Artiklar

Fosterbarn, pengar och pedofiler

 

 

  • Fosterbarn, pengar och pedofiler:

    Skandalen inom fosterhemsvården i Wales.

    Kunde detta hända i Sverige?

    Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

     

      

Artikeln har tidigare publicerats i Samtidsmagasinet Salt nr 6, september/oktober 2000.

Saltredaktionen skrev:
"I Salt (nr 3 och 4) har vi tidigare berättat om hur den svenska socialapparaten, med stöd av korrumperade domstolar, kidnappar barn från sina föräldrar och placerar ut dem i fosterhem. En grym, skattefinansierad verksamhet som förstör livet för tusentals barn och föräldrar men som är mycket lukrativ för jurister, psykologiska charlataner, behandlingshem och fosterföräldrar. Här rapporterar Ruby Harrold-Claesson om skandalen i Wales där det uppdagades att hundratals barn som konfiskerats av de familjefientliga sociala myndigheterna systematiskt utnyttjats av organiserade pedofiler.

 

 

  • Barn som är omhändertagna behöver fristående vuxna för sin trygghet. Att 650 barn som var omhändertagna och placerade i ett tjugotal fosterhem och institutioner i Wales under perioden 1974 - 1990 hade varit utlämnade till ofattbara fysiska, psykiska och sexuella övergrepp avslöjades av "Waterhouse Tribunal report, Lost in Care".

    Enligt rapporten var övergreppen mer utbredda i Wales än man tidigare vetat. I städer som Chester och Wrexham utnyttjades unga pojkar av pedofilringar med hjälp av föreståndarna på hemmen, som själva var pedofiler.

    Övergreppen mot barn och ungdomar i Wales är de brittiska socialmyndigheternas värsta skandal någonsin. Parlementariker i England betecknar skandalen som den värsta som har drabbat välfärdsstaten. Hur kunde dessa missförhållanden pågå i så många år? Var det ingen som märkte något? Reagerade ingen?

    Barnen hade skilts från sina "olämpliga" föräldrar och sin släkt och placerats av de sociala myndigheterna i hem och institutioner som drevs av professionella vårdare. Barnen fick stillatigande lida genom uppväxtåren. Repressalierna som de kunde utsättas för om de vågade yppa något om missförhållandena i fosterhemmen avhöll dem från varje klagomål. Och de som klagade till socialarbetarna fick inget gehör.

    Minst tolv av de omhändertagna barnen begick självmord antingen som ungdom eller som vuxen. Åtskilliga av de som lever vidare har fått sina liv förstörda av de betalda vårdare som av de sociala myndigheterna ansågs lämpliga - jo, lämpligare än barnens egna föräldrar - att ha barnen i sin vård.

    Åtskilliga "lämpliga betalda vårdare" har numera blivit dömda till olika långa fängelsestraff. Då rapporten publicerades gavs förvaltningarna 48 timmar att rapportera om någon av de namngivna förövarna fortfarande fanns bland de kommunanställda.

     

    Vägrade utreda

    Redan 1986 anmälde en kvinnlig anställd, Alison Taylor, att barn i ett fosterhem i norra Wales hade blivit misshandlade. Hon blev avstängd och stämplad som "en skrikig bråkmakare", sedan avskedad. I stället för att undersöka anklagelserna, strävade de sociala myndigheterna och polisen emot och försökte lägga locket på. De vägrade att vidta några åtgärder. Prestigen och möjliga skadeståndsprocesser stod i vägen för rättvisan.

    Alison Taylor fortsatte dock sin kamp för att få missförhållandena i fosterhemssystemet i dagens ljus - och hon lyckades. 1990 anklagade en 14-årig pojke föreståndaren på ett barnhem för övergrepp. Föreståndaren dömdes till tre och ett halvt år i fängelse. 1991 producerade Taylor en stor anklagelseskrift. Fyra män dömdes för övergrepp. 1996 vägrade Clwyd kommun att publicera en rapport om övergrepp mot de tvångsomhändertagna barnen - för att undvika skadeståndsprocesser. William Hague, dåvarande minister för Wales, beslöt om att tillsätta en tribunal att utreda anklagelserna. Under 1997-98 tog tribunalen emot 264 vittnesmål och granskade 12 000 dokument.

    Skandalen var ett faktum.

     

    Lärdom för Sverige?

    Rättsövergreppen förövade mot barnen i Wales torde vara en lärdom för Sverige. Av gammal vana tvångsomhändertar de svenska socialmyndigheterna tusentals barn som de placerar i olika s k familjehem och institutioner. Föräldrarnas umgängesrätt med sina barn begränsas till ett minimum - en à tre timmar en gång i månaden, i närvaro av familjehemsföräldrarna och/eller kontaktperson utsedd av socialtjänsten. Ofta placerar socialtjänsten barnen på hemlig adress och förbjuder föräldrarna alla kontakter - inte ens brev eller telefon - med sina barn.

    Att placera barn hos helt främmande människor utan insyn av barnens föräldrar, anhöriga eller vänner utlämnar barnen till oerhörda faror. Förarbetena till LVU anger att umgängesbegränsning skall tillämpas restriktivt. Förvaltningsdomstolarna upprepar denna sats i sina domar, men godtar socialtjänstens beslut att begränsa föräldrarnas kontakter med sina tvångsomhändertagna barn. Socialtjänsten bedyrar att de håller regelbundna kontakter med familjehemmen och att "barnet utvecklas väl och ser familjehemsföräldrarna som 'sina' föräldrar".

     

    LVU - Barnmisshandel i lagens namn

    Att barn misshandlas, vanvårdas, utnyttjas sexuellt i fosterhemmen är ingen nyhet. I sin bok "Rättsstaten åter!" berättar Brita Sundberg-Weitman, lagman i Solna Tingsrätt om fallet Alexander Aminoff och övergreppen som han utsattes för i fosterhemmet. Senaste numret av Samtidsmagasinet Salt har publicerat "Rebeccas jul - en ond sannsaga för vuxna", skriven av Rebeccas mor. Det är en skrämmande läsning om vanvård i fosterhemmet av en tvångsomhändertagen sexårig flicka.

    Som föräldraombud i åtskilliga LVU-mål och som ordförande i Nordiska Kommittén för mänskliga rättigheter - NKMR - har jag fått insyn i såväl de fall som jag arbetar med som hundratals andra fall av tvångsomhändertagande av barn. I Uddevalla hotade socialtjänsten moderns psykolog med polisåtgärder om hon vistades inom en radie av ett hundra meter från familjehemmet. I Lundby i Göteborg där ett brittiskt barn har placerats i ett svenskt familjehem har socialtjänsten förvägrat moderns väninna att utöva umgängesrätt med barnet då modern sedan snart två år är åter bosatt i England. Socialtjänsten har också vägrat den Brittiske konsuln att träffa det brittiska barnet! NKMR:s hemsida på Internet berättar en bråkdel av de ofattbara övergrepp som barn och deras föräldrar utsätts för i Sverige - och de nordiska länderna.

    TV-program som Striptease, Svart eller Vitt, m fl. - och även Sveriges Radio t ex Pengar och Rätt - har under årens lopp rapporterat om åtskilliga missförhållanden i den svenska praxis att tvångsomhänderta barn, skilja dem från deras nära och kära och placera dem i fosterhem bland vilt främmande människor. Omhändertagande och fosterhemsplacering av barn förorsakar stora skador på barnen och deras föräldrar och släktingar, och kostar samhället åtskilliga miljarder kronor om året.

     

    Fallet Daniel m fl.

    Natten till den 24 april 1992 dog 14-årige Daniel Sigström av vanvård i fosterhemmet dit han hade placerats på långt avstånd från sin mor. JO fann att socialtjänsten hade begått fel på 129 punkter, men ansåg att ingen kunde lastas för barnets död. Flera barn som har varit föremål för tvångsomhändertagande har begått självmord eller gjort flera allvarliga försök att begå självmord. Trots avslöjanden har ingen utredning kommit till stånd och ännu har ingen socialarbetare, domare i förvaltningsdomstol eller fosterförälder ställts till svars för dessa tragedier.

    I december 1996 publicerade Svenska Dagbladet en kartläggning som gjorts av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen som visade på flera allvarliga brister i familjehemmen. Åtskilliga barn anklagade sina vårdare för sexuella övergrepp. Övergreppen mot de tvångsomhändertagna barnen har kunnat fortgå under lång tid, ibland flera år, utan att de uppmärksammats. Slutsatserna byggde på en granskning av 18 526 barn, placerade i fosterhem under åren 1988-1993. Under denna tid gjordes 86 anmälningar om misstänkta övergrepp men antalet åtal slutade på 34, varav 32 ledde till fällande dom. I drygt två tredjedelar av fallen utpekades familjehemsfadern som förövare.

     

    Rekrytering av socialarbetare

    Det inträffar ofta att kritik reses mot de personer som söker sig till socionomutbildning. Under 1970-talet mottog JO och JK flera anmälningar mot den s k "röd sopis" där "normala" studenter som ville utbilda sig till socionomer blev mobbade och knäckta av såväl lärare som andra studenter. Den 13/3 1999 publicerade Göteborgs-Posten en nyhetsartikel om att prefekten på Socialhögskolan i Göteborg ville sparka två kriminellt belastade studenter från utbildningen. Prefektens inställning var den att "båda är klart olämpliga att utbilda sig till och jobba som socionomer." Men, rektorn för Göteborgs Universitet gav de belastade studenterna klartecken att fullfölja sin utbildning (GP 23/7-99). Det är dock svårt att överblicka det här fältet, och det ska inte den enskilda göra. Men medierna har belyst flera fall av oegentligheter som visar att allt inte står rätt till inom socialtjänsten.

    Sverige har en större andel barn omhändertagna än Storbritannien, således har man mycket att lära av Waterhouse-utredningen. Någon måste ta ansvar för de barn som tvångsomhändertas av socialtjänsten och placeras i privata hem hos främmande människor. "Reservmormor" eller "extra moster" dvs en pålitlig vuxen person som inte är utsedd av socialtjänstens personal är ett av de allra bästa sätten att skydda omhändertagna barn från övergrepp och misshandel.

    Men så länge de sociala myndigheterna skyddar familjehemmen från barnens eller föräldrarnas klagomål om övergrepp, och så länge som myndigheterna inte släpper in oberoende personer i familjehemmen, är de omhändertagna barnens säkerhet inte garanterad. Och så länge som polis och åklagare och JO avstår från att vidta åtgärder då föräldrar till tvångsomhändertagna barn gör anmälningar mot socialtjänstens personal och/eller fosterföräldrarna, kommer rättsövergreppen mot barnen att fortsätta.

    Socialstyrelsen har nyligen (17/2) publicerat en rapport om rättsosäkerhet i barnavårdsutredningar. Att barnavårdsutredningarna är undermåliga, tillrättalagda och stridande mot de grundlagsfästa principerna om saklighet och opartiskhet är inget nytt. Detta visade Bo Edvardsson sedermera docent vid Högskolan i Örebro i sin avhandling redan 1986! Det är tacknämligt att Socialstyrelsen har börjat vakna till den ström av kritik som har östs över socialtjänsten. Kerstin Wigzell, Socialstyrelsens nya generaldirektör, har i ett antal artiklar i DN kritiserat socialkontoren för deras behandling av klienterna samt den uteblivna utvärdering av resursanvändningen inom socialtjänsten. Skattebetalarnas pengar skall ej användas till att förstöra barn och ungdomar.

    Låt Waterhouse-rapporten bli en väckarklocka för svensk socialtjänst. Tvångssteriliseringarna "avslöjades" 1997, ca 21 år efter lagen upphörde att gälla. Låt inte den statligt stödda barnmisshandeln bli ett kapitel som "avslöjas" om 20 år!

     

    Fosterpappa häktad för sexbrott

    Skandalen på barnhem i Wales

    Varför dog Daniel, 14 år?

    Och fjällen föll från mina ögon

    Gottsundafallet - Varför åtalar inte JO?

    Tillbaka till Artikelindex

     

     

     

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter