Anforande_av_thomas_julin

 

Anförande av riksdagsledamoten Thomas Julin (mp)

Anförandet den 16 april 1998 (Prot. 1997/98:91 sid. 89) återges med Thomas Julins benägna tillstånd ehuru riksdagstryck är offentliga handlingar .


  • Herr talman! I det här betänkandet har Miljöpartiet inga reservationer. Det beror på att jag var sjuk vid justeringstillfället och inte hade möjlighet att få en ersättare. Därför vill jag inleda med att säga att jag står bakom de idéer som framförs i våra motioner i det här betänkandet. Jag yrkar också bifall till Stig Sandströms reservation nr 8 som handlar om FN:s barnkonvention. Den täcker upp Miljöpartiets motion So10, yrkande 1. Jag vill också yrka bifall till reservation 14, som handlar om långvariga familjehemsplaceringar. Ragnhild Pohanka kommer att tala om barnkonventionen i sitt anförande.

    Herr talman! I mitt anförande tänker jag i huvudsak ta upp frågor som handlar om omhändertagande och familjehemsplacering av barn. Det är en fråga som är mycket större än vad många kan ana. Det handlar om över 10 000 barn som är placerade i familjehem eller släkthem, de flesta i familjehem. I vissa lägen måste socialtjänsten gå in och omhänderta barn som far illa. Det är då viktigt att det sker på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för i första hand barnet, men även för barnets familj. Far familjen illa drabbar det även barnet.

    I och med att riksdagen antog utskottets bedömning att man vid placering av barn i första hand bör överväga om barnet kan tas om hand av någon anhörig eller annan närstående, har vi kommit en bra bit på väg för att skapa en bättre situation för familjer som hamnar i kris. Det här ställningstagandet var viktigt. Men det är bara ett steg på vägen. Nu måste vi ta ytterligare steg för att förbättra situationen och rättssäkerheten för de här familjerna och de här barnen.

    Ett steg är just att öka rättssäkerheten. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslånga sär hos barnen och deras anhöriga. Tron på rättssamhället kan för alltid gå förlorad. Vi har fått många signaler om socialutredningar som görs på ett oacceptabelt sätt, där utredare tar upp det som talar mot klienten och utelämnar det som är till klientens fördel. Utredning i brottmål styrs av rättegångsbalken. En liknande lagstiftning behövs när det gäller utredningar inom socialtjänsten. Där görs utredningar som kan förändra människors hela liv.

    När det gäller barn och familjer med utländsk bakgrund är jag övertygad om att ett omhändertagande kan upplevas som mycket obegripligt. Jag har fått bevis för det vid en träff med en invandrarfamilj som hamnat i denna situation. Vid ett omhändertagande hamnar de här barnen många gånger i svenska, kristna familjer långt ifrån sina anhöriga - som många gånger inte har någon möjlighet att transportera sig. Detta är mycket svårt för en familj som har en annan religion och en annan kulturell bakgrund. Vi anser att den här gruppens situation särskilt måste beaktas och förbättras.

    Under lång tid har socialtjänsten utrett och kommit med förslag till åtgärder när en krissituation uppstått i en familj. Vi anser att den tid nu måste vara förbi då familjen och nätverket stängs ute från möjligheten att delta i beslut som berör deras barn, barnbarn eller andra närstående. Vi vill därför att familjerådslaget, som i dag är en försöksverksamhet på många ställen, skall bli en rättighet för de familjer som så önskar.

    I dag upplevs socialtjänsten av många som ett hot. Om man använder sig av familjerådslagsmodellen är jag övertygad om att synen på socialtjänsten kommer att förändras. Socialtjänsten kommer lättare att kunna uppfattas som hjälpare och stödjare och inte som ett hot som många känner i dag.

    Ett omhändertagande är svårt för alla parter. Barnets närstående mår sämre än någonsin. Tyvärr är det alltför vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när barnet omhändertas. Här måste det ske en förändring. Även familjen - föräldrarna - måste erhålla den hjälp som behövs. Det är viktigt för barnet. När det gäller syskon som skall placeras måste man eftersträva att syskonen placeras i samma familj eller så nära varandra att de kan ha en så normal kontakt som möjligt i dag placeras ibland barn väldigt långt ifrån varandra så att de tappar kontakten.

    Om det inte finns mycket speciella skäl som talar mot, måste ett barn som är familjehemsplacerat ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga när hon eller han själv vill.

    Vilka andra barn än familjehemsplacerade barn nekas att träffa sina närstående mer än en gång varannan månad - och då under en begränsad tid som bestäms av en tjänsteman? Vilka andra barn nekas att ligga över hos far- och morföräldrar eller andra släktingar efter ett sent julaftonsfirande med motivet att det är viktigt att barnet sover i sin egen säng? Vilka andra barn måste smyga sig till hemliga möten med sina anhöriga efter skolans slut? Jag har varit i kontakt med familjer och barn som har berättat om alla de här situationerna.

    Herr talman! I Miljöpartiet anser vi att barns rätt till ett naturligt umgänge med sin släkt måste tillgodoses. Man måste i större utsträckning än i dag lyssna på barnen.

Till artikelindex