Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Var kommer barnen in?

Var kommer barnen in?
Av Tryggve Emstedt, advokat
 




Tryggve Emstedt, Gävle, är advokat sedan 1987 och specialiserad på s k LVU-ärenden. Han är ordförande i Länderkommittén och sedan "alltid" suppleant i NKMR.

Artikeln är också publicerad i Arbetarbladet, Gävle, den 26 juli 2010, under titeln "Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar"

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 


Vi befinner oss i valtider. Alla partier vill så mycket. Alla skall de värna om just oss. En grupp man verkligen man borde kämpa för är barnen. Kanske de mest utsatta när det verkligen gäller. Gör vi det? Värnar vi om att implementera barns rättigheter uttryckt i Barnkonventionen i svensk lag? Om vi gjort det, hur tillämpas den i så fall? Har familjesplittring någon betydelse för lagstiftaren och dess tillämpare?

Efter att ha haft att göra med socialnämnder i 30 års tid måste jag erkänna att det är något av det mest skrämmande som finns. En stat i staten som påstår sig vara barnens försvarare och som raskt ingriper - i vissa fall - när påstådd vanvård uppdagas och sedan skapar rent koncentrerat kaos.

Tvångsomhändertagande av barn är mycket vanligare i Sverige än i många andra länder. Många gånger kan en liten konflikt mellan mor och dotter leda till en socialanmälan och omedelbart omhändertagande och sedan är cirkusen igång. Vad hade man kunnat göra för att förhindra ingripandet med tvång? Hade man haft ett medlingsinstitut med barnens bästa i centrum och gärna en liten grupp kopplad till socialtjänsten, rädda barnen och barnpsykiatrin så skulle antagligen många omhändertagande sakna värde och stoppas i sin linda. Nu tvångsomhändertar man och sedan gör man oftast allt för att bryta ner kontakten mellan barn och biologiska föräldrar. Samhället spelar ett oerhört högt spel och våra domstolar ställer upp på det här spelet tragiskt nog. Det finns inga egentliga maktmedel för att få till stånd ett fungerande umgänge med hjälp av domstol. Det överlämnas till socialnämnden/förvaltningen och barnen hamnar helt i händerna på socialtjänstens tankar om hur man skall "skydda barnet" från sina egna föräldrar. Höga principer har man alltid men trots det blir det så ofta "pannkaka" av ingripandet.

Ett annat område som tangerar ovanstående är att man har gemensam vårdnad och plötsligt får den enskilde föräldern för sig att mamman eller pappan är farlig och kan utsätta barnen för fara. Man lämnar in en polisanmälan och sedan en ansökan om att få vårdnad överförd till sig.  


Man väljer inte att först låta domstol och sociala tycka till utan man behåller helt enkelt barnet/barnen egenmäktigt. Tar sig själv rätt och sedan är cirkusen igång.

Den behållande föräldern behöver inte oroa sig för polis, man behöver inte oroa sig för sociala som man ofta har stöd från innan man behåller barnet med tvång. Som ett brev på posten får man sedan ett snabbyttrande från socialnämnden som talar om att polisanmälan är inlämnad (denna skrivs nästan alltid av) och sedan kan tingsrätt lugnt besluta om att den andre föräldern skall få ensam vårdnad om barnet innan polisanmälan är färdigutredd.

Det är beklämmande att år efter år se hur det här spelet upprepar sig. Se att samhället inte kan skydda barnen. Inte kan ordna en jour i varje kommun som direkt går ut och medlar inom 24 timmar och ser till att ingen behåller barn med tvång. Behöver barn skydd så får det tas upp i domstol senare men barnen skall inte gå miste om rätten till umgänge med den andre föräldern. Det här är en sjukdom i samhället och ett svaghetstecken som i sin tur riskerar att leda till allvarliga överloppshandlingar när den ena föräldern vill svara med samma medicin som den som behöll barnet. Hämta hem barnen och gömma dem för den andre föräldern. Att det här skulle vara till fördel för barnet kan vi glömma.

Hade vi samma synsätt på snabbhet när det gäller att skydda barn som när det gäller att gripa-anhålla-och häkta för brott så hade kanske vi haft en annan ordning. Nu är det bara ett av alla dessa områden i samhället som inte fungerar och politikerna verkar i vanlig ordning inte ha kunskapen och inte förmågan att skapa en förändring. Tragiskt nog ser man allt oftare kollegor som själva gör allt vad som står i deras makt för att inte ställa upp på barnet utan bara på sin förvirrade klients önskan att trycka till sin f d partner.

Gävle den 22 juli 2010


Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar
Av Tryggve Emstedt, Arbetarbladet, arbetarbladet.se - 2010-07-26


Erfarenheter av 30 års arbete med LVU

Av Tryggve Emstedt, nkmr.org - 2010-01-11

 

Några andra artiklar av Tryggve Emstedt

 

Begränsa socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt

 

Till tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt

 

Tvångsomhändertagande av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt

 

Att tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt

 

Tillbaka till Artiklar

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter