Barnevern, media og åpenhet

Barnevern, media og åpenhet

 

Av Ole Texmo, free-lancer

 

 

 

 

 

Ole Texmo er free-lance skribent og litteraturkritiker. Han har bakgrunn innen humaniora som filosofi og historie.

 

Artikkelen er sendt til Dagbladet for publisering. Den er publisert her med forfatterens velvillige tillatelse.

 

 

 

 

 

 

 

Hvilken kunnskap har man om barnevernsaker?  Hvilke av de sakene som fremstilles i media, og hvilke sider av disse sakene, er representative for en helhet av ulike typer av barnevernsaker ? Dette er eksempler på spørsmål som kan stilles til problemstillingen om forholdet mellom barnevern og media, forutsatt at man også stiller metodekrav til mediene.

 

 

06.11.03 ble det arrangert et seminar i regi av Voksne for Barn (VfB) : "Barnevern og media - hvem forsvarer barna ?" Merogmindre uavhengig av Svanhildsaken har det vært mye oppmerksomhet rundt barnevernsaker den siste tiden, men når det skal innkalles til seminar oppstår den situasjon som hindrer både fagfolkene innenfor barnevern og medias egne pretensjoner om å oppnå faglighet: Viktige spørsmål blir ikke stilt, eller redigeres bort. Seminaret henvendte seg til fagfolk, media og politikere. Relevante spørsmål som uteblir er: Hvilke medier taler man om; hvilke vinklinger og genrer forholder man seg til? Finnes det studier om virkningen av mediedekning av barnevernsaker?  Er det sider ved barnevernsaker de etablerte medier ikke ønsker belyst, av hensyn til sine kilder, systemmakten og profesjonsinteressene?

 

 

VG hadde 02.08.03 et stort oppslag om "Det nye borgervernet", om bl.a aksjonsgrupper som arbeider mot barnevernet. Tilsynelatende kan VG-oppslaget virke balansert, idet flere representanter for gruppene kommer til orde. Men hovedtyngden er lagt på barnevernets representanter og deres tolkninger. Gruppenes talspersoner er ikke gitt samme mulighet til å forklare mulige sammenhenger. VGs journalist bruker sogar egne kolleger som sannhetsvitner for barnevernets fremstilling. VGs oppslag er journalistisk sett dårlig håndverk, men layout og redaksjon kan etterlate inntrykk av nøytralitet. Tre eksempler på uttalelser som ikke er balansert :

 

1. Hogstad fra Fagforeningen (FO) er bekymret over at ikke klientene som opplever tjenesteforsømmelse bringer informasjone inn for de rette instanser. Kommentar: Svært mange som har klaget på forvaltningen, vet hvordan klagebehandling kan bli trenert/sabotert. En ressurssterk avis som VG burde uten altfor store anstrengelser funnet og latt en forelder som har prøvd formell klageadgang, men blitt utsatt for hindringer, komme til orde.

 

2. Berg ved barneverntjenesten i Porsgrunn er skeptisk og oppfatter at aksjonsgruppene blander seg inn og gir råd som ofte er i strid med advokatenes ønsker for sine klienter. Kommentar: Svært mange advokater gjør ikke jobben sin og ødelegger for sine klienter. Med grundigere research kunne VG innhentet case som beskriver klienters erfaringer med enten naive eller også arrogante, kunnskapsløse, systemlojale, og late advokater.

 

3. Müller fra Bodø avviser påstander om bestillingsverk: "Det faller på sin egen urimelighet. Vi jobber seriøst og har norsk lov å forholde oss til". Kommentar: Selvforsikringer av denne sort kan tyde på manglende faglig trygghet i rollen. VG er ikke helt presis mht hva som menes med bestillingsverk, kan hende er det sakkyndigutredninger det siktes til. Norsk lov gir rettigheter til berørte parter, f.eks dokumentinnsyn etter forvaltningsloven (Fvl.) barnevernet ikke respekterer. Det hadde neppe kostet VG mye å finne en forelder som er hindret innsyn i dokumenter tiltross for udiskutable rettigheter etter Fvl. Med litt flaks kunne VG funnet en som er blitt fortalt at det ikke er til vedkommendes eget beste at han eller hun får lese sakspapierer i egen sak.

 

 

Etterhvert som barnevernets virksomhet øker i omfang, vil endel enkeltpersoner og grupper som påstår seg rammet, etablere motmakt som organsieres på ulikt vis, f.eks hjemmesider på internet. Når media og barnevern setter premissene for debatten om "Barnevern og media", kan det oppfattes som forsømmelse når verken aksjonsgruppenes erfaringer eller de mange hjemmesidene som gror opp som paddehatter taes i betraktning. Forekomsten av og innholdet på hjemmesidene er interessante av flere grunner, f.eks måten etablerte medier suppleres. Debattforumer i regi av etablerte medier og interesseorganisasjoner, med varierende argumentasjons- og kunnskapsnivå, sørger for et mer bredspektret utbud av nyanser enn den faglig sett svake innsatsen til fagfolkene når disse uttaler seg.

 

 

Forholdet mellom Representativitet, Legitimitetskrise og Åpenhet synes lite debattert. Om Voksne for Barns holdning til ytringsfriheten skal ikke ytres mer i denne sammenheng enn at ingen andre enn innbudte innledere fikk ta ordet; seminarprogrammet ble strammet inn slik at man ikke tillot diskusjon med deltakelse fra andre. Det er påfallende at de som hadde anledning til å ytre seg ikke evnet å se et gjennomgangstema som barnevernets legitimitetskrise i sammenheng med den formidable kunnskapssvikten som hefter ved "faget". Ingen dokumenterbare og etterprøvbare metoder gjør det f.eks mulig å si hva som er representativt for hva. Barnevernet mangler slett og rett det faglig-akademiske grunnlag som kan gjøre faget aktverdig. De samme frasene gjentaes om at det største problemet er at barnevernet griper for sent inn. Ingen empiri understøtter slike påstander.

 

 

Der finnes ingen målbare kriterier som kan underbygge påstanden om at "35 000 barn får hjelp", heller ikke hvilken effekt barnevernets aktiviteter har på brukere av tjenestene. Manglende tillit og sviktende trygghet i rollen som barnevernsarbeider kan forklares med henvisning til lavt faglig nivå; selvforsikringer og tunnelsyn. Mangelen på metodisk etterprøvbarhet hindrer selvkritikk med derav følgende ydmykhet og evt innrømmelse av feil. Derfor lærer man heller ikke av erfaring; man mangler begreper både for læring og erfaring. Uten dokumentert læringseffekt har man kun selvforsikringene igjen: da er barnevernet allerede langt inne i sirkelslutningenes verden, for ikke å nevne de onde sirklene, med eller uten hjelp fra mediene.

 

 

Vil medieoffensiv og åpenhet nytte slik forsker Figenschow hevder i Dagbladet 13.11.03 ? Har hun forskningsmessig belegg for sin påstand om at hvis barnevernet lærer å takle mediepresset, forsvinner legitimitetskrisen av seg selv ? Vi går spennende tider i møte når barnevernreformen trer i kraft fra 01.01.04. På seminar om barnevern og media kunne forsåvidt temaet om de nye PR-rådgivernes rolle vært fokusert. På hvilket grunnlag er kommunikasjonsstrategenes profesjonalitet fundert ? Legitimitetskrisen kan vise seg å være utbredt; kunnskapsmangelen om f.eks metodiske forutsetninger større enn vi liker å tro, også innenfor den del av mediamarkedet hvor kommunikasjonsstrategene finner sitt levebrød. Barnevernet kan forvente enorm ressurstilgang iogmed den nye reformen, og med utvidede markedsandeler i sikte kan deler av media finne det opportunt å senke kravene til kildekritikk og andre metodekrav. Verken barnevern eller media kan tenkes å ville la hvemsomhelst få kjennskap til hvordan man arbeider; åpenhet kan bli deres bane, noe man formodentlig er klar over både innfor barnevern og media.

 

 

Debatt om barnevernet på NRK "Standpunkt"s nettside

 

Standpunkt-debatten på NRK om barnevernet i Norge

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

 

 

 

 

 

 

Barnevern-saken i Alta

 

Barnevern-saken i Alta

En serie artiklar om en fyraåring i Alta som levde under omänskliga förhållanden utan att barnevernet ingrep. Artiklarna är publicerade i Nettavisen.no den 7 oktober 2004.

 

BARNEVERNSAKEN I ALTA:

Barnevernet visste om 4-åringen
Av Kjetil Mæland

I ett år har barnevernet i Alta kjent til de umenneskelige forholdene fireåringen levde under uten å gripe inn. Ordfører Geir Ove Bakken (bildet) vurderer straffeforfølgelse.

 

ORDFØREREN I ALTA:

Krever åpenhet om 4-åringen
Av Kjetil Mæland

Alta-ordfører Geir Ove Bakken vil ha alle fakta på bordet i barnevernssaken som sjokkerer Finnmark. - Jeg er sint og opprørt. Noen har visst om dette, tordner han.

 

BARNEPSYKOLOG:

- Veldig dramatisk for barnet
Av Jörgen Berge

Barnepsykolog Atle Dyregrov mener det er svært dramatisk for den fire år gamle gutten at han har vært innesperret. - Han må kanskje slite med dette livet ut, sier Dyregrov.

 

BARNEVERNET GREP IKKE INN:

Dåvøy krever rapport om 4-årinG
Av Ingvild Jensen

- Slikt skal ikke skje i Norge, sier barne- og familieminister Laila Dåvøy om den totale omsorgssvikten overfor 4-åringen i Alta.

 

4-ÅRING SPERRET INNE AV MOR:

- Vi mistet kontrollen
Av Kjetil Mæland

Barnevernet visste om de umenneskelige forholdene fireåringen i Alta levde under i ett år, uten å gripe inn. Helse- og sosialsjefen innrømmer at de mistet kontrollen over saken. Les kommunens forklaring på hvorfor ingenting skjedde.

 

4-ÅRING INNESTENGT:

Alvheim: - Jeg ble kvalm

Av Ingvild Jensen

Det er utrolig at dette kan skje i Norge, sier lederen for Stortingets sosialkomité, John I. Alvheim. Han er rystet over den totale omsorgssvikten 4-åringen er blitt utsatt for.

 

ALTA:

Gutt (4) holdt fanget hele livet

Av Kjetil Mæland

Sammenkrøpet på et stinkende bad fant politiet den fire år gamle gutten som har blitt holdt fanget hele livet sammen med sin mor.

 

 

Tillbaka till Artiklar

Barnevernet i Drammen utsätter spanienbarnen för tortyr!

Barnevernet i Drammen utsätter Spanienbarnen för tortyr!

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand

 

 

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Artikeln nedan är publicerad som läsarinlägg i Drammens Tidende, dt.no, den 20 augusti 2004, som uppföljning av replikväxlingen i debatten "Norsk mor flydde till Spanien - Bortförde sina egna barn". Angivna inlägget var en reaktion på DT-artikeln "Holdes tilbake hos spansk barnevern" som publicerades den 5 augusti 2004..

 

 

 

 

 

Det är med stort intresse jag har följt diskussionsinläggen. Något som har förvånat mig är att av de 13 inläggen är det endast fyra personer inkl. jag själv, som skriver sina namn. Resterande nio debattdeltagare skriver sina initialer eller alias. Detta finner jag svårt att förstå med hänsyn tagen till att det hävdas att vi i de nordiska länderna lever i fria demokratiska samhällen.

 

Någon frågar varför den f.d. stortingsledamotens identitet inte har avslöjats, en vill veta mer om fallet, en annan vill att man ska jaga förbrytarna, ytterligare en annan framhåller at man inte blir fri bara därför att man passerat landets gränser och så skriver T.B "men det er jo noe galt når man stikker av med "noen" andres barn". Jag hoppas att T.B vill vara sarkastisk när han/hon skriver om "noen" andres barn. "Barn - foreldres eiendom" skrev advokat numera domaren Tor Langbach. "Blod är tjockare än vatten" skrev göteborgsdomaren Hans Hjortsjö och f.d. hovrättsråd och lagman i Solna tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, har i åtskilliga artiklar och i sin bok Rättsstaten åter! kritiserat socialtjänsten och dess sätt att tillägna sig andras barn.

 

Nina Elin Hauge, som väl känner till hur barnevernet fungerar, rekommenderar att modern och barnen borde söka asyl och föra klagomål hos Europadomstolen. Jag håller med henne. Jag rekommenderar också att modern och hennes vänner och släktingar ska framföra klagomål hos Europarådets Tortyrkommitté eftersom det som de utsätts för är inget annat än tortyr och förföljelse. De nordiska länderna tar emot folk som flyr från olika brutala diktaturer, samtidigt som föräldrar i våra länder måste fly utomlands för att skydda sina barn undan psykisk och fysisk misshandel där de skattefinansierade myndigheterna är förövarna. Vilken paradox!

 

Sovjetunionen och DDR låste in sina medborgare. Barnevernet i Norge jagar dem som har lyckats fly. Detta har också socialtjänsten i Sverige gjort, t ex i Götenefallet. Otto har fullkomligt rätt när han skriver att barnevernet i Norge är värre än Stasi eller Gestapo och att norska barnevernet är "menneskefiendtlig". Artikel 2:2 i Tilläggsprotokoll Nr. 4 i Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna garanterar envar friheten att lämna vilket land som helst inklusive sitt eget land. Detta har dessvärre de norska myndigheterna inte förstått. Vari finns då skillnaden mellan Norge och de hädangångna länderna ovan?

 

Barnevernet i Drammen har haft åtminstone ytterligare ett "kidnappnings"fall. En förtvivlad ung mor kidnappade tillbaka sin son för ett par år sedan. Tyvärr blev hon upphunnen och barnet kidnappades tillbaka av barnevernet.

 

Det svåraste traumat ett barn kan bli utsatt för är att bli fråntaget sina föräldrar. Likväl framhärdar barnevernets personal att tvångsomhänderta barn och slå sönder familjer. Genom denna hantering garanterar barnevernet att det kommer att finnas klienter i deras verksamhet under oöverskådlig tid eftersom socialen omhändertar barn vars föräldrar vuxit upp i fosterhem eller på institution med påstående om nedsatt föräldraförmåga. Kan detta bero på den kärlekslösa uppväxten som barnen utsattes för under omhändertagandetiden? Effekterna av denna brutala hantering är ödeläggande och sätter djupa spår i de drabbade. Detta gäller både barnen och föräldrarna. Att bli fråntagen sina barn eller föräldrar är precis det som hände slavarna som såldes som boskap till plantageägarna i Amerika. Det hände också Aboriginerna i Australien. Slaveriet betraktas idag som barbariskt och FN har betecknat omhändertagandet av Aboriginernas barn som folkmord (Genocide).

 

Det är illa att modern och barnen är åtskilda sedan början på juli och att de dessutom är inspärrade på var sitt håll i Spanien. Detta är tortyr. Barnen måste lida all världens kval och deras sommarlov är förstört.

 

Jag hoppas innerligt att den spanska regeringen skall inse vilka gruvliga rättsövergrepp barnevernet i Norge utsätter barn och deras föräldrar för och att de inte skall utlämna de norska flyktingarna till norsk fosterhems"vård".

 

 

 

Brøt seg inn for å hente sønnen

Av Kristin Grøntoft

 

Norsk mor flydde till Spanien - Bortförde sina egna barn

Av Ruby Harrold-Claesson

 

Norsk mor flydde til Spania - Bortførte egne barn

En sammanställning av artiklar

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Barnevernet är det största hotet mot barnevernet

Barnevernet är det största hotet mot barnevernet

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.

 

 

 

 

 


Ruby Harrold-Claesson är som bekant ordf. i NKMR.

Inlägget är tidigare publicerat som diskussionsinlägg i "Barnevern og trusler" i Drammens Tidende den 6 september 2004.

 

 

 

 

 

 

Rubriken på den här tråden var från början "Barnevern og trusler" på grund av att barnevernet hotar dem som vågar kritisera deras göranden och låtanden med barn och deras familjer. Ganska snart vände Eric på begreppen och skrev som rubrik "trusler mot barnevernet !" Men, vem är det som hotar barnevernet? Det största hotet mot barnevernet är barnevernet självt. Och, de som inte vill erkänna att allt inte står rätt till hos barnevernet - och försöker att åstadkomma förändringar - utgör själva en del av problemet eftersom de inte vill bidra till lösningen.

Märk väl, det är inte enbart kritikerna som Rune Fardal, RS, Marianne Haslev Skånland och Bjørn Glenne Johansen i den här tråden som kritiserar barnevernet. Europadomstolen har också kritiserat barnevernet! För Norges del var det i målet
Johansen v. Norway (1996) och för den svenska motsvarigheten till barnevernet (socialtjänsten) var det bl. a Olsson v. Sverige, Olsson v. Sverige no. 2 med flera domar. Finlands barnevern har också blivit fällt i Europadomstolen.

Vad säger dessa fällande domar i Europadomstolen oss? Svar: Att barnevernet har kränkt barns och deras familjers grundläggande mänskliga rättigheter. Kränkningar av mänskliga rätigheter är bland de vidrigaste brotten som kan begås mot människor.

Beträffande hotelserna mot kritikerna kan jag informera om att det är inte enbart dessa som hotas av barnevernet. Barnevernet hotar också barn och deras föräldrar - och detta utgör ett hot mot samhället i dess förlängning. Se t ex vad barnevernet i Drammen gör mot den
fd stortingsledamoten som flydde till Spanien med sina barn för att undkomma deras "vård". Modern sitter anhållen i Madrid och hennes barn är inspärrade på ett barnhem i Palma sedan den 7 juli. Barnens sommarlov är helt förstört!

I Sverige är vi vana vid att socialtjänsten / barnevernet känner sig hotade. De tar illa vid sig även när den politiska nämnden som ansvarar för verksamheten riktar kritik mot dem. Se t ex
Konflikten i Bergsjön

Det är helt rätt att kritisera enskilda barnevernsarbetare eftersom kollektivt ansvar är svårt att utkräva. Nürnbergrättegångarna har befäst att alla har ett eget ansvar vid brott mot mänskliga rättigheter även om nazibrotten i likhet med de brott som begås av barnevernet utgör ett grundläggande systemfel där regeringen och stortinget är huvudansvariga.


 

Barnevernet är det största hotet mot barnevernet

Av Ruby Harrold-Claesson, jur. kand.  

Familien må fremme sak for Europadomstolen!

Av Nina Elin Hauge

 

Tillbaka till Artiklar

 

 

Barnevernet i hardt vær

Barnevernet i hardt vær
Av Dagny Hysing-Dahl


 


Innlegget ble publisert i Bergensavisen (BA) tirsdag 2. desember 2003.

Det er gjengitt her med forfatterens velvillige tillatelse.

 

 



Kritikk av barnevernet har i årevis forgjeves vært fremmet for de ansvarlige instanser. Dette faktum burde for lengst ha skapt politisk reaksjon fordi forutsetning for godt resultat er og må være ærlig, rutinemessig undersøkelse og retting av eventuelle feil og mangler i den hensikt å skape et best mulig produkt.

Når barnevernet i stedet velger å avfeie alvorlig kritikk om urett, usannhet og lovbrudd, når fortvilte pårørende føler seg krenket og barn får alvorlige angstproblemer fordi de ikke blir trodd, når besteforeldre nektes omsorg for egne barnebarn uten annen grunn enn at de er besteforeldre, da er det barnevernerne selv som kjører barnevernet inn i urent farvann.

Når det politiske flertall i tillegg - og mot bedre vitende - løper fra sitt ansvar ved å karakterisere klager som spredte enkeltsaker, konstrueres en ugjennomtrengelig mur som beskytter "systemet" og stenger ute de fortvilte mennesker som både barnevernere og politikere qua demokratiske arbeidere er forpliktet til å hjelpe.

Imidlertid forsvarer både barnevernere og politikere ovennevnte praksis i en lang rekke avisinnlegg som for det meste dreier seg om barnevernets fortreffelighet og kritikernes stupiditet. Slik trekkes debatten ned på et uverdig "du er dum, du-nivå.".

Vi blir informert om antall barn som har fått god hjelp, om gode fosterhjem og takknemlige pårørende. At dette stemmer er sikkert o.k; (det skulle nu forresten bare mangle!) men er i virkeligheten irrelevant og en "snedig" avsporing  i debatten om barn og pårørende som har stikk motsatte erfaringer i sitt forhold til barnevernet.

Å avvise kritikk slik vi nu opplever det, sier intet om kritikkens sannhetsgehalt men desto mer om barnevernets holdninger. Tvert i mot bekrefter barnevernets debatt-taktikk kritikkens berettigelse.

I sannhetens og anstendighetens navn går det ikke an å bruke gode sider av en sak som bevis på at dårlige sider ikke finnes. En slik konklusjon røper ikke bare stupiditet, men det som langt verre er, nemlig faglig inkompetanse.


Barnevernet og biologi
Av Borghild Berning


Advarsel: Barnevernet dreper

Av Mona Lygre

 

Lukker Laila Dåvøy øynene fullstendig?
Av Rune Nilsson

 

Barnevernet undergraver tilliten til barnevernet

Av JOHN ALVHEIM

 

Professor som pryler barnevernet
Av Linn Gjerstad

 

Strid om barnevernet

Standpunkt-debatten på NRK om barnevernet i Norge

 

Barnevern på ville veier

Leder, Avisa Nordland

 




Tillbaka till Artiklar

 

Realtime website traffic tracker, online visitor stats and hit counter