Förvaltningsrätt 
 
 

Myndighetsutövning i Skola och Socialtjänst 
 
 
 
 
 
 
 


Johan Hettinger är studerande vid Umeå Universitet. Uppsatsen är skriven inom ramen för kursen i Förvaltningsrätt.

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 



Johan Hettinger

2004-12-15

 

 

 

Innehållsförteckning

 

Inledning


Bakgrund

I det civila samhället har sedan urminnes tider statuerats normer som likt en mall visar hur vi människor tillsammans skall skapa en tillvaro. Normer om hur vi skall bete oss, hur vi skall se ut för att bemöta och bli bemötta på rätt sätt, samt på vilket sätt vi skall beakta livets utveckling. Normer som i många fall i efterhand blivigt mer formella i form av lagar som i sin tur utgör förutsättningar för vårt handlande. Således är många lagar i sin tur baserade på vilken position man besitter i samhället, därav är grunden för alla lagar nämligen ansvarsfrågan ibland ofullständig och/eller inkonsekvent.


Material

  • ”Mobbning i grundskolan – vems ansvar?” uppsats av Claire Gabrielsson, Juridiska instutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
  • ”Tjänstemän bör kunna åtalas” av Ruby Harrold-Claesson
  • ”Fallet Simeon – En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn” NKMR:s svar nr. 2

  • ”Fallet Simeon – En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn” NKMR:s svar

  • ”Rättsamhällets glömda myndighetsoffer” av Bengt Harding Olson, Göteborgs – Posten 19/10 – 95

  • ”Så har unga drabbats i svenska skolor” Aftonbladet 14/ 8 – 01

  • ”Myndigheter struntar i barn och unga” Dagens Nyheter 6/12 – 04

  • Socialtjänstlag (2001:453)
  • Skadeståndslag


Syfte

Jag ska försöka ge en större inblick i myndigheternas ansvar inom vissa områden och försöka ge exempel på när deras agerande- eller brist på agerande lämnar individer i en maktlös situation. Jag tänker inrikta promemorian mot två områden där det råder en livlig debatt om myndigheternas byråkrati.  


Det ena området är mobbade barn i skolan och det andra är tvångsomhändertagande av barn. Områden som vi i vissa fall helt utan några alternativ måste förlita oss på myndigheterna. Denna inblick ska jag göra via ett antal debattinlägg samt tidigare uppsatser som rör områdena. Jag ska dock också ta upp ett exempel där anspråk på myndighetsansvar missbrukas.


Bakgrund

Med bakgrund av en rad insändare genom årens lopp som olika tidningar publicerat som rör pågående- och avslutade rättsfall där just myndigheternas ansvar ifrågasätts har denna diskussion väckt uppmärksamhet både inom Sverige och i övriga Europa. Exempel på detta är skolungdomar som på ett eller annat sätt utsatts för fysiska eller psykiska påfrestningar av andra skolkamrater och tillräckliga åtgärder från myndigheter ej tagits. I Aftonbladet (14/8- 01) tar man upp några exempel på detta. Bl.a. en 16- årig flicka i Överkalix som mobbades svårt i flera år av en 15- årig skolkamrat. Mobbningen hade polisanmälts flera gånger och pojken dömdes sedermera av Haparanda tingsrätt till 5 000 sek i skadestånd för ofredande. Länsstyrelsen kritiserade Överkalix kommun för att den inte tagit mobbningen på allvar. Ett annat fall som är ett av de mest kända fallen är det s.k. fallet i Grums. Där en flicka blev tvungen att avsluta sin skolgång i förtid p.g.a. mobbing. Hon stämde Karlstad kommun, vann i Karlstads tingsrätt och fick 125 000 kr i skadestånd. Detta mål skulle sedermera hamna i högre instanser. Detta är några exempel på när kommunala myndigheter ej tagit individer som står under deras ansvar på allvar.  


Ett uppmärksammat fall när det gäller tvångsomhändertagning är det s.k. ”fallet Simeon”. Där anses två unga föräldrar inte vara lämpliga föräldrar till en liten pojke – Simeon p.g.a. deras låga ålder. Barnet blir efter en dom i länsrätten tvångsomhändertaget.

 


Myndighetsutövning

Skolan – kommunens ansvar

Sedan 1991 har kommunerna helt ansvaret för skolan. Var och en av kommunerna är skyldiga att förse barn och ungdomar med utbildning. Staten ger de övergripande riktlinjerna genom lagar och förordningar, medan kommunerna själva svarar för att utbildningen lever upp till dessa normer. Det är till följd av dessa lagar som kommunen kan bli ansvarig om skolan brister i sin undervisning eller i övrigt i sin elevvårdande verksamhet. Enligt 1 kap 2 § skollagen har skolan ett ansvar för att elever inte blir utsatta för mobbning och i 1 kap 4 § går att läsa att kommunerna är huvudmän för grundskolan. Kommunerna ansvarar enligt 1 kap 12 § för att utbildning följer skollagen och de andra bestämmelser som kan finnas i annan lag eller förordning. Vad som anses med utbildning definieras i förarbeten där det sägs att utbildning inte bara avser den direkta undervisningen utan även den fostrande roll som skolan har. Skolverket utövar tillsyn och kan kritisera kommunerna om de upptäcker brister eller fel i kommunens handlande. Kritiken skall efterlevas och situationen rättas, men mer kan Skolverket inte göra.  


I skadeståndslagens 3 kap finns regler om skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna. 3 kap 2 § lyder ”Staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar och skada på grund av någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning”. Den hänvisade paragrafen 2 kap 3 § är lyder ”Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär”. För att skadan skall kunna falla in under rekvisitet ”vid myndighetsövning” bör handlingen inte stå i allt för långsökt samband med den skadevållande funktionärens myndighetsutövning. 


Inom skolans sfär räknas normalt inte undervisning till myndighetsutövning då det inte är en verksamhet som innebär tvång mot den enskilde. Detta gäller trots att vi p.g.a. skolplikten är tvingade att gå i skolan. Däremot har skolans verksamhet utöver undervisningen, ofta en påtaglig karaktär av myndighetsutövning just p.g.a. att vi har skolplikt.  


Denna parallell mellan myndighetsutövning och skolplikten kom att diskuteras mycket inte minst i det tidigare nämnda Grums- målet. Vissa menar att verksamheten utanför undervisningen inte alls faller in under benämningen myndighetsutövning. Dessutom finns viss ifrågasättning huruvida det verkligen är tvång att gå i skolan i alla samanhang då t.ex. gymnasiet är frivilligt. HD uttalar dock i Grums- målet följande: ”Det som i förevarande fall läggs kommunen till last avser inte den direkta undervisningen. Det är i stället fråga om en skada som utanför undervisningen vållats Johanna Rosenqvist (den mobbade flickan) när hon p.g.a. skolplikten vistats i skolan. Kommunens ansvar bör därför, såsom domstolarna funnit, bedömas enligt reglerna om skada som vållats vid myndighetsutövning”.



Socialtjänsten – en allsmäktig familjesplittrare

Socialtjänstlag (2 001:453) 1 kap 1 § sammanfattar socialtjänstens mål ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet”. Denna inledning på socialtjänstens regler betonar vilka individuella behov av social hjälp som socialtjänsten kan mötas av. De tjänster Socialtjänsten är skyldiga att förse kommunmedlemmarna med, fullföljs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer enligt 2 kap 4 §. Socialnämnden är den myndighet som vanligtvis har hand om de flesta typer av sociala frågor bl.a. om tvångsomhändertagning, vilken är den fråga där de sociala myndigheternas agerande ställs på sin yttersta spets. 


Ett uppmärksammat fall, det s.k. ”Fallet Simeon”. Där blir två ungdomar 15 resp. 16 år blir föräldrar i väldigt ung ålder. Deras lille son – Simeon kom efter dom i länsrätten att dömas till tvångsomhändertagning. Detta efter det att han i 5,5 månader vistats med sin biologiska mamma och utan att utreda huruvida mor - eller farföräldrarna till Simeon var tänkbara vårdnadshavare. Farföräldrarnas rop på hjälp nådde ”NKMR” – Nordiska Kommitè för Mänskliga Rättigheter. De anser socialtjänstens agerande i detta fall som grovt åsidosättande av gällande svensk lag och hänvisar till 22 § 4st Socialtjänstlagen, där det framgår att mor – och farföräldrarna eller andra släktingar skall utredas på samma sätt som dem som socialtjänsten utser som fosterhem till LVU:ade barn. 


Även internationellt har Sveriges stelbenthet i fråga om vård av unga uppmärksammats. I samma svar från NKMR till farföräldrarna till Simeon skriver det att den typ av hantering de blivit utsatta för är en grov kränkning av Artikel 3 av FN:s Barnkonvention och Artikel 8 av den Europeiska Konventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Artikel 3 av FN:s Barnkonvention stadgar: ”Vid alla åtgärder som rör barn vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, SKALL BARNETS BÄSTA KOMMA I FÖRSTA RUMMET”. Detta stadgande har intagits i socialtjänstlagen där det talas om ”barnets bästa”. Problemet verkar dock vara att barnets bästa inte ses ur barnets egna synvinkel, utan från byråkratiska myndigheters synvinkel.  


I ett annat fall s.k. ”Olsson 2” uttalade sig tre domare i Europadomstolen, Pettiti, Matscher, och Russo, kritiskt över de sociala myndigheternas allsmäktiga ställning i Sverige och över regeringens oförmåga eller ovilja att utöva kontroll över socialarbetarna. I ytterligare fällande dom mot Sverige – Erikssonmålet – uttalade sig den norska delegaten i Europakommissionen Gro H Thune enligt följande: ”Jag finner det mycket underligt att en socialnämnd i det svenska systemet i praktiken kan strunta i och även motarbeta en dom från Regeringsrätten utan att någon påföljd utdöms”. 


Analys

Brister

Det framgår med all önskvärd tydlighet att den myndighetsrelaterade lagstiftningen har sina brister – om än ska sägas att det under de senaste åren tillkommit kompletterade lagar. Det största problemet verkar dock inte vara lagstiftningen i sig utan svårigheterna som myndigheter, förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar har att tolka den. Sverige vars ”sociala nät” det skyltas om i hela världen och i synnerhet i EU, visar sig ha uppenbara brister i de områden vi utan alternativ måste förlita oss på myndigheterna och dessutom i områden där förödande konsekvenser för människors liv kan förorsakas vid felaktigt handlande. När högt uppsatta personer i EU höjer på ögonbrynen över Sveriges fyrkantiga behandling av sociala frågor, bör politiker i Sverige ta sig i nackskinnet och syna lagstiftningen för att se vilka praktiska konsekvenser den kan få.

 


Slutsatser

Efter att ha visat upp exempel på myndighetsoffer där brist på modern lagstiftning och/eller brist på kunskap inom området resulterat i att individer står maktlösa mot allsmäktiga myndigheter, kan man bara konstatera att för många oskyldiga drabbas och försätts i maktlöshet. Vi har inget alternativ. Barnen MÅSTE gå i skolan och så länge föräldrar inte har något alternativ till att sätta i sina barn i en kommunal skola, oavsett om barnet blir mobbat eller andra omständigheter råder vilket försvårar deras skolgång, måste kommunala myndigheter ta fullt ansvar.  


Det andra området jag tog upp angående tvångsomhändertagande, är också ett område vi helt måste förlita oss på myndigheternas ”bollande” med människor livsöden. Detta har uppmärksammats både i TV-programmet ”Kalla Fakta” och i en mäng debattartiklar. Uppenbart är det att sociala myndigheterna knappast slaviskt följer socialtjänstlagen, utan slarvar med att skaffa sig ingående uppfattning i de olika specifika fallen. Här måste socialtjänstens arbete granskas noggrannare av förvaltningsdomstolarna, men också kritiskt observeras inte minst av våra politiker.  


- - - 

Johan Hettinger

2004-12-15




Tjänstemän bör kunna åtalas
Av Ruby Harrold-Claesson


Fallet Simeon – En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn. NKMR:s svar nr. 2


Fallet Simeon – En berättelse om tvångsomhändertagandet av ett spädbarn. NKMR:s svar

 

 

Tillbaka till Bokindex