Prusseluskornas bekännelser.

Av Elise Claeson

  

 

Elise Claeson är frilansskribent, aktiv inom Amnesty International. Artikeln är tidigare publicerad i Finanstidningen den 4 oktober 2001.

Den återges här med författarens och chefredaktörens benägna tillstånd.

 

 

 

- Jag är ett barn och det här är mitt hem ­ alltså ett barnhem, sa Pippi Långstrump i Villa Villekulla som svar på Prusseluskans försök att placera henne i barnhem.

Prusseluskan, Barnavårdsnämndens tant Pryzelius, tyckte att Pippi levde i en så kallad riskfamilj - mamman var ”ängel i himlen” och pappan var negerkung på Kurrekurreduttön... Lösningen var barnhem ­ det så kallade samhällets omsorg.

Verklighetens chefs-Prusseluska,  Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell, vet bättre.

- Samhället är inte alltid en så bra förälder som det borde vara, meddelar hon på maktens anslagstavla DN-Debatt (2.10).

Barn som vårdas genom samhällets försorg klarar sig inte alltid bättre än barn som vuxit upp i riskfamiljer. En utredning visar att cirka en tredjedel av placeringarna avslutas ”på ett sätt som inte var tänkt från början”. För vissa grupper ”havererar majoriteten av placeringarna”. Barnen rymmer eller vägrar att stanna kvar i barnhem.

Precis som Pippi skulle ha gjort.

Pippi verkar ha fått rätt.

Ett engelskt projekt upptäckte att barnhemsbarnen ofta kom till miljöer som var sämre än den de haft i den egna familjen.

Även de sämsta familjer kan tydligen vara bättre för barn än samhällsvård.

- Död åt familjerna, sa en annan Prusseluska, föredetta socialarbetaren Gudrun Schyman häromdagen. Hon tänkte som vanligt mest på kvinnorna ­ de misshandlade kvinnorna. Hon var bara ute efter de traditionella könsrollerna. De könsroller som barn kallar mamma och pappa. Hur dåliga de än är.

- Död åt Prusseluskorna, skulle Pippi nog ha sagt.

 

 

”Samhället måste bli en bättre förälder”

 

En tredjedel av fallen misslyckas

 

Blod är tjockare än vatten

 

Børn skal være i familiens skød

 

Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse

 

Omsorgsovertakelse er ikke barnevern

 

Tillbaka till Artiklar