Diskussionsanteckningar från Cafédebatten den 14/9 2002
Franska Reformerta Kyrkan
Humlegårdsgatan 13, Stockholm

10.00      Maud Olofsson önskade alla välkomna.

10.05    Referat från symposiet den 24 augusti 2002.

Diskussion:

Tv 4:s Ove Mollvik tyckte att Sverre Eskeland, Norge, föreläsning om de nya lagar och förordningar i Norge var fantastiska och han hoppades att Sverige kunde få liknande lagar.
   
Marianne Haslev Skånland omtalade att de inte fungerar i praktiken, det har bara fällts några domare i Norge och några socialsekreterare har fått byta jobb.

Maria tyckte att dom Norska lagarna var i rätt riktning och kunde vidarutvecklas till att även fungera i Sverige.

Märt Söber instämde med föregående talare och vill äver införa tjänsteansvar i den svenska lagen.

"Olof" sade att lagarna var betydelselösa om inte de tillämpas på ett ur klientens  synvinkel bra sätt och så länge inte sammarbetet mellan klienter och  socialsekreterarna kan förbättras kommer situationen att bestå.
Om vi alla drabbade arbetar tillsammans kan förändringa komma tillstånd.

Ingrüd, från Israel, talar även i Finska radion, Hon har kämpat för sina barn och på E ngelska berättade hon att hon har trotsat omhändertagandebeslut genom att kidnappa sina barn till utlandet, sedemera har hon fått barnen tillbaka. Hon även delade med sig av andra erfarenheter.

Maria berättade om Oxfords rörelsen. ²Vi skall hålla i minnet vad Hitler gjorde med  jugentbarnen, det är i dag, likartade metoder som staten gör mot våra barn, omhändertagande utan saklig grund. För staten vill och Hitler ville fostra barnen i  sin anda och vända barnen mot föräldrarna och göra barnen rotlösa².

 Marianne påpekade att vi bör hålla oss strikt till LVU-frågan annars förlorar NKMR  all trovärdighet.

Märt ville tillägga att  UFR UmgängesFöräldrars Riksförening och NKMR har mycket att vinna, genom att samarbeta, då många lagar och förordningar riktar sig till dessa föreningars medlemmar och deras problem med tillämpningen av lagarna.
Då är ett gott samarbete av största vikt och detta för att möjliggöra förändringar till  det bättre för barn och deras anhöriga.

Olle Bennman  Han visade upp en handbok angående hur du och vad du skall   vända dig när socialförvaltningen slagit klorna i din familj, "Social Handbok" finns  att köpa av Olle för ca. 80 kr. Denna bok är ett måste för att det inte skall gå helt fel.
Ring Olle 08-275534 för att beställa.

"Olof" tog upp frågan om vi inte kunde bilda en stödgrupp som kunde följa med till rättegångar och socialförvaltningar för att delta som medborgarvittnen.

Helena tykte att det var en bra idé, men ville även tillägga att vi skulle behöva en aktionsgrupp som kunde hjälpa till att med att skriva korrekta skrivelser och  överklaganden till länstyrelser, JO  och även sprida dessa skrivelser till Amnesti och  liknande organisationer utanför Sverige.

11.30    Maud gör ett inlägg :
   
"Välkommen till dagens Sverige där maktmissbruk och rättsmissbruk är tillåtna, där våra socialsekreterare och makthavare är lika farliga som de som sitter i fängelse, eller är de som sitter där lika oskyldiga som jag?

Man vet snart inte vad man ska tro.

I Sverige räcker det med att man tror så är det sant. Den som berättar en trovärdig historia i domstolen vinner. Rättssystem och demokrati är satta ur spel. Barnkonventionen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna efterlevs inte på något sätt trots att Sverige skrivit under dessa deklarationer.

Det är ju fina på pappret i alla fall.

Största förlorarna i denna maktmissbrukskarusell är nog våra barn. Barnen som gång på gång tvingas flytta runt som om dom var något paket, från instution till instution, från familjehem till familjehem. Vad sänder vi för signaler till våra barn och ungdomar, att föräldrar är slit- och slängvaror som inte har något värde. vad ingen tänker på är att barn behöver kärlek, värme och trygghet. Det kan ej köpas för pengar, men det är det budskap som samhället sänder. Dom här barnen blir bestulna på alla sina rättigheter, sina rötter, sin familj och sin identitet. De har fått sina liv förstörda för all framtid.
De här barnen sätts på trappan av sina familjehemsföräldrar vi 18 års ålder då pengarna från socialtjänsten slutat att komma och då är de berövade sina familjer, har ingenstans att återvända till."

Jacob Sundberg, IOIR, tyckte att omhändertagna barn som har vistats i familjehem, även om de har haft det bra där, kommer ju efter att de fyllt 18 år på egen hand att återvända till sina ursprungliga familjer.

Sonja motsatte sig detta resonnemang som helt verklighetsfrämmande och påpekade  att om banden med de biologiska föräldrarna har varit brutna under även kort tid kan det vara omöjligt att återta kontakten, och ju längre tid som avbrottet pågått desto svårare blir det att återknyta till sina föräldrar och övrig släkt.

12.30    Kaffe och livliga samtal.

13.00    Rolf inledde debatten med att visa och argumentera för den "blankett" han tagit  fram för att ansöka om ett upphörande av LVU. Tanken är att enkelt kunna fylla i  den och sända den till socialnämden för beslut som sedan kan på sedvanligt sätt  överklagas. Detta kan göras med 6 månaders mellanrum när det gäller LVU och var tredje månad när det gäller umgänge och umgängsrestriktioner enl. § 14 eller flyttningsförbud.  Avslag från nämnden kan också "Laglighetsprövas" och det leder till att varje ansökan resulterar i två rättegångar i länsrätt.

14.00    Diskussionen avslutas av Maud Olofsson som tackar för allas medverkan till ett livligt och intresant möte och hälsar alla välkomna till

Café möte den 25/9-2002    kl 15-18
samma plats

Tillbaka till Cafédebatt i Stockholm

Tillbaka till Huvudsidan