Artiklar

Resolution

 

 

RESOLUTION

 

 


Denna resolution antogs av NKMR's jubileumsmöte i Köpenhamn den 28 november 1998.


 

 

Under senare tid har samhällets omhändertagande av barn och unga ökat. Det är framförallt barn till ensamstående kvinnor med låg lön eller socialbidragsberoende, invandrarfamiljer samt familjer med dålig ekonomi. Men även "normala" familjer och styvfamiljer drabbas - med påstående om incest eller misshandel.

Vissa av familjerna som drabbats har haft ekonomiska problem, en tillfällig livskris, kanske sjukdom, handikappade barn eller skilsmässoproblematik.

Samhällets ingripande i en familjs liv genom omhändertagande av barn är förödande för föräldrarna och barnen - ja för hela familjen. Barnets band till släkt och vänner och nätverk i övrigt - skolkamrater, dagiskamrater, grannar m.m. skär av effektivt. Ibland får de förtvivlade föräldrarna inte ens veta var deras barn befinner sig.

Att inte kunna försvara sitt eget barn mot myndighetspersonernas åtgärder är den djupaste kränkningen en förälder kan uppleva inför sitt barn. Att dessutom veta att syskonen i familjen inte ens får vara tillsammans är mycket smärtsamt både för barnen och deras föräldrar. Det är känt att det är inte ovanligt att syskon placeras i olika familjehem.

Alltför ofta förekommer onödigt brutala och kränkande omhändertaganden av barn. Det är därför fullt förståeligt att fängelser och psykiatriska kliniker fyllts av människor som varit i fosterhem längre eller kortare perioder i sitt liv. Barn som fråntagits sina föräldrar med polis- och/eller andra myndigheters hjälp blir traumatiserade. Rotlösa och känslostympade människor blir inga trygga människor.

Barn med egna släktingar och nätverk som kan och vill ta hand om dem skall ej utsättas för ett omhändertagande och placering i främmande miljöer.

Vore det inte befogat att överväga om de pengar som används för familjehemsplacering istället skulle kunna användas till att stärka de utsatta familjernas samhällsställning, utbildning och integrering i samhället? En familjehemsplacering är en mycket dyr åtgärd. Nu är den rätta tiden att tänka i nya banor! Nu när det är en allmänt rådande dålig ekonomi i Norden borde pengarna hellre användas till för samhällsmedborgarna nyttiga ändamål.

De flesta EU-länderna - till skillnad från Danmark, Finland och Sverige - utgår från familjeprincipen, närhetsprincipen och subsidiaritetsprincipen. Som medlemsstater inom EU måste Danmark, Finland och Sverige anpassa sig till europeisk standard vad gäller familjens betydelse som samhällets grundsten. Detsamma gäller för Norge. Att Norge står utanför EU innebär inte att de är undantagna från gemensam europeisk standard.

 

Rättssäkerhet

 

Familjernas rättssäkerhet vid tvångsomhändertagande av barn måste stärkas. Antaganden och subjektiva värderingar i socialutredningar får inte förvandlas till "sanning" i nästa omskrivning. Såväl positiva som negativa förhållanden för föräldrarna måste belysas objektivt och sakligt. Bedömningar får inte framstå som om de vore faktiska uppgifter. En utredare får inte ha förutfattade meningar om lämplig insats och sedan utforma utredningen och dokumentationen därefter. Utredningarna måste göras förutsättningslösa. Uttalanden som gjorts till familjens fördel av psykiatriker, läkare och terapeuter får inte avfärdas med hänvisning till populärvetenskaplig litteratur. Innan ett omhändertagande sker skall ärendet bedömas av en fristående, oberoende instans där olika sakkunniga får yttra sig. Föräldrarna måste beredas samma möjlighet att anlita experter, betalda av skattemedel, som socialarbetarna.

I förvaltningsdomstolarna avgörs ärendet på den skriftliga socialutredningen, även om föräldern har full yttranderätt. Advokaten som företräder föräldern får en mycket låg ersättning och förvägras ofta dessutom ersättning för full tid med motiveringen att det inte varit nödvändigt med så stor möda. I jämförelse med skilsmässomål och brottmålsprocesser är det en stor skillnad såväl vad gäller yttranderätt som ersättning till ombuden.

Att fråntas sitt barn torde dock vara det värsta rättsingrepp som en människa kan drabbas av.

 

Domstolstrots och sekretess

 

De socialamyndigheterna kan slutligen vägra att följa ett domstolsbeslut om upphörande av ett omhändertagande - även vad det gäller domslut från Europadomstolen.

Representanter för de nordiska länderna talar stolt om "öppenhet" och "insyn" i sina kontakter med Europa och europeiska organ. Men tvångsomhändertagande av barn i de nordiska länderna omgärdas av stor sekretess. Vi måste våga tala öppet om samhällets omhändertagande av barn och unga. Domstolarna skall ha öppna förhandlingar i omhändertagandemål om föräldrarna begär det.

De nordiska länderna vill alltid vara exempel för andra länder - ja, även världens samvete. Det måste vara slut med hyckleriet. Vi måste sätta oss ner och prata om vilket framtida samhälle vi vill ha här i Norden. Vill vi ha ett samhälle där en förtvivlad förälder frågar sig: "Hur hamnade jag i fällan?" Vill vi ha ett samhälle där barns rätt till sina föräldrar inte gäller de familjer som har tillfälliga problem, är arbetslösa eller invandrare eller socialbidragstagare eller bara vågar ha en annan åsikt än socialarbetarna?

Det är skillnad på att värna om barn som far illa och att förutsätta att barn far illa. I dag diskuteras konsekvenserna av vad samhället gjorde för 50 år sedan då åtskilliga tusen människor tvångssteriliserades samtidigt som vi dagligen genom tvångsomhändertaganden skapar ett underlag för en liknande debatt om 50 år. Det är i djupaste mening omänskligt att personal inom socialtjänsten eller mödrahälsovården försöker förmå eller tvinga människor att abortera ett efterlängtat barn och precis lika respektlöst att ta ett nyfött barn från föräldrarna - under anförande av barnets bästa. Barn har framför allt rätt till sina föräldrar.

NKMR's jubileumsmöte deklarerar följande:

Barnet får inte ses som en ensam individ utan som tillhörig sin familj och anhöriga.
Barn får inte utsätts för godtyckliga eller lagstridiga ingripanden i sitt privat- och familjeliv.
Barn får inte tvångsomhändertas och placeras utanför släktkretsen om någon anhörig är villig och förmår ta hand om det.
Barnskyddslagen får inte innehålla andra rekvisit för tvångsomhändertagande än "misshandel, otillbörligt utnyttjande eller brister i omsorgen". (Jfr FN:s Barnkonvention)

NKMR vill verka för familjernas rätt till sina barn.

NKMR vill verka för barns rätt till sina familjer och släkt.

 
Köpenhamn den 28 november 1998.


Till rapport från Jubileumsmöte

Tillbaka till rapporter

Till NKMR's hemsida