Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

 

OSKYLDIG INTILL DESS ANNAT BEVISATS -
men inte om du har barn och hamnar i klorna på socialtjänsten
Av Christina Westberg, studerande

 

 

 

Christina Westberg är studerande i informationsteknologi. Artikeln är tidigare publicerad som insändare i Sundsvalls Tidning den 11 februari 2000.

Artikeln återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

En av de absoluta grundstenarna i svenskt rättsväsende är och har länge varit att man skall anses oskyldig intill dess att någon bevisat annorlunda. Rättsväsendet i sin helhet förutsätts arbeta efter denna grundtes, och i lagen tillhåller man också medborgarna att det inte är tillåtet att påstå saker om sina medmänniskor utan grund. Om man ändå gör så kan man fällas för förtal.

 

Vi som medborgare förlitar oss på att våra myndigheter skall följa och genomdriva våra lagar och regler i en anda som ser till medborgarnas bästa. Vi förutsätter att man inte bara ser till samhället i stort utan också att man tar hand om  människor i smått. Den myndighet vars främsta uppgift är just det sista - värna om de som i något eller några avseenden inte kan värna om sig själva - är socialtjänsten. Denna myndighet har den mest grannlaga av alla uppgifter, dvs att söka sådan inblick i enskilda medborgares privatliv så att man kan hjälpa och stödja människor som i någon form - ekonomisk, social eller annan - de så behöver. I utövandet av denna uppgift krävs en utomordentligt stor respekt för individen och dennes rätt till privatliv och en egen fredad sfär. I fall där man utreder familjers inbördes förhållanden och omsorg ställs ytterligare krav på taktfull handläggning - när man ska utvärdera föräldrars förhållningssätt mot sina barn måste man fordra en intimare inblick i familjens privata sfär än vad som kan kännas behagligt. Detta är tråkigt, men tyvärr nödvändigt för att dessa av samhället utvalda beskyddare ska kunna utöva sin verksamhet på ett så korrekt sätt som möjligt. Grunden för alla beslut måste rimligtvis bestå av en tillräcklig insamlad informationsbank som säkerställer en korrekt handläggning och ett önskat utfall.

 

Vad ska då jag som medborgare tro och anse när jag ser tjänstemän hos de sociala myndigheterna begå det ena mer flagranta övertrampet efter det andra. Man verkar besatt av en önskan att styra sina medmänniskors liv in i minsta detalj, och drar sig inte för att använda hot om t ex indragning av det ekonomiska stödet eller till och med omhändertagande av barn som slagträ för att kuva människor under sin vilja. Anonyma anmälningar och ogrundade rykten redovisas i sk utredningar som fakta. Normala förhållanden vinklas och serveras som suspekta. Man tar fram "halva" episoder där man redogör för påståenden och anklagelser, men inte för händelser och/eller vittnesmål som faktiskt vederlägger dessa. Man visar upp en till synes omfattande och innehållsrik utredning som vid närmare granskning visar sig vara en och samma text som i all sin inkorrekthet upprepas tre gånger. Man gör upprepade omhändertaganden med uniformerad polis som handräckning utan att ha laglig grund för aktionerna. Det mest upprörande i denna hantering är ändå den påstådda utgångspunkten att allt detta skall vara gjort enbart för barnens bästa. Man brukar säga att vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, och det måste vara sådana här situationer som gett upphov till ett sådant talesätt.

 

·      Det förvånar mig att utbildade människor i modern tid vill låna sig till denna typ av häxjakt, där man på intet sätt någonstans visar någon som helst respekt för, eller för den delen ens intresse av sanningen. Snarast verkar man hela tiden medvetet undvika den för att inte riskera att den ska vara till hinder för den planerade myndighetsutövningen.

·      Det förvånar mig att andra myndigheter, högre instanser samt rättsväsendet inte ser, intresserar sig för och undersöker denna hantering och sätter stopp för den. Man verkar arbeta under förutsättningen att en tjänsteman inom socialförvaltningen inte kan ha någon anledning att ljuga, så därför ifrågasätts inte heller information med det ursprunget. Jag kan i och för sig tycka att detta inte är särskilt anmärkningsvärt - det har jag också trott!  Men när ärenden når domstolsförrättning borde väl ändå någon form av bevisning krävas även när anklagelserna kommer från personer som står på en myndighets avlöningslista? Om inte annat så borde väl rättsväsendet vara skyldiga att utreda anklagelser som faller under allmänt åtal, t ex hembränning, spritlangning och häleri?

·      Det förvånar mig att de sociala myndigheterna tillåts att under ett helt decennium terrorisera en och samma familj utan att någon instans någonstans under vägen ens tillhåller sagda myndigheter att åtminstone hålla sig inom lagens råmärken.

·      Det skrämmer mig att tänka att detta säkert inte är det enda fallet i Sverige! Frågan är bara: hur många fler finns det?

 

Måtte Gud bevara våra barn från sociala myndigheters "välvilja".

 

 

Allt för barnens bästa

 

Alvorlige grunner til omsorgsovertagelse

 

Anmälningarna kan komma från förvirrade

 

Arbetar socionomer som kvacksalvare?

 

Hög tid att avskaffa odemokratiska maktstrukturer

 

Där lagen slutar tar tyranniet vid ...

 

Tillbaka till Artiklar

 

Till Artikelarkiv

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter