andelen styvbarn i populationen i stort. Styvbarn dödas däremot oftare av misshandel än barn som dödats av sina biologiska föräldrar. De styvföräldrar som var förövare i vårt material, hade ofta ett kriminellt förflutet, var missbrukare och tidigare dömda för våldsbrott.

Över hälften av de 258 offren, dödades i samband med en föräldrakonflikt (till exempel skilsmässa eller vårdnadstvist) där den direkta orsaken inte verkar vara kopplad till barnet.
Inget av dessa barn dödades av misshandel i form av slag eller sparkar, utan oftast av att förövaren dränkte eller kvävde offren.

De flesta av dessa barn dog i samband med ett så kallat utvidgat självmord där både partner och barn dödades samtidigt.

I över 65 procent av fallen tog eller försökte förövaren ta livet av sig i samband med brottet. Förövare led av någon form av psykisk sjukdom eller var svårt deprimerade i två tredjedelar av fallen.

Vi upptäckte också vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare när det gäller bakgrunden till att barn dödas.

Manliga förövare dödade oftare sina barn i samband med skilsmässa eller vårdnadstvist, där hela familjen, inklusive partnern, dödades. Ingen kvinnlig förövare dödade sin partner i samband med att hon dödade barnen.

Kvinnliga förövare led oftare av en psykisk sjukdom eller svår depression vid tillfället för brottet än vad manliga förövare gjorde.

Sammantaget visar våra analyser att orsakerna bakom fenomenet varierar kraftigt. Vissa av fallen kan förklaras av att förövaren är allmänt våldsam där barnet blir ett av offren för detta, medan andra fall kan förklaras av psykisk sjukdom i kombination med svåra sociala omständigheter där inget agg tycks finnas mot offren.

Det innebär att många barn i Sverige dödas av, ofta psykiskt sjuka, föräldrar som tar barnen med sig i ett så kallad utvidgat självmord.

I sådana fall är inte den primära orsaken aggressivitet riktad mot barnen utan att föräldrar, ofta under en depression, tar barnen med sig i döden. I en del av dessa fall lämnades ett avskedsbrev kvar där förövaren förklarade att han/hon inte ville lämna barnen ensamma kvar i den "onda världen" som de själva lämnar.

Detta visar att av de barn som dödas av sina föräldrar, dödas endast en liten del av dödligt våld. Styvföräldrar är dock överrepresenterade som förövare när barnet misshandlats till döds.

När vi påbörjade vår forskning om föräldrar som dödar sina barn i Sverige, trodde vi att ett så uppmärksammat och oönskat fenomen som barnmisshandel var bättre undersökt när det gäller förekomst och bakgrundsorsaker. Där hade vi tyvärr fel. Förvånande lite forskning har bedrivits om barnmisshandel i Sverige. Vissa studier har genomförts, bland annat vid BRÅ och Linköpings universitet, men alldeles för lite för att kunna ge en mer omfattande förklaring till varför barn misshandlas.

En studie av Richard Gelles och Åke Edfeldt från 1986 jämförde Sverige och USA med avseende på våld mot barn.Studien visade att svenska föräldrar rent allmänt använde mindre våld än amerikanska föräldrar. Denna skillnad förklarades med den då relativt nya lagstiftningen mot aga i Sverige.

När man mer specifikt jämförde det grova våldet mot barn var det emellertid ingen större skillnad mellan länderna.

Dessa resultat tyder på att också barnmisshandel är ett fenomen med olika orsakssamband. Tyvärr har inte dessa resultat följts upp med mer omfattande forskning av de olika typerna av barnmisshandel och hur de kan förklaras.

När vi försökte utveckla vår studie genom att närmare studera orsakerna till icke-dödligt våld mot barn, stötte vi på en mängd försvårande omständigheter. Till exempel var det näst intill omöjligt att samla in ett större material av barnmisshandelsfall baserat på domstolshandlingar, utan mycket stora resurser. Det system domstolarna använder sig av för att kategorisera data innebär nämligen att domar kategoriseras efter målsnummer och inte efter typ av dom. Det medför att om man är intresserad av en viss typ av dom, som till exempel barnmisshandel, måste varenda dom gås igenom för att få fram de domar man är intresserad av att undersöka.

Många barn far illa av misshandel i Sverige i dag. Hur många det är vet vi inte eftersom ingen systematisk forskning om detta förekommer.

När hemska exempel på utstuderat våld mot barn, som fallet med Bobby, upprör människor blir trycket på samhället stort att snabbt vidta åtgärder för att stoppa detta våld. Utan mer systematisk och vetenskapligt baserad kunskap finns en risk att dessa åtgärder inte får avsedd effekt. Mer forskning om bakgrunderna till varför barn i bland misshandlas måste bedrivas i Sverige, för att vi på ett mer djupgående sätt, ska kunna förstå varför och i vilka sammanhang barn riskerar att fara illa.

För att så ska kunna ske måste tillgängligheten på forskningsmaterial förbättras. Det måste också finnas någon form av mer samordnad och kontinuerlig forskning om detta. Ett sätt vore att inrätta ett institut dit all information om barn som far illa samlas från socialtjänst, sjukhus, polis och domstolar. Där kan denna samlade kunskap samordnas och analyseras för att sedan rapporteras till berörda myndigheter som underlag för åtgärder. Först då kan vi få möjligheter att fatta verkningsfulla beslut som minskar risken för att barn far illa i Sverige.

"Stepparents abuse children to death more often"
By Hans Temrin & Johanna Nordlund

Tillbaka till Artiklar

Ord ved publiseringen av Siv Westerbergs nye bok
Straff utan Brott

Av Marianne Haslev Skånland, professor

Kjære Siv.

Nå er det vel over 10 år siden jeg ble kjent med deg. Den gangen hadde jeg selv bare nylig stiftet bekjentskap med barnevernssaker(1) og barneverns-relaterte saker på nært hold . Det begynte jo, som det gjør for mange av oss, med at jeg ble oppmerksom på rene overgrep fra det offentliges side overfor familier, så jeg var svært deprimert og visste knapt hvor jeg skulle vende meg.

Det første lyspunkt kom da jeg gjennom Marit Wang fikk vite om din eksistens, og fikk i hendene Lennart Hanes bok Rättvisan och psykologin med de nyttige artiklene du og flere andre har skrevet der. Så fikk jeg personlig kontakt med dere, og det har vært enestående verdifullt for arbeidet i Norge også.

Og her i Göteborg idag er vi fire stykker fra Norge som arbeider med akkurat samme slags samfunnsproblemer som du gjør i Sverige - skjønt ditt arbeid har hittil hatt atskillig større suksess enn vårt, særlig i Strasbourg! -, og vi er meget glade for å ha truffet så mange interessante mennesker idag og å få være med på dette hyggelige(1) "release-party" for Straff utan Brott.

*

Så til betydningen av den boken vi feirer idag:

*

Når man første gang kommer i kontakt med mennesker som er involvert i en av disse "barne"sakene, og når man får se realitetene i saken, da forstår man jo hurtig at det er en sorts galskap som foregår. Men man tror naturligvis at dette dreier seg om en enkeltsak med udyktige eller forstyrrede sosialtjenestemenn, og at løgnen og vanviddet hurtig vil bli satt til side når bare de rammede forklarer hva realiteten er, eventuelt får tak i noen fornuftig overordnet.

Så oppdager man at det ikke skjer.

Og man oppdager at det ikke skjer i andre saker heller. Det dreier seg ikke om tilfeldige enkeltsaker; det er et helt system av galskap. Så å si hele sosialetaten er involvert i en ideologisk propaganda og hjernevask som mangler saklig, faglig basis, og som forårsaker ødeleggelse av et stort antall uskyldige familier.

Samtidig tror man kanskje at jaja, da kan et offer for sosialetatens avsporinger snakke med en fornuftig sakkyndig medisiner eller psykolog, som hurtig vil sette sosialarbeiderne på plass.

Men nei, hele den kliniske psykologi og hele den delen av psykiatrien og annen medisin som har forbindelse med barn og barnevern - med noen meget, meget få personer som unntak - , oppfører seg på samme måte og følger den samme ideologi.

*

Så setter man sin lit til rettsapparatet. Der må vel saken hurtig bli oppklart? Heller ikke der hersker imidlertid fornuft og realisme. Juristene, både de bak dommerbordet og partenes advokater, har forlengst slått seg til ro i en Kafka-tilværelse: De vet at resultatet er gitt på forhånd, gjennom en vedtatt politikk, og de har sjelden mannsmot til å gå ut mot det offentlige.

Jurister som prosederer typiske "gammeldagse" straffesaker(1): for ran eller tyveri for eksempel, forstår ofte ikke hvor ille det står til i barnesakene. De er vant til - eller har ihvertfall tidligere vært vant til - at det stilles reelle krav til bevis, at anklageren må fremlegge en realistisk saksbeskrivelse: Hva er skjedd, når skjedde det, hvor lenge, hvem gjorde hva, hvem har sett hva, hva finnes av håndfast evidens? I barnesakene er alt snudd på hodet, og ingen håndfaste beviskrav stilles.

Selve rettsprosessen i Sverige er et alvorlig faresignal. Du, Siv, husker sikkert den gang jeg var med deg i en sak ved Länsretten i Lindköping. Jeg opplevet det svenske rettsapparatet å være direkte fiendtlig mot foreldre og også mot barna, og mot oss som prøvet å forsvare deres rettigheter. Det var direkte skremmende, som å være i Sovjetunionen. Jeg er vel nødt til å si: Vel står det ille til i norsk rettsvesen, og det ser ut til å utvikle seg i gal retning, men i Sverige er det faktisk enda verre.

Heller ikke ved Den Europeiske Menneskerettsdomstolen i Strasbourg er tilstanden spesielt bra. Våre nordiske stater driver der øyensynlig sin propaganda overfor Domstolen, og narrer åpenbart Domstolen til å tro at alt er storartet i våre såkalte velferdsstater. Men noen få idealistiske jurister har ihvertfall klart å kjempe saker frem til Domstolen - du Siv hele 9 ganger - og seirene der har vært omtrent det eneste ofrene for slike overgrep fra våre nordiske stater har hatt av fremgang.

*

Når enkeltmennesket opplever at hans sak også i rettsapparatet kjøres ut i et vanvidd av urett, forsøker han i sin nød å bruke ytringsfriheten. Den er jo nettopp til for at borgerne skal kunne verge seg mot overgrep fra egne myndigheter gjennom å la samfunnet få vite hvordan det offentlige behandler ham.

De aller fleste som har prøvet å få pressen til å ta opp en slik barnesak til grundig granskning og solid rapportering, har fått erfare at det vi kan kalle "den almindelige presse" ikke gjør dette. Enten vil de ikke skrive om saken, eller de beveger seg på overflaten av saken, uten å gå i dybden - og gå i dybden må man hvis man skal kunne se sammenhenger og skille fakta fra løgn og propaganda. For mennesker som møtes av slike myndighets-overgrep fremtrer majoriteten av redaktører og journalister som rene lakeier for myndighetene. Avisene sensurerer bort kritikken av det system de selv faktisk er en del av.

*

Da gjenstår en eneste mulighet: Vi må publisere selv. Vi må ikke la oss dirigere eller stoppe av forlag og deres konsulenter, eller av aviser og deres redaktører, med sine retningslinjer som  i disse sakene fører så  sørgelig galt av sted.

For artikler og kortere arbeider er Internet virkelig uovertruffent. Publiseringen går kvikt og det er slett ikke spesielt dyrt å skaffe seg et nettsted. Men det krever tid og arbeid å stå for det rent tekniske med å legge artiklene ut på nettet.

Det var fantastisk i hvilken grad vårt informasjonsarbeid fikk fremgang da NKMR begynte med sin nettside. NKMRs leder, Ruby (som står der borte!), har nedlagt jeg vet ikke hvor mange timer på NKMRs vegne, men så er da også resultatet imponerende. Hvis jeg nå søker på nettet på stikkord som "kritikk av barnevern", dukker NKMRs nettside opp som det aller første nettstedet. Det er også startet flere nettsteder som publiserer gode artikler om samme typer barnesaker som vi skriver om, og også de kommer høyt oppe i et nettsøk på relevante emner. I Norge har vi fått Barnas Rett (http://www.barnasrett.no), hvor Nina (og hun står der borte!) tar seg av publiseringsarbeidet, med en flott besøksfrekvens som resultat. Og så er vi jo faktisk så heldige at Jan Hansen, redaktøren for nettavisen Samfunnsmagasinet (http://www.sfm.no), er av en litt annen kaliber enn de fleste, og er kommet hit idag nettopp av interesse for denne typen saker. Samfunnsmagasinets suksess og store leserkrets er et optimistisk varsel om at Internet gjør det mulig for oss å nå frem uten å gå veien om papiravisenes sensur.

Internet har gitt oss blod på tann når det gjelder å skrive og publisere. Det går også an å legge ut hele bøker på nettet, men det er fortsatt lettere å nå frem til mange interesserte lesere med en god gammeldags trykksak.

Det er mange av oss som planlegger eller drømmer om å skrive hele bøker, om problemområdet barnevern og sakkyndige, eller om enkeltsaker. Men du, Siv, er vel den eneste av oss som energisk har drevet et sånt bokprosjekt frem til mål på flere år nå.

Her er altså boken, og vi gleder oss til å lese den. Jeg selv kjenner jo en hel del til den saken som boken handler om også, og vet at det er viktig å få fakta frem i lyset. Det har du gjort, og vi håper alle at den blir lest og forstått av mange. Så lenge myndighetene i våre land ikke vil gå frem med fornuft og humanitet og være reelle rettsstater, må vi ikke gi opp å vekke befolkningen gjennom å berette.

Siv, takk for din innsats for forfulgte mennesker.


* * *

(1) Jeg vet ikke om alle Sivs svenske gjester er like rutinerte i norsk, så jeg oversetter enkelte ord:
sak = (sv) "sak" men også "fall"
barnevern = den delen av sosialvesenet som steller med alle saker som angår barn
hyggelig = (sv) "trevlig"
straffesak = (sv) "brottmål"

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lenker:

Bokpresentasjon: Straff utan brott
Av Siv Westerberg

5 utvalgte kapitler fra Straff utan brott
Kapitel 12: "Lag om vård av unga"

Kapitel 15: "En ödesdiger dag"

Kapitel 23: "Det ringer på dörren"

Kapitel 45: "Fortsatta studier av patientjournalen och fortsatta litteraturstudier"

Kapitel 54: "Att hitta sakkunniga när man driver ett mål i svensk domstol"


Livsglad og vital svensk advokat på 72 år, ger ut sin andra bok
Av Jan Hansen

Recension. Straff utan brott
Av Madeleine Karlin

RÄTTVISAN OCH PSYKOLOGIN
Lennart Hane (redaktör) m. fl

Presentation: RÄTTVISAN OCH PSYKOLOGIN av Lennart Hane m.fl
Av Contra.nu

Noen artikler og foredrag av Siv Westerberg:

Är det meningsfullt att föra LVU-mål till Europadomstolen?
 

Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem.
Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s Symposium i Göteborg, juni 2003
 

Fortsättningen på tvångssteriliseringarna
Jur.kand. med.lic. Siv Westerbergs föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 12. juni 1998
 

Children as the Primary Losers When Sexual Abuse is Falsely Alleged: Two Swedish Cases
 

Siv Westerbergs föredrag "Bristande rättssäkerhet i Sverige" vid Studiefrämjandet i Alingsås den 24 november 1999
 

Personuppgiftslagen. Siv Westerbergs föredrag för Kristdemokraternas riksdagsgrupp den 13 september 2000
 

Siv Westerbergs föredrag "Barnets mänskliga rättigheter till familjeliv" vid Foreningen 2 Foreldres konferens i Oslo den 21 september 1999 om "Barns menneskerettigheter ved samlivsbrudd."
 

Jur. kand. Siv Westerbergs föredrag vid seminarium i Stockholm 24-25 augusti 1996 i Nordiskt tvärfackligt forum för rättssäkerhet i sexualbrottmål
 

Pseudoadoptioner av fosterbarn i Sverige. Föredrag av Siv Westerberg vid NKMR's symposium i Göteborg den 17 juni 2000
 

Barnmålen blir skenrättegångar
 

Jur. kand., med. lic. Siv Westerbergs begäran om utfående av fosterhemsavtal - Inlaga till Kammarrätten i Göteborg
 

Sverige nonchalerar umgängesrätten
 

Omhändertagna barn bara en bricka i spelet
 

Fosterbarn som god butikk
 

Barnfängelser? I Sverige?
 

Tillbaka till Artiklar