Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

 

  • Psykiska övergrepp när barnens rätt skulle tas till vara

    Av Fil. Dr. Astrid Holgerson.

Artikeln är tidigare publicerad i 'brev till ledarsidan' i Svenska Dagbladet den 22 september 1987 i samband med Europadomstolens prövning av målet Olsson v. Sverige. Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

Astrid Holgerson var vid tidpunkten för artikelns tillkomst föreståndare för det Vittnespsykologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitets pedagogiska institution.

 

  • "NÄR KAN rättssäkerheten vara allvarligare än när det gäller våra barn? Är den avslutande retoriska frågan i en ledare i onsdagens SvD, föranledd av den rättegång mot svenska staten, som nu pågår i Europadomstolen och som rör vårdnadshavandet av tre barn.

    Om jag tolkat ledarskribenten rätt menar han - med all rätt - att familjeärenden rörande omhändertagande av barn utreds på ett rättsosäkert sätt. Han knyter detta framför allt till de sociala myndigheternas representanter. "Det måste vara möjligt att lita på att så ytterligt allvarliga ting i verkligheten inte avgöres av möjligen politiskt eller trendpsykologiskt bestämda amatörer."

    Det är olyckligt att i detta sammanhang en yrkesgrupp nämns vid namn - socialsekreterarna.

    DESSA KAN inte speciellt utpekas som syndabockar. Problemet är mycket allvarligare och mer omfattande än så, och det framstår särskilt tydligt i vårdnads- och umgängestvister, där misstanke om incest framförts. (Målet i Europadomstolen handlar inte om ett sådant fall.)

    Under täckmantel av att tillvarata barnets rätt, att skydda barnet mot vissa typer av övergrepp utsätts i dag ett av allt att döma ökande antal barn för psykiska övergrepp i form av hjärntvättande förhör och respektlöst ignorerande av barnets bedyranden att "pappa har inte gjort så".

    Dessa övergrepp försiggår i skydd av selektivt åberopade sekretessbestämmelser. Sekretessen hävs exempelvis, då det gäller att polisanmäla övergrepp i form av våld eller sexuella handlingar, men då underlaget för anmälan skall granskas åberopas återigen sekretessbestämmelser. Dessutom åberopas sekretessbestämmelserna oftast ensidigt mot en part.

    EN VIKTIG uppkomstbetingelse för förhållandena i dag är att pressen lånat sitt öra (och sin penna) till vad man skulle kunna kalla "trendpsykologiska amatörer", som har fått sprida ensidig propagandistisk information, understödd av personer inom socialstyrelsen.

    Detta har satt sina spår inom polis- och åklagarväsende, men även etablerade representanter för psykologkåren, som knappast kan avfärdas som "amatörer" har låtit sig duperas eller i varje fall förhållit sig passiva. Tillsammantaget har detta lett till att man å ena sidan aningslöst anammat vetenskapligt ogrundade påståenden, som att barn inte kan fantisera om eller hitta på sexuella skeenden utan att verkligen ha upplevt dem ("barn kan inte ljuga om sånt"), och å andra sidan sett bort ifrån etablerad kunskap, som psykologiska påverkans- och inlärningseffekter alltid finns med i förhörs- och samtalssituationer och dessutom förstärks genom upprepade förhör och samtal.

    INOM incestområdet har hos de utredande organen en tendens utvecklats att till varje pris söka vägar att bevisa att incest förekommit - inte att söka utreda om incest förekommit.

    Det har dessutom spritts myter om att människor inte "orkar se", "förtränger" förekomsten av incest, vilket kanske kan påverka även en förnuftig, erfaren domares ställningstagande.

    Det är på tiden att politiker, myndigheter, barnavårdande institutioner, rättsväsendet, justitiedepartementet får upp ögonen för de psykiska övergrepp, som barn i dag - ofta på grund av okunnighet eller irrläror - utsätts för av olika samhälleliga representanter och gör dessa övergrepp åtalbara. Omfattande - sekretessbelagd - dokumentation finns.

    Sammanfattningsvis kan sägas att familjerättsliga utredningar är behäftade med allvarliga rättssäkerhetsrisker, och det gäller därför för domstolarna att noggrant granska eller låta föranstalta om granskning av utredningen. Utredare och olika "experter" måste avkrävas dokumentation för sina slutsatser, som gör det möjligt för domstol och parter att pröva hållfastheten i slutsatserna.

    DEN LINJE, som statens ombud i den nu pågående rättegången i Europadomstolen driver, är (om han blivit rätt citerad i Ewa Hedlunds referat i tisdagens SvD) förvånande. "Europadomstolen skall inte pröva socialtjänstemännens bedömningar eller läkarnas utlåtanden, utan måste lita på att det faktaunderlag som finns är korrekt. Domstolen skall bara pröva om de nationella domstolarna felbedömt nödvändigheten av omhändertagandet genom att stödja sig på irrelevanta omständigheter eller normer." (NKMR's anmärkning. Detta kallas för 'margin of appreciation' dvs att Europadomstolen ger de inhemska domstolarna en vid marginal att bedöma riktigheten av vittnesutsagor och expertutlåtanden. Enligt NKMR's mening är denna marginal alltför vid.)

    Att göra en sådan prövning utan att granska faktainnehållet vore meningslöst för att inte säga omöjligt. Läkarutlåtanden och socialtjänstemäns bedömningar kan ju inte generellt betraktas som irrelevanta eller relevanta omständigheter i det enskilda fallet. En sådan bedömning måste göras utifrån dessas konkreta innehåll.

     

NKMR's kommentar

Sverige fälldes i Europadomstolen i Strasbourg för kränkningar av familjen Olssons mänskliga rättigheter i Olsson v. Sverige och dömde Sverige att betala ett skadestånd till makarna Olsson. Därefter undanröjde Kammarrätten och Regeringsrätten LVU för familjen Olssons barn. Barnen skulle enligt domen återlämnas till föräldrarna. Socialnämnden i Gunnared i Göteborg vägrade dock att låta de två yngsta barnen Olsson flytta hem med åberopande av att barnen hade vistats så länge i sina fosterhem. Länsrätten i Göteborg, Kammarrätten i Göteborg och Regeringsrätten godkände socialnämndens i Gunnared beslut. Familjen Olsson vände sig återigen till Europadomstolen som än en gång fällde Sverige för kränkningar av familjen deras mänskliga rättigheter Olsson v. Sverige 2.

Sverige har blivit fällt av Europadomstolen för kränkningar av familjers mänskliga rättigheter i åtskilliga andra fall. Varken svenska staten, förvaltningsdomstolarna eller socialarbetarna har lärt sig något av Olsson målen. Sverige har betalt de dryga skadestånden till familjen Olsson och de andra familjerna, men ingen socialarbetare eller domare i förvaltningsdomstolarna har fått disciplinpåföljd.

Norge fälldes av Europadomstolen i tvångsomhändertagandefallet Adele Johansen i augusti 1996. Finland har också blivit fällt av Europadomstolen i ett tvångsomhändertagandemål. Likväl, är tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn i Sverige och de andra nordiska länderna - ibland även pseudo-adoptioner till barnlösa vänner och bekanta eller släktingar till socialarbetarna - fortfarande vanligt förekommande. I Sverige blundar staten, förvaltningsdomstolarna, och socialstyrelsen för verkligheten.

Astrid Holgersons artikel äger lika stor giltighet i dag som när hon skrev den 1987.

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter