Barn_i_familjehem_omplaceras_ofta

 

  • Barn i familjehem omplaceras ofta

     

    Nästan hälften av alla familjehemsplaceringar av barn och ungdomar avbryts på annat sätt än som planerats. Vanligen beror det på att familjehemmet inte anser sig klara av barnet eller på att barnet vantrivs, flyttar hem eller rymmer.

    Det är slutsatsen i en forskningsrapport, som en doktorand vid socialhögskolan i Lund, för en tid sedan, sammanställt åt socialstyrelsen.

    Rapporten är en studie av 189 familjehemsfall i Enköpings, Uppsalas och Västerås kommuner. Resultatet överensstämmer väl med internationella erfarenheter. Det är alltså rimligt att anta att nära 50 procent av alla familjehemsplaceringar i Sverige kommer att avslutas i strid med hur det var tänkt.

    För närvarande lever drygt 10 000 barn i familjehem i stället för med de biologiska föräldrarna

    Prognosen enligt den här rapporten blir att nästan 4 500 av dem inte kommer att stanna i familjehemmen. Detta är en krävande vårdform, konstaterar de ansvariga på socialstyrelsen. Tilläggas skall att det är också krävande - och nedbrytande - för barn eller ungdomar, att från den ena dagen till den andra, tvingas bryta upp från sina nära och kära, för boende hos vilt främmande människor i en främmande miljö.

    Socialstyrelsen vill dock inte att vi alltid ska se barnens utflyttning från familjehemmen som misslyckanden. Ibland handlar det ju om större barn, ungdomar som utvecklas och går in i nya faser och kanske ordnar eget boende. Men, ibland rymmer barnen från sina familjehem. Rymlingarna förs ofta tillbaka med polishjälp.

    Men generellt omplaceras hälften av barnen från placeringar som brutit samman i nya familjehem. Andra hälften flyttar tillbaka till de biologiska föräldrarna.


    Brister kartläggs

    Socialstyrelsen har sedan två år haft regeringens uppdrag att utveckla den s k familjehemsvården, och forskningsrapporten utgör en del av uppgiften. Dessutom har landets länsstyrelser tittat på 2600 akter som har med familjehemsplaceringar att göra för att kartlägga brister och förbättringar och ge underlag för förändringsförslag.

    Det finns exempel på hur socialtjänstens arbete blivit bättre de senaste åren. Barnens behov av kontakt med sina föräldrar och sin socialsekreterare bedöms som mer tillgodosedda än förr. Det har också blivit högre kvalitet på de utredningar som föregår familjehemsplaceringarna, anser socialstyrelsen vidare.


    Bättre planering

    Men kartläggningen har alltså också visat på brister i socialtjänstarbetet. Vården bör till exempel planeras och dokumenteras bättre.

    Den nya socialtjänstlagen att socialtjänstens personal måste arbeta utifrån barnens perspektiv. Det är barnens behov som måste vara i centrum, vilket också socialtjänstlagen från 1982 betonar. Den nya lagen poängterar detta ytterligare.

    För att komma till rätta med problemen har socialstyrelsen medverkat till att införa en ny förberedande rekryterings- och utbildningsmetod för familjehem enligt den amerikanska och holländska sa kallade pride-modellen. De blivande familjehemmen får i studiecirkelform under en längre tid sätta sig in i sin kommande situation.

    Den stora frågan kvarstår: Kommer dessa insatser att räcka för att förhindra de alltför ofta förekommande rättsövergreppen och därav följande skador på de tvångsomhändertagna barnen och deras föräldrar och släktingar?

    För att råda bot på missförhållandena inom socialtjänsten beträffande såväl s.k. frivilliga placeringar som tvångsplaceringar, ansluter NKMR sig till MORMORSUPPRORETS krav att barn skall placeras hos släktingar, som vill och kan ta hand om dem. Sammanbrottsfrekvensen vad gäller släktingplaceringar är endast fyra procent.

     

    Tillbaka till Artikelindex

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter