BARA ETT GLAS MJÖLK !!!

BARA ETT GLAS MJÖLK !!!
Av Ulla Wall-Johansen, fd socionom

 

 

 

 


Ulla Wall-Johansen är socionom. Hon blev sparkad från sin tjänst på grund av att hon hjälpt denna familj som utsatts för rättsövergrepp.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

Detta är berättelsen om hur ett glas mjölk kan förändra livet för en familj med nu 5 barn, ett barn föddes efter "katastrofen".

Vi behöver insyn i hur våra förvaltningslagar fungerar då prestigedjävulen tagit sin plats i Socialnämnder och i våra Förvaltningsdomstolar och hos utredare i LVU mål.

Ingen opartisk medicinsk utredning har beviljats familjen jfr. fallet med Osmo Vallo.

Kan Pressen / Radion / TV:n hjälpa till ?

Med hopp om att Ni orkar sätta Er in vad jag försökt visa sedan maj -96, då jag fick kännedom om ärendet hos Socialförvaltningen, sänder jag en avkortad version av hela ärendet. Då jag kom in i ärendet hade det avdömts hela vägen i våra Förvaltningsdomstolar.

Jag blev insatt i ärendet av familjen och kyrkan, som inte såg sig någon annan råd än att rådfråga skolkuratorn.

 

Summering:

Följande händelser har drabbat hela familjen mycket hårt såväl fysiskt, psykiskt. socialt och ekonomiskt.

Sonen Roland, brodern Timmy och en kusin insjuknade i maj 1994, sedan de druckit opastöriserad mjölk. Brodern och kusinen tillfrisknade men Roland blev kvar med glukosdropp. Roland drabbades av septisk chock.. Roland fick nu andningsstillestånd och hjärtstillestånd. När den septiska chocken var behandlad och hjärtstilleståndet hävts hade Roland fått en grav hjärnskada.

Socialen tvångsomhändertog nio månader senare familjens samtliga, fyra barn. De hämtades med polis nattetid under sådana former som väcker otäcka associationer. Sofia vädjade till tvångsomhändertagarna om att, om man misstänkte henne, så skulle man skona barnen och i så fall tvångsomhändertaga henne. Någon pardon gavs emellertid inte. En av socialsekreterarna sa i vittnens närvaro att Sofia (modern) skulle mista alla sina barn. Tre av barnen lämnades dock åter 14 dagar senare och är kvar i hemmet sedan dess.

När Adam (f 24/10-95) var 10 timmar gammal omhändertogs han när hon ammade honom. Motivet var, att eftersom man hade tagit Roland så skulle man också ta Adam. Tvånget mot Roland hade då inte vunnit laga kraft. Läkaren, som gjort anmälan om misstänkt barnmisshandel och som inte har sin arbetsplats på BB, var närvarande som åskådare i bakgrunden när Adam miste sin mor.

Redan under Rolands sjukdom hade Sofia kontaktat Psykiatriska kliniken för att få stödsamtal och lugnande medel. Detta därför att hon inte ville att Roland skulle stressas av hennes förtvivlan och därför att hon inte ville vara en belastning för den personal som vårdade Roland. Denna omständighet har sedan använts mot henne av Socialnämnden och Socialstyrelsens s.k. expert. soc.sekr. begärde nu av Psykiatriska kliniken att Sofia skulle behandlas med psykoterapi av sådan art att Sofia insåg sig vara skyldig. Hon borde inte heller få medicin eftersom soc.sekr. ansåg att medicin kunde stärka Sofia i hennes förnekande av att ha skadat Roland.

Under de förvaltningsrättegångar som följde i olika instanser, var anmälande läkaren expertvittne trots att han beslutat om att Roland skulle undandragas livsuppehållande vård. Dessutom hade läkaren anledning att hysa agg till Sofia som givit offentlighet åt hans förakt för Rolands rätt att leva.

Förvaltningsrätten nekade Sofia och därmed även Roland en medicinsk utredning om hur Rolands skada verkligen hade uppstått. Ingen medicinsk utredning har förekommit i Förvaltningsrätterna trots att det begärts av Sofias advokater för att på något sätt rentvå Sofia och därigenom få barnen tillbaka till hemmet.

Länsrätten införskaffade inledningsvis bara ett yttrande från Socialstyrelsen om huruvida Sofia kunde vara ett s.k. Münchhaussen by proxy-ärende. Dvs en mycket grav anklagelse mot modern att hon skulle ha skadat sitt barn.

Intygslämnande läkare hos socialstyrelsen har aldrig träffat Sofia. Ärendet är nu avskrivet hos Socialstyrelsen. Läkare får tydligen skriva läkarutlåtande på personer man ej träffat.

Adams förlust, när han föddes, av sin familj har helt grundats på den omständigheten att eftersom Roland fråntagits sin familj, så skall också Adam göra det. Fadern, Johan som inte ens är misstänkt, har även han vägrats att vårda såväl Roland som Adam.

Såväl Rolands som Adams förlust av sin familj har vunnit laga kraft genom att Regeringsrätten beslutat om att inte bevilja prövningstillstånd. Tre försök till resning för vardera pojkarna har nekats av Regeringsrätten trots att alla fynd som kan tala emot läkarens och socialens uppfattning, förelagts Regeringsrätten. Familjen ser en annan sanning än den som socialen bygger sina antaganden på.

En märklig omständighet är att, trots att just LVU-mål torde vara de svåraste och mest kontroversiella målen, har Regeringsrätten sedan LVU-lagen kom i bruk (1980) ännu aldrig beviljat någon resning.

Socialnämnden beslutade först att Adam, 10 timmar gammal, skulle vårdas i fosterhem i Kristianstad med umgängesrätt med sina föräldrar begränsad till 2 gånger i veckan under en timme.

Socialnämnden beslutade därefter att Adam skulle flyttas till nytt fosterhem i Malmö och att hans rätt att umgås med sina riktiga föräldrar ytterligare skulle begränsas.

Sofia delgavs i juli-96 en skrivelse, som Socialnämndens ordförande hade ingivit till Länsrätten, med anledning av överklagningen av Adams flyttning. Av skrivelsen framgick att Socialnämnden avsåg att inte låta Adam få återförenas med sin biofamilj. Sofia drabbades då av en psykos.

Hon funderade ut en lösning. Hon beslutade att taga sitt liv. Då kunde barnen kanske få återförenas med fadern som vårdnadshavare. De "resterande" barnen och pappa Johan mådde inte heller bra. De kände sig hotade av socialen. Sofia tillfrisknade och återkom till hemmet i sept.-96. Då kunde hon inte bo hemma eftersom socialen hade hotat med att taga resterande hemmavarande barn om hon flyttade hem igen.

Alla försök att tala förstånd med chefstjänstemännen inom Socialförvaltningen och med politikerna i Socialnämnden hade slagit slint. Socialförvaltningen har besvarat dessa försök till samarbete hösten -96 med att anmäla tf. kyrkoherden till Domkapitlet för brott mot tystnadsplikten! Varje förfrågan hos Socialförvaltningen har mötts med förakt. Socialen betalade till exempel inte ut Sofias hyra där hon bodde förvisad från sitt hem. I nov. -96 inskränkte Socialförvaltningen ytterligare Adams rätt att umgås med sina riktiga föräldrar. Johan hade då begärt en omprövning av familjens umgängesrätt med Adam.

En ansökan om vård enligt LVU §§ 1 och 2 inlämnades till länsrätten avseende Jenny, (13 år).Länsrätten avslog denna begäran i april mån. -96

Omprövning av LVU skedde betr. gossarna Roland och Adam i Kammarrätten i feb. -98. Mål nr. 6963-97 och 6964-97. LVU skall bestå för Adam och Roland. Den ursprungliga grunden till LVU för dessa gossar är ju att Sofia är misstänkt.

Sofia är misstänkt utan att kunna bevisa motsatsen

Den ursprungliga LVU domen läggs till grund för varje framtida omprövning, dvs där det görs bara en slags prövning om hon uppfyller eller inte uppfyller kriterierna för diagnosen Münchhaussen by proxy.

Vanligtvis döms ju förövarna i allm. domstol enligt brottsbalken om det uppstått misstanke om allvarlig barnmisshandel och då vet man ju om misstanken var riktig. I detta fall har alla nekat att undersöka varför barnet blev sjukt. Polisen har gjort utredning och finner ej något att väcka åtal på. Då jag frågade åklagaren "om nu inte modern var skyldig, då måste det finnas någon annan som är skyldig?" och "i så fall fick han väl åtala den eller dem." Svaret blev då: "att det måste finnas tillräckligt att åtala på för att någon skulle kunna bli fälld. Läkarna håller ihop som Du vet".

Om Sofia hade varit misstänkt för att vara alkoholist hade hon genom läkare och andra åtgärder kunnat bevisa att hon tillfrisknat från sin alkoholism, men icke så från Münchhaussen by proxy. Ej heller har hon fått en rättslig prövning enligt Brottsbalken och därigenom kunnat bli rentvådd.

Under Kammarrättsförhandlingarna inför sittande rätt hotades familjen av socialnämndens representanter, att en ny utredning enl. § 50 SoL skulle bli öppnad på Rosa, familjens andra dotter. I skrivande stund har inte familjen formellt underrättats om detta. Var det ett sätt att destabilisera familjen eller följer inte Socialtjänsten sociallagstiftningen?

Vi söker med ljus och lykta efter hur man kan bli fri från en misstanke om att vara misstänkt.

LVU kan därför följaktligen inte upphöra. Detta är en fälla för Sofia och Johan och de fem barnen. De har inte möjlighet att bevisa att hon är oskyldig till den ursprungliga anklagelsen Münchhaussen by proxy.

Ingen medicinsk utredning har skett trots att hennes advokater krävde detta både i Länsrätt och i Kammarrätt.

OBS Det har inte beviljats resning i Regeringsrätten på något mål överhuvudtaget, som avser LVU, sedan lagen kom till stånd 1980.

 

Övrigt

Ev. vårdskada kan ej utredas och ej heller prövas i Förvaltningsdomstolarna.

Brottslagstiftningen har efter polisens utredning ej kunnat styrka brott; beslut juni -97, alltså inget åtal.

De som sökt samarbete för barnens bästa för ögonen har straffats:

Prästen i hemförsamlingen straffades av socialen genom en anmälan till Domkapitlet, som ogillades av Domkapitlet.

Skolkuratorn straffades med att bli avstängd av socialen som ombud för barnen vilket ogillades av Kammarrätten.

Skolkuratorn avstängdes då av socialen än en gång. Tre månader efter överklagandet och begäran om inhibition har Länsrätten ej behandlat överklagan.

Skolkuratorn har fått gå från sitt arbete som skolkurator i kommunens skolor i sept. -97 med full lön fram till pension (14 månader) bara hon inte arbetar!!

Skolkuratorns man, har varit biträdande ombud då skolkuratorn är utvisad, har under resans gång blivit avstängd som ombud för familjen av socialen, men återinsatts av Länsrätten.

 

Rädda barnen!

Jag vet att detta är fel. Jag har massor av bevis för myndighetsmissbruk och övergrepp på familjen i detta ärende. Tag kontakt med mig och tag del av hur illa det står till i vårt samhälle.

Ulla Wall-Johansen

Tel: 0414 - 733 11

qrawall@telia.com

 

LVU - Barnmisshandel i lagens namn


Tillbaka till rättsfallsindex


Tillbaka till artikelindex