Ett hems undergång i folkhemmet. Kommentar av Halvar G. F. Sundberg

Ett hems undergång i folkhemmet

Kommentar av Halvar G. F. Sundberg, professor

 

 

 

 

Halvar G. F. Sundberg var professor i Stockholm. Artikeln är tidigare publicerad i Särtryck ur Samtid och Framtid nr 4, 1958.

Den återges här med professor Jakob W. F Sundbergs, författarens son, benägna tillstånd.

 

 

 

 

Redaktionen har önskat mitt yttrande i anledning av förevarande artikel. Jag vill därvid understryka, att detta yttrande icke kan röra det av redaktör Holmberg behandlade fallet, om vilket jag saknar närmare kännedom, utan endast kan avse de principiella frågor som artikeln berör. Såvitt dessa angår kan artikelns framställning vara i allt väsentligt korrekt.

 

Enligt barnavårdslagen äger sålunda barnavårdsnämnden beröva barn under sexton år friheten, om det "på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat". Bedömandet härav är icke bundet vid objektiva kriterier utan skönsmässigt. Annan rättssäkerhetsgaranti finnes icke an att beslutet skall under stall as länsstyrelsen, dvs. en administrativ myndighet, om föräldrarna icke samtycka till frihetsberövandet. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till en högre administrativ myndighet, regeringsrätten, som besluter efter ren pappersprövning. För verkställigheten av frihetsberövandet äger barnavårdsnämnden skönsmässigt begära handräckning av polismyndighet. Nämndens beslut därom är ej ens överklagbart.

 

Om behandlingen av omhändertaget barn besluter barnavårdsnämnden skönsmässigt och enväldigt – icke heller dess beslut därom kan överklagas. Nämnden äger skönsmässigt vägra att utlämna sitt beslut, om den anser sig hava "grundad anledning antaga att genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas". Det omhändertagna barnets vistelseort kan följaktligen av nämnden hemlighållas för föräldrarna. Undandrager sig barnet genom rymning frihetsberövandet, skall polismyndigheten på nämndens skönsmässiga begäran meddela handräckning för barnets återförande.

 

Intagning av femtonårig flicka i »yrkesskola», varmed här förstås »skola tillhörande barna- och ungdomsvården» – tidigare benämnd "skyddshem" – förutsätter nämndens skönsmäs­siga bedömande av att barnet är "så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande". Pa dylika hem kunna även intagas s. k. unga lösdrivare, såsom prostituerade.

 

Direkt befogenhet att såsom villkor för barns frigivning uppställa upplösning av föräldrarnas äktenskap eller faderns eller moderns sterilisering äger barnavårdsnämnden icke. Då emellertid utskrivningen skönsmässigt beslutes av nämnden, är nämnden oförhindrad att vid övervägandet av om frigivning skall ske taga hänsyn till vad den anser äga betydelse ur ingripandesynpunkt. Gäller frågan villkorlig utskrivning är nämnden enväldig, i det en vägran av frigivningen icke kan överklagas.

 

Föräldrars rätt till umgänge med omhändertaget barn beror av barnavårdsnämndens skön. Dess beslut därom far ej överklagas. Överträdelse av eventuellt förbud mot umgänge straffas med dagsböter.

 

Barnavårdsnämndens ingripande är icke beroende av anmälan eller annan åtgärd utan allenast av att nämnden fått kännedom om fall, då ett ingripande synes påkallat. Huru denna kännedom uppkommit saknar betydelse. Anonymt meddelande kan sålunda upptagas. Hinder mot att nämnden sammanträder i en privatbostad och tämligen formlöst ("kafferep") föreligger icke. Någon rätt att närvara vid behandlingen i nämnden finnes icke vare sig för föräldrar eller barn, men tillfälle skall beredas föräldrarna, om de vistas på känd ort, och barnet, om det fyllt femton år, att yttra sig i ärendet. Däremot äger nämnden rätt att ålägga föräldrar och barn inställelse inför nämnden själv eller något av nämnden utsett ombud. Någon rätt att vid inställelsen anlita biträde föreligger icke; om sådan person skall få vara närvarande beror av nämndens skön, och medgivande därtill torde fordra enhällighet. – • Motsvarande gäller vid ärendets handläggning hos länsstyrelsen.

 

Det bör vara uppenbart, att de former i vilka dessa frihetsberövanden och frihetskränkningar få ske, äro oförenliga med ens blygsamma rättssäkerhetsanspråk. De äro emellertid ett bland många uttryck för den likgiltighet för enskild rätt, frihet och egendom, som inträngde i lagstiftning och förvaltning i vårt land under första världskrigets krislagstiftning och som under de nuvarande makthavarna starkt tilltagit. De stå i dålig överensstämmelse med grundlagens Magna Charta, enligt vilken ingens personliga frihet får av myndigheterna kränkas, "utan han lagligen förvunnen och dömd är", dvs. efter ett processuellt förfarande, som erbjuder betryggande garantier för att objektiva och legala förutsättningar för frihetskränkningen äro för handen. De fylla icke heller tillnärmelsevis de krav, som Sverige åtminstone i princip godtagit såsom förutsättningar för ett frihetsberövande.

 

Enligt Europarådets konvention 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna må väl ett frihetsberövande äga rum, då en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skyddsuppfostran. Ett villkor är dock, att det föreligger rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas, samt att en frigivning kan av domstolen beslutas, om åtgärden icke är laglig. Barnavårdsnämnder äro icke några domstolar, och länsstyrelserna äro mångsysslande administrativa myndigheter, vars chefer för övrigt tillsättas på grund av politiska förtjänster, ej sällan åsiktsöverensstämmelsen med de maktägande. Någon likhet med den stränga och upphöjda legalitetsprövning som konventionen kräver föreligger over huvud icke.

 

Det bör ock erinras om några andra av Europakonventionens rättssäkerhetsgrundsatser, även om dessa icke äro omedelbart tillämpliga på en administrativ handläggning utan gälla domstolsförfarandet. Dit hör ratten till opartisk och offentlig rättegång. Dit höra ock vad som skall utgöra en svarandes minimirättigheter: att erhålla tid och möjlighet till ett effektivt svaromål samt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av sådant biträde, erhålla dylikt utan kostnad. Åtnjutande av dessa och andra av konventionen garanterade rättigheter skall tillkomma envar utan åtskillnad av något slag, det må vara exempelvis på grund av kön, social härkomst eller ställning i övrigt.

 

Att förfarandet i barnavårdsärenden är avlägset från denna standard bör det anförda hava visat. Kritiken mot juristerna synes likväl oberättigad. Det är icke juristerna utan politikerna, som stifta lagarna. Det otillfredsställande i den nuvarande regleringen har emellertid uppmärksammats av 1952 års riksdag, som anhållit om utredning angående ett förbättrat förfarande vid administrativa frihetsberövanden. Något resultat därav har emellertid ännu icke försports.

 

 

Fallet Blomqvist: En mor frågar samhället: Var finns mina fem barn?

Av Jan Gillberg

 

Fallet Blomqvist: Ytterligt sällsynt att barns adress blir hemlighållen.

Ledare i Norrköpings Tidningar

 

Fallet Blomqvist: Åtta barn placerades på hemlig ort för att modern ej skulle hitta dem

Elva års lång kamp har gett resultat.
Reportage i Norrköpings Tidningar

 

Ett hems undergång i folkhemmet

Av Lillemor Holmberg

 

Legaliserade barnarov

Av Lillemor Holmberg

 

Barnfängelser? I Sverige?

Av Siv Westerberg

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter