Logga in

Stöd Nkmr

Amount: 

Våra sponsorer

TRE BREV TILL DAGSAVISEN.NO

Av Rune Fardal, Ole Texmo och Rune Nilsson

 



 

 

 

Rubriken på den här sidan var tidigare TVÅ BREV TILL DAGSAVISEN.NO. Dessvärre hade jag missat det tredje brevet, som nu har lagts till här. Webmaster.


Rune Fardal är webmaster på www.likestilling.com, Ole Texmo är en aktiv samhällskritiker och Rune Nilsson är redaktör av hemsidan www.barnasrett.no.

Den 13 augusti 2004 publicerade Dagsavisen en artikel författad av journalisten Hong Pham, med titel: "Lar nettsted henge ut barnevernsansatte".

Rune Fardal, Ole Texmo och Rune Nilsson reagerade mot journalisten objektivitet.


Breven översändes till NKMR för kännedom. De återges här med författarnas benägna tillstånd.

 

 

 

 

Re. Nettsted som heger ut ansatte...

 

Hei Hong Pham

 

Mitt navn er Rune Fardal, webmaster på sidene som omtales i dagens utgave av dagsavisen.

 

Takk for at du omtalte saken.


Viser til dagens oppslag i dagsavisen. Du har en interessant vinkling på reportasjen, opplagt lettere forutinntatt. Kanskje burde du som "objektiv" journalist også sett saken fra en annen side, nemlig fra de barna som barnevernet beviselig i årtier har begått overgrep mot.  Når du så på nytt lar forbundsleder Randi Reese, tidligere AKPml igjen, få anledning til å smøre sin "stakkars barna" propaganda ut i media finner vi det heller merkelig at du ikke ser at det er hennes medlemmer som begår de daglig avslørte overgrep mot barn. Det er påfallende hvordan barnevernet i sin iver etter å dempe dokumenterbar kritikk skyver barna foran seg.

 

Det kan virke som om  forbundslederen er mer bekymret for sine medlemmer enn barna. Medlemmer hvis yrker vi vel alle helst skulle sett ikke var nødvendige.

 

Et tankekors er det også at ikke du som journalist har satt deg inn i ytringsfriheten, noe du og dine kolleger har et ansvar for at består.

Undertegnede har for lengst sjekket menneskerettsdomstolen og vet at de ytringer vi legger ut på våre nettsteder ligger godt innenfor loven. Vi forstår at det kan være vanskelig for enkelte når de blir avslørt, og vi forstår de vil prøve å kneble oss i vår kritikk. Dessverre går det ikke.

Vi sitter på for mye dokumentasjon til at det kan skje.

 

Barnevernet og deres lakeier stusser over at statsadvokaten ikke finner grunn til å etterforske våre ytringer.  Det er fordi statsadvokaten som oss vet at det ikke finnes noen lover som forbyr ytringsfrihet som dette. Den kan nok oppfattes som ukonvensjonell, men det er på tide en del innen barnevernet stikker fingeren i bakken og innser at vi lever i 2004 og ikke i et totalitært samfunn der de kan skjule sine overgrep.

 

Kanskje du som journalist burde vinkle saker av denne typen  på en litt annen måte. Vi henger ikke ut mennesker, vi kritiserer  på sak, samtidig som vi synliggjør at det er subjektive beslutninger og ofte de samme mennesker som står bak det ene offentlige overgrep etter det andre.

 

Vil i den anledning minne om at leder for datatilsynet for flere år siden mente offentlig ansatte som  bryter loven slik en del barnevernsansatte gjør, burde "henges" ut i media, bli avslørt med navn og bilde!

 

Kanskje ikke så rart at ytringsfriheten henger høyt.


Vennlig Hilsen

 

Rune Fardal

webmaster

 

 

********************

 

 

Dagsavisen : systemlojal avis som ikke driver kildekritikk

 

Ad Dagsavisens oppslag om "nettsted som henger ut ...  " :

http://www.dagsavisen.no/innenriks/article1210618.ece

 

I ingressens heter det at de angivelig uthengte blir "trakassert og injuriert". Dette er Dagsavisens egen vinkling, ikke gjengivelse av f.eks barnevernansattes egen opplevelse/følelse mv. Hong Phams journalistiske arbeide er tendensiøst og uetterrettelig, og føyer seg inn i rekken av kildekritikkløs journalistikk styrt av systeminteresser og fremmed for nyanser. Politiet har brukt god tid på anmeldelsene, og som webred Rune F helt riktig påpeker er nettstedets ytringer klart innenfor det lovlige/tillatelige.

 

Det grunnleggende problemet er at presumptivt seriøse aviser som Dagsavisen i årevis har forsømt å drive kritisk journalistikk om barnevernets og andre systemaktørers virksomhet, rettsapparets ulike aktører, f.eks sakkyndige som under dekke av en ekspertstatus de aldri behøver dokumentere ikke sjelden driver nettopp "trakasserier og

injurier" overfor foreldre som befinner seg i pressede situasjoner med fare for å miste kontakten med sine barn. Om slike tilfeller er Dagsavisen taus. At en del mennesker nå gjør det som Dagsavisen kunne gjort selv, gitt at journalister som Hong Pham hadde hatt brains`n`guts, bør ingen fortenke oss i. Dagsavisen har seg selv å takke om de nå f.eks

havner i Pressens Faglige Utvalg for sin elendige og tendensiøse journalistikk.

 

Dagsavisen og andre toneangivende mediers systemlojalitet er en begredelig stykke norsk ytringsfrihetshistorie. For ordens skyld bør Hong Pham på vegne av Dagsavisen underbygge sitt ordvalg mht uttrykksmåten "injuriert og trakassert". Hvis Dagsavisen unndrar seg sitt ansvar for å kvalifisere sine valg, må ikke avisen bli overrasket om enkelte av avisens jornalister havner på diverse svartelister, dog ikke slik å forstå at journalistene dermed blir trakassert og injuriert.

De har seg selv å takke for sin nye status, akkurat som de "uthengte" barnevernansatte og sakkyndige

 

Hong Pham oppfordres til å reflektere over hvem som blir "trakassert" evt også "injuriert" ved hennes språkbruk. Personlig anser jeg hennes "journalistikk" som en fornærmelse mot et alminnelig normalt oppegående intellekt. Hong Pham er gjort oppmerksom på tidligere at hennes slurvete eller også fraværende omgang med kilder blir "registrert". Hittil har hun imidlertid ikke respondert på annen måte enn ved surhet og vranghet,

konkret påvisning av slurv of kildekritikkløshet/uetterrettelighet tiltross.

 

Hilsen Ole Texmo

 

 

 

********************

 

 

 

Til: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Emne: Re. Nettsted som heger ut ansatte...


Hong Pham,

Jeg er også en av de som ble anmeldt av Bærum Kommune.
Som redaktør (ulønnet privatengasjement i min fritid) av nettstedet www.barnasrett.no ble også jeg og nettstedet forsøkt kneblet og fjernet av de maktarrogante og lyssky barnevernsrelaterte som forsøkte å kneble både Rune Fardal (webmaster i wwww.likestilling.com) og Mona Lygre (leder for Gruppen til Familiens Selvstendige Rett)

Når statsadvokaten henlegger saken under henvisning til at det ikke er noe å etterforske burde også Randi Reese kunne vise modenhet og dømmekraft stor nok til å la være å uttale som hun gjør i avisen.
Men jeg er likevel ikke overrasket over reaksjonen hennes. Vissheten om at vi vil fortsette å belyse barnevernets mørke slagside er antagelig belastende og vanskelig å bære.

Likevel er jeg mest overrasket over det slette journalistiske arbeid som representeres i forbindelse med oppslaget i avisen. Når Dagsavisen igjen, ukritisk, velger å la seg prostituere til å være talerør for den ensidige og ukorrekte propaganda barnevernet ved Randi Reese representerer, svekkes avisens integritet og troverdighet til et lavmål.

Statsadvokatens henleggelse, og kunnskap om internasjonale rettigheter, konvensjoner og lover som også Norge er underlagt, burde trigge journalistisk interesse for de steile frontene som i 2004 er mellom barnevernet og majoriteten av den Norske befolkning.

Nettsteder som Rune Fardal og undertegnede representerer med tillegg av nettstedet til Nordisk Komité for Menneskelige Rettigheter (www.nkmr.org) vokser og forsterkes som motvekt til barnevernets egenpropaganda. Ikke minst skylles vårt engasjement at barnevernet gjemmer seg bak sin falske fane "Barnas beste" og såkalte taushetsplikt.

Jeg håper stadig, om enn antagelig relativt naivt, at Dagsavisen og andre aviser snart velger, og tør, å utøve profesjonell og objektiv journalistisk arbeid så barnevernets mørke bakside kommer til syne.

Med vennlig hilsen

Rune Nilsson
redaktør av nettstedet www.barnasrett.no

 

 

 

Kommuneadvokaten i Bærum tapte mot kritikere av sakkyndige

Bærum Kommune fikk ikke medhold av statsadvokaten.

 

Innformasjon og Vurderinger av personer knyttet til barn og omsorg
Opplysningene er hentet fra offentlige kilder, internett, SSB, Barnevern, Domstoler, Private og foreninger

 

Tillbaka till Artiklar

 

Systemfel i välfärdsstaten

Av Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

Lena Hellblom Sjögren är fil dr och leg psykolog. Hon har ett starkt rättspatos och hon medverkar flitigt i samhällsdebatten. Hon anlitas ofta som utredande psykolog - såväl av rättsinstanser som av enskilda rättssökande - i uppmärksammade rättsfall i Sverige, Danmar, Norge och Finland.

Brevet skickades till SvD:s politiske chefredaktör den 8 april 2002 som följebrev till artikeln om "Socialtjänsten har inte fel". Inget svar inkom till den 20 april.

Brevet publiceras här med författarens benägna tillstånd och för att påminna alla om det tragiska ödet som drabbade Daniel och Marianne Sigström och deras släktingar den 24 april 1992, då 14-årige Daniel dog i sitt fosterhem.

 

 

 

Taby, 2002-04-08

 

Bästa Mats Johansson,


Sänder ett utkast som belyser det jag dagligen bekymras över: systemfelen i denna välfärdsstat. Trots att det är valår verkar det inte finnas någon som vill ta upp ens en diskussion om ett av de grövre systemfelen, nämligen socialsekreterarnas i praktiken totalitära makt, som innebär att de fel som de gör fortplantas till vården och befästs av rättssystemet. Alla i de tre systemen har intresse av att försvara varandra och fel kan aldrig erkännas, än mindre rättas till.

Socialnämnden har det politiska ansvaret för ingripande beslut som att skilja barn från barnets föräldrar. I vissa fall kan det ju vara befogat, t ex då föräldrarna är gravt drogberoende eller psykiskt sjuka. Systemet bygger på att socialsekreterarna gör en opartisk utredning och ser till barnets bästa. Förslagen till beslut från socialtjänstemännen följs nästan utan undantag av socialnämnden (med fritidspolitiker). Länsrätten förutsätter på samma sätt som socialnämnden att beslutsunderlaget från socialsekreterarna är korrekt. Och så hela vägen...

De fall som innebär att inga noggranna utredningar gjorts (och det är många) så att beslutsunderlaget inte är korrekt, (kan bygga på förutfattade meningar, skvaller, förtal, ovilja mot en person, prestigeförsvar) finns det ej utrymme för inom rådande system. Systemet förutsätter att beslutsunderlaget vila på nödvändiga utredningar och är korrekt. Systemet förutsätter sin egen ofelbarhet.

Men är det mänskligt försvarbart? På något sätt verkar det vara så att de flesta av oss i detta land vill lita på socialtjänsten. Vi är beredda att låta många skattekronor gå till socialtjänsten för deras viktiga och tuffa jobb. Vi betalar för att slippa se problemen som vi tror, och absolut vill fortsätta att tro att socialtjänsten tar väl hand om. Det är klart att vi då inte vill se att socialtjänsten brister. Att det t ex också där finns människor som missbrukar sin makt, som låter egen prestige går före allt annat, att det finns de som vill tjäna pengar på människor som sorterats ut för att bli omhändertagna osv.

Det finns en lång rad infallsvinklar och intressanta reportage samt analyser som skulle behöva göras.

Svara mig om Du anser att det är ointressant för SvD enligt Din bedömning.


Med vänliga hälsningar

Lena Hellblom Sjögren
fil dr, leg psykolog
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

 

 

Socialtjänsten har inte fel

 

Varför dog Daniel, 14 år? En berättelse om fosterhem, socialvård och maktutövning

 

Ett barns död: Samhällets ansvar

 

Och fjällen föll från mina ögon

 

Gottsundafallet - Varför åtalar inte JO?

 

Fosterbarns rättslöshet

 

Oacceptabelt dödsfall

 

Tillbaka till Artikelindex

 

Tillbaka till Huvudsidan

 

 

 

 

  • Sven-Erik Bergs brev till Barnombudsmannen

     

     

    2001-02-02

    Till

    Barnombudsmannen, BO

     

    I Svenska Dagbladet 2000-02-01 kunde vi läsa att BO stöder ett förslag som går ut på att stärka fosterhemmens ställning på den biologiska familjens bekostnad.

    Barnombudsmannen borde kunna inse att hon med sitt ställningstagande i frågan enbart framstår som regeringspartiets nickedocka och inte som en opartisk ämbetsman med barnens bästa för ögonen.

    Det är frapperande hur dessa förespråkare för familjesplittring i tid och otid hävdar att det kan vara smärtsamt för ett barn att bryta upp från fosterhemmet. Aldrig hörs dessa familjemarodörer uttrycka motsvarande farhågor i en situation då barn tvingas bryta upp från den biologiska familjen.

    Det bör noteras att staten Sverige för flera årtionden sedan skrev under Europakonventionen och FN:s konvention i vilka de mänskliga rättigheterna beskrivs. Sverige har även antagit och skrivit under FN.s barnkonvention. Av BO:s ställningstagande inser jag att hon inte har läst och förstått innebörden i nämnda konventioner. Därför återger jag några av dess artiklar. EX 1: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och ger rätt till skydd från samhället och staten". EX 2: "Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda i eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma skydd". EX 3: Alla äro lika inför lagen oavsett ras, hudfärg, politisk åskådning o s v.............eller ställning i övrigt.

    Barnombudsmannen skall inte vara ett redskap i händerna på något parti eller någon Falang.

    TILLÄMPA FN:s BARNKONVENTION ! Begrips!

     

    Sven-Erik Berg

    Kungsvägen 81

    914 32 NORDMALING

     

    NKMR:s Remissyttrande över SOU 2000:77

    Helena Lufumas brev till Barnombudsmannen

    Tillbaka till Rapporter

    Till Artikelindex

    Tillbaka till Huvudsidan

     

     

Öppet brev till samtliga riksdagspartiers ordförande

Av Sven-Erik Berg, Morfar

Nordmaling

 

 

 

Sven-Erik Berg är en skarp samhällskritiker och flitig debattör. Han är en av grundpelarna i "Mormorsupproret". Sven-Erik Bergs barnbarn blev omhändertaget och placerat i fosterhem. I Tinafallet berättar Sven-Erik Berg om familjens kämp för barnets rätt till sin egen familj. Kampen var lång och grym. Sven-Erik Berg och hans fru, Ingrid, demonstrerade utanför socialkontoret. Socialarbetarna polisanmälde dem för förtal. Familjen Berg polisanmälde socialarbetarna för tjänstefel. Socialarbetarnas brott blev aldrig utredda.

Den svenska rättsapparaten dömde Sven-Erik Berg och hans hustru för förtal av socialarbetarna till dryga böter. Men Sven-Erik Berg kämpade vidare - och de vann. Barnet återlämnades till sin släkt.

Detta öppna brev till samtliga riksdagspartiers ordförande publiceras här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

Det är val om cirka fyra månader. Ungefär ettusentrehundra (1300) familjer i Sverige splittras under ett år, på grund av de sociala myndigheternas agerande.

Det handlar om barn som tvångsomhändertas, officiellt med stöd av LVU. Ofta föregås tvångsomhändertagandet av bristfälliga s. k. utredningar vilka

ensidigt belastar biologisk förälder samt – inte minst – av subjektivt tyckande från enskilda handläggare.

Ansvariga vid de sociala myndigheterna brukar envetet hävda att detta sker  ”för barnets bästa”. Tillsynsmyndigheter på olika nivåer brukar, utan att ha någon som helst insyn i det enskilda fallet, kategoriskt försäkra att ”barnets bästa” alltid styr sådana här ärenden.

Det är uteslutande ekonomiskt svaga och därmed extra sårbara familjer som utsätts för myndigheternas övergrepp i sådana här ärenden.. Den myndighet som har till uppgift att vara en hjälpande och stödjande funktion, verkar alltså i rakt motsatt riktning och slår på den som redan ligger. Det handlar då inte om något enstaka enskilt fall utan snarare om ett systematiskt tillvägagångssätt i vissa kretsar bland socialarbetare.

 

Inför förra valet gick flera partier ut med bl. a. budskap om att man värnar om familjen. Inget enda parti vågade så mycket som snudda vid den pågående

barnhandeln (Den som tiger han samtycker).

Nu till frågorna, riktade till partiledarna i de olika partierna;

·        Anser Du att den barnhandel som bedrivs under täckmanteln LVU är acceptabel?

·        Har Du haft ordentlig insikt i något LVU-ärende?

·        Kommer Du och Ditt parti att öppet och konkret agera för att stoppa onödiga tvångsomhändertaganden/familjesplittringar? Kommer detta i så fall att synas

och höras i valkampanjen?

Uteblivet svar på dessa frågor kommer att tolkas som att Du och Ditt parti sanktionerar nuvarande familjesplittringssystem.


Det är val i höst.

 

Sven-Erik Berg

Kungsvägen 81

914 32 NORDMALING

Tel. och fax 10911

 

 

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

  •   

Stefan Holmlin har författat nedanstående brev till Justitieutskottets ledamöter. Det återges här med författarens benägna tillstånd.

 

 

 

  •  01-04-02

    Till

    Justitieutskottets ledamöter

     

    De senaste åren har kvinnor och barns berättigade krav på rättssäkerhet väsentligt stärkts genom en rad åtgärder från samhällets sida. Som exempel kan nämnas lagarna om kvinnofrid och barnpornografibrott. Det kanske allra viktigaste är dock att olika aktörer i samhället, tex. polisväsendet, åklagarväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänst etc. har blivit uppmärksamma på att kvinnor och barn utsätts för kränkningar och brott. Svensk polis har tex. blivit en spjutspets i Europa på att bekämpa barnpornografibrott.

    Vi är alla överens om målet att värna om kvinnor och barn samt att samhället skall ge allt tänkbart stöd till dessa när de har blivit utsatta för brott och lagföra förövarna så att de döms till fängelse eller får adekvat vård.

    AFAF, Aktionsgruppen för Falskt Anklagade Fäder, har dock under de senaste åren noterat att samhället i sin iver att värna om kvinnor och barn tyvärr själva gör sig skyldiga till övergrepp genom att män döms oskyldigt till fängelse för påstådda sexualbrott och att barn som inte har varit utsatta för sexuella övergrepp underkastas en för dem skadlig terapi. Orsakerna till detta är flera.

     

    ¤ Myten om den goda modern och att barn alltid talar sanning.

    De aktörer i samhället som möter kvinnor och barn som påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp hamnar i en mycket svår situation. Det som de berättar är fasanfullt. De som påstås väcker känslor och empati. Man vill inte gärna ifrågasätta uppgifterna. Inte ljuger kvinnor och barn om sådant här ? Inte kan en moder vara så ond att hon manipulerar ett barn att säga att dess fader har förgripit sig på det ?

    AFAF menar att det inte sällan förekommer att mödrar begår vad man kan kalla mental incest på sina barn. Dessa mödrar som drivs av hämndlystnad eller personlighetsstörningar orsakar stor skada.

    Förutom att dessa falska anklagelser kan leda till att män döms oskyldigt till fängelse, skadar de sina barn mentalt och orsakar samhället stora kostnader genom att de tär på de resurser som samhället har avsatt för verkligt utsatta kvinnor och barn.

     

    ¤ Det svenska systemfelet inom polis- och åklagarväsendet.

    Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken som lyder. "Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala mot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas ". AFAF har uppmärksammat att polis och åklagare ofta genomgående gör det felet under förundersökningen att de utgår från myten om den goda modern och att barn alltid sanning. De dokumenterar helt okritiskt anklagelserna och söker sedan bekräftelse på dessa. Mannen betraktas som skyldig från första förhöret. Helt i strid med 23 kap 4 § rättegångsbalken och oskuldspresumtionen i lag (1994:1219 ) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ingen är skyldig förrän han är dömd i domstol. Ändå tar poliser och åklagare sig friheten att redan under förundersökning agera domstol och utsätta den misstänkte för kränkande förhör och behandling. De uppträder som om de varit åsyna vittnen till påstådda brott och nöjer sig med att kartlägga den subjektiva utsagan från målsägande och underlåter att kontrollera den mot den objektiva verkligheten. Hela förundersökningen genomsyras av bristande objektivitet, vilket naturligtvis i ett senare skede även påverkar prövningen i domstol.

    Med stöd av 23 kap 4 § rättegångsbalken kräver AFAF att polis och åklagare har en alternativ hypotes under förundersökningen. Enbart för att kvinnor och barn påstår sig ha varit utsatta för övergrepp behöver inte det vara med sanningen överensstämmande. En man som förnekar brott kan faktiskt vara oskyldig. Det åligger i vart fall inte polis och åklagare att redan under förundersökningen avgöra skuldfrågan och låta detta påverka förundersökningen.

    Deras arbete är att för statens räkning försöka utreda sanningen. Det måste vara lika viktigt att få en skyldig dömd som att fria en oskyldig. I synnerhet i dessa mål med dess ofta livslånga sociala konsekvenser.

     

    ¤ Osakliga teaterföreställningar och för låga beviskrav i våra domstolar

    HD har i ett antal rättsfall i början av 1990-talet bland annat NJA 1991 s 83, 1993 s 68 och 1993 s 616 slagit fast att målsägandens utsaga kan räcka till fällande dom i mål om sexualbrottslighet där ord står mot ord och stödbevisning saknas.

    Torkel Gregow har i Svensk Juristtidning 1996 nr 7 skrivit artikeln. " Några synpunkter på frågan om bevisprövning i mål om sexuella övergrepp mot barn ( s.509 ). Artikeln är mycket klargörande vad gäller HD:s praxis avseende bevisvärdering i incestmål. Artikeln får väl också anses ha intresse som vägledning även vid andra brott som tex. våldtäkt mot vuxen person. AFAF hävdar dock att underrätterna, dvs. tingsrätter och hovrätter, inte sällan avviker från HD:s praxis. Beviskraven för en fällande dom blir därigenom för låga.

    Inte nog med att polis och åklagare kan ha brustit i objektivitet under förundersökningen så börjar huvudförhandlingarna i mål om påstådda sexualbrott alltmer likna 1600- talets häxprocesser. Då var det kvinnor som dömdes till döden för trolldom på barns berättelser.

    Efter läkaren Urban Hjärnes ingripande upphörde processerna. Den sista kvinnan avrättades 1704 för trolldom.

    Dagens moderna häxprocesser förs idag i våra domstolar som osakliga teaterföreställningar där åklagare släpar in fullkomligt irrelevant information om den tilltalades person i syfte att få honom att framstå som så moraliskt förkastlig att domstolen skall vilseledas att tro att han även har begått åtalade brott istället för att låta fakta och saklig argumentering avseende åtalade brott tala. Dessa häxprocesser förs bakom stängda dörrar vilket innebär att allmänheten och massmedia inte får närvara. Åklagaren kan med stöd av sin meddelarfrihet fritt " läcka " till pressen och därmed påverka domstolen medan den offentlige försvararen har munkavle med stöd av sekretesslagen. AFAF menar att det är viktigt för alla parters rättssäkerhet att öka insynen i dessa moderna häxprocesser. Huvudförhandlingarna skall i största möjliga utsträckning vara offentliga och inte slentrianmässigt hållas bakom stängda dörrar.

    Rådmannen Bo Severin vid Lunds tingsrätt skrev följande i ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 24 oktober 1995 : " Vi saknar kunskaper om i vilken utsträckning människor är så lättsinniga att de utan betänkligheter av slarv lämnar för andra skadliga uppgifter. Vi saknar kunskaper om hur beredda människor är att avsiktligt ljuga inför polis och domstol. Vi förstår inte att vi med vårt sätt att ställa frågor kan förändra andra människors verklighetsuppfattning.

    Det händer hela tiden att våra mest välmenande utredare och förhörsledare förändrar både barns och vuxnas minnesbilder. Vi tillgodogör oss inte heller kunskaperna om hur flera människor kan samverka med att lämna oriktiga uppgifter. Kort sagt vi saknar kunskaper om människans förhållande till verkligheten och om lögnens mekanismer.

    Kunskaperna finns sedan länge här i Sverige, men även genom forskning i USA, i Tyskland och i Norge. Men någon sammanställning av dessa kunskaper görs inte och de är okända för domstolsväsendet. De är emellertid inte obehövliga. Vad består juristutbildningen av ? Jo, av lite så kallad bevisrätt. Det finns i detta sammanhang regler om vem som skall förlora saken när domstolen inte trott på någon av de inblandade, och om vem som får förhöras som vittne etc. De som läser juridik vid Uppsala eller Stockholms universitet får överhuvud enligt gällande kursplaner inte lära sig något i ämnet. De som läser i Lund får inom ämnet processrätt " översiktliga kunskaper inom vittnespsykologi och kriminalteknik ".

    Vi jurister lär oss bli lagtext- och lagförarbetstekniker där målet är högt ställda krav på konsekvens i rättsskipningen. Problemet är att vi förlorar oss i teoretiska rymder samtidigt som grunden för rättsskipningen, fasta kunskaper om det verkliga fallet, ofta är bristfällig. Vad tjänar då luftslotten till ? Juristen måste granska ett ton fakta innan han får användning av ett gram juridik. Trots detta belastas alla domare med tusen ton juridik men inte någon utredningskunskap.

    En annan insikt som våra domare inte har är att huvudförhandlingarna i brottmål ofta är ett slags " teaterföreställningar " i sämsta mening, dvs. alla inblandade spelar upp väl repeterade, inlärda berättelser inför en oförberedd domstol. Man inser inte att materialet då är snedvridet.

    Ofta behövs det en chock för att en ny tanke skall få utrymme i det allmänna rättsmedvetandet. De chocker som behövs för att vi skall få förstå att det behövs kraftåtgärder har inträffat för länge sedan. Samhället kommer om några få år att drabbas av stora skadeståndskrav, där oskyldigt dömda begär ersättning för sitt lidande. I en del fall finns det barn som manipulerats till oriktiga uppgifter och som därför blivit berövade friheten och blivit fosterhemsplacerade. Även dessa kommer att ställa samhället till svars. Om vi inte lär oss mera på området kommer vi sedan inte att våga ingripa i de fall där brott verkligen har skett.

    Det är säkert redan alltför många brott som blir ostraffade. Om vi inte lär oss blir de ännu fler.

    Idag ser allmänheten på rättsväsendet utan förtroende. Så kan vi inte ha det ".

    Denna artikel publicerades för över 5 år sedan. Läget är inte bättre idag. Snarare värre.

     

    Avslutningsvis vill AFAF understryka vikten av att skyldiga förövare döms till fängelse eller får vård. Samhället är dock inte betjänt av att män döms oskyldigt eller att barn underkastas skadlig terapi för övergrepp som inte har skett.

    AFAF som leds av ekon. lic Dan Ahlmark, veterinär Michael Hagman och kammaråklagare Stefan Holmlin välkomnar en inbjudan från utskottet för att upplysa om våra erfarenheter.

     

     

    För AFAF

    Stefan Holmlin

    AKTIONSGRUPPEN FÖR FALSKT ANKLAGADE FÄDER:

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ekon. lic Dan Ahlmark, Degerbygränd 8, 163 72 SPÅNGA.Tel: 08/ 795 90 98. Fax: 08/ 795 53 51. E-mail:

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Leg.Veterinär Michael Hagman, Klockarevägen 10 A, 702 20 ÖREBRO. Tel: 019/12 20 54.

Kammaråklagare Stefan Holmlin, Röstorp 517, 460 65 BRÅLANDA.Tel och fax: 0521/ 401 26. E-mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

 

 

AFAF:s skrivelse om falska incestanklagelser

Fallet Stefan Holmlin - Åklagare, tilltalad, rannsakad och frikänd

Rättsröta i behandlingen av misstänkta för sexualbrott

Hemligheter och Minnen

Incesthysterin och domstolarna

Pedofili hysteriet

Pyskologer medverkar i moderna häxprocesser 

Sexualhysterin

Stort skadestånd till oskyldig

Antikrists Änglar

Tillbaka till Artikelindex

 

 

 

 

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter