Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

Vardagsmat i rättsstaten Sverige
Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

 

 

 

 

Inlägget nedan är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i Metro den 2 juli 2001, som uppföljning av inlägget Vem orkar bryr sig om barnslaveriet? och de efterföljande diskussionsinläggen. Länken till Metro försvann sedan Metro lagt ned sin diskussionskolumn.

Inlägget publiceras på NKMR:s hemsida för att påminna om att vi ska städa framför vår egen dörr innan vi vill kritisera andra.

 

 

 

 

 

Ove Mollviks replik på mitt inlägg visar att det finns en del människor som är vakna för rättsövergreppen mot barn som sker i detta samhälle. Dessvärre finns det allt för många som antingen gräver ner huvudet i sanden eller externaliserar problemen. De som externaliserar säger "titta där" - de säger aldrig "titta här". Ingen bör dock tro att vi i NKMR inte bryr oss om de kränkningar av mänskliga rättigheter som händer runt om i världen. En närmare granskning av NKMR:s hemsida visar att vi rapporterar rättsövergrepp mot barn och deras familjer vare sig dessa övergrepp sker i Australien eller USA.
   
Tvångssteriliseringarna i Sverige som upphörde 1976 "uppdagades" under sena 1990-talet av Gunnar Broberg m fl. i "Eugenics and the Welfare State" och i Marja Runcis doktorsavhandling. Skandalen kring tvångssteriliseringarna blev ett faktum och en internationell mediahändelse i och med Maciej Zarembas artikelserie i DN. Tvångsomhändertagande av barn är en fortsättning av de forna praxis att tvångssterilisera "olämpliga". Det är fortfarande staten och dess institutioner som bestämmer vem som är lämplig att vara föräldrar. Men, tvångsomhändertagande av barn får inte tigas ihjäl i decennier för att sedan om 20 eller 50 år bli föremål för forskning och lama ursäkter och små skadestånd från regeringen!
   
T-Rex
Jag vill be dig hålla dig till fakta. Det var jag som ledde barnslaveridebatten in på det inhemska spåret om tvångsomhändertagande av barn. Det var dock inte jag som exemplifierade med fallet Alexander Aminoff. Själv vill jag hänvisa till artiklarna skrivna av journalisten Charlotte Palmefors vid Nerikes Allehanda i Linköpingsfallet "Jurist JO-anmäler socialen - Barnen hanteras som en vara".
   
Det är beklagligt att så många människor är omedvetna om att kränkningar av barns mänskliga rättigheter är vardagsmat i rättsstaten Sverige.
   

 


Vem orkar bryr sig om barnslaveriet?
Av Ruby Harrold-Claesson

 

Tre inlägg i Metrodebatten
Av Ove Mollvik

 

 

Tillbaka till Artiklar



 

Vårsinspektionen: Ny tillsynsmyndighet

Tillsynsutredningen föreslår nu inom kort att en helt ny myndighet, Vårdinspektionen, ska ansvara för all tillsyn. Hittills har tillsyn av vårdinrättningar ombesörjts av länsstyrelserna, Socialstyrelsen och i viss mån kommunerna och Statens institutionsstyrelse, SIS, för tillsyn inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ansvarar dessutom för tillsynen inom hälso- och sjukvården.

Tillsynen har varit undermålig eller obefintlig jfr Lst i Kalmar granskning av vanvård och misshandel av LVU-ade barn på Ekbackens behandlingshem. Artiklar i Dagens Nyheter och dn.se 2007-10-19

 

 

Ny myndighet ska sköta all tillsyn
Av Kari Molin

Behandlingshem där ingen tillsyn har gjorts på mer än tio år. Hem för funktionshindrade som aldrig inspekterats. Flickan Louise i Vetlanda som for illa i många år. Trots många sådana larmrapporter har inte mycket hänt.

Dagens Nyheter, dn.se - 2007-10-19

 

Förslagen från tillsynsutredningen
DN

I dag ansvarar de 21 länsstyrelserna, Socialstyrelsen och i viss mån kommunerna och Statens institutionsstyrelse, SIS, för tillsyn inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ansvarar dessutom för tillsynen inom hälso- och sjukvården.
Ansvarsfördelningen är i dag oklar och regler tolkas olika över landet. Dessutom har en del dubbla roller, som SIS som ansvarar för tillsynen av sina egna hem.
Dagens Nyheter, dn.se - 2007-10-19

 

 

 

Tillbaka till Artiklar






NY DEBATT OM BARNUPPFOSTRAN

Varbergs tingsrätts dom om örfilen på Ge-Kå:s parkeringsplats.

En serie artiklar publicerade i olika tidningar den 14 - 18 oktober 2004.

 

Bakgrund

I början av oktober 2004 (Mål nr B 701-04) frikände Varbergs tingsrätt en styvfar som hade gett sin 15-åriga styvdotter en örfil. Styvpappan och den 15-åriga styvdottern grälade om en dvd-skiva som flickan ville köpa, men fick inte köpa. Flickan spottade styvpappan i ansiktet.

Den 45-åriga styvfadern tappade behärskningen, slog henne med öppen hand i ansiktet och puttade omkull henne i en snödriva. Varbergs tingsrätt ogillade åtalet.

Här följer ett litet utdrag ur tingsrättens dom, som ansluter sig till yttrandet från en av remissinstanserna till agalagen:
" (...) Det kan därför inte undvikas att en vårdnadshavare i även de mest harmoniska familjeförhållanden nödgas till ett visst fysiskt tvång för att till exempel fullfölja en tillsägelse eller att barnet far illa".

Slutklämmen är att örfilen inte var en kroppslig bestraffning utan en befogad tillrättavisning.

Domen har överklagats. Det ska bli intressant att se hovrättens dom. Diskussionerna lär fortsätta.

 

 

 

Rätt att slå sitt barn i pedagogiskt syfte

Tingsrätt godkänner pedagogisk örfil

TT, Aftonbladet

Pappan gav sin tonåriga styvdotter en örfil. Sedan knuffade han till henne så att hon satte sig i en snödriva.

 

 

Slog styvdotter - friad av rätten

"Örfilen var harmlös och befogad"

Av Olle Castelius

Det är tillåtet att örfila uppstudsiga barn.
Det anser tingsrätten i Varberg och friar en man som slog sin styvdotter.

 

 

 

Bert: Jag hade slagit hårdare

Av Karin Östman

Schlagerkungen försvarar aga mot uppstudsiga barn

 

 

 

Tingsrättens dom väcker livlig debatt

Styvpappan som slog styvdottern friades

Av Clas-Göran Sandblom

Örfilen utanför Gekås blev en riksnyhet och skapade debatt.
- Jag ska överklaga, säger Magnus Larsson, kammaråklagare.

 

 

 

 

Vad är barnaga?
Av Lena Hellblom Sjögren

 

Agalagshyckleriet
Av Lennart Hane

 

Sweden's smacking ban: more harm than good
By Robert E Larzelere

 

När föräldrar blir offer
Av Ruby Harrold-Claesson

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Varafallet: Far nekades umgänge - begick självmord
En far i Vara kommun begick självmord våren 2011, sedan han nekades umgänge med sin tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade dotter. Beskedet om umgängesbegränsning lämnades - i telefon - av en socialsekreterare. Fallet har utretts av socialstyrelsen, som har bedömt att socialnämnden i Vara kommun brustit allvarligt i sin myndighetsutövning. Ordföranden i socialnämnden, Stefan Westergren, anser dock inte att handläggarna har gjort fel.
Artiklarna är publicerade
i Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 14 juli 2011 --


”Tjänstemän ska inte klandras”

Av Mats Rosqvist
 Efter Socialstyrelsens beslut om kritik, som grundade sig på att myndigheten bedömt att socialnämnden i Vara kommun brustit allvarligt i sin myndighetsutövning, sade socialnämndens ordförande, Stefan Westergren, att det inte var någon tvekan om att man gjort fel.

Formuleringen ska dock förstås som att han accepterar Socialstyrelsens beslut, och inte att han själv anser att handläggarna har brustit i sitt arbete.

Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 12 september 2011


Socialnämnden i Vara får allvarlig kritik
Nyhetsnotis i Nya Lidköpings-Tidningen

Socialnämnden i Vara brast allvarligt i sin myndighetsutövning när man begränsade en mans umgänge med sitt familjehemsplacerade barn. Det har Socialstyrelsen nu kommit fram till. Fallet fick ett tragiskt slut när mannen tog livet av sig.
Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 4 september 2011


JO vill ha utredning om självmord
Av Mats Rosqvist

Justitieombudsmannen har anmodat Vara kommun att komma in med en utredning av det ärende när en man begick självmord efter att ha fått ett negativt besked per telefon.
Kommunen ska lämna ett yttrande den 5 september.
Det är den nu avlidne mannens far som via sitt juridiska ombud gjort en anmälan till JO.
De tragiska händelserna som ligger till grund för anmälan utspelade sig tidigt i våras.
Nya Lidköpings-Tidningen, nlt.se - 14 juli 2011


 

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

Tillbaka till NKMR:s Huvudsida




Var kommer barnen in?
Av Tryggve Emstedt, advokat
 




Tryggve Emstedt, Gävle, är advokat sedan 1987 och specialiserad på s k LVU-ärenden. Han är ordförande i Länderkommittén och sedan "alltid" suppleant i NKMR.

Artikeln är också publicerad i Arbetarbladet, Gävle, den 26 juli 2010, under titeln "Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar"

Den återges här med författarens benägna tillstånd.

 


Vi befinner oss i valtider. Alla partier vill så mycket. Alla skall de värna om just oss. En grupp man verkligen man borde kämpa för är barnen. Kanske de mest utsatta när det verkligen gäller. Gör vi det? Värnar vi om att implementera barns rättigheter uttryckt i Barnkonventionen i svensk lag? Om vi gjort det, hur tillämpas den i så fall? Har familjesplittring någon betydelse för lagstiftaren och dess tillämpare?

Efter att ha haft att göra med socialnämnder i 30 års tid måste jag erkänna att det är något av det mest skrämmande som finns. En stat i staten som påstår sig vara barnens försvarare och som raskt ingriper - i vissa fall - när påstådd vanvård uppdagas och sedan skapar rent koncentrerat kaos.

Tvångsomhändertagande av barn är mycket vanligare i Sverige än i många andra länder. Många gånger kan en liten konflikt mellan mor och dotter leda till en socialanmälan och omedelbart omhändertagande och sedan är cirkusen igång. Vad hade man kunnat göra för att förhindra ingripandet med tvång? Hade man haft ett medlingsinstitut med barnens bästa i centrum och gärna en liten grupp kopplad till socialtjänsten, rädda barnen och barnpsykiatrin så skulle antagligen många omhändertagande sakna värde och stoppas i sin linda. Nu tvångsomhändertar man och sedan gör man oftast allt för att bryta ner kontakten mellan barn och biologiska föräldrar. Samhället spelar ett oerhört högt spel och våra domstolar ställer upp på det här spelet tragiskt nog. Det finns inga egentliga maktmedel för att få till stånd ett fungerande umgänge med hjälp av domstol. Det överlämnas till socialnämnden/förvaltningen och barnen hamnar helt i händerna på socialtjänstens tankar om hur man skall "skydda barnet" från sina egna föräldrar. Höga principer har man alltid men trots det blir det så ofta "pannkaka" av ingripandet.

Ett annat område som tangerar ovanstående är att man har gemensam vårdnad och plötsligt får den enskilde föräldern för sig att mamman eller pappan är farlig och kan utsätta barnen för fara. Man lämnar in en polisanmälan och sedan en ansökan om att få vårdnad överförd till sig.  


Man väljer inte att först låta domstol och sociala tycka till utan man behåller helt enkelt barnet/barnen egenmäktigt. Tar sig själv rätt och sedan är cirkusen igång.

Den behållande föräldern behöver inte oroa sig för polis, man behöver inte oroa sig för sociala som man ofta har stöd från innan man behåller barnet med tvång. Som ett brev på posten får man sedan ett snabbyttrande från socialnämnden som talar om att polisanmälan är inlämnad (denna skrivs nästan alltid av) och sedan kan tingsrätt lugnt besluta om att den andre föräldern skall få ensam vårdnad om barnet innan polisanmälan är färdigutredd.

Det är beklämmande att år efter år se hur det här spelet upprepar sig. Se att samhället inte kan skydda barnen. Inte kan ordna en jour i varje kommun som direkt går ut och medlar inom 24 timmar och ser till att ingen behåller barn med tvång. Behöver barn skydd så får det tas upp i domstol senare men barnen skall inte gå miste om rätten till umgänge med den andre föräldern. Det här är en sjukdom i samhället och ett svaghetstecken som i sin tur riskerar att leda till allvarliga överloppshandlingar när den ena föräldern vill svara med samma medicin som den som behöll barnet. Hämta hem barnen och gömma dem för den andre föräldern. Att det här skulle vara till fördel för barnet kan vi glömma.

Hade vi samma synsätt på snabbhet när det gäller att skydda barn som när det gäller att gripa-anhålla-och häkta för brott så hade kanske vi haft en annan ordning. Nu är det bara ett av alla dessa områden i samhället som inte fungerar och politikerna verkar i vanlig ordning inte ha kunskapen och inte förmågan att skapa en förändring. Tragiskt nog ser man allt oftare kollegor som själva gör allt vad som står i deras makt för att inte ställa upp på barnet utan bara på sin förvirrade klients önskan att trycka till sin f d partner.

Gävle den 22 juli 2010


Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar
Av Tryggve Emstedt, Arbetarbladet, arbetarbladet.se - 2010-07-26


Erfarenheter av 30 års arbete med LVU

Av Tryggve Emstedt, nkmr.org - 2010-01-11

 

Några andra artiklar av Tryggve Emstedt

 

Begränsa socialförvaltningens makt
Av Tryggve Emstedt

 

Till tolkningen av barnets bästa
Av Tryggve Emstedt

 

Tvångsomhändertagande av nyfödda barn
Av Tryggve Emstedt

 

Att tvångsomhänderta ett barn
Av Tryggve Emstedt

 

Tillbaka till Artiklar

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter