Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Samhället borde stötta föräldrarna - inte ta deras barn ifrån dem

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

 

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln skickades till Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgsdagblad men redaktionerna har vägrat att publicera den. En liknande artikel med utgångspunkt i ett mål i länsrätten i Örebro skickades till Nerikes Allehanda, där den rönte samma öde.

Nedan följer en utökad version av artikeln där fallets utveckling efter februari 2005 redovisas.

 

 

 

 

 

 

Som föräldraombud i åtskilliga LVU-mål och i egenskap av ordförande i NKMR är jag kri­tisk mot de sociala myndigheternas och förvaltningsdomstolarnas agerande när det gäller tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av barn.

 

Jag ska i det följande visa hur vanligt det är att samhället tar barn ifrån deras föräldrar, utan att det finns någon verklig grund. Det gör mig bedrövad, för varje gäng ett sådant misstag begås, riskerar man att skada barnet allvarligt för livet.

 

Några autentiska fall:

1 - Hösten 2003 tvångsomhändertog och fosterhemsplacerade en socialförvaltning i Skåne ett föräldrapars samtliga sju barn. Fadern hade anklagats för att ha varit "våldsam" mot några av de större barnen. Fadern häktades och åtalades för grov fridskränkning. Han blev helt frikänd en månad senare. Modern hade inte anklagats för något. Likväl splittrades familjen trots att fadern hade avlägsnats från familjen. Än i dag - februari 2005, drygt 14 månader efter den friande domen i Lunds tingsrätt - kämpar föräldrarna för att få tillbaka sina barn.

 

Barnen mår dåligt och längtar efter sina föräldrar, föräldrarna mår dåligt och längtar efter sina barn. Men varken socialtjänsten, dess politiska nämnd eller förvaltningsdomstolarna vill upphäva LVU för barnen. Förvaltningsdomstolarna vill inte heller respektera moderns rätt att ha det ombud som hon själv har valt som offentligt biträde. Vid den tredje ansökan att bli förordnad som moderns offentliga biträde erbjöd jag mig att avstå från resekostnaderna och tidspillan mellan Göteborg och Malmö, men länsrätten uttalade sig att en sådan utfästelse inte är bindande för ombudet. De rättssökandes rättssäkerhet blir helt åsidosatt när en domare i en förvaltningsdomstol kan avkunna så godtyckliga beslut.

 

En jävsinvändning mot domaren viftades bort med ett par rader - såväl i länsrätten som i kammarrätten.

 

Skånefallet var föremål för en muntlig förhandling den 3 mars 2005. Den 8 mars beslutade länsrätten i Skåne om fortsatt tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av de sju syskonen. En nämndeman med civilkurage vågade reservera sig mot domen. Eftersom ytterligare ett barn hade fötts i familjen hösten 2004 och "socialens och förvaltningsdomstolens logik" förefaller vara: "tar man en så tar man alla", beslutade samma länsrättsdomare den 31 mars 2005 om att tvångsomhänderta och fosterhemsplacera familjens nyfödda barn. Således har socialtjänsten i Svalövs kommun fått domen som de ville ha men den kommer inte att kunna verkställas eftersom modern, vis om att barnet riskerade att förlora sin mor till socialtjänstens personal och deras välbetalda fosterfamiljer, gick "under jorden" redan i samband med barnets födelse. Därmed gör den ansvarskännande modern skattebetalarna i Svalövs kommun - som redan dras med ett stort budgetunderskott på 6,3 miljoner kronor - en enorm tjänst. Hon besparar dem ytterligare skatteutgifter för onödiga åtgärder gentemot hennes barn.

 

2 - Fadern i det här målet är FN-flykting i Nerike. Han flydde från krig i sitt hemland och fick en fristad i Sverige. Fadern är en mycket kunnig person. Han vet vilka rättigheter han har. Han fick en chock när han kom i socialtjänstens blickfång. Fadern uttalar sig enligt följande: "Jag flydde från ett helvete i mitt hemland, för att hamna i ett ännu värre helvete i Sverige. De har tagit min son."

Pojken har av skolpersonal beskrivits som duktig och ambitiös men med svårigheter att skilja mellan ratt och fel samt att lyssna och hantera tillsägelser. Han har i skolan uppvisat oro och koncentrationssvårigheter och har vid flera tillfällen berättat för personer i sin omgivning att han utsätts för misshandel av fadern. Det har dock inte visats att någon misshandel ägt rum. Ett "vittne" gör gällande att misshandel har förekommit. Vittnet är emellertid ovän med fadern. Fadern och hans hustru har begränsade ekonomiska till­gångar och får socialbidrag. Pojken har placerats i ett fosterhem som är välbeställt. Fadern och fosterhemmet lever under så skilda ekonomiska förhållandena att pojken önskar att få bo kvar i fosterhemmet. Fadern har flera gånger bett socialnämnden om ekonomisk hjälp för att pojken skall kunna få sådana saker som tillhör det normala för en pojke i hans ålder, till exempel cykel och mobiltelefon. Han har inte fått någon hjälp av socialnämnden. Socialnämnden har alltså inte uppfyllt sin skyldighet att hjälpa fadern i hans föräldraskap. Länsrätten dömer i enlighet med socialtjänstens framställan. Endast en av de tre nämndemännen ansåg att förutsättningarna för LVU inte förelåg.

Handläggningen av detta mål är en parodi på rättvisa.
I tron att de rättigheter som han känner till är allmängiltiga, tog fadern kontakt med en riksdagsman och klagade på den behandling som han och hans familj hade blivit utsatta för av socialtjänsten. Riksdagsmannen rekommenderade honom att ta kontakt med en jurist i Göteborg som han kunde begära förordnad som offentligt biträde i målet.

I tre efter varandra följande beslut har lagmannen i länsrätten vägrat att förordna faderns ombud som offentligt biträde - med påstående om det långa avståndet mellan orterna. Redan vid första beslutet förordnade lagmannen ett offentligt biträde (advokat) men fadern har vägrat att ens prata med denne. Eftersom fadern inte kunde betala sitt ombud att företa resan och föra hans talan vid den muntliga förhandlingen och han har förbjudit advokaten att yttra sig i saken har fadern fått föra sin egen talan. Advokaten fick drygt 12000 kr för att ingenting göra.


Det skall noteras att det är samma domare dvs lagmannen som meddelade domen om LVU-omhändertagande för pojken. Länsrätten har således medverkat till att ett justitiemord har begåtts. Det här fallet är dock inte unikt. En nämndeman meddelade skiljaktig mening.

3 - Ytterligare ett fall där invandrarföräldrar har tvingats framträda i en förvaltningsdomstol utan biträde av jurist är Gueblaouifallet i Oskarshamn som Kalla Fakta i TV4 visade i september 2004. Besluten meddelades av samma domare i länsrätten, kammarrätten och regeringsrätten. Samtliga domare som agerade i handläggningen av målet polisanmäldes för tjänstefel, men åklagarmyndigheten och riksåklagaren väckte inget åtal mot någon enda domstolstjänsteman.

Fallen där enskilda föräldrars rätt till en rättvis och opartisk behandling i domstolarna kränks kan göras oändligt längre, men jag väljer att belysa rättsosäkerheten inom LVU med ovan angivna fall.

I inget av dessa fall borde socialtjänsten ha tvångsomhändertagit barnen och placerat dem i fosterhem. Men, ger föräldrarna upp in­för känslan av vanmakt och drabbats av depressioner m m som så många andra har gjort, kommer barnen med all sannolikhet att förbli omhändertagna. Sedan brukar det heta att barnen inte bör få komma hem igen, därför att miljöbyte kan vara skadligt för dem. Sådana ar­gument använder aldrig socialtjänsten när barn omhändertas.


Socialmyndigheterna begår inga lagbrott, eftersom barn ska omhändertas, "om det kan finnas risk för deras hälsa och utveckling". Men lagen borde ändras, så det framgår tydli­gare att det ska finnas någonting konkret, som visar att en risk föreligger. Det får inte räcka med misstanken om en risk i framtiden. Socialtjänstens personal har ingen kristallkula och lika lite som någon annan kan de skåda in i framtiden.


Ett omhändertagande skall vara den sista åtgärden i en rad av olika åtgärder. Kostnaderna för varje tvångsomhändertagande - såväl samhällsekonomiskt som mänskligt - är astronomiska. Samhället borde istället satsa på att stötta föräldrarna, inte ta deras barn ifrån dem.

 

 

 

Ruby Harrold-Claessons brev till nämndemannen pga hans skiljaktiga mening

 

Skiljaktig mening i en LVU-dom
Dom meddelad den 1 februari 2005

 

Oskarshamnsfallet 2

 

Oskarshamnsfallet 2 - Artiklar i tidningen Östra Småland efter Kalla faktas reportage om Gueblaouifallet

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Samhället är en usel förälder - Lyssna till barnen!
Av Ruby Harrold-Claesson, jur kand

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR. Artikeln är skriven som replik på Ingela Thaléns artikel med rubrik "Lyssna till barnen" som publicerades i Sydsvenska Dagbladet den 2 januari 2006.

Debattredaktör Lasse Hansson begärde att manuskriptet skulle kortas ned vilket gjordes vid två tillfällen. Det dröjde långt mellan kontakterna med redaktören och till sist ringde han den 2 februari under eftermiddagen och meddelade att det hade gått så lång tid att det inte var särskilt meningsfullt att publicera repliken.

Artikeln återges här i dess ursprungliga version.

 

 

Fd socialförsäkringsminister, numera ordförande i Bris och Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Ericastiftelsen samt i Nätverket för barnkonventionen, Ingela Thalén, har skrivit i en debattartikel den 2/1 i Sydsvenska Dagbladet att man ska "Lyssna till barnen".

I artikeln konstaterar Ingela Thalén att många barn i samhällets vård far illa. Men, dessvärre drar hon en helt felaktig slutsats av sitt konstaterande. I stället för att vilja ge de "utsatta" barnen större och bättre möjligheter att växa upp i sina egna familjer - något som hon hade kunnat göra om den politiska viljan funnes när hon var statsråd och socialförsäkringsminister - förespråkar hon att Sverige bör starta ett reformarbete med utgångspunkten att säkerställa fosterbarns och institutionsplacerade barns rätt till en god uppväxt.

Ingela Thalén utgår från fosterhem och institutionsplaceringar av barn - inte en naturlig uppväxt i den egna familjen. Familjen - inte staten - är samhällets grundsten. Och det är känt att staten är en usel förälder. Att många barn i samhällets vård far illa är en sanning utan modifikation. Debatten om 1950-70-talets barnhemsbarn som Dokument Inifrån satte igång genom dokumentären
"Stulen barndom" och även Uppdrag gransknings reportage om den systematiska misshandeln som de tvångsintagna på Ekbackens behandlingshem i Kalmar län har utsatts för - fram till 2003 - visar hur illa barn som uppfostras i samhällets regi far även i dag.

Det är glädjande att Ingela Thalén anser att debatten förtjänar att tas på fullt allvar. Men, varför har man inte velat lyssna tidigare? Eller har inte fd statsrådet fått höra talas om
Vetlandafallet som utspelade sig 1957 där statsrådet Ulla Lindström förklarade vid ett inspelat samtal, att "den här familjen är ju tattare och håller ihop som en klan!"?  Eller fallet Alexander Aminoff, som också nådde regeringskansliet och föranledde att Olof Palme sammankallade de utländska korrespondenterna i Stockholm för att dementera och bortförklara saken efter att tidningen Der Speigl hade döpt om Sverige till "Barn-Gulag"?

Föräldrarna till fosterbarn och institutionsbarn har i decennier försökt göra myndigheterna och politikerna uppmärksamma på den misshandel och de rättsövergrepp som barnen har varit utsatta för, men deras klagomål har viftats bort. Ingela Thalén berömmer att både socialdepartementet och Socialstyrelsen engagerar sig för de f d barnhemsbarnen. De har ju inget val. Skandalen är ett faktum. De numera vuxna fosterbarnen har organiserat sig och kräver upprättelse och skadestånd.

Sedan 1980-talet har Sverige vid åtskilliga tillfällen blivit fällt i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och tvingats betala skadestånd till offren - just pga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn. Det var jur. kand. med. lic. Siv Westerberg som genom Olsson v. Sverige (1988) och Olsson 2 v. Sverige (1992) satte Sverige på kartan som en stat som kränker sina medborgares mänskliga rättigheter till privat- och familjeliv.
Under förhandlingarna i Europadomstolen undanhöll Sveriges advokat Hans Corell, som sedermera blev vice generalsekreterare i FN, uppgifterna om att fosterfadern i hemmet där Olssonflickan var tvångsplacerad stod under åtal för sexuella övergrepp på ett annat fosterbarn. När det uppdagades viftades uppgifterna bort med påstående om att det var ett annat fosterbarn som var offret!

Det är lovvärt att Ingela Thalén frågar hur dagens fosterbarn och institutionsplacerade barn har det. Det var på tiden! Hon skriver att hon är rädd att Sverige om tjugo år kommer att möta dem med samma förvåning, indignation och ursäkter som vi idag anser att 50-talets barnhemsbarn förtjänar. Det är just av den anledning som NKMR i vår skrivelse (20/12) till socialförsäkringsministern har begärt att den påbjudna kartläggning av förhållandena för fosterhems- och institutionsplacerade barn och ungdomar skall även omfatta nutiden.

Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR - För skydd av Familjers rättigheter i de nordiska länderna grundades i november 1996. Organisationen grundades bl. a av Siv Westerberg och andra jurister och professionella som har arbetat med tvångsomhändertagande av barn. Redan då var vi medvetna om den systematiska misshandeln - såväl administrativt som fysiskt, psykiskt och även sexuellt - som fosterbarn utsattes för. 

År 2003 var temat för NKMR:s Symposium "Det är i fosterhem som barn far illa".  Bland föredragshållarna märks
Martin Hongisto, styvfar till Alexander Aminoff, som berättade om den misshandel som Alexander utsattes för och Siv Westerberg som gav "Några exempel på vad fosterbarn berättar om vanvård, misshandel och övergrepp i fosterhem". Vittnesmålen var och är entydiga: När samhället griper in blir barnen utsatta för allsköns övergrepp.

Ingela Thalén skriver att en fosterhemsplacering är och har oftast föregåtts av traumatiserande händelser. Ja, vilket barn skulle inte bli traumatiserat av att en armé av socialarbetare, poliser och låssmed bryter sig in i hemmet och sliter honom eller henne ur sin mors trygga och kärleksfulla famn? Det är just det som utspelar sig vid många tvångsomhändertaganden.

Av Ingela Thaléns artikel framgår att det finns en Bris rapport från 2000. Men vad har Bris gjort för de tvångsomhändertagna barnen? Som ordf. i NKMR har jag fått många telefonsamtal från föräldrar till tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn och från barnen själva att de har ringt till Bris men ingen ville ens lyssna på dem. Detsamma gäller Amnesty International.

Sverige skulle kunna ha de bästa förutsättningarna för att erbjuda alla barn en god uppväxt - om bara de klåfingriga socialbyråkraterna kunde lämna familjerna i fred. Fd
socialministern Lars Enqvist var medveten om detta. I en intervju med i P1:s Studio Ett den 17 november 2001 sa han följande:

"Även om 20 % av de barnen som placeras saknar föräldrar (...) så vet jag att många placeras trots att det faktiskt skulle kunna finnas ett alternativ, att stanna hemma, i fall man kunde ge det stöd till familjen, till mamma eller pappa och till barnen, som socialtjänstlagen tänker sig. Detta är så enkelt att man faktiskt måste slås för att kommunen satsar pengar på detta."

Detta uttalande till trots är tvångsomhändertagandena och fosterhemsplaceringarna i ständigt ökning.

Avslutningsvis lade Ingela Thalén fram några förslag som ingalunda är familjecentrerade. Jag fokuserar på de första tre. Hon vill att :
* Relationen med ett familjehem måste bli tryggare. Den skall inte kunna sägas upp med ett telefonsamtal.
* Vårdnadsöverflyttning bör övervägas tidigare och oftare än idag.
* Utred adoption för de barn som inte väntas få en föräldra-barn-relation med åtminstone en av sina föräldrar.

Hennes utgångspunkt borde ha varit:
* Förstärkning av resurserna till svaga familjer för att de ska kunna hålla ihop.

Föresatserna i LVU är att ett omhändertagande borde vara den sista åtgärden i en rad av olika åtgärder. Om personalen vid socialkontoren följde lagens bud skulle de förkastliga bestämmelserna om vårdnadsöverflyttning och förslaget/lagen om tvångsadoption kunna utmönstras ur lagen eller användas i absolut undantagsfall.

Samhället är en usel förälder. Ni måste lyssna till barnen. Det som samhället erbjuder är inte det som barnen eller deras familjer vill ha. Sverige måste sluta att kränka barns och deras föräldrars mänskliga rättigheter till privat- och familjeliv.

Göteborg, den 11 januari 2006

 

 

Fallet Alexander.
Föredrag av Martin Hongisto


Bättre stöd till familjer kris
Av Gitti Takolander



Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Säkerheten viktigast i skogsarbete

Av Bengt Andersson
 

 


Bengt Andersson är journalist på LRF-media.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Land och på nätsidan lantbruk.com, 2007-09-18,  http://www.lantbruk.com/Article.jsp?article=34272
men den har tagits bort från hemsidan.

Webbmasters kommentar:


Artikeln är mycket viktigt för NKMR och för fosterbarn runtom i Sverige och de nordiska länderna eftersom fosterbarn ofta används till tunga sysslor med farliga redskap.
Trots flera telefonsamtal och lämnade meddelanden har ingen kontakt upprättats med ansvarig utgivare eller författaren, för att inhämta deras tillstånd att publicera artikeln på NKMR:s hemsida.
NKMR ber om överseende med intrång i er copyright.


 

Skogen är en farlig arbetsplats. Få skogsarbeten är tillåtna för minderåriga. Regelverk sätter stopp för de flesta redskapen. Föreskrifter och råd från Arbetsmiljöverket redogör tämligen detaljerat för vad som är tillåtet och inte tillåtet för minderåriga.

I skogen är det egentligen väldigt lite som är tillåtet - dock med undantag för lärarledd undervisning. Och genomgångna utbildningar, godkända av någon myndighet eller arbetsgivare/fack, ger 16-åringar rätt att arbeta inom aktuella kompetensområden.

Reglerna gäller

Arbete mot ersättning i någon form räknas som anställning. Då gäller hela regelpaketet från Arbetsmiljöverket som i princip innebär stopp för alla arbeten med motordrivna redskap och skärande verktyg.
Snäva begränsningar, alltså. Så vad är det för skogsjobb som återstår för minderåriga?
- Arbeten med yxa eller röjkniv och handarbeten, säger Lennart Bergius, arbetsmiljökonsult med den "gröna sektorn" som specialitet. Att sätta plantor går bra, fast inte kemiskt behandlade.
- Den mest ideala uppgiften jag kan komma på för en minderårig är stamkvistning. Ofarligt arbete som är mycket värdefullt för fastigheten.
Vid anställningar (allt arbete som utförs mot någon form av ersättning) har arbetsgivaren ansvaret. Hjälper den minderårige till hemma på gården ligger ansvaret på föräldrarna.

Arbetsgivaren följer upp
Arbetsgivaren ska ge instruktioner och kontrollera att de blivit rätt uppfattade. Utrustning och verktyg som tillhandahålls ska dessutom vara i tip-topkondition, understryker Lennart Bergius:
- Personlig skyddsutrustning är en självklarhet. Maskiner och redskap ska ha alla skyddsanordningar på plats och i funktion. Fingra aldrig på skydden! Varenda detalj är monterad för att hjälpa oss att överleva när vi råkar göra något misstag.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 1996:1) gäller rakt över vid anställningar. Lika precist är det inte reglerat för minderåriga barn som arbetar i den egna familjen.

- Jag anser att säkerhetskraven som gäller för anställda ska vägleda föräldrarna när de tar hjälp av sina minderåriga barn, säger Lennart Bergius.

 

Olyckor inträffar alltför ofta
Men kan det inte uppfattas som väl petigt med alla förbud och begränsningar för 15-16-åringar som är uppvuxna med lantbruk och naturligt vana vid miljön?
Den erfarne arbetsmiljöspecialisten biter av direkt:
- Det händer tillräckligt med elände med erfarna vuxna runt till exempel vedmaskiner, kranar och vinschar, ofta dåligt underhållna och med gammaldags teknik. Då är det onödigt att utsätta minderåriga för riskerna.
Lennart Bergius betonar att han inte är sur "förbudsgubbe" när han predikar respekt för samhällets restriktioner. Vad han vill ha sagt är att 13-åringar som kan och vet allt ska skolas in i arbetslivet successivt och med omtanke.
- Lägg kraft på att lära dem att bli säkerhetsmedvetna. Lär dem att känna till och hantera riskerna.


Fakta:Arbetsmiljöverkets råd och föreskrifter för minderåriga
· Arbetsuppgifter ska väljas med stor omsorg. Särskild hänsyn ska tas till fysiska och psykiska förutsättningar. Betryggande säkerhet ska ges mot olycksfall, belastningsskador, överansträngning, extrema klimatförhållanden, skador från buller och vibrationer och andra förhållanden som kan skada den minderårige.
· Arbeten med anknytning till skogsbruk och träbearbetning som är förbjudna med undantag för utbildning och fullgjord utbildning:
· Köra traktor med vinsch-, last-, skördar- eller grävaggregat eller frontlastare med redskap.
· Köra skogsvagn med lastaggregat eller vinsch, lunnare, skotare.
· Köra terrängskoter.
· Köra skördare, fällare, kvistare och kapare (eller kombinationsmaskiner) i skogsavverkning.
· Köra markberedningsaggregat, sådd- eller planteringsmaskin inom skogsbruket.
· Köra buskröjningsmaskin.
· Köra band-, ram-, stick- och cirkelsåg, barknings-, kap-, hugg- och klyvmaskiner.
· Köra motorsåg, röjsåg och buskröjare med metallblad för röjning av till exempel sly.
· Sätta skogsplantor som är behandlade med kemiska bekämpningsmedel.
(Föreskrifterna som behandlar minderåriga i arbetslivet heter AFS 1996:1 med ändring 2001:31. Finns på Arbetsmiljöverkets webbplats, www.av.se.)

 

 

Vedklyvsfallet: 15-årig fosterflicka förlorade fyra fingrar

Fosterföräldrar åtalas för vedklyvsolycka
NKMR:s Diskussionsforum


Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

RETORIKFALLET

FÖRFÖLJANDE STRATEGIER I ETT LVU-ÄRENDE

 

 

 

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Varje år omhändertas barn och ungdomar, som därmed separeras från föräldrarna, med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Samhället har enligt samma lag ett särskilt ansvar för barn och ungdom.

Socialnämnden kan erbjuda föräldrar och barn stöd och hjälp i frivilliga former enligt socialtjänstlagen (SoL). Som komplement till SoL finns LVU som gäller vård utan samtycke.  Såväl placeringar enligt SoL som LVU ska enligt socialstyrelsen ”så långt som möjligt vara tidsbegränsande och behandlingsinriktade med återförening som mål.” (SoS rapport 1990:24)

Ett beslut om vård enligt LVU är en starkt emotionell upplevelse för barnet och föräldrarna. Det innebär en begränsning i föräldrarnas bestämmanderätt över barnet. Därför är det oerhört viktigt att inga misstag begås från socialtjänstens sida. 

En utredning som ligger till grund för ett LVU-beslut måste vara saklig, opartisk och sanningsenligt framarbetad. Regeringsformen 1 kap 9§ utgör grunden för detta.

Att omhänderta ett barn kan starkt påverka utredaren känslomässigt. För att utredarens personliga engagemang inte skall påverka eller störa arbetet krävs att arbetet följer vissa regler. Utredningsarbetet bör ske med kritisk-saklig utredningsmetodik, där ett antal grundkriterier måste uppfyllas. Exempel på kriterier är tydlighet, frågeställning, relevanta uppgifter, källredovisning, precisering, undvikande av känsloladdat språk, etiska övervägande till skydd för enskilda människor, etc. (jfr. Edvardsson, 1996)

När dessa kriterier inte följs kan osakliga och partiska utredningar uppstå, som präglas av bevisfabrikation  i syfte att påverka och övertala läsaren, och att stödja utredarens egna syften. Bristfälliga utredningar kan leda till att felaktiga eller olämpliga beslut tas, som förstör familjens framtid. 

 

1.2 Syfte & definition

Syftet med denna uppsats är att kritiskt granska 6 tjänsteutlåtanden i ett LVU-ärende, för att undersöka eventuell förekomst av förföljande strategier i handläggningen, och i så fall definiera och undersöka dem, samt se om ärendet uppfyller de krav på saklighet och opartiskhet som regeringsformen 1 kap 9§ föreskriver.

 

Jag använder mig av Edvardssons (1996, s. 173) definition av begreppet förföljande strategier; ”mot personer och grupper riktade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”

Jag framhåller även Jäderqvist m.fl. (1994, s.2) vidareutveckling av begreppet förföljande strategier; ” att det i viss mån kan vara  ett medvetet handlingssätt då man har ett motiv t.ex.  omhändertagande, kontroll, makt, repressalier eller annat motiv. Man utför ett målstyrt arbete som hämtar sin näring ur konflikter. Osakligheten beror inte bara på okunskap, lapsus, fabulering, god tro osv, utan det finns något eller några motiv att vara osaklig.”

 

1.3 Tidigare forskning om förföljande strategier.

Tidigare forskning påvisar att förföljande strategier förekommer inom terapeutiskt och socialt arbete ( se t.ex. Edvardsson 1989).

 

Hollander (1985) fann i sin undersökning av 352 omhändertagandefall av barn, att utredningarna bestod av stora mängder material. Som helhet dominerades materialet av negativ information och av information från olika myndigheter. I de allra flesta fall hade utredningarna karaktären av pläderingar för ett omhändertagande, och att mängden negativa fakta om familjen och barnet var stort. Referenser av positiv art saknades ofta eller bedömdes inte som viktiga. Läkarintyg och intyg från barnpsykiatrisk expertis fanns med i de flesta fallen och hade en central betydelse.

 

Edvardsson (1989) har studerat förföljande strategier i ett omhändertagandefall i socialt och psykiatriskt arbete. Ett betydande antal varierande förföljande strategier framkom. Edvardsson fann att utredaren på osakliga och vaga grunder tillskrev klienten missbruksproblem, aggressiva beteenden och patologiserade klienten. Han fann även fundamentala och systematiska brister, liksom att klientens resurser och perspektiv ignorerades.

 

Junttila m.fl. (1994) fann i sin granskning av ”Fallet Daniel” ett 15-tal förföljande strategier. Några strategier var tydligare än andra, som t.ex. syndabocksstrategin, att utredaren får modern att framstå som orsaken till problemen och även till myndigheternas misslyckande med att hjälpa modern och sonen. Det framkom att historiskt negativt material användes ofta, likaså negativ urvalsstrategi, att utredaren i huvudsak valt att framföra negativ information om modern. Det framkom även att klientperspektivet ignorerades, och att kompetensöverskridande bedömningar gjordes.

 

Jäderqvist m.fl.(1994) fann i sin analys av en utredning gällande ett omhändertagande enl LVU, två huvuddrag hos ett 20-tal strategier. Det ena innebar att framhäva myndighetens eget kunnande. Att det är myndigheternas verklighet som gäller, vilka ofta utgår från triviala tecken. Det andra huvuddraget var att få modern att framstå som en inkompetent förälder.

Uppsatsskrivarna anser att situationer och händelser provoceras fram på olika sätt av myndigheterna. Provokationerna gör att klienten beter sig på olika sätt, som sedan kan användas emot denne.

 

Gunnarsson m.fl. (1995) har kritiskt granskat tolv LVU-utredningar och jämfört dessa. Detta gjordes för att se om de uppfyller SoL:s, FL:s intentioner, samt om de uppfyller RF:s krav på saklighet och opartiskhet. Resultaten visade att liknande brister förekom i alla utredningarna.

 

Jansson och Rönnbäck (1995) fann i en kritisk granskning av en utredning som låg till grund för ett omhändertagande enligt LVU, 42 förföljande strategier. Följande åtta huvuddrag framgick av handlingsmönstret;

-Myndigheten vet bäst

-Svartmåla föräldrarna

-Få barn och föräldrar att framstå som vårdbehövande

-Driva igenom och kvarhålla fattade beslut

-Ignorera lagar och förordningar

-Förstöra för familjen viktiga relationer

-Påverka läsaren

-Ignorera elementära saklighetsaspekter

Genomgående i materialet var att klientperspektivet ignorerades, att negativt material om klienten framhölls och positivt material undanhölls.

 

Stenberg (1995) fann i sin kritiska granskning av en LVU-utredning 18 förföljande strategier som utnyttjades mot klienten. Hon fann att strategin ignorering av klientperspektivet var vanligast. Författaren anser att uppkomsten av bristfälliga utredningar beror på kommunikationskollaps mellan klient och myndigheter, ångest hos utredaren samt att fenomenet ”groupthink” förekommer inom den sociala myndigheten.

 

Rönnbäck (1996) fann i sin kritiska granskning av ett LVU ärende 92 förföljande strategier/handlingsmönster. Författaren fann att utredningarna utmärktes av en massiv negativ nedskrivning av fadern, inga frågeställningar, inga resursanalyser, inget hypotes tänkande, fixering av ett enda vårdalternativ, etc.

Rönnbäck delade in strategierna i 8 huvuddrag, vilka är Myndigheten vet bäst, Svartmåla föräldern, Få barnen och föräldrarna att framstå som vårdbehövande, Maktmissbruk, Ignorera lagar och förordningar, Psykiskt barnmisshandel, Förstörande av viktiga relationer, Påverka läsaren, och Ignorera elementära saklighetsaspekter.

 

Skog (1996) fann 10 förföljande strategier i sin granskning av ett LVU-ärende. Strategin makten definierar verkligheten framträdde som den mest centrala. Han delade in de olika strategierna som användes för att vidmakthålla maktställningen i tre grupper. Dessa är;

·      ”Myndighetens förstärkande”, som innehåller strategier som används för att framhålla myndighetens definition av verkligheten som riktig och väl underbyggd.

·      ”Undanhållande”. Genom att undanhålla viktiga faktauppgifter, får de negativa uppgifterna om klienten evidensstatus.

·      ”Fabricerande”, för att framhålla att myndigheten vet bäst, fabriceras data fram genom olika förföljande strategier.

 

Eriksson och Wiesel (1997) undersökte hur attributioner används inom förföljande socialt arbete. De fann tre huvuddrag för hur attributioner, förföljande strategier och teorin om monsterföräldrar samverkar. Författarna menar att attributioner används för att skapa monsterföräldrar och förföljande strategier används emot monsterföräldrarna. Attributionerna används som verktyg inom förföljande strategier.

 

2. METOD

2.1 Urval/presentation

Jag har valt att granska ett ärende från en socialförvaltning angående ett LVU-omhändertagande. Genom min handledare fick jag kontakt med en advokat, vars klient är en ensamstående mor. Hennes barn har omhändertagits enligt LVU 6 §. Godkännande erhölls från både klienten och advokaten för att granska klientens ärende.

Ärendet inleddes 1990-10-29 och är fortfarande aktuellt. Det material som har använts består av tjänsteutlåtanden, socialtjänstens aktanteckningar, domslut, domslutsöverklaganden,

läkaruttalanden, intyg, socialjournaler, sammanträdesprotokoll, diverse skrivelser från t.ex.

överläkare, psykolog, advokat, ombud, klienten själv, etc.

Jag har kritiskt granskat 6 tjänsteutlåtanden inklusive bilagor angående ansökan

om vård enligt LVU 6 §, yttranden till kammarätt, övervägande av reglering i umgängesrätt, och klientens begäran av upphörande av vård.

Jag har koncentrerat mig på att granska socialtjänstens utredningar, men använder även

bilagor som referens, när så behövs.

Först presenteras definitioner på de funna förföljande strategierna. Sedan följer ett avsnitt som visar hur strategierna konkret tillämpas, innehållande citat från tjänsteutlåtandena och övrigt material.

Granskning av materialet gjordes utifrån ett kritiskt utredningsmetodiskt perspektiv.

En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att ej ta ställning om huruvida ansökan om vård med stöd av LVU är rätt eller fel.

 

 

2.2 Tillvägagångssätt

Först gjordes litteratursstudier. Då erhölls grundläggande kunskaper om den lagliga aspekten, som t.ex. RF:s krav på saklighet och opartiskhet, SoL:s, LVU:s  och FL:s (Förvaltningslagen) intentioner, etc. Jag sökte kunskap om de psykologiska metoder som används vid förföljande strategier, och olika psykologiska fenomen som kan ligga till grund för att en bristfällig utredning uppstår.

Tidigare forskning studerades, bl.a. definitioner på tidigare funna strategier.

Sedan gick jag systematiskt igenom tjänsteutlåtandena för att se om förföljande arbetssätt hade bedrivits. Markeringar gjordes på vad som kunde anses vara förföljande strategier. Markeringarna jämfördes sedan med tidigare funna förföljande strategier.

Det framkom att flera tidigare funna förföljande strategier förekom i materialet, men även att tidigare ej funna förföljande strategier existerade.

Genom ytterligare ett flertal genomgångar sorterades de funna strategierna ut ur utredningsmaterialet.

Slutligen avidentifierades materialet p.g.a. hänsyn till de berörda.

 

2.3 För- och nackdelar med metoden

En forskningsmetodisk fördel har varit tillgången till materialet under hela arbetets gång, och därigenom möjligheten att kunna kontrollera eventuella osäkerheter.

Kontakten med ombudet och klienten, är också en fördel ur upplysningssynpunkt.

Fördelaktigt är att uppsatsskrivaren ej har kunnat påverka texterna. Därmed undviks bl.a. förväntanseffekter och intervjuffekter.

Vid intervju, enkät, m.m. inverkar i regel subjektiva metodiker på datagenereringen, men sådant föreligger ej vid text-data av detta slag, för utredarna torde ej ha förutsett att texten skulle studeras av en psykologistuderande.

En nackdel är att ej kunna veta vilka eller hur många uppgifter som är felaktiga eller undanhålls. Urval av textmaterialet kan innehåller subjektiva moment, och andra undersökare kanske skulle tolka annorlunda. Även vissa tankefel kan ha påverkat analysen. Anspråk på att vara uttömmande gällande olika perspektiv eller förklaringar görs ej.

 

3. TEORETISKA PERSPEKTIV

3.1 Saklighetsperspektiv

Edvardsson (1996) framhåller att utredningsarbete skall göras med kritisk-saklig utredningsmetodik, och inte med subjektiva, osakliga och partiska procedurer.

”Bristfälliga utredningar kan leda till felaktiga och olämpliga beslut med höga kostnader mänskligt och ekonomiskt som följd. Rättssäkerheten sätts ur spel och människors förtroende för myndigheterna undergrävs av låg kvalitet på utredningarna.” (s.8)

Barn drabbas hårt i bristfälliga utredningar fastän det oftast talas om att man gör det för att skydda barnen. Därför menar Edvardsson (1996, s.9) att en kritisk-saklig utredningsmetodik bör medföra vinning för alla parter. Fundamenten för denna är;

·      Grundlagen, RF 1 kap 9§, där bl.a. likhet inför lagen, liksom saklighet och opartiskhet vid myndighetsutövning föreskrivs. Utredningsarbete och utredningstexter måste följa dessa krav.

 

·      Socialtjänstlagen, där det bl.a. framhålls att helhetssyn, tillvaratagande av klientperspektivet, frigörelse och utveckling av resurser,  att åtgärder sker i samförstånd med klienten, och respekt för enskildes integritet och självbestämmande, bör ingå i utredningsarbetet.

·      Av nästan alla forskare vedertagna grundprinciper finns inom kritisk-vetenskaplig metodik, som även bör gälla för utredningsverksamhet. Bland dessa krav kan nämnas; ”Tydlighet, angivande av syfte och/eller frågeställning, angivande av teoretiska antaganden och definitioner, redovisning av metod, relevanta uppgifter, tillförlitlighet, precisering, noggrannhet, kontroll, källredovisning, källkritik, allsidighet, systematik, respekt för och markering av osäkerhet, förankring i konkreta data, logiska sammanhang, övervägande av olika tolkningar eller förklaringar, hypotesarbete( dvs. arbete med påståenden på försök), prövning för respektive emot hypoteser med lika ansträngning, öppen redovisning av underlag och av tankeleden fram till slutsatser och bedömningar, pågående kritisk diskussion om metoder-resultat-slutsatser, undvikande av känsloladdat språk samt etiska

     överväganden till skydd för enskilda människor.”

 

·      Tillvaratagande av kritisk information, innebär att man i utredningsarbetet inte undviker att ta upp missförhållanden, felkällor etc, i myndigheters arbetssätt och agerande. ” Texterna får inte vara partiska till myndigheternas förmån.”

 

·      Psykologisk forskning  har tagit fram ett flertal teorier och resultat angående t.ex. minne, förväntans- och påverkningsfaktorer, beslutssituationer, tänkande, gruppnormer, maktförhållanden.  Dessa talar om hur vi människor (inklusive utredare) uppfattar och fungerar i olika situationer. Det finns åtskilliga forskningsresultat angående varseblivningsfel, minnesfel, tankefel etc, som kan påverka vid beslutsfattande.

 

·      Källkritiken är en viktig utgångspunkt för utredningsarbete, där den ”historiska situationen kring uppkomsten av materialet beaktas och bl.a. tendentiöst material betraktas som otillförlitligt.

 

·      Vid utsageanalys är grundtanken ”att studera psykologiska faktorer kring hur viktiga utsagor uppkommer och förändras.” ( Se Trankell 1963)

 

·      Diskursiv psykologi ”beaktar hur människors underliggande motiv och aktuell situation inverkar vid t.ex. erinring och uppgiftslämnande. Enligt den teorin är minnet interaktivt, dvs. Vi lämnar olika versioner beroende på vem och i vilken situation vi minns.”

 

·      Logik och sannolikhetsteori innehåller principer som t.ex. att vissa fakta måste föreligga för att man ska kunna hävda att något är gällande, och att sannolikheter inte kan vändas i motsatt riktning mot den de konstateras gälla.

 

·      Språkfilosofi, semantik och propagandateori beskriver hur språkliga påverkningsfaktorer kan leda till felaktigt tänkande. (Se Andersson & Furberg, 1984; Hayakawa,1973)

 

·      Ekologin, dvs. De omgivande kulturella, samhälleliga, politiska, organisatoriska och grupp-psykologiska sammanhangen, t.ex. beträffande värderingar, föreställningar om verklighet och människosyn (se t.ex. Alversson, 1983; Edvardsson, 1988). Utredarens egna tankar, värderingar, erfarenheter och känslor - är en viktig del av ekologin. Den kan kallas psykoekologi. ”

 

·      Etiskt rimliga arbetssätt. Respekt måste föreligga för den /de som utredningen skall belysa, eftersom provokationer och ibland även ett destruktivt handlingssätt förekommer i samband med utredningsarbete.

 

Trankell (1963, s.127) förklarar ”formell strukturanalys”, dvs att man undersöker den tillgängliga informationens struktur, och granskar den med hänsyn till dess möjligheter att ge en meningsfull och motsägelsefri helhetsbild av den bakomliggande verkligheten.

Trankell framhåller två kriterier för tolkningsbedömning;

”Om en tolkning lämnar en väsentlig del av det föreliggande informationen oförklarad, kan denna tolkning inte anses ge säkerställd, riktig beskrivning av den bakomliggande verkligheten.”

Om alla tolkningar måste avvisas p.g.a. det första kriteriet, är det en fingervisning på att viktig information  ännu saknas, eller att den insamlade informationen har blivit felanalyserad.

För att en tolkning skall kunna accepteras enligt Trankell, måste den även uppfylla den andra kriteriet;

”Om en tolkning skall accepteras som en säkerställt riktig beskrivning av den bakomliggande verkligheten, måste den vara ensam om att ge en restlös och rimlig förklaring till den föreliggande informationen.”

Trankell framhåller att den formella strukturanalysen aldrig kan visa hur någonting har gått till exakt, utan dess huvuduppgift är ”framförallt ett instrument, med vars hjälp vi kan avvisa teorier och hypoteser, som bygger på falska eller otillräckliga premisser.”

 

Naess (1981, kap. 6) ställer upp 6 huvudnormer för saklighet. Om en text bryter mot någon av dessa normer kan den betraktas som osaklig.

·      Norm 1, tendentiöst prat vid sidan av ämnet;

”Man bör hålla sig till ämnet (även om man tror att det kan skada ens egna intressen). (..) Ens eget inlägg måste ha tillräcklig relevans och hållbarhet bedömt från den egna ståndpunkten.”

·      Norm 2, tendentiösa referat;

Ett uttalande som i en allvarligt menad diskussion avser att återge en åsikt bör vara neutral i förhållande till alla ståndpunkter.

·      Norm 3, Tendentiös mångtydighet;

”Ett inlägg bör inte vara av den arten att det föreligger stor risk för missförstånd från åhörarnas sida.”

·      Norm 4, Tendentiös användning av förhastade slutsatser;

”Man skall inte tillskriva en person åsikter utan att tala om att personen i fråga sannolikt skulle protestera, eller utan att ange på vilka grunder man tillskriver personen åsikter som han säger att han inte har.”

·      Norm 5, Tendentiösa beskrivningar;

”En beskrivning (rapport eller teori) bryter mot huvudnorm fem om den utelämnar en del fakta och framhäver andra eller på annat sätt ger en framställning som gör att läsaren får en skev eller direkt felaktig bild av det som framställs, och detta tjänar sändarens intressen.”

·      Norm 6, Tendentiöst utnyttjande av sammanhanget;

”Inlägg bör göras på ett neutralt sätt under neutrala betingelser.”

Alla 6 normerna har hög relevans vid LVU-utredningar. Att hålla sig neutral, att vara tydlig och ej undanhålla relevanta fakta, är en förutsättning för att en utredning ska bli saklig och opartisk. Därför bör tillämpning av dessa normer föreligga vid utredningsarbeten, bl.a. utifrån RF:s intentioner angående saklighet och opartiskhet.

 

 

3.2 Utredningsperspektiv

Det är i socialt arbete väldigt viktigt med saklighet, kompetens, kunskap och självkännedom, och detta är speciellt viktigt vid handläggning och utredning. ”Utredande innebär avancerat tänkande, inte bara återgivande av material.” (Edvardsson, 1996, s.21)

Edvardsson (1996, s.11) betraktar utredandet som en process i vilken frågor och hypoteser framarbetas, och data för att besvara dem skapas, prövas, analyseras och tolkas.

”För att något skall betecknas som >>utredning<<, >>utredningsarbete<<, eller >>utredningstext<<, bör vissa grundläggande krav på saklighet vara uppfyllda. Annars rör det sig om något annat, t.ex. skvaller, impulshandlingar, slarviga noteringar, ett klippkollage av uppgifter, en partsinlaga eller en propagandatext.”

Edvardsson förklarar vidare de mest grundläggande kraven man skall ställa på en utredning;

 

Bakgrundsfakta  och bakomliggande perspektiv skall framgå tydligt.

 

Syfte och/eller frågeställningar (ev hypoteser) skall vara tydligt angivna.

 

Saklig metodik, som rimligt svarar mot respektive frågeställning skall användas och skall beskrivas så väl att den kan upprepas.

 

Relevanta uppgifter i förhållande till frågeställningen/arna skall användas.

 

Helhetssyn enligt socialtjänstlagens intentioner skall tillämpas.

 

Tillförlitlighet, dvs uppgifterna skall ha en rimlig tillförlitlighet och kända felkällor och påverkningsfaktorer skall specificeras.

 

Källor och de material som utredaren har använt skall finnas så tydligt redovisade att kontroller kan genomföras.

 

Daterade uppgifter, ofta är det även betydelsefullt att ange klockslag.

 

Källkritik och kontroll skall tillämpas, t.ex. skall hänsyn till klassiska källkritiska frågor som närvaro i tid och rum , tendentiöst material, psykologiska faktorer som förutfattade meningar, förväntan, förvrängd varseblivning (perceptuell distortion), konflikter, vänskap, minnesfel etc.

 

Precisering, dvs. Uppgifterna skall vara så preciserade att de är meningsfulla.  Ett viktigt krav är att inträffade situationer kan preciseras utifrån frågor som ”vem/vilka, vad, var, när, hur, hur ofta, hur länge?

 

Hypotestänkande skall användas, dvs alternativa hypoteser ställs upp och prövas mot respektive kriterier eller för respektive emot med lika ansträngning.

 

Logik, dvs slutsatser och bedömningar skall logiskt sammanhänga med det presenterade grundmaterialet. Medger materialet alternativa tolkningar skall dessa redovisas.

 

Förutsättningslöshet, dvs arbetet får inte innebära att utredaren eftersträvar att ensidigt leta och redovisa material som bekräftar en för handsuppfattning.

 

Oberoende, dvs utredaren måste förbli oberoende vid konflikter mellan parter.

 

Väsentligt material för frågeställningen får aldrig undanhållas.

 

Saklig grund får inte fabriceras, förändras eller fabuleras. Uppgifter skall innehålla saklig grund.

 

Osäkerhet som utredaren bedömer finns, skall markeras språkligt.

 

Känsloladdade ord skall undvikas av utredaren själv - däremot kan uppgiftslämnare, om det är relevant, refereras.

 

Bestyrkan, dvs allt material i en utredningstext skall vara bestyrkt av respektive personkälla. Kollektiv underskrift kan aldrig accepteras.

 

Beroenden, konflikter, jäv, skvaller etc som stör utredningen och snedvrider texten skall inte förekomma.

 

Normala mänskliga variationer måste visas hänsyn. Utredaren får inte utifrån sina personliga eller sin grupps värderingar antyda att vissa normala variationer är bättre eller sämre än annat.

 

Öppenhet, dvs materialet skall införskaffas öppet i förhållande till den/dem som är föremål för utredningen.

 

Klientperspektivet är nödvändigt, dvs de personer som är i fokus i en utredning skall ges så mycket utrymme de själva önskar för att lägga fram det de anser vara relevant- muntligt eller skriftligen.

 

Barnperspektivet skall noga beaktas, dels genom att barnet ner till 4.5 års ålder kan intervjuas, dels indirekt genom tillförlitliga uppgifter från andra personer om barnet, dels teoretiskt genom att empirisk forskning om separationseffekter, barns behov, föräldrarkontakt m.m. noga beaktas.

 

Resursanalys, människors egna resurser och nätverksresurser skall tas fram och redovisas. Utredningsarbetet skall inriktas på hur resurserna kan utvecklas.

 

Utredarens eget beteende, dvs inverkan av utredarens eget agerande och av utredningsprocessen för uppkomsten av beteenden, symtom, och motagerande skall beaktas vid analys av uppgifter.

 

Principen om icke kontaminering. Utredningsarbetet får inte kontamineras (blandas ihop) med utredarens egna förutfattade meningar, ogrundade föreställningar, egna känslor som ”oro”, etc.

 

Etiska krav på utredningsarbete och språkliga uttryck i utredningar.

 

Allsidighet och sakligt språk skall eftersträvas. En utredning vid myndighetsutövning får inte konstrueras bedrägligt i övertalande syfte, t.ex. genom ensidigt urval av uppgifter eller genom medvetet undanhållande av resursanalys och alternativa tolkningar.

Att störande inverkan inte förekommer, dvs en utredare måste vara medveten om ekologins och den egna psykoekologins störande inverkan på sitt eget tänkande.

 

Edvardsson (1996, s.15) betonar att det är viktigt att vara uppmärksam på det mänskliga totalsammanhanget kring en utredningsprocess, för att vara medveten och ha kontroll på omgivningens (ekologins) påverkan. Edvardsson betraktar samhället som ett makt och intressefält, där starka aktörer som t.ex. massmedia, regering, domstolar, bestämmer vilka tankemönster och värderingar som dominerar, vilket påverkar och stör utredningsarbetet.

En vanlig föreställning hos utredare, som enligt socialpsykologisk forskning är grovt felaktig, är att utredaren antas inte alls påverka den/dem som utreds. Alla tecken som uppkommer genom utredarens påverkan, kan genom denna uppfattning tolkas som vad som helst utredaren vill påvisa, anser Edvardsson.

 Edvardsson påpekar ett problem vid utredningsarbete som är att selektiv användning av lagtexter, JO-yttranden och allmänna råd från socialstyrelsen förekommer mot klienten, men ej för klienten, vilket gör att en utredning blir snedvriden.

 

Edvardsson (1996, s.19) påpekar att utredningstexter i t.ex. sociala utredningar, barnpsykutredningar, i stor utsträckning utmärks av ”utredningsmetodisk naivism”. Vilket innebär att kritisk medvetenhet om egna metoder och tankescheman saknas. Att utredarens egna känslor och tyckanden blandas in i utredningstexterna. Tolkningar är naiva och långsökta, och görs för att passa den slutsats som utredaren vill nå, och alternativa tolkningar övervägs inte. Ur metodsynpunkt framstår dessa utredningar som ”Naivistiska klippkollage”, enligt Edvardsson. Fenomenet innebär att utredningarna saknar frågeställningar, att uppgifter av skiftande kvalitet planlöst insamlas, för att senare sättas ihop till en utredningstext.

 

3.3 Lagens perspektiv

Regeringsformen konstituerar de grundläggande reglerna för sociala myndigheternas verksamhet. RF 1 kap 9§ fastslår följande; ” Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Socialtjänstens grundläggande mål beskrivs i 1§ SoL, där de grundläggande värderingar såsom demokrati, jämnlikhet, solidaritet och trygghet framgår. All verksamhet skall bygga på respekt för människors självbestämmande rätt och integritet. Detta framförs under 9§ SoL ; ”Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med andra organisationer och föreningar.”

I SoL 51§ framgår följande; ” Vad som har kommit fram vid en utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.”

Norström och Thunved (1996, s.142) påpekar: ”Dokumentationen av vad som har framkommit vid en utredning bör begränsas till vad som behövs vid en riktig bedömning av ärendet och dess handläggning. Onödiga uppgifter om klienternas personliga förhållanden skall undvikas. Vidare bör man inte i onödan dokumentera subjektiva värderingar rörande klienterna och deras personliga förhållanden.”

 

”Av bestämmelserna i 7§ förvaltningslagen framgår bl.a. att en myndighet skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Socialtjänstens dokumentation skall därför utformas på sådant sätt, att den ärendet berör kan ta del av och förstå utredningen.” (Allmänna råd, 1994:3, s.59)

Allmänna råd från socialstyrelsen (1994:3, s.59) fastslår även följande; ”Utredningens innehåll skall vara relevant. Endast uppgifter som rör det aktuella ärendet får finnas med. (…) En utredning skall vara trovärdig. Det innebär, att inga sakuppgifter skall finnas med som inte kan styrkas. (…) För att lämpliga vårdinsatser skall kunna ges fodras att det finns en allsidig och  noggrann utredning. En insats skall inte påbörjas utan att utredning gjorts om familjen och en bedömning visat att den förslagna insatsen är den lämpligaste för barnet.”

De s.k. miljöfallen, inriktas på att belysa i vilken utsträckning barnets grundläggande behov blir uppmärksammade och tillgodosedda av föräldrarna, och om det finns en påtaglig risk att den unge skall skadas. Bedömningen av nuvarande och framtidssituation (prognos), skall göras utifrån faktiska förhållanden. Erfarenheter och samtliga faktorer skall sammanvägas, såväl psykologiska och medicinska som juridiska. En nyanserad beskrivning av relationen mellan föräldrarna och barnet skall göras, och resurser, utvecklingsmöjligheter och familjens nätverk skall likväl som riskfaktorer belysas i utredningen.

” I utredningen skall man kunna skilja på sådana uppgifter som utgör kontrollerbara fakta (”hårddata”) och sådana uppgifter som utgör bedömningar, antingen andras bedömningar eller egna.” (s.64)

 

LVU

Lagen om vård för unga (LVU) är ett komplement till SoL, i de situationer när de frivilliga insatser som kan ges med stöd av SoL inte räcker till . Dvs lagen tillämpas först när det visar sig att det inte går att få samtycke till den vård som anses nödvändig för barnet, enligt socialtjänsten.

Beslutet om vård enligt LVU fattas av Länsrätten efter anmälan via socialnämnden, och behandlingstiden får ej överstiga fyra veckor. Ett beslut om vård med stöd av LVU innebär att föräldrarnas bestämmanderätt över barnet begränsas i den omfattning som behövs för att vården skall kunna genomföras.

Omedelbart omhändertagande kan göras när direkt fara för barns liv och hälsa föreligger. Detta innebär att socialnämnden kan, utan att invänta beslut från länsrätten, placera barn i ”säkrare miljö”. När ett barn omhändertas placeras det i ett jourhem. Vid längre tids omhändertagande placeras barnet i ett sk familjehem.

”Socialnämnden skall regelbundet och minst var 6:e månad enligt 28 § SoL och 13 § andra stycket LVU överväga om vården behöver fortsätta när det gäller barn som beretts vård med stöd av 6 och 12 §§ SoL eller 2 § LVU (miljöfall).”

(allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:3, s.65)

 

3.4 Barnperspektiv

”Socialtjänstlagen skall tillgodose barnets vårdbehov och eventuella insatser ska göras för barnets bästa. Barnet kan inte själv kräva sin rätt med stöd av lagen men socialnämnden företräder barnet och tar på sig vårdansvaret för de barn som omhändertas och placeras utanför föräldrahemmet.” (Hagbard & Esping, 1992, s.19)

 

Hollander (1985, kap. 6) påpekar att en vagt formulerad lag och utförliga handlingsregler, utgör ingen garanti för att barns behov och barns bästa tillgodoses. Hon menar att det behövs en utförlig och mer preciserad lagstiftning för att underlätta tillämpningen, och för att minska risken för att fel barn omhändertas.

Hollander förklarar vidare att studien av ett antal barnavårdsärenden har tydliggjort vikten av att bevis- och tolkningsproblem i barnavårdsärenden uppmärksammas; ”Det kan inte anses tillräckligt att konstatera att det finns dokumenterade missförhållanden i hemmet. Fakta angående sambanden mellan dessa missförhållanden och ”faran” för barnets hälsa och utveckling måste klarläggas.”

De olika parterna i ett LVU-mål kan ha olika förutsättningar. Hollander (1985,s.299) förklarar:

”Både föräldrar och barn har en svag ställning i barnavårdsmål. Det är knappast brist på formella rättsäkerhetsgarantier som kan förklara detta, utan partssammansättningen som präglar dessa mål. De enskilda parterna, föräldrarna och barnen, är svaga socialt och ekonomiskt. De känner inte till rättsreglerna och vet inte hur de ska agera strategiskt.”

Hollander (1985) fann i sin avhandling att fakta i barnavårdsmålen handlade huvudsakligen om vårdnadshavaren, i allmänhet modern, och om dennes brister. Bevisfrågorna koncentrerades kring dessa fakta, medan få faktorer i barnets miljö redovisades. Hollander  påpekar att fakta om barnen var genomgående få och stod inte i överensstämmelse med de krav på analys av barnets vårdbehov och prognos om utvecklingen som lagstiftningen ställer. En slutsats Hollander gör, är att lagstiftningen snarare är en tvångslag för föräldrarna, än en lag till barnets fördel.

 

Heap (1983, s.156) påpekar: ”Enligt barnavårdslagen är det nämndens uppgift att bedöma de förhållande barn lever under, bedöma om de innebär en fara för barnets hälsa och utveckling. Nämndens behandling har emellertid präglats av bevisföring, medan barns totala situation och behov tappats bort.”

Hagbard & Esping (1992, s.20) anser att; ”Den ökande proffessionaliseringen inom barnavården de senaste decennierna medför risker att socialarbetarideal tar över föräldrarnas roll som stilbildare för uppfostran och för bedömningar om barns bästa.”

De menar att den ökande professionaliseringen istället bör inriktas på att söka barnets perspektiv, att man får fram barnets upplevelser och känslor. Det skulle ge en bättre garanti för att barnets intressen och barnets bästa tillvaratas.

 

Anita Cederström (1990; ref. I Holmberg, 1990) har i sin avhandling ”Fosterbarns anpassning-en relationsproblematik”, följt 25 barn som har placerats i fosterhem. Hon menar att det inte är kvaliteten på fosterhemmen som är avgörande för barnens utveckling, utan hur barnens relation till föräldrarna har gestaltat sig. Utgångspunkten för Cederström var att barnens relationer till föräldrarna var helt avgörande för hur de skulle utvecklas i familjehemmet. Detta bevisades även. Resultaten visade att barn vars föräldrar inte hade förmåga att se och acceptera deras behov utvecklades negativt. Bäst gick det för de barn som blivit sedda av föräldrarna och inte indragna i deras inbördes konflikter.

En slutsats Cederström drar är att om man identifierar barnets relation till föräldrarna kan man få en ökad förståelse för barnets situation.

”Klart är dock att man måste lägga större vikt på att försöka förstå den psykologiska situationen som barnet befinner sig i. Dels för att kunna avgöra om en placering i fosterhem överhuvudtaget är möjlig eller om det är andra åtgärder som måste till. Dels för att kunna stödja fosterföräldrarna så att de förstår vad som händer med barnet.”

 

FN:s barnkonvention

” I konventionen om barns rättigheter som antogs av FN 1989 och som Sverige ratificerat sägs i artikel 12.1: Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

2: För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurer, i alla domstols administrativa förfaranden som rör barnet.

I artikel 25 sägs: Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande.” (Hagbard & Esping, 1992, s.16)

FN:s barnkonvention är också tillämplig för omhändertagna barn i familjehem.

 

4. FÖRKLARINGSTEORIER

Edvardsson (1989) utvecklar fyra hypoteser kring uppkomsten av förföljande strategier;

*Yrkesrollsfenomen existerande i samspelet mellan tjänstemän och organisationskultur. Edvardsson menar att det osakliga tänkandet som utredare visar kan vara ett resultat av generella mentala snedvridningstendenser inom organisationskulturer och yrkesroller. Att mentala fixeringar sker vid vissa begrepp som t.ex. ”missbruk, ”aggressivitet”, ”oordning” etc. Socialarbetaren arbetar så mycket med t.ex. missbrukare och deras problem att tankesätten generaliseras utan berättigande även till andra.

*Destruktiv stressinteraktion i samspelet mellan socialarbetare och klient.

Att de strategier som organisationen använt för att reducera sin egen ångest, stressar klienten så att denne beter sig på ett speciellt sätt som ytterligare stressar myndighetspersonerna. En ”ond cirkel” uppstår.

*Ökande irrationell konsensusformering.

Att myndighetspersonerna påverkar varandra till en liknande bedömning, som mycket väl kan vara irrationell eller uppenbart felaktig.

*Kompensation av maktförlust.

Edvardsson menar att då klienten , tjänstemännen uppfattar maktförlust i relation till sin uppfattning om hur mycket makt han bör ha, uppkommer kompenserande agerande, rationellt eller irrationellt, t.ex. förföljande strategier.

 

Det juridiska området i utredningssammanhang avgör/beslutar hur LVU-fall ska falla ut. Detta område ”tillåter” brister, möjliggör och rättfärdigar förföljande strategier.

” Benneche och Dahl menar att det är möjligt att barn omhändertas på oberättigade eller felaktiga grunder även om besluten är juridiskt oantastliga. Som stöd för detta påstående visar de att myndigheter uppfattar lagens sociala målsättning och lagens intentioner på mycket olika sätt. Lagens målsättning är därför en osäker garanti för att barns intressen bevakas.” (Hollander, 1985, s. 53)

Så kallade expertutlåtanden väger tungt i utredningsammanhang. Dessa utlåtanden granskas och ifrågasätts sällan, dvs kritiskt tänkande används sällan.

 

Hollander (1985) fann i sin undersökning av 352 st barnavårdsmål, att utredningarna var omfattande och exakta när det gällde föräldrarnas situation, men avsevärt mer begränsade när det gällde barnen själva. Hon framför en tolkning av varför sociala myndigheters beslut eller förslag till beslut sällan ifrågasattes av förvaltningsdomstolarna. Tolkningen bygger på det faktum att utredande socialarbetare och andra barnavårdsexperter har ett så avgörande inflytande att lekmän och jurister i socialnämnden och förvaltningsdomstolar inte kan påverka utgången, eller ha en välgrundad avvikande uppfattning. Hollander framför även en annan tolkning som innebär att enigheten kan förklaras av att ”experter är mer benägna att omhänderta barn för samhällsvård därför att de definierar konflikten i barnavårdsärenden huvudsakligen som en konflikt mellan föräldrar och barn.”( s.343)

 

Claezon (1987) skriver i sin avhandling om socialsekreterarens dilemma. Hon menar att socialsekreteraren kan känna ångest, att denne upplever att samhället begär att ett arbete utförs, samtidigt som denne nekas adekvata resurser. Att denna situation uppstår kan bero på att socialsekreterarna tilldelas för många barnavårdsärenden, att de får arbeta under hård tidspress, brist på handledning, organisationens brist på resurser, etc. Claezon menar även att socialsekreteraren påverkas av klientens fientliga känslor, vilket kan leda till att denne själv känner ”otillåtna” känslor, och genom projektiv identifikation förs känslorna över till klienten och förstärker den negativa bilden av denne. ”Klienten blir den farliga , opålitliga och aggressiva personen som vill andra människor illa- och denna bild växer fram inom socialsekreteraren som själv ”vill så väl”.” (s.136)

 

Moxnes (1987) har i sin fallbeskrivning kommit fram till att det inom organisationer och byråkratin förekommer ångest bland medlemmarna. Ångesten skapas av de som innehar en makt- eller statusposition. Hög status hänger samman med trygghet. Ångesten är störst hos de människor som befinner sig längst ner i statushierarkin. Att se socialsekreteraren långt ned på den hierarkiska stegen i socialförvaltningens organisation, är inte omöjligt ur denna synpunkt. Moxnes förklarar att de som drabbas av ångest skapar sociala försvarsverk och försvarsmekanismer för att skydda sig mot ångesten. Exempel på några försvarsmekanismer är kategorisering och förnekande av klientens betydelse, motstånd mot förändring, diagnostisering och patologisering, skapandet av syndabockar, etc.

 

Skapandet av syndabockar är en allmän förekommande social försvarsmekanism. Syndabockar är samhällets, organisationens och familjens avledare av ångest. Syndabockar kan utses för att avleda uppmärksamheten från det egentliga problemet.

”Att vara syndabock innebär att utan egen förskyllan bli drabbad av andras vrede för att de skall slippa att känna sig skyldiga.” (Moxnes, 1987, s.121)

 

Genom användning av olika strategier vid dokumentation kan man få klienter att framstå som avvikande i olika avseenden. Angelöw och Jonsson (1990, kap.7) understryker att avvikande beteende är socialt konstruerat, skapat av omgivningen och inflytelserika samhällsgrupper, som innehar makt att bestämma vilka beteenden som skall åtnjuta respekt och anseende, respektive fördömande och negativa sanktioner. Dvs vilka beteenden som ska betraktas som avvikande. En form av avvikande beteende har att göra med skapandet av syndabockar och mobbning.

”Att ett förföljande arbetssätt uppkommer kan bero på att samhället har svårt att förlika sig med och tolerera avvikare.

Makt och intressefält styr mycket av socialtjänstens arbete. Den grupp som har makten sätter upp reglerna. Makten definierar verkligheten. Politiker sätter upp direktiv för organisationen, både arbetsmässigt och ekonomiskt.” (Jäderqvist m.fl., 1994, s.39)

 

Hayakawa (1973, s.216) påpekar: ”Människorna är så funtade, att de med nödvändighet måste organisera sin verksamhet så, att det uppstår beteendemönster som är mer eller mindre enhetliga inom en och samma socialgrupp”. Hayakawa förklarar vidare att när människor vant sig med sin institution, får de till slut en känsla av att deras institution representerar det enda rätta och riktiga sättet att utföra saker och ting.

 

Grupptänkande (groupthink) är en tankeprocess som kan inträffa i väl sammansvetsade grupper. Grupptänkande innebär att den enskilda individen slutar själv tänka kritiskt. Gruppen söker enighet snarare än kvalitet i arbetsprocessen. Om det inom en organisation finns en stark gruppsammanhållning, så leder den till en hög frekvens av grupptänkande, vilket i sin tur leder till att stora defekter uppstår i beslutsfattandet.

 

 

 

 

 

Janis (1972, s.174) har i sin grupptänkandeteori tagit fram åtta huvudsymtom för grupptänkande. De olika symtomen delas in i tre större grupper (maintypes);

Grupp 1: Överskattning av gruppen

Symtom 1; En illusion av osårbarhet, som delas av de flesta medlemmarna i gruppen,        skapar överdriven optimism som sporrar till extrema risktaganden.

Symtom 2; En gemensam icke ifrågasatt tro på gruppens inneboende moral, ger medlemmarna i gruppen en benägenhet att ignorera etiska eller moraliska konsekvenser vid deras beslutsfattanden.

Grupp 2: Trångsynthet

Symtom 3; Kollektiva försök att rationalisera, för att avsiktligt kunna bortse från varningar eller annan information, som kan ifrågasätta gruppens beslut.

Symtom 4; Stereotypa syner på rivaler / fiender som alltför elaka för att kunna uppriktigt förhandla, eller att de är för svaga och dumma för att kunna strida emot gruppens avsikter.

Grupp 3: Press mot likformighet

Symtom 5; Självcensur på avvikelser från gruppens samstämmighet, som reflekterar varje gruppmedlems benägenhet att minimera för sig själv betydelsen av sina egna tvivel och motargument.

Symtom 6; En delad illusion om enighet som gäller bedömningar som anpassas till majoritetens syn. Denna illusion resulterar delvis från självcensur av avvikelser, som påverkas av det falska antagandet att tystnad betyder samtycke.

Symtom 7; Direkt press mot en medlem som uttrycker starka argument mot någon av gruppens stereotyper, illusioner eller överenskommelser. Det klargörs att denna typ av avvikelser strider mot vad som förväntas av lojala gruppmedlemmar.

Symtom 8; I gruppen framträder självutnämnda ”mindguards” (tankevakter). Dessa gruppmedlemmar skyddar gruppen från ogynnsam information som skulle kunna splittra gruppens gemensamma självbelåtenhet angående effektiviteten och moralen i deras beslut.

 

Alla åtta huvudsymtomen behöver inte vara närvarande för att grupptänkande skall uppstå. Konsekvenserna av grupptänkande visas av att gruppmedlemmarna inte uppmärksammar relevant information som kan tvinga dem att ändra uppfattning. Janis tar upp sju symtom som visar på bristfälligt beslutsfattande i en grupp:

·      otillräcklig granskning av alternativ. Gruppens diskussion begränsas till ett få antal alternativa handlanden, oftast endast två.

·      Otillräcklig granskning av objektivitetsgraden. Gruppen undersöker inte att objektiviteten finns i beslutsprocessen.

·      Misslyckande av att undersöka riskerna med gruppens valda beslut.

·      Misslyckande i att omvärdera i början förkastade alternativ. Gruppmedlemmarna ignorerar att undersöka tidigare förkastade handlingsalternativ.

·      Dålig informationssökning. Gruppen ignorerar informationskällor som t.ex. experter på det aktuella området.

·      Selektiva fördomar (bias) i informationsbearbetningen. Detta framkommer av att gruppmedlemmarna väljer ut information från expertutlåtanden, massmedia, oberoende kritiker, etc. De väljer bort information som inte stödjer gruppens beslut och ”policy”.

·      Misslyckande i att utarbeta eventuellt nödvändiga alternativa planer. Gruppen använder för lite tid till att fundera fram alternativa tillvägagångssätt, om den utvalda planen skulle bli förhindrad.

 

 

 

Attributionsteorin handlar om hur vi människor kommer till insikt om oss själva och andra för att förstå varandra bättre. Vi tillskriver orsaker (attribuerar) till varför saker händer, varför människor beter sig som dom gör. Vi tillskriver en person egenskaper, motiv, som kan utgöra orsaken till en handling, eller så tillskriver vi en persons omgivning orsaker som kan förklara dennes beteende.

Enligt attributionsforskningen tillskriver vi ofta inte orsaker rationellt. Ett attributionsfel som är vida känt, kallas för det ”fundamentala attributionsfelet”.

”Vi har en påfallande tendens att överskatta personliga faktorers roll, och att underskatta situationens/omgivningens påverkan, när vi ska beskriva andras beteende.”

(Smith, 1993, s.342, översättning från engelska.)

 

Det finns inom kognitiv psykologi och forskning mängder av beskrivna tankefel. Några av dessa verkar finnas i utredningssammanhang, och kan medverka till uppkomsten av förföljande strategier.

Smith ( 1993, s.342) tar upp ett tankefel som kallas ”Confirmation bias”; ”people are often unwilling to challenge their cherished beliefs. Instead, they are prone to fall into a trap called confirmation bias, they tend to look for evidence that will confirm hat they currently believe rather than looking for evidence that tests their beliefs.”

 

Edvardsson (1996, s.98) tar upp flera tankefel som kan inverka vid utredningar:

·      Perceptuell distortion, innebär att man tycker sig se och höra sådant som förväntas, trots att verkligheten är annorlunda. T.ex. att klienter uppfattas som aggressiva när de ifrågasätter.

 

·      Imperfecta enumeratio, är ett förbiseendefel som innebär att man gör en ofullständig uppräkning och därmed inte beaktar vissa faktorer, hypoteser, tolkningar, beslutsalternativ, etc.

 

·      Kontextuell implikation, innebär att man överlåter till läsaren att göra den tolkning som sammanhanget antyder.

 

·      Generalisera utifrån enstaka data.

 

·      Dekontextualisering, innebär att situationsinformationen skalas bort (eller undanhålls) och leder till att beskrivningen får en helt annan betydelse för läsaren.

 

·      Basfrekvensfelet, innebär att man bortser hur vanligt ett fenomen är i den aktuella populationen. Därmed kan vanliga och triviala fenomen, t.ex. kritiska kommentarer, hur stökigt någon har det, göras betydelsefulla i en viss kontext.

 

·      Implicita sammanbandsantaganden, att man gör sammanbandsantaganden som saknar saklig grund. 

 

·      Det moraliska tankefelet, t.ex. att man gör  en oberättigad lögnanklagelse.

 

·      Mentalt tillgänglighetsfel, att man genom erfarenhet och utbildning har begrepp och möjligheter lätt tillgängliga i minnet. En utredare kan genom att blanda in lätt tillgängliga erfarenheter, egna föreställningar, värderingar, som inte har med det aktuella fallet att göra, skapa vaneföreställningar.

·      Extrema likformighetskrav, innebär att man bortser från normala variationer eller att man fixerar sig vid medelvärden eller ideal. Socialtjänstkulturen kan ha dessa som står i direkt strid med biologisk, psykologisk, och sociologisk kunskap om den normala variationen mellan människor.

 

·      Doktrinen om nollpåverkan. Konkret kan det innebära att utredare uppfattar inte att de själva (och andra inblandade) är med att påverka den de bedömer.

 

·      Oberättigad slutsats- ”Non sequitur”, innebär att man drar slutsatser fastän det fattas någon eller några premisser.

 

·      Felslut av begärelse (fallacia libidinis), innebär att utredaren via otillräcklig underbyggnad och felaktiga resonemang, språkliga glidningar och associationer, når fram till den önskade slutsatsen.

 

·      ”Overconfidence” (övertro på egen bedömning). Osäkra påståenden kan uttalas kategoriskt utan angivande av osäkerhetsmarkörer och nyanseringar.

 

·      Grandiositetsfelet, innebär att man höjer någon över kritisk granskning.

 

·      ”Secret evidence”-felet, innebär att man håller evidensen hemliga. Saknas evidens föreligger fabulering eller lögn.

 

·      Lösningsfixering, innebär att man använder samma gamla lösning och tillämpar den på olikartade problem.

 

·      ”Bolstering” (överdrivande av vissa förhållande) och ”deemphasizing” (dämpning eller undanhållande av vissa förhållanden). Dessa fenomen uppkommer när man osakligt tillrättalägger utredningar, så att den lösning man fixerat sig vid skall bli tillämplig.

 

Edvardsson (1996, s.119) tar upp ett beteende som han kallar ”kontrollpsykos”, vilket innebär att; ”extrema kontrollförfaranden utvecklas mot människor på svag eller motsägande saklig grund.”

Kontrollpsykos kan vara en orsaksbakgrund till uppkomsten av ett förföljande arbetssätt. Edvardsson menar att det är olika tankefel som ligger bakom beteendet. Som t.ex. paranoiafel, att utredaren skapar felaktiga föreställningar om föräldrars farlighet, uppblåsningsfel, att små incidenter används som argument för att öka kontrollinsatserna, förväxlingsfel, att utredaren har en oförmåga att skilja på sina egna och organisationens behov av kontroll, respektive barnets behov.

 

Minnet påverkas av olika faktorer vilket kan leda till att minnesfel uppstår. Vårt arbetsminne kan hålla ca 7+/-2 informationsenheter samtidigt. (jfr  Ashcraft, 1994, kap.4)

Sjöberg (1978, s.112) påvisar forskningsresultat som visar att våra bedömningar påverkas av mängden information.

”Antalet ledtrådar förefaller ha den effekten att ju fler ledtrådar man presenterar, desto större blir osäkerheten i bedömningarna. Samtidigt tycks emellertid den subjektiva konfidensen i bedömningarna öka drastiskt.”

Det är en stor skillnad mellan upplevd och faktisk bedömningsförmåga när informationsmängden ökar. Detta ger en fingervisning om hur mångfalden av informationer, (korrekta, diffusa, felaktiga) i sociala utredningar upptas och tolkas av en utredare.

 

Edvardsson (1996, s.159) menar att underförstådda tabun eller yttrandebegränsningar förekommer hos utredare. Ett av skälen till att utredningstexter ser ut som de gör, verkar vara att det existerar ett tabu mot kritiskt tänkande inom socialtjänst och vårdorganisationer. Detta yttrar sig i att klienter som framför kritik patologiseras, istället för att kritikens innehåll begrundas. Edvardsson förklarar vidare:

”Det verkar också finnas ett starkt tabu mot att i utredningstexter i vart fall kritiskt granska den egna och andra myndigheters agerande. (..) Genom tabun uppkommer felaktiga tolkningar samt stor risk för felaktiga bedömningar.”

 

En annan möjlig orsaksbakgrund till förföljande strategier är klientens beroendeförhållande till socialsekreteraren. Sunesson (1981, s.70) påpekar att socialarbetarnas ideologi kan påverka klientarbetet ”genom att socialarbetaren omedvetet behandlar klienten på det sätt som han ”bör” behandlas, efter hans status som arbetare, utslagen , fattig eller ensam.(..) Detta kan få effekter som innebär en förstärkning av en beroendeposition, något som antagligen är helt omöjligt att undvika i dagens socialhjälparbete.”

Sunesson menar vidare; ”Att ha att göra med människor innebär i socialvården att man behandlar vederbörande som ”klient”, dvs man placerar honom mer eller mindre automatiskt i en beroende, förbarnsligad och framförallt underordnad position.” (s.83)

 

Edvardsson (1984,1986) menar att socialtjänsten som organisation skapar och vidmakthåller teknologisk rationalitet. Detta leder bl.a. till att resurstänkandet överbetonar samhälleliga insatser och bortser från människors egna resurser och de informella nätverkens resurser. Klienter ses som objekt och inte som människor, vilket konkret visas av att problemanalyser, klientperspektiv och resursbeskrivningar är bristfälliga.

 

Edvardsson (1986) menar att socialtjänsten starkt påverkas av medvetandeprocesserna i ekologin, dvs myndigheter, företag, allmänhet, starka intressegrupper, etc. Det råder ett komplicerat växelspel och maktförhållande mellan socialtjänstorganisationen och andra organisationer i samhället. Genom detta förhållande förs det över tankemönster, föreställningar och värderingar från det omgivande samhället som inte alltid är lämpliga.

 

5. FÖRFÖLJANDE STRATEGIER

 Här definieras olika förföljande strategier som framkommer i handläggningen av ”Retorikfallet”.

Edvardsson (1996, s.173) definierar begreppet förföljande strategier som  ” mot personer och grupper riktade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”

Strategierna är inte hierarkiskt ordnade utan grupperade efter hur lika de är varandra. Hur strategierna konkret tillämpas kommer att framgå i senare avsnitt med utdrag ur utredningarna.

 

5.1 Retorisk strategi

Strategin innebär att utredaren bedriver osakliga resonemang som innehåller vaga påståenden, tolkningar och slutsatser om klienten och dennes situation , som syftar att påverka läsaren. Utredaren har en vältalighet som får läsaren att undgå att ifrågasätta vad som ligger bakom resonemangen. Utredarens resonemang liknar en propaganda-text.

 

Det ursprungliga syftet med retorikkonsten var att utöva kontroll och styrning, att övertyga och påverka människor. Möijer (1989, s.78) tar upp  allmänna regler, ”talstrategier”. Om man följer dessa får man möjlighet att styra andras tankar och känslor i bestämd riktning. Möijer beskriver olika retoriska strategier som t.ex.;

·      Om talaren sätter sig in i problemen, kan han möta åhörarna i deras egen föreställningsvärld. ”En medveten taktik är att förstora upp hoten utifrån, utnyttja åhörarnas rädsla för att situationen skall förändras till det sämre. En talare brukar då först svartmåla och skapa krismedvetande eller rädsla. Sedan visar talarna effektfullt på positiva förändringar.”

·      ”Talaren använder volymökande stildrag, t.ex.  upprepningar av olika slag, vilka framhäver betonar och förstorar.”

·      Magiska ord (med märklig stark verkan), medryckande bilder, och uppseendeväckande definitioner spelar en viktig roll i all retorik.(...) Talaren påverkar lyssnaren genom att utnyttja ordens olika värde- eller känsloladdning. Talet präglas då av ett starkt syfte att påverka lyssnarna i en viss riktning. Även poler och motpoler i ordförrådet utnyttjas för att göra utsagan tydlig.”

·      ”Talaren kan förtiga eller framhålla särskilda uppgifter, göra ett särskilt faktaurval, vilket starkt kan påverka lyssnarnas uppfattning om det som skildras. Ett annat effektivt sätt att påverka är att använda sig av generaliseringar, dvs uttala sig allmängiltigt.”

 

”Vid propaganda och reklam används den s.k. urvalsprincipen (Andersson & Furberg, 1973; Ryding, 1980), dvs. Ensidigt urval av information förmedlas utifrån propagandasyftet och för syftet störande information undanhålls. Effekten förstärks genom mottagarens egna associationer och känslor. Genom något lite motsägande information kan en text dessutom framstå som skenbart objektiv. Urvalsprincipen tillämpas tyvärr i många sociala och barnpsykiatriska utredningar.” (Edvardsson, 1996, s.43)

Utredaren får en slags makt över läsaren där hon kan manipulera läsaren att tolka texten på det sätt som hon vill att den ska tolkas. Edvardsson (1984, s.132) påpekar att ”Språk, fraser, retorik kan maskera maktutövning och möjliggöra maktutövning.”

Den retoriska strategin kan delas in i flera olika delstrategier, vissa mer vanliga och större än andra. Strategierna återges ej i hierarkisk ordning;

 

5.1.1 Antydningsstrategi

Denna strategi innebär att man antyder något som man vill få fram i texten , utan att tala i klarspråk och utan att ange saklig grund för uttalandet. Texten är utarbetad så att läsaren omedvetet kan dra den slutsats som utredaren vill, och att läsaren upplever det som att hon ej blir påtvingad utredarens slutsats. Detta leder till att läsaren ej är kritisk mot sitt ”egna” subjektiva resonemang.

Melin och Lange (1995, s.50) beskriver en argumentationstyp som de kallar ”den argumenterande karaktären”. Vad som menas är att texten innehåller ingen formulering av teser och att ingen egentlig argumentering förs. ” Tekniken går ut på att man från en prestigefylld utredning framställer fakta som gagnar den egna uppfattningen och att man låter knorren peka ut riktningen för läsarens ”spontana” tolkning.”

Den beskrivna argumentationsmetoden framkommer i det analyserade materialet genom antydningsstrategin.

Edvardsson (1996, s.44) framhåller ” att påstå att det föreligger tecken på missbruk, ångest, psykisk störning, relationsproblem, sexuellt utnyttjande etc. utan att klargöra evidens är propaganda, inte utredande.”

Det finns två tankefel som genom antydningsstrategin arbetar tillsammans. Den ena är kontextuell implikation, som innebär att författaren ej skriver ut någon egen tolkning utan överlåter åt läsaren att göra den tolkning som sammanhanget antyder. Den andra är tankefelet imperfecta enumeratio, dvs genom ofullständig uppräkning beaktas inte vissa faktorer, hypoteser etc. (jfr Edvardsson, 1996, s.98)

 

5.1.2 Positiv - negativ argumentationsstrategi

Den här strategin innebär att utredaren genom sin argumentation försöker få sig själv att framstå som förstående för känslor klienten har, och situationer denne hamnar i. Argumentationen är positiv. Sedan följer negativ information om klienten, som ej kan visas förståelse för att denne ligger utanför ramen för hur man beter sig i en viss situation som utredaren för fram, argumentationen är negativ. Utredaren använder sig av läsarens känslor i övertalningssyfte.

Möijer (1989, s.50) påpekar; ”För övertalning (när riktiga argument saknas) tillgrips ibland personargument ( som angriper personen istället för frågan), fallargument (generaliseringar, allmängiltiga påståenden som endast gäller ett fåtal fall), statusargument ( som vädjar till någons prestige), och majoritetsargument (som stödjer sig på ”den stora massans” sätt att tänka och handla).”

Edvardssons (1996, s.119) kommentar till en utredares resonemang i ett sakkunnigyttrande passar in här; ” Principen är att säga något negativt, när något positivt sagts.”

Ivemyr och Lindwall  (1995) poängterar; ”Argumentera innebär att övertyga någon om att något är sant.(…) Faktisk kunskap är inte nödvändigt. Det går bra att gömma sig bakom fina formuleringar. Genom retorik ( vältalighet) kan man få en person att anse något hon/han tidigare inte insåg.”

 

5.1.3 Förstärkningsstrategi

Junttila, m.fl.(1994, s.28) definierar denna strategi;” som att man använder sig av ord som i sammanhanget ytterligare förstärker det negativa budskapet.”

Genomgående i utredningarna förekommer att utredarna redovisar ett negativt urval av uppgifter vad gäller klienten och hennes situation. Flera av uppgifterna är förstärkta med negativt värdeladdade ord. Exempel på förstärkningsord är ”mycket orolig”, ”reagerade mycket starkt”, ”aldrig”, ”alltför”, ”tydliga tecken”, ”helt personlighetsförändrad”, ”tappat all behärskning” etc. (exemplen är tagna ur utredningarna).

Andersson och Furberg (1984, s.140) påpekar; ” Med ett värdeladdat ord förmedlar jag till adressaten att enligt min åsikt finns skäl att hysa en viss känsla eller inta en viss hållning.”

Genom upprepning av förstärkningsorden kan de omvandlas till sanningar för mottagaren.

Möijer (1989, s.50) påpekar; ”Värdeladdade ord, abstrakta och andra vaga uttryck kommer väl till pass i påverkande syfte, eftersom de uppfattas så olika av skilda människor.”

 

5.1.4 Negativ synonymstrategi

Strategin innebär att man i övertalningssyfte beskriver en situation med flera synonymer, där

de andra synonymerna ej tillför någon ny information till läsaren. Orden har liknande innebörd och förstärker det negativa budskapet.

Strategin innehåller en upprepningsteknik med drag av parallellism. Melin och Lange (1995, s.154) förklarar; ”Parallellism är en slags innehållslig upprepning som innebär att samma

tanke eller föreställning upprepas och språkligt varieras två eller flera gånger på något olika sätt.”

Liljestrand (1993,s.85) menar att innebörden i uttrycken ofta är synonym, för de upprepningar som innehåller parallellism.

Negativ synonymstrategi innebär även redundans, att om man i en text kan förutse vad som följer är fortsättningen överflödig. Liljestrand ( 1993) förklarar att en text med hög redundans innehåller många ofunktionella upprepningar, preciseringar och rättelser, som ur informationsynpunkt är onödiga.

 

5.1.5 Repetitiv strategi

Jansson & Rönnbäck (1995,s.65) definierar denna strategi; ” som att man genom strategisk upprepning av vissa ord får en propagandaeffekt på det som sägs. Detta kan jämföras med förslagna annonsörer som genom upprepad reklam förmår människor att uppleva att de har behov av just annonsörernas varor.”

Edvardsson (1989, s.7) menar att ”värderingar och tyckanden omvandlas liksom inom massmedia, genom upprepningar till sanningar.”

Liljestrand (1993, s.82) påpekar att om icke-litterär text innehåller upprepningar betraktas det vanligen som ett fel. ” Generellt kan om alla upprepningar sägas att de är redundanta drag som inte tillför texten något innehållsmässigt nytt.”

I Ivemyrs och Lindvalls (1995) uppsats framkom det att repetivitet förekom i hög utsträckning i de 20 LVU-utredningar som de granskade. ”Gemensamt för förstärkningsord, sakuppgifter och fraser är att samtliga övervägande används i negativa sammanhang. Förstärkningsord används i 629 negativa sammanhang jämfört med 199 positiva.” Författarna menar att repetivitet används i utredningar för att förstärka och lyfta fram uppgifter som stödjer ett omhändertagande av barnet.

Liljestrand och Arwidson (1993, s.97) menar att ; ” Många gånger kommer upprepningar till därför att texten är felplanerad och dåligt genomtänkt. Läsaren kan då ha svårt att veta om det är något nytt som meddelas- särskilt om det andra gången formuleras i lite annorlunda ordalag.”

 

5.1.6 Hammarstrategi

En variant på repetitiv strategi är hammarstrategin. Strategin innebär att utredaren stereotypt och omfattande upprepar sin negativa uppfattning om klienten, för att kunna påverka läsarens uppfattning om klienten. Utredaren har ”favoritord” för att beskriva klienten. Utredaren försöker ”hamra” in sin åsikt i läsaren. Strategin ger en additiv effekt.

Skillnaden mellan repetitiv strategi och hammar strategi, är att ur hammarstrategin framkommer utredarens speciella och personliga uppfattning om klienten genom beskrivande favoritord som utredaren har. Ex på ord ur Retorikfallet är ”anmärkningsvärt”, ”särartad”, ”starkt negativ”, ”psykisk obalans”, ”psykiska problem”, ”extrema aggressivitet”, etc. Utredaren kan även ha favoritmeningar som t.ex. ”plötsliga aggressiva utfall” och  ”plötsliga och starka aggressiva utfall”.

Möijer (1989, s.50) framhåller att vid argumenterande språkstil används upprepningar ”för att befästa (hamra in) åsikter och värderingar.”

 

5.1.7 Multiminus-strategi

Strategin innebär att utredaren beskriver flera negativa egenskaper som hon uppfattar att klienten har, utan att tidigare ha preciserat, eller utan att precisera vidare, vad hon menar.

 

Ur det analyserade materialet framkommer det att en utredare presenterar en underförstådd sammanfattning av ”allt” negativt klienten har gjort och ”alla” negativa sidor klienten har, för att sedan komma till en slutsats. ”Slutsatsen” gör att utredaren har en ursäkt för att göra en sammanfattning av allt negativt hon har om klienten. En annan möjlig orsak till utredarens resonemang kan vara att uppgifterna är föranledda av att slutsatsen bestäms på förhand.

 

5.1.8 Kontraststrategi

Strategin innebär att man framställer texten så att kontraster mellan olika förhållanden uppstår, för att senare utnyttja dessa kontraster för sitt eget ändamål. Utredarens  argumentation  har svart-vit -karaktär. (Se t.ex. Edvardsson, 1996b)

Strategin kan tänkas uppkomma från att socialtjänsten har ”vi och dom” mentalitet.

 

5.1.9 Strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer

Strategin innebär att utredaren  överlag använder osäkerhetsmarkörer vid positiv uppgift om klienten, men ej vid negativ uppgift.

Med osäkerhetsmarkörer menas ord som ”förfaller”, ”möjligen”, ”kanske”, ”upplevs”, ”verkar”, ”troligtvis”, etc. Osäkerhetsmarkörer kan även användas som skydd för att föra fram generaliseringar och värderingar om personer. Edvardsson (1996,s.176) ger ett exempel där utredaren skriver att ”pojken verkar aggressiv”. Osäkerhetsmarkören finns med, men risken finns ändå att läsaren tappar bort osäkerhetsmarkören i minnet och behåller generaliseringen.

 

5.1.10 Generaliseringsstrategi

Strategin innebär att man använder sig av kategoriska påståenden, som kan innehålla ord som alltid, allt, aldrig, ingen etc. Den innebär även att utredarens uppfattning om klienten i en, eller några få, speciella situationer generaliseras till att gälla för flera andra situationer som klienten befunnit sig i. Detta är inte sakligt acceptabelt.

”En text kan vara mycket vag, undvika att beskriva enskilda händelser och innehålla tvärsäkra generaliseringar med ord som >aldrig<, >alltid<, >ständigt<, >varje gång<, >är<, >inget<, >hela<. Detta är fabuleringstecken . Verkligheten är sällan så monoton.” (Edvardsson, 1996,s.34). Edvardsson påpekar även att generaliserande uttalanden ofta görs utan att läsaren får veta grunderna.

 

5.1.11 Strategin triviala uttalanden i negativ kontext

Strategin innebär att utredaren placerar in ett trivialt uttalande i ett för klienten negativ kontext. Konsekvensen blir att texten ger läsaren en underförstått negativ innebörd beträffande klienten. Det triviala uttalandet behöver ej ha någon anknytning med texten det står i, men kan ändå ge en negativ bild av klienten.

 

5.2 Patologiseringsstrategi

Edvardsson (1993, s.20) definierar denna strategi som; ”Att försöka få en person att framstå som psykiskt störd, som vårdbehövande, som en som ”mår dåligt”, som starkt känslomässig, som irrationell/dum, som aggressiv,  som paranoid etc.”

 

” Genom att definiera andra människor som ”sjuka” eller ”avvikande” behöver vi inte längre ta dem så allvarligt. Vi kan med lätthet undgå det obehag som andras åsikter väcker inom oss genom att avskriva den andre som ”onormal” eller ”sjuk”. ( Moxnes,1987 s.115)

Edvardsson  (1989, s.23) påpekar; ”Att ha möjlighet att kunna tolka allt som tecken på patologi, både ett visst beteende, dess motsats och allt däremellan medför naturligtvis att alla som råkar ut för den patologiserande strategin kan påvisas vara ”störda”. Det faktum att den också är teoretiskt svårgenomtränglig med en imponerande terminologi gör den till ett utomordentligt medel för förföljelse och maktutövning.”

Möijer (1989, s.30) påpekar att fackspråk missbrukas, medvetet eller medvetet. ”En del experter använder facktermer för att imponera på mottagarna eller ibland rent av för att vilseleda. andra använder avancerat fackspråk p.g.a. bekvämlighet eller obetänksamhet.”

Ur det analyserade materialet framkommer det att utredarna ibland använder ”fackspråk” för att ge mer styrka till patologiseringen av klienten, utan angiven saklig grund.

Det framkommer även att en utredare försvarar sitt beslut om att skriva att klienten har det stökigt hemma, med att skriva att det är av extrem art. Edvardsson  (1991) påpekar att det finns olika faktorer som t.ex. stökighet hemma, klädsel, språk, som skärper en socialbyrås uppmärksamhet, och kan leda till negativa bedömningar om klienten. Faktorn stökighet i hemmet kommer ofta upp som argument i utredningar.

Genomgående i utredningsmaterialet framgår det att utredarna framställer klienten som aggressiv, särartad, psykiskt sjuk och vårdbehövande på flera olika sätt. Ur utredarnas handlingsätt framkommer patologiseringsstrategin,  som är en övergripande strategi med flera olika delstrategier.

 

5.2.1 Strategin att patologisera kritik

Strategin innebär att utredaren ser klientens kritik mot denne och socialtjänsten, som uttryck för psykisk störning, aggressivitet, att klienten är särartad, etc.

Strategin att patologisera kritik strider mot svensk grundlag, (Regeringsformen 2 kap 1§), enligt vilken alla medborgare har frihet att uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Edvardsson (1991, s.181) förklarar att om klienten uppträder kritiskt eller aggressivt mot socialtjänstemän så leder det ofta till skärpt uppmärksamhet och diverse negativa tankar och diskussioner hos dessa. Han förklarar vidare, att det anses ofta att den som är kritisk och verbalt aggressiv är dels psykiskt störd och dels olämplig att omhänderta sitt eget barn. Edvardsson  anser att det inte finns några sakliga belägg för dessa resonemang.

 

5.2.2 Terapistrategi

Strategin innebär att man påstår att en person behöver genomgå terapi, utan att ange saklig grund för påståendet, eller redovisa yrkeskompetens för att göra ett sådant påstående. En okritisk läsare påverkas lätt av att en person använder sig av ”psykoterapitermer” och fackspråk, och bryr sig därför inte om att undersöka närmare hur uppgiften har uppstått.

 

5.2.3 Särartsstrategi

Denna strategi innebär att utredaren framställer klienten som ”särartad”, ”extrem”, ”svårförutsebar”, ”oberäknelig”, etc. utan att ange saklig grund för detta.

Strategin torde ha förekommit inom 1600-talets häxprocesser och kan ses även i psykiatriska läroböcker och resonemang. Strategin bortser från att individen integrerar med situationer.

 

5.2.4 Plötslighetsstrategi

Strategin innebär att utredaren beskriver klientens beteenden  kategoriskt som ”plötsliga”, ”intensiva” etc. Beskrivningen får en negativ innebörd. Att beskriva en person som ”plötslig” kan underlätta att få personen att framstå som ”särartad”.

 

5.2.5 Strategin förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet

Den här strategin innebär att man tillskriver individen orsaken till en händelse utan att se till situationens inverkan.

Smith (1993, s.607) förklarar att människor har en påfallande tendens att överskatta personliga faktorers roll och att underskatta situationens påverkan, när vi ska förklara andras beteende. Tendensen är så kraftig och genomgripande att den kallas ” the fundamental attribution error”.

I ”Retorikfallet” beskriver en utredare klienten som aggressiv ett flertal gånger, utan att ha sett till de situationsfaktorer som kan ha påverkat hennes beteende.

” Vid det fundamentala attributionsfelet ( tillskrivningsfelet; se t.ex. Hewstone, 1989) kan situationsfaktorer göras om till individegenskaper. Detta är ett synnerligen vanligt fenomen.” (Edvardsson, 1996, s.99)

 

5.2.6 Syndabocksstrategi

Strategin innebär att utredaren m.fl. använder klientens personlighet och beteende som orsak till många av de problem som har uppstått. Allt ansvar läggs på klienten medan utredaren kan bortförklara sina egna och andras misstag.

Moxnes (1987, s.121) förklarar; ” Att vara syndabock innebär att utan egen förskyllan bli drabbad av andras vrede för att de skall slippa känna sig skyldiga. Bara syndabocken själv och den som står utanför det sociala spelet kan se syndabockens oskuld.” Moxnes hänvisar till Jaques som menar att skapandet av syndabockar har sin grund i att man projicerar den dåliga sidan av sig själv på andra.

 

5.2.7 Icke-förekomststrategi

Strategin innebär att utredare m.fl. nämner situationer mm som inte ha inträffat. Argumentationen ger en antydan att det funnits en grund för att misstänka klienten. Strategin består av två delstrategier.

 

a)Icke-brist argumentationsstrategi.

Innebär att utredaren nämner brister som klienten inte har. Argumentationen ger en antydan om att det funnits en grund för att misstänka klienten för detta. Utredarens inställning till klienten har påverkat argumentationen.

 

b)  Icke-beteende argumentationsstrategi.

Strategin innebär att utredaren nämner olika beteenden/handlingar klienten inte har gjort eller haft.

 

5.3 Döljande strategi

Strategin innebär att man medvetet eller omedvetet döljer information och undviker preciseringar, vilket leder till att viktiga fakta ej når läsaren och kan då ej påverka läsarens uppfattning. Läsaren ges en falsk bild av utredningen. (jfr Edvardsson, 1996b)

Naess (1981, kap. 6) påpekar i sin tredje huvudnorm för saklighet att uppgifter inte får vara sådana att läsaren kan missförstå författarens budskap eller att läsaren kan tolka dem på annat sätt än författaren. Om man bryter mot denna norm kan uppgifterna betraktas som osakliga. Edvardsson (1996, s.43) betonar; ”Det är viktigt att urvalet av situationer och material är balanserat utifrån grundlagens krav på saklighet och opartiskhet. Positiva omständigheter får inte undanhållas.”

Janis och Mann (1979, s.58) tar upp fem mönster för tankeprocesser vid beslutsfattande. Ett av mönstren heter defensivt undvikande( ”defensive avoidance” ) . Detta innebär att man ignorerar tillgänglig information som kan avslöja nackdelar hos det valda alternativet.

Döljande strategin är en övergripande strategi med flera delstrategier.

 

 

5.3.1 Strategin ignorera klientperspektivet

Junttila m.fl.(1994, s.40) definierar strategin ignorera klientperspektivet;

”Klientperspektiv innebär att man tar tillvara klientens uppfattningar, erfarenheter, idéer, förslag, egna känslor, resurser, nätverk mm. Att ignorera klientperspektivet får klienten att framstå som ett objekt.”

Edvardsson (1996, s.59) betonar; ”Klientperspektivet är nödvändigt för problemlösning samt för att tillgodose opartiskhet, saklighet, demokrati, rättssäkerhet och etik i utredningarna. En praxis, där klienternas synpunkter inte tillskriver något större värde, är destruktivt och ett uttryck för elitistiskt > vi-och-dom< tänkande.”

Ignorering av klientperspektivet framkommer i den analyserade texten, t.ex. när utredarna inte har kritiskt granskat materialet, inte har källredovisat uppgifter, och inte har övervägt alternativa tolkningar eller förklaringar. Utredarna har även ignorerat klientens version av olika händelser och situationer. Edvardsson (1991,s.168) tillskriver tillvaratagande av klienters uppfattningar, erfarenheter, kritik, idéer och förslag stor betydelse. Han poängterar att sådan information i stor utsträckning ignoreras i dagens sociala arbete.

 

5.3.2 Vaghetsstrategi

”Denna strategi innebär att vag och opreciserad information förs fram i utredningen. Utredaren vid ett ärende måste enl. RF 1 kap 9 § iaktta saklighet. Han/hon får ej ta med vaga eller osakliga påståenden i sin utredning som lämnar läsaren till att tolka materialet på sitt eget sätt utan måste vara tydlig i allt så att inga onödiga missförstånd sker.”

(Stenberg, 1995, s. 30)

Vaghetsstrategin innehåller vad Naess (1981,s.105) kallar ”tendentiös mångtydighet”; ” Ett inlägg bör inte vara av den arten att det föreligger stor risk för missförstånd från åhörarnas sida.” Naess (s.115) framhåller även att ; ” missbruk av språket, speciellt genom utnyttjande av brister i precisering, bereder väg för alla vanliga former av osaklighet. Just i fråga om precisering är det också lättast att bekämpa osaklighet. Därför är preciseringsmetoden av stor betydelse.”

 

5.3.3 Strategin successiv dämpning

Genom sättet att skriva kan man göra en successiv dämpning i texten. Konkret kan det innebära att utredaren skriver om texten så att betoningen på den aktuella frågan inte blir så framstående.

Genom strategin successiv dämpning kan en utredare göra dekontextualisering, dvs situationsinformationen skalas bort eller undanhålls, vilket kan leda till att beskrivningen får en helt annan betydelse för läsaren. Edvardsson (1996, s.99) framhåller; ”Dekontextualiserad information leder till felaktiga tolkningar och felaktiga bedömningar. Dekontextualisering används ofta för propagandasyften (bl.a. i socialtjänstens utredningar).”

 

5.3.4 Opersonlig strategi

Strategin innebär att man skriver så att subjektet saknas i meningen, eller att subjektet utgörs av ordet ”man”. Konsekvensen blir att läsaren ej vet vem som har gjort uttalandet, har en viss åsikt, etc. Det blir läsarens uppgift att tolka utredarens budskap.

Genom att skriva ”man” får läsaren intrycket att det är flera än en bakom påståendet, vilket kan vara utredarens mening.

Edvardsson (1996,s.32) påpekar ; ” Informationskällor måste utan undantag redovisas av det självklara skälet att uppgifter skall kunna kontrolleras och utsättas för källkritik av andra berörda.(…) En uppgift skall ha angiven personkälla alternativt dokumentkälla. Det skall alltid vara tydligt vilka uppgifter utredaren står för.” Edvardsson framhåller även att ”kan

någon tänkas vilja kontrollera en uppgift bör den vara försedd med källhänvisning som är så utförlig att källan direkt kan sökas upp utan extra efterforskningar.”

 

5.4 Överdrivande strategi

Strategin innebär att man överdriver och tillrättalägger material, händelser etc., omedvetet eller medvetet, för att den egna uppfattningen skall framstå bättre eller/och för att övertala läsaren den egna uppfattningen.

Överdrivande strategin är en övergripande strategi med flera delstrategier.

 

5.4.1 Kvantitativ strategi

”Kvantitativ strategi innebär att utredningen innehåller mycket kvantitativ text. Detta syftar till att försöka få läsaren att uppfatta utredningen som välgjord, omfattande och väl genomarbetad.” (Skog, 1996, s.19)

Strategin används när det finns lite uppgifter som stödjer ett myndighetsingripande.

De analyserade tjänsteutlåtandena innehåller inte några diskussioner som talar för eller emot ett omhändertagande, utan de är ensidigt utformade för ett omhändertagande. Genomgående för alla tjänsteutlåtandena  är att det i huvudsak är negativa fakta som lyfts fram och dokumenteras. Beskrivningen ägnas mest åt egenskaper hos modern där hon framstår som ensam problembärare.

 

5.4.2 Fabuleringsstrategi

Strategin innebär att utredaren har ett underliggande syfte, medvetet eller omedvetet, som gör att denne för fram och tillrättalägger material, så att det uppnår det egna syftet. Konsekvensen blir att utredaren presenterar icke sakligt grundade uppgifter.

Fabuleringsstrategin kan uppkomma genom att utredaren generaliserar, överdriver eller att hon glider från antydningar till att de utges vara säkerställda fakta. I det granskade materialet  framkommer fabuleringsstrategin ett flertal gånger genom att utredaren har förändrat en text allt eftersom den har citerats. Detta tar sig uttryck i att ord har tagits bort, lagts till, byts ut, eller att meningar på andra sätt har förändrats.

Edvardsson (1993,s.20) definierar fabulering som; ” att föra fram felaktiga eller vaga, generaliserande ( och ibland uppenbart orealistiska) uppgifter utan angiven saklig grund och ofta i ett osakligt, tendentiöst sammanhang, ofta dessutom utan källredovisning.”

 

5.4.3 Strategin successiv stegring

Strategin innebär att man genom sättet att skriva gör en successiv stegring i texten. Det kan innebära att man beskriver först en händelse för att utifrån den göra en generalisering. En variant av fabulering är successiv stegring av säkerhet och uppgifter.

 

5.4.4 Lögnstrategi

Strategin innebär att man medvetet för fram ett påstående fastän man vet att det är lögn.

Lögn är en övertalningsteknik( jfr Scharnberg,1996), som innebär att man medvetet vilseleder genom t.ex. att dölja och uppge felaktiga uppgifter.

En fabulerad händelse kan leda till lögn; ”Fabulated versions tend to become increasingly more extreme and comprehensive, as time goes by. The cause derives from the changed adaption level.” ( Scharnberg,1996,s.89)

Lögner kan framföras på olika sätt. Anderberg (1993, s.44) poängterar detta. ” Naturligtvis förekommer också medvetna osanningar. Dels har vi den klara lögnen, som består i att säga något när man vet att så är ej fallet. Men att vilseleda genom att förtiga sanningen kan vara

lika effektivt och framstår för somliga som en gyllene medelväg mellan lögner och obehagliga sanningar. Resultatet är ofta detsamma.”

Deux, Dane  och Wrightsman (1993, s.136) refererar Rosnows förhållanden under vilka det är lättare att tro en lögn. Det första förhållandet inträffar när lyssnarna är generellt osäkra. Lögner är trovärdiga när lyssnare kan använda dem till att lätta tvetydighet och skapa förutsägbarhet. Det andra förhållandet inträffar när lyssnaren upplever personlig oro, och är berörd av ryktets utgång/resultat. Det tredje inträffar om lögnerna innehåller en kärna av sanning, är de mer trovärdiga än helt fabricerade lögner. Slutligen, så är rykten etc. mer sannolikt att bli trodda när åhörarnas grad av inblandning i ryktets utgång är låg. Vilket innebär att ju mindre åhörarna är direkt inblandade i utgången, ju mer sannolikt är de till att tro på en vilseledande kommunikation och vidarebefordra det till de andra.

 

5.4.5 Framföra irrelevant informationsstrategi

Strategin innebär att utredaren framför uppgifter som ej har någon relevans för den aktuella utredningen.

Uppgifterna kan tas fram för att svartmåla klienten eller för att understryka uppfattningen om klienten och de beslut utredaren vill att utredningen ska leda till. Oftast saknas saklig grund för uppgifterna. Det kan först verka som att uppgifterna inte har någon betydelse för det stora hela, men det ger samma princip som talesättet ” många bäckar små…..”

 

5.4.6 Implicit teori strategi

Strategin innebär att man har en teori om någonting utan vetenskaplig grund, och framför det som att det vore sanning.

Edvardsson (1991, s.182) beskriver olika faktorer (t.ex. stökighet i hemmet, att vara kritisk mot socialtjänsten) som skärper socialbyråns uppmärksamhet, och tas med som argument i utredningar. Medan andra faktorer finns dolda i handläggarens huvuden, för att de ej anses lämpliga som argument. ”Inom socialpsykologin talar vi om ”implicita (dolda) personlighetsteorier”, dvs underförstådda, ofta felaktiga föreställningar av typen ” om egenskap X finns, så finns egenskapen Y”. T.ex. ”Om socialbidrag, invandrare, och aggressiv, så far barnet illa.”

Implicita personlighetsteorier torde användas av utredarna i Retorikfallet.

 

5.4.7 Strategin att utnyttja och förstora upp händelser

Edvardsson (1989, s.14)definierar denna strategi såsom; ” att utnyttja relativt triviala händelser, vilkas betydelse förstoras upp p.g.a. att den berörde har kontakt med socialförvaltningen. Annars skulle de knappast föranleda någonting.”

Genom att göra en ofullständig uppräkning och undvika andra faktorer, tolkningar, hypoteser, och beslutsalternativ framkommer endast utredarens uppfattning. Edvardsson kallar detta tankefel för ”imperfecta enumeratio”. Andra sätt som en utredare kan använda för att skapa evidens för sin hypotes är genom s.k. perceptuell distorsion; dvs ”att tycka sig se och höra sådant som förväntas, trots att verkligheten är annorlunda. Blåmärken kan uppfattas större än de är, yttranden uppfattas på annat sätt än sändaren avsett, klienter uppfattas som hotfulla när de ifrågasätter osv.” (Edvardsson, 1996, s. 98)

Edvardsson (1996, s. 98) påpekar att människor ensidigt söker upp och konstruerar sådant som talar för en speciell hypotes, och samtidigt undanhåller motsägande uppgifter (confirmation bias).

 

 

 

5.4.8 Historisk dammsugarstrategi

Jäderqvist m.fl. (1994, s.28)definierar denna strategi som; ”ett målmedvetet sökande efter negativt historiskt material.”

Edvardsson (1996, s. 51) betonar, ” Ofta insamlas triviala negativt värderande uppgifter som har föga med helhetssyn att göra. Att förtryckande fokusera på och blåsa upp små fragment är inte förenligt med värnande om helhet. En viktig dimension i strävan efter helhetssyn är tidsdimensioner (då-nu-framtid/mål). Historien bör inte som i vissa utredningstexter överbetonas och tillåtas bli ett hinder.”

Historik bör finnas med i en utredning, men dessa uppgifter måste då ha relevans för utredningens syfte. Vilseledande, irrelevanta uppgifter som används för att skapa evidens åt utredarens åsikt om klienten tillför ingenting till utredningens uppgift.

 

5.4.9 Röstetalsstrategi

Strategin innebär att man använder sig av ospecificerade ”röster” för att påvisa att det är flera som har uppmärksammat det man beskriver, eller har den uppfattningen som man har. Detta görs utan att saklig grund finns.

Edvardsson (1996b, s.6) påpekar; ”Det är närmast trivialt att konstatera att uppgifter som saknar personkälla eller saknar bestyrkanden inte med anspråk på saklighet och etik kan anföras mot en person.”

 

5.4.10 Förutsättande strategi

Jansson och Rönnbäck (1995) definierar den förutsättande strategin; ”att man förutsätter att något gäller och söker sedan tecken och argument för att få ytterligare stöd för det man förutsätter.” Det kan innebära att utredaren förutsätter att klienten har olika personlighetsdrag, beter sig på olika sätt, etc. utan att ange saklig grund för sina antaganden. Informationen framställs så att läsaren kan uppfatta det som sanning, vilket kan vara  utredarens syfte.

 

5.5 Kontroll och makt strategi

Strategin innebär att myndigheten gör anspråk på att kontrollera klientens hela tillvaro och att myndigheten utnyttjar sin makt mot klienten.

Edvardsson (1986, s.10) refererar Minuchin som tar upp olika kriterier för kontroll och maktutövning i familjen. Minuchin m.fl. fann följande;

- Insnärjdhet, dvs. Klara gränser mellan familjemedlemmar fanns ej. Närheten blir för stor och man lägger sig i och tar ansvar för sånt man inte har med att göra. Gränserna mellan individerna överskrids. Individens livsrum blir för litet. Stängda dörrar och privata sfärer får ej finnas.

 -Överbeskydd, som hindrar utveckling av självständighet, av kompetens och av intressen och aktiviteter utanför familjens trygghet.

-Rigidhet, (stelhet), dvs. När förändring behövs så motarbetas den. Man försöker vidmakthålla status quo.

-Konfliktundvikande, t.ex. genom förnekande eller avledande manövrer, då samstämmighet och harmoni hotas. I normala familjer kan man tolerera olika uppfattningar.

Jag framhåller Edvardsson som menar att dessa kriterier är tillämpliga på större organisationer än familjen, som t.ex. svensk vård- och kontrollbyråkratier. Minuchin m.fl. beskrivning kallas ” leende fascism på familjenivå” av Edvardsson. Han definierar ”leende fascism” som ; ”att med vänliga metoder få människor att lyda och inte vara besvärliga. Den tillhörande motivationen hos utövaren kan variera från stark välmening till medveten cynism”.

 

 

När myndigheter använder sig av total kontroll och maktstrategier mot klienten, tvingas denne till vad Edvardsson kallar för motstrategier, ”dvs offensivt agerande för att skydda sig eller vinna gentemot myndigheterna.” Ex på motstrategier från klienten i Retorikfallet är t.ex. hennes överklagande om upphörande av LVU-vård.

Kontroll- och makt strategin har olika delstrategier.

 

5.5.1 Provokativ strategi

Edvardsson (1996, s.131) förklarar; ”Provokationer är en metod för att under utredningstiden få vuxna att säga och göra saker som sedan kan användas mot dem. Det brukar inte stå i texten hur utredarna eller andra myndighetsföreträdare uppträtt.”

En konsekvens av den provokativa strategin är att den utsatta personen känner sig felbedömd och felbehandlad och därför kan bli förbannad, ledsen etc. Vilket sedan kan anföras emot dem av myndighets personer.

”Myndighetens arbetssätt kan för många människor te sig tämligen aggressivt både vad gäller intrång och genom uppträdande och språk i övrigt.”(Edvardsson, 1989 s.8)

 

5.5.2 Strategin försöka beslå klienten med lögn

Strategin innebär att myndighetspersoner anstränger sig, förbereder sig, och utnyttjar sina maktpositioner för att ”avslöja” klienten med att ljuga, utan att ha saklig grund för sina handlingar.

 

5.5.3 Antidemokratisk strategi

Strategin innebär att utredaren bortser från klientens demokratiska rättigheter och istället anför klientens beteende som bevis för att det föreligger psykiska problem, aggressivitet, etc. hos denne.

”Utredare har inte i ett demokratiskt samhälle rätt att antyda utifrån sina personliga eller sin grupps värderingar att vissa normala variationer, t.ex. att vara idrottsintresserad eller att tycka illa om myndighetspersoner, skulle vara bättre eller sämre än annat. I så fall föreligger ideologisk aktivitet inom utredningsarbetet.” ( Edvardsson, 1996, s.13)

 

5.5.4 Strategin kränkande värderingar och kommentarer

Denna strategi innebär att man framför värderingar och kommentarer som är kränkande för klienten.

Edvardsson (1996, s.14) framhåller etiska krav på utredningsarbete; ”Att skriva in t.ex. negativa, speciellt värdeladdade, uttalanden om någon utan redovisat underlag kan inte anses acceptabelt vare sig ur saklig eller etisk synpunkt.”

”När språket används som ett medel för att påverka våra känslor -när det är affektivt- verkar det kraftigt, nästan som fysiskt våld.” (Hayakawa, 1973, s.88)

 

5.5.5 Inskränkande strategi

Strategin innebär att personer som stödjer klientens ståndpunkt undanröjs genom att deras giltighet inskränks av utredarens argumentation. Strategin innebär även att utredaren söker bevis på att klienten är aggressiv, har psykiska problem, är oförstående, etc. för att sedan hänvisa till de ”funna” bevisen så att klientens åsikters giltighet inskränks.

 

5.6 Myndigheten vet bäst

Här nedan beskrivs fem olika strategier genom vilka det framträder att myndigheterna har en uppfattning om sig själva att de är bättre än klienten, att de vet bäst.

Edvardsson (1989,s.14) upptäckte i sin analys av ett fall att det ej fanns någon som helst erkännande från myndigheten av att uppgifter varit felaktiga eller att bedömningar varit felaktiga eller påpekande om motsägelse. Fastän felaktiga och tvivelaktiga uppgifter med medföljande felbedömningar existerade i den sociala utredningen. Edvardsson påpekar att ingen självkritik från myndighetspersoner förekom och därmed framträder ofelbarhetssyndromet starkt. Att erkänna fel skulle undergräva myten om myndigheternas klokhet.

 

5.6.1 Strategin att betona myndigheters resurser

Jäderqvists (1994, s.15) definierar denna strategi så som; ” man framhåller myndigheters resurser och undanhåller klientens egna.”

Det framkommer ur det granskade materialet att utredarna förbiser klientens resurser, och istället endast tar upp samhällets/ myndigheternas resurser. Edvardsson (1996, s.61) påpekar att; ”Inventering och mobilisering av resurser är viktigare än att bedriva omfattande felsökning och ladda utredningstexter med negativa och triviala uppgifter. Att diskutera resurser med de berörda leder ofta till att resurser mobiliseras hos den berörde eller omgivningen.”

Edvardsson (1986b, s.15) har kommit fram till att; ”resurstänkande är starkt inriktat på externa formella resurser, dvs socialtjänstens ekologi betraktas som viktig i resurshänseende. Resurser hos den enskilda människan och hos hennes sociala närmiljö betraktas som relativt oviktiga.”

”Att utreda människors egna resurser ter sig i ett förföljande sammanhang inte alls så viktigt som att söka dokumentera så mycket brister som möjligt.” (Edvardsson, 1989. S.11)

 

5.6.2 Strategin övertro på sig själv och andra

”I denna strategi har man övertro på sig själv och övertro på andra. Man tror på experter utan att kritiskt granska deras uttalanden och vittnesmål.” (Jansson och Rönnbäck,1995)

 

Ivemyr och Lindwall (1995) påpekar att man inom reklamen ibland använder sig av experters uttalanden för att ge tyngd åt sitt budskap. På samma sätt menar de att läkares och psykologers utlåtanden används i LVU-utredningar för att bekräfta utredarens bedömning.

Möijer (1989, s.76) tar upp begreppet ”auktoritetstro”, dvs att lyssnarna vill se talaren som en auktoritet, med erkänt pålitlig sakkunskap. Det som stämmer överens med lyssnarnas egen uppfattning tas för helt sant.” Det torde även existera hos den som använder strategin övertro på sig själv och andra.

Jansson och rönnbäck (1995,s.24) framhåller Juslin som menar att ”fenomenet övertro är bevisad genom alltför låg träffsäkerhet jämfört med uttalad nivå av självförtroende, t.ex. bara 70% rätt när man var säker till 100%, bara 65% rätt när man var säker till 90 % osv.”

 

5.6.3 Kompetensöverskridande strategi

Jansson och Rönnbäck ( 1995, s.46) definierar denna strategi så som; ” att man ej håller sig till sitt yrkesområde utan uttalar sig inom andra yrkesområden som man saknar kompetens för.”

Edvardsson (1996, s.41) påpekar; ” Tillförlitligheten påverkas också av kompetens. Emellanåt förekommer att utredare utan medicinsk eller klinisk psykiatrisk/psykologisk kompetens gör medicinska bedömningar och kanske till och med sjukförklarar människor. En utredare skall vara vaken över olika tecken på ohälsa, men hänvisa bedömningen till fackmän med lämplig kompetens.”

 

 

När en utredare använder sig av en kompetensöverskridande strategi framkommer öven strategin övertro på sig själv och andra. Utredaren överskattar sin egen kompetens, medvetet eller omedvetet.

 

5.6.4 Moraliserande strategi

Strategin innebär att utredarens underförstådda moral framkommer i texten , och används som argument mot klienten.

” Människor bör i ett demokratiskt samhälle tillerkännas rätt att vara olika, inte bara likriktat anpassade till det öppenhetsideal som några omhuldar.” (Edvardsson, 1989, s.27)

 

5.6.5 Strategin att rättfärdiga sig själv och sitt handlande

Strategin innebär att utredaren/utredarna har insett att de använt kraftigare åtgärder, handlingar än vad som varit nödvändigt och därför försökt att rättfärdiga sig själva genom att smutskasta/ skylla på klienten.

Edvardsson (1993, S.20) framhåller angående socialtjänstemäns dokument ” att organisationspersonal starkt tenderar att skriva in sådant som rättfärdigar det egna handlandet.(…) Motiv som inverkar, men inte är socialt acceptabla, skrivs inte in.”

 

5.7 Upplevelsestrategi

Strategin innebär att utredare, handläggare etc. lägger in sina egna upplevelser, känslor, argument etc. för att övertala läsaren sin egen ståndpunkt. Dessa upplevelser saknar saklig grund. Denna  teknik medger obegränsad bevisfabrikation genom att utnyttja utredarens känsloliv.

 

Edvardsson (1996b) beskriver två olika inriktningar,” Känna-tro-tycka-uppleva” -kultur och skvallerkultur, som ger stöd åt varandra. ” Skvallerkulturen med dess slarviga, muntliga överföring av uppgifter, oprecisa språk samt frånvaro av bestyrkande uppgifter skapar otillförlitliga underlag. Till skvallrets egenskaper hör också dess inriktning på att fabricera negativa uppgifter. ”känna-tro-tycka-uppleva” - kulturen är inte bara en fråga om oprofessionellt ordval. Oftast finns inget rimligt sakligt underlag. Det står var och en fritt i vårt land att ”känna, tycka” etc vad som helst, men det är lämpligt att skilja på relevanta sakförhållanden i en familj och irrelevanta känslor och upplevelser hos en utredare/handläggare. Om en utredare, anmälare etc känner ”oro” för ett barn, så är det inte ett sakförhållande hos familjen utan hos uppgiftslämnaren. Självfallet skall sådant inte stå i journaler eller i socialakter annat än möjligen som ett påpekande om en känslomässig felkälla i utredningsarbetet (men så framställs det aldrig).”

Edvardsson (1991, s.171) påpekar att socialbyråutredningar  och intyg präglas mycket av de rådande pseudoobjektiva skrivsätten; ” Man döljer subjektiviteten och försöker få texten att verka så objektiv och giltig som möjligt, även om det finns både tvivel, starka känslor och värderingar under.”

Upplevelsestrategin har olika delstrategier:

 

5.7.1 Opersonlig upplevelse strategi

Strategin innebär att utredare, handläggare etc framför olika upplevelser till läsaren utan framföra vem som har haft den aktuella upplevelsen.

Edvardsson (1996, s.32) framhåller att ; ”Informationskällor måste utan undantag redovisas av det självklara skälet att uppgifter skall kunna kontrolleras och utsättas av källkritik av andra berörda. (..) En uppgift ska ha angiven personkälla alternativt dokumentkälla.”

” Information som innehåller värderingar saknar sanningsvärde, dvs den kan inte bestämmas av mottagaren som sann eller falsk.” ( Möijer, 1989, s.32)

 

5.7.2 Strategin att tillskriva klienten en upplevelse

Strategin innebär att utredaren /handläggaren tillskriver klienten upplevelser och känslor utan att avge en saklig grund för detta.

Strategin används av utredaren för att denne ska framstå som förstående och som ”bevis” och förklaring till klientens beteende.

 

5.7.3 Strategin att tillskriva klienten negativ inställning

Strategin innebär att utredaren m.fl. tillskriver klienten negativ inställning utan att ange en saklig grund för detta, för att senare använda det mot klienten.

 

 

5.8 Tolkningsstrategi

Strategin innebär att utredaren framför tolkningar utan att avge saklig grund. Utredarens tolkning påverkas av dennes förutfattade meningar, personlighet, tankar etc.

 

”Vi ser fel, hör fel, tolkar fel och minns fel utifrån vad vi redan har inom oss av förutfattade meningar. Känslor, vanemässiga tankemönster osv. och utifrån den sociala omgivningens påverkan ( grupptryck, likformighet, beroende, sk. Snedvridet grupptänkande). ” (Edvardsson, 1993a, s.7)

Anderberg (1993, s.40) tar upp felkällor vid vittnesutsagor. Detta kan jämföras med utredarens tolkningar av händelser och beteenden i en utredning. Han påpekar att tolkningar styrs av tidigare intryck och att ”Det är uppenbart att det fel som sker redan vid seendet respektive lyssnandet och som senare förstärks vid tolkningen ytterligare förvrängs när det hamnar i minnets maskineri.” Anderberg förklarar att förvrängningarna består i huvudsak av ”skärpningar”- de händelser som är väsentliga för betraktaren förstoras, och ”utjämningar”- de händelser som är oväsentliga i personens föreställningsvärld förminskas eller försvinner helt, fastän de -objektivt sett- kan vara väldigt viktiga. ”Dessa fel antar stora proportioner när meddelandet vidareförs.”

Ett av Edvardssons (1996, s.13) grundläggande krav på en utredning är att ”Slutsatser och bedömningar skall logiskt sammanhänga med det presenterade grundmaterialet. Medger materialet alternativa tolkningar skall dessa redovisas. Saknas rimligt underlag skall inte slutsatser/bedömningar avges.”

Strategin har olika delstrategier:

 

5.8.1 Strategin passande tolkning

Janssons och Rönnbäck (1995, s.50) definierar denna strategi så som; ” att man framför tolkningar som passar ens egna åsikter och syften och därmed förbiser andra tänkbara och möjliga tolkningar.

Sjöberg (1989) beskriver olika felkällor vid mänskliga bedömningar; ” Det har visat sig att man påverkas starkt av egna teorier och hypoteser. Några få hypotetiska funderingar tidigt i ett arbete kan komma att helt styra in det fortsatta verksamheten så att man sluter sig för alternativa förklaringar. Tillkommande information nonchaleras eller bortförklaras.”

I strategin passande tolkning förekommer ”bolstering” (överdrivande av vissa förhållanden) och ”deemphasizing” (dämpning eller undanhållande av vissa förhållanden), så att en tolkning utredarna fixerat sig vid skall framstå som den rätta. I den här strategin förekommer det även att utredarna ofta gör tankefelet ”imperfecta enumeratio”, vilket innebär att man gör ofullständig uppräkning/övervägande av faktorer, orsaker, invändningar, tolkningar, lösningar, resurser mm. (jfr Edvardsson, 1996)

 

5.8.2 Teckentolkningsstrategi

Strategin innebär att utredaren ”ser” tecken hos klienten som används som bevis för att dennes hypotes stämmer. Detta framförs utan att saklig grund avges.

 

Edvardsson (1996, s.44) påpekar; ” att påstå att det föreligger tecken på missbruk, ångest, psykisk störning, relationsproblem, sexuellt utnyttjande etc. utan att klargöra evidensen är propaganda, inte utredande.”

Edvardsson (s.89) förklarar den anslutande ”additionsprincipen”; ”Med en tolkning utan saklig grund genom addition av triviala (eller inbillade) tecken är det lätt att >>visa<< vad helst som önskas, t.ex. omognad, psykisk störning, dålig hemmiljö, sexuellt övergrepp. (..) Det går att hitta triviala tecken för alla barn och vuxna, speciellt om man kan påverka dem med t.ex. förväntan, provokationer”.

Edvardsson (1991, s.203) konstaterar ”Ett i många fall populärt sätt att förfölja är att ställa högre krav på föräldrar i kontakt med socialtjänsten än på andra föräldrar. Olika allmänt förekommande, normala fenomen görs om till tecken  och bevis, som anförs mot föräldrarna.”

 

5.8.3 Negativ sammanhangsbetingad tolkning

Edvardsson (1989, s.8) definierar denna strategi: ” En del alldagliga fenomen blir när de beskrivs i en utredning negativt tolkade beroende på sammanhanget och ibland också på att de är beroende på att de är diffusa och kan tolkas på olika sätt. Eftersom utredarna och läsarna är inställda på att söka brister hos berörda personer tas ofta den negativa tolkningen för given.”

 

5.8.4 Negativ prognos strategi

Strategin innebär att utredaren förutspår framtiden negativt för klienten och genom detta får en förklaring till sitt eget beteende.

Edvardsson (1989,s.38) påpekar ”Våra prognoser påverkas av våra värderingar. (..) Avsaknad av elementär kritisk medvetenhet leder till att teorier och hypoteser blir farliga maktmedel.”

Ivemyr och Lindwall (1995) förklarar ett övertalningsknep som kallas ”begging-the-question”, dvs man förutsätter det som ska bevisas. Denna övertalningsteknik torde användas av utredare som utövar negativ prognosstrategi.

 

6 FALLBESKRIVNING

Elizabeth Edner är ensamstående mor till Anne Edner, född 90-02-07. Elizabeth är född och uppvuxen i England. Hon har en äldre dotter som heter Elsie och är född 1967. Elizabeth studerade på universitet när Elsie var liten. På 70-talet flyttade Elizabeth till Sverige, där hon gifte sig med en svensk man. Hon arbetade som engelsklärare för olika studieförbund. Elizabeth studerade även i Sverige på universitetsnivå. Paret skilde sig på 80-talet. 1987 flyttade Elizabeth till Göteborg.

Socialtjänsten i Lundby fick kontakt med Elizabeth i samband med Annes födelse, då kuratorn på kvinnokliniken kontaktade socialtjänsten. Kuratorn hade uppgifter om att Elizabeth tidigare hade vårdats för alkoholproblem och att personalen på kvinnokliniken uppfattade det som att Elizabeth levde isolerat.

 

 

Vid hemkomsten erhöll Elizabeth hemsyster och hemterapi som stöd i föräldrarrollen. Från socialtjänsten bedömdes det som svårt att etablera en positiv och konstruktiv kontakt med Elizabeth.


 

Anne omhändertogs omedelbart i oktober 1990, efter att Elizabeth hade påträffats berusad. Elizabeth och Anne placerades på ett familjebehandlingshem, från vilket de avvek en vecka senare. Elizabeth höll sig oanträffbar för socialtjänsten, under tre veckor. I december fattade socialnämnden beslut om att det omedelbara omhändertagandet skulle upphöra.

I januari 1991 gjordes ett omedelbart omhändertagande av Anne, p.g.a. en anonym anmälan. Anne placerades på ett jourfamiljehem. Socialtjänsten ansåg att Elizabeth var i behov av omfattande behandling och var inte kapabel att ta hand om Anne. I dom 22 februari 1991 beslutades att Anne skulle beredas vård med stöd av LVU av Länsrätten. I juli 1991 påbörjades inskolningen av Anne i ett familjehem.

 

6.1 Aktörer i ärendet

Anne Edner                                                              

Elizabeth Edner                                                           mor till Anne                                                           

Johannes Johannesson                                                 far till Anne

Elsie Edner                                                                   halvsyster till Anne

Aurora Edner                                                               Elizabeths f.d. svärmor

Marianne Svärdsmyr                                                    jourmamma

Eva Skyllerström                                                         familjehemsmoder

Kent Skyllerström                                                       familjehemsfader

Kerstin Svensson                                                         sekreterare på KFUM

Jan Olsson                                                                   Kyrkoherde i Partille

Eva Bäckstöm                                                             förskolelärare

Bryan Morris                                                               generalkonsul, brittiska konsulatet

Agneta Nyström                                                          leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut

Ruby Harrold -Claesson                                              Elizabeths advokat

Marianne Stevik                                                          hemterapeut

Marianne Jacobsson                                                    socialsekreterare, handläggare

Gunilla Malmsäter                                                       socialsekreterare, handläggare

Helén Hansson                                                             socialsekreterare, handläggare

Marco Fredin                                                               1:e soc.sekr, sektionschef

Birgitta Flärd                                                               1:e soc.sekr

Annika Nettelstad                                                        1:e soc.sekr

Bernt Rhodin                                                               ordförande i socialnämnden, Lundby

Ingegerd Salomonssen                                                vice ordförande i sociala utskottet

Berit Abrahamsson                                                     personal, Västans familjebehandlingshem

Berit Sanker                                                                personal, Västans familjebehandlingshem

Ulla-Christin Rubin                                                    socialsekreterare, Birkahemmet

Gunilla Wilhelmsson                                                   psykolog, Birkahemmet

Helen Andrén                                                             terapeut på STAC

Marie Törnbom                                                          kurator, Sahlgrenska sjukhuset

Lisbeth Alverén                                                          familjehemssekreterare

Ingemar Ericsson                                                        socialkonsulent, länsstyrelsen

Kerstin Morgan                                                          överläkare, Partille vuxenpsyk.

Erik Mårtenssen                                                         överläkare, Sahlgrenska sjukhuset

Gunnar Höst                                                               överläkare, barnpsykiatrisk öppenvård

Håkan Elmén                                                              barnläkare, barnavårdscentralen i Lundby


 

6.2 Händelseförlopp

19901029.

Anne omhändertas omedelbart jml §6 LVU. Orsaken enligt socialtjänsten var att Elizabeth hade påträffats berusad. Anne placeras på Kyrkbyns barnhem på kvällen samma dag.

19901107.

Länsrätten fastställer beslutet om omedelbart omhändertagande för Anne.

19901109

Anne och Elizabeth placeras på Västans familjebehandlingshem.

19901115.

Elizabeth avviker med dottern från Västans familjebehandlingshem. Handräckningsbegäran görs till polisen från socialtjänsten.

19901204.

Beslut tas om att upphäva omedelbart omhändertagande jml §6 LVU för Anne.

19910108.

Anne omhändertas omedelbart enligt jml §6 LVU, och förs till Birkahemmet. Anne omhändertas på de grunder som framförs i en jouranmälan  till jourbyrån 19901228.

19910110.

Anne placeras i ett jourfamiljehem.

19910222.

Länsrätten bifaller ansökan om LVU för Anne. Elizabeth och hennes advokat överklagar beslutet.

19910529

Kammarrätten fastställer länsrättens beslut

19910701.

Anne placeras i familjehem hos makarna Skyllerström i Fjärås.

19910826.

Social utskottet beslutar att med stöd av §14 andra stycket att låta reglera umgänget mellan Anne och Elizabeth.

februari 1992.

Elizabeth begär att beslutet skall upphöra alternativt yrkar på att få utökad umgängesrätt med Anne. Begäran avslås och Elizabeth överklagar till Länsrätten

19920505

Länsrätten lämnar Elizabeths begäran utan bifall.

19920807

Tjänsteutlåtande med anmälan om reglering i umgängesrätt enligt 14§ andra stycket LVU, samt anmälan av beslut att inte röja Annes vistelseort för Elizabeth.

19920817

Sociala utskottet beslutar att låta reglera umgängesrätt enligt 14§ kvarstå samt att ej röja Annes vistelseort för Elizabeth.

19930219

Länsrätten lämnar Elizabeths överklagan om reglering i umgängesrätten skall omprövas, utan bifall. Elizabeth överklagar till kammarrätten.

Maj 1993

Socialtjänsten funderar på vårdnadsöverflyttning för Anne till familjehemsföräldrarna.

19930219.

Elizabeths överklagan lämnas utan bifall. Elizabeth överklagar då till kammarrätten.

1993 0916.

Kammarrätten beslutar att umgänge skall ske en gång per månad under en tid av högst 6 timmar.

November 1993.

Elizabeth begär att umgänget skall förändras till att omfatta 3 timmar varannan vecka. Begäran avslås, Elizabeth överklagar inte beslutet.

Juli 1994.

Elizabeth begär att vård enligt LVU beträffande Anne skall upphöra.

19940713

Ordförande i sociala utskottet, Ingegerd Salomonssen, beslutar om förändring av reglering i umgängesrätten mellan Elizabeth och Anne. Från en gång per månad 6 timmar, till ett umgängestillfälle varannan vecka 3 timmar. Elizabeth överklagar beslutet.

September 1994.

Social utskottet beslutar att avslå Elizabeths begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne.

19940927

Vid sammanträde ger stadsdelsnämnden Lundby, socialförvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för vårdnadsöverflyttning.

19941101

En ledamot reserverar sig mot sociala utskottets beslut. Han anser att protokollet har ändrats och att han aldrig har bifallit vårdnadsöverflyttning.

December 1994

Länsrätten avslår Elizabeths överklaganden angående umgängesrätten.

Mars 1995

Elizabeth begär utökat umgänge med Anne.

19950330

Familjehemssekreteraren på hembesök i familjehemmet; ” Vi talar om att det kanske är dags att öppna upp? Vi återkommer till detta- ej direkt neg enl. familjen” (journalblad Anne)

19950906

Elizabeth lämnar in genom sitt ombud jur. kand. Harrold -Claesson, en begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne, alternativt utökat umgänge mellan Elizabeth och Anne.

19951023.

Tjänsteutlåtande angående Elizabeths begäran om upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne.

19951114.

Stadsdelsnämnden Lundby, sociala utskottet, beslutar att lämna Elizabeths begäran om att vård  enligt LVU beträffande Anne skall upphöra, utan bifall.

19960308.

Länsrätten beslutar att ej pröva överklaganden i umgängesfrågan då sociala utskottet har fattat nytt beslut i umgängesfrågan den 27 november. Länsrätten beslutar att lämna Elizabeths överklagan angående upphörande av vård enligt LVU beträffande Anne, utan bifall. Elizabeth överklagar länsrättens beslut till kammarrätten.

19960614.

Tjänsteutlåtande innehållande yttrande till kammarrätten.

 

7. TJÄNSTEUTLÅTANDEN

Nedan citeras text ur de granskade utredningarna för att kunna påvisa funna förföljande strategier jag har funnit. Även andra dokument citeras för att tydliggöra olika strategier. Vilka dokument som menas framkommer av texten. Citaten är kursiverade, och tjänsteutlåtandenas rubriker skrivs ut för att underlätta läsningen. Fler av citaten upprepas genomgående i de olika tjänsteutlåtandena, dessa nämns endast en gång för att undvika upprepning.

 

 

7.1 Tjänsteutlåtande 1990-11-28.

Sociala utskottet, socialsekreterare Gunilla Malmsäter gör en ansökan om vård jml 1§ andra stycket och 2§ LVU beträffande Anne Edner.

Den här utredningen är på 14 sidor, plus fyra intyg. Tjänsteutlåtandet saknar angiven explicit frågeställning och hypotesprövning. Utredarens subjektiva tolkningar blandas in i grunddata, så att tolkningarna framstår som fakta. Klientperspektivet är dåligt tillgodosett. Det görs ingen för- eller emot prövning av olika åtgärder. Det förekommer ingen resursanalys, och endast ett vårdalternativ ges. Källredovisning saknas till en stor del av uppgifterna.

Utredarens åsikt angående Elizabeth framkommer tydligt i texten genom retorisk strategi, vilken även är en av de övergripande strategierna i den här utredningen. Utredaren har en vältalighet som påverkar läsaren i den riktning som hon vill.

En annan strategi som framkommer tydligt i texten är patologiseringsstrategin. Elizabeth framställs som aggressiv, isolerad från omvärlden etc., utan att utredaren beskriver när det har inträffat. Utredaren använder sig av negativ prognostrategi för att understryka att det angivna vårdalternativet är det rätta.

 

”Aktuell situation”

 

”Hon poängterade att hon skött dottern på bästa sätt och låtit henne gå före städning och så vidare.”

Stycket innehåller strategin ignorera klientperspektivet. Här får utredaren det att låta som att det Elizabeth säger inte är speciellt intressant. Det är en nedvärderande nedkortning av ett uttalande.

 

”Vid detta tillfälle var Elizabeth Edner förhållandevis lätt att resonera med, men mycket orolig och hade svårt att koncentrera sig  på en sak i taget.”

I det här stycket ligger en antydan som är svår att se. Slutsatsen läsaren gör är att när Elizabeth är förhållandevis lätt att resonera med är hon mycket orolig och okoncentrerad, hur är Elizabeth när hon är svår att resonera med? Antydningsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer tillsammans. Stycket innehåller även positiv-negativ argumentationsstrategi, som framkommer av att utredaren först skriver ett positivt påstående om Elizabeth, som följs av två negativa påståenden om Elizabeth. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som  ”mycket”.

 

”Då utredaren kom till Elizabeth Edners rum på barnhemmet satt hon i barnets spjälsäng och dottern Anne Edner satt i juniorsängen. Denna situation berörde utredaren och blev något chockerad. Utredaren frågade modern om hon och barnet bytt plats men fick

inget svar.”

Den här uppgiften har ingenting med utredningen att göra, utan tas med för att påvisa något om Elizabeth, genom utredarens irrelevanta känslor. Framföra irrelevant informations strategi och upplevelse strategi framkommer. Utredaren gör ett tankefel när hon blandar in sina egna känslor (berörde, chockerad) i en objektiv utredning, eller i analysen av familjens situation. Tekniken medger obegränsad bevisfabrikation genom att utnyttja utredarens känslor.

 

”Under samtalet växlade Elizabeth i stämningsläge beroende på samtalsämne.”

Det här är en irrelevant uppgift. Vad vill utredaren påvisa? Kommentaren är meningslös p.g.a. vaghet. Utredaren löper stor risk för perceptuell distortion.

 

”Utredaren kontaktade socialkonsulent Ingemar Ericsson på Länsstyrelsen för att diskutera ärendet 1990-11-07. Ingemar Ericsson menade att det var bestickande om Anne Edner skulle vara hemma med modern under helgen.”

Uppgiften innehåller upplevelse strategin och framföra irrelevant information strategin. Det är irrelevant att nämna att socialkonsulenten menat det var bestickande. Språket är otydligt och oprofessionellt. Genom den första meningen implicerar utredaren att det finns något av vikt att diskutera.

 

Elizabeth informeras om att Anne kanske hamnar på jourfamiljehem:

”Elizabeth Edner informerades om de båda alternativen. Hon reagerade mycket starkt på att barnet skulle kunna placeras på jourfamiljehem. Elizabeth Edner blev upprörd och desperat. Hon barrikerade sig på sitt rum med barnet en stund.”

En bit längre ner står:

”Elizabeth Edner var mycket upprörd och aggressiv vid detta tillfälle vilket grundade sig i att hon var helt inställd på att hon skulle åka hem med dottern Anne under helgen. Då alternativet placering på jourfamiljehem lades fram reagerade hon starkt och vågade knappt låta behandlingsassistenten hålla barnet en kort stund.”

De här styckena står på samma sida i utredningen och beskriver samma situation, men utredaren beskriver att Elizabeth reagerar på två olika sätt. Hur sanningsenligt är utredarens redovisning? Det finns inget erkännande av utredaren att denne själv är med och provocerar fram Elizabeths reaktioner. ”Upprörd” och ”reagerade starkt” upprepas, vilket innebär repetitiv strategi. Styckena innehåller den provokativa strategin. Utredaren utnyttjar Elizabeths reaktioner. Om Elizabeth inte hade reagerat ”starkt”, så hade det säkerligen anförts som tecken på hur lite hon bryr sig om barnet. Förstärkningsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer av ord som ” mycket starkt”, ”mycket upprörd”, ”helt inställd”, ”reagerade hon starkt”, ”knappt” och ”kort stund”.

 

”Elizabeth Edner kontaktade också barnläkare Håkan Elmén som hon sökte stöd hos genom att be honom att avstyra en eventuell separation av mor och barn.”

Antydan består av att det är Elizabeth som fått Håkan Elmén att vilja avstyra en separation av mor och dotter, och att Elmén då är partisk när han ger Elizabeth stöd.

 

”Det material som hittills fanns om Elizabeth Edner tydde på att barnet löpte risk att ta skada på grund av att modern i vissa avseenden brast i omsorg om dottern. Inga misstankar fanns dock om ett pågående alkoholmissbruk hos Elizabeth Edner.”

Stycket innehåller vaghetsstrategin, utredaren förklarar inte vilket material eller vilka ”vissa avseenden” som menas, det får läsaren lista ut själv. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Den sista meningen innehåller icke-brist argumentation vilket ger en antydan om att det funnits en grund till att misstänka Elizabeth, varför påpeka något som inte existerar?

 

”På kvällen innan, onsdagen den 14/11-1990 hade Elizabeth Edner varit hemma i sin lägenhet för att uträtta något. Hon kom tillbaka vid 23-tiden i sällskap med en engelsktalande dam. Elizabeth Edner verkade lugn och stabil då hennes sällskap gick därifrån.”

Uppgiften är irrelevant. Utredaren använder sig av osäkerhetsmarkören ”verkade” vid positiv uppgift. Stycket innehåller strategin att framföra irrelevant information.

 

 

 

 

”Elizabeth Edners kontakt med socialtjänsten i Lundby stadsdelsförvaltning

 

”Kvinnoklinikens personal var osäkra på Elizabeth Edners  möjligheter att vårda sin dotter eftersom hon verkade vara i dålig kondition psykiskt. Hon hade små möjligheter till att få avlastning med praktiska göromål och för att få vila, då hon upplevdes leva isolerat.”

Vilka innebär ”personal”? Det saknas källhänvisning. Upplevelsestrategin framkommer genom ”upplevdes” och ”verkade vara”. Observera tekniken att uppgiften ”osäkra” i sin tur grundas på något som ”verkade vara”, osäkerhetsupplevelsen utgör ett specialfall av upplevelsestrategin.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson fick aldrig någon normal kontakt med Elizabeth Edner. Elizabeth Edner upplevde situationerna då socialsekreteraren var hemma hos henne som hotfulla och fick aggressionsutbrott mot socialsekreteraren så att det inte var möjligt att föra ett normalt samtal.”

. Stycket innehåller patologiseringsstrategin och förstärkningsstrategin, som framkommer genom ord som ”aldrig”, ”inte var möjligt”, ”utbrott” och ”normalt samtal”. Särartsstrategin framkommer när utredaren skriver ”normalt samtal”, Elizabeth framstår som särartad och onormal. Strategin förföljelse genom det fundamentala attributions felet framkommer. Alternativa förklaringar som t.ex. att personkemin mellan utredaren och Elizabeth inte fungerar eller att utredaren provocerar fram Elizabeths beteende, övervägs inte. Hur vet utredaren att Elizabeth upplevde besöken som hotfulla? Strategin att tillskriva klienten en upplevelse framkommer. Utredaren generaliserar genom att hon skriver ”situationerna”, vaghetsstrategin framkommer.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson som var handläggare i ärendet tidigare har inte kunnat etablera en normal behandlingskontakt med Elizabeth Edner. Anledningen till detta har varit att Elizabeth Edner upplevt att socialsekreteraren inte har varit ett stöd utan ett hot mot hennes integritet och självständighet. Elizabeth Edner har uppfattat råd och tips från både socialsekreteraren och hemterapeuten som tillrättavisningar och har då reagerat med aggressivitet.”

Stycket innehåller patologiseringsstrategin som framkommer genom särartsstrategin, strategin tillskriva klienten upplevelser, vaghet, och utnyttja termen ”aggressivitet”. Detta leder till att Elizabeth framstår som aggressiv, onormal, och som en person som ej klarar av att ta emot en vänlig handling som ”råd och tips”. Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren utnyttjat en patologiserande standardterm som ”aggressivitet”. Socialsekreterarens agerande framställs som positivt genom ord som ”stöd”, ”råd och tips”, och orsaken till situationen påläggs Elizabeth och inte hos Marianne Jacobsson.

 

”Socialsekreteraren upplevde att hembesöken hos Elizabeth Edner var till skada för barnet då Elizabeth Edner var aggressiv mot socialsekreteraren. Detta ledde till att socialsekreterare Marianne Jakobsson trappade ner antal hembesök till ett minimum.”

Stycket innehåller upplevelsestrategin, utredarens upplevelse utgör inte saklig grund vilket ger att saklig grund och precisering saknas. Det kan t.ex. ha varit hembesöken som var skadliga för Anne, inte Elizabeths skyddsbeteende gentemot socialsekreteraren. Att besöken kan uppfattas som aggressiva påpekas inte, socialsekreteraren gör tankefelet ”doktrinen om nollpåverkan”. Vad innebär att Elizabeth är ”aggressiv”?, vaghetsstrategin och patologiseringsstrategin framkommer. Genom att påpeka att socialarbetaren går därifrån gör hon rätt och Elizabeth fel, det finns en antydan att Elizabeth borde förstå att hon skadar barnet, moraliserande strategi och syndabocksstrategin framkommer.

 

”Samtal med Elizabeth Edner”

 

”Anledningen till det planerade hembesöket var den anmälan Kerstin Svensson gjort 1990-10-08”

Uppgiften innehåller fabuleringsstrategin, en fabulerad stegring av tidigare uppgift föreligger. Tidigare i tjänsteutlåtandet skriver utredaren att Kerstin Svensson kontaktade socialsekreteraren på barnavårdscentralen för att göra en förfrågan om Elizabeths möjligheter att få hjälp med hushållssysslor. Anmälan och förfrågan är inte samma sak.

 

”Under de samtal utredaren har haft med Elizabeth Edner har hon varit ömsom resonerande och ömsom aggressiv och fientlig gentemot utredaren och den övriga omgivningen. Hennes labilitet i dessa situationer kan vara präglade av den press hon upplevt då hon känt sig orättvist behandlad och vanmäktig inför att dottern är omhändertagen. Det har varit svårt att stävja Elizabeth Edners aggressiva utfall och att få henne att lyssna till utredarens resonemang.”

Döljande strategi framkommer av att det ej finns någon precisering av vad utredaren menar med ”resonemang”. Strategin tillskriva klienten upplevelser framkommer genom ord som ”press hon upplevt” och  ”känt sig”. Det finns ingen precisering av vilka situationer som menas, vad menar utredaren med ”den övriga omgivningen”? Vaghetsstrategin framkommer. Stycket innehåller patologiseringsstrategin och strategin att patologisera kritik som framkommer av att Elizabeth framställs som labil och så aggressiv och fientlig mot alla, så att det inte går att prata med henne.

 

”Bedömning”

 

”Enligt utlåtandet från Västans familjebehandlingshem har Elizabeth Edner inte bestämda tider för mat och vila för Anne. Elizabeth Edner ammar Anne även då hon inte är hungrig utan också för att trösta henne då hon är gnällig av andra orsaker.”

Moraliserande strategi framkommer genom att utredaren jämför Elizabeths amning med sitt eget underförstådda ideal, och anger inget som helst vetenskapligt stöd för det.

Utredaren och intygsgivarna  använder sig av implicit teori strategin, barn ska ammas enbart på bestämda tider och därför behandlar Elizabeth Anne felaktigt.

Utredaren använder sig av strategin successiv stegring, då det i utlåtandet från Västans familjebehandlingshem står ”Hon ammas ofta och kanske inte bara då hon är hungrig, utan även då hon är gnällig av andra orsaker”. Utredaren har tagit bort osäkerhetsmarkören ”kanske” och lagt till ”för att trösta henne”. Texten kunde lika gärna ur saklig synpunkt skrivits så att Elizabeth fick erkännande för god omvårdnad om barnet.

 

”Elizabeth Edner har psykiska besvär som uttrycker sig i form av nedstämdhet och lättväckt oro. Elizabeth Edner är mycket kritikkänslig och upplever ofta att människor är negativt inställda till henne, enligt Dr Morgan på Partille vuxenpsykiatriska mottagning. De senaste åren har Elizabeth Edner inte vårdats för de psykiska besvären men enligt Dr Morgan har Elizabeth Edner känt att hon misslyckats i sitt liv och då har de psykiska besvären intensifierats.”

Dr Morgan skriver i sitt läkarintyg : ”Pat har sedan ungdomen haft besvär av nedstämdhet och lättväckt oro”. Morgan skriver ingenting om att Elizabeth har ”psykiska besvär som uttrycker sig” i olika former. Utredaren använder sig här av fabuleringsstrategin och strategin successiv stegring för att förstärka intygets patologisering. Morgan skriver ”Hon upplever ofta människor som negativt inställda till henne”, utredaren ändrar ”som ” till ”är”. Morgan skriver vidare:” Under vår kontakt 1986 till 1987 var pat ofta nedstämd. Hon tyckte att livet

kändes slut och att hon hade misslyckats. Hennes psykiska besvär intensifierades.” Utredaren gör sin egen tolkning av texten, och får det att låta som att Elizabeth tycker att hon har misslyckats i livet och därför har de psykiska besvären förvärras.

 Repetitiv strategi framkommer genom att ”psykiska besvär” upprepas tre ggr.

 

”Elizabeth Edners beteende i de situationer hon känner sig pressad utmärks av aggressiva utfall då hon är så upprörd och upptagen av sina egna känslor att det är svårt att överhuvudtaget få samtalskontakt med henne. Socialsekreterare Marianne Jacobsson har upplevt sådana situationer vid hembesök, då hon bedömt att det inte var meningsfullt att försöka påbörja något samtal med Elizabeth Edner.”

Vilka situationer menas? Precisering saknas och vaghetsstrategin framkommer. Stycket innehåller patologiseringsstrategin, som framkommer genom att socialsekreteraren bedömt att det inte  är meningsfullt att prata med Elizabeth p.g.a. att Elizabeth har aggressiva utfall, är upprörd och egocentrisk och är svår att få kontakt med. Strategin att tillskriva klienten känslor utan att avge saklig grund framkommer. Strategin att patologisera kritik framkommer genom att utredaren avvisar Elizabeths kritik med hänvisning att Elizabeth är för ”aggressiv”.

 

”Utredaren har sett Elizabeth Edners beteende under dessa aggressionsutbrott och inte lyckats att få henne att lyssna till ett resonemang. Det har då rört sig om dottern Anne Edners omhändertagande och en eventuell separation av mor och barn.”

Stycket är patologiserande. ”Aggressionsutbrott” kan röra sig om situationsadvekvat reaktion, vaghetsstrategin framkommer. Det är utredarens värderingar av ett beteende.  Generaliserande och värderande begrepp som t.ex. aggressivitet bör ersättas med sakförhållanden. Utredaren bortser från sin egen inverkan, ”doktrinen om nollpåverkan” (jfr Edvardsson, 1996) torde föreligga utredarens tankesätt.

 

”Mönstret i Elizabeth Edners beteende är, enligt utredarens uppfattning, att hennes negativa inställning till människor ofta leder till att varje detalj som uttalas uppfattar Elizabeth Edner som kritik eller anklagelser. Elizabeth blir upprörd av det hon uppfattar som kritik och blir då så aggressiv och hänsynslös i sitt uttryckssätt att hon glömmer bort Anne under tiden.”

Strategin förföljelse genom det fundamentala attributions felet framkommer då utredaren inte överväger alternativa tolkningar till Elizabeths beteende utan drar slutsatsen att det är Elizabeths personlighet som gör att hon reagerar som hon gör, och  att det inte kan bero på situationen.

I utredarens slutsats framkommer även patologiseringsstrategin. Hur vet utredaren att Elizabeth är negativt inställd till människor? Strategin att tillskriva klienten negativ inställning och strategin att tillskriva klienten känslor framkommer.

Saklig grund till uttalandet saknas, då det inte finns några preciseringar av vilka händelser som menas, vaghetsstrategin framkommer. Negativ synonym strategi framkommer genom att utredaren skriver både ”aggressiv” och ”hänsynslös”. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”mönstret i Elizabeths beteende är”.

 

Elizabeth Edner har under åttitalet haft alkoholproblem som periodvis varit mycket grava så att hon behövt vård för detta. Hon vårdades jml LVM under två månader 1986 på Scheleégården för sin alkoholism.”

Det här nämns tidigare under stycket ”sammanfattningsvis finns följande uppgifter om Elizabeth Edner”, repetitiv strategi framkommer. Strategin att framföra irrelevant information framkommer då  den historiska informationen är irrelevant i sammanhanget och tas med enbart för att påminna och påverka läsaren. Förstärkningsstrategin framkommer genom orden ”mycket grava”. I den sista meningen i stycket repeteras och stegras ”alkoholism”, punkt kunde sättas efter ”Scheélegården”.

 

”Elizabeth Edner har inte uttryckt att hon har insikt i hur hennes berusade tillstånd, den dagen då Anne blev omhändertagen, negativt påverkat dottern.”

Strategin att nämna icke-beteenden, dvs att nämna att beteenden inte har inträffat verkar här uppkommit utifrån en underliggande föreställning från utredarens sida.

 

”Under utredningstiden fram till 1990-11-15 då Elizabeth Edner avvek ifrån Västan bedömde utredaren att Elizabeth Edner inte var benägen att dricka alkohol för att berusa sig.”

Vad menar utredaren? Stycket är svårbegripligt och lämnar läsaren till att tolka innehållet själv. Icke-brist argumentationsstrategi framkommer.

 

Elizabeth Edner har psykiska besvär som yttrar sig främst i lättväckt oro och stor kritikkänslighet. Hon är negativt inställd till människor i sin omgivning.(….)Utredarens bedömning är att Anne Edner löper risk att ta skada av att modern Elizabeth Edner har psykiska besvär som leder till att Elizabeth  utestänger andra vuxna människor ifrån sin tillvaro.”

Utredaren använder sig av retorisk strategi tillsammans med kompetensöverskridande strategi. Utredaren har inte kompetens att göra den slutsats hon gör, som innehåller negativ prognos strategin. Strategin övertro på sig själv och andra och strategin att tillskriva klienten negativ inställning framkommer. Stycket är ett exempel på patologiseringsstrategin. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”har”, ”är”, etc.

 

”Elizabeth Edners labilitet kan påverka hennes relation till dottern på så sätt att Anne Edner kan komma att leva i otrygghet och osäkerhet då modern inte är kapabel att svara mot de olika krav som barnet ställer i växande ålder. Anne Edner behöver också få möjlighet att få sociala kontakter med utomstående vuxna och även andra barn.”

Varje barn behöver få möjlighet till sociala kontakter, utredaren borde istället påvisa konkreta situationer som gör att inte Elizabeth kan ge sociala kontakter. Retorisk strategi och patologiseringsstrategin framkommer. Ur stycket framkommer strategin övertro på sig själv och andra och strategin kompetensöverskridande. Utredaren skriver ”Elizabeth Edners labilitet”, beträffande vad- gentemot utredaren? Generaliseringsstrategin framkommer. Negativ synonym strategi framkommer genom att utredaren skriver ”otrygghet” och ”osäkerhet”, det andra ordet tillför inget i sak. Stycket är ett exempel på negativ prognos strategi, genom att utredaren använder en ”kan”-teknik för att göra negativa prognoser, med en inriktning på en negativ framtidsmöjlighet.

 

”Anne Edner löper också risk att ta känslomässig skada av att modern Elizabeth Edner har låg tolerans mot människor i allmänhet och lätt drar sig undan och isolerar sig då hon upplever sig kritiserad.”

Det här är utredarens uppfattning, strategin övertro på sig själv och andra framkommer. Negativ prognos strategin framkommer då utredaren gör kompetensöverskridande genom att hon påstår att Elizabeth har låg tolerans mot människor i allmänhet och att det utgör en risk för Anne. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Utredaren säger emot sig själv då hon , gång efter gång skriver att Elizabeth är aggressiv, excentrisk och att hon söker stöd hos personer hon ej känner, och sedan, i det här stycket skriver att Elizabeth lätt drar sig undan och isolerar

sig när hon känner sig kritiserad. Dessutom bör basfrekvensen för att dra sig undan vid kritik vara betydande.

 

Repetitiv strategi framkommer i stycket ”bedömning” p.g.a. att ordet ”risk” förekommer i åtta olika sammanhang, och ordet ”löper” förekommer fem gånger.

 

7.2 Tjänsteutlåtande 1991-01-31.

Det här tjänsteutlåtandet är en ansökan om tvångsomhändertagande av Anne Edner. Utredningen är på 18 sidor, plus ett intyg och fyra utlåtanden. Gunilla Malmsäter är handläggare.

Explicit frågeställning saknas och det görs ingen för- eller emotprövning av olika alternativa åtgärder. Klientperspektivet är dåligt tillgodosett.

Vaghetsstrategin och antydningsstrategin framkommer tydligt i den här utredningen. Utredaren faller ut i resonemang som innehåller lite fakta men mycket av dennes åsikter. Kvantitativ strategi framkommer av att utredaren upprepar mycket från den tidigare utredningen, och att irrelevanta uppgifter har tagits med.

 

”Aktuell situation”

 

”Utredaren hade redan tidigare bokat tid för hembesök hos Elizabeth Edner 1991-01-02, men fått skriftligt meddelande från henne att hon inte skulle vara hemma den dagen. Utredaren gjorde dock två försök till hembesök tillsammans med sektionschef Marco Fredin denna dag men utan resultat.”

Varför görs två försök till hembesök när Elizabeth har meddelat att hon inte ska vara hemma? Stycket innehåller total kontroll och makt strategi och strategin söka beslå klienten med lögn.

 

”1991-01-03 kontaktade utredaren Randi Myhre som hjälpt anmälaren att göra den aktuella jouranmälan avseende Anne Edners hemförhållanden. Myhre uppger att anmälaren berättat att Elizabeth Edner ammade Anne korta stunder trots att hon var onykter. Det fanns ingen mat hemma och anmälaren köpte pizza och var orolig över vad modern skulle göra när barnet skriker.”

I uppföljningsblad Elizabeth står det angående samtalet med Myhre :” Han blev mycket upprörd över förhållandena i hemmet för barnets skull. Elizabeth var onykter och ammade barnet i trettio sekunder , tyckte att det räckte.(…) Mannen bytte blöjor på barnet då han tyckte att det behövdes, han har för övrigt aldrig bytt blöjor på barn förut. Mannen var mest orolig för vad modern gör då barnet skriker då hon själv är onykter och mycket orolig. Han var rädd att hon skulle ”gå över gränsen”. (…) Det fanns inte någon mat hemma så mannen köpte en pizza som barnet fick äta av.”

Jag refererar Bo Edvardsson (1996, s.67); ”Om det står klart att en anmälan är sakligt ogrundad skall den avskrivas. Det är viktigt att en anmälan noga dokumenteras och att de som gör den omgående ombeds göra preciseringar och situationsbeskrivningar.(…) Uppgifter i anonyma anmälningar kan inte tillskrivas värde förrän de kontrollerats på annat tillförlitligt sätt.(…) Anmälarens relation till den anmälde nu och historiskt bör rutinmässigt efterfrågas för att klarlägga om det kan finnas jäv eller dolda motiv.” 

Utredaren använder sig av strategin successiv dämpning då hon skriver om anmälarens version till tjänsteutlåtandet, och gör tankefelet dekontextualisering.

 Strategin ignorera klientperspektivet framkommer genom att Elizabeths version inte finns med i tjänsteutlåtandet. Den här anmälan vägde tungt i beslutet om det omedelbara tvångsomhändertagandet som gjordes 910103 för Anne. 

 

Det material som hittills fanns om Elizabeth Edner tydde på att barnet löpte att ta risk på grund av att modern i vissa avseenden brast i omsorg om dottern.”

Vaghetsstrategin framkommer genom att stycket inte har någon precisering alls, vilket även gör det till irrelevant information. Stycket hänger inte på något sätt ihop med övrig text i stycket ”aktuell situation”. Antydningsstrategin framkommer genom att utredaren antyder något som läsaren får tolka själv.

 

”Samtal med Elizabeth Edner”

 

”Utredaren framförde vilka orosmoment som finns gällande Anne Edners utveckling. Elizabeth Edners instabila psykiska hälsa och den sociala isolering som Elizabeth Edner uppfattas leva i . Elizabeth Edner förefaller ha en alltför stark symbiotisk bindning till dottern med hänsyn till Annes ålder och att det kan vara ogynnsamt för Anne Edners känslomässiga utveckling.”

Stycket innehåller retorisk strategi som syns genom ord som ”orosmoment”, ” instabila psykiska hälsa”, ”förefaller ha”, ”alltför stark symbiotisk bindning”, ogynnsamt”, känslomässiga utveckling”, vilka tillsammans är  välformulerade för att läsaren ska få slutsatsen att det måste stämma. Inget sägs om vad som konkret avses. Utredaren är kompetensöverskridande då hon ställer en diagnos om symbiotisk bindning mellan mor och dotter, Anne var ett år gammal. Patologiseringsstrategin framkommer ur stycket genom ord som ”orosmoment”, ”instabila psykiska hälsa”, ”sociala isolering” etc. Opersonlig upplevelsestrategi framkommer genom att utredaren skriver ”uppfattas”.

 

”Bedömning”

 

”Det är sannolikt att Anne  Edner löper risk att ta skada av modern Elizabeth Edners psykiska instabilitet, hennes låga tolerans gentemot andra vuxna människor och risken att hon missbrukar alkohol då hon känner sig pressad.”

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth. Utredaren upprepar det som tidigare har skrivits i tjänsteutlåtandet, genom att använda sig av negativ prognos strategin. Utredaren använder sig av retorisk strategi för att övertala läsaren att tro på det hon skriver. Vad  en ouppmärksam läsare inte lägger märke till, är att utredaren använder sig av tre  osäkerhetsmarkörer. ”Sannolikt löper risk” säger egentligen inte så mycket, liksom  uttalandena ”risk att ta skada av”  och ” risken att hon missbrukar alkohol då hon känner sig pressad” . Vad innebär en ”risk” som grundas på en annan ”risk”? Texten är outgrundlig. 

 

Det har konstateras att Elizabeth Edner har varit berusad vid tre tillfällen, 1990-10-29, 1990-12-27 och 1991-01-03 att hennes tillstånd kunnat skada Anne Edners hälsa och utveckling. Dessa situationer ligger till grund för de omedelbara omhändertaganden som gjorts.”

Stycket innehåller vaghetsstrategin, som framkommer av att  precisering av vilka situationer som menas saknas, och att uppgiftskällor ej redovisas. En ouppmärksam läsare bryr sig troligen inte om att kontrollera uppgifterna, och kan då inte se lögnstrategin utredaren använder sig av. Det senaste omhändertagandebeslutet togs 910103. I redogörelsen daterad 19910107 skriver utredaren: ”1991-01-04 Kyrkoherden i Partille, Jan Olsson ringer utredaren och berättar att han varit hos Elizabeth Edner kvällen före,(....) Edner var onykter men kunde gå enligt Olsson.(….) Det bedöms utifrån jouranmälan 1990-12-28 samt Olssons iakttagelser 191-01-03 att det finns påtaglig risk för att Anne Edners hälsa och utveckling skadas i hemmet. Med bakrund av ovanstående togs beslut om omedelbart omhändertagande jml §6 1991-01-03.” Utredaren hänvisar till Olssons iakttagelser som till orsak till omhändertagandet, fastän hon fick informationen först dagen efter beslutet om omedelbart omhändertagande hade gjorts.

 

”det finns tydliga tecken på att Elizabeth Edner inte är kapabel att hantera stressituationer och vardagliga motgångar på ett konstruktivt sätt.”

Vilka ”tydliga tecken” ? Stycket är opreciserat och patologiserande. Vaghetsstrategin framkommer. Utredaren generaliserar, vilken saklig grund har utredaren för uttalandet?

 

”Beträffande den känslomässiga relationen mellan Elizabeth och Anne Edner finns en stark och varm kontakt dem emellan. Det som är anmärkningsvärt är att Elizabeth Edner uppfattas använda närheten och kroppskontakten till dottern i stor utsträckning för sitt eget trygghetsbehovs skull. Genom denna starka bindning har inte den grundläggande och tidiga symbiosen för barnet kunnat nedtonas successivt som är normalt för ett barn under andra levnadsåret. Det är sannolikt att den starka symbiotiska bindningen mor och barn emellan kan komma att undertrycka Anne Edner förmåga att utrycka sina egna behov inför modern.”

Här framkommer positiv negativ argumentationsstrategi och patologiseringsstrategin, första biten är positiv som sedan följs av påståendet att Elizabeth utnyttjar deras relation för sitt eget behov. Utredarens slutsats är kompetensöverskridande, då det inte har framkommit i något intyg det utredaren påstår. Vilken saklig grund har utredaren för att göra sin slutsats? utredaren gör en tolkning utan konkret underlag. Stycket innehåller även retorisk strategi. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som ”anmärkningsvärt”, ”stor utsträckning”,  ”starka” och ”sannolikt”.

Utredaren använder sig av negativ prognos strategi när hon påstår att Elizabeths och Annes relation ”kan komma” undertrycka Annes förmåga att uttrycka sina behov inför modern, saklig grund saknas. Genom att utredaren skriver ”uppfattats” använder hon sig av opersonlig upplevelse strategi.

 

”brister i rutiner för mat och vila för barnet är sannolikt ett uttryck för Elizabeth Edners känslomässiga labilitet och detta rubbar barnets möjlighet till en harmonisk dygnsrytm.”

Utredaren är kompetensöverskridande när hon använder sig av strategin passande tolkning och överdrivande strategi. Exempel på andra möjliga tolkningar är att spädbarnet Anne inte ”tillåter” rutiner när hon är vid Västans behandlingshem. Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

”Vårdplan”

 

”Beträffande Elizabeth Edners inställning till vård på institution tillsammans med dottern finns motsatta budskap då hon säger att hon helst av allt vill vara med dottern och att det inte spelar någon roll var de är någonstans. Å andra sidan uttrycker Elizabeth Edner att hon inte trivs på institutioner.”

Utredarens tolkning om ”motsatta budskap” är patologiserande och ger bevisfabrikation. Det enda Elizabeth uppges ha sagt om just vård på institution är att hon ”inte trivs på institutioner”.  Det framgår inte att Elizabeth skulle ha inbegripit institutionen i det första refererade yttrandet.

 

 

7.3 Tjänsteutlåtande 1991-04-08

Det här tjänsteutlåtandet är ett yttrande till kammarrätten angående besvär anförda av Elizabeth Edner och hennes ombud. Utredningen är på 19 sidor, plus fem bilagor innehållande tjänsteutlåtandet från 910131, tre intyg från varierande personer, och ett utlåtande. Gunilla Malmsäter är handläggare för den här utredningen.

Klientperspektivet utgörs av en negativ bakgrundsbeskrivning av Elizabeth, och beskrivning av Elizabeths resurser saknas. Problemananlysen utredaren gör är vinklad till att styrka utredarnas uppfattning. Den innehåller irrelevanta, negativa uppgifter om Elizabeth, och utredarens subjektiva , känsloladdade tolkningar. Källkritik saknas föruppgifter och explicit frågeställning görs ej.

De övergripande strategierna är historisk dammsugarstrategi, retorisk strategi och kvantitativ strategi. Utredaren faller ut i långa resonemang där hon använder sig av bl.a. positiv-negativ argumentationsstrategi, patologiseringsstrategi, förstärkningsstrategi, och retorisk strategi.

 

”Elizabeth Edners bakgrund”

 

När Elizabeth överklagade till kammarrätten över länsrättens dom gjorde sociala utskottet ett motdrag genom socialtjänstens hjälp. På två och en halv sida inför utredaren en kompletterande bakgrundsbeskrivning där ”uppgifterna är i huvudsak hämtade från det material som 1986 utgjorde underlag för en ansökan från länsstyrelsen om vård med stöd av LVM för Elizabeth Edner”. På dessa sidor förekommer triviala uppgifter om Elizabeth som kan ha tagits med för att svartmåla Elizabeth. Här tar utredaren med elva år gamla uppgifter, som inte har någon källredovisning och inga uppgifter om vem/vilka som har uppgivit informationen, historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

” Elizabeth Edner reagerar kraftfullt på alkohol, och har uppvisat patologiska alkoholreaktioner. Hon har blivit helt personlighetsförändrad,, aggressiv, utagerande och tappat all behärskning. Hon har betett sig destruktivt och slagit sönder saker.”

Det står inte vem som uppgivit informationen, eller varifrån den har tagits, vaghetsstrategin framkommer. ”helt” och ”all” är fabuleringstecken, och utgör en förstärkningsstrategi. Historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

”Vid några tillfällen förekom uppträdanden i Elizabeth Edners bostad, då hon slog sönder fönsterrutor och andra föremål. Polis tillkallades till hennes bostad vid några tillfällen. Hösten 1985 blev Elizabeth Edner åtalad för att dragit kniv mot en man.”

Jag frågar mig här vad innebär några tillfällen och vilka tillfällen gäller det? Det är vagt formulerat och har inte någon precisering alls. Strategin att framföra irrelevant information och historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

”Elizabeth Edner ringde under denna period runt till sjukhuset, socialnämnden, socialjouren, polisen, samt även nattetid hem till avdelningsläkare och annan personal på sjukhuset.”

Det här är gamla, irrelevanta uppgifter, historisk damsugarstrategi och strategin framföra irrelevant information framkommer.

 

”Elizabeth Edner försökte ta livet av sig med hjälp av tabletter, och fördes tablett- och alkoholförgiftad till Östra sjukhusets intensivavdelning. Från sjukvårdens sida bedömde man sig i det läget uttömt sina resurser att ge Elizabeth Edner erforderlig behandling.”

 

Vem har uttalat sig om sjukvårdens sida ? Källhänvisning saknas. Vaghetsstrategin framkommer genom att precisering saknas.

 

Elizabeth framförde klagomål på handläggningen av hennes ärende hos socialtjänsten i Partille till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

”Länsstyrelsen granskade ärendets handledning, men beslöt 1988-03-28 att avskriva ärendet utan åtgärd. Länsstyrelsen nämner i sitt beslut att ”de svårigheter socialnämndens personal haft i kontakten med Elizabeth Edner har även förelegat vid Länsstyrelsens kontakt med henne”.”

Här tar utredaren upp uppgifter om Elizabeth innan Anne ens är född och lägger det henne till last, historisk dammsugarstrategi framkommer. Påståendet antyder att många ”andra”, inte bara socialtjänsten, utan även länsstyrelsen tycker att Elizabeth ger svårigheter, röstetalsstrategin framkommer. Utredaren använder sig av strategin att framföra irrelevant information och strategin att utnyttja och förstora upp händelser.

 

”Elizabeth Edner har sedan 1987 bott i Göteborg. Så vitt är känt har hon ej haft någon kontakt med psykiatrisk sjukvård under denna tid. Det finns dock mycket begränsade uppgifter om hur Elizabeth Edners förhållanden har varit under denna period.”

Utredaren gör här en antydan att även om det inte finns några uppgifter på att Elizabeth inte har haft kontakt med psykiatrisk sjukvård,  så hade nog Elizabeth problem ändå. Speciellt ordet ”dock” gör den antydningen, överdrivande strategin framkommer.

 

”Aktuell situation”

 

”Wilhelmsson och Rubin menade att man upplevde att Elizabeth Edners reaktioner sammantaget under utredningstiden och under den sistlidna veckan var tecken på att hon var alltför psykiskt instabil för att helt och fullt kunna engagera sig känslomässigt i sitt barn, även på lång sikt. Man ansåg att Elizabeth Edner har extremt stark ångest vissa dagar och då ser hon inte sitt barns behov utan är förblindad i sin ångest.”

Saklig grund saknas, socialsekreterarens och psykologens upplevelser utgör ej saklig grund för att avgöra om Elizabeth kan ta hand om Anne, upplevelsestrategin och patologiseringsstrategin framkommer. Stycket innehåller teckentolkningsstrategi , alternativa tolkningar övervägs ej, t.ex. att Elizabeth är pressad under utredningstiden. Utredaren gör ett metodfel, genom att hon bortser från tiden före utredningen, hur var Elizabeth då?

Stycket innehåller även förstärkningsstrategin, som syns av orden ”extremt”, ”alltför” och ”förblindad”. Negativ prognos strategin framkommer genom att utredaren skriver ”på lång sikt”. Sista meningen innehåller trippelminus och retorisk strategi, (”extremt stark ångest”, ”ser hon inte sitt barns behov”, ”förblindad i sin ångest”).

 

”Detta beteende att elda upp saker in bostaden oroade Rubin och Wilhelmsson ytterligare då det upprepades för tredje gången.”

Wilhelmssons och Rubins oro utgör ingen saklig grund, vilket gör det till irrelevant information. Upplevelse strategin framkommer av texten. Precisering saknas av vilka situationer som menas.

 

”Anne Edner måste , för att främjas i sin emotionella och sociala utveckling, knyta an till vuxna, ställföreträdande föräldrar i en lugn och harmonisk hemmiljö.(...)Elizabeth Edner behöver först genomgå djupgående terapi för att kunna ta hand om sitt barn på ett tillfredsställande sätt.”

Stycket innehåller retorisk strategi och patologiserande strategi. Genom ordet ”måste” framstår det som att det är bråttom att ta Anne från Elizabeth, annars kommer det att gå illa, antydningsstrategi framkommer. Antydningsstrategin framkommer även genom att utredaren antyder att Elizabeth inte kan erbjuda Anne en ”lugn och harmonisk hemmiljö”. Det är inte utredarens uppgift att förutse om Elizabeth behöver terapi eller inte, terapistrategin framkommer.

 

”Wilhelmsson och Rubin menade också att Elizabeth Edner var i så dålig psykisk situation att det var nödvändigt att en läkare bedömde om hon behövde sjukhusvård.”

Så utredaren kontaktade en jourhavande läkare som bedömde att Elizabeth inte var psykotisk och skrev därför inte ut något vårdintyg till Elizabeth. Händelsen är ett exempel på total kontroll- och maktstrategin.

 

”Anne  Edner behöver placeras i familjehem för att få möjlighet att växa upp under trygga och harmoniska förhållanden. Tidsperspektivet är dock oklart då man inte vet hur lång tid Elizabeth Edners egen utveckling mot en mer stabil och trygg person kommer ta i anspråk.”

Utredaren använder sig av antydningsstrategin genom att hon antyder att Anne är inte trygg i Elizabeths vård, utan det är endast socialtjänsten som kan erbjuda Anne ett bra hem.

Stycket innehåller retorisk strategi, genom att utredaren skriver ”trygga och harmoniska förhållanden” och ”utveckling mot en mer stabil och trygg person”, vilka båda innehåller dubbelplus. Det sista citatet innehåller även patologiseringsstrategin, då det antyds att Elizabeth måste utvecklas och att ”man” inte vet hur lång tid det kommer att ta. Opersonlig strategin framkommer av att utredaren hänvisar till ”man”.

 

”Elizabeth Edner var nöjd med att komma till Pensionat Linnea men var labil i humöret och kände sig störd av enkla frågor om hennes namn och adress.”

 Vad vet utredaren om hur Elizabeth känner sig? informationen är patologiserande och strategin tillskriva klienten en upplevelse framkommer. Positiv-negativ argumentationsstrategin framkommer genom att utredaren skriver först ”nöjd”( enkelt plus), för att sedan skriva ”labil” och ”störd av enkla frågor”, (dubbelminus).

 

”Elizabeth Edner ville veta vad som förväntades av henne och på detta svarade utredaren att hon måste bearbeta de brister hon har i sin personlighet, såsom bristen på tillit och förtroende för människor i hennes omgivning. Edner verkade inte mottaglig för utredarens argument då hon var mycket upprörd och ångestfylld.”

Utredaren förklarar syftet med familjehemsplaceringen och att Elizabeth ”måste ” bearbeta sina brister. En normal reaktion på sådan information är att bli upprörd. Det vänder utredaren emot Elizabeth, provokativ strategi och patologiseringsstrategin framkommer.

I uppföljningsblad om Elizabeth står det 910312: ”Jag återkommer till att Elizabeth måste komma tillrätta med sina egna känslomässiga störningar innan hon och Anne kan leva tillsammans”. Utredaren undviker att beskriva hela samtalets gång för att framstå i bättre dager, strategin undanhållande av information och strategin successiv dämpning framkommer. Jag ställer mig även frågan hur utredaren kan komma ihåg så mycket av samtalet, när det som skrivs i utlåtandet inte beskrivs i uppföljningsbladet? Det står ingenting om att Elizabeth inte var mottaglig för utredarens argument, eller förklaringar av vilka personlighetsbrister som menas. Strategin successiv stegring framkommer.

 

 

 

 Samtal mellan utredaren, Lisbeth Alverén, Ulla-Christine Rubin och jourmamman:

”Familjehemmet bör vara kapabelt att tackla umgänget och kontakterna med Elizabeth Edner. Vad gäller att finna en lämplig familj för Anne Edner är det underordnat problem.”

Antydningsstrategin består av att man antyder att Elizabeth ger så stora problem så att finna en lämplig familj åt Anne är mindre viktigt.

 

Om en händelse då Elizabeth låser in sig på en toalett med Anne:

” Då polisen kommer och knackar några gånger på dörren kommer Elizabeth Edner ut tillsammans med barnet. Efter denna dramatiska händelse ställdes besöken in de två efterföljande dagarna för att markera för Elizabeth Edner att hon passerat gränsen för det tillåtna i behandlingen av dottern.”

Myndigheten använder sig av total kontroll- och maktstrategin för att bestraffa Elizabeth genom indragning av besök. Därigenom bestraffas även Anne som inte får träffa sin mor på två dagar.

 

”Utredaren bedömer att Edners upprepande beskrivning av Jacobsson och Steviks klädsel ”de kom i svarta kläder som svarta häxor” är vaneföreställningar som föranletts av Edners starka ångest.”

Det är vanligt att människor lägger in bilder för att kunna beskriva en sak/situation bättre som t.ex. svart som natten, hungrig som en varg. Metaforladdat språk är bl.a. litterärt accepterat, troligen har inte respektive författare ”stark ångest” när de skriver sådant. Här försöker utredaren få det att vara utslag av vanföreställningar, vilket är ett exempel på patologiseringsstrategin. Tanke felet imperfecta enumeratio föreligger, dvs ofullständig uppräkning/ övervägande av orsaker, tolkningar, etc. Överdrivande strategi framkommer av  godtycklig tolkning. Uppgiften innehåller förutsättande strategi , ångest förutsätts föreligga hos Elizabeth.

 

”Övriga kontakter över ovanstående period”

 

” Brittiska generalkonsulatets Bryan Morris har kontaktas av Elizabeth Edner och på olika sätt hjälpt henne att framföra sina åsikter till utredaren och sektionschef.”

Utredaren använder sig av antydningsstrategin. Utredaren antyder underförstått att Morris helt går i Elizabeth spår och inte har någon egen uppfattning och att Elizabeth behöver hjälp att framföra åsikter.

 

”Det som är utmärkande för ovanstående kontakter och även för de samtal utredaren har haft med Birkahemmets personal är att Elizabeth Edner lämnar vissa uppgifter och utelämnar detaljer, till olika personer . Detta har inneburit en risk för att olika personer har kunnat

spelas ut mot varandra på grund av att de ej har haft tillgång till information.”

Här antyder utredaren (antydningsstrategi) att Elizabeth går runt till personer och medvetet döljer information för att hon själv ska komma i bättre dager.

 

”Problemanalys/bedömning”

 

”Den oro för Elizabeth Edners situation som uttrycktes från KK, kombinerat med vad som var känt om Elizabeths bakgrund gjorde att det bedömdes som angeläget att kunna etablera en kontakt med Elizabeth Edner, och att kunna erbjuda henne stöd och bistånd i olika former.”

 

Stycket innehåller upplevelsestrategin, genom att utredaren skriver att Kvinnokliniken kände ”oro”. ”vad som var känt” är ospecificerat och dubbelminus. Dubbelplus förekommer när myndigheten beskriver sig själv, ”stöd”, ”bistånd”. Utredaren använder sig av opersonlig strategi, genom att skriva ”det bedömdes”, subjektet saknas.

 

”Så långt det kan bedömas förefaller Anne Edner vara en normalutvecklad liten flicka, varför det finns anledning att tro att Anne Edners första tid varit bra och välfungerande, och att Elizabeth Edner på ett gott sätt klarat omvårdnaden om dottern.

Det finns dock inslag i Elizabeths sätt att ta hand om dottern och att klara sitt liv som ensamstående mor, som är och har varit anmärkningsvärda, och som föranlett socialtjänstens ingripanden.”

 Utredaren använder sig av positiv-negativ argumentationsstrategi, först kommer den positiva informationen, som direkt följs av negativ information om Elizabeth. Vid den positiva informationen använder utredaren osäkerhetsmarkörer ( ”det kan”, ”förefaller”, ”tro”), men ej vid den negativa. Strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer framkommer. Den sista delen innehåller vaghetsstrategin, då det ej står vilka anmärkningsvärda inslag som menas utan det får läsaren lista ut själv.

 

” Att Elisabeth Edner till en början var starkt negativt inställd till kontakt med socialtjänsten är självklart inte något som kan läggas henne till last. Naturligtvis måste socialtjänsten acceptera att människor ibland ej vill ha kontakt, och att de uppvisar en negativ attityd till tjänstemännen. Vad som är anmärkningsvärt med Elisabeth Edners beteende är hennes starkt aggressiva attityd och hennes plötsliga aggressiva utfall mot handläggande socialsekreterare. Att hennes aggressivitet fått fullt utlopp då barnet funnits i hennes omedelbara närhet, ibland till och med i hennes famn, gör det hela mer anmärkningsvärt.”

I det här stycket fabulerar utredaren då hon skriver att Elisabeth var till en början starkt negativ till socialtjänsten, då Elisabeth både tackade ja till hemsyster och hemterapeut. Utredaren framstår som förstående och att socialtjänsten visst accepterar människors attityder, men att just Elisabeths agerande inte är accepterbart, särartsstrategin och strategin att patologisera kritik framkommer.

Stycket innehåller moralisk strategi, man bör inte vara aggressiv mot tjänstemän och inte i barns närvaro, och hammarstrategi, att utredaren påpekar att Elizabeth är aggressiv tre ggr, ”anmärkningsvärt” två ggr. Förstärkningsstrategin framkommer genom ord som: ”starkt negativ”, ”självklart”, ”naturligtvis måste”, ”anmärkningsvärt ”(2 ggr), ”starkt aggressiva”, ”plötsliga aggressiva utfall”, ”fullt utlopp”, ”till och med”.

Stycket har ingen precisering av vilka händelser som menas eller hur tjänstemännen har agerat, vilket ger döljande strategi. Plötslighetsstrategin framkommer genom att utredaren skriver ”plötsliga aggressiva utfall”.

 

”Elizabeth Edner har senare visat att hon är mycket labil, och att hon kan få plötsliga aggressiva utbrott. Det förefaller vara så att Elizabeth Edner har svårt att styra sina känslor, och att hon därför ibland agerar impulsivt, till exempel med plötslig stark ilska. Detta torde vara ett personlighetsdrag hos henne, som ibland gör det svårt för henne i kontakter med andra människor.”

Utredaren har inte på något sätt visat att detta försvårar kontakten med andra än utredaren, hur vet utredaren detta? Implicit teori strategi framkommer. Patologisering genom plötslighetsstrategin framkommer genom ord som ”mycket labil”, ”plötsliga aggressiva utbrott”, ”svårt att styra”, ”plötslig stark ilska”, ”gör det svårt”, etc.

 

”Ett isolerat liv är inte något som i sig själv utgör någon omedelbar risk för att Anne Edner skulle kunna fara illa (...)I takt med att Anne  Edner blir äldre förändras dock hennes behov, och att hon behöver allt mer ha kontakter med andra barn och vuxna för att utvecklas på ett bra sätt.

Elizabeth Edners sociala isolering och begränsade kontakter med omvärlden framstår som ett särdrag hos henne, och kan kanske även ses som en konsekvens av de svårigheter Elizabeth Edner har och som gör henne till en speciell person med en excentrisk personlighet. Det finns anledning att befara att Elizabeth Edner ej skulle kunna tillgodose Anne Edners behov av självständiga kontakter och relationer till såväl andra barn som vuxna. Ett beskuret och kanske även isolerat socialt liv skulle vara skadligt för Anne Edner och skulle påverka hennes utveckling i negativ riktning.”

Vilken saklig grund finns det till ”det finns anledning”?  Precisering saknas.

Stycket innehåller positiv -negativ argumentationsstrategi då utredaren först skriver att ett isolerat liv inte utgör en risk för Anne, för att senare påpeka att Elizabeths isolerade liv och Elizabeths personlighet är skadlig för Elizabeth Anne.

Stycket innehåller även negativ synonym strategi genom att utredaren skriver ”sociala isolering” + ”begränsade kontakter”(dubbelminus) och ”speciell” + ”excentrisk”(dubbelminus) som förklarar samma fenomen. ”påverka hennes utveckling i negativ riktning” tillför inget i sak som inte ”skadligt för Elizabeth Anne Edner” har gjort. Utredaren använder sig av överdrivande strategi  som samverkar med särartsstrategi, som syns av ord som ”särdrag”, ”speciell”, ”excentrisk”. Utredaren förutsätter helt och hållet att Elizabeth lever ett osocialt liv och att det skadar Anne , vilket ger negativ prognos strategi kopplad till implicit teori strategi. Utredaren erkänner indirekt att hon spekulerar genom att skriva ”kanske” och ”kan kanske”. Utredarens sätt att skriva är ett exempel på retorisk strategi.

 

”Vid flera tillfällen i utredningsmaterialet har det framkommit att Elizabeth Edner ofta haft det mycket rörigt och stökigt i sitt hem . Detta har observerats av såväl socialtjänstens handläggare, som andra människor som besökt Elizabeth Edner.”

Stycket är generaliserande, vilka ”tillfällen” menas, hur många gånger är ”ofta”, vad innebär ”mycket stökigt och rörigt”, vilka är ”andra människor”? Precisering saknas vilket ger vaghetsstrategin. Ord som ”ofta”, ”mycket”, ”såväl” utgör förstärkningsstrategin. ”Vid flera tillfällen” och ”ofta” är dubbelminus. När utredaren skriver både ”rörigt” och ”stökigt” använder hon sig av negativ synonym strategi, det andra ordet tillför föga. Röstetals strategin framkommer genom att utredaren påpekar att andra människor har observerat samma sak som hon. Stycket fortsätter:

 

”Det bör här understrykas att ett stökigt och ostädat hem naturligtvis ej är något som i sig innebär en fara för ett så litet barn som Elizabeth Anne Edner eller är något som skulle kunna utföra grund för ingripande från socialtjänsten.

Det är dessutom så att graden av oordning och hur städat ett hem är ytterst sällan är något som nämns eller kommenteras i sådana här sammanhang. När det påtalas, är orsaken oftast att förhållandena varit av närmast extrem karaktär. I Elisabeth Edners fall får man se det faktum att oordningen i hennes hem påtalas vid flera olika tillfällen, som en signal om att Elizabeth Edner. inte riktigt som andra människor orkar eller klarar att hålla sitt hem i något sånär trivsamt skick, utan att hon periodvis låter det förfalla till en rörighet som andra reagerar på. De bakomliggande orsakerna är svåra att se, men man torde ändock kunna uppfatta det som ett utslag av att Elizabeth Edner är i psykisk obalans.”

 

Stycket innehåller positiv -negativ argumentationsstrategi och strategin att utnyttja och förstora upp händelser. Först urskuldar sig utredaren för att ta upp Elisabeths städning med att förklara att det är av en extrem karaktär och att det annars inte skulle påtalas, vilket ger särartsstrategi tillsammans med hammarstrategin, utredaren hamrar in att Elizabeth är särartad, extrem etc. Sen kommer svartmålningen av  Elisabeth där utredaren använder sig av opersonlig strategi för att understryka att det inte är bara hon som har den uppfattningen, t.ex. : ”får man se det som faktum”, ”men man torde ändock”.

Utredaren påstår att hur städat ett hem är inte brukar tas upp i ”sådana här sammanhang”, här refererar jag Bo Edvardsson ( 1997) som menar att det är vanligt att socialtjänsten tar upp bristande städning i ett hem och att det används mot klienten.

Utredaren använder även negativ synonym strategi, ”stökigt” + ”ostädat”, ”graden av oordning” + ”hur städat ett hem är”,  det andra ordet tillför inget i sak. Andras reaktioner förutom de berörda är ej relevanta i en utredning, därför är ”som andra reagerar ” ej relevant och även ospecificerat, vilka är ”andra”? Röstetalsstrategin framkommer genom att utredaren utnyttjar ”andras” reaktioner och påpeka att det har inträffat vid flera olika tillfällen, för att övertala läsaren sin åsikt.

Till sist lägger utredaren fram att det faktum att Elizabeth, som är ensamstående med ett spädbarn, har det stökigt i lägenheten är ett utslag av att Elizabeth är i psykisk obalans. Det är en kompetensöverskridande godtycklig tolkning och en vag slutsats som leder till att många  av Sveriges befolkning skulle vara i psykisk obalans. Utredaren bortser från basfrekvens över att ha ostädat hemma och alternativa förklaringar.

Vidare föreligger motsägelser i resonemanget, som framkommer av orden ”svårt att se” och ”men man torde ändock”. Vaghetsstrategin framkommer genom att stycket inte har någon precisering av vilka tillfällen eller förhållanden som menas, vilket innebär att saklig grund för tolkningen saknas helt. Även precisering av vad ”stökigt” ”rörigt”, ”städat” trivsamt skick” etc. innebär saknas, vilket leder till att läsaren får tolka det själv. Stycket innehåller moraliserande strategi, som framkommer genom utredarens underförstådda moral som visar sig i texten genom det ”laddade” ordet ”förfalla”.

 

”Under de utredningar som socialtjänsten har genomfört har Elizabeth och Anne Edner observerats tillsammans. Man har konstaterat att det finns en stark och varm känslomässig relation dem emellan. Det har dock uppfattats som att Elizabeth Edner till viss del använder närheten och kroppskontakten med dottern för sitt eget trygghetsbehovs skull, vilket är anmärkningsvärt, och på sikt något som avsevärt skulle kunna försvåra en normal positiv utveckling för Anne Edner.”

Första biten i stycket är positivt , men följs direkt av påståendet att Elizabeth utnyttjar Anne genom att ha en för stark och känslomässig relation dem emellan, positiv-negativ argumentationsstrategi  och patologiseringsstrategin framkommer. Stycket innehåller även en fabuleringsstrategi, då det ej i några intyg har framkommit att Elizabeth använder deras relation för sitt trygghetsbehovs skull - saklig grund saknas. Om utredaren ej tagit det från något intyg är det istället kompetensöverskridande. Jag frågar även vem/vilka är ”man”? Utredaren använder här opersonlig strategi, genom att skriva ”Det har dock uppfattats”, subjektet saknas.

Argumentationen ”på sikt” innehåller negativ prognos strategi. Utredaren framför sin egen tolkning med ord som ”anmärkningsvärt”, upplevelsestrategin framkommer. Ur stycket framkommer strategin successiv dämpning, då ett liknande uttalande står i tjänsteutlåtandet 1991-01-31, men där står det ”i stor utsträckning” istället för ”till viss del”. Vad är det som gör att utredaren har ändrat sig? Ändringen tyder på att den första versionen var fabulerad, eller att utredaren tycker att det är för synligt vad hon vill få fram.

 

”Elizabeth Edners labilitet med plötsliga och starka aggressiva utfall, hennes sociala isolering

 och svårigheter i kontakter med andra människor, hennes oförmåga att sköta sitt hem, samt

 att hon varit berusad utgör sammantaget omständigheter som gör att det finns anledning

att befara att Elizabeth Edner ej är kapabel att ta god vård om Anne Edner. Dessa olika

faktorer som setts som anmärkningsvärda i Elizabeth Edners sätt att vara och sköta dottern,

menar utredaren också måste kopplas till Elizabeth Edners bakgrund och till de psykiska

 problem och svårigheter hon tidigare haft. Utredaren menar att Elizabeth Edners beteende

kan ses som ett utslag av att hennes tidigare problem alltjämt kvarstår, och att hon på intet sätt

har bearbetat eller kommit tillrätta med dem.”

Stycket innehåller Patologiseringsstrategin som framkommer genom ord som: ”plötsliga och aggressiva utfall”(är även ett ex. på plötslighetsstrategin), ”ej är kapabel”, ”oförmåga”, ”psykiska problem och svårigheter”, ”intet sätt har bearbetat”.

Multi-minusstrategin framkommer genom att utredaren tillskriver Elizabeth 6 negativa egenskaper i den första meningen. Utredaren ser det som fakta att Elizabeth  har ”svårigheter i kontakter med andra människor” när det är hennes egen tolkning, (tolkningsstrategi). Utredaren slutsats ”måste kopplas” medger inga andra alternativ, och är kompetensöverskridande.

 

”Det bör här också framhållas att det som ovan anförts om Elizabeth Edner och hennes sätt att ta hand om dottern, i huvudsak är omständigheter som förelåg innan socialtjänstens ingripande i oktober 1990, och vilka närmast föranledde dessa ingripanden. Elizabeth Edners agerande och beteende i dessa delar låter sig ej förklaras av att hon chockats av vad man från socialtjänsten har gjort då man har skiljt Elizabeth och Anne Edner åt.”

Socialtjänsten antyder (antydningsstrategi) att man har ingen som helst inverkan på Elizabeths handlanden efter ingripandet, strategin att rättfärdiga sig själv och sitt handlanden framkommer. Det här torde vara ett motdrag till Elizabeths besvär anförda över länsrättens dom.

 

”Sedan oktober 1990 har socialtjänsten arbetat intensivt i ärendet. Man har på olika sätt försökt gå Elizabeth tillmötes, och därigenom sökt skapa möjligheter till en samverkan med henne.”

Utredaren använder kontraststrategi med självgynnande beskrivning av socialtjänsten (trippelplus för socialtjänsten), varigenom Elizabeth framstår i negativ dager. Detta kan tolkas komma från att socialtjänsten har ”vi och dom” mentalitet.

 

Utredaren förklarar grunderna för ansökan om vård med stöd av LVU, som gjordes efter det att Anne placerades i jourfosterhem:

”Elizabeth Edner har sedan många år tillbaka psykiska problem, vilka idag bland annat tar sig uttryck i en stor psykisk labilitet, med plötsliga starka aggressiva utfall, och en benägenhet att låta sig styras av impulser i sitt beteende. Hon lever socialt isolerad, och har svårigheter i kontakter med andra människor. Hon har periodvis svårigheter att sköta sitt hem, och missbrukar alkohol ibland. Sammantaget framstår Elizabeth Edner som en människa med en stark särpräglad personlighet, och därpå följande svårigheter att anpassa sig i vad som anses som gängse normer. Dessa Elizabeth Edners psykiska problem och särdrag, och hennes periodvisa missbruk utgör omständigheter som får till konsekvens att Elizabeth Edner brister i omsorgen om Anne Edner och att Anne Edners hälsa och utveckling därmed riskeras att skadas. Dessa risker föreligger dels i ett kortsiktigt perspektiv främst då Elizabeth Edner missbrukar och ej är kapabel att ta hand om Anne Edner. En stark påtaglig risk för skada föreligger i ett mer långsiktigt perspektiv, då Elizabeth Edners benägenhet att leva isolerat, hennes plötsliga aggressiva utfall och hennes oförmåga att urskilja och prioritera dotterns behov framför sina egna kommer att få tydliga konsekvenser i Anne Edners liv, ju äldre Anne Edner blir, och ju större behov och krav hon kommer att ha. Sammantaget kan sägas att Elizabeths psykiska problem är av den arten att de kommer att påverka och prägla dotterns liv på ett negativt sätt och att det därmed också föreligger påtagliga risker för att Anne skall skadas.”

Ansökan om vård finns inte med i bilagorna, vilket gör det omöjligt för mig att kontrollera varifrån uppgifterna kommer ifrån ursprungligen. Jag har samtalat med Elizabeths juridiska ombud Ruby Harrold-Claesson 970119, och hon liksom jag förutsätter att det är en sammanfattning frän tidigare material etc. som socialtjänsten har haft tillgång till.

Utredarens  argumentationsstil och användning av retorisk strategi lyser igenom hela stycket där hon gör en sammanfattning av allt negativt hon har och tycker om Elizabeth. Sammanfattningen innehåller flera olika strategier, patologiseringsstrategin framkommer genom att utredaren skriver att Elizabeth är aggressiv, impulsiv, stor psykisk labilitet, att hon ej klarar av att ta hand om Anne, missbruksproblem, att hon lever socialt isolerat etc.

 Multi-minusstrategin framkommer genom att utredaren nämner 17 negativa egenskaper inklusive upprepningar.

Stycket är ett tydligt exempel på plötslighetsstrategin och särartsstrategin. De framkommer av ord som: ”plötsliga aggressiva utfall”(2 ggr), ”impulser”, ”starkt särpräglad personlighet”, ”särdrag”, ”svårigheter att anpassa sig i gängse normer”. Negativ prognos strategi framkommer när utredaren förutspår att Anne riskeras att skadas i ett kortsiktigt perspektiv och att en ”stark påtaglig risk för skada”, och ”påtagliga risker” föreligger av att Elizabeth är som hon är. Utredaren gör tankefelet ”overconfidence”, övertro på egen bedömning.

Stycket innehåller tydliga exempel på förstärkningsstrategin, hammarstrategin och repetitiv strategi, vilka arbetar tillsammans. De framkommer av ord som: ”många år tillbaka”, ”stor psykisk labilitet, starka aggressiva utfall, starkt särpräglad, riskerar, skadas (2 ggr), risker, stark påtaglig, skada”, ”behov ”(2 ggr), ”plötsliga” (2 ggr), ”tydliga konsekvenser”, ”påtagliga risker”, ”svårigheter”(3 ggr), etc. Stycket saknar helt precisering av vilka händelser som menas. Hur vet utredaren att Elizabeth har svårigheter i kontakter med andra människor? Strategin övertro på sig själv och andra framkommer.

 

Elizabeth skulle göra ett studiebesök på ett behandlingshem då hon fick reda på att detta även tog emot HIV-positiva klienter, och hoppade därför av tåget innan avgång:

” Utredaren menar att man måste ha viss tolerans för att sådan information kan vara svår för Elizabeth att ta emot, och att det kan påverka hennes inställning till Södra målen. Utredaren anser dock att denna situation tjänar som ännu ett exempel på att Elizabeth Edner låter sig styras av impulser, och att hon på ett ögonblick omkullkastar det man planerat för under en lång tid.”

Först kommer den positiva informationen att utredaren är förstående, som sedan följs av bevisfabrikation genom implicit teoristrategi, genom att Elizabeths beteende utges vara bevis på impulsivitet och underförstått att Elizabeth är en problemmakare, och då speciellt för den person/er utredaren kallar ”man”.

Utredaren gör tankefelet imperfecta enumeratio(alternativa tolkningar görs ej) i strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning, en alternativ tolkning är att Elizabeth gör en riskanalys.

Stycket innehåller plötslighetsstrategin som framkommer genom ”låter sig styras av impulser” och ” på ett ögonblick omkullkastar”, dvs Elizabeth framställs som svårförutsebar och oberäknelig. Att Elizabeth inte vill vistas på ett hem med sin ettåriga dotter där det finns HIV-positiva personer inlagda, ska inte läggas henne till last, då Sveriges befolkning  har åsiktsfrihet, strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Bilden av Elizabeth Edner och hennes problematik har förändrats allt eftersom man kunnat lära känna henne, och se hur hon fungerar själv och tillsammans med dottern. Det har förekommit situationer på Birkahemmet vid umgängestillfällena där Elizabeth Edner agerat märkligt och på ett sätt som inte har varit bra för Anne.

Idag görs från socialtjänsten och från Birkahemmets sida en annan bedömning än den som tidigare förelegat.”

Utredaren specificerar inte vilka situationer som menas, vaghetsstrategi  och retorisk strategi framkommer, vilket gör att läsaren själv får avgöra vad ”märkligt agerande” innebär. Det här förstärker antydan att ju mer ”man” lär känna Elisabeth ju mer förstår man att hon har svåra problem och beteenden som inte är bra för Anne och därför görs det en annan bedömning, Antydningsstrategin framkommer. Att uttrycka ”Elizabeth Edner agerat märkligt” ingår i en hammar strategi som med övriga delar av utredningen får Elizabeth att framstår som psykiskt sjuk, starkt aggressiv och annorlunda.

 

”Elizabeth Edner bedömes vara i behov av omfattande och djupgående terapeutisk behandling för att kunna komma tillrätta med sina egna psykiska problem.”

Det framgår inte i texten vem som gör denna bedömning( opersonlig strategi framkommer), så jag drar slutsatsen att det är utredaren själv som har uttalat sig. Utredaren har inte utbildning för att bedöma vem som ska ha terapeutisk behandling eller ej, eller hur ”omfattande” behovet är, vilket ger kompetensöverskridande och terapistrategin. Stycket innehåller negativ synonym strategi, ”omfattande” och ”djupgående” är synonymer.

 

”Naturligtvis måste det beklagas att vårdplanen förändras, och det är högst förståeligt att Elizabeth Edner reagerar mot detta. Utredaren menar dock att vårdplanens utformning styrts utifrån den kännedom som inledningsvis funnits om Elizabeth Edner och utifrån den bild av hennes problematik som senare vuxit fram, och att den nu förändrade vårdplanen är en konsekvens av den bild av personen Elizabeth Edner och de ytterligare omständigheter som tillkommit och som förändrat bilden av hennes problematik.”

Stycket innehåller positiv negativ argumentations strategi och syndabocksstrategin p.g.a. att utredare först beklagar att vårdplanen ändras, och att hon är förstående för Elizabeths reaktioner, för att sedan  antyda att det är Elizabeths eget fel. Jag antar att doktrinen om nollpåverkan har påverkat utredarens argumentation. Stycket utgör ett exempel på patologiseringsstrategin, och retorisk strategi. Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren förklarar inte vilka ”omständigheter” som menas, eller vad det är för bild av Elizabeth som menas.

 

”Till detta kan läggas det beteende och agerande som Elizabeth uppvisat under den senaste tiden och som utredaren menar understryker ock förstärker den tidigare gjorda bedömningen av att Elizabeth Edner har egna psykiska problem och särdrag som är av allvarlig art, och som kräver  bearbetning för att hon skall kunna fungera på ett bra sätt, så väl själv som i rollen som mor till Anne.”

Utredaren gör kompetensöverskridning när hon avgör vilka psykiska problem som är av allvarlig art och som behöver ”avsevärd bearbetning”, terapistrategin framkommer. Stycket innehåller förstärkningsstrategi och särartsstrategin , genom ord som ”understryker”, ”förstärker”, ”särdrag”, ”allvarlig art” och ”kräver”. Vad innebär ”den senaste tiden”? Precisering saknas.

 

”Självfallet skall det tas i beaktande att en mor påverkas starkt av att ofrivilligt separeras från sitt barn, och att hon därför kan agera i chockat och desperat tillstånd. Det är vad som skulle kunnas beskrivas som normalt och allmängiltigt för de människor som är i liknande situationer som Elisabeth Edner.

Utredaren menar dock att delar av Elisabeth Edners agerande faller utanför det allmängiltiga, och att det istället visar på hennes psykiska problem och särart. Som exempel på detta kan nämnas de situationer då hon har tänt eld på sin lägenhet, att hon ringt sociala utskottets ledamöter och personal på socialkontoret i bostaden och vädjat om att få dottern tillbaka, att hon vid upprepande tillfällen ringt utskottets ordförande Ingegerd Salomonsson, bland annat ett antal gånger under nattetid, och att hon då hon inte fått tag i Ingegerd Salomonsson, bett hennes son om hjälp att få Anne Edner tillbaka, att hon besökt stadsdelskontoret administrativa avdelning för att där be om hjälp för Elisabeth Edner helt okända människor  samt att hon har skickat vykort och brev till utskottets ledamöter, och däri bifogat fotografier på dottern, vilka Elisabeth menar visar på hur illa dottern farit av omhändertagandet.

Detta agerande, som förefaller desperat och gränslöst måste ses som uttryck för Elisabeth Edners särdrag som person.”

I det här stycket framstår utredaren som positiv och förstående till mödrars beteende i omhändertagandefall, men att klientens agerande är för desperat och gränslöst för att kunna ses som normalt, vilket ger  positiv-negativ argumentationsstrategi. I sin förklaring lägger utredaren fram irrelevant information som blir mer godtagbart för att det används som förklaring, retorisk strategi framkommer. Vad menas med ”det allmängiltiga”? Irrelevant information om utredarens uppfattning om Elizabeth. Positiv-negativ argumentationsstrategin är väldigt svår att se, och om man läser snabbt och ouppmärktsamt igenom märks inte svartmålningen av klienten som innehåller förstärkningsstrategin med ord som : ”dock”, ”faller utanför det allmängiltiga”, ”psykiska problem”, ”särart”, ”särdrag”, ”desperat och gränslöst”, (de två sista ingår i negativ synonym strategi).Stycket saknar preciseringar helt, och datum saknas. Stycket innehåller Patologiseringsstrategin (”psykiska problem” , ”faller utanför det allmängiltiga”, ”desperat”, ”gränslöst”) och särartsstrategin (”faller utanför det allmängiltiga”, ”särart”, ”särdrag”).

Stycket innehåller även antidemokratisk strategi, p.g.a. att ledamöterna torde sakna tjänstetelefon och det är en demokratisk rättighet att kontakta politiker. Tanken i texten torde vara att man bör inte utnyttja demokratiska rättigheter eller demokratiskt agera i egen sak, om så sker föreligger psykiska problem och desperat agerande. Även utredarens underförstådda moral -man bör inte be helt okända personer om hjälp, skriva brev till- eller visa familjekort för ledamöter, kommer fram i stycket , (moraliserande strategi).

Utredaren använder sig av strategin förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet, när hon uttrycker att Elizabeths agerande måste ses som uttryck för Elizabeths särdrag som person, och förnekar att det kan ha någonting med socialtjänstens inblandning i Elizabeths situation, eller att det är ett krisbeteende.

 

” Hon har ej vid något tillfälle gett uttryck för en insikt i det behov av vård som socialtjänsten har ansett finns. Elizabeth Edners inställning har istället varit att hon vill gå med på allt för att lugna socialtjänsten, och sett det som viktigt att hon får vara tillsammans med Anne. Elizabeth Edner har även sett socialtjänstens inblandning i hennes liv som en stor del av orsakerna till hennes problem. Ett samtycke grundat på denna inställning är ej ett sådant samtycke som krävs för att vården skall kunna ges på frivillig väg.”

Stycket innehåller inskränkande strategin och strategin rättfärdiga sig själv och sitt handlande,  Elizabeths samtyckes giltighet inskränks, genom att hänvisa till utredarens inställning att Elizabeth inte har någon insikt i det behov av vård som socialtjänsten anser finns. Utredaren förutsätter att den egna ståndpunkten är den riktiga. Strategin övertro på sig själv och andra framkommer. Elizabeths åsikter utnyttjas för att bortdefinera hennes samtycke, strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Utredaren menar vidare att Elizabeth Edner genom sitt agerande kring planerna för vistelse på Södra Målens behandlingshem, visat att det ej är möjligt att sätta tilltro till hennes samtycke. Det finns hela tiden en risk för att överenskommelser bryts hastigt på grund av Elizabeth Edners plötsligt impulsstyrda ändringar i sin uppfattning.”

Döljande strategi  framkommer ur stycket , genom att utredaren inte förklarar varför Elizabeth ändrade sin uppfattning angående vistelse på behandlingshemmet.

 P.g.a. att Elizabeth inte vill vara med sitt barn på Södra målen för att de tar emot HIV-positiva klienter, menar utredaren att det inte är möjligt att sätta tilltro till Elizabeths samtycke. Utredaren utnyttjar Elizabeths åsikter till att ogiltigförklara hennes samtycke, överdrivande strategi och inskränkande strategi samverkar. Hammarstrategin och plötslighetsstrategin  framkommer genom ord som ”bryts hastigt”, ”plötsligt” och ”impulsstyrda”. Utredaren använder sig av strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning. En alternativ tolkning är att Elizabeth gör en problemanalys och att hennes reaktion är en adekvat motreaktion.

 

”Sammanfattning”

 

”Elizabeth Edner har varit föremål för åtskilliga vårdinsatser inom psykiatrin under 1980-talet. Detta har säkert bidragit till att hennes alkoholkonsumtion minskat.”

Stycket innehåller ett tydligt exempel på antydningsstategin. Utredaren antyder att Elizabeth själv inte har bidragit till att hennes alkoholkonsumtion har minskat. Hur vet utredaren detta? Saklig grund för uttalandet saknas.

Utredaren gör tankefelet ”overconfidence” genom att skriva ”säkert” när det är enbart gissningar. Stycket är självgynnande för myndigheten, att Elizabeth ej skulle klara av att minska sin alkoholkonsumtion utan dem. Strategin passande tolkning (för förföljelse) framkommer.

 

”Socialsekreterare Marianne Jacobsson erbjöd Elizabeth Edner bistånd i olika former, bland annat hemterapeutkontakt. Jacobsson hade för avsikt att genom samtalskontakt stödja Elizabeth Edner i sin föräldrarroll och personligen.. Dessa insatser avböjde dock Elizabeth Edner som menade att hon inte hade behov av personligt stöd eller liknande.”

Vad utredaren inte talar om är att Elizabeth tackade ja till hemsystern som  Marianne Jacobsson erbjöd henne, och att hon även tackade ja till en hemterapeut. Genom att dölja den här informationen framstår Elizabeth i sämre dager än om det hade tagits med.

 

”Jacobsson upplevde att Elizabeth Edner var mycket särartad i sitt beteende och pekar bland annat på hennes extrema aggressivitet och att hon inte tog hänsyn till sitt späda barn då hon gav utlopp för sina starka och negativa känslor.”

Särartsstrategin framkommer genom orden  ”mycket särartad” och ”extrema aggressivitet”. Att ”Jacobsson upplevde”  visar upplevelsestrategin. Stycket innehåller även en kontraststrategi, ”späda barn” utnyttjas som kontrast till förstärkningsstrategin, där Elizabeth utmålas som ett monster, genom ord som ”mycket”, ”extrema”, och ”starka”. Stycket saknar angiven saklig grund och tidshänvisning.

 

”Till grund för denna bedömning ligger att Anne Edner är i behov av att vistas i en lugn och harmonisk hemmiljö där vuxna människor med moget och stabilt känsloliv kan fostra henne. Elizabeth Edner bedöms inte vara kapabel att möta de växande behov som Anne får då hon utvecklas och blir äldre.”

Underförstått kan socialtjänsten ge Anne allt det Elizabeth inte kan ge, och enligt utredaren är det mycket, vilket visar  antydningsstrategi och strategin betona myndigheters resurser. Den här texten innehåller retorisk strategi som liknar mycket jargongen hos politiker som t.ex.: ”växande behov”, ”lugn och harmonisk hemmiljö”, ”behov”,” utvecklas”. Stycket innehåller negativ prognos strategi och negativ synonym strategi, (lugn + harmonisk, moget + stabilt).

En annan strategi som förekommer i stycket är strategin triviala uttalanden i negativ kontext, som lätt ger läsaren en underförstådd negativ innebörd beträffande modern. Varje barn behöver vistas i en lugn och harmonisk hemmiljö, ej enbart Anne, vilket gör det hela till en trivial uppgift i en utredning. Texten innehåller även Patologiseringsstrategin, när utredaren antyder att Elizabeth ej är kapabel att möta barnets behov, och att Elizabeth inte har ett moget och stabilt känsloliv.

 

7.4 Tjänsteutlåtande 1994-11-29.

Tjänsteutlåtandet är angående övervägande av reglering av Elizabeths umgängesrätt med Anne. Utredningen är på fyra sidor. Handläggare för tjänsteutlåtandet är Helén Hansson.

Explicit frågeställning saknas. Tjänsteutlåtandet saknar resursanalys och för eller emot analys. Kontroll och maktstrategin framkommer tydligt i texten.

 

”Elizabeth Edners situation”

 

”Elizabeth började aldrig på Domens konstskola.(...) Eventuellt kan hon börja efter jul i stället men det vet hon inte.”

Stycket innehåller förstärknings strategin när utredaren använder ”aldrig”, och utredaren motsäger sig själv när hon senare påpekar att Elizabeth eventuellt börjar kursen senare.

 

”Anne Edners situation och umgänget mellan Elizabeth och Anne”

 

” Elizabeth skriver mycket vykort till Anne. Familjehemmet brukar samla ihop korten och ge

Anne några i taget.”

Det finns ingen förklaring skriven någonstans varför familjehemmet använder denna maktstrategi. Möjligen är detta ett sätt att fördröja informationen till barnet. Det kan också vara ett sätt att blanda informationen vid samma tillfälle, så att någon viss information inte blir så framträdande. Handlingen är integritetskränkande på  Annes bekostnad, för som det torde ej vara hennes val att få vykorten  i omgångar.

 

 

7.5 Tjänsteutlåtande 1995-10-23.

Tjänsteutlåtandet är angående Elizabeths begäran om att vården ska upphöra, alternativt utökat umgänge. Utredningen är på 20 sidor, plus 7 bilagor. Helén Hansson är handläggare för utredningen.

Utredningen verkar vara ett hopplock av gamla utredningar, innehållande den förra socialsekreterarens åsikter, som blandas ihop med den nya socialsekreterarens åsikter. Utredningen innehåller gamla, irrelevanta uppgifter om Elizabeth och saknar explicit frågeställning.

En övergripande strategi som framkommer i texten är kvantitativ strategi. Utredningen liknar det fenomen Edvardsson (1996, s.19) kallar ”naivistiska klippkollage” som innebär; ”Utredningarna saknar i de flesta fall frågeställning-ar och uppgifter av skiftande kvalitet insamlas, emellanåt ganska planlöst, - och klipps ihop.”

 

”Ärendets utveckling inom socialtjänsten i Lundby fram till juli 1991”

 

”Från socialtjänsten gjorde man bedömningen att det var svårt att etablera en positiv och konstruktiv kontakt med Elizabeth, som pendlade mycket i sinnestämning. Elizabeth var ibland mycket irriterad  vid samtalen med socialsekreteraren och fick ibland plötsliga aggressiva utbrott.”

Stycket innehåller plötslighetsstrategin och patologiseringsstrategin. Stycket saknar saklig grund p.g.a. att det inte finns någon precisering eller tidshänvisning till vilka händelser som menas.

 

”När Anne var ett halvår gammal inkom tre av varandra oberoende anmälningar inom kort tid. Anmälningarna visade på allvarliga brister i Annes hemförhållanden. Anmälningarna gjordes dels av två närstående till Elizabeth dels av en förskolelärare på öppna förskolan. Vid alla tre anmälningstillfällena var Elizabeth onykter och det fanns allvarlig oro för Annes  situation och farhågor för huruvida Elizabeth klarade av att sköta om Anne på ett tillfredsställande sätt. Dessa händelser ledde fram till att Anne omhändertogs omedelbart i oktober 1990.”

Vaghetsstrategin framkommer genom att utredaren inte har någon precisering av vilka som har gjort anmälningarna och när de inträffande. Jag har kommit fram till att det är Eva Bäckström, Aurora Edner och Kerstin Svensson som menas.

Utredaren använder sig av fabuleringsstrategin när hon skriver att Elizabeth var onykter vid de tre anmälningstillfällena. För det första gjorde Svensson en ”förfrågan om Elizabeth Edners möjligheter att få hjälp med hushållssysslor” ( tjänsteutlåtande 1990-11-28) till en socialsekreterare på barnavårdscentralen, en förfrågan är inte samma sak som en anmälan. För det andra står det ingenstans om att Elizabeth har varit onykter vid Kerstins och Elizabeths middag i de fyra tidigare tjänsteutlåtandena eller i det material jag har tillgång till. Det står heller ingenting om att Kerstin Svensson uppgivit ”allvarlig oro för Annes situation” Eller att hon hade ”farhågor för huruvida” Elizabeth skötte om Anne, som stycket antyder. Att inte utredaren förklarar anmälningstillfällena närmare tyder på att överdrivande strategin har använts.

 

”I slutet av december kom det en anmälan till jourbyrån i Göteborg angående Anne och Elizabeth. Enligt anmälaren var Elizabeth  onykter och i dåligt skick. Anmälaren var orolig för Anne.”

Ur stycket framkommer vaghetsstrategin. Det finns ingen precisering av vem som har gjort anmälan, eller när, eller vad den bestod av. Någon har skrivit in ”anonym” före ”anmälan” med en penna.

 

”När planerna sedan tog mer konkret form genom ett studiebesök på Södra Målens behandlingshem drog Elizabeth  ur sista stund. Hon följde inte med när hon och socialsekreteraren skulle resa med tåget till Nässjö.”

Utredaren förklarar inte varför Elizabeth drog sig ur, att hon inte ville vistas med sitt barn där de tar emot HIV- smittade klienter, döljande strategi framkommer.

 

”Med i bedömningen fanns den bild av Elizabeths problematik som alltmer växte fram. Det var främst genom Birkahemmets kontakter med Elizabeth som bilden blev tydlig.

Det stod klart att Elizabeths egna behov var av så omfattande karaktär att en behandling med syfte att stärka hennes modersroll inte var adekvat. Elizabeths behov av behandling ansågs vara av annan karaktär och av en sådan art att hennes egna emotionella behov tillgodosågs. Det ansågs inte gynnsamt för Annes känslomässiga och sociala utveckling att tillsammans med Elizabeth  gå in i en behandling där man arbetar med barnet i fokus.”

Opersonlig strategi framkommer genom att subjekt saknas i många av meningarna, t.ex.: ”ansågs”, ”det ansågs”. Utredaren använder sig av retorisk strategi, som framkommer genom att utredaren t.ex. skriver: ”med syfte att stärka hennes modersroll inte var adekvat”, vad innebär detta? Den sista meningen innehåller retorisk strategi och vaghetsstrategin genom att utredaren påstår att en behandling där man arbetar med barnet i fokus inte är gynnsamt för Anne. Vilken saklig grund har utredaren för att ta den slutsatsen? Även negativ prognos strategi framkommer, det finns en antydan att problemen med Elizabeth ”bara växer”.

 

”Under hela våren agerade Elizabeth ut sin desperation och sökte stöd hos olika personer.(..) Hon ringde också upp olika tjänstemän i förvaltningen för att agera ut sin ilska och besvikelse.”

Stycket är patologiserande, Elizabeth framstår som desperat, aggressiv och att hon inte kan klara sig själv utan kräver stöd av ”olika personer”. Det är utredarens tolkning att Elizabeth ringde ”för att agera ut”- Elizabeths syfte kan ha varit ett annat, strategin passande tolkning och strategin att patologisera kritik framkommer.

 

”Elizabeth Edners uppväxt /familjesituation /boende”

 

”Elizabeths föräldrar tog mycket hand om sitt barnbarn( Elsie) eftersom Elizabeth var upptagen av studier.”

 Det finns en antydan att Elizabeth inte hade tid med sitt första barn. Uppgiften har ingen relevans för den aktuella utredningen. Historisk dammsugarstrategi framkommer.

 

 

”Elizabeth Edners hälsotillstånd /alkoholmissbruk”

 

”Återigen vård enligt LSPV i maj 1991.”

Stycket förstärks av ordet ”återigen”.

 

”Hon ringde också till en dam i Scarbourough i England och pratade osammanhängande om sitt barn som blivit omhändertaget i Sverige.”

Stycket innehåller strategin framföra irrelevant information och patologiseringsstrategin. Observera att hög basfrekvens torde gälla för osammanhängande talspråk.

 

”Under hela hösten fortsatte Elizabeth att agera desperat ock uppträda kaotiskt och oroligt. Genom sitt agerande uppfattade omgivningen det som att Elizabeth var i dåligt psykiskt skick.”

Hur kan utredaren veta vad omgivningen tycker?  Röstetalsstrategin och vaghetsstrategin framkommer. Förstärkningsstrategin framkommer av ord som ”hela hösten” och ”fortsatte”.

 

”Anne Edners situation och hennes behov”

 

”Anne Edner har, som alla andra barn behov av omvårdnad och trygghet. Hon har behov av stabila vuxna som kan ge kärlek och närhet och ta emot Anne Edners kärlek. Hon behöver vistas i en miljö som ger henne stimulans och uppmuntran så att hon kan utvecklas harmoniskt. Elizabeth Anne Edner behöver också föräldrar som kan sätta gränser på ett kärleksfullt sätt.”

Stycket är ett exempel på retorisk strategi, utredaren beskriver det alla barn behöver. Antydan blir underförstått att Elizabeth ej kan tillfredsställa dessa behov Anne har.

 

”I umgänget med Elizabeth  har Anne  behov av att känna sig trygg. Den tryggheten får hon av sina familjehemsföräldrar.”

Utredaren antyder att Anne inte känner sig trygg tillsammans med Elizabeth, vilken grund har utredaren för att antyda detta?

 

”Umgänget mellan Elizabeth och Anne”

 

Socialtjänsten i Lundby har, trots de omständigheter som har varit beträffande Elizabeth, med sjukhusvistelser i Göteborgsområdet och på annan ort verkat för att umgänget mellan Elizabeth och Anne har kommit till stånd.(....) Elizabeth har i perioder framfört hotelser mot familjehemmet men familjen har trots det medverkat till att umgänget har genomförts som planerat.”

Stycket är ett exempel på strategin betona myndigheters resurser. Syndabocksstrategin framkommer genom en antydan om att Elizabeth ger problem som socialtjänsten får ta hand om. Vaghetsstrategin framkommer genom att det saknas precisering av vilka händelser/perioder som menas.

Förstärkningsstrategin framkommer av ord som ”trots”, som används två gånger. Döljande strategi framgår av stycket genom att Elizabeths version av anklagelserna om hot inte är med någonstans i tjänsteutlåtandet.

 

”I juli 1994 tillmötesgick socialtjänsten Elizabeth genom att förändra umgänget från en gång per månad sex timmar till varannan vecka tre timmar. Elizabeth hade önskat en sådan förändring sedan en tid tillbaka. Beslutet fattades inte utifrån Annes behov utan uteslutande efter Elizabeths önskemål om tätare umgänge.”

Ur stycket framträder socialtjänstens åsikt att de ”visst” tillmötesgår Elizabeths önskemål. Strategin betona myndighetens resurser framkommer. Hur kan utredaren veta att Anne inte har behov att träffa sin moder tätare?

 

”Bedömning”

 

”Många människor har engagerat sig för Elizabeth och gjort mycket för att hjälpa henne. Många har vänt sig till socialtjänsten för att försöka hjälpa Elizabeth i kontakterna kring Elizabeth Edner. I dag är det, så vitt vi vet, dock så att de flesta av dessa personer inte finns kvar runt Elizabeth.”

Här vill utredaren antyda att Elizabeth har haft stor hjälp utifrån men har på något sätt förlorat den hjälpen på grund av orsaker läsaren får lista ut själv. ”Många människor ” beskriver inte utredaren närmare än att säga att det är personer Elizabeth sökt upp själv, i andra sammanhang, och personer vid vårdinstutioner, vaghetsstrategin framkommer. Om Elizabeth har mottagit hjälp från så många människor så bör utredaren beskriva de tjänsterna, istället för att ignorera klientens resurser.

 

”De senaste läkarintygen, under och efter den rättpsykiatriska vården, har inte på något sätt behandlat frågan om huruvida Elizabeths tillstånd kan bedömas vara sådant att hon kan ta hand om Anne Edner. Intygen visar att Elizabeth har förbättras under den slutna vårdtiden och att förbättringen kvarstått.”

Här undanröjer utredaren giltigheten hos de läkarintyg som framför positiv information om Elizabeth, inskränkande strategi framkommer.

 

”Detta måste enligt socialtjänstens bedömning uppfattas som att Elizabeth även har en bristande insikt i sina psykiska problem samt en bristande tilltro till möjligheten att få behandling för sina problem.”

Förstärkningsstrategin framkommer genom ordet ”måste”. Om Elizabeth ej har insikt i sina psykiska problem, hur kan hon då samtidigt tro att det inte är möjligt att få hjälp till sina problem? Stycket är motsägande.

 

”I kontakterna med Elizabeth Edner visar Elizabeth allt jämt att hon när hon blir upprörd eller råkar i affekt, har svårt för att se till Anne och hennes behov. Hon uppfylls då av sina egna känslor och agerar utifrån det och förefaller att helt glömma Anne. Det finns inte någonting i Elizabeths agerande gentemot socialtjänsten, under senare tid, som tyder på att hon förändrats eller kommit tillrätta med sina svårigheter. Hon är allt jämt uppfylld av omhändertagandet av Anne och de händelser som var då. Det är svårt att föra ett samtal med Elizabeth som snabbt råkar i affekt, blir högljudd och desperat. Det är också viktigt att påpeka att Elizabeths nuvarande stabilitet har pågått en mycket kort period jämfört med den långa tid av psykisk ohälsa hon har bakom sig.”

Utredaren försöker ogiltigförklara Elizabeths läkarintyg om att Elizabeth mår bra, inskränkande strategin framkommer. Förstärkningsstrategin och repetitiv strategi framkommer genom ord som ; ”råkar i affekt”, helt glömma”, ”inte någonting”, ”alltjämt”(2 ggr), ”uppfylld”, ”snabbt råkar i affekt”, ”mycket kort”, ”långa tid”.

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth, genom att utredaren anser att Elizabeth inte kan tillfredsställa Annes behov, att hon är svår att föra ett samtal med, att hon glömmer bort Anne p.g.a. sina egna känslor, att hon råkar i affekt och är desperat, att hon har oförbätterliga svårigheter och har lång psykisk ohälsa bakom sig.

affekt, ”högljudd” och ”desperat”, utgör trippelminus och beskriver samma beteendenegativ synonym strategi framkommer. Generaliseringsstrategin framkommer genom att utredaren beskriver Elizabeths beteende i vissa situationer som att det alltid är så.

 

”De läkare som på senare tid har uttalat sig angående Elizabeth har enbart uttalat sig vad gäller umgängesfrågan. Det är från socialtjänsten i sammanhanget viktigt att påpeka att dessa bedömningar har gjorts enbart utifrån Elizabeths situation och behov. Elizabeths behandlande läkare har inte haft någon kännedom om Anne och hennes situation.”

Stycket innehåller strategin rättfärdiga sig själv och sina handlanden och inskränkande strategi. Genom att påpeka att inte doktorerna känner till Annes situation, har socialtjänsten ”rätt” i att ignorera läkarintygen. Läkarna kan ha beaktat ett barns behov av kontakt med sin förälder. Det framhävande ”enbart” kan vara felaktigt.

 

7.6 Tjänsteutlåtande 1996-06-14.

Tjänsteutlåtandet är ett yttrande till kammarrätten angående Elizabeths anförda besvär. Utredningen är på 12 sidor plus tre bilagor. Helén Hansson är handläggare för utredningen.

Explicit frågeställning saknas. Utredarens tolkningar och argument framförs som fakta. Ur utredningen framkommer strategin övertro på sig själv och andra. En familjehemssekreterare och en psykolog får stort utrymme i texten.

 

”Anne Edners förhållanden under vårdtiden”

 

Utredaren refererar ett intyg 950324, från Agneta Nyström, psykolog och terapeut, , begärt av socialkontoret. Psykologen träffar Anne och Eva Skyllerström  i familjehemmet tre gånger under mars månad.

”Agneta Nyström skriver vidare;” Den självklarhet som finns i Anne beteende i hemmet är ytterligare ett tecken på den anknytning som finns till Familjehemmet.” Sammanfattningsvis konstaterar Agneta Nyström att Anne har tillräckliga resurser för att skapa en inre bild av sin biologiska mamma. Anne har enligt Agneta en mycket god anknytning till familjehemmet och hon ger uttryck för en bestämd vilja att bo i familjehemmet. Agneta Nyström tolkar också delar av testresultaten så att Anne behöver få klarhet i var hon hör hemma..”

Varför träffar inte psykologen Anne tillsammans med Elizabeth vid något tillfälle? Det borde vara en självklarhet att psykologen observerar relationen mellan Elizabeth och Anne när de är tillsammans, om det gäller ett intyg angående överflyttning av vårdnaden till familjehemmet. I intyget framkommer det att psykologen ställer frågor om vem Anne tycker mest om, vart hon vill bo etc. till Anne, när Eva Skyllerström är närvarande. Barn i förskoleåldern är lätta att påverka, speciellt med ledande frågor. En till faktor som kan påverka Anne är att familjehemsmodern är närvarande vid intervjun. Jag refererar Anita Cederström(1996, s.205):

”1. Förskolebarn är mer känsliga för suggestion än äldre barn, dvs ju yngre barn ju större känslighet.(…)

3. (…) -Intervjuare som ställer icke-ledande frågor, som inte har en bestämd uppfattning redan från början, dvs utan älsklingshypotes, som inte repeterar slutna, ja/nej- och valfrågor har större möjlighet att få korrekta beskrivningar.

-Intervjuare som är tålmodiga, ickebedömande  och som inte skapar kravsituationer (t ex genom att vissa svar belönas) har störst möjlighet att få korrekta beskrivningar.”

En ledande fråga är formulerad så att det ligger en förväntan om ett visst svar inbyggt i själva frågan. Trankell (1963, s.33) påpekar: ”Vittnet har en benägenhet att rätta sig efter de nyanser i förhörsledarens frågor och uppträdande, som återspeglar den senares förväntningar.”   

 

”Före sommaren hade det varit en period då Elizabeth var arg och irriterad på familjehemsföräldrarna och hon framförde också hot om att döda familjehemsmodern.”

Till vem framfördes hoten, när hände det, vad sades? Vaghetsstrategin framkommer. Elizabeth förnekar anklagelserna om hot, det borde även nämnas. Döljande strategin framkommer.

 

”Elizabeth blir lätt arg och upprörd vid samtalen och drar ibland in Anne i konflikten med familjehemsföräldrarna genom att t.ex. säga till Anne att familjehemsföräldrarna undanhåller brev och telefonsamtal från Elizabeth till henne.”

Elizabeth framstår som en syndabock, att hon utnyttjar sin egen dotter för självändamål. Syndabocksstrategin och moraliserande strategi framkommer. Även patologiserande strategin förekommer, genom att utredaren beskriver Elizabeth som aggressiv och att hon blir lätt upprörd.

 

”De av Elizabeth Edner ytterligare framförda besvären”

 

”Socialtjänsten har ansvar för att försöka åstadkomma ett samarbete med Elizabeth Edner. Elizabeth Edner har emellertid varit negativ inställd till socialtjänsten och har inte aktivt medverkat när socialtjänsten har velat diskutera vården av Anne med henne. Elizabeth har inte accepterat eller förstått grunderna till att Anne omhändertogs, vilket har lett till svårigheter i arbetet runt Anne. Den kritik som Elizabeth Edner framför i sin överklagan får ses som en konsekvens av hennes oförmåga att se sin del i det inträffade.”

Utredaren gör Elizabeth till en syndabock, det är Elizabeths fel att det inte är ett fungerande samarbete mellan socialtjänsten och Elizabeth.

Patologiseringsstrategin framkommer genom att utredaren påpekar att Elizabeth är negativt inställd, oförstående och har en oförmåga att sin del i det inträffade.

Strategin att patologisera kritik  används för att undanröja Elizabeths kritik mot socialtjänsten i sitt överklagande,  vilket ger inskränkande strategi. Precisering saknas av vilka händelser som menas, vilket leder till att saklig grund till utredarens slutsats saknas.

 

7.7 Journalanteckningar och uppföljningsblad.

Här redovisas exempel ur uppföljningsbladen och journalanteckningarna angående Elizabeth och Anne som socialtjänsten har gjort, för att påvisa olika strategier. Vad som är genomgående i materialet är att Eva skyllerströms kommentarer till Elizabeth inte står med utan det är mest Elizabeths språk som kommenteras när samtal mellan dem redovisas, döljande strategi framkommer. Även  några av Eva skyllerströms kommentarer om Elizabeth redovisas, för att påvisa hur Elizabeth smutskastas och framstås som ”galen”.

 

Journalblad Anne

 

910318 Träff på Birkahemmet:

Framgår att Birkahemmet anser att Liz(smeknamn på Elizabeth) är mycket ”galen”. Hon testar andra hela tiden , har aldrig slagits, är hotfull, oberäknelig, obehaglig, mycket speciell enligt jourmodern.(..) Liz behöver klar gränssättning. Hemlig adress?”

Stycket är ett exempel på patologiseringsstrategin och kontroll och makt strategin.

 

920116 Eva Skyllerström om Elizabeth:

”Eva S säger att hon blir tom i huvudet -Liz pratar oavbrutet om sitt (ältar).”

Citatet är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

 

920203 Ulla-Christin Rubin om Elizabeth:

”och var då kanonfull”

Ett oprofessionellt uttalande av en socialsekreterare.

 

920706 telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Liz Edner har varit värre än någonsin - ringer ofta , mal om allt gammalt (grammofonskiva) - (...) Hon har fått info om vad som hänt - då vände Liz detta mot fam. Självklart att hon tog livet av sig - det kommer Liz också att göra osv.”

Stycket är ett exempel på patologiseringstrategin.

 

921216 Samtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Efter det bråkiga samtalet när luren slängdes på ringde Liz upp igen och då svarade Anne och då kan Liz behärska sig (otroligt).”

Genom kommentaren ”otroligt” smutskastas Elizabeth.

 

930506 Telefon samtal mellan utredare och Birgitta Flärd:

”Birgitta Flärd hade samtal med kurator strax innan och fick besked att hon sällan sett en person som fungerat sämre en Liz.”

Vad menas? Oprofessionell och patologiserande kommentar av en kurator. Vaghetsstrategin framkommer genom att det inte finns några preciseringar alls.

 

940909 Samtal med Heléne Hansson:

”- Liz är härjad-var i gasen. Gick inte att tygla-”

Hanssons kommentarer är oprofessionella och patologiserande gentemot Elizabeth.

 

940921 Telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Fam. Sorterar kort -avstyr kontakter mellan Anne o Liz”

941012

”(familjen väljer när Anne får korten).”

941201

Liz skriver kort i princip varje dag ( viktigt enl Elsie - samma när hon var liten). Fam Skyllerström reglerar själva.”

Styckena är exempel på kontroll och maktstrategin.

 

950222 Telefonsamtal mellan utredare och Eva Skyllerström:

”Det har gått rätt så bra- Liz har varit ngt deprimerad ( då tycker vi att det går bättre).

950906

”Ibland skrattar Eva och Kent när Liz ringer (för sig själva). Detta var dagens utskällning.”

Det här är exempel på strategin kränkande värderingar och kommentarer.

 

Uppföljningsblad Elizabeth Edner

 

900213 Elizabeth är på BB:

”Vid sammanträffandet med Lis på Sahlgrenska den 13 februari kan jag konstatera att Lis förefaller vara i dåligt psykiskt skick och är negativ och kantig till det mesta.”

Stycket är patologiserande gentemot Elizabeth.

 

921112 Telefonsamtal mellan utredare och Helen Andrén:

Liz har investerat mycket i kampen mot socialtjänsten, ibland förefaller kampen viktigare än allting annat, t o m viktigare än barnet.”

Vad har de för saklig grund för att påstå detta? En alternativ tolkning kan vara att Elizabeth är mån om sitt barn. Strategin kränkande värderingar och kommentarer framkommer.

 

930309 Telefonsamtal mellan utredare och Elizabeth:

”Liz vill diskutera den situation som hon levde i då Anne blev omhändertagen. Efter en stund bedömer jag samtalet som meningslöst, varför jag avslutar och lägga på luren.”

Utredaren använder här strategin kränkande värderingar och kommentarer, när hon uttrycker att deras samtal är meningslöst.

 

”Passfrågan”

Det finns en händelse som framkommer genom journalanteckningar m.m. som visar på makt och kontrollstrategier. Det var 920512 som det först nämns i journalanteckningarna om Anne. Lisbeth Alvéren samtalar med Eva Skyllerström:

Vi talar om pass. Liz var positiv -skall ordna. Familjen uppmanas att ta i detta i tid. Anne är brittisk medborgare.”

Utredarens uppmaning till familjen är ett klart exempel på makt och kontroll strategin. I journalanteckningen Anne från 940613,  är utredaren på hembesök hos familjen Skyllerström:

Brittiskt medborgarskap + pass är nyligen ordnat(…) Gott att medb är ordnat, viss tvekan ang Liz förhållningssätt. Fam uppmanas att gömma pass så att Liz ej kan komma åt detta.”

Totalkontroll och makt strategin framkommer ur stycket.

 

Elizabeth gjorde förfrågningar om Annes pass hos socialtjänsten och hos Eva Skyllerström, men fick inte se det förrän 960122, då hon även fick ta emot det.

I uppföljningsblad Elizabeth 960103 står det:

” I dag ringde Liz mig. Hon vill se Annes pass. När jag frågar varför säger Liz att eftersom det är hon som har ansökt om passet så har hon också rätt att få se det. Jag hör mig för med dels Karin Winroth Ganters och dels Anette Larsson på länsstyrelsen. Båda menar att vi bör visa passet. Vi har ingen juridisk rätt att undanhålla passet.”

 

7.8 Intyg

 

Det framgår av det granskade materialet, att flera intyg från varierande personer är beställda av socialtjänsten. Genom dessa intyg framkommer strategin övertro på sig själv och andra. En annan strategi som framkommer är döljande strategi, då positiva intyg om Elizabeth endast nämns förbigående i utredningarna.

 

Annika Nettelstad, 1:e socialsekreterare, begär kompletterande uppgifter av överläkare Erik Mårtensson, och hänvisar till §71 socialtjänstlagen. Hon ställer åtta frågor, exempelvis:

Har de nämnda psykosliknande impulsgenombrotten, enligt er bedömning, samband med ett aktivt missbruk i Elizabeth Edners fall?

Utredaren ställer en starkt ledande fråga.

 

Hänger benägenheten till desperation och förtvivlan intimt samman med upplevelsen att bli orättvist behandlad av myndighetspersoner eller är det ett generellt sätt för Elizabeth att handskas med frustration och maktlöshet?

Även det här är ett exempel på en ledande fråga.

 

Läkaren svarar på frågorna, 1995-10-17, förutom de två nämnda. ”De återstående två  frågorna är bedömningsfrågor där jag anser mig sakna underlag för att göra välgrundade sådana och jag kan heller inte se att det föreligger någon sådan skyldighet enligt §71 socialtjänstlagen.”

 

Brev från Marco Fredin, sektionschef, till Ulla-Christine Rubin, socialsekreterare på Birkahemmet, för ett kompletterande intyg. Fredin ställer frågor som;

”- vilket sätt riskeras Anne att skadas i sin hälsa och utveckling på grund av moderns beteende/personlighet enligt Birkahemmet?

-Vad i Liz beteende uppfattar Birkahemmet som akuta krisreaktioner hos henne respektive brister i personligheten?

(…) Det är kanske lättare för dig att få frågeställningarna på pränt eftersom intyget från Birkahemmet väger tungt i yttrandet till kammarrätten.”

Marco Fredin ställer ledande kompetensöverskridande frågor. Han talar även om att intyget är viktigt, för att öka påtryckningen på Rubin.

 

Gunnar Höst, överläkare i barnpsykiatrisk öppenvård, ger ett intyg efter att ha träffat Anne och fostermodern den 6/7 1993, i 1½ timmes tid:

”Jag anser att man skall vara rädd om den umgängesrätt som nu fungerar. Man kan inte lämna Anne att vara ensam med modern.(…)

Om man ser till hur det gått för Anne, finns det skäl att vara tacksam. Hon fick allt det goda modern var i stånd att ge henne, och när detta tog slut kom hon undan i tid. Det största motståndet mot denna utveckling har kommit från läkarhåll. Den barnläkare som i november på handläggarens begäran undersökte flickan och utfärdade intyg återkom i det följande med två utlåtande där han i starka ordalag varnade för en separation av mor och dotter utan att det framgick att han agerade på begäran av modern.”

Intyget framstår som ett beställningsverk från socialtjänsten. Gunnar höst uttalar sig om relationen mellan Anne och Elizabeth utan att ha träffat dem tillsammans och utan att träffat Elizabeth. Överläkaren smutskastar Håkan Elmén och genom detta framstår Elméns intyg som oväsentliga. Inskränkande strategi och strategin övertro på sig själv och andra framkommer.

 

Uppgifter från familjehemssekreterare Lisbeth Alverén, 1995-10-23, om Anne, inför hemtagningsbegäran från Elizabeth:

”Kontakten mellan Anne och hennes biologiska moder får huvudsakligen betecknas som positiv för Anne, även om nuvarande kontaktfrekvens kan ifrågasättas. Utredaren bedömer att en kontakt högst en gång per månad väl tillgodoser Annes behov.”

Vad gör utredaren sin bedömning på ? Stycket är ospecificerat, vaghetsstrategin framkommer.

 

Oavsett i vilken psykisk  kondition Liz Edner är så sänder hon omedvetna signaler till Anne om sitt missnöje över sin situation.”

Hur vet utredaren detta? Uttalandet är kompetensöverskridande och ospecificerat.

 

”Periodvis uppvisar Anne oro inför framtiden. Hon ställer frågor och visar på många sätt att hon fått information och tankar som äventyrar hennes trygghet.”

Antydningsstrategin framkommer genom att utredaren antyder underförstått  att det är Elizabeth som har gett Anne den oroande informationen.

 

”det har hänt att Anne tidigare sagt ”Det har Ruby sagt”. Eva Skyllerström har då frågat vem Ruby är. Anne har då svarat ”Hon är den svarta damen”.”

Varför tar utredaren upp det här i ett utlåtande inför en hemtagningsbegäran? Vad vill utredaren påvisa? Stycket är irrelevant.

 

”En tät och oförutsägbar kontakt kan riskera Annes psykiska hälsa och därmed hindra hennes fortsatta utveckling.”

Vad är det som säger att en tätare kontakt måste vara oförutsägbar? Antydningsstrategin framkommer. Stycket innehåller negativ prognosstrategi.

 

 

 

 

8. SLUTDISKUSSION

 

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om det förekommer förföljande strategier i handläggningen av ett LVU ärende samt se om ärendet brister i saklighet och opartiskhet utifrån RF:s krav.

Jag har i min undersökning funnit att förföljande strategier, liksom brister i saklighet och opartiskhet förekommer. Resultatet liknar de som framkommit i tidigare forskning om förföljande strategier. (se Edvardsson 1989, 1991; Jäderqvist m.fl. 1994; Stenberg, 1995;Juntilla m.fl. 1994; Jansson och Rönnbäck, 1995; Skog, 1996; Rönnbäck, 1996).

 

8.1 Sammanfattande analys av förföljande strategier

Granskningens resultat visar 56 förföljande strategier/handlingsmönster. Strategierna är inte fristående från varandra utan överlappar och samverkar. Ur tjänsteutlåtandena framträder två huvuddrag gällande handlingsmönstret hos utredarna. Det ena innerbär att makten definierar verkligheten och det andra är att påverka och övertala läsaren.

 

Makten definierar verkligheten

Handlingsmönstret består av att makten som i detta fall utgör av socialtjänsten, definierar verkligheten.

Myndigheterna (utredarna) tar ej hänsyn till annan information, t.ex. andra myndigheter, klienter, etc. utan utgår från sin egen definition av verkligheten.

Detta leder till att utredaren ignorerar andra myndigheters utredningar, gör egna slutsatser utifrån ologiska resonemang, gör tolkningar utan saklig grund, patologiserar klienter,

gör spektakulära teckentydningar, undviker information som ej stödjer den egna uppfattningen, ignonerar klientperspektivet och klientens resurser, etc.

Det kan även leda till att klienter uppfattas som samarbetsovilliga för att de ej ställer upp på utredarnas förslag, vårderbjudande, etc.

Av detta synsätt framarbetas evidens som stödjer utredarens uppfattning av verkligheten, dvs hennes uppfattning om klienten och dennes situation.

En möjlig tolkning är att utredaren använder sig av förföljande strategier för att kunna vara den som definierar verkligheten.( Se tex Jansson & Rönnbäck, 1995; Skog, 1996 )

 

Påverka och övertala läsaren

Att försöka påverka och övertala läsaren är ett huvuddrag i utredarens handlings mönster. Utredaren försöker påverka läsaren till samma inställning som hon har om klienten och dennes situation. Utredaren undviker preciseringar och situationsbeskrivningar, om det är till gagn för hennes uppfattning om klienten. Utredaren överdriver möjliga negativa konsekvenser, förstorar upp sin egna positiva inverkan, använder propaganda tekniker, generaliserar situationer till sin egen fördel, etc.

Detta handlingsmönster torde utmynna i olika förföljande strategiers uppkomst.

 

”Universaltekniker”

Ur det analyserade materialet framkommer två tekniker som används tillsammans eller var för sig, i samtliga funna strategier. Den ena tekniken är undanhållande. Dvs man undanhåller information för läsaren som är positiv ur klientens synpunkt, och som ej stödjer myndighetens beslut/inställning. Den andra tekniken är fabricerande, dvs utredaren överdriver och fabricerar data i syfte att övertala läsaren att utredarens uppfattning är den rätta, och att rätt beslut har fattats i utredningen.

Teknikerna kompletterar varandra och samverkar. Om en utredare tex undviker källhänvisning och istället hänvisar till att ”man”, ”många”, ”flera”, ”få” etc. anser någonting, så samverkar undanhållande och fabricerande teknikerna till att ge läsaren en missvisande bild av situationen. Om man både använder fabricerande och undanhållande teknik får man en ”dubbel” verkan. Teknikerna kompletterar varandra till att man kan uppnå  hög verklighetsförfalskning. Dvs Undanhållande och fabricerande teknik leder till låg eller hög grad av bevisfabrikation. Bevisfabrikation innebär att man skapar evidens, genom att tex ljuga, fabulera, överdriva, undvika källhänvisningar, etc. för sin egen ståndpunkt. (jfr. Edvardsson, 1996b ). Bevisfabrikation kan i sin tur leda till att en utredning blir partisk, osaklig och bristfällig. Data antyder att ju mindre utredaren har i sak, ju större blir bevisfabrikationen.

 

För att få mer överskådlighet, delas de 56 funna strategierna i 6 större grupper, beroende på deras syfte, och hur lika de är varandra. Dessa är;

·      Påverka läsaren genom språket

·      Patologisera klienten

·      Ignorera saklighetsaspekter

·      kontroll och maktutövning

·      ”Myndigheten vet bäst”

·      ”Känna-tro-tycka-uppleva-tolka”

 

Påverka läsaren genom språket

Gruppen utgörs av 12 förföljande strategier. Alla strategierna används för att genom språket påverka läsaren att inta samma inställning som utredaren själv har. Genom sitt sätt att skriva skapar utredaren en tankestyrning  hos läsaren. Utredaren förtydligar det hon vill ha fram i texten med språklig påverkan. I vanlig litterär text är det inget fel att göra så, men i en utredning ska texten vara saklig och objektiv, och därför ska det undvikas.

Utredarna använder sig av retorik strategi, dvs utredarens vältalighet används för att påverka läsaren i en viss riktning. Genom att antyda viss information styr utredaren därmed utredningen.

Positiv-negativ argumentationsstrategi är en effektiv argumentationsstil som används speciellt av en utredare. Strategin är svår att upptäcka och den använder läsarens känslor i övertalningsyfte. Först beskrivs Elizabeth och hennes situation med positiva termer för att senare svartmålas med ursäkten att hon faller utanför ramen för ”det normala”.

Genom generaliseringsstrategin framkommer det att utredarna använder kategoriska påståenden med ord som ingen, aldrig, alla, alltid etc. i påståendena.

Det förekommer även generaliseringar från en given situation till att det alltid gäller. Elizabeths beteenden i krissituationer generaliseras genom utredarens subjektiva tolkningar, för att gälla för alla situationer.

I strategin selektiv användning av osäkerhetsmarkörer snedvrider utredaren material/informationen till sin fördel. Läsaren påverkas av utredarens säkerhet i påståenden, och inges utredarens beskrivna osäkerhet vid positiva uppgifter om Elizabeth.

I den repetitiva strategin upprepar utredaren strategiskt vissa ord och begrepp, och åstadkommer på så vis en propaganda effekt. När en utredare upprepar värderingar tillräckligt mycket kan de förvandlas till sanningar för läsaren. I hammarstrategin använder utredaren favoritord vid beskrivningen av Elizabeth, så att budskapet ”hammras” in hos läsaren.

En av utredararna använder multi-minus strategin i en sammanfattning om Elizabeth.

Hon antas ha flera negativa egenskaper som beskrivs i utredningen. Egenskaperna anges flera gånger utan att det preciseras eller saklig grund anges. Genom att använda triviala uttalanden i för klienten negativ kontext, framstår klienten negativt.

I kontraststrategin har argumentationen en svart-vit karaktär, med syfte att svartmåla Elizabeth. Kontraster mellan olika förhållanden används för detta ändamål.

I negativ synonymstrategi har förstärkningsstrategin utökats så att flera synonyma negativa förstärkningsord används vid beskrivning av Elizabeth.

 

Patologisera klienten

I den här gruppen ingår 8 strategier. Patologiseringsstrategin är den övergripande strategin och används många gånger i utredningsmaterialet. Genom denna strategi framstår klienten/klienterna som hjälpbehövande. Utredarna framställer Elisabeth genomgående i utredningarna som psykiskt sjuk, särartad, impulsiv, och vårdbehövande på olika sätt.

Det underliggande syftet torde vara att påverka läsaren att komma fram till samma slutsats och beslut som utredaren. 

Förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet framkommer av att utredare, kvinnoklinikens personal, familjebehandlingspersonal, etc. har uppmärksammat vissa beteenden hos Elizabeth, men har vid rapporteringen av dessa beteenden helt bortsett från vilken inverkan miljön, situationen, etc. har på Elizabeth. Det framställs på så sätt att det är Elizabeths personliga egenskaper som gör att hon beter sig som hon gör. Ingen hänsyn tas till att de flesta observationerna inte har gjorts i Elizabeth Edners naturliga miljö.

I syndabocksstrategin gör myndigheten klienten till syndabock. Utredaren utpekar Elizabeth som orsak till de problem som uppstår och även till myndigheternas misslyckanden att hjälpa henne.

Särartsstrategin och plötslighetsstrategin samverkar vid utredarnas beskrivning av Elizabeth, och utmynnar i en situation till att medverka vid utredarens användning av terapistrategin.

Ur saklighetsaspekt är icke-förekomststrategin med dess två delstrategier ej acceptabel. Det är irrelevant att nämna situationer, beteenden, egenskaper etc. som en klient inte har eller befunnit sig i, i utredningssammanhang.

I vissa situationer i utredningsmaterialet framkommer det att utredarna ignorerar Elizabeths kritik med hänvisning att hon är aggressiv, impulsiv, psykiskt instabil, etc. Genom att sjukförklara klienten kan utredaren bortförklara klientens kritik med att det är uttryck för psykisk störning. Att patologisera kritik strider mot svensk grundlag.

 

Ignorera saklighetsaspekter

Den här gruppen innehåller 16 strategier, som alla ignorerar elementära saklighetsaspekter, och därigenom strider mot RF 1 kap 9 §.

Genom döljande strategin ger utredaren en falsk bild av den beskrivna situationen.

En av följderna av strategin ignorera klientperspektivet är att framtagandet av viktiga fakta, uppgifter angående klienten uteblir. Utredaren ignorerar klientens önskemål, uppfattningar, erfarenheter, ideér, resurser, nätverk etc. Genom  denna strategi framkommer det att

”Vi och dom” tänkande existerar inom socialtjänsten. Det är ett lagbrott att ignorera

klientperspektivet.

Genom användning av vaghetsstrategin iakttar utredaren inte saklighet. Utredarna uttrycker sig genomgående vagt och opreciserat i utredningsmaterialet, och därmed lämnas läsaren till att tolka materialet på sitt eget sätt.

För att få texten att följa det egna syftet kan utredaren använda strategin successiv dämpning, t.ex. en anonym anmälan beskrivs i utredningen så att den blir mindre uppseendeväckande. Frågan är om den aktuelle utredaren tyckte att anmälan var för osannolik för att läsaren skulle kunna ta den på allvar.

Ett grovt fel som begås i utredningarna är att det ofta saknas tydliga källhänvisningar.

 I opersonlig strategin skriver med utredarna så att subjektet saknas eller utgörs av ”man”. Läsaren kan därmed ej kontrollera innehållet med källan. Utan källor är en utredning förkastlig.

I överdrivande strategin tillrättaläggs material medvetet eller omedvetet, för att det ska stödja det egna syftet. Den kvantitativa strategins syfte är att ge läsaren intrycket att utredarna har gjort ett gediget och omfattande arbete.

Med hjälp av strategierna fabulering och lögn har uttalanden i utredningen ändrats. Fabulering används av myndigheterna för att förstärka deras egna åsikter och tankestyra läsaren.

Strategin successiv stegring är en specialversion av generaliseringsstrategin.

Utredaren förstärker säkerheten av en situations konsekvenser, för att det stödjer utredarens uppfattning och slutsats.

Genom historisk dammsugarstrategi och framföra irrelevant informationsstrategi förs uttalanden/situationer fram  för att smutskasta klienten och manipulera läsaren. Utredarna ignorerar de vedertagna grundprinciperna när det gäller att ta fram endast relevanta uppgifter och följa de etiska kraven, vilket innebär att respektera den/de som är föremål för utredningen.

Speciellt en utredare använder implicit teoristrategin, när hon beskriver Elizabeth och hennes situation. Utredaren framför sina slutsatser om att Elizabeth är isolerad, aggressiv, har svårt i kontakter med andra människor etc. som att det vore sanning.

Vid användandet av strategin att utnyttja och förstora upp händelser framförs olika slags triviala tecken och händelser som evidens för att utredarens, eller referenters, iakttagelser och uppfattningar är de riktiga.

I den förutsättande strategin förutsätts att något gäller och sedan söker man aktivt efter tecken eller argument för att få ytterligare stöd för det man förutsätter. Utredare i det här fallet förutsätter att Elizabeth är olämplig som vårdnadshavare och att det enda alternativet är att familjehemsplacera barnet.

Vid röstetals strategin utnyttjar utredaren ospecificerade röster för att påvisa att det är flera än hon som har dragit samma slutsats. Att enbart hänvisa till ”andra” är sakligt oacceptabelt, och tyder på att utredaren fabulerar.

 

 

Kontroll och maktutövning

Gruppen innehåller 6 strategier som har gemensamt att de alla är handlingsmönster för hur myndighetspersoner utövar makt och gör anspråk på att kontrollera klientens-ernas liv.

Den övergripande strategin är kontroll- och makt strategin som t.ex. framkommer vid en situation då familjehemmet uppmanas att gömma barnets pass så att inte Elizabeth kan komma åt det.

I strategin att försöka beslå klienten med lögn anstränger sig myndighetspersoner  för att

”avslöja” Elizabeth med att ljuga. Vid den provokativa strategin iscensätter man situationer i händelser på olika sätt som får klienten att bete sig på ett sätt som sedan kan anföras emot henne. Elizabeth provoceras av myndighetens krav på hembesök, utredarens missledande beskrivning av henne, och utredarens ibland överlägsna bemötande av henne etc.

I den antidemokratiska strategin ignorerar utredaren klientens demokratiska rättigheter som t.ex. uttrycka sig, och begår därmed ett lagbrott.

Den förekommande strategin kränkande värderingar och kommentarer, visar sig genom t.ex. negativa värderande generaliseringar som kan skada människor. Utredare, referenter, socialsekreterare, m.fl. gör vid flera tillfällen i materialet oprofersionella och nedvärderande uttalande om Elizabeth och hennes situation.

Vid inskränkande strategin avvisar man personer och uppgifter som talar emot myndighetens uppfattning, med att hänvisa till att uppgifterna saknar giltighet i den aktuella situationen. Även Elizabeths åsikter ignoreras med förklaringen att hon är för psykiskt instabil, aggressiv, oförstående, etc. för att förstå sitt eget bästa.

 

”Myndigheten vet bäst”

I den här gruppen ingår 5 strategier som alla går ut på att bevisa att myndigheten ”vet bäst”.

Vid  strategin kompetensöverskridande yttrar sig utredaren över sådant som denna saknar kompetens för. Tillförlitligheten i dessa uttalanden kan i och med detta ifrågasättas.

En möjlig förklaring till kompetensöverskridande kan vara att strategin övertro på sig själv och andra används. Utredaren har en övertro på sin egen bedömning som visas av att man kommer med tvärsäkra yttrande utan att använda osäkerhetsmarkörer eller ange saklig grund. Det är gott om yttrande som saknar förklaringar på hur vederbörande kom fram till sin tolkning.

Även övertro på auktoriteter och experter framkommer av att utredarna tror på allt som sägs av dessa, utan att kritiskt granska deras uttalanden, intyg, vittnesmål, etc. Ett exempel på detta är att en psykolog ges stort utrymme och genomslagskraft i utredningen, efter att ha träffat

familjehemsmodern och Anne under 1,5 timmes tid vid ett tillfälle.

Genom den moraliserande strategin framkommer utredarens underförstådda moral i utredningstexten och används som argument mot klienten. Utredaren förbiser hur vanligt vissa fenomen är bland andra föräldrar och barn, och istället anför dem som stora 

brister i Elizabeths omvårdnadskapacitet. Elizabeths olika beteenden förstoras upp p.g.a. att hon är i kontakt med socialtjänsten.

Inom strategin betona myndigheternas resurser framhålls myndigheternas resurser,  t.ex.. Familjehem, medan klientens och dennes resurser och nätverk tonas ned.

 Det framgår i utredningsmaterialet att utredaren/ utredarna försöker rättfärdiga sig själv och andra, när de inser att  använt kraftigare åtgärder än vad som varit nödvändigt Genom denna strategi smutskastas klienten och påläggs hela ansvaret av konsekvenserna. Myndighetspersonernas inverkan vid uppkomsten av beslut av åtgärd nedtonas.

 

”Känna-tro-tycka-uppleva-tolka”

Den här gruppen innehåller 9 strategier som alla påverkas av utredarens m.fl. egna upplevelser, känslor, argument, tolkningar, förutfattade meningar etc. som skapar osakliga och otillförlitliga underlag. De har även gemensamt att de sällan framställs som utredarens m.fl. egna upplevelser eller tolkningar, utan istället beskrivs som objektiva iakttagelser.

Genom upplevelse strategin lägger utredaren fram egna upplevelser och argument för att övertala läsaren till att inta dennes ståndpunkt. Detta förfaringssätt strider mot RF kap 1 §9 och får inte förekomma i utredningsammanhang.

Genom strategierna att tillskriva klienten en upplevelse och att tillskriva klienten negativ inställning, framställer utredaren sig själv som förstående och skapar egna förklaringar till klientens beteende, som sedan kan användas mot klienten.

Vid opersonlig upplevelse strategi framför utredarens olika upplevelser till läsaren utan att tala om vem som har upplevt vad.

Genom tolkningsstrategin framför utredaren sina  tolkningar utan att avge saklig grund. Tolkningarna påverkas av utredarnas förutfattade meningar och även av perceptionell distortion (förvrängda varseblivningar), dvs utredare m.fl. både ser och hör sådant som de förväntar sig, trots att verkligheten kanske inte alls stämmer med det de tror sig se eller höra.

I strategin passande tolkning befäster utredaren den i förväg fattade slutsatsen och riskerar då att förbise alternativa tolkningar som lätt tappas bort vid en ytlig granskning.

Utredaren överdriver vissa förhållande och undanhåller andra, så att den egna tolkningar skall framstå som den rätta.

I teckentolkningsstrategin förstoras triviala tecken upp och används bl.a. som grund till anmälan. I strategin används ibland additionsprincipen, dvs triviala, inbillade tecken läggs ihop och leder till att det är lätt att ”visa” vad man vill ha fram i sin osakliga tolkning.

Strategin negativ sammanhangsbetingad tolkning används när utredaren vill påvisa att

Elizabeth styrs av impulser p.g.a. att hon ej ville göra ett studiebesök på ett behandlingshem. En alternativ tolkning är att Elizabeth gjorde en riskanalys och ansåg att det förelåg för många risker med att vistas på ett hem med HIV-smittade personer inlagda.

I negativ prognosstrategi förutspår utredaren att Anne måste vara avskild från Elizabeth för att undvika skador, att Elizabeth varken kan ge Anne en bra framtid eller uppfylla hennes behov. Genom detta handlingssätt får utredaren en förklaring till sina uppfattningar och beteenden.

 

8.1.1 Variationer och likheter mellan tjänsteutlåtandena

Tjänsteutlåtandet 1991-04-08 innehåller flest förföljande strategier. Inte endast p.g.a. av att det är en stor utredning, utan även för att handläggaren är extremt subjektiv i sina förklaringar, tolkningar, som även framförs som att de vore sanningar. Positiv- negativ argumentationsstrategin framkommer tydligt i utredningen och historisk dammsugarstrategi används i stor utsträckning. Handläggande utredare gör även tjänsteutlåtandena 1990-11-28 och 1991-01-31. Alla tre utredningarna kännetecknas av utredarens argumentation. Positiv- negativ argumentationsstrategin framstår tydligt och torde vara en personlig favorit hos utredaren. Utredaren har en  vältalighet som kanske är specifikt för det här LVU-fallet. Retorik-strategierna framkommer tydligt och används genomgående i ärendet. Därav kommer namnet ”Retorikfallet”.

Klientperspektivet är dåligt tillgodosett och källredovisningar saknas genomgående i alla tre utredningarna.

I tjänsteutlåtandena 1994-11-29, 1995-10-23 och 1996-06-14, handlägger en annan socialsekreterare ärendet. Det märks även på framställningen i tjänsteutlåtandena. Klientperspektivet tillgodoses bättre, och det finns vissa antydningar till resursanalys.

Tjänsteutlåtandet 1995-10-23 saknar källredovisningar genomgående. Källorna hanteras naivt och okritiskt. Utredningen utmärks av att flertalet uppgifter är upprepningar från föregående utredningar. Den tidigare handläggarens åsikter blandas ihop med den nya.

Detta resultat får mig att undra hur fallet skulle ha sett ut om handläggarna hade bytt plats. Skulle andra beslut fattats eller andra åtgärder tas? Det går endast att filosofera om.

En möjlig tolkning av skillnaden mellan tjänsteutlåtandena, är att handläggaren är av stor betydelse i utgången av ett ärende. Att utredaren har stor makt att påverka utredningen mot den egna subjektiva uppfattningen.

 

8.2 Uppkomst av ett förföljande arbetssätt

Varför och hur förföljande strategier uppkommer är en frågeställning som jag anser mig otillräcklig för att kunna säkert besvara. Jag kommer här ta upp de teorier som anser bäst kan förklara förföljande strategiers uppkomst.

 

Data tyder på en maktkamp mellan klienten och utredaren. Utredaren utövar makt genom att föra fram och vinkla de uppgifter hon anser väga tyngst för ett omhändertagande. Utredaren kan även bortse från positiva uppgifter om klienten. Klienten kan hota utredarens position, speciellt om klienten är universitetsutbildad, stark och kritisk, och därmed utlösa ett försvarsbeteende hos utredaren. Att få makt över klienten blir viktigare än saklighet. Utredaren försöker kompensera, rationellt eller irrationellt, sin maktförlust, genom att t.ex. ta till förföljande strategier. (jfr Edvardsson, 1989)

 

En möjlig förklaring till uppkomsten av förföljande strategier är att utredaren känner frustation, dvs en känsla som uppstår när ens egna behov, krav eller mål ej blir tillgodosedda, som ibland leder till aggression.

Aggressivitet främjas av personers uppfattning av att ha blivit provocerade på något sätt, och att provokationen var ämnad att provocera. Denna uppfattning förser personen med en grund för klander, fientlighet och för möjlig vedergällning. Genom tankeprocesser kan människor skapa fiender och rättfärdiga aggressivitet mot dem. Sådana tankeprocesser kan få en person med uppfattad hög moral att bete sig aggressivt, (jfr Smith, 1993, kap 19).

Det finns flera olika tankeprocesser som människor använder för att slippa känna skuldkänslor(jfr Smith,1993, s.628), som t.ex.;

-Skapandet av ”moral-self-image” gör att man ser sig själv och sin egen grupp som försvarare av ”det goda”, och genom denna uppfattning rättfärdigar det egna aggressiva beteendet.

-”Diffusion of responsebility”, dvs att gruppen gör ett enhälligt beslut, så att ingen individ i gruppen behöver känna ansvaret för det tagna beslutet.

-Avhumanisering, dvs att man ser på personen som ett objekt utan känslor, och därmed slipper man att känna att man skadar en individ.

-”Att göra offret till djävulen”.

-Skylla allt på offret, dvs att offret själv har orsakat situationen och får därför skylla sig själv.

 

Hur människor attribuerar orsaker, egenskaper m.m. finns det omfattande teorier om. Hur utredarna attribuerar orsaker till Elizabeths situation och person, anser jag påverkar uppkomsten av förföljande strategier.

Att utredarna har gjort det fundamentala attributionsfelet framkommer flera gånger i utredningsmaterialet. Utredarna skapar utifrån sina hypoteser och strategin det fundamentala attributionsfelet en negativ bild av modern och hennes situation.

Även läsaren gör attributioner från texten. Genom förföljande strategier kan utredarna metodiskt påverka läsarens attributioner och överföra sina argument och uppfattningar. Attributionerna blir till verktyg för utredaren att påverka läsaren. Om inte läsaren gör attributioner, så skulle inte förföljande strategier ha någon verkan. (jfr Eriksson & Wiesel, 1997)

 

Angelöw och Jonsson (1990, s.46) förklarar Festingers kognitiva dissonansteori,” Om kognitiv dissonans (disharmoni) uppstår genom att individen t.ex. får ny information, hävdar denna teori att individen söker eliminera eller begränsa verkan genom att lägga till ytterligare kognitioner, ändra redan befintliga, eller agera så att konsonans (harmoni) främjas.”

Data tyder på  att detta fenomen uppstår vid de olika utredarnas informationsbearbetning. Utredarna undviker situationer, tankar och attityder som kan hota uppfattningen att Elizabeth är en dålig moder som ej kan vårda sin dotter. Annars kan utredaren känna tvivel och obehaglighetskänslor.

 

Tankefel (se avsnitt 4) kan uppstå hos utredaren m.fl. i utredningsarbetet. Dessa tankefel torde starkt påverka utredarna och andra att använda förföljande strategier i utredningsarbetet.

 

Speciellt en utredare i det här fallet har en vältalighet som används vid smutskastningen av Elizabeth. Hennes berättarteknik liknar teknikerna som används i reklam och propaganda. I dessa sammanhang används mer eller mindre värdeladdade ord för att t.ex. sälja oss en vara, och expertutlåtanden används för att förstärka budskapet. På samma sätt torde utredarna använder språket för att övertala, och läkarutlåtanden etc. för att bekräfta utredarens bedömning, (jfr. Ivemyr & Lindwall, 1995).

I reklam och propaganda framförs värderingar som är svåra för läsaren att avgöra av om de är sanna eller falska. Andersson och Furberg (1984) beskriver principen om avsändarens vederhäftighet, dvs vi utgår från att avsändaren talar sanning. Principen underlättar för utredaren att använda förföljande strategier. Edvardsson (1996,s.173) konstaterar; ”Det finns alltid en upparbetad retorik som kan rättfärdiga varje slag av förföljelse.”

 

En möjlig tolkning är att grupptänkande förekommer inom socialtjänsten i det här fallet. Några av Janis symtom framgår tydligt i texten;

Symtom 2: utredaren ignorerar etiska och moraliska konsekvenser av sina beslut, vilket tyder på en icke ifrågasatt tro på myndighetens inneboende moral. 

Symtom 4: Utredarna visar på att de har en stereotyp syn på ”fienden” Elizabeth, som förstärks av patologisering, som alltför elak och aggressiv för att uppriktigt kunna vara tillmötesgående.

Symtom 6: Det råder en delad illusion om enighet gällande bedömningar som anpassas till majoritetens syn. Utredaren känner att socialtjänsten står bakom henne. Detta visas av att utredaren undviker information som går emot majoritetens/ utredarens syn.

 

Även Janis symtom som visar på bristfälligt beslutsfattande i en grupp, framkommer i utredningen;

·      Utredaren gör otillräckliga granskningar av alternativa handlanden.

·      Utredaren m.fl. undersöker inte att objektivitet finns med i bedömningarna.

·      Utredaren misslyckas att undersöka riskerna med det valda beslutet.

·      Utredaren ignorerar att undersöka tidigare förkastade handlingsalternativ.

·      Utredaren ignorerar informationskällor som t.ex. en barnläkare, en psykolog, en generalkonsul, etc.

·      Utredarna har fördomar som påverkar informationsbearbetningen. De väljer ut information som stödjer ett omhändertagande av Anne och ignorerar information som inte stödjer deras uppfattning.

·      Utredarna har inga alternativa tillvägagångssätt än att omhänderta Anne.

 

Hög gruppkonformitet kan vara en möjlig förklaring till uppkomsten av förföljande strategier. Konformitet innebär att individuella beteenden, attityder och uppfattningar anpassas till en gruppstandard. Individen vill bli accepterad av gruppen och undvika ett avvisande från gruppen. (Se tex Smith, 1993)

Gruppen på t.ex. en socialbyrå kan ha konformitet som påverkar de enskilda medlemmarnas tankar och handlingar. Normer hur de bör handlägga fallen skapas. Om konformiteten blir för hög kan gruppens normer hindra konstruktivt tänkande. Istället skapas stereotypa tankegångar som påverkar utredningsarbetet. När kritiskt tänkande hindras av en grupps konformitet, är det lättare för utredaren att använda sig av förföljande strategier.

 

Inom organisationskulturer kan flera olika fenomen uppkomma som påverkar uppkomsten och underhållandet av förföljande strategier. Moxnes (1987) har kommit fram till att det inom organisationer förekommer ångest bland medlemmarna. Ångesten skapas av makthavarna, medan det är de längst ner i den hierarkiska stegen som har högst ångest.

För att undvika ångest skapar man sociala försvarsverk och försvarsmekanismer, som t.ex. skapandet av syndabockar.

En socialsekreterare ska vara både ”kontrollant” och ”hjälpare” samtidigt, och det kan vara tanke- och känslomässigt svårhanterligt. Socialarbetare utsätts ofta för hög arbetsbelastning som kan leda till stress. Detta kan leda till att socialsekreteraren och klienten hamnar i en ond ”stress-spiral”, som slutligen kan mynna ut i att den som har mest makt krossar den andre, (jfr. Edvardsson, 1989).

 

I samhället finns olika påverkningsgrupper som t.ex. massmedia , regering, politiska grupper, som alla indirekt påverkar socialarbetarens arbete. Samhället har normer, värderingar, tankemönster som kan störa utredningsarbetet.

Ylander och Larsson-Lindman (1981) och Edvardsson (1986) anser att samhällets utveckling går mot en ökad teknokratisering och avhumanisering. Detta innebär att man ser på individen som objekt snarare än ett subjekt med känslor, åsikter m.m. Det är istället tekniskt och ekonomisk fackkunskap som behövs för att erhålla högre poster i samhällshierarkin. Det teknologiska tankesättet påverkar det sociala arbetet (se t.ex. Edvardsson 1984), och detta kan vara en orsak till att klientperspektivet i utredningar oftast saknas.

 

Nedan sammanfattas mina uppfattningar om möjliga orsaker till varför förföljande strategier används, med hjälp av existerande teorier och av informationen från textanalysen.

Detta görs genom att ställa upp följande hypoteser;

 

”Kompensationshypotesen”

När sakargumenten är få , upprepas de existerande flera gånger i utredningen. Utredarna använder sig av bevisfabrikation för att ge utredningen sken av att vara väl genomtänkt och genomarbetad. Läsaren får intrycket att utredaren har många fler sakargument än det faktiskt finns, (se t.ex. Ivemyr & Lindwall, 1995).

 

”Kommunikationskollapshypotesen”

Samarbetet mellan klient och myndigheter utmynnar från att varit bra till att helt kollapsa. Klienten upptäcker att hon ges en missvisande bild i utredningen, att hennes uttalanden görs om eller undanhålls, vilket leder till att hon känner bitterhet och misstänksamhet mot myndigheterna. Utredaren  uppfattar en motvillighet till samarbete från klientens sida. Detta leder till en ännu negativare syn på klienten som avspeglas i utredningen. En ond cirkel uppstår och kommunikationskollapsen är ett faktum. (jfr Stenberg, 1995)

 

”Grupptänkarhypotesen”

Grupptänkande, tex i form av negativt prat om klienten,  förekommer inom organisationen som hindrar kritiskt tänkande och påverkar uppkomsten av förföljande strategier.

 

”Dissonanshypotesen”

Utredaren känner dissonans när positiv information om klienten framkommer. För att eliminera den känslan, så undviker han sådan informations som ökar dissonansen, och istället överdriver befintlig negativ information om klienten som skapar osakliga evidens för att det fattade beslutet är det rätta. Allt för att konsonans ( harmoni) ska uppstå. (Se Festingers dissonansteori i Smith, 1993)

 

”Hjälphypotesen”

Utredaren känner ett välbefinnande av att få hjälpa till att ”undsätta” utsatta barn

Utredaren gör modern/ föräldrarna till den ”onda faktorn ” som måste elimineras till varje pris. Utredaren tänker på sig själv som den oumbärliga ”räddaren i nöden”, och därför gör han det som måste göras, även om det är felaktigt.

 

”Okunskapsteorin”

Utredaren saknar kunskap vad gäller utredningsmetodik och kritiskt tänkande. (jfr Jansson & Rönnbäck, 1995)

 

”Konflikthypotesen”

Det pågår en maktkamp mellan klienten och utredaren. För att kompensera känslan av maktförlust och för att hämnas på klienten använder utredaren sig av förföljande strategier.

 

”Projektionshypotesen”

Arbete med en LVU-utredning har en ångestframkallande effekt hos utredaren. För att reducera ångesten projiceras den på klienten. (jfr Sivik, 1990)

 

”Arbetssituationshypotesen”

Utredaren har ett krävande , ångestframkallande arbete, av vilket hon känner sig stressad. Tankeprocesserna försämras av stress, och därför kan hon inte genomföra en saklig och objektiv utredning.

 

”Attributionshypotesen”

”Genom processattributionerna blir det tydligt att utredarna inte presenterar personer som kan gynna situationen för aktörerna som utreds. Detta tillvägagångssätt kan tolkas som ett led i utredarnas försök i att få stöd för den egna hypotesen och är en av grunderna till att förföljande  strategier uppkommer.” (Eriksson & Wiesel, 1997, s.38)

 

 

”Meta-kognitiva bristhypotesen”

Förföljande strategier uppkommer av att utredarens attribution, perception och kognition är felaktiga och ger bristande kritiskt tänkande. Dvs utredaren tänker ej kritiskt om egna tankeprocesser, minnen, känslor, handlingar, etc. Aschcraft (1994, s.66) definierar metacognition; ”The term refers to the awarness and monitoring of onés own kognitive system and its functioning.”

Det finns ett förhållande mellan kognitiva processer och metakognitiva processer. Om en persons uppmärksamhet, energi finns i de kognitiva processerna, så är inte personen uppmärksam på egna möjliga tankefel, fördomar, etc. Det uppstår felbalans. Vid god balans mellan processerna utgör metakognitivt tänkande en kritisk kvalitetskontroll av de egna tankarna.

 

En eller flera av dessa hypoteser kan ha giltighet. Det kan variera från fall till fall, och mellan olika utredare. Vissa av hypoteserna är mer spekulativa som t.ex. ”Hjälphypotesen”. De hypoteser jag anser har mest giltighet är ”Kommunikationskolapshypotesen”, ”Dissonanshypotesen”, ”Attributionshypotesen”, och ”Kompensationshypotesen”.

 

8.3 Slutsats

Genomgående i de granskade tjänsteutlåtanden saknas grundläggande utredningsmetodik. Tydlighet, syfte/frågeställningar, preciseringar, klientperspektivet, källhänvisningar, hypotesarbete saknas genomgående, vilket gör att utredningarna tappar sin tillförlitlighet.

Utredningarna brister i att uppfylla de krav på saklighet, objektivitet, och opartiskhet som föreskrivs i RF:s 1 kap 9§ skall föreligga ett beslutsunderlag i utredningen. Handläggningen i ärendet innehåller förföljande strategier.

 

REFERENSLISTA

Allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:3. (1994) Handläggning och Dokumentation inom                                                              Socialtjänsten. Stockholm: Norstedts Tryckeri AB

 

Anderberg, T. (1993). Konsten att argumentera. Nora: Nya Doxa

 

Andersson, J. Furberg, M. (1984). Språk och påverkan. 8:e upplagan. Lund: Bokförlaget Doxa

 

Angelöw, B. Jonsson, T. (1990) Introduktion till Socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur

 

Aschcraft, M. H.(1994). Human Memory and Cognition. 2:nd Ed. New York: HarperCollins    College Publischers

 

Cederström, A. (1996). Forskning om förhör med barn. Sjöström, U. (Red.) Barns utsagor i utredningar vid misstanke om brott. Forskningsrapport. Stockholm: Vittnespsykologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet

 

Claezon, I. (1987) Bättre Beslut-En studie av socialsekreterarens handläggning av omhändertagna barn. Akd. Avh. Umeå: Institutionen för socialt arbete, Umeå Universitet

 

Deux, K. Dane, F.C. Wrightsman, L.S.(1993). Social Psychology in thé 90s. 6:th Ed. Califonia: Brooks/ Cole

 

Edvardsson, B. (1984). Organisatoriska provokationer. Projekt: analys av handläggning inom socialtjänsten. Rapport 14. Örebro; Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986). Medvetandeprocesser vid socialbyråhandläggning. Projekt: Analys av handläggning inom socialtjänsten. Rapport 8. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986a). Informationshantering för vem? Projekt: Informationshantering vid barn- och ungdomsärenden inom socialtjänsten. Rapport B 5. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1986b). Medborgarperspektiv på informationshantering i statliga organisationer vid ett fall av sjukfrånvarokontroll- en kritisk studie av den leende fascismen m.m. Projekt: Analys och handläggning inom socialtjänsten. Rapport 42. Örebro: Högskolan i örebro

 

Edvardsson, B. (1989) Förföljande strategier vid ett omhändertagandefall i socialt arbete och barnpsykiatriskt arbete. Göteborg: Institutionen för samhällsvetenskap, Forskningsavd. Göteborgs Universitet

 

Edvardsson, B. (1991) Misshandlad av vem? I Nowacka, E. En bur sökte sin fågel. Halmstad: AB Timbro

 

Edvardsson, B. (1993). En myndighets missbruk av en anmälan enligt § 71 SOL. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B.(1993a). Dagisfallet. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1996) Kritisk utredningsmetodik. Falköping: Liber Utbildning AB

 

Edvardsson, B. (1996a). Professorsfallet. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro: Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1996b). Flumfallet. Ett exempel på barnpsykiatriskt s.k utredande. Modifierat sakkunnigyttrande. Örebro:Högskolan i Örebro

 

Edvardsson, B. (1997). Personligt meddelande. Telefonsamtal. 970122.

 

Eriksson, W. Wiesel, H. (1997) Den onda föräldern-attributionsmönster i sociala utredningar. C-uppsats i psykologi. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi, Högskolan i Örebro

 

Gunnarsson, L. Johansson, C. Karlsson, C. (1993) LVU-utredningar en kritisk granskning. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Hagbard, S. Esping, U. (1992) Med barns ögon, om ett barnrelaterat förhållningssätt i familjehemsvård. 2:a upplagan. Kristianstad: Bohlins grafiska

 

Hayakawa, S.I. (1973). Vårt språk och vår värld. 7:e upplagan. Stockholm: Aldus / Bonnier

 

Heap, K.K. (1983) Barn som far illa. Stockholm: Wahlström & Widstrand

 

Hollander, A. (1985) Omhändertagande av barn. Akad.avh. Stockholm: Aktuell Juridik AB

 

Holmberg, B. (1990) Mörk bild av fosterbarnsvården. Psykologtidningen, nr 21 Stockholm: Nordisk bokindustri AB

 

Ivemyr, C. Lindwall, C. (1995) Repetivitet i LVU-utredningar. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen församhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Janis, I.L. (1982) Groupthink. 2:nd Ed. Boston: Houghton Mifflin Company

 

Janis, I.L. Mann, L. (1979) Decision Making. A psycholoical ananlysis of conflict, Choice, and Commitment. New York: The free press

 

Jansson, T. Rönnbäck, B. (1995) Askersundsfallet - förföljande strategier i ett LVU-ärende. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällskunskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

 

 

 

Junttila, I. Rundström, S. Räty, T. (1994) Fallet Daniel - förföljande strategier vid en social utredning. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Jäderqvist, B. Lantz, C. Thelander, I. (1994) Förföljande strategier vid ett omhändertagande fall jml 2§ LVU. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Liljestrand, B. (1993). Språk i text. Handbok i stilistik. Lund: Studentlitteratur

 

Liljestrand, B. Arwidson, M. (1993). Skrivstrategi. 2:a upplagan. Götebotg: Akademieförlaget

 

Melin, L. Lange, S. (1995). Att analysera text. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur

 

Moxnes, P. (1987) Ångest och arbetsmiljö. Hur organisationen påverkar personalen. En fallbeskrivning. Stockholm: Natur och Kultur

 

Möijer, K. (1989). Svensk språkstil - Stil och och stilananlys. 1:a upplagan. Falköping: Ekelundsförlag AB

 

Naess, A. (1981) Empirisk semantik. Uppsala: Esselte Studium

 

Norström, C. Thunved, A. (1996) Nya Sociallagarna. Upplaga 10:1. Göteborg: Norstedts Juridik

 

Rönnbäck, B.(1996)    Arbetsrapport. Opublicerad.

 

Skog, B (1996) Hemangiofallet - förföljande strategier vid ett omhändertagande fall jml 2§ LVU. C-uppsats i socialt arbete. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Socionomutbildningen, Högskolan i Örebro

 

Scharnberg, M. (1996). Textual analysis: A scientific approach for assessing cases of sexual abuse v.1: The theoretical framework, the psychology of lying and cases of older children. Stockholm:Almvist och Wiksell

 

Sivik, T. (1990). Dynamisk psykoterapi. Del 2: Diagnos-psykopatologi-behandlingsteknik. Lund: Studentlitteratur.

 

Sjöberg, L. (1978). Beslutsfattande. Psykologiska studier av valsituationer. Stockholm: Natur och Kultur

 

Sjöberg, L. (1989). Psykologen i vittnesbåset. 890103.Svenska Dagbladet

 

Smith, R.E. (1993) Psychology. University of Washington: West Publishing Company

 

SOS-Rapport. (1990). Föräldrar med nedsatt begåvning och deras barn. 1990:24. Stockholm: Socialstyrelsen

 

Stenberg, A. (1995) En kritisk granskning av en LVU-utredning. C-uppsats i psykologi. Örebro: Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi, Högskolan i Örebro

 

Sunesson, S. (1981) När man inte lyckas. Om hinder, vanmakt och oförmåga i socialt arbete.

Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB.

Trankell, A. (1963) Vittnespsykologins arbetsmetoder. Stockholm: Liber

 

Ylander, C. Larsson-Lindman, B. (1981) Makt och rädsla. 8:e upplagan. Stockholm: Askild och Kärnefull

 

 

 


Tvångsomhändertagande av barn enligt LVU
Av Linda Ärlig


The Edner Case

 

The Rhetoric Case

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Ruvade på sin hämnd i 25 år
Av Pelle Tagesson

 


Pelle Tagesson var journalist på Expressen när han skrev den här artikeln. Artikeln är tidigare publicerad i Expressen den 18 juli 1994. Den publiceras här på grund av att den inte finns att tillgå någonstans på Internet.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.




För 25 år sedan hjälpte Erik Jönsson och John Persson barnavårdsnämnden i Åhus med att hämta en besvärlig 10-årig pojke som skulle omhändertas. Sedan dess har pojkens hat grott. Förra veckan tog han sin hämnd. Han tände på de båda männens villor.

 

Erik Jönsson har arbetat som skolvaktmästare och John Persson var också politiskt aktiv och satt bland annat i barnavårdsnämnden.

 

I skolan fanns i slutet av 60-talet en mycket besvärlig elev.

 

- Det var något fel med honom, berättar Erik och John. Och när hans mamma ringde till nämndens ordförande och bad om hjälp så ställde vi upp. Vi åkte tillsammans med ordföranden ut och hämtade pojken.

 

10-åringen fördes till ett hem för besvärliga barn.


Har inte hotat männen tidigare

Pojken kunde inte förlåta de båda skolvaktmästarna för vad de gjort.

- Jag har sett honom här i Åhus ibland, berättar John. Han vänder alltid bort huvudet.

- Men några hot har han inte framfört - inte förrän för ett par veckor sedan.

- Då kom han hit, berättar Erik. Han var mycket hotfull och sa att vi hade förstört hans liv - och det skulle vi få lida för.

- Han hotade mig, min fru, John och hans fru till livet. Han sa att han redan som barn bestämt sig för att han skulle mörda oss när han blev stor.


De båda männen tyckte hoten var obehagliga - men trodde inte att mannen skulle sätta dem i verket.


Men häromkvällen slog den nu 36-årige mannen till.

 

- Han tände eld på våra hus, berättar männen. Det var ren tur att han inte brände ner dem helt.                    

 

Värst blev skadorna hos Erik Jönsson. Hela uterummet förstördes.

 

- Två av rutorna i mitt tre-glasfönster gick sönder, säger han. Hade den tredje rutan också gått hade elden fått fyr i gardinerna - då kunde det ha slutat riktigt illa, säger Erik Jönsson.

 

- Direkt när jag upptäckte elden förstod jag vad det handlade om

 

- Det värsta hat tycks nu runnit av honom, säger Claes Svensson på polisen i Kristianstad. Men han erkänner att han skulle hämnas för vad de båda männen gjorde för 25 år sedan.

 

-Vi ville ju bara ställa upp och hjälpa honom - och hans mor, säger Erik och John.

Sedan glömde vi saken - inte trodde vi att han skulle hämnas 25 år senare.


Hämndbegäret sitter djupt. 45-årig mordbrännare hotar dem som omhändertog honom för 30 år sedan
Av Ulf Matson,
Kristianstadsbladet - 2003-03-15


14-årig flicka högg socialsekreterare i halsen
Av Marie Hultén, Göteborgs-Tidningen, gt.se - 15 april 2004


15-årig flicka knivskar vårdare

Aftonbladet text-tv - 2006-11-19


15-årig flicka knivskar vårdare i bilen
Av Karin Wik, Expressen - 2006-11-06


Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till NKMR:s Huvudsida

 

 

 

 

Ruby Harrold-Claessons föredrag för Mormorsupproret

 

Hej Allesammans.

Jag heter Ruby Harrold-Claesson, och jag är jur. kand., med fransk och svensk jurist utbildning. Jag är ordförande i Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR - För skydd av Familjers Rättigheter i Norden.

 

Presentation av NKMR

NKMR är en internationell organisation omfattande Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den grundades den 30 november 1996 på Christiansborg i Köpenhamn, som en reaktion mot de ständigt återkommande fall där de sociala myndigheterna i våra olika länder tvångsomhändertar barn och placerar dem i fosterhem, på vad vi bedömer vara godtyckliga grunder. NKMR arbetar således uteslutande med barns och deras föräldrars och släktingars rätt till skydd mot de sociala myndigheternas onödiga ingripanden i deras privat- och familjeliv genom onödiga tvångsomhändertagande av barn. Förutom mig Ruby Harrold-Claesson, består styrelsen i NKMR av norska professorn Marianne Haslev Skånland, vice ordf. och andre vice ordf. är den finske antropologen Peter Klevius. De övriga styrelsemedlemmarna jur. kand., med. lic. Siv Westerberg, (Sverige) som för övrigt innehar europarekordet i vinnande mål i Europadomstolen, journalisten Eva Granheim, (Norge), teol. cand. Hans Olav Okkels (Danmark) och som suppleant har vi gävleadvokaten Tryggve Emstedt. För en mer ingående presentation var god och besök NKMR's hemsida på Internet där vi publicerar på svenska, norska, danska, (nordisk sida), engelska, franska, tyska och finska har var sin egen sektion. Stadgarna för NKMR, årsmötesprotokoll m m finns på hemsidan på Internet. Adressen är http://www.nkmr.org. Sedan NKMR hemsida togs i bruk i början av december 1997 till idag den 14 juli 2001 har vi fått 248,445 besök från hela världen. Jag vill hälsa alla välkomna att avlägga besök även på våra sidor på andra språk och att besöka hemsidorna till de organisationer som vi har länkar till. Detta gäller såväl Ni som redan känner till NKMR:s hemsida som Ni som inte tidigare känt till vår hemsida.

Nu till mitt föredrag.

Sent i förrgår kväll fick jag ett e-mail från NKMR:s andre vice ordf. Peter Klevius. Han skrev så här:

"Hej Ruby

En liten ljusglimt. PESUE och Anu Suomela vann mot finska staten trots deras överklagan. Domen, som kom i dag, finns på PESUEs hemsida på engelska eller på ECHRs hemsida och målet gällde K & T mot Finland."

Tidigt igår morse laddade jag ner Europadomstolens nya dom i Fallet K & T mot Finland och publicerade den på NKMR:s hemsida. Därefter skickade jag ut grupp e-mails till NKMR:s medlemmar och sympatisörer, ringde till styrelsemedlemmarna som inte har tillgång till Internet och till Prof. Jacob Sundberg i Stockholm - trots att han också har Internet. Jag skickade gratulationer till Anu Suomela och PESUE och jag ringde till den finske handläggaren vid Europadomstolen i Strasbourg och framförde NKMR:s tack för den epokgörande domen.

Ni kanske undrar varför jag är så upphetsad över denna dom från Europadomstolen. Jag ska förklara. Domen är unik. Domen innebär en viss omprövning av omhändertagandelagarna. I K & T mot Finland har för första gången Europadomstolen klassat själva tvångsomhändertagandet av ett barn som en kränkning av familjens mänskliga rättigheter. Det är också första gången som en stat har överklagat Europadomstolens dom och fått en omprövning - Grand Chamber Hearing - av fallet. Det är också första gången som en stat har fällts två gånger i samma mål.

Europadomstolens domar i K & T mot Finland finns på NKMR:s hemsida under rubriken " Europadomstolen". Eftersom domarna finns endast på engelska och finska ska jag berätta lite om fallet för Er.

Katrin har fyra barn. Pia född 1986, Mikael 88, Jaana 93 och Raija 95. De två yngsta har hon tillsammans med Timo som hon flyttade ihop med i 1991. Katrin har haft psykiska problem, blev vårdad på sjukhus tre gånger mellan 1989 - 90 och under tiden tog mormor hand om barnen. Mellan 1991 - 93 pågick en lång utdragen vårdnadstvist mellan Katrin och Pias far. Fadern fick vårdnaden. Katrin var gravid och fick psykoser pga. den stress som vårdnadstvisten orsakade henne.

Katrin fick sjukhus vård och två läkare intygade att hon inte förmådde ta hand om barnen just då, men att hennes sjukdom utgjorde inget permanent hinder för henne att ta hand om Mikael. Katrin och Timo placerade Mikael frivilligt i ett barn i tre månader eftersom förlossningen närmade sig. Socialtjänsten beslutade ett omedelbart omhändertagande av barnen efter Jaana föddes.

Socialarbetarna informerade inte föräldrarna om sina planer men sjukhuset fick order om att inte överlämna barnet till Katrin efter förlossningen. Socialen motiverade beslutet om omedelbart tvångsomhändertagande av Jaana så här: Det kan utgöra fara för barnet om Katrin får reda på att socialen planerar att omhänderta henne.

Men, Katrin hade aldrig utgjort en fara för sina barn.

Båda barnen tvångsomhändertogs och trots att det inte fanns något domstolsbeslut blev umgänge med barnen förbjudet under de första dagarna.

Nyfödda Jaana placerades i ett litet barnhem där Timo fick sköta henne varje dag. Det fanns inget att anmärka på hur han skötte babyn. Socialen upplyste Timo om att han kunde få vårdnaden om Jaana OM han bröt med Katrin. (Vi känner alla säkert igen socialens sätt att vilja reglera och kontrollera folks privatliv). Timo flyttade till en egen lägenhet när Jaana var en månad gammal. Han tillät Katrin att träffa barnet när hon hade permission från sjukhuset. Socialen fick reda på detta och som bestraffning för hans olydnad fick han inte behålla Jaana. Länsrätten biföll socialens beslut att tvångsomhänderta barnen i September 1993.

Samma dag som domen meddelades började socialen att leta efter en foster familj till barnen. Föräldrarna fick inget veta. Katrin blev frisk och utskriven från sjukhuset i oktober 1993. Regeringsrätten godkände omhändertagandet i september 1994. Barnen flyttades till fosterfamiljen - ett barnlöst par - i början av 1994. Katrin och Timo fick besöka barnen en gång i månaden - dock med kontaktperson dvs. övervakning. Anledningen: barnen måste rota sig i fosterhemmet. (Detta känner vi ju igen från tvångsomhändertagandefallen i Sverige).

Det skall noteras att under perioden 1994 - 2000 har föräldrarna - Katrin och Timo aldrig fått träffa sina barn utan övervakning. En gång om året har barnen fått besöka sina föräldrar - dock åtföljda av fosterföräldrarna.

Katrin och Timo flyttade ihop igen i början av 1994. I mars 1994 begärde de att socialen skulle upprätta en plan för familjens återförening. Därefter begärde de att omhändertagandet och umgängesbegränsningen skulle upphöra. Dessa processer pågick fram till år 2000 och har pågått till nu i dagarna. Men nu är det slut. Huruvida föräldrarna får tillbaka sina barn återstår att se. Socialtjänsten brukar visa betydligt större motstånd mot att återlämna barn till sina familjer än att ta bort dem från deras nära och kära.

Andra saker som Ni skall veta: Socialchefen skickade Katrins och Timos journaler för utlåtande till en doktor (Dr. V) som är ökänd i Finland som en som förespråkar att barn skall tas från sina mödrar. Förvaltningsdomstolarna biföll alla umgängesrestriktionerna med angivande om att "barnen skall ha en levande bild av sina föräldrar."

När Katrin var gravid med Raija under hösten 1994 blev hon upplyst av socialchefen om att alla deras framtida barn skulle omhändertas och fosterhemsplaceras.

Raija föddes i April 1995. Raija blev aldrig omhändertagen och Katrin och Timo bor tillsammans fortfarande.

Katrins hälsa blev helt stabil i början av 1996 men socialen och förvaltningsdomstolarna höll fast vid omhändertagandet och fosterhemsplaceringen av Mikael och Jaana. Alla överklaganden avslogs. Förvaltningsdomstolarna vägrade förordna Katrins och Timos ombud, Anu Suomela, som offentligt biträde för dem.

Socialen beslutade om ytterligare umgängesbegränsningar. En period beslutades löpa mellan den 2 februari 1999 t o m den 31 december 2000. Socialen motiverade beslutet med nödvändigheten av att begränsa myndighetspersonernas arbete. Socialen fortsatte att kontrollera familjen fram till 1999.

Föräldrarna klagade till Europadomstolen i 1994. Målet fick prövningstillstånd och domen meddelades den 27 april 2000.

Europadomstolen skrev i sin dom beträffande omhändertagandet följande:

Båda barnen befanns i trygga förhållanden i var sin institution. Jag citerar:

"Moderns psykotiska uppförande ett par timmar efter det att hon fått reda på att hon hade blivit fråntagen sitt nyfödda barn kan inte rättfärdiga ett beslut som redan hade fattats.

Inte heller kan farhågor för sådant beteende från moderns sida för det fall att ett tvångsomhändertagande kan bli aktuell rättfärdiga beslutet att omhänderta barnet.

Domstolen finner det sannolikt att vilken mor som helst - med eller utan tidigare psykiska problem - skulle under sådana förhållanden, löpa risken av beteendestörningar ..."

"... de anledningar som givits för att rättfärdiga omhändertagandet var otillräckliga och metoderna som använts var överflödiga

... Domstolen finner att genom att vidta de ovan angivna åtgärderna de inhemska myndigheterna överskred sina befogenheter (margin of appreciation) och att sådana åtgärder kan inte vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle ... (således) utgör tvångsomhändertagandet en kränkning av Artikel 8 av den Europeiska Konventionen..

Domen i april 2000 fick stor uppmärksamhet i finska media men den förbigicks med tystnad i Sverige. Finlands regering reagerade starkt och begärde omprövning av domen. Det blev Plenumavgörande den 14 mars 2001 och som jag nämnde tidigare meddelades den nya domen den 12 juli 2001.

Av redogörelsen för fallet K och T mot Finland framgår att de sociala myndigheterna i Finland arbetar på samma sätt som de sociala myndigheterna i Sverige. Trots att mormor och morfar utgjorde en ressurs för barnen - innan Katrin började sammanbo med Timo - negligerade socialtjänsten att placera barnen i släktkretsen. I stället placerades barnen hos ett barnlöst par som därmed fick sin barnlöshet avhjälpt och pengar för att ta hand om barnen. Jag arbetar med två liknande fall - det ena i Kumla och det andra i Uddevalla - där tvångsomhändertagandet av barnen är inget annat än förtäckta adoptioner. Jag höll ett föredrag om dessa fall vid NKMR:s symposium i juni 2000. Titeln på föredraget är "Förtäckta adoptioner - två fall" och det finns publicerat i NKMR:s Artikelarkiv. Jag kan berätta att i Kumlafallet finns en ung farmor som har varit mycket aktiv och begärt att bli utredd som fosterhem till sitt enda barnbarn sedan barnet var tre dagar gammalt. Faktum är att barnet lovades bort till det barnlösa paret - vänner till en av socialarbetarna - redan dagen efter födelsen.

De så kallade välfärdsinstitutionernas rättsövergrepp mot barn, deras föräldrar och släktingar måste upphöra om Sverige ska kunna betecknas som ett civiliserat demokratiskt samhälle. Detsamma gäller för de andra nordiska länderna - vilket Europadomstolens dom i fallet K och T mot Finland visar.

Jag vill uppmana alla samlade här till möte hos Mormorsupproret att fortsätta kampen för Era barn och barnbarn. Detta gagnar inte bara Er utan alla barnen i detta samhället. De sociala ingenjörerna och deras familjefientliga metoder är skadliga för barnen, deras familjer och hela samhället i dess förlängning. Denna skattefinansierade verksamheten - som påstås vara med "barnens bästa" för ögonen - kostar skattebetalarna åtskilliga miljarder varje år. Och resultatet av socialens s k insatser för barnen är ytterst tvivelaktigt vilket visas av Bo Vinnerljungs forskning och av åtskilliga skrifter som har författats av Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell.

Kommunerna överskrider jämnt sina sociala budgetar men dessa pengar kommer inte barnen som socialen utger sig att hjälpa till del. I stället används våra skattepengar till att fördärva barnen. Huvudparten av kommunen pengar går till att göda fosterhemmen och till att stärka socialarbetarnas makt över familjerna. Det är således inte barnen som är dem som egentligen omhändertagits för försörjning - utan det är fosterföräldrarna och socialarbetarna. Statistiken visar att sammanlagt 17500 barn och ungdomar var omhändertagna i Sverige under 1999. Det var således 1000 barn fler än år 1998. 1999 var det 4000 nyrekryteringar till denna s k vårdform.

Det är alltid ett stort problem när människor tillåts livnära sig på barn på något sätt - varje sig som beslutsfattare över barnen eller som vårdgivare/fodervärdar.

Handeln med barn genom tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering i Sverige och de andra nordiska länderna måste bringas att upphöra. Sverige och de andra nordiska länderna måste erkänna varje individs rätt till privat- och familjeliv så som garanteras i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen och FN:s Barnkonvention. Sverige, Danmark och Finland är medlemmar i EU. I huvudparten av EU:s medlemsstater är familjen erkänd som samhällets grundsten och där är familjens roll starkare. Men i de nordiska välfärdsstaterna har välfärdsinstitutionerna övertagit familjens roll. Det var så sent som i nådens år 1997 som den svenska riksdagen antog en lag som medgav mor- och farföräldrar och andra släktingar rätten att bli "utredda" av socialtjänsten i fall ett släktingbarn behöver vård utanför sitt eget hem. De s k u-länderna i omvärlden skrattar åt Sverige och anger att de hellre vill förbli underutvecklade om det som vi i Sverige lever under är utveckling.

Jag beklagar att jag inte kan vara mitt bland Er idag men jag och de övriga styrelsemedlemmarna i NKMR önskar Er alla en lyckad konferens och framgångar i vår gemensamma kamp att återupprätta Familjen som samhällets grundsten med rätt till skydd från onödiga - och bevisligen ytterst skadliga - myndighetsingripanden.

Tack för ordet.

 

Ruby Harrold-Claesson
Jur. kand.
Ordf. i NKMR
Olofstorp, den 14 juli 2001

 

Till Artiklar

Tillbaka till Mormorsupprorets kallelse

Rolf Edins föredrag till Mormorsupprorets konferens den 14 - 15 juli 2001

 

  

 

Rolf Edin är Polisinspektör och tvåbarnsfar. Han höll detta anförande på internationella barndagen 2000. Eftersom Rolf Edin inte kunde vara personligen närvarande sände han manuskriptet till Mormorsupprorets konferens i Ramsele den 14 - 15 juli 2001 med orden "Hoppas att ni kan ha någon glädje av det."

Vi i NKMR har glädje av anförandet.

Tack, Rolf Edin.

 

 

 

Någonting som gör mig upprörd och samtidigt förtvivlad är de uppgifter vi bombarderas med nästan dagligen om våra ungdomars vanor och beteende.

De begår grövre och grövre brott allt yngre och yngre. Vi har mördare, rånare och våldtäktsmän m fl i en ålder så låg att svensk lagstiftning inte ens kan döma dem för brotten. Det visar sig med all tydlighet att fler ungdomar än n6gonsin saknar all känsla för empati och medmänsklighet.

Någonting har gått fel, ordentligt fel, det är det många som är överens om, men vad som gått fel finns det säkert många olika uppfattningar om.

Man börjar på allvar fundera över om inte den gamla frasen "det var bättre förr" är mer aktuell än någonsin och innehar mer sanning i sig din någonsin. Om vi ser det ur barnens och ungdomamas perspektiv kanske det var bättre förr när den numer föraktade hemmafrun tillika modern var hemma och fanns tillgänglig för barnen under deras första stapplande steg på denna jord.

För dem betydde hon trygghet, kärlek och omtanke och fanns tillgänglig för barnens sorger och glädjeämnen. Samhället och marknadskraftema såg till att degradera rollen som hemmafru till något fult. Ingen kvinna skulle behöva vara hemma och ta hand om sina barn. Tyvärr finns denna inställning kvar hos många än idag men då handlar det mest om ekonomi. En förälder som väljer att vara hemma med sina barn ar inte samhällsekonomisk.

Hon skulle ges moilighet att komma ut i samhället och tjäna egna pengar istället för att parasitera på maken. Ingen skulle behöva vara hemma bara för att man hade barn.

De vuxna skulle göra karriär och tjäna pengar och för att detta skulle vara genomförbart ordnade man med barnomsorg i olika former. Ingen skulle behöva vara hemma bara för att man var förälder. Alla jublade och var glada. Föräldrarna jublade och staten jublade för ju fler som jobbade ju fler betalade skatt. Köpkraften ökade men tyvärr ökade också prisema. Jublet fastnade ganska snart i halsen då många märkte att prisema ökat så mycke att bågge föräldrarna nu var tvungna att arbeta för att det skulle gå ihop.

Det kanske var bättre förr när det bara fanns en och så småningom två kanaler på TVn som sände några timmar om dagen. Då blev familjen liksom tvungna att umgås i större utsträckning och ta del av varandras sorger och glädjedmnen än nu. Umgänget mellan barn och vuxna i allmänhet är viktigt och med föräldrar i synnerhet. Jag har gång på gång stött på ungdomar som har oerhörda besvär med att umgås med vuxna utav den enkla anledningen att de aldrig gjort det. Det beror inte på att de inte velat detta men det har inte funnits några till hands och när jag menar till hands menar jag till hands på barnens eller ungdomamas villkor.

Det kanske var bättre förr när mormor eller farfar satt barnvakt istället för videon. Undersökningar har visat att de som ser mest på video är barn och ungdomar.

De har också visat att Sverige tillsammans med Tyskland per invånare köper och hyr mest film i världen samt att de filmer som hyrs och köps är till en tredjedel grova våldsfilmer, en tredjedel porrfilmer samt resten äventyrs och familjefilmer. Det finns fortfarande forskare som vill hävda att grova våldsfilmer inte påverkar barn negativt och inte har att göra med att barn på våra skolgårdar sparkar ner varandra med sofistikerade karatesparkar. Dessa, vad jag vill kalla skolbänksexperter har förmodligen aldrig varit utanför sitt hem någon gång och sett verkligheten. Datan gjorde sitt intrång i var mans hem och med dem dataspelen. Förbi för evigt är säkert den tiden familjen samlades runt köksbordet, spelade Monopol och umgicks.

Den tekniska utvecklingen sker i en rasande fart men den för egentligen inte människor närmare varandra. Framför allt inte barn och föräldrar. Läste någonstans att föräldrar talar i snitt med sina barn ca 3 minuter om dagen.

Nar jag idag möter en 12 åring som såger "far åt helvete snutjävel" blir jag inte arg. Jag tycker snarare synd om grabben då jag förstår att hans uppväxt varit totalt utan de ingredienser som krävs för att han ska förstd att detta är ingenting man såger till en polis. Blir jag arg är det däremot på min egen generation. Det är faktiskt vårat fel att vi har de ungdomsproblem vi har idag.

 

Vi har svikit barnen och ungdomarna något fruktansvärt genom att föra en utveckling framåt som bara gagnat de vuxna. Det är ingen hemlighet att vuxenföraktet bland ungdomarna i dag är större tin någonsin. Detta är ingenting vi kan krypa undan för och jag vill påstå att vi inte är värdiga eller gjort oss förtjänta av något annat än förakt. Var fanns mamma när jag var ledsen ? Var fanns pappa när jag behövde hjälp ? Massor med ungar i det här landet har varit och är ensamma till och med mitt i familjen. Ingen har tagit sig den tid det krävs och med värme och engagemang lotsat dem genom de första årens trassligheter. Förebilderna har funnits men ingen har pekat på dem. Vill vi på något sätt få en förändring till stånd måste vi erkänna vårt misslyckande och på nytt sätta barnen i centrum.

Inget barn som fötts till denna jord har bett om att få göra det. Samtidigt är varje barn som föds en resurs för framtiden. Jag kommer säkert att bli anklagad för att moralisera men jag tycker att har man fatt förmånen att få ta hand om och uppfostra en liten ny människa måste den lilla människans behov gå före mina egna. Jag vill inte på något sätt klanka ner på den barnomsorg vi har i Sverige men det finns enligt min mening ingen barnomsorg i världen som kan ersätta en kärleksfull mamma och pappa. Det är varje förälders plikt att vara tillsammans med sina barn så mycket det bara går och det är samhällets skyldighet att se till att det är genomförbart. Vi måste sluta föra en politik som är direkt fientlig gentemot barn och ungdomar.

Vi måste sluta och se barn och ungdomar som problem. Vi måste sluta spara pengar, alltså tjäna pengar, på barn och ungdomar genom olika sparpaket. Vi måste t ex fa stopp på sparandet på undervisningen av våra barn medan vi samtidigt pumpar in miljarder i undervisning till vuxna genom kunskapslyft o s v. De måste upphöjas till resurs och behandlas därefter. Det ska vara en självklarhet att åtminstone de första åren vara

hemma och ta hand om sin nya familjemedlem om man nu vill det.

 

Detta handlar inte om att någon ska tillbaks till spisen utan att någon ska ha tillgång till en förälder. Jag tycker mig uppleva att fler och fler människor som idag skaffar barn ställer krav på att få vara hemma så mycket som moiligt de första åren. Det är säkert ett resultat av att de inte vill ge barnen den början på livet som de själva kanske fick. Detta måste till varje pris uppmuntras av oss alla . Vi måste lära av historien och historien förtäljer att någonting gått snett. Låt oss erkänna våra misstag och inse att ett litet barn endast har rättigheter och att det är våran skyldighet som vuxna att se till att dessa rättigheter uppfylls.

 

 

Familjens roll är större i Europa

 

Ruby Harrold-Claessons föredrag vid Mormorsupprorets konferens

 

Tillbaka till Artikelindex

 

 

 

 

Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin

 


Artikeln är tidigare publicerad i Gaudeamus nr 12. 1975-11-28.

Den publiceras här eftersom de som är - eller har varit - utsatta för socialsekreterarnas, socialnämndernas och förvaltningsdomstolarnas hantering av tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av deras barn kanske känner igen myndigheternas ovetenskapliga metoder från innehållet i artikeln.

 

 

Främst i skottglug­gen för kritiken står de båda psykologilärarna Ann Helleday och Patri­cia Rosén. Båda har tidi­gare gjort sig bemärkta genom sina extrema åsik­ter och metoder.

 

Deras gemensamma doktorsav­handling fick i betygsutlåtandet bland annat följande kommentarer: "Kan inte finna detta förhållnings­sätt vetenskapligt acceptabelt", "väldigt klara brister i dataunderla­get" beroende på "en ohållbar mo­dell for hur verklighetsbeskrivning­en byggs upp med utgångspunkt från en dialektisk referensram". Det konstateras också att det begränsa­de perspektivet och det svaga da­taunderlaget inte utesluter en tolk­ning som "är diametralt motsatt författarnas och därmed ödesdiger för deras normativa slutsatser".

 

Trots allt godkänd

Trots dessa omdömen, som ju punkterar hela avhandlingen, blev den godkänd! I

Tidskriften Socialt Forum kommenterar kommunförbundets vice VD, Sten-Sture Landström, som själv har forskarbakgrund: Jag bara konstaterar att så här kan den nya doktorsexamen få se ut. Eller vågar man tro att denna avhandling är och förblir ett undantag?

"Uppenbarligen har dock avhandlingen fallit i god jord bland vissa på socialhögskolan. Den har nämligen upphöjts till rang och värdighet av obligatorisk kurslitteratur i psykologi!

 

Kryptisk avhandling

Doktorsavhandlingen, som be­handlar den sociala utbildningen vid högskolan, bär den något kryp­tiska titeln Att förändra det oföränderliga  - ett pedagogiskt dilemma. Utgångspunkten är politisk. Förfat­tarna vill studera Socialhögskolan som "en del av det kapitalistiska samhället". Lärarna är "represen­tanter för den härskande klassen och dess intressen" och eleverna "de undertryckta i skolans makt­kamp".

 

Motsättningar Överallt

Den viktigaste motsättningen i samhället "gäller hur människorna förhåller sig till produktionsmedlen, om de äger eller brukar dem, om de bestämmer över produktionen eller producerar". Relationen lärare-ele­ver jämställs med förhållandet kapitalister-arbetere.

 

Den svenske socialvården påstås ha följande uppgift: "…kapitalis­terna vill att socialvården skall ga­rantera att ingenting förändras i stort, men att näringslivet får hjälp med omhändertagande av de män­niskor som är oanvändbara som arbetskraft".

 

Kritik mot kollegor

För att få underlag för avhand­lingen skrev Patricia Rosén in sig söm elev på sociala linjen och hen­nes anteckningar från den liden har legat till grund för avhandlingen.

Hon förde dessutom en dagbok, som under namnet "Dagbok från Sopis" spreds under våren 1972. Boken innehåller en mängd aggres­siva och personliga angrepp på lätt identifierade enskilda lärare.

 

Några smakprov på Roséns ka­rakteristik av kollegornas sätt att undervisa: "ser ruskigt auktoritär ut", "slarvig på alla punkter", "är överlägsen som faan", "ger fan i vad eleverna vill", "mycket småskoleaktig", "dödtrist", "papegojkunskap", "kastar skit på marxismen".

 

Dagboken förbjöds

Dagboken väckte av naturliga skäl måttlig entusiasm bland övriga lärare. När det visade sig att dagbo­ken givits spridning på högskolan var måttet rågat. Den dåvarande rektorn Bengt Börjeson betecknade i en skrivelse till styrelsen Roséns sätt att beskriva enskilda lärare som "både oskickligt och oriktigt."

 

Styrelsen instämde och förbjöd dagbokens användande som kurs­litteratur. Vid lärarrådets samman­träde lät en lärare anteckna till pro­tokollet att "P Howard-Rosén har genom spridningen av dagboken visat synnerligen grov omdömeslöshet."

 

 

Inget genmäle

Självklart hade vi tänkt att Ann Helleday och Patricia Rosén skulle få möjlighet att kommentera kritiken mot dem. Vi gjorde också upp med Helleday om en tid då vi skulle träffas. Allt verkade OK.

Vi anlände till hennes tjänsterum på den avtalade tiden. Men då var det plötsligt stopp. Helleday häda tydligen hunnit prata med Patricia Rosén och då blivit tillsagd att hon inte borde diskutera frågan.

Ann Helleday lyckades dock i en kärnfull sentens moti­vera varför hon inte ville prata med oss:

- Ni kommer ändå inte att ställa de rätta frågorna.

 

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Justitiekanslerns beslut

Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Röda fanor
Nyhetsartikel i DN


"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Gaudeamus nr 12. 1975-11-28



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

Röd terror på sopis?

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"

 


Artikeln är tidigare publicerad i Gaudeamus nr 12. 1975-11-28.

Den publiceras här eftersom de som är - eller har varit - utsatta för socialsekreterarnas, socialnämndernas och förvaltningsdomstolarnas hantering av tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av deras barn kanske känner igen myndigheternas taktik från beskrivningarna i artikeln.

 


Röd terror, marxistisk mobbing och en massiv vänsterextremistisk
propaganda! Så går det till inom vissa ämnen på Socialhögskolan: Åtmins­tone om man ska tro de tre elever som reagerat så starkt på missförhål­landena så att de gjort en anmälan till Justitiekanslern.

 

- Den tilltagande vänsterextremistiska propagandan inom spe­ciellt ämnet psykologi upplevs av många som en grov kränkning av den personliga integriteten.

 

Det säger Marianne Johansson, en av da tre elever som skrivit under JK-anmälan.

JK sista utvägen

- Alla försök att inom skolans ram försöka åstadkomma en för­ändring stoppas effektivt av vissa lärare och en del elever. Därför tyck­te vi att en JK-anmälan var sista ut­vägen för att få upp de här förhål­landena i ljuset och få igång en ordentlig debatt.

 

 Tillsammans med de båda andra undertecknarna, Gun Hemberg och Gunilla Ekenstein, har hon gjort en omfattande sammanställning av missförhållandena på skolan. Utan några som helst svårigheter fick de ihop en flera hundra sidor lång rap­port inkluderande 46 bilagor.

 

Många lärare och elever har spontant uttryckt sin uppskattning över deras initiativ. Att någonting snart måste ske är en vanlig upp­fattning.

 

Brännmärkning

Men kritiken mot deras handlan­de har från många håll varit häftig.

Både vissa lärare och andra elever har tyckt att deras handlande varit osolidariskt. Skolans byk ska inte tvättas offentligt.

 

När skolans lärarråd behandlade anmälan, som kommit på remiss från JK, föreslog en lärare att de tre elevernas tilltag borde "brännmärkas". Men mot det reagerade en annan lärare, som dessutom är jurist. Han slog fast att något uttryck, för ogillande av elevernas aktion får inta för åkomma.

 

- Den envar medborgare tillkommande rätten att vända sig till JK eller JO eller att anlita andra lag­liga medel, exempelvis hänvändel­se till massmedia, får icke på minsta sätt inskränkas eller ens ifrågasät­tas.                      

 

Rädsla och vanmakt

Men den "envar medborgare tillkommande rätten" nonchalerade den röda elevkårstyrelsen totalt när man behandlade JK-anmälan. Sty­relsemajoriteten beslöt att anta ett uttalande där det bland annat heter att "kårstyrelsen avvisar helt och fullt den av tre elever författade JK-skrivelsen, den beskriver tre ele­vers rädsla och vanmakt och äger ingen som helst representativitet bland det breda elevflertalet".

 

Men mot det beslutet reserverade sig ledamoten Niccoline Kinch.

 

– Det är ett administrativt över­grepp når kårstyrelsen på det sättet använder sina resurser för att platta till tre enskilda elever som inte har en chans att försvara sig eller sätta emot, tycker hon.

 

För att ytterligare stilla de tre ele­verna vid skampålen har kårstyrel­sen dragit igång en namninsamlingskampanj där övriga elever uppmanas att fördöma JK-anmälan.

 

Psykisk press

I en kompletterande skrivelse till JK säger de trä eleverna att samtli­ga, till följd av anmälan, utsatts för hård psykisk press av "tidigare till undervisningen kritiska kamrater, efter att dessa utsatts för 'lämpliga åtgärder' av lärare i psykologi".

 

Många andra elever drar sig för att tala om all mobbing. En av de värst mobbade eleverna vet inte ens om hon vågar berätta om alla psykningar hon utsatts för. Detta av rädsla för vad som ska hända henne i fortsättningen. Eftersom hon går på den sociala linjen måste hon nämligen för sin framtida yrkesut­övning läsa psykologi.

 

 

 


 

Daghemmen som instrument
Av Krister Pettersson


Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Justitiekanslerns beslut

Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

 Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus


Röda fanor
Nyhetsartikel i DN



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Röda fanor

Nyhetsartikel i DN

 


Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Nyheter 1975-11-15.

 



– Studentkårens styrelse har nu kommunistisk majoritet efter det senaste kårvalet, där enligt uppgift ca 50 procent av eleverna deltog. Den verksamhetsberättelse som kårstyrelsen skickat ut är prydd med röda fanor och hammaren med skäran.

 

– De är valda i demokratisk anda, och jag| tror inte någonting är galet där, så det är ok.  Men det vore ju bra om resten av elevkåren också visade lite större politisk aktivitet, för jag tror att den politiska bilden inom elevkåren i stort är ungefär densamma som i samhället i övrigt.

Men när undervisningen vid institutionen för tillämpad psykologi påstås vara politiskt färgad tycker kommunalråd att det börjar bli allvarligare.

 

Psykologerna kommer sedan bland annat till våra barnstugor och daghem. Jag har fått uppgifter om att de pratat om att just barnstugorna är lämpliga ställen att bedriva sin politiska indoktrinering på, och jag har redan sett insändare där vi tillfrågas om politisk indoktrinering verkligen tillämpas på våra barnstugor.

 

Allt det där kan komma att förstöra tilltro till dagisidén som vi satsar väldigt hårt på i Umeå.

 

Maare Tamm har ingen direkt partipolitisk inställning. Hon bor med make och tre barn i Boden. Där undervisar hon vid sjuksköterskeskolan i psykologi.

• • Hon har fyra betyg i pedagogik, ett i sociologi och tre i psykologi. Har pluggat vid flera högskolor i Sverige. Säger:

– Under hela min stu­dietid har jag inte träffat på någon situation liknan­de den i Umeå.   

 

Hennes första starka reaktion kom då hon hör­de elevernas åsikter om hur de själva såg sin roll som blivande psykologer i samhället:

– De anser att deras främsta uppgift är att påverka människor politiskt. Marxismen löser alla pro­blem. Lättast påverkbara är barn på barnhem. Arbetet som psykolog i traditionell mening kommer i andra hand.

 

Ett tiotal av de 28 ele­verna var mera aktiva i diskussionerna. De ansåg sig själva som marxister och de stöddes av lärarna, säger Maare Tamm.

 

Alla elever har kompe­tens att i dag börja arbeta som biträdande psykolo­ger. Maare Tamm:

– Med den inställning de har till sitt arbete är det förhållandet nästan det värsta av allt.



Lägre krav

• •     Maare Tamm säger:

– Kravet på kunskaper var lägre än de vi har på sjuksköterskeskolan i Boden, där jag är lärare i psykologi.

– Vi hade inga examinationer i traditionell mening. En examination kunde bestå i att man gick   till   ett   barndaghem och sedan skrev två sidor   om   vad man tyckte om ett barn.

 

– Kurslitteraturen var huvudsakligen politisk propaganda. När man frågade efter vetenskaplig kurslitteratur hänvisades man bara vidare till annan politisk propaganda typ "Häften för kritiska studier".

• • Maare Tamm betraktar sin psykologkarriär som avslutad:

   Det är omöjligt för mig att fortsätta vid universitet i Umeå. Genom att jag bor så här långt norrut har jag ingen chans att plugga vid någon annan högskola.

 

        För övrigt är jag efter vad jag varit med om inte längre så säker på att jag vill kalla mig psykolog.

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Daghemmen som instrument
Av Krister Pettersson


Justitiekanslerns beslut

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Gaudeamus nr 12. 1975-11-28


Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

 

 


Prof. Jacob W. F. Sundberg var professor i allmän rättslära vid Juridicum, Stockholms Universitet, när han höll föreläsningen om socionomutbildningen för sina studenter.
Prof. Sundbergs föreläsning, är tidigare publicerad i "En liten bok om allmän rättslära", i skriftserien från Institutet för offentlig och internationell rätt, IOIR nr 80, sid 94 – 98, under rubriken "Tvångsomhändertagande av barn".

Den återges här med upphovsmannens benägna tillstånd.

 



Tvångsomhändertagande av barn

 

Bland arbetsgruppens indignationsreportage återfinns ett avsnitt rörande "om­händertagande av barn" (s 11 i promemorian). Det består av ett citat från några studentanteckningar av obestämbar proveniens. Det enda man vet är att de icke kommer frän "en föreläsning VT 1987" som arbetsgruppen påstår. Därutöver innehåller reportaget arbetsgruppens indignerade beskrivning av en tankegång som tillskrives mig.

 

I den mån arbetsgruppens uppdrag var bestämt av Tidens klagomål, och hela den 14-sidiga promemorian torde hänga på detta, gäller saken undervisningen vårterminen 1988. Det förhållande att Peterson 1987 utsetts till linjenämndens ordförande samtidigt som jag själv förlorade varje insyn i fakultetens olika organ lät ana aktioner som skulle komma. I Affären fr. Eddan t. Ekelöf hade jag konfronterats med tekniken att någon student fick påslå att något sagts på en föreläsning - i del fallet en viss Lundholm - och att därefter utan varje kritik och kontroll detta påstående godtogs och lades till grund för diverse olika åtgärder som i det fallet formellt slutade hos JK (i realiteten slutade det på ett helt annat sätt, se nr 14 ovan). Inför detta perspektiv föranledde Petersons nya position till särskilda försiktighetsåtgärder vad gäller skriftlig utformning av föreläsningarna. Det 'blomkvistande' som arbetsgruppen ägnat sig åt i förevarande ärende har hindrat densamma från att efterfråga sådan dokumentation. Det kan därför vara belysande för kvaliteten på dess insatser att här kort återge ur föreläsningen vad som sades om tvångsomhändertagande av barn. "Talk show" tekniken kan visserligen leda till att man något avviker från ett etablerat scenario för föreläs­ningen men betydelsen av sådana avvikelser torde vara försumbar. Efterföljande text kan läsas som den kondenserade framställningen.

 

Ni erinrar Er kodifikationerna på familjerättens område från föreläsningen om Socialistlägrets 60-talslagstiftning. Ni fick där den teoretiska förklaringen till varför det då lagstiftades, och varför denna lagstiftning såg så totalt annorlunda ut än den som infördes på 20-talet. I sin tur har då detta att göra med den dynamiska uppfattningen av utvecklingen; att människans natur är reformerbar, att man så småningom skall kunna lyckas skapa den socialistiska männi­skan, och att den socialistiska människan till sist skall kunna så förädlas att hon kan ingå i det kommunistiska samhället. För att åstadkomma detta gäller det att skydda barnet från skadliga inflytanden, och de skadliga inflytandena kommer framför allt från familjen. Därför gäller det att åtminstone bevaka familjen noga, så att den s.a.s. blir statsmaktens yttersta redskap. Detta är själva grundtanken. Men hit hör då också att om familjen råkar sprida fel budskap, som icke harmonierar med statsmaktens, så måste man skilja familjen från detta inflytande, Enklast kan så ske genom att man omhändertar barnet, eller också genom att man förebygger situationen genom att tillse att familjens inflytande blir så ringa som möjligt. Ju färre timmar och minuter man tillbringar tillsammans i familjen, dess mindre chans finns det att det ondskefulla, felaktiga inflytande utövas, som leder till de olyckliga konse­kvenserna.

 

-----------------------


Under 70-talet har vi i Sverige fått den enorma socialbyråkratin. Utveck­lingen är inte utan intresse, inte minst därför att den tilldragit sig en ganska intensiv europeisk uppmärksamhet. Vi har haft och har ett antal mål i Stras­bourg, där de här synsätten konfronteras med varandra.

 

Det är i mitten på 70-talet som man utbildar den nya socialbyråkratin. Det sker framför allt i Stockholm, i Lund och i Umeå. Det utbildades då ett speciellt system som bl.a. föranledde tre elever att göra anmälan till Justitiekanslern [här visas bild av Gaudeamus 28.11.1975; rubriken är "Röd terror - marxistisk mobbning" och "massiv vänsterextremistisk propaganda"]. Systemet innefat­tade att man måste först passera psykologin för att komma vidare på socio­nomlinjen. Psykologin var ett slags entré-ämne. I psykologin tillämpade man på den tiden s.k. sensitivitetsövningar, "group dynamics". Som det framställs här i Gaudeamus var det alltså mobbningsövningar som leddes av läraren. Vad de gjorde i allmänhet i en övningsgrupp var att man plockade ut någon som misstänktes för borgerliga sympatier. Därefter "knäcktes" vederbörande. Det­ta tillhörde visserligen "flum"-perioden men det var helt vetenskapligt: vi hade ämnet gruppdynamik och det var vetenskapligt underbyggt, framför allt genom en viss Illeris som utvecklat temat.

 

Den unga flickan som Ni först såg i Gaudeamus (28.11.1975) utvecklar här för tidningen hur hon utvalts som mobbningsobjekt i den gruppdynamiska träningen. Hon togs in på sjukhus efteråt. Hon tålde inte vid det. Det är jobbigt att vara ensam och det är det som är själva finessen, när man experimenterar med grupptrycket. Men det kan naturligtvis användas för olika ändamål. Det fordrades kurage för att ställa upp i Gaudeamus, så helt knäckt var hon inte fast det var ruffigt.

 

Här har Ni då JK:s beslut i saken från den 6 december 1976 (bild). Det blev ett ganska stort utlåtande. Men JK säger att han kan ingenting göra, det är en pedagogisk fråga och pedagogiska frågor är för dem i universitetet. Så systemet fortsatte relativt ohindrat under hela 70-talet även om det skedde vissa personskiften.

Detta betydde då, att man småningom fick fram en sådan här social­byråkrati som var utbildad och formad på ett alldeles bestämt vis. Samtidigt utarmades juridikundervisningen på Sopis. De juridiska ämnena nedvärdera­des av marxistiska lärare och elever. Huvudläraren, lektor Gunnar Fredriksson, som är död numera, utsattes för en hatkampanj. Två kvinnliga psykologilärare - Ann Helleday och Patricia Howard [Rosén] - skrev in sig som elever på Sopis för att bl.a. studera Fredrikssons tentamensmetoder. [Fråga var om en 1970 startad undersökning med arbetsnamnet "Social utbildning"; inskriv­ningen gällde fr.o.m. vårterminen 1971.] Fredriksson tenterade med sedvan­liga skrivningar. På den tiden hade man grupptentamen på Sopis och det ansågs vara 'progressivt'. En grupptentamen betydde att man inte kunde tentera om man inte var i en grupp. De som styrde i klassen kunde se till att de som inte delade deras uppfattning aldrig kom till examen.

 

I Umeå, där det också försiggick en del av samma slag, sades det i all enkelhet: "låtsas att Du är marxist, annars kommer Du aldrig att överleva."

 

Så det skedde en viss, ganska bestämd rekrytering av den här social­byråkratin. Meningen var då att använda daghemmen såsom instrument för att fortare nå fram till det nya samhället, d.v.s. det är samma filosofi som gör sig gällande som i Socialistlägret.

 

Då är man framme vid 80-talet. Generationen som utbildades på 70-talet sitter nu i beslutande positioner, inte i chefspositioner utan i mellanpositioner. Det här [bild] är en marxistisk avhandling. Den heter "Socialstaten. Till kritiken av socialteknokratin" och den är författad av Alf Rönnby. Marxisterna är begåvat folk och kommunistpartiet är ett elitparti. Det gäller bara att ha klart för sig vad de står för och deras egenheter: man får ju vara litet rädd om hälsan. Avhandlingen innehåller en analys av vad själva byråkratiseringen av social­funktionen innefattar och det står en hel del sanningar i den. Från att ha stått i en s.a.s. mänsklig relation till klienterna har man övergått till att administrera klienterna, att administrera socialvården.

 

På detta vis har man fått, dels en på speciellt sätt rekryterad byråkrati, dels ett i själva systemet inbyggt systemskifte.

 

Nu är vi framme vid år 1983. Alla i 70-talsgenerationen är ute på mellan­nivå. Dessutom disponerar de det fackliga trycket, d.v.s. de sitter själva i den fackliga verksamheten och kan gå och göra uppvaktningar om att de är illa behandlade. Detta föranleder småningom Socialdepartementet att utfärda en Press Release som ser ut på det här viset [bild]:

Med den urskillningslösa kritik och de påhopp på hela socialarbetarkåren som allt oftare förekommer i massmedia också i en tidning som anser sig stå arbetarrörelsen nära – inte bara en förolämpning mot socialarbetarna utan dessvärre också till stor skada för de människor som behöver samhällets stöd - i båda fallen framställs socialarbetarna snarast som hjärtlösa, utan förståelse för människors väl och ve.

Det är just detta som den marxistiska avhandlingen pekar på: hur man övergått till en byråkratisk syn på själva uppgiften.

 

Slutet på visan blir att det ganska automatiskt uppkommer motsättningar mellan socialbyråkratin och personer som inte delar föreställningen om den marxistiska progressionen - uppgiften att utveckla den 'socialistiska männi­skan' - och som därför av den förra anses utöva ett olämpligt inflytande i största allmänhet. T.ex. människor sprungna ur en bondekultur, där de bibring­ats vanan att klara sig själva, de kommer automatiskt i motsättning till den här nya socialbyråkratin. Eller det kan vara i all enkelhet så som i fallet Aminoff att föräldrarna kritiserat socialbyråkratin på Lidingö. Inom socialbyråkratin är det då lätt att bli upphetsad, att betrakta sig som förföljd. Byråkratin sitter på maktmedlen och kan få hela dynamiken i gång.

 

Man kan inte bedöma de ganska breda stridigheter rörande just barnomhändertagandena, som förekommer i svensk debatt, om man inte också, infogar dessa bitar i perspektivet.

Den som tar del av denna föreläsning, som är normalföreläsningen i kursen under senare år, har ganska lätt att se den emotionella laddning - indignationen - som arbetsgruppen tillfört sin framställning och som helt saknas i den verkliga föreläsningen. Tankegången som tillskrivs mig är en polemisk karikatyr som ger anledning till djup misstro mot arbetsgruppens integritet och goda vilja. Föreläs­ningen är vederhäftig och underbyggd och fokuserar på en viktig aktuell proble­matik av stort svenskt och europeiskt intresse. Arbetsgruppens framställning är ovederhäftig och ounderbyggd och så fjärran från vetenskaplighet i kritiken som man kan komma.

 

 

'Resan utan mål'
Av Professor Jacob W. F. Sundberg


Processen i Strasbourg med särskild hänsyn till respekten för familjelivet
Av Professor em Jacob W. F. Sundberg


Justitiekanslerns beslut

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Gaudeamus nr 12. 1975-11-28


Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus


Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Röda fanor
Nyhetsartikel i DN



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

Umeås "röda" universitet:

Kommunalråd kräver stopp för undervisning

Av Åke Lidzell

 

 


"Låtsas att du är marxist annars kommer du inte att överleva här."
Men Maare Tamm brydde sig inte om det råd hon fick när hon började läsa tillämpa psykologi vid universitetet i Umeå. Och då gick det som det gick ...

 

Lärare och elever mobbade mig so att jag måste sluta ...

 

Bakgrunden till bråket vid Umeå universitet är att fil kand. Maare Tamm ansåg sig mobbad för att hon inte är marxist.

 

Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Nyheter 1975-11-15.

 



DN 15.11.1975 s 7             Från Dagens Nyheters Norrlandsredaktion

SUNDSVALL. Fredag

Nu har kommunalrådet Bertil Carlsson (fp) kastat sig in i mobbning-bråket vid det så kallade röda universitetet i Umeå. Han kräver att man stop­par undervisningen vid institutionen för tillämpad psykologi tills man vet vad som verkligen pågår där. 

– Jag har hittills inte fått belägg for någonting som säger all man inte borde stoppa undervisningen tills utredningen blir klar, säger Bertil Carlsson.

Bakgrunden är att en filosofie kandidat anser sig ha blivit systematiskt mobbad för att hon inte ar marxist och därför hoppat av från undervisningen vid institutionen för tillämpad psykologi. Hon begärde hos universitetets utbildningsnämnd en utredning (klar nästa vecka) om huruvida undervisningen bedrivs enligt lagstadgade principer och senare har hela affären JO-anmälts av tre psykologilärare.

 

Jag förstår mig inte på Carlssons inhopp, säger universitetets rektor Lars Beckman till DN. Här brakar han bara rakt in och kräver att utbildningen skall stoppas. Men vi kan inte stoppa undervisningen för en hel grupp bara för att någon enstaka begär det, och allra minst när ett kom­munalråd knyter näven.

Droppen

For kommunalrådet Bertil Carlson blev fallet med den av­hoppade psykologieleven droppen som kom bägaren att flöda över. Han anser att det talas så vitt och brett om att det skulle ha gått för mycket politik i undervisningen vid Umeå universitet att ett ingripande är nödvändigt för att stoppa den negativa ryktesfloran.

Jag gör det bara av omtanke om universitetet.   Skall marxister och kfml-are som inte accepterar vårt samhällssystem få driva sitt spel ostört? Skall vi andra alltid hålla oss tysta?

 – Nu måste man få en utredning om huruvida undervisningen i tillämpad psykologi är politiskt färgad eller ej. Är den färgad får vi se vad samhället kan göra och är den inte färgad så är det dags att tillbakavisa alla rykten om att något skulle vara fel vid Umeå universitet.

– Alltför ofta hör jag att föräldrar avråder sina ungdomar att åka till Umeå universitet. Det ar allvarligt att universitetets tillför­litlighet över huvud taget ifrågasätts. Det måste man göra någonting åt.

 

Röda fanor

Studentkårens styrelse har nu kommunistisk majoritet efter det senaste kårvalet, där enligt uppgift ca 50 procent av eleverna deltog. Den verksamhetsberättelse som kårstyrelsen skickat ut är prydd med röda fanor och hammaren med skäran.

 

– De är valda i demokratisk anda, och jag| tror inte någonting är galet där, så det är ok.  Men det vore ju bra om resten av elevkåren också visade lite större politisk aktivitet, för jag tror att den politiska bilden inom elevkåren i stort är ungefär densamma som i samhället i övrigt.

Men när undervisningen vid institutionen för tillämpad psykologi påstås vara politiskt färgad tycker kommunalråd att det börjar bli allvarligare.

 

Psykologerna kommer sedan bland annat till våra barnstugor och daghem. Jag har fått uppgifter om att de pratat om att just barnstugorna är lämpliga ställen att bedriva sin politiska indoktrinering på, och jag har redan sett insändare där vi tillfrågas om politisk indoktrinering verkligen tillämpas på våra barnstugor.

 

Allt det där kan komma att förstöra tilltro till dagisidén som vi satsar väldigt hårt på i Umeå.

 

Rektor Lars Beckman säger att motsättningar inom den psykologiska undervisningen inte är en företeelse som är speciell för Umeå. Och tillämpad psykologi svarar bara för 5 - 10 procent av undervisningen på PEG (psykologiexamen efter grundutbildning).

– Självfallet sysslar vi inte med någon form av åsiktsregistrering vid universitetet, men jag har aldrig märkt annat än all den politiska grupperingen bland våra lärare inte är annorlunda än i samhället i övrigt.

 

Enligt lektor Beckman bottnar motsättningarna i att naturvetenskapare och humanister har så olika uppfattning om tillämpad psykologi. Man bar hamnat i låsta positioner, och politiska övertoner kan förekomma.

Den avhoppade eleven kritiserade på ett tidigt stadium kurslitteraturen, som hon kallar ensidig och anser sig ha blivit utsatt för personangrepp och mobbning när hon senare redovisade en skriftlig rapport.

Skrattade

– De frågor av eleverna som därpå följde saknade enligt min mening helt saklig karaktär och rörde sig kring min människosyn, mitt sätt att hantera svenska språket (jag är född i Estland) etc.

 

De övriga skrattade åt henne redovisning utan att ordföranden avstyrde det. När studierektorn dagen därpå ledde en konfliktlösning som skisserades på svarta tavlan skrevs förhållande att hon inte är marxist på hennes minuskonto.

 

I en insändare i Västerbottens Kuriren påpekar psykolog Stefan Holmberg som studerat nio terminer vid Umeå universitet, varav fem vid den aktuella institutionen att det är naturligt att känslor kommer fram i psykologiundervisningen. Men han anser att problemen borde lösas inom gruppen och ifrågasätter om krav på utredning är ratt metod att reda ut motsättningarna.

– Fruktbarare kunde i stället ha varit att fråga sig: Varför börjar jag gråta och vänder mig till någon annan for att få stöd när jag blir angripen? Och på motsvarande sätt kan det för många andra tydligen vara nyttigt att ställa sig frågan: Varför skrattar jag och höjer rösten nar någon säger något som jag inte gillar?

 

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Daghemmen som instrument
Av Krister Pettersson


Justitiekanslerns beslut

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Gaudeamus nr 12. 1975-11-28


Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Röda fanor
Nyhetsartikel i DN



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

JK beslut 1976 - om socionomutbildningen

 


Justitiekanslern
                            Datum                       Dnr

                                    1976-12-06                 1124-75-21

 

Beslut i anledning av klagomål från Gun Hamberg m.fl. mot undervisningen vid socialhögskolan l Stockholm m.m.

 

I en till JK den 12 maj 1975 inkommen skrivelse har Gun Hamberg, Gunilla Ekenstein och Marianne Johansson fram­ställt klagomål i olika avseenden mot undervisningen i psykologi och sociologi vid högskolan. Klagandena har härefter inkommit med ett flertal ytterligare skrivelser och till dem fogat ett stort antal bilagor.

 

Socialhögskolan inkom, efter remiss, till JK med yttranden i ärendet den 2 september 1975.

 

I skrivelse den 10 september 1975 till nämnden för socionom­utbildning hemställde JK, att nämnden skulle inhämta förnyat yttrande från högskolan, avgivet med iakttagande av en bi­fogad, inom JK:s kansli upprättad promemoria.  Nämnden skulle därefter avge eget utlåtande i ärendet.  I sagda promemoria formulerades sex frågor, på vilka högskolans och nämndens synpunkter särskilt begärdes.

 

Med eget utlåtande ingav nämnden den 4 oktober 1976 till JK förnyat yttrande i ärendet av socialhögskolan jämte där­till hörande utredning. Denna utredning omfattade förkla­ringar från av kritiken berörda lärare, en enkät bland stu­derande som deltagit i delkursen socialpsykologi under vår- eller höstterminerna 1974- rörande studieförhållandena på kursen, en av två universitetslektorer vid högskolan verk­ställd sammanställning och bearbetning av de inkomna en­kätsvaren samt en av en annan universitetslektor utarbetad promemoria angående bl.a. gruppdynamiska övningar.  Till nämndens yttrande fogades vidare en av skolans rektor på grundval av nämnda utredningsmaterial upprättad promemoria i ärendet.

 


2

 

 

Klagandena har den 3 november 1976 avgivit påminnelser i ärendet. De har därvid gjort gällande att rektor, som när­varit vid nämnd ens behandling av ärendet, rätteligen varit av 3^v förhindrad därtill, eftersom klagomålen riktade sig även mot honom.

 

Rektor vid högskolan har vid samtal lämnat vissa ytterligare sakuppgifter i ärendet och besvarat en del frågor.

 

Skrivelser i anslutning till klagomålen har ingivits till JK även från andra elever vid högskolan.

 

Vissa föreskrifter om socialhögskolan

 

Regler om undervisningens bedrivande vid socialhögskolorna är givna i stadgan (1964:538, omtryckt 1971:343) för social­högskolorna.  I 33 § föreskrivs, att undervisningen skall bedrivas enligt särskilda planer över studiegången, omfat­tande timplaner och kursplaner samt föreskrifter om kun­skapskontrollen och om närvaro vid undervisningen. Plan över studiegången skall upprättas för varje socialhögskola av dess styrelse. Nämnden för socionomutbildning, som är ett för samtliga socialhögskolor gemensamt organ, har enligt 5 § stadgan till uppgift att bl.a. tillse att planerna över studiegången ges likvärdig utformning vid samtliga hög­skolor. Ledningen av varje högskola handhas av, utom sty­relsen, rektor och ett lärarråd. Lärarrådet har enligt 13 § inseendet över undervisningen och examinationen vid högskolan och skall vidare bl.a. inge förslag till styrelsen om planer över studiegången. Vidare finns vid varje hög­skola en utbildningsnämnd, som kan sägas vara ett förbere­dande organ åt lärarrådet (16 §). Av nämndens ledamöter väljs tre av elevkåren. Ledamot av nämnden, som inte är ledamot av lärarrådet, äger i utbildningsärenden deltaga i rådets överläggningar men inte i dess beslut. Vid sidan av de i stadgan upptagna organen finns vid högskolan i Stockholm ett ämnesråd, vari eleverna är representerade.


3

 

 

Klagomålen

Klagomålen innefattas i ett stort antal skrivelser med ett 50-tal därtill fogade bilagor och underbilagor. Av olika skäl, icke minst den bristande dispositionen samt den stilistiska utformningen, är det svårt att bilda sig en fullständig bild av klagomålens innehåll och räckvidd. Preciserade an märkningar blandas med mera allmänt hållen kritik samt med antydningar och insinuationer. Klagomålen grundas delvis på egna upplevelser och delvis på rykten och hörsägen. De framgår ibland e^ klart vid vilken tidpunkt påstådda hän­delser inträffat* Till huvudsaklig del synes dock kritiken avse undervisningen i psykologi under vårterminen 1973 (delkursen praktisk psykologi), läsåret 1974 (delkursen socialpsykologi) och våren 1975 (grundkurs och 2-betygs-undervisning) samt undervisningen i sociologi våren 1973. Klagomålen riktar sig i främsta rummet mot psykologiläraren Patricia Rosén och Ann Helleday men även mot rektorn vid skolan Gunnar Hellström.

 

De huvudsakligaste klagomålen kan sammanföras under följande rubriker.

 

1. Politisk indoktrinering

 

I ämnet psykologi förekommer enligt klagandena en kraftig vänsterextremistisk indoktrinering. Denna framträder sär­skilt genom den anbefallda kurslitteraturen.  Visserligen kan anbefalld litteratur efter samråd mellan elev och lärare få utbytas, men den litteratur som därvid sätts i stället är lika vänsterbetonad. De två psykologilärarna utpekas särskilt som ansvariga för indoktrineringen. Sålunda sägs en av dem betrakta undervisningen som ett medel för bedri­vande av politisk propaganda. Vid många samtal med andra elever hade klagandena erfarit starka reaktioner mot den politiska indoktrineringen men ingen elev vågade offentlige protestera mot denna av rädsla för repressalier från lärare och elever.


4

 

 

2.  "Sensitivitetsträning"

 

I delämnet socialpsykologi förekom vad klagandena kallar sensitivitetsträning. Denna tillgick enligt klagandena så att, sedan eleverna indelats i grupper, motsättningar och hatstämningar byggdes upp inom resp. grupp. Därefter ut­sattes någon elev för häftiga angrepp ("mobbning") från lärarnas och andra elevers sida och skulle då försöka för­svara sig.  Till objekt för attackerna utvaldes ofta elev med fysiskt eller psykiskt handikapp eller med borgerlig uppfattning. Gun Hamberg hade själv våren 1974 varit utsatt härför, varvid läraren förklarat sig skola "bryta ned" henne. När hon kom hem efter två timmars mobbning, var hon "knäckt" och hade svårt att förmå sig att nästa dag åter bege sig till skolan. Hon hade delgivit rektor och ämnesråd vad som inträffat.  Rektor hade lovat utredning i saken men någon sådan hade inte kommit till stånd. Klagandena säger sig ha hört talas om flera fall då mobbning förekommit. I några fall hade mobbningen lett till psykiska besvär.  Enligt ryk' ten hade även ett fall av självmordsförsök inträffat.  I "sensigrupperna" hade ingen terapeut deltagit.

 

3.  Obligatorisk kursvärdering

 

Utan stöd i författning eller kursplaner hade enligt kla­gandena kursvärdering krävts av lärare för att elev, som fullgjort allt som fordrades enligt kursplanen, skulle utfå betyg. Även på denna punkt gäller kritiken de båda psykologilärarna men också läraren i rättskunskap Staffan Rylander. I kursvärdering ingår, anför klagandena, skyldighet att bl.a. yttra sig över kurslitteraturen. En kritik av denna på grund av dess politiska ensidighet betydde att eleven avslöjade en annan politisk uppfattning. Motsvarande gälld om eleven eljest ansåg att undervisningen var politiskt indoktrinerad.

 

Den politiska indoktrineringen, sensitivitetsträningen och den obligatoriska kursvärderingen innebär enligt klagandena allvarliga kränkningar av den personliga integriteten och strider därigenom mot regeringsformen.


5

 

 

4.  Kunskapskontrollen

 

Klagandena gör gällande att kunskapskontrollen är löslig och bristfällig, stundom helt obefintlig. Detta betecknas som mycket betänkligt för eleverna från rättssäkerhetssyn­punkt. Individuell, skriftlig - i undantagsfall muntlig -tentamen ger enligt klagandena rättssäkerhetsgarantier för eleverna. Frånvaron av sådana garantier utgör ett farligt vapen för lärare som vill utöva repressalier mot elev som kritiserat undervisningen på grund av dålig kvalitet, poli­tisk indoktrinering eller annan anledning.  Om läraren är inställd på att underkänna eleven, kan denne visserligen få särskilt muntligt förhör, men hans chanser att klara en sådan tentamen är små. Vid ett tillfälle hade en elev påpekat att hon haft svårt att förstå litteraturen i socialpsykologi och därför föreslagit att denna skulle behandlas på lektion, vilket aldrig brukade ske. Läraren hade svarat att, om eleven inte klarade att själv läsa in litteraturen, fick hon så gärna ensam tentera av samtliga böcker for endera av de båda psykologilärarna. Därefter vågade ingen "sticka upp".

 

5.  Undervisningens kvalitet

 

Klagandena riktar även åtskillig kritik mot undervisningen som sådan, i det att den betecknas som delvis undermålig och i viss omfattning helt utan värde. Kritiken gäller här såväl psykologi- som sociologiundervisningen.

 

6.  Klagomålen mot rektor

 

Klagomålen går ut på att rektor vid olika tillfällen skulle ha underlåtit ingripa mot missförhållanden som klagandena och andra elever påtalat hos honom. Klagomålen är dock inte närmare preciserade.

 

 

****************************

17

 

lägger in moment i undervisningen som inte avsetts i planen. Jag finner därför ingen anmärkning kunna riktas mot rektor eller sto Hedningen i Övrigt för att gruppdynamiska övningar av påtalat slag tydligen förekommit i psykologiämnet 1973 och 1974,  helst som vid nämnda ämnesråd  1974 bestämt avstånd tagits från sådana övningar.    I fråga om lärarna gäller, som framgår av vad jag förut anfört, att deras ansvar under alla förhållanden är preskriberat.

 

3.    Obligatorisk kursvärdering

 

Av utredningen framgår,   att obligatorisk kursvärdering före­skrivits av såväl de båda psykologilärarna som Rylander. I en av psykologilärarna den 21 oktober 1974 utfärdad stencil rörande delkursen socialpsykologi anges sålunda deltagande i kursvärdering uttryckligen som ett krav "för att ha full­följt kursen".  En av lärarna har dock under utredningen förklarat att ingen elev underkänts på grund  av underlåten kursvärdering.  Rylander har i stencilerade anvisningar 1973 och i  januari  1975 utfärdat föreskrifter om kursvärdering. I dessa utsades att deltagande i kursvärdering var obliga­toriskt och alltså utgjorde ett krav för utfående av betyg. I ny skrivelse i mars 1975 medgav Rylander- efter vissa på­pekanden från elevhåll - att uttryckssättet i skrivelsen i januari 1975 var "väl kategoriskt".  Kursvärdering måste dock betraktas som "näst intill obligatorisk".  Han påpekade också att kursplanen inte upptog kursvärdering  bland examinationskraven samt att han aldrig låtit en utebliven kursvär­dering försena slutbetyget och inte heller framdeles ämnade förfara på sådant sätt. Elever kunde alltså utan påföljd underlåta kursvärdering. - Rektor har i  sin promemoria till en början upplyst att det vid högskolan aldrig funnits någon regel som föreskriver att  elev måste avge kursvärdering för att utfå betyg. Psykologilärarna hade enligt rektor inford­rat kursvärderingar på ett sådant sätt att avgivande av sådan eventuellt kunde uppfattas som ett krav för att eleverna skulle bli godkända.  Även om detta inte var syftet,  borde kursvärderingens frivilliga karaktär ha understrukits i de utfärdade kursanvisningarna.  Sedan ett  förslag till generella kursvärderingsregler utarbetats och diskuterats inom högskolan, hade skolans styrelse den 25 augusti 1975 beslu­tat rekommendera att förslagets riktlinjer tillämpades från hösten 1975.  Förslaget går ut på att överenskommelser i ämnet träffas mellan lärare och elever i enlighet med dessa riktlinjer, vilka enligt rektor tillgodoser krav på inte­gritetsskydd för såväl lärare som elever. - Nämnden Kon­staterar, att krav på kursvärdering från lärarnas sida inte har stöd i regler.  Elever hade tydligen på grund av olämp­liga formuleringar missuppfattat lärarnas anvisningar i fråga om kursvärdering.

 

Av det anförda framgår, att ifrågavarande lärare utan stöd i författning eller vederbörliga beslut av skolledningen uppställt krav på kursvärdering som villkor för godkännande. I de i det föregående relaterade kursanvisningarna och stencilerna har ordalagen varit så otvetydiga att något utrymme för missuppfattningar eller missförstånd från elevernas sida icke funnits. Jag kan alltså inte dela nämndens uppfattning i denna del. Även om lärarnas syfte inte varit att uppställa kursvärdering som krav för betyg, har de i praktiken i ele­vernas Ögon uppställt examinationskrav utöver de i kurs­planerna angivna. Den omständigheten att flertalet elever - såsom framhållits från en av lärarna - inte reagerat mot kravet är härvid ointressant. Lärarna har alltså enligt min mening förfarit felaktigt. Jag utgår emellertid från att lärarna vid uppställandet av kraven på kursvärdering letts av intresset att förbättra undervisningen och utbild­ningen. Med hänsyn härtill föranleder deras åtgärd inte något ingripande från min sida, ens i den mån så kunnat ske utan hinder av gällande preskriptionsbestämmelser.

Rektor har under hand upplyst, att de 1975 antagna reglerna om kursvärdering utgår från att sådan skall vara helt fri­villig. Därmed är frågan om obligatorisk kursvärdering för framtiden ur världen. På grund av den betydelse som kla­gandena fäst vid sin kritik på denna punkt vill jag ändock göra följande ytterligare uttalande.


Klagandena förmenar, att obligatorisk kura värd e ring innebär en integritetskränkning, i det att eleverna genom att uttala sig om exempelvis litteratur ar visa politisk färg tvingas röja sin egen politiska uppfattning. Det kan inte förnekas, att farhågor för intrång i den personliga integriteten åt­minstone i viss mån kan vara befogade om kravet på yttrande upprätthålls strikt. Det kan nämligen väl tänkas att en skyldighet att yttra sig rörande politiskt inriktad littera­tur eller undervisning inte kan fullgöras på ett fullgott och samvetsgrant sätt utan att vederbörande röjer sitt eget politiska hemvist. Mot obligatorisk kursvärdering kan även invändas att ett negativt omdöme ofta mer eller mindre auto­matiskt innefattar kritik mot läraren eller i varje fall kan av denne uppfattas på sådant sätt. Detta kan sedermera på­verka - eller misstänkas påverka - lärarens objektivitet i examen. De invändningar som sålunda kan riktas mot obliga­torisk kursvärdering skulle naturligtvis bortfalla eller minska i styrka, om ett fullgott anonymitetsskydd kunde be­redas eleverna.

 

4. Bristande kunskapskontroll

 

Klagandena har gjort gällande, att kunskapskontrollen i ämnena psykologi och sociologi i flera fall varit brist­fällig och stundom helt obefintlig. Slappa former för kontrollen utgör enligt klagandena en fara för elevernas rättssäkerhet. Även i denna del riktar sig klagomålen i främsta rummet mot de båda psykologilärarna.

 

Enligt 33 § stadgan för socialhögskolorna upprättas plan över studiegången av högskolans styrelse. Denna plan om­fattar bl.a. föreskrifter om kunskapskontrollen, dvs. exami­nationsregler. Häri måste naturligen ligga att det är styrelsen som i ettvart ämne avgör formerna för examen och vilka krav som skall gälla för godkännande. Enligt vad rektor uppgivit är i varje fall numera examinationskraven också alltid angivna i kursplanerna och detta i alla ämnes-avsnitt. Vidare påpekar rektor, att för högskolans del gäller att, oavsett valet av undervisnings- och examina­tionsform, det åligger den enskilde läraren att genomföra någon form av individuell prövning. - Nämnden betonar vik­ten av att gällande bestämmelser på området följs och att kontrollen sker i sådana former att individuella betyg kan sättas.

 

Huruvida och i vad mån klagomålen i denna del är berättigade och fastställda examinationsregler följts är inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt avgöra på grundval av den föreliggande utredningen. Åtskilligt talar för att klagomålen åtminstone delvis är befogade.  Jag delar kla­gandenas uppfattning att en slapp kunskapskontroll kan ut­göra en fara för eleverna från rättssäkerhetssynpunkt. På grund härav vill jag understryka vikten av att bestämda regler om kunskapskontroller finns och även iakttages av lärarna. Jag förutsätter, att skolledningen har sin upp­märksamhet kontinuerligt riktad på denna fråga och ingriper i händelse av missförhållanden.

 

Klagomål mot rektor

 

Klagandena riktar även kritik mot högskolans rektor. Denne kritiseras sålunda för att mer eller mindre regelbundet ha underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder med anledning av anmälningar av olika slags missförhållanden.

 

I denna del vill jag endast uttala att ingenting framkommit i ärendet som ger stöd för antagande att rektor gjort sig skyldig till fel eller försummelse i något påtalat hänseende

 

Övrigt

 

I det  omfattande ärendet framskymtar stundom en viss irrita­tion från skolledningens sida och även från lärarhåll mot att klagandena vänt  sig  till JK i stället för att anlita skolans organ. Med  anledning härav vill  jag endast under­stryka rätten för envar att vända sig till JK med klagomål mot myndigheter. Denna rättighet är ett viktigt led i kontrollen över myndigheterna och i den offentlighet inom förvaltningen varpå vårt samhällsskick vilar.

 

Vad klagandena i övrigt anfört i ärendet föranleder inte något yttrande från min sida.

 

En kopia av detta beslut överlämnas till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet för kännedom.

 

Ärendet/är härmed avslutat. Ingvar Gullnäs

 

 

Thore Wisén

Utskrift till

klagandena genom Gun Hamberg

Avskrift till

1)  nämnden för socionomutbildning

2)  socialhögskolan i Stockholm

3)  rektor Gunnar Hellström

4)  statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

 

 

 

Röd sopis: Föreläsning av Prof. Jacob W. F. Sundberg

Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus


"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Artikel i studenttidningen Gaudeamus

 

Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Hon användes som "hatobjekt" av läraren: - När jag kom hem var jag knäckt!

Röda fanor
Nyhetsartikel i DN


Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

Hon användes som "hatobjekt" av läraren:

- När jag kom hem var jag knäckt!

 

 


Artikeln är tidigare publicerad i Gaudeamus nr 12. 1975-11-28.

Den publiceras här eftersom de som är - eller har varit - utsatta för socialsekreterarnas, socialnämndernas och förvaltningsdomstolarnas hantering av tvångsomhändertagande och fosterhemsplacering av deras barn kanske känner igen myndigheternas taktik från beskrivningarna i artikeln.

 

När jag kom hem från skolan var jag knäckt. Jag satt vid köks­bordet och bara stirrade när min son kom hem. Jag kände att jag aldrig skulle kunna gå tillbaka till skolan mer.

 - Vuxengymnasium med dyra studielån. Grundkursen avklarad med nya lån och deltidsjobb. Allt var bortkastat. Jag var helt slut...

 

Det är Gun Hamberg, elev vid Socialhögskolan, som berättar hur hon kände det efter en psykologilek­tion där hon använts som "hatob­jekt" för att bygga upp motsätt­ningar inom gruppen. Därigenom skulle ett gynnsamt klimat skapas för någon form av "gruppdyna­mik". Detta vill psykologilärarna Ann Helleday och Patricia Rosén beteck­na som en form av lämplig pedago­gisk förnyelse. Men är det egentli­gen inte bara en systematisk mobbing av oliktänkande?         

  .

 

"Magisk cirkel"

Gun Hamberg berättar vidare:

- I en annan grupp fick eleverna sitta i "en magisk cirkel" och stirra på varandra i några timmar. Samti­digt yrde läraren, för att piska upp stämningen, runt i salen och fråga­de "vad känner du nu?" och liknan­de.

  

-   Mobbingen är inte spontan utan inslag i en sorts strategi från vissa lärares sida. Den är överlagd och inte någon stundens ingivelse.

 

De flesta elever som haft liknande upplevelser törs inte protestera offentligt på grund av det sociala trycket eller rädsla för repressalier - man tiger och lider.   

          .

 

"Ge ett hett budskap"

I den JK-anmälan som tre elever gjort berättas om eleven B:s första upplevelse av delstudiekursen i so­cialpsykologi: Läraren brukar "öppna" med att säga till eleven: ''Fy fan vad jag tycker illa om dig!" Detta framhålls som ett bevis på strävan att vara "sann" och att "ge ett helt budskap" från lärarens sida.

 

Läraren började med att omtala att den, som fann det obehagligt att vara med i samtalsgruppen kunde slippa. Men det framfördes på så­dant sätt att den som vågat dra sig ur, skulle känt sig ställd utanför all gemenskap med kamratgruppen - frivilligheten kan således diskute­ras.                      :

 

Den första gruppsittningen bör­jade med att läraren riktade en attack mot en ung kille som ju längre han pinades, började stamma allt­mer.

 

B tyckte synd om honom och be­stämde sig för att gå in och ta över mobbingen på sig själv. Hon ville rädda killen och trodde sig om att kunna klara det. Hon visste redan att det hela bara var fråga om ren strategi från lärarens sida.

 

Tyvärr gick hon inte i land med det utan drabbades själv och blev verkligt svårt mobbad. Gruppen tog emellertid parti för henne och uppfattningen var att läraren dagen därpå skulle få stå till svars för det skedda.



Ännu intensivare mobbing

Så kommer B till den nya lektionen.

 

Men istället för att rannsaka sig själv inför kritiken från en del av gruppens medlemmar blir läran ännu aggressivare och fortsatte med en skoningslös, våldsam mobbing av B.

 

B upplever ett sorts dubbelt svek, för läraren får på något obegriplig sätt gruppen med sig - får dem att acceptera mobbingen som ett normalt inslag i undervisningssituationen.

 

 

Utvecklande dynamik

Denna "gruppdynamik med utrymme för egna initiativ", vilket är de ansvariga lärarnas förskönande omskrivning, påstås utgöra ett led i det pedagogiska utvecklingsarbe­tet Det pedagogiska värdet förefal­ler dock tvivelaktigt.

 

Flera elever har klagat på att man överhuvudtaget inte far någon som helst undervisning i vedertagen mening. Mellan utbrotten av våld­sam aktivitet förhåller sig lärarna nämligen passiva och ansvaret läggs helt på eleverna.

 

 

No comments

Vad lärarna Ann Helleday och Patricia Rosén har för intentioner med "gruppdynamik" eller vad det nu skall kallas är omöjligt att få nå­got grepp om. Alla skriftliga redo­görelser för målsättning, tänkt ge­nomförande och eventuella teorier som det hela baserar sig på är så vaga och luddigt skrivna att de kan motivera i stort sett vad som helst. Då både Ann Helleday och Patricia Rosén avböjt att kommentera den framförda kritiken får den alltså till svidare stå oemotsagd.

 

 

Justitiekanslerns beslut

Tvivelaktig doktorsavhandling blev obligatorisk litteratur i den kritiserade psykologin
Artikel i studenttidningen Gaudeamus

 

"... systematisk marxistisk mobbning av oliktänkande"
Gaudeamus nr 12. 1975-11-28


Jag kom hem knäckt från sensitivitetsträningen...
Av Anders Bendroth


Röda fanor
Nyhetsartikel i DN



Tillbaka till Röd sopis: Klagomål mot socionomutbildningen under 1970-talet


Tillbaka till Artiklar

 

 

 

RISSA SAKEN

Artiklar i Fosna Folket och Adressa Avisen

 

 

Føler seg overkjørt av barnevernet
Av Sigrunn H. Overland

9. januar gikk barnevernet til aksjon. - Uniformert politi kom og hentet gutten sammen med barnevernet. Han måtte dra i det han sto og gikk i, og fikk ikke med seg noe. Skulle tro han var en morder, sier mor Anne Lund fortvilet.

 

 

 

Barnevern i Rissa
Ei som har kjent foreldrene i 15 år

 

 

 

Lærer anmeldt for elevvold
Av Halldis Nergård

En lærer i Sør-Trøndelag er anmeldt til politiet for å ha slått en førsteklassing. Overgrepene skal ha skjedd på skolen på vårparten i fjor.
Eleven som skal ha blitt slått er identisk med en åtteåring som barnevernet overtok omsorgen for tidligere i år.

 

 

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

Riskfyllt att arbeta på socialkontor

Såväl Dagens Nyheter (DN) som Sveriges Television (SvT) skriver den 11 augusti 2004 om att Akademikerförbundet, SSR, har gjort en undersökning om socialsekreterarnas arbetssituation där det framgick att våld och hot blivit en allt vanligare del av vardagen för denna yrkeskår.

Artikelförfattaren har emellertid inte gjort sig besväret att fråga varför socialsekreterarna - som själva utsätter sina medmänniskor (som i deras språkbruk kallas för "klienter") för hot och våld i olika situationer - blir utsatta för hot och våld. T ex säger socialsekreterarna till föräldrar att lämna ifrån sig sina barn "frivilligt" annars kommer barnen att tas från dem genom LVU. Är inte detta ett hot?

Den utlandsfödde ordföranden i socialnämnden i Bergsjön begärde att socialsekreterarna skulle upphöra med att hota föräldrarna i stadsdelen. Socialsekreterarna anmälde SDN-Bergsjön till Yrkesinspektionen med påstående om att de hade blivit "kränkta i sin yrkesutövning". Året var 1996.

 

Under två års tid rapporterade Göteborgs Tidningen (GT) om den terror som socialtjänsten i Götene utsatte familjen Dolhamre - "Götenefallet" - för. Listan över våldet som utövas av socialtjänsten mot en svenska befolkningen kan göras åtskilligt längre, men det här exemplet räcker i detta sammanhang.

 

Det är helt klart att ingen vill bli utsatt för våld eller hot i sitt arbete men det brukar heta att "Våld föder våld". Det förefaller dock som om man inte tänker i sådana termer när man själv är den drabbade. Det förefaller också som om socialsekreterarnas arbetssituation är viktigare än de människors liv som blir ödelagda genom deras åtgärder.

 

 

 

 

Riskfyllt att arbeta på socialkontor
Av Cecilia Jacobsson

Var fjärde kommun saknar utbildning för hur de anställda ska hantera hotfulla situationer.

På landets socialkontor finns regler för hur man hanterar våldsamma och hotfulla situationer. Problemet är bara att personalen inte känner till dem.

 

 

 

Jobb på socialkontor riskfyllt

SvT.se

I nio av tio kommuner förekommer våld och hot mot socialsekreterare minst någon gång per år. Det visar en undersökning som Akademikerförbundet SSR gjort. Nu har SSR låtit Temo undersöka vad socialcheferna anser om problemet.

 

 

 

 

Konflikten i stadsdelsnämnden Bergsjön, Göteborg

 

Kampen om Barnen - Götenefallet
En artikelserie i Göteborgs-Tidningen den 9 - 14, 22 och 24 november 2002 samt den 27 mars och den 30 oktober 2003

 

GT granskar Götenefallet

BARNEN TVINGADES ATT BO MED KNARKARE

Fortsättningsserien av artiklar om Götenefallet publicerade i Göteborgs Tidningen (GT) och Expressen den 2 - 6 januari 2004.

 

Götenefallet - Tre insändare

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

Richard Gardner - in memoriam

 

 

 

This message originated from Tony Coe, President, EQUAL PARENTING COUNCIL "Children need BOTH Parents!" www.EqualParenting.org Affiliated to Children's Rights Council of USA.

It has been expanded by Ruby Harrold-Claesson, attorney-at-law. President of NKMR/NCHR.

 

 

 

 

It is with deep regret that we must inform you that Richard Gardner passed away suddenly this last Sunday (May 25, 2003).

 

Richard was a great man. He coined the term "Parental Alienation Syndrome" and has been a wonderful support to so many non-resident parents wrongly shut out of their children’s lives.

 

He came to the UK at his own expense at the invitation of EQUAL PARENTING COUNCIL in order to help us persuade Government and the Judiciary to recognize this all too common dynamic that destroys the natural bond between children and their parents after divorce and separation. He spoke powerfully, persuasively and always with good humour. I had the privilege of accompanying him to meetings and media interviews. What an impressive guy!

He will be sadly missed as a professional and as a friend.

 

Funeral services will be held on Wednesday, May 28 in Hackensack, New Jersey, USA.

 

Tony Coe, President, EQUAL PARENTING COUNCIL

"Children need BOTH Parents!" www.EqualParenting.org

Affiliated to Children's Rights Council of USA

 

 

 

******************

 

Fil Dr, leg psykolog, Lena Hellblom Sjögren, har utvidgat Richard Gardners begrepp om "Föräldra-alienationssyndrom - PAS" till att inbegripa tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn. Det inträffar alltför ofta att socialsekreterarna och fosterföräldrarna baktalar och hjärntvättar barnens biologiska föräldrar och gör allt för att vända barnen mot sina föräldrar och knyta dem till fosterföräldrarna.

 

Det finns ett antal artiklar om PAS av Lena Hellblom Sjögren på NKMR:s hemsida. Artiklarna finns såväl i sektionen "Artiklar" som i våra olika arkiv. Se särskilt Farliggörande av föräldrar. Föredrag av Lena Hellblom Sjögren, och Farlig, eller farliggjord mamma? Av Lena Hellblom Sjögren, och Making a parent dangerous. PAS in Sweden and Norway. By Lena Hellblom Sjögren

 

 

**************

 

The Swedish forensic psychologist, Lena Hellblom Sjögren, PhD, has expanded Richard Gardner's PAS to include children who have been forcibly taken into care by the social authorities and placed in foster homes. In many cases, these children are exposed to a denigration campaign against their mothers and fathers and other relatives both by the social workers and the foster parents. After a few years the children develop PAS. Making a parent dangerous. PAS in Sweden and Norway. By Lena Hellblom Sjögren and the following articles in Swedish can be found on the Nordic Committee's web site: Farliggörande av föräldrar. Föredrag av Lena Hellblom Sjögren, och Farlig, eller farliggjord mamma? Av Lena Hellblom Sjögren.

 

 

Gothenburg, Sweden

 

June 16, 2003

 

Ruby Harrold-Claesson

Attorney-at-law

President of NKMR/NCHR

 

 

 

Recomendations for Dealing with Parents Who
Induce a Parental Alienation Syndrome in Their Children

By Richard Gardner

 

Notice Board

 

Back to English Section

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

Högskolan i Örebro

Institutionen för samhällsvetenskap

Avdelningen för psykologi  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RETORIKFALLET

FÖRFÖLJANDE STRATEGIER I ETT LVU-ÄRENDE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                   Psykologi PBK (41-60p)

                                                                                                   HT 1996

                                                                                                   Linda Ärlig

                                                                                                   Handledare: Bo Edvardsson

 

 

 

RETORIKFALLET

Förföljande strategier i ett LVU-ärende1 2

Linda Ärlig

Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi

 

 

SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie är att kritiskt granska 6 tjänsteutlåtanden i ett LVU-ärende, för att undersöka eventuell förekomst av förföljande strategier i handläggningen, och i så fall definiera och undersöka dem samt se om utredningarna uppfyller de krav på saklighet och opartiskhet som RF 1 kap 9§ föreskriver.

Ur materialet framgår 56 förföljande strategier. Definitioner på de funna strategierna presenteras, och även hur de konkret tillämpas visas med citat från utredningarna. Det framkommer två huvuddrag hos utredarnas handlingsmönster, vilka är ”Makten definierar verkligheten” och ”Påverka och övertala läsaren”. Ur materialet framkommer två tekniker, undanhållande och fabricerande, vilka samverkar till att göra en utredning bristfällig. De funna strategierna delas in i 6 större grupper beroende på deras syfte och likheter:

·      Påverka läsaren genom språket innehåller 12 strategier som används för att påverka läsaren att inta samma inställning till klienten och situationen som utredaren själv har.

·      Patologisera klienten innehåller 8 strategier som framställer klienten som särartad, psykiskt labil, aggressiv, etc.

·      Ignorera saklighetsaspekter innehåller 17 strategier som t.ex. överdriva information, dölja information, ignorera klientperspektivet, fabulering, framföra irrelevant information.

·      Kontroll och maktutövning utgörs av 6 strategier som är handlingsmönster för hur myndighetspersoner gör anspråk på att kontrollera klientens liv.

·      Myndigheten vet bäst utgörs av 5 strategier innehållande kompetensöverskridning, övertro, rättfärdiganden, moralisering och betoning på socialtjänstens resurser.

·      Känna-tycka-tro-uppleva-tolka innehåller 9 strategier som påverkas av utredarens subjektiva tolkningar, argument, etc.

Genomgående i utredningarna ignoreras klientperspektivet och tydliga källhänvisningar saknas. Min slutsats är att utredningarna är bristfälliga och uppfyller ej regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Handläggningen i ärendet innehåller flera, tydliga förföljande strategier.

Jag ställer upp 11 hypoteser till varför förföljande strategier används. De jag anser har mest giltighet är Kompensationshypotesen, Dissonanshypotesen, Attributionshypotesen och Kommunikationskollapshypotesen.

 

Nyckelord: Förföljande strategier, saklighet, opartiskhet, LVU-ärende.

 

 

 

 

 

 

 

 

THE RHETORIC CASE - Persecutory strategies in a LVU-investigation[1] [2]

Linda Ärlig

University of Örebro, Department of social science, Psychology section

 

ABSTRACT

The purpose of this study is to make a critical examination of 6 service statements in a LVU-case, to investigate possible occurrence of persecuting strategies in the social service reports, in that case define and study them, and to see if the investigation complies with the legitimate claims of objectivity and impartiality.

In the service reports 56 different persecuting strategies appear. Definitions of the found strategies are produced, and it will be apparent how they practice in the case with quotations from the investigation. Main patterns appear from the investigators' actions, which are ”the authorities define reality” and ”influence and persuade the reader”. Two tectonics were found in the material, withholding and fabricate, which co-operate to make an investigation defective.

Depending on the strategies' purpose, they have been devised into 6 larger groups:

·      Persuade the reader through language, contains 12 strategies, which are used by the investigators, trying to make the reader come to the same conclusion as themselves.

·      Pathologising the client, contains 8 strategies, which describes the client as peculiar, mentally unstable, aggressive, etc.

·      Ignoring objectivity-aspects, contains 17 strategies, for example ignoring the client perspective, conceal information, exaggerate information, fabulation, irrelevant statements, etc.

·      Exercise power and control, contains 6 strategies which all are action strategies for authorities trying to take control over the clients life.

·      The authorities know best, constitute 5 strategies containing blind faith, moralising, justifications, and emphasis on the authorities' resources and overstep ones authority.

·      Feel-think-believe-experience-interpret, contains 9 strategies which are influenced by the investigators subjective interpretations, arguments, etc.

Throughout the investigations the client perspective is ignored and source-references are missing. My conclusion is that the investigations are defective, they do not follow the government reform 1:st. chapter 9§ directives of objectivity and impartiality. The documentation of the case contains several, distinct persecutory strategies.

I present 11 hypotheses about why persecutory strategies are used. The hypotheses I think have most validity are ”the Dissonans hypothesis”, ”the Attribution-hypothesis”, and ”the Communicational-collapse-hypothesis”.

 

Keywords: persecuting strategies, objectivity, impartiality, LVU- investigation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING                                                                                   Sida

 

1.  INLEDNING                                                                                                            1

     1.1    Bakgrund                                                                                                         1

     1.2    Syfte & definition                                                                                            1

     1.3    Tidigare forskning om förföljande strategier                                                 1

2.  METOD                                                                                                                    3

     2.1    Urval/presentation                                                                                           3

     2.2    Tillvägagångssätt                                                                                            4

     2.3    För- och nackdelar med metoden                                                                   4

3.  TEORETISKA PERSPEKTIV                                                                                4

     3.1    Saklighetsperpektiv                                                                                        4

     3.2    Utredningsperpektiv                                                                                        7

     3.3    Lagens perspektiv                                                                                           9

     3.4    Barnperspektiv                                                                                                10

4.  FÖRKLARINGSTEORIER                                                                                    12

5.  FÖRFÖLJANDE STRATEGIER                                                                           17

      5.1    Retorisk strategi                                                                                            17

      5.1.1     Antydningsstrategi                                                                                       18

      5.1.2     Positiv- negativargumentationsstrategi                                                      19

      5.1.3     Förstärkningstrategi                                                                                   19

      5.1.4     Negativ synonymstrategi                                                                             19

      5.1.5     Repetitiv strategi                                                                                         20

      5.1.6     Hammarstrategi                                                                                          20

      5.1.7     Multi-minusstrategi                                                                                     20

      5.1.8     Kontraststrategi                                                                                          21

      5.1.9     Strategin Selektiv användning av osäkerhetsmarkörer                              21

      5.1.10   Generaliseringsstrategi                                                                               21

      5.1.11   Strategin triviala uttalanden i negativ kontext                                           21

      5.2     Patologiseringsstrategi                                                                                  21

      5.2.1      Strategin att patologisera kritik                                                                 22

      5.2.2      Terapistrategi                                                                                             22

      5.2.3      Särartsstrategi                                                                                            22

      5.2.4      Plötslighetsstrategi                                                                                     22

      5.2.5      Strategin förföljelse genom det fundamentala attributionsfelet                22

      5.2.6      Syndabocksstrategi                                                                                     23

      5.2.7      Icke-förekomststrategi                                                                               23

      5.3      Döljande strategi                                                                                          23

      5.3.1      Strategin ignorera klientperspektivet                                                         24

      5.3.2      Vaghetsstrategi                                                                                           24

      5.3.3      Strategin successiv dämpning                                                                    24

      5.3.4      Opersonlig strategi                                                                                     24

      5.4      Överdrivande strategi                                                                                  25

      5.4.1      Kvantitativ strategi                                                                                    25

      5.4.2      Fabuleringsstrategi                                                                                    25

      5.4.3      Strategin successiv stegring                                                                       25

      5.4.4      Lögnstrategi                                                                                               25

5.4.5     Framföra irrelevant informationsstrategi                                                             26

 

 

                                                                                                                                        Sida

      5.4.6      Implicit teori strategi                                                                                  26

      5.4.7      Strategin att utnyttja och förstora upp händelser                                      26

      5.4.8      Historisk dammsugarstrategi                                                                     27                                                           

      5.4.9      Röstetalsstrategi                                                                                         27

      5.4.10    Förutsättande strategi                                                                                27

                              5.5      Kontroll och maktstrategi                                                    27

      5.5.1      Provokativ strategi                                                                                    28

      5.5.2      Strategin försöka beslå klienten med lögn                                                 28

      5.5.3      Antidemokratisk strategi                                                                            28

      5.5.4      Strategin kränkande värderingar och kommentarer                                 28

      5.5.5       Inskränkande strategi                                                                                28

      5.6     Myndigheten vet bäst                                                                                   28

      5.6.1      Strategin betona myndigheters resurser                                                     29

      5.6.2      Strategin övertro på sig själv och andra                                                    29

      5.6.3      Kompetensöverskridande strategi                                                              29

      5.6.4      Moraliserande strategi                                                                               30

      5.6.5      Strategin rättfärdiga sig själv och sitt handlande                                      30            

      5.7     Upplevelsestrategi                                                                                         30

      5.7.1     Opersonlig upplevelsestrategi                                                                     30

      5.7.2     Strategin att tillskriva klienten en upplevelse                                             31

      5.7.3     Strategin att tillskriva klienten negativ inställning                                     31

      5.8     Tolkningsstrategi                                                                                           31

      5.8.1      Strategin passande tolkning                                                                       31

      5.8.2      Teckentolkningsstrategi                                                                             32

      5.8.3      Negativ sammanhangsbetingad tolkning                                                   32

      5.8.4      Negativ prognos strategi                                                                            32

6.   FALLBESKRIVNING                                                                                            32

      6.1      Aktörer i ärendet                                                                                          33

      6.2      Händelseförlopp                                                                                           34

7.   TJÄNSTEUTLÅTANDE                                                                                        36

       7.1     Tjänsteutlåtande 1991-11-28                                                                       37

       7.2     Tjänsteutlåtande 1991-01-31                                                                       43

       7.3     Tjänsteutlåtande 1991-04-08                                                                       45                                                        

       7.4     Tjänsteutlåtande 1994-11-29                                                                       58

       7.5     Tjänsteutlåtande 1995-10-23                                                                       57

       7.6     Tjänsteutlåtande 1996-06-14                                                                       62

       7.7     Journalanteckningar och uppföljningsblad                                                  64

       7.8      Intyg                                                                                                             66

8.    SLUTDISKUSSION                                                                                              68

        8.1     Sammanfattande analys av förföljande strategier                                     68

        8.1.1      Variationer och likheter hos tjänsteutlåtanden                                        73

        8.2     Uppkomst av ett förföljande arbetssätt                                                      73

        8.3      Slutsats                                                                                                        78

 

REFERENSLISTA                                                                                                       78

 

 

 

Tvångsomhändertagande av barn enligt LVU
Av Linda Ärlig


The Edner Case

 

The Rhetoric Case

 

Tillbaka till Artiklar



1 Uppsats i Psykologi, PBK (41-60p), HT 96

Handledare: Bo Edvardsson

2 Jag förutsätter att de som får tillgång till denna uppsats hanterar den med största ansvar och omdöme. Efterforskning för att försöka identifiera klient och utredning får ej förekomma.

[1] Advanced course (41-60p) paper in psychology, autumn 1996.

Supervisor: Bo Edvardsson

[2] I presume that those who have access to this essay handle it with responsibility and judgement. Inquiry of the identity of the clients whom the investigations concern is not allowed.

RETORIKFALLET

FÖRFÖLJANDE STRATEGIER I ETT LVU-ÄRENDE

Författare: Linda Ärlig

Högskolan i Örebro, Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för psykologi
Psykologi PBK (41-60p)

HT 1996

Handledare: Bo Edvardsson

 


Syftet med denna uppsats är att kritiskt granska 6 tjänsteutlåtanden i ett LVU-ärende, för att undersöka eventuell förekomst av förföljande strategier i handläggningen, och i så fall definiera och undersöka dem, samt se om ärendet uppfyller de krav på saklighet och opartiskhet som regeringsformen 1 kap 9§ föreskriver.

 

Författaren använder sig av Edvardssons (1996, s. 173) definition av begreppet förföljande strategier; ”mot personer och grupper riktade tanke- och handlingsmönster, vilka utifrån grundvärderingar om demokrati, rättssäkerhet, saklighet, självbestämmande, humanitet och att inte tillfoga skador fysiskt/psykiskt, kan bedömas som inte acceptabla.”

Linda Ärlig framhåller även Jäderqvist m.fl. (1994, s.2) vidareutveckling av begreppet förföljande strategier; ” att det i viss mån kan vara ett medvetet handlingssätt då man har ett motiv t.ex. omhändertagande, kontroll, makt, repressalier eller annat motiv. Man utför ett målstyrt arbete som hämtar sin näring ur konflikter. Osakligheten beror inte bara på okunskap, lapsus, fabulering, god tro osv, utan det finns något eller några motiv att vara osaklig.”

 

Uppsatsen publiceras här med författarens och hennes handledares benägna tillstånd så att de som söker på NKMR:s hemsida kan få tillgång till den.



RETORIKFALLET. Förföljande strategier i ett LVU-ärende

Författare: Linda Ärlig. Handledare: Bo Edvardsson - (Omslag, sammanfattning och innehållsförteckning)


RETORIKFALLET. Förföljande strategier i ett LVU-ärende - Uppsats

Författare: Linda Ärlig. Handledare: Bo Edvardsson

 

 

 

 

Tvångsomhändertagande av barn enligt LVU
Av Linda Ärlig


The Edner Case

 

The Rhetoric Case

 

Tillbaka till Artiklar

 

Böcker

Rapporter

Tillbaka till Huvudsidan

 

Respektlösa Elever

Av Ruby Harrold-Claesson, Jur. kand

 

 

 

Artikeln nedan är publicerad som insändare på Göteborgs-Postens Internetsida under Fria Ord, den 21 januari 2002.

Problemen med bristande respekt i skolan och samhället i övrigt är kända sedan den fria uppfostran infördes som norm i Sverige. I en artikel i Göteborgs-Posten i augusti 1982 skrev Sivert Öholm att föräldrarna hade abdikerat. Lärare och elever har misshandlats i olika skolor. Den 1 december 2001 publicerade G-P en artikel "Malmöskola stängdes efter lärarmisshandel". Den 3 december 2001 fanns artikeln "Våldsbrotten ökar bland unga". '"Elever i dagens skola är totalt respektlösa" Uppgivna lärare ringde GP om sin situation' var rubriken i GP den 5 januari 2002. Den 10 januari 2002 skrev GP "Ännu en lärare utsatt för våld". Den här gången handlade det om en Göteborgsskola.

Den 20 januari 2002 i en helsidessatsning skriver G-P "Har föräldrarna abdikerat?" och "Det började med 70-talets flumliberalism". Jag hoppas att också min artikel skall sprida lite ljus över problemets ursprung. Som man bäddar ...

 

 

 

 

Att Sveriges barn/skolelever är respektlösa är ett faktum som ingen vuxen i detta samhälle eller i vår omvärld har kunnat undgå att lägga märke till. Föräldrabalken 6:1 säger ju att barn skall behandlas med aktning och respekt. Men ingenstans finns motsvarande krav på barnen att de skall lyda sina föräldrar och visa dem respekt. Ett sådant krav finns däremot i den franska civillagen.

 

I artikeln med titel "Ungdomar måste mötas av fast reaktion" skriven av fd justitieministern Gun Hellsvik och fd skolministern Beatrice Ask publicerad under "Brännpunkt" i Svenska Dagbladet söndagen den 5 september 1993, skriver författarna att Sverige behöver en ny familjepolitik.

 

Ministrarna skriver:

 

"Sedan några år tillbaka finns en gryende samhällsdebatt om moraliska och etiska frågor. (...) Vi börjar nämligen se resultaten av den allmänna hållningslöshet som socialdemokraterna under 60- och 70-talen upphöjde till en politisk idé. Det gällde synen på familjen, på skolan och undervisningen men också på rättssamhället i stort.

Det finns vissa grundläggande idéer som vi tror att de flesta människor i vårt land i princip instämmer i: Vuxna människor har ett ansvar att lära de yngre vad som är rätt och fel. Föräldrar har ett särskilt sådant ansvar gentemot sina barn.....Unga människor som överträder normer måste lära sig att ta konsekvenserna av detta och kunna räkna med att möta en fast reaktion. Staten skall på alla sätt underlätta för föräldrar och bl a lärare att fullgöra sina fostrande uppgifter."(min kurs)

"Avoghet mot familjen

Det har allt sedan 60-talet hos socialdemokraterna funnits en svårförklarad avoghet mot familjen och en ovilja att låta skolan fullgöra sin viktiga normförmedlande roll. Föräldrar fick veta att de "snöpte barnen i deras utveckling. De fick klart för sig att barnen mådde bäst om de togs om hand av pedagogiskt utbildad personal i offentliga institutioner...Föräldrarna ansågs alltså okunniga och närmast till skada för barnen...."

"Slutligen är det nödvändigt att då barn eller ungdomar överträder föreskrivna regler skall de mötas av en fast reaktion hemma och i skolan. Mot denna bakgrund är ett antal förändringar nödvändiga i vårt land.

Därför behöver vi en ny familjepolitik som visar att ansvaret för barnens tillsyn och fostran är föräldrarnas...."

Det är hög tid att låta föräldrar och skolpersonal ta ansvar för de unga i vårt samhälle. Försummar vi det sviker vi våra barn!"

 

Budskapet i justitieministerns och skolministerns artikel är just det som jag förespråkar. Detta skulle innebära en kursändring i svensk familje- och socialpolitik. Kursändringen skulle innebära ett återuppväckande av "familjeprincipen", där familjens roll för den uppväxande generationen inte undermineras av de som styr landet. En ändring skulle i sin tur innebära en anpassning till europeisk standard.

 

En reform av Föräldrabalken 6:1 är ett oeftergivligt villkor för hälsotillståndet  i familjeinstitutionen, och i sin förlängning för samhällets hälsotillstånd. Utmönstringen av de nuvarande bestämmelserna i Föräldrabalken 6:1, återinförandet av barnens skyldighet att lyda sina föräldrar och visa dem respekt, förmågan att visa respekt för, och hänsyn till vuxna och andra medmänniskor, oavsett ålder är brådskande reformer i svenskt familje- och socialliv. Vidtar man inte de reformer som föreslås här, kommer samtliga de åtgärder som den svenska regeringen vidtar för att sätta stopp för brottsligheten bland ungdomar, att förbli "kosmetika" - det vill säga utan någon verkan alls.

 

Samtidigt måste alla de föräldrar som har blivit kränkta i sin föräldrarroll, åtalade eller bötfällda när de har använt sig av fysisk bestraffning av sina barn i ett desperat försökt sätta stopp för deras oacceptabla beteende, få upprättelse.

 

 

Skole og opdragelse

 

Skola stängs efter bråk

 

Elever på Utmarksskolan vill ha bättre ordning

 

G-P Fria Ord Debatter: Socialt och Samhälle

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

Fler artiklar...

  1. Recension. Straff utan brott
  2. Recension - Straff utan brott
  3. Rebeccas jul. En ond sannsaga för vuxna av Ann-Louise Hansson
  4. Rebecca - Fortsättningen
  5. Rättviselotteriet: Rättsväsendets handläggning av ett sexualbrottmål
  6. Rättvisans kris
  7. Rättssystemet skapar "haverister"
  8. Rättsstaten har satts på undantag
  9. Rättsstatens sprickor går på djupet
  10. Rattsstaten_ater_av_brita_sundberg_weitman
  11. Rättssäkerheten påverkas av begreppsförvirring och skiftande organisation
  12. Rättssäkerheten hotas av en bläckplump
  13. Rättssäkerhet på undantag
  14. Rattssakerhet_eller_psykologi_av_lennart_hane
  15. Rättsröta och myndighetsmissbruk i barnavårdsärenden. Föredrag av Kent Sänd
  16. Rättsligt efterspel för barns död
  17. Rättsövergrepp i incestmål
  18. Rättshaverister – problem eller utmaning?
  19. Rätten till mitt barn
  20. RAPPORTER
  21. TVÅNGSSTERILISERING/TVÅNGSOMHÄNDERTAGANDE AV BARN
  22. Rapport_raoul_wallenbergpriset_till_professor_sundberg
  23. Rapport från Ruby Harrold-Claessons besök till Nya Zeeland 19 juli - 1 augusti 2006
  24. Rapport från "Nordiskt seminarium i Oslo om bekämpande av terrorism och iakttagande av Mänskliga Rättigheter"
  25. Rapport från NKMR:s jubileumsmöte i Köpenhamn
  26. Rapport_begaran_om_skadestand_for_familjer
  27. RÄDDA MAMMORNA
  28. Rädda Barnen irrar bort sig
  29. Rädda barnen från Rädda barnen och Bris
  30. PSYKOPATER
  31. Psykologisk avhandling ger: Mörk bild av fosterhemsvården
  32. Psykologin_och_rattsakerhet_av_astrid_holgerson
  33. Psykologen som justis-morder
  34. Psykodynamisk metodik saknar vetenskaplig grund
  35. Psykiska_overgrepp_nar_barnens_ratt_skulle_tas_till_vara
  36. Prusseluskornas bekännelser
  37. Prövar om politiker är olämplig som fostermor
  38. Processen i Strasbourg med särskild hänsyn till respekten för familjelivet
  39. Problemet är inte nitiska prussiluskor
  40. Privilegierade fosterföräldrar
  41. Press_release_sok_tjanst
  42. Politiker vill återinföra kontroversiell text
  43. Politiker, oavsett partitillhörighet - V A K N A!
  44. Placera inte våra barn i fosterhem
  45. Placera barn har blivit industri
  46. Pia Degermark: Det går alltid att komma tillbaka
  47. Personuppgiftslagen - Jur. kand., med. lic. Siv Westerbergs föredrag för Kristdemokraternas riksdagsgrupp den 13 september 2000
  48. PEDOFILI-HYSTERIET
  49. Pedofiler i fosterhemsindustrin
  50. Pedofil filmade övergrepp
  51. Pappaspöket - Föräldraspöket
  52. Pappa tvingade 16-åring att banta
  53. Pappa oskyldigt anklagad för sexbrott
  54. Överåklagare inleder förundersökning mot socialtjänstemän
  55. Östersundsfallet. Eva har polisanmält flera socialhandläggare för tjänstefel
  56. Oskyldigt dömda: erfarenheter och lärdomar
  57. Oskyldig intill dess annat bevisas - men inte om du har barn och hamnar i klorna på socialtjänsten
  58. Örnsköldsviksfallet. Sven-Erik Bergs JO-anmälan
  59. ÖRNSKÖLDSVIKSFALLET TVÅ
  60. ÖRNSKÖLDSVIKSFALLET
  61. Omyndigförklarade politiker
  62. Omstridt psykologs teorier bygger meget spinkelt grundlag
  63. Omsorg om sin avkomma
  64. ”OMÖJLIGHETSPRINCIPEN" - Om behovet av ett fungerande resningsinstitut
  65. Omhändertagna barns rättslöshet
  66. Tvångsomhändertagna barn utnyttjades sexuellt i 1970-talets bordellhärva - forts
  67. OMHÄNDERTAGEN – ÖVERGIVEN
  68. Omhändertagande av barn kostar 10 miljarder om året!
  69. Omhändertagande av barn
  70. Om välgörenhetens villkor
  71. Om hot mot socialtjänsten - forts.
  72. Om hot mot socialtjänsten
  73. Offentlig fattigdom i Bergen
  74. Oacceptabelt dödsfall
  75. Nytt register för landets HVB-hem
  76. Nytt månadsrekord mars 2004
  77. Nytt månadsrekord januari 2004
  78. NT granskar Jan Emanuel Johansson
  79. Också en norsk mamma friades efter incestdom
  80. Nordiskt seminarium i Oslo om bekämpande av terrorism och iakttagande av Mänskliga Rättigheter
  81. NKMR:s SÖK-tjänst och Yttrandefriheten
  82. NKMR inbjuder till presskonferens 2002-12-19
  83. NKMR:s hälsning till de tvångsomhändertagna barnen, Julen 2011
  84. NKMR:s SÖK-tjänst - Länsrättens dom
  85. NKMR:s SÖK-tjänst - Kammarrättens dom
  86. NKMR:s ansökan om prövningstillstånd till Regeringsrätten
  87. NKMR:s remissyttrande ang. SOU 2000:77 - Omhändertagen
  88. NKMR:s SÖK-tjänst - Överklagande till Kammarrätten
  89. NKMR OBSERVERAR FN-DAGEN
  90. NKMR OBSERVERAR FN-DAGEN
  91. NKMR SÖK-tjänst anmäld till Datainspektionen
  92. När får vi höra en socialsekreterare eller domare uttala ånger för ett LVU-beslut?
  93. När pressen hindrar öppenhet
  94. När Föräldrar blir offer
  95. Några tankar om filmen "Den bästa av mödrar"
  96. MYTEN OM DEN GODA MODERN OCH ATT BARN ALLTID TALAR SANNING
  97. Myndighetsutövning i skola och socialtjänst
  98. Myndighets offer i långbänk
  99. Rättssamhällets glömda myndighetsoffer
  100. Myndighetsmaffian - Av Sven-Erik Berg
Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter