Förtäckta adoptioner - Två fall

 

Förtäckta adoptioner - två fall

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

Föredrag hållet av Ruby Harrold-Claesson vid NKMR:s symposium i Göteborg, den 17 juni 2000.

 

 

Ämnet för mitt föredrag är "Förtäckta adoptioner" och jag ska här redogöra för två fall. Det ena är från Kumla och det andra från Uddevalla. Jag är föräldrarnas ombud i bägge fallen. Dessa fall av förtäckta adoptioner är ganska lika så till vida att barnen har tagits från sina föräldrar vid späd ålder och överlämnats till barnlösa par. I Kumlafallet väntade det barnlösa paret i adoptionskön på att få adoptera ett barn mellan 0 - 12 månader; i Uddevallafallet hade fosterfamiljen redan lyckats få en treårig flicka "frivilligt placerad" och de ville också ha en baby. Båda fallen uppvisar klart brottsliga gärningar och de innebär en illojal tillämpning av LVU.

 

Kumlafallet

Det här fallet handlar om ett ungt förlovat och sammanboende par, båda födda 1971.

I oktober 1997, strax efter moderns oväntade nedkomst, tog socialarbetarna i Kumla kommun - med socialnämndens godkännande - ett nyfött flickebarn och placerade henne "frivilligt", dock mot föräldrarnas och farföräldrarnas protester, i familjehem hos ett barnlöst par som väntade i adoptionskön på ett barn mellan 0 - 12 månaders ålder. Det kan förefalla anmärkningsvärt att en kvinna blir gravid, genomgår en hel graviditet och ändå inte är medveten om att hon väntar barn. Förklaringen till detta fall är enkel: modern är tjock och hon hade fått ett missfall fem månader tidigare. Mot slutet av september 1997 tyckte någon att kvinnan borde uppsöka mödravårdscentralen (MVC). Besöket hos MVC uppdagade att hon bar på ett fullgånget foster och att hon skulle nedkomma inom två veckor. Nyheten fick henne att nedkomma dagen därpå - flickan föddes den 2 oktober 1997. Vi skall också komma ihåg att riksdagen i juni 1997 antog lagen om att mor- och farföräldrar och andra släktingar bör utredas om en placering av ett anhörigbarn utanför dess egen familj kunde bli aktuell. Jag återkommer till detta.

Så här gick det onödiga omhändertagandet och familjehemsplaceringen av mina klienters nyfödda dotter till: MVC upplyste socialtjänsten i Kumla om att den höggravida kvinnan - som var helt ovetande om sitt havandeskap - skulle nedkomma inom kort. En kvinna som väntar barn och inte vet om det måste vara olämplig som mor, tycks vara deras uppfattning. Socialarbetarna ryckte ut dagen därpå när kvinnan var mitt uppe i förlossningsarbetet. Socialarbetarna åkte med i ambulansen till förlossningsavdelningen och de närvarade under själva förlossningen.

Förlossningen var traumatisk. En förlossning kan bli traumatisk för en kvinna som är förberedd - ännu mer för en kvinna som är helt oförberedd. Den nyförlösta modern var helt "slut" efter förlossningen och hon utvecklade en infektion och 40-gradig feber. Ca tre dagar efter barnets födelse övertalades hon och fadern av personalen vid socialtjänsten i Kumla att lämna ifrån sig sitt barn "frivilligt" annars skulle barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga (LVU). Socialarbetarna påstod att modern inte kunde ta hand om sitt barn.

Modern fick inte amma barnet. I stället gavs hon tabletter för att ta bort modersmjölken. (jfr Stockholmsfallet). Journalanteckningarna från BB visar att personalen uppmuntrade inte henne att lära sig sköta barnet, eftersom de visste att barnet skulle omhändertas. Men modern och fadern fick inte veta att barnet skulle tas från dem förrän barnet var ca tre dagar gammalt.

I en odaterad redogörelse sänt med fax 1997-12-19 till socialtjänsten i Kumla i anledning av en faxförfrågan från angivna förvaltningen den 18/12, angående moderns tid på BB i samband med förlossningen skriver BB-personalen följande: "Svårt att göra en rättvis bedömning p.g.a att modern var i chockfas när hon kom till oss, oväntat förlöst, feber och lågt blodvärde påverkade förstås hennes förmåga att ta hand om sitt barn. I och med att vi visste att barnet skulle omhändertas så uppmuntrade vi henne inte så mycket att ta hand om sitt barn och hon överlät gärna skötseln på personalen, men hon visade att hon tyckte om sitt barn.

Hon uttryckte rädsla för att socialtjänsten skulle komma och var ledsen och förtvivlad av och till under vårdtiden."

Som jag nämnde tidigare var föräldrarna - och släkten - helt oförberedda på tillökningen. Chocken för mor och far var stor men glädjen desto större. Släkten var mycket överraskad, men också de var mycket glada.

När farmor, 47 år gammal och i princip fortfarande i barnalstrande ålder, fick reda på att personalen vid socialtjänsten i Kumla hade planer på att beröva hennes enda barnbarn sina föräldrar och föräldrarna sin nyfödda dotter, erbjöd hon sig att ta hand om sin sondotter. Farmor begärde att socialtjänsten skulle utreda henne och hennes familj såsom familjehem åt sitt barnbarn. Men socialtjänsten i Kumla underlät att utreda farmodern som möjlig familjehemsmoder åt sin sondotter. Än i dag den 17 juni 2000 har socialtjänsten i Kumla inte utrett farmors hem som familjehem åt den lilla flickan.

Dagen efter barnets födelse, dvs den 3 oktober 1997 upprättade socialtjänsten i Kumla en s k familjehemsutredning där "förslag" lämnades att nämnden skulle godkänna att barnet skulle placeras hos ett barnlöst par. Familjehemsutredningen gällande den lilla flickan gjordes alltså inom hennes första levnadsdygn. Nämnden godkände socialsekreterarnas förslag samma dag. Det gjordes ingen § 50-utredning för att fastställa huruvida barnet hade behov av hjälp och stöd. I stället fattades placeringsbeslut för barnet - utan att informera föräldrarna förrän barnet var ca tre dagar gammalt.

Men, det lilla nyfödda barnet var - och är - varken föräldralöst eller i avsaknad av släktingar. Barnets föräldrar är ett ungt förlovat sammanboende par som varken röker, dricker eller använder narkotiska preparat. Föräldrarna har ett mycket starkt stöd hos farföräldrarna. Barnets farmor och farfar, en tämligen välbärgad familj - farmor var då 47 år gammal - erbjöd sig att ta hand om sitt barnbarn, men socialtjänsten valde att placera barnet hos främlingar - vänner till en av socialarbetarna.

När modern senare under november-december 1997 återhämtat sig från chocken att få barn och att tvingas lämna ifrån sig sin nyfödda, krävde att barn skulle lämnas tillbaka till henne beslutade socialtjänsten och socialnämnden i Kumla att tvångsomhänderta barnet enligt LVU. Länsrätten i Örebro, Kammarrätten i Jönköping och Regeringsrätten har godkänt Kumla kommuns åtgärder mot det lilla barnet, hennes föräldrar och släktingar. Socialtjänsten har därefter konsekvent vägrat att tillämpa den nya lagen - 22 § fjärde stycket SoL - som antogs av riksdagen i juni 1997, dvs samma år barnet föddes. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1998. Enligt denna lag "bör" mor- och farföräldrar eller andra släktingar utredas i fall en placering av barnet kan bli aktuell. Ordet "bör" har numera utbytts till "skall" eftersom socialtjänsten i allmänhet betraktade lagen som en rekommendation som var till intet förpliktande.

Den "frivilliga" placeringen under hot om tvångsomhändertagande av den lilla nyfödda babyn i Kumla och det senare verkställda hotet om LVU-omhändertagande är ett uppenbart fall av förtäckt adoption. Den s k familjehemsmodern är väninnan till en socialsekreterare i Kumla. Hon fick sin barnlöshet avhjälpt, samtidigt som hon får lön från kommunen för besväret/nöjet att ta hand om ett litet barn som hon själv var oförmögen att producera. Av vittnesuppgifterna som lämnades vid den muntliga förhandlingen i länsrätten i Örebro den 24 augusti 1999 kom det fram klart och tydligt att den lilla flickan har blivit utsatt för en förtäckt adoption. Vittnet berättade också att samma socialsekreterare hjälpte dem att bli kontaktfamilj för en liten pojke två år tidigare och att de hade diskuterat sina adoptionsplaner med henne.

En förtäckt adoption utgör en illojal användning av LVU. Lagen om vård av unga (LVU) lämnar inget utrymme för socialsekreterarna att skänka bort någon annans barn till barnlösa väninnor som väntar i adoptionskön. Jag finner det anmärkningsvärt att svenska förvaltningsdomstolar medverkar till att barn berövas sina föräldrar i onödan.

Det här fallet utreds av Justitieombudsmannen och det är anmält till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

 

Uddevallafallet

Det här fallet handlar om en ung kvinna med zigensk påbrå. Hon är lång, smal, blond och välklädd. Hon var själv föremål för barnavårdsnämndens omsorger under sin uppväxt. När hon blev gravid fick hon rådet på Mödravårdscentralen att göra abort. Men den unga kvinnan ville ha sitt barn. Hon blev övergiven av barnets far mitt under grosessen.

Strax efter barnets födelse placerades modern och barnet på Birkahemmet. När den lille pojken var tio veckor gammalt övertalades hon att lämna ifrån sig barnet - frivilligt dock under hot om tvångsomhändertagande. Experterna påstod att "den nödvändiga symbiosen mellan mor och barn hade inte uppkommit". Modern tvingades avbryta amningen och barnet lämnades till en barnlös kvinna och hennes sambo. Det barnlösa paret hade ett par år tidigare lyckats bli kontaktfamilj åt en treårig flicka, dotter till en ensamstående mor. Efter ca tre månader tvingades denna moder att lämna sin dotter till paret "frivilligt" annars skulle hon tas med LVU. Min klient lämnade sin son "frivilligt" under hot om tvångsomhändertagande enligt LVU, och när hon krävde att få tillbaka honom, tog socialtjänsten i Uddevalla barnet med LVU. Känner Ni igen mönstret?

Alltså, min klient tvingades att lämna ifrån sig sin lille son på grund av att "den nödvändiga symbiosen mellan mor och barn hade inte uppkommit." Jag måste då ställa frågan: Hur kan någon förvänta sig att den nödvändiga symbiosen ska kunna uppkomma snabbare mellan ett barn och en helt främmande kvinna, än mellan barnet och den kvinna som burit honom i sin kropp i nio långa månader?

Detta fall började hösten 1990 och än idag utkämpar kvinnan bataljer i förvaltningsdomstolarna för att få tillbaka sin son. Till historien hör att en psykolog som socialtjänsten i Uddevalla hade anlitat för att hjälpa modern att förlika sig med förlusten av sin son rekommenderade socialtjänsten att barnet skulle återförenas med sin mor. Psykologen avstängdes omedelbart från fallet.

Modern anmälde den förtäckta adoptionen av sin son till Europadomstolen, men hon fick inget gehör.

Dessa två fall visar hur vissa mindre nogräknade socialsekreterare idkar handel med andras barn och använder LVU på ett illojalt sätt.

 

Kumlafallet - Medborgarvittnet som kastades ut kommer igen

Socialnämnden i Kumla går back med fyra miljoner!

Socialsekreterare idkar handel med andras barn

Kumlafallet - Riksdagsman kastades ut ur rättssal i Örebro
Av Ruby Harrold-Claesson

 

Kommunen skänkte bort vårt barnbarn
Av Katarina Lagerwall
 

 

Pågående Rättsfall

Symposiet 2000

Tillbaka till Artikelindex