Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Vännäsfallet - Varför polisanmäler de socialen i Vännäs?

Varför polisanmäler de Socialen i Vännäs?

Av Siv Isaksson, gymnasielärare, Nattavaaraby

 

 


Gymnasieläraren, Siv Isaksson, har arbetat på gymnasieskolan i Malmberget i 21 år. Där har jag bland annat arbetat med ungdomar som inte har gått på gymnasial utbildning, utan de har varit knutna till det individuella programmet. Hon har känt Elisabeth Persson sedan hennes tonårstid. I sitt arbete har Siv Isaksson samarbetat med kuratorer, studievägledare, företagare, föräldrar etc. Hon har varit delaktig visserligen i mindre utredningar.

Siv Isaksson blev chockad över den behandling Elisabeth Persson och hennes familj blev utsatta för av socialtjänsten och ju mer hon granskade fallet desto mer reagerade hon över de rättsövergrepp som den lilla familjen blev utsatta för.


Artikeln är skriven för NKMR:s hemsida.

 

 

 

Jag skriver med anledning av artikeln i VK 1 september 2007, rubrik ”De polisanmäler socialen”. Den handlar om mina nära vänner Elisabet Persson och Per-Ola Vikström samt deras son Valdemar 1,6 år. Föräldrarna är varken missbrukare eller alkoholister. De har aldrig misshandlat eller vanskött sin son. Valdemar är ett riktigt charmtroll. Han är glad, välmående och välutvecklad.

 

Utredningen

 

Jag involverades i det ”så kallade ärendet” genom föräldrarna. Socialtjänsten samarbetade inte med dem. De kände sig totalt maktlös och förtvivlad inför myndighetsmissbruket som utövades mot dem. Föräldrarna hade inte varit delaktiga i utredningen, trots att det berörde deras egen familj. Efter mycket tjat och 2-3 månader, fick föräldrarna äntligen kopior på utredningen. Socialtjänsten hade producerat en partisk och osaklig utredning. Den påvisade uppenbar kränkning och smutskastning av familjen. Det fanns sakfel och i vissa stycken var utredningen motsägelsefull.

Föräldrarna skrev en fullmakt så att jag kunde begära kopior på alla handlingar men även så att jag kunde på ett annat sätt bli delaktig i ärendet. Nu fick även jag, känna på det bemötande som familjen hade fått. I alla de brev som jag har skrivit så har jag inte fått svar. Både föräldrarna och jag har mycket som än i denna dag är obesvarat. Ordspråket säger, ”Den som tiger, han samtycker”. Det här är också att mobba, Socialtjänsten osynliggör föräldrarna och på det sättet skapar de ohälsa. Detta är endast en liten bråkdel av vad familjen har blivit utsatt för!

 

”Ont uppsåt”

 

Socialtjänsten har utnyttjat familjens tillfälligt jobbiga situation och fortsatt att mobba dem. Genom professionell förhalning i 5-6 månader av det ”så kallade ärendet”, försökte de att uppnå sina egna mål. Socialtjänsten tvingade på föräldrarna deras lösningar! I upprättade Arbetsplaner och Umgängesplaner framgår det tydligt hur Socialtjänsten ger rättigheterna till familjehemmet och skyldigheterna till föräldrarna. Föräldrarna har inte godkänt planeringarna. Socialsekreteraren har då sagt,  ”- Det spelar ingen roll om ni inte skriver på några papper. Det blir ändå som jag säger, för det är jag som bestämmer!”.

Om Socialtjänsten ville familjens bästa, varför blev Valdemar akut omhändertagen? Varför fick inte föräldrarna bland annat, avbryta den frivilliga placeringen av Valdemar? Om Socialtjänsten ville kolla upp föräldrarnas omsorgsförmåga/föräldraförmåga (eller vad de vill kalla det) så skulle det väl naturligtvis ske i deras eget hem och givetvis tillsammans med Valdemar. Men, Socialtjänsten såg föräldrarna som ett ”lätt byte” för att genomföra en förtäckt adoption! Föräldrarna vände sig till Länsstyrelsen som granskade fallet och beslutade att, om det inte förelåg något LVU så skulle Valdemar omgående återförenas med föräldrarna. Jag var med vid hämtningen av Valdemar från familjehemmet. Både jag och Valdemars mamma, Elisabet reagerade starkt på orden som familjehemmets mormor sa ”- Nu får socialen ordna hit en ny pojke!”. En lekkamrat till den pojke som sedan tidigare är placerad där. Går det att ”beställa” barn från Socialtjänsten i Vännäs och till och med välja kön? Är det här ett av Socialtjänstens ”privata” familjehem? Det var kanske så att familjehemmet behövde fler barn, än de som redan är placerade? Jag har från första gången jag läste familjens utredning, kallat detta för ett ”så kallat ärende”. Det är så grymt uppdiktat, så att det är skamligt! 

 

Granskning av Socialtjänsten

 

Socialchef Anne-Lie Granroth (tillträtt tjänsten i maj 2007?) tycker i artikeln, att det är olyckligt att ärendet ska sluta på detta sätt. Hur har det ”så kallade ärendet” börjat? Socialchefen är den som vidhållit, att berörd socialsekreterare har utför ett noggrant och bra arbete! Jag vågar knappt tänka tanken ut, hur ser ett dåligt utfört arbete, ut? Hon har även påstått, att socialsekreteraren har gjort något bra för familjen. Hon har ju placerat deras son! Jag vet, att det finns duktiga och mindre duktiga socialsekreterare. Det samma gäller även ledarskapet. Familjen hade otur och fick träffa de mindre duktiga.

Det här borde betraktas som ett brott! Socialtjänsten har på osakliga grunder ”stulit” Valdemar från sina biologiska föräldrar, ett frihetsberövande och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Därför har föräldrarna och även jag polisanmält Socialen i Vännäs!

 

 

Socialen stal vårt barn
Av Vallesmamma


Kumlafallet - Medborgarvittnet som kastades ut kommer igen
Av Lars-Göran Månzon


Medborgarvittne måste bli en rättighet

Av Thomas Julin

 

Fallet Christina - Att ta ett barn
Av Ruby Harrold-Claesson

 

Förtäckta adoptioner - Två fall.

Ruby Harrold-Claessons föredrag vid NKMR:s symposium i Göteborg den 17 juni 2000

 

Kommunen skänkte bort vårt barnbarn
Av Katarina Lagerwall
 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 



Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter